Protokoll från Socialdemokraternas kongress ”Tillväxt för välfärd”

More documents

Recommendations

Info

76 att bifalla Håkan Bergmans tillägg på rad 24, att bifalla att Angelica Rages textförslag på rad 25 remitteras till redaktionsutskottet, att bifalla Stefan Hedins strykningsförslag på rad 25, att bifalla att Gunnar Janssons och Jens Nilssons förslag om ny punkt ”Utveckla sociala kapitalet” rad 27 går till redaktionsutskottet, att bifalla Gunnar Janssons tillägg på rad 27, att bifalla att Jens Nilssons tillägg på rad 27 remitteras till redaktionsutskottet, att bifalla Denise Bergströms ändringsförslag på rad 30, att bifalla Anders Tells tilläggsförslag på rad 32, att bifalla partistyrelsens rättelse, sidan 11 rad 32, om nytt stycke ”Aktiva ägare”, att bifalla Jens Nilssons och Gunnar Janssons tilläggsförslag på rad 37, att bifalla partistyrelsens förslag i övrigt, i de delar där det inte förelåg några motförslag. Ordförande: Karl-Petter Thorwaldsson Dagordningens punkt 8 Förslag till politiska riktlinjer: Dagordningens punkt 8.5 Fler i arbete Föredragning Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsens föredragande: Vi har nu gått igenom inledningen på riktlinjerna för partiets politik för tillväxt. I inledningen har vi lagt fast vår grundläggande syn på tillväxten. Nu ska vi under några kapitel framöver diskutera hur vi skapar tillväxt. Då handlar det om väldigt många olika frågor, alltifrån regionalt samarbete till global hållbarhet, forskning och utveckling, kunskap, innovationssystem, byggande, ja, allt. Det finns många fler frågor, och alla är de viktiga för tillväxten. Det som är kännetecknande för vår syn på tillväxt är att det grundläggande är allas rätt till arbete och full sysselsättning. Vi är, tror jag, alla så övertygade om att det är bara så vi skapar tillväxt. Vi vet att det bara är genom att vi är många som arbetar och att vi som arbetar gör det på ett sådant sätt att vi kan upprätthålla en hög produktivitet, inte genom att springa fortare, utan genom att vi utvecklar vårt arbete. Vi sade i inledningen att människors vilja och lust till arbete är det som i grunden skapar tillväxt, jobb som utvecklar och inte sliter ut. Och arbetslinjen är en överordnad princip för den socialdemokratiska tillväxtpolitiken. Av det skälet står jag nu här och föredrar kapitel fem, för det kändes rätt att ta den frågan först, det som är grunden för vår tillväxtpolitik, alltså hur får vi fler i arbete. Det utgår i sin tur ifrån, ganska självklart, vår syn på människan, lika värde och lika rätt, insikten om att alla behövs, att alla ska få bidra efter förmåga. Det här gör vi samtidigt i en tid när vi har en sjukfrånvaro som har varit den kanske främsta frågan på vår dagordning under det senaste året, när vi har en arbetslöshet som ökar. Då inser vi hur oerhört viktigt det är att vi har en politik för hur vi kan förhindra utslagning från arbetslivet men också hur vi kan se till att tröskeln till att komma tillbaka inte blir så hög att den som en gång har slagits ut hamnar i ett slags permanent utanförskap. En viktig del i tillväxtpolitiken är både arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadens funktionssätt. I arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen det självklara redskapet, och vår syn på arbetslinjen får aldrig inskränka sig till att ställa större krav på de arbetslösa. Vi måste alltid, vilket är kännetecknande för vår politik, ha en bra balans mellan krav och möjligheter. Det är det som är arbetslinjen. Arbetsmarknadens funktionssätt har naturligtvis också betydelse. Vi strävar efter ett arbetsliv som just är så utformat att alla ska kunna bidra efter egen förmåga. Det ska inte bestämmas utifrån kön, ålder, funktionsförmåga eller ursprung. Det är inte det som ska bestämma vilka förutsättningar man har att få delta i arbetslivet. Arbete åt alla är grunden. Vi säger inte bara arbete åt alla, utan vi säger också ett utvecklande arbete åt alla. Men hur ser det då ut? Jag behöver inte berätta det för er, för ni ser samma sak som jag ser. Vi ser ett arbetsliv med en allt hårdare konkurrens, där vinstmaximeringen är det som gäller. Det i sin tur leder naturligtvis till ett arbetsliv som blir allt tuffare, ett arbetsliv som slår ut, ett arbetsliv som innebär att den faktiska pensionsåldern kryper ned och nu ligger vid 60 år. Och sjukskrivningarna ökar, som sagt var. Det har blivit någon form av ”just in time”–jobb. Mer än en halv miljon människor har otrygga anställningar. De vanligaste otrygga anställningarna, de som ökar mest, är de så kallade behovsanställningarna. Vi har en ofrivillig deltid, där mer än 250 000 personer arbetar mindre än de vill göra. Merparten av dem är kvinnor – 155 000 kvinnor jobbar ofrivillig deltid. Så där ser arbetslivet ut. Mot det där står vår syn på arbetslivet, det vi vill göra. Vi vill ha ett utvecklande arbetsliv med trygga jobb. Går det att ordna bara med politik? Nej, naturligtvis inte. Vi måste lägga ett stort ansvar på näringslivet, på arbetsgivarna. De kan inte bara slita och slänga och tro att samhället och individen ska betala. 77
78 Vi har en stark lagstiftning. Vi har en arbetsmiljölag som ställer stora krav på arbetsgivaren. Men det räcker inte. Vi måste också fortsätta att lagstifta mot otrygga anställningar och ofrivilliga deltider. Där måste normen vara: fast jobb på heltid. Nästa vecka kommer Hans Karlsson att presentera ett förslag till utredningsdirektiv för att detta nu ska bli verklighet. Men det handlar ju om att förutsättningarna ser olika ut, vilket är helt oacceptabelt. Därför är det viktigt att vi vågar sträcka på oss och säga: Vi tycker att Sverige ska vara föregångare på integrationsområdet. Vi kan se hur det ser ut i dag. Det sker en diskriminering i arbetslivet och i samhället. Sysselsättningsläget – som Göran sade i sin inledning – för svenskar med utländsk bakgrund är sådant att om vi hade samma sysselsättningsnivå för dem som vi har för infödda svenskar, skulle det finnas ytterligare 120 000 människor i arbete. Vi vet också att detta med otrygga anställningar är en klassfråga och en könsfråga. Bland de kvinnor som kommer hit från länder utanför Europa är det mer än var tredje som har en otrygg anställning. Samtidigt är det viktigt att göra upp med vanföreställningen och myterna om att människor i Sverige med utländsk bakgrund står utanför arbetsmarknaden. Men de flesta har ju jobb. Mer än var femte LO-medlem har utländsk bakgrund. I vissa av våra förbund – till exempel Fastighetsanställdas förbund och Hotell & Restaurang – är det upp emot 40 procent. I stora delar av industrin är det upp emot 30 procent. Det är viktigt att se att det finns många myter som vi måste slå hål på. Vi måste göra en ny offensiv i integrationspolitiken. Samtidigt handlar det inte om så väldigt mycket ny politik, med vårt sätt att se det. Men den politik vi har måste träffa alla. Arbetslinjen måste gälla alla. Den måste finnas där redan vid mottagandet, när man kommer till Sverige. Vi måste lära oss att synliggöra yrkeskompetenser, att se till att man tidigt får praktikplatser, att man får mentorer och vänner i det svenska samhället. Men varför händer det så lite? Varför är det så som det ofta beskrivs, att det går an att komma in i Sverige och kanske få en bostad, men att dörren till arbetsmarknaden och arbetsplatsen är stängd? Beror det på en medveten diskriminering? Den finns säkert där. Men jag tror att det mycket oftare beror på okunskap. Det är viktigt att vi gör en ordentlig kraftsamling mot diskriminering tillsammans med fackföreningar och med arbetsgivare, så att arbetsgivaren, som har det formella ansvaret för icke-diskriminering, får en kunskap och med de fackliga förtroendevalda så att de kan vara med och driva på. Diskrimineringen kommer inte alltid från arbetsgivaren, det kan också finnas ett diskriminerade beteende bland arbetskamrater. Detta är oerhört viktiga frågor för oss. Samtidigt vet vi att ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Det gäller i hela integrationsarbetet. Allra tydligast gäller det för de nyanlända och deras bosättning. Det får inte bara vara några få kommuner, några få delar av landet som tar emot nyanlända till Sverige. Det måste bli en angelägenhet för oss alla, och det ansvaret måste vi alla ta. Göran frågade lite retoriskt i sitt inledningsanförande: Jämställdhet, har det med tillväxt att göra? Självklart, jämställdheten är tillväxtfrämjande. Men det genussystem vi har hämmar tillväxten. Det innebär att vi får stereotypa bilder av vad män och kvinnor ska göra, vad de bör ägna sig åt och hur de bör vara. Därför måste vi anlägga ett feministiskt synsätt för att vi verkligen ska få ett jämställt samhälle, arbetsliv och familjeliv. Vi måste göra upp med under- och överordningen mellan könen, och det måste börja redan i skolan och sedan fortsätta när det gäller frågor som handlar om till exempel diskriminerande reklam. Och det är en politik som vi måste föra både här hemma och i vårt internationella arbete. Men ojämställdheten är kanske tydligast i fråga om arbetsvillkoren, och det har jag pratat om. Om vi nu ska komma till rätta med arbetsvillkoren måste vi se att det är kommunicerande kärl mellan hur arbetsvillkoren ser ut och hur det ser ut där hemma. Så länge som kvinnor har huvudansvar för hem och barn och tar den absoluta merparten av föräldraledigheten kommer det vara svårare att göra något åt arbetsvillkoren. Alltså måste vi ha en dubbel strategi, två parallella spår. Vi måste jobba för heltid och trygga anställningar, men vi måste också arbeta för att få till stånd en förändring i föräldraförsäkringen och uttaget av föräldraledigheten. Vi tar ett steg i de här riktlinjerna. Vi säger att en delad föräldraförsäkring är en förutsättning för ett jämställt familjeliv. Vi tar upp den frågan just därför att den är tillväxtskapande. Men hur ska vi göra det? Det har väl inte undgått någon att det har varit ganska mycket debatt under den senaste tiden om hur föräldraförsäkringen ska förändras. Ska det vara en total delning med millimeterrättvisa? Ska det vara ett system med en tredjedel till mamman, en tredjedel till pappan och en tredjedel att fritt förfoga över? Eller ska vi bygga på nya mamma- och pappamånader i takt med att föräldraförsäkringen byggs ut? Den frågan är vi inte mogna att fatta beslut om. Den är för viktig för att bara bli en liten del i en tillväxtkongress. Den frågan förtjänar en längre diskussion på en ordinarie partikongress, och framför allt förtjänar den en demokratisk process i partiet. Vi måste kanske göra som vi ibland måste göra politiskt, ligga lite före opinionen därför att vi tror på en fråga. Då kan vi inte hantera den frågan utan en ordentlig demokratisk process. Det vore olyckligt om vi inte kan enas om hur vi ska hantera den här frågan. Låt oss för den här gången vara nöjda med att vi enas om att en delad föräldraförsäkring är vägen till ett jämställt arbetsliv. Fler i arbete handlar naturligtvis också om det som jag inledningsvis pratade om, ett liv i hälsa. Ingen ska behöva bli sjuk av sitt arbete. Jag sade också att vi har en bra arbetsmiljölag som ställer stora krav på arbetsgivaren om förebyggande arbetsmiljöarbete, om företagshälsovård. Här måste vi vara väldigt tydliga. Rätten till företagshälsovård ska gälla alla. Både arbetsgivare och skyddsombud måste utbildas tillsammans, så att det kommer till stånd ett aktivt arbetsmiljöarbete. Till hjälp för att få fart på den här processen kan ekonomiska drivkrafter vara ett bra smörjmedel. 79
Page 1 and 2: Protokoll från Socialdemokraternas
Page 3 and 4: 6 Välkomna också alla gästande k
Page 5 and 6: 10 För oss socialdemokrater har de
Page 7 and 8: 14 de nyliberala idéerna också fr
Page 9 and 10: 18 Vad det handlar om för vår del
Page 11 and 12: 22 Norra Älvsborgs partidistrikt G
Page 13 and 14: 26 Yemen Socialistpartiet: Mansur R
Page 15 and 16: 30 Karlsson, Håkan Linnarsson, Eva
Page 17 and 18: 34 Dagordningens punkt 4.3 Faststä
Page 19 and 20: 38 Föredragning och förslag Åke
Page 21 and 22: 42 kommer vi att hålla väldigt h
Page 23 and 24: 46 Vi har format ett samhälle där
Page 25 and 26: 50 förverkliga från 2002 års val
Page 27 and 28: 54 komma in på arbetsmarknaden och
Page 29 and 30: 58 Min uppfattning är att kulturen
Page 31 and 32: 62 Rainor Melander, Västernorrland
Page 33 and 34: 66 Det jag yrkar avslag på, ett po
Page 35 and 36: 70 Helene Pettersson, Jönköpings
Page 37: 74 leder också till ökad konkurre
Page 41 and 42: 82 Så länge jag har varit aktiv h
Page 43 and 44: 86 till att det i stället ska stå
Page 45 and 46: 90 Fortsättningsvis under samma pu
Page 47 and 48: 94 Det låter kanske lite konstigt
Page 49 and 50: 98 Normalt kostnadsförs alla satsn
Page 51 and 52: 102 Jag tycker därför att vi ska
Page 53 and 54: 106 svårt att tro att man kan vara
Page 55 and 56: 110 sektorn. Det här får självkl
Page 57 and 58: 114 konjunkturen framåt ser hyfsad
Page 59 and 60: 118 Ann-Britt Ljungberg, Kalmar, vi
Page 61 and 62: 122 Ardalan Shekarabi, på sidan 41
Page 63 and 64: 126 Forskning har visat att deltaga
Page 65 and 66: 130 Jakob, det var inte meningen at
Page 67 and 68: 134 förhindras. 50 procent av pers
Page 69 and 70: 138 Elisabeth Svedestad, Göteborg:
Page 71 and 72: 142 Martina Andersson, Kalmar län:
Page 73 and 74: 146 att avslå Fredrik Lunds tillä
Page 75: 150

Protokoll från Socialdemokraternas kongress ”Tillväxt för välfärd”

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?