Metall och tredje industriella revolutionen - Juhani Kulo

I Metallarbetarens bevakning av Sveriges industrikriser under 70-talet var globaliseringen,
åtminstone till att börja med, inte särskilt framträdande. I en två sidor lång ledare i nr 11 1975 om
det krisande varvet Eriksberg i Göteborg, ”en av hörnstenarna i svensk varvsindustri”, pekade man
ut fyra faktorer som avgörande för varvets kris. Dessa var oljekrisen, inflationen, svåra valutaförluster
samt ”en sensationellt svag företagsledning” 124. Med tanke på att Japans och Sydkoreas
varvsindustrier under 70-talet växte sensationellt snabbt (se tabell 3) är det intressant att
konkurrensen från dessa länder inte nämns. Det förefaller varit så att en analys av de nya
industriländernas betydelse utvecklades av Metall successivt under 70-talets andra hälft, med åren
1977-78 som en brytpunkt. I artikeln från 1975 om varvskrisen pekades inte den internationella
konkurrensen ut som en orsak till krisen, men efter hand ökade uppmärksamheten för den nya
konkurrenssituationen.
Metallarbetarens ekonomikrönikor Arne Redemo konstaterade i sin krönika i nr 40 1977 att
”risken för handelskrig tornar upp sig” 125. Redemo pekar på industrikriserna i Västvärlden och att
framför allt Japans exportoffensiv i dessa länder ”varit särskilt påträngande”. Redemo försvarade
dock frihandelsprincipen: ”med importkvoter binder man ris åt egen rygg”. Emellertid var det inte
någon laissez faire-attityd som präglade Metallarbetarens analys av det världsekonomiska läget. Som
sagt var åren 1977-78 en brytpunkt, eller snarare en startpunkt, för Metalls problemidentifiering av
den nya internationella arbetsdelningen. I en ledare i nr 49 1977 hävdas att ”ohämmad frihandel [är
ett] hot mot vår framtid”. Ledaren pekar på problemen med att konkurrera med länder med
barnarbetare, rättslösa arbetare och livsfarliga arbetsmiljöer, där företagens produktionskostnader är
lägre. Ledaren pekar på multinationella företags allt viktigare roll, och på fenomenet med ”frizoner” i
länder som Sydkorea, Egypten och Senegal, zoner där landets vanliga lagar inte gäller och där därför
MNF:s ”befrias t o m från de minimala skyldigheter som de här ländernas lagar ålägger företagen”.
Ledaren är den första och största artikel i undersökningsmaterialet som analyserar dessa frågor och
därför återger jag ett längre citat:
”ska vi tillåta att svensk industri, som har satsat på bra miljö, ska slås ut av utländska
industrier som fortsätter att riskera arbetarnas hälsa och som förgiftar omgivningen? Ska
vi tillåta att svensk industri flyttar tillverkning utomlands för att kringgå miljökraven? Det
ska vi naturligtvis inte. Men med nuvarande utformning av handelsavtalen kan vi inte
göra något åt det. /…/
124 Beckholmen 1975
125 Redemo 1977
44