F 10024-12 - Mark- och miljööverdomstolen

SVEA HOVRÄTT DOM F 10024-12
Mark- och miljööverdomstolen
relativt enkel åtgärd, som är rimligast med hänsyn till ekonomi och omgivnings-
påverkan. Kostnaden för en separation kan uppskattas till cirka 2 000 000 kr. A/O
behöver vid en separation inte uppföra en ny brandmur utan den befintliga kan fylla sin
funktion som brandmur även efter en separation. A/O behöver därmed endast uppföra
en ny vägg som är cirka 15 cm bred. Vid båtnadsprövningen måste man utgå från de
alternativa åtgärder som finns. I detta fall finns en möjlighet för A/O att separera
byggnaden från brandmuren och därefter grundförstärka byggnaden.
Det är ostridigt att A/O:s byggnad behöver grundförstärkas. Behovet av grundförstärk-
ning på Olivias fastighet blir däremot akut först om brandmuren stödpålas till berg.
Geoteknisk och byggteknisk utredning visar att sättningstakten för Olivias byggnad är
jämn och avtagande. Inga nämnvärda sättningsskador har uppkommit under de senaste
tio åren på Olivias byggnad. En grundförstärkning av Olivias byggnad behövs sanno-
likt först om 50 år, om den planerade grundförstärkningen under A/O:s byggnad utförs
med tillbörlig hänsyn till omgivningen. Det har anförts att Olivias byggnad, vid en
grundförstärkning av A/O:s byggnad, riskerar att drabbas av en s.k. hängmatteeffekt
genom att sättningarna upphör för de byggnader som är belägna på var sin sida av
Olivias fastighet. Olivia har dock en möjlighet att schakta ur den jord som ligger
mellan bottenplattan och golvet och därmed avlasta pålarna och påverka sättnings-
takten.
Den överklagade domen innebär att Olivia tvingas till sannolikt obehövliga och
kostsamma skyddsåtgärder. Varken lantmäterimyndigheten eller mark- och miljödom-
stolen har berört frågan om skyddet för panthavares rätt vilket är en allvarlig brist.
Med hänsyn till byggnadsarea, pållängd och påltäthet kan kostnaden för att grund-
förstärka Olivias byggnad uppskattas till 15 500 000 kr vilket är 50 procent mer än
kostnaden för A/O. Det är rimligt att räkna med 5 procents real kalkylränta med
hänsyn till att det rör tätortsförhållanden och det finns byggnadskapital att förvalta.
Byggnadskostnadernas tendens att överstiga inflationen innebär att kalkylräntan ska
nedjusteras med 1 procentenhet från 5 procent till 4 procent. Eftersom det inte bedöms
finnas något behov av att grundförstärka Olivias byggnad inom den närmaste fram-
tiden bör kalkylperioden förlängas till 50 år. Dessutom ska hänsyn tas till kostnaden
4