Protokoll från Socialdemokraternas kongress ”Tillväxt för välfärd”

Protokoll från 

Socialdemokraternas kongress 

”Tillväxt för välfärd” 

16–18 april 

i Folkets Hus, Stockholm 

3

4 

Innehållsförteckning 

Fredagens förhandlingar 

Dagordningens punkt 1 sidan 

Kongressens öppnande...................................................................... 5 

Anförande av Göran Persson............................................................. 9 

Dagordningens punkt 2 – 6 

Formalia...............................................................................................19–44 

Dagordningens punkt 8 

Förslag till politiska riktlinjer................................................................ 44 

Dagordningens punkt 8.1: Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt 

Föredragning av Pär Nuder................................................................. 44 

Debatt..................................................................................................51 

Förslag och beslut............................................................................... 67–76 

Dagordningens punkt 8.5: Fler i arbete 

Föredragning av Wanja Lundby-Wedin.............................................. 76 

Debatt................................................................................................. 81 


Lördagens förhandlingar 

Dagordningens punkt 8.1:Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt 

Forsatta förhandlingar......................................................................... 151 

Dagordningens punkt 8.2: En ständigt föränderlig värld 

Föredragning av Anders Sundström................................................... 154 

Debatt..................................................................................................163 


Dagordningspunkt 7 

Val av partiorgan..................................................................................195 

Dagordningens punkt 7.1 

Val av ledamot i verkställande utskottet............................................. 195 

Prisutdelning, medlemsvärvartävlingen..................................................... 215 

Dagordningens punkt 8.4: Frigör kraften i hela landet 

Föredragning av Ulrica Messing..........................................................219 

Debatt..................................................................................................223 

Tal av Franz Müntefering, SPDs ordförande...............................................233 

Fortsatt debatt, Dagordningens punkt 8.4.................................................236 

Söndagens förhandlingar 

Dagordningspunkt 8.5: Fler i arbete 

Fortsatta förhandlingar........................................................................ 261 




Val av partiorgan................................................................................. 286 


Val av suppleant i verkställande utskottet...........................................286 


Val av ledamot i partistyrelsen.............................................................287 

Dagordningens punkt 8.3: Från idéer och kunskap till nya innovationer 

Föredragning av Thomas Östros........................................................ 288 

Debatt................................................................................................. 305 

Förslag och beslut.............................................................................. 318–331 



Dagordningens punkt 8.2: En ständigt föränderlig värld 


Förslag till uttalandet: ”Konflikten i Mellanöstern måste få ett slut”.........335 

Dagordningspunkt 8: Politiska riktlinjer 

Slutligt antagande............................................................................... 337 


Protokolljustering............................................................................... 338 


Kongressens avslutning....................................................................... 338 

Fredagen den 16 april 2004 

Fredagens förhandlingar 

Ordförande: Göran Persson 

Sekreterare: Marie Martinsson och Pia Magnusson 


Kongressens öppnande 

Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extrakongress 

inleddes fredagen den 16 april klockan 13.00 i Folkets Hus 

i Stockholm. 

Öppningsprogram 

Öppningsanförande av Göran Persson, partiordförande 

Partivänner! Så samlas vi åter till kongress. Det ligger i luften från första 

stund. Inget är som att vara på en socialdemokratisk partikongress. Få 

saker är så spännande, inspirerande och stimulerande. Jag vet att särskilt 

ni 124 ombud som är här för första gången har bagaget fullt av stolthet – 

och det ska ni ha – men också av förväntningar från partivännerna där 

hemma. Varmt välkomna ska ni vara, och alla andra ombud naturligtvis. 

Jag hoppas att det ska gå bra. Jag vet att ni som är nya kanske är nervösa. 

Men känner ni det minsta osäkerhet så sök stöd hos ”de grå tinningarnas 

klubb” här framme! Vi strävar som bekant efter långsiktigt hållbar 

utveckling, och jag ser att det gamla gardet är väl representerat av pigga, 

välbehållna socialdemokrater. Välkomna särskilt, Ingvar Carlsson och 

Ingrid! Välkomna också Birgitta Dahl, Bertil Jonsson och alla andra i det 

gamla, erfarna gänget. 

Men här i salen lyckas vi också kombinera egenskaperna gröngöling och 

veteran, och därför tar jag mig friheten att säga ett särskilt varmt välkommen 

till Stig Malm,som är här för första gången som ombud. 

Jag tror också att den här kongressen slår rekord i gästande tidigare 

statsråd. Om jag inte räknar fel har vi statsråd representerade från alla 

socialdemokratiska regeringar mellan 1961 och 2002. Välkomna, Eric 

Holmqvist, Lena Hjelm-Wallén, Thage G. Peterson, Kjell-Olof Feldt, Bo 

Holmberg, Anita Gradin, Gertrud Sigurdsen, Ingela Thalén, Margot 

Wallström, Maj-Lis Lööw, Jan Nygren och Ingegerd Wärnersson.Ett särskilt 

välkommen också till vår talman, Björn von Sydow. 

Dessutom är många aktiva gamla partisekreterare och partikassörer på 

plats; vi torde heller inte få några problem av det organisatoriska slaget 

under dessa kongressdagar. Skönt att ha alla er här! 

5

6 

Välkomna också alla gästande kamrater från LO och LOs medlemsförbund 

och från våra sidoorganisationer. Välkomna, TCOs representanter 

och företrädare för folkrörelser och folkrörelseföretag. 

Låt mig också vända mig till våra internationella gäster och säga ett 

hjärtligt välkommen till vår partikongress, en partikongress om utveckling, 

ekonomisk tillväxt och en rättvis fördelning, en partikongress hållen 

i ett socialdemokratiskt parti som är i inte bara i regeringsställning utan 

också leder den allmänna debatten i vårt land. Ni är alla hjärtligt välkomna! 

Sedan vill jag vända mig särskilt till min vän Franz Müntefering,nyligen 

vald till ordförande för SPD i Tyskland, som senare kommer att tala till 

kongressen. Välkommen, Franz! 

350 ombud, kvinnor och män mellan 20 och 86 år, från norr till söder, 

närmare 200 gäster från Sverige och världen, åhörare, kulturarbetare och 

en hel drös flitiga partifunktionärer – ni är alla varmt välkomna! 

Låt mig också på en gång säga: Jag hoppas och tror att vi snart kommer 

att ha en bättre representation när det gäller kongressombud med 

utländsk bakgrund. En bild av framtiden i vårt parti kan vi få om vi vänder 

blicken mot vårt ungdomsförbund. Där finns Shekarabi, Naraghi, Al- 

Naher, Stojic, Yazdanfar och många andra. SSU värvar många nya medlemmar, 

och de gör det inte minst bland ungdomar med invandrarbakgrund. 

Jag är glad att vi har sådana förebilder bland de unga, och jag är glad att SSU 

är representerat här i dag. Ett särskilt varmt välkommen, alla ni! 

Vi har några intensiva dagar framför oss. Med undantag för Bosse 

Ringholms ovilja till nya utgifter finns väl inget så begränsat som tidsramarna 

under en extra partikongress. Vi får solidariskt dela på tid och 

plats. Vi ska gå igenom hela tillväxtpolitiken, vi ska blicka ut över framtiden, 

vi ska vässa de politiska redskapen, och vi ska styra mot det mål som 

alltid varit vårt: människans frigörelse. 

Med detta, kamrater, är jag glad att kunna säga: Härmed förklarar jag 

Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extra partikongress 2004 

öppnad. 

Parentation 

Jag ber att vi reser oss. 

Vi brukar inte göra parentationer på våra extra partikongresser. Men jag 

frångår den principen i dag, därför att det känns rätt och nödvändigt. 

Många partivänner har lämnat oss sedan kongressen 2001. Låt oss för en 

stund minnas dem och deras insatser. 

Vi minns Kjell Larsson, talskrivare åt Olof Palme, statssekreterare åt 

Ingvar Carlsson och senare omdömesgill och framgångsrik miljöminister, 

en rastlös reformist som trodde på de provisoriska utopierna och de 

många små stegens politik. Framgångarna med Kyotoprotokollet är en av 

de bestående insatser som bär Kjells signum. 

Vi minns Anna-Lisa Lewén-Eliasson, VU-ledamot och riksdagsledamot 

från Huddinge. Hon kom in i riksdagen 1953 och lämnade riksdagen 

1979. Sin långa gärning ägnade hon till stor del åt att med kraft företräda 

partiet i utrikespolitiska sammanhang. 

Olov Lekberg partistyrelseledamot och drätselkammarens ordförande i 

Södertälje i slutet av 60-talet, och landstingsråd i Stockholms läns landsting 

under många år. 

Anna-Greta Skantz skånsk partistyrelseledamot, riksdagsledamot i 20 år 

mellan 1962 och 1982, med viktiga uppgifter i riksdagsgruppens ledning. 

Bland riksdagens ledamöter som har gått bort sedan kongressen i 

Västerås vill jag också nämna Lars Svensson i Halland samt Sven Ekström 

och Olle Östrand från Gävleborg, som representanter för de partiföreträdare 

i riksdagsarbetet som vi nu saknar. 

Vi minns också Nils-Gösta Damberg, legendarisk facklig sekreterare på 

Sveavägen 68 och partikassör, samt chefredaktörerna Nils Hillén för 

Aktuellt i politiken under 70-talets början och Gudmund Larsson på tidskriften 

Tiden. 

Några av partiets stora kommunalpolitiska profiler får symbolisera de 

partivänner i kommuner och landsting som har lämnat oss. Jag tänker på 

Erik Svensson i Västerås, KA, Karl-August, Karlsson i Kristinehamn och 

Georg Karlsson i Borlänge samt Nenne Gustafsson i Jönköping, SSU:aren 

som blev ombudsman i arbetarekommunen och partidistriktet, som levde 

för och med partiet och var den som oavsett tidpunkt på dygnet ställde 

upp om en arbetsinsats behövdes. 

Vi minns Lars Sandberg,PROs ordförande, med lång facklig bakgrund, 

och Alvar Linqvist, som under 20 år var förbundssekreterare i Unga 

Örnar. De får representera de kamrater i folkrörelser och vänorganisationer 

som har gått bort. Dessa människors engagemang, visioner, praktiska 

arbete och starka personligheter minns vi med värme. Utan dem hade vår 

rörelse varit så mycket fattigare. 

Partivänner! En förlust har särskilt starkt präglat oss efter den 11 september 

2003. Det har vilat en skugga över politiken, och ett halvår senare 

känns det fortfarande inte riktigt verkligt. Anna Lindh rycktes bort mitt i 

livet, bokstavligen talat mitt i steget. Det gör att alla minns henne just så, 

Anna i farten, full av liv och idéer och av lust till politiken. Det finns något 

uppfordrande i detta. Vi vet ju att om hon hade kommit in här i dag skulle 

det inte ha passerat obemärkt. Hon skulle ha varit tydlig i sina prioriteringar: 

mänskliga rättigheter och demokrati, folkrätt och internationell 

solidaritet. 

Det brukar sägas om Olof Palme att han gjorde Sverige lite större än vad 

det var. Så var det också med Anna Lindh.Med henne växte Sverige i våra 

ögon och i andras. Med mordet på Anna försvann glädjen och ljuset en 

stund – men inte vår samlade styrka, inte vår vilja att förändra och inte 

våra idéer. 

Idéer kan ju inte dö. De lever vidare i minnet av Anna Lindh och alla de 

7

8 

andra som givit så mycket av sig själva för socialdemokratins idéer och för 

vår rörelse. De lever vidare i den praktiska politiska verksamheten, på 

verkstadsgolvet, på fullmäktigemöten och på torget där vi delar flygblad. 

Våra idéer lever vidare på vår kongress 2004. 

Låt oss förenas i en stunds tystnad och minnas de kamrater som lämnat 

oss. 

Hälsningsanförande av Bosse Ringholm 

Bosse Ringholm,Stockholms län: Kamrater, ärade ombud, gäster och övriga 

kongressdeltagare! Som ordförande i Stockholms arbetarekommun vill 

jag hälsa er varmt välkomna till Stockholm och Folkets hus. 

Jag hade tänkt begära replik på inledningsanförandet, men jag återkommer 

senare kring det. 

Sedan förra valet 2002 är vi socialdemokrater i ledning i Stockholms 

stad. Under Annika Billströms ledning i Stadshuset formerar vi en majoritet 

tillsammans med våra samarbetspartier. På samma sätt är vi socialdemokrater 

i ledning i Stockholms läns landsting sedan förra valet under 

Ingela Nylund Watz ledarskap. 

Vi kände alla under valrörelsen 2002 ett väldigt starkt stöd från er på 

olika håll ute i landet, just för att vi skulle kunna knäcka den moderatstyrda 

ledningen i Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Vi socialdemokrater 

i Stockholm vill uttala ett stort tack till alla för det stödet. 

Det var viktigt, därför att Moderaterna hade Stockholm och 

Stockholms läns landsting som sina ideologiska skyltfönster. De ställde 

till oreda, inte bara politisk och ekonomisk oreda. Inte minst våra kamrater 

i Stockholms läns landsting har haft och har den mycket svåra uppgiften 

att reda upp det som har hänt under de borgerliga åren, med jätteunderskott. 

Det har gjort att vi har tvingats höja skatten ett par gånger och 

att Stockholms läns landsting i dag har den högsta landstingsskatten i 

landet. 

Vi ser samtidigt att det nu finns möjligheter att successivt genomföra de 

valprogram vi hade både i Stockholms stad och i Stockholms läns landsting 

i förra valet. Vi har goda förhoppningar om att vi inför 2006 års val 

kan redovisa för väljarna både ett gott resultat och framför allt en stark 

ambition att fortsätta med en socialdemokratisk ledning i stadshus och 

landstingshus. Vi vill inte längre ha det byte som har skett alltför ofta – i 

stort sett i vartannat val har majoriteterna skiftat här i Stockholm. 

Stockholm är en stad i dag med 760 000 invånare. Stockholms län har 

1,7 miljoner invånare. Vi är ett län som är präglat väldigt mycket av de nya 

människorna i vårt land. Var femte invånare i Stockholms stad är född 

utomlands. Det präglar vårt politiska arbete. På vår riksdagslista i 

Stockholm har vi en person född utomlands på var tredje plats. I vårt fullmäktige 

och i vårt landsting har vi väldigt många av dessa nya kamrater 

som gör fantastiskt fina insatser. 

Stockholm är också en stad som har en stark tillväxt, men som har drab- 

bats av den internationella lågkonjunkturen och framför allt av det som 

har hänt i IT-branschen. Men vi är på väg upp ur den svackan, och vi kan 

se det exempelvis när det gäller nyföretagandet. Det är nästan dubbelt så 

vanligt att det startas mindre företag här i Stockholm. Det är naturligtvis 

en kraft och ett intresse som vi ska ta vara på. Jag är glad över att den här 

kongressen ägnar sig så mycket åt tillväxtfrågorna och inkomstfrågorna 

som är grunden för att vi ska kunna bygga ut den välfärd som vi ska ha i 

framtiden. 

Till sist vill jag säga att vi i Stockholms arbetarekommun också har 

ägnat mycket tid och energi åt medlemsvärvningen. Trots allt är det väldigt 

viktigt att vi får fler människor – människor som är socialdemokrater, 

som tänker socialdemokratiskt, som delar våra värderingar – att engagera 

sig i vårt parti. Vi har haft glädjen att tre år i rad se att vårt medlemsantal 

har ökat. Jag hoppas att vi kan fortsätta med det och att vi gemensamt kan 

anstränga oss så att vi blir ett ännu större parti, med ännu fler medlemmar 

som kan jobba för en valseger 2006, såväl här i Stockholm, i landstinget 

och på alla andra håll i landet så att vi kan fortsätta att trygga en bra socialdemokratisk 

politik även i fortsättningen. 

Än en gång: Varmt välkomna till Stockholm Folkets hus! 

Kulturinslag 

Per Eggers läste dikten "Du står framför spegeln" av Suzanne Osten. 

Anna-Lotta Larsson framförde sången ”Ska nya röster sjunga” av Mikael 

Wiehe. Per, Plura, Jonsson och Karl Jonsson från musikgruppen Eldkvarn 

framförde låten ”Om jag var arbetslös” av Cornelis Wreesvijk. 

Anförande av Göran Persson 

Göran Persson, partiordförande: Tack, Bosse, för välkomsthälsningen. Replik 

kommer du inte att få ta. Men du ska veta att vi är många som med starkt 

engagemang och stor sympati ser på det arbete ni utför, inte bara i 

Stockholms stad utan också i landstinget. 

Jag har någon gång sagt att den svåraste uppgiften någon av oss har 

bland alla vi som fick ett mandat vid 2002 års val är nog det uppdrag som 

Ingela Nylund Watz har i Stockholms läns landsting, att efter denna konsekventa 

borgerliga misskötsel komma och städa upp, återvinna framtidstro 

och se till att man ger den trygghet som behövs både för dem som 

arbetar i vården och för dem som söker hjälp och stöd. Ingela, Annika 

Billström i Stockholm, ni har vår respekt och vårt stöd. Och tack, Bosse, för 

välkomsthälsningen. 

Vi ska genomföra en tillväxtkongress. Är det tillväxt att tala om jämställdhet? 

Är det tillväxt att tala om förskolan och barnbidrag? Är det 

tillväxt att tala om asylsökandes villkor, eller borde det kallas fördelningspolitik? 

Den gränsen låter sig inte dras med ett enkelt pennstreck. 

Sambanden är inte enkla och raka. 

9

10 

För oss socialdemokrater har det alltid hängt ihop. Utveckling och jämlikhet 

är varandras förutsättningar, brukar vi säga. Rättvis fördelning är god 

tillväxtpolitik. Hög tillväxt är god fördelningspolitik. Kanske hänger det i 

dag mer ihop än någonsin. 

Tillväxt är så mycket mer än bruttonationalproduktens utveckling, så 

mycket mer än fabrikernas stål och gruvornas malm. Tillväxt är ett 

genombrott i solcellsforskningen, ett nytt patent, en grupp som lär sig 

engelska på ABF. Tillväxt är ännu en gymnasist som går ut med G i alla 

kärnämnen och en liten tjej som lär sig att cykla. Tillväxt är arbetsglädje, 

hälsa och initiativkraft hos personalen i äldrevården, eller: Tillväxt kan 

också vara en vinnande schlager. 

I tre dagar ska vi diskutera tillväxt såsom vi ser på den. Vi ska bryta åsikter 

och blicka framåt. Vi ska se hindren, men också utmaningarnas möjlighet. 

Säkert kommer vi att vara oense om en del, förhoppningsvis ense 

om desto mer. 

Vi vet att det inte finns något universalknep som leder till tillväxt. Det 

krävs många olika grepp och mångas medverkan. Men om tre dagar kommer 

vi tillsammans att ha stakat ut en långsiktig modern socialdemokratisk 

tillväxtpolitik. 

Partivänner! I arbetarrörelsen brukar vi säga att vi ska vara obrottsligt 

lojala mot målen men trolösa mot medlen. 

Ekonomisk tillväxt är inget mål för den socialdemokratiska politiken. 

På våra plakat har det aldrig stått: Högsta möjliga tillväxt. På våra plakat 

har det stått: Fred, arbete, bröd, frihet. Människan är målet, människans 

frigörelse, alla människors frihet, alla folks frihet, hela världens fred. 

Vi vill skapa ett samhälle som ger alla människor möjligheter att förverkliga 

sina livsprojekt och finna utlopp för sina stämningars längtan, där 

alla har möjlighet att växa som människor, spränga gränser, bygga sig ett 

rikare liv. Det är vad vi menar med tillväxt och tillväxtpolitik. 

Minns ni Günter Grass och hans snigel? Många av er gör nog det. Det 

är en klassisk bild av den socialdemokratiska reformismen, en snigel med 

sugfoten fast förankrad i verkligheten och känselspröten spelande mot 

den framtid som den i sakta mak är på väg mot. 

I dag gäller det att ha tredje generationens känselspröt med god täckning 

och lång räckvidd. I en global miljö ska de ta emot signaler från jordens 

alla hörn. Men sugfoten ska befinna sig på en grusväg mellan Marsjö 

och Byle, i ett kök i Norsborg, i en bilverkstad i Skellefteå eller på en vårdavdelning 

i Ängelholm, mitt i den svenska verkligheten. Tänk på det när 

vi nu diskuterar framtidens tillväxt, att det är för människans skull vi vill 

ha tillväxten. Det är trygga människor som skapar tillväxten. 

Partivänner! I onsdags sändes filmen ”Leva livet” i TV. Där finns en 

scen där Kjell Bergqvists rollfigur Leif försöker inleda ett samtal med en 

vacker hårfrisörska. På frågan om han är ledig svarar han att han jobbar 

mycket hemma. Det tar inte många sekunder innan han tvingas erkänna 

att han är arbetslös. Den komiska figuren Leif bottnar i djupaste allvar. 

Det allvaret delas i dag av alltför många. 

I morse satt människor runtom i Sverige kvar vid köksbordet, kanske 

med tidningen och en kopp kaffe fast de ingenting hellre skulle önska än 

att kunna göra sig i ordning och gå till jobbet. Kanske försökte någon att 

dölja det precis som Leif.Kanske kände någon som en annan fiktiv arbetslös, 

Nordin i Jonas Hassen Kemiris roman ”Ett öga rött”. Han säger så här: 

Man skrumpnar. Man förmultnar som en gammal frukt. Man blir till 

ingenting. 

Skillnaden är att verklighetens arbetslöshet gör ont på riktigt. Jag talar 

om nästan 264 000 människor. Jag talar om 36 000 ungdomar. Jag talar 

om 89 000 långtidsarbetslösa. Det är oacceptabelt många. 

För fyra år sedan stod jag i denna talarstol just på en extra partikongress 

och sade: Nu har vi 296 dagar på oss att nå fyraprocentsmålet för den öppna 

arbetslösheten. Vi nådde det målet. Vi lyckades främst för att vi ville 

lyckas, för att vi var beredda att prioritera stenhårt, för att vi satte kampen 

mot arbetslösheten främst. Det gjorde vi därför att arbete är grunden för 

välfärden, därför att arbete är det som skapar tillväxt, därför att arbete ger 

människor möjlighet att forma sina liv. 

Sedan kom den 11 september 2001 och all luft gick ur den internationella 

ekonomin. Det tog lång tid efter det att konjunkturen gick ned 

innan arbetslösheten steg. På samma sätt kommer det att ta lång tid innan 

arbetslösheten sjunker när konjunkturen nu vänder uppåt. Tids nog ökar 

investeringarna i takt med att konjunkturen segar sig uppåt. Tids nog 

kommer planerna på att anställa fler. Men de som anställs kommer inte 

med automatik att vara de som i dag är arbetslösa. Det är detta som är vår 

utmaning. Inget slöseri är större än arbetslösheten. Vi ska pressa tillbaka 

arbetslösheten en gång till. Vi kommer att lyckas därför att vi vill lyckas. 

Vi är beredda att prioritera, och prioritera stenhårt. Vi sätter kampen mot 

arbetslösheten främst. 

Nu gör vi en stor kraftinsats från regeringens sida, bland annat i den 

vårbudget som nu presenteras. Jag kan kort nämna en del förslag. 

Där finns bland annat 6 000 platser i vidareutbildning för anställda 

inom kommuner och landsting under 2005. Det finns 15 000 fler platser 

inom arbetsmarknadsutbildningen i år och en satsning på anställningsstödet 

inom aktivitetsgarantin. Där finns ett ROT-avdrag och skattestimulanser 

för miljöinvesteringar och källsortering. Där finns inte minst ett 

generellt sysselsättningsstöd till kommunerna och resurser för att anställa 

3 000 fler förskollärare nästa år. 

Vi ska tillbaka, kamrater, till fyra procents öppen arbetslöshet. Men vi 

nöjer oss inte med detta. Fyra procent är ett etappmål. Vårt mål är full sysselsättning. 

Det är det här som tillväxtkongressen ska handla om. Det är den allt 

annat överskuggande arbetsuppgiften. Och för den, vet jag, brinner vi alla, 

därför att det har alla socialdemokratiska generationer politiker gjort. I 

egna erfarenheter är det grundat. I sunt förnuft och insikt om vår ekonomi 

11

12 

är det grundat. Om hur ett samhälle ska hållas samman är det grundat. 

Därför är kampen mot arbetslösheten vår allt annat överskuggande arbetsuppgift. 

De som mer än någon annan drabbas av arbetslöshet är svenskarna med 

utländsk bakgrund. Vad krävs för att vi ska få alla över tröskeln till svensk 

arbetsmarknad? Ja, vi kan stifta lagar mot diskriminering. Vi kan öka 

resurserna inom arbetsmarknadspolitiken. Vi kan satsa mer på skolan och 

språkundervisningen. Vi kan föreslå åtgärder för att minska segregationen. 

Det har vi gjort, och det gör vi. Samtidigt ser vi att det inte räcker. 

Det räcker inte med aldrig så offensiva åtgärder om fördomar ändå fäller 

människor på mållinjen. Det krävs attitydförändringar bland oss som sitter 

här, hos personalchefer i offentlig sektor, hos företagare och hos cheferna 

i näringslivet. Det krävs ett folkligt uppror mot fördomarna. Det är 

med fördomarna som med trollen, i ljuset spricker de. Vi får aldrig sluta 

att tala om dem. 

Olof Palme förklarade i ett välkänt tal roten till fördomen så här: Den är 

framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla – okunnigheten om 

andra människors särart, rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium, 

en förhandsrätt. Vilken rörelse om inte vår ska gå före i kampen 

mot fördomarna? Vi har allt att vinna på den kampen, i första hand rent 

mänskligt. 

Egentligen är det konstigt att människor satsar stora summor på att resa 

runt i världen för att ta del av andra kulturer, uppleva ny musik, nya dofter 

och smaker, nya sätt att umgås, nya idéer av alla slag. Men mycket av 

detta finns ju redan här hos oss, men många av oss är för dåliga på att upptäcka 

det. 

Sveriges befolkning består av människor från alla världens länder, från 

alla kulturer. Mängder av språk talas inom våra gränser. Mängder av språk 

talas dagligen i våra skolor, i våra offentliga institutioner. Tusentals välutbildade, 

språkkunniga och motiverade människor i yrkesverksam ålder vill 

inget annat än att få ett jobb. Människors vilja till arbete är vårt lands allra 

viktigaste tillgång. Vilken bakgrund man sedan har spelar ingen roll. 

När mänskliga och moraliska argument inte räcker måste vi också för 

tillväxtens skull göra oss av med våra fördomar. Om sysselsättningsgraden 

hade varit lika hög bland de utlandsfödda svenskarna som bland infödda 

svenskar, hade 120 000 fler människor varit i arbete. Vad skulle 120 000 

fler i arbete betyda för tillväxten? Vad skulle den tillväxtökningen betyda 

för våra skatteintäkter och för vården och omsorgen? Vad skulle den betyda 

när alltfler unga ska försörja en växande skara äldre? Här har vi förmodligen 

vår största tillväxtpotential. Den ska vi ta till vara. Därför ska vi 

bekämpa fördomarna i vårt land. Och hör inte fördomar upp så vill vi klart 

och tydligt säga: Fördomar hör inte ett modernt demokratiskt Sverige till. 

I vårbudgeten genomför vi stora satsningar, bland annat i kampen mot 

arbetslösheten och för en bättre välfärd. Det kan vi göra trots att vi har flera 

år av lågkonjunktur bakom oss. Jämförbara länder i Europa plågas av 

stora underskott och nedskärningar. I Sverige har vi sparat i ladorna under 

de goda tiderna. Vi har haft en högre tillväxt än övriga Europa, och svensk 

ekonomi står ännu relativt stark. 

Vi har i dag inte bara en ekonomisk styrkeposition, utan vi har också 

återvunnit den politiska ideologiska styrkan. Tydligast ser vi det kanske i 

högerns alltmer förvirrade budskap och alltmer desperata sökande efter 

något att hålla sig i. Låt mig en stund tala om det som händer på höger— 

vänsterskalan i svensk politik och också globalt. 

En artikel i den engelska tidningen The Guardian fångade för en tid 

sedan mitt intresse. Den utgick från frågan: Hur gör de det – svenskarna? 

Artikeln handlade lyckligtvis om vår offentliga sektor, om vår välfärdsmodell 

om barnomsorg för alla, om 16 månaders föräldraledighet, om satsningarna 

på grundskolan och om sjukvårdens höga kvalitet. Artikeln 

handlade också om de brittiska studiebesöken i vår offentliga verksamhet 

och om den vilja att lära av Sverige som nu kan ses, inte minst i brittisk 

politik. 

Lite slarvigt översatt skriver de så här i den brittiska tidningen om britternas 

syn på vår modell: ”Den – den svenska modellen – har setts som en 

bisarr historisk kuriositet som vi aldrig kommer att kunna tävla med: För 

litet, för pacifistiskt, för trevligt” Deras sociala och ekonomiska mirakel 

skulle aldrig kunna blir vårt. Deras politik och skatter är omöjligt utopiska. 

Folk pekar med förtvivlan på Sveriges stora företag Ikea, Volvo och 

Ericsson och undrar hur vi ska kunna konkurrera. Och deras socialdemokratiska 

själ! Vi som blivit så förråade av vår smutsiga högerpress, hur 

skulle vi kunna bli snälla som de?” 

Det är inte dåligt. Ibland är det befriande att få låna andras ögon en 

stund. Vi skulle inte uttrycka oss så här. Men visst har Sverige ett koncept 

som fungerar – så skulle vi säkert säga. Vi har en modell som flyger, skulle 

vi kanske våga dra till med. Men gång på gång visar forskare att Sverige 

ligger i topp när det gäller jämställdhet, trygghetssystem, god nivå på skolan, 

lång livslängd och barnvänlighet. 

Nyligen hade Veckans Affärer en undersökning där Sverige placerades i 

topp när man mäter den viktigaste tillgången för framtida utveckling, 

nämligen kreativiteten. I går fick vi siffror från Goldmann Sachs.De visar 

att Sveriges köpkraftskorrigerade bruttonationalprodukt per capita under 

de senaste tio åren har växt kraftigare och slagit såväl euroland som – hör 

och häpna - USA! 

Visst har vi västvärldens högsta skatter. Stundtals tycker vi inte att det 

räcker till. Vi vill ju förbättra välfärden ytterligare. Men inte hindrar skatterna 

Sveriges utveckling. Vad undersökningen visar är att det kanske rentav 

är tvärtom. Vi blir starkare när vi hjälps åt. Vi tjänar alla på att alla får 

vara med. Det svenska folket har länge ställt upp på denna modell, som i 

allt väsentligt är en socialdemokratisk modell. I val efter val har de avvisat 

det ekonomiska lättsinnets och de stora skattesänkningarnas väg. 

Högern har hårdnackat stått för motståndet, och under en lång tid var 

13

14 

de nyliberala idéerna också framgångsrika i vårt land. I dag sviker argumenten 

den nyliberala höger som så länge utmanat oss. Nu sitter dess tänkare 

där och plitar dit en bortre parentes för Bohmans era i sin historieskrivning. 

Inom parentestecknen hamnar Bohman själv, Adelsohn, Bildt, 

den vikarierande partiledaren Tobisson och så Lundgren. På ömse sidor om 

parentestecknen hamnar de som vurmar för moderation och samling – på 

ena sidan Yngve Holmberg och på den andra sidan hans nutida politiska 

arvtagare. Det är den svenska högern, med nyliberalismens facit. Det är 

det som vi ska förhålla oss till bland annat. 

Det här är ingenting som bara avspeglar sig i partiledarval. Högern 

trängs tillbaka på flera fronter. 

För det första: Det fanns en tid då den svenska högern talade illa om 

fackligt arbete. Ja, det gick för den delen utöver den politiska högern. Det 

gick in på borgerliga ledarsidor och i andra sammanhang. Men de rösterna 

hörs nu allt svagare. I dag gör facket bra lönerörelser. De levererar reallöneökningar 

och förmår samtidigt hävda svensk konkurrenskraft i en allt 

hårdare global konkurrens. Kollektivavtalen står starka. Kraft och ansvarstagande 

präglar en fackföreningsrörelse som i dag klarar att avvisa 

systemskifteskraven från arbetsgivarsidan. 

För arbetarrörelsen tror jag inte att vi tillräckligt mycket kan stryka 

under vikten av detta. Det är vår politiska styrka att ha en fackföreningsrörelse 

som förmår att ta ansvar för landet, en fackföreningsrörelse som 

kommer tillbaka efter 1980-talets stora bekymmer där avtalen många 

gånger slutade i tvåsiffriga belopp men sällan i reallöneförbättringar. Nu 

är det låga avtal, reallöneförbättringar, skärpt konkurrenskraft och nej till 

systemskifte. Till och med mitt eget fack, Handelsanställdas förbund, 

lyckades i år komma fram till ett avtal utan medlingsinsatser. Detta säger 

någonting! 

Vi talar mycket om facklig-politiskt samarbete. Det är klart att när 

fackföreningsrörelsen på detta sätt löser en av sina huvudsakliga uppgifter 

med styrka och med konsekvens ger det också en växande politisk roll och 

en växande politisk betydelse åt fackföreningsrörelsen och därmed åt hela 

arbetarrörelsen. 

För det andra: Ett annat uttryck för en sådan här ideologisk förskjutning 

som skett i spåren på att vi har klarat att ordna den gemensamma 

ekonomin i landet är att näringslivets egna organisationer under vårens så 

kallade tillväxtsamtal föreslår finansiering för de önskade skattesänkningarna. 

För första gången finns det nu en förståelse för att skattesänkningar 

också måste betalas. De dynamiska effekternas tid är förbi. 

Ni vet den tanke som framför allt amerikanska ekonomer och en amerikansk 

president vid namn Ronald Reagan lanserade: Sänker vi bara skatterna 

så sätter vi extra sprutt på ekonomin, och när den snurrar fortare får 

vi ännu mer pengar in i vår gemensamma kassa. Tänk så bekvämt det var, 

tänk så farligt det var och tänk vilket systemskifte det höll på att leda till i 

Sverige under den korta period då Carl Bildt fick pröva att regera! 

Nu har vi ett svenskt näringsliv som kommer till oss och säger: Det finns 

vissa skatter som är skadliga för tillväxten. Vi inser att vi inte bara kan ta 

bort de intäkterna ur statskassan. Vi har idéer om hur vi skulle kunna göra 

på ett annat sätt för att finansiera detta. Det är en ideologisk framgång för 

oss men också ett uttryck för ett ansvarstagande från näringslivets sida 

som vi naturligtvis ska möta med respekt och uppskattning. Ingen ska 

tveka om att det är ett helt annat klimat som vi nu rör oss i jämfört med 

det som gällde för 20 år sedan. Nyliberalismen har också i denna mening 

kommit till en punkt. 

För det tredje: Också här gäller det en ideologisk iakttagelse. Den politiska 

högern accepterar nu att vi ska ha överskott i de offentliga finanserna. 

Jag vet inte om jag kan hitta på ett mer tråkigt politiskt uttryck än detta 

– överskott i de offentliga finanserna. Vad betyder det? Ja, det betyder 

att sparandet i samhället ska gå till på så sätt att åtminstone 50 000 miljoner 

kronor varje år sparas i den gemensamma kassan för att trygga våra 

välfärdssystem. 2 procents överskott i de offentliga finanserna är 50 000 

miljoner kronor. Det sparandet lägger vi i dag i pensionssystemet. Vi sparar 

för våra framtida pensioner. Det har varit en lång strid kring detta. Det 

började med ATP. Vi hade den diskussionen också i anslutning till löntagarfondsdebatten 

och när det gällde de så kallade buffertfonderna. Nu har 

vi ett läge då vi ser en svensk höger säga: Okej, det här ställer vi upp på. 

Det är inte överbeskattning. Det är inte tvångssparande. Det är inte 

sådant som skadar ekonomin. Det kan vara nödvändigt. 

Jag är glad över den positionsförflyttningen, för ett sätt att vara med och 

långsiktigt trygga en stor gemensam sektor är att bygga upp en ekonomi 

som klarar också nedgångar och sämre tider genom att vi har sparat 

gemensamt. Det ligger en stor ideologisk förflyttning i denna positionsförändring 

från den svenska högern. Det hälsar jag med tillfredsställelse. 

Jag inser självklart att därmed är inte alla ideologiska strider slut, 

men det är ett nytt politiskt klimat. Det har följt på att vi har återupprättat 

greppet över den gemensamma ekonomin. Fackföreningsrörelsen har 

återigen tagit greppet över lönerörelserna, och de borgerliga partierna har 

anpassat sig vad gäller synen på skattepolitiken. 

Det är en ideologisk framgång, och det är den framgången vi ska ta avstamp 

i när vi diskuterar hur vi ska gå vidare för att åstadkomma mer av 

tillväxt och utveckling. 

Vi har bakom oss 25 år av nyliberala framgångar, av marknadens mer 

eller mindre ohämmade verkningar. Det har funnits tider då vi fått backa, 

då det var vi som kände oss pressade av samhällsdebatten. Nu händer det 

motsatta, nu är det högern som får backa. Det ger oss ett utrymme att titta 

på vad som gick fel eller för långt under den nyliberala vågen när den 

pressade oss. Var backade vi för långt, var fick marknaden lite för stort 

spelrum och andra värden för liten plats? Vad släppte vi igenom som inte 

var riktigt bra? Nu tittar LOs ekonom Dan Andersson på detta i en statlig 

utredning, och vi har tillfälle att diskutera det under denna kongress. 

15

16 

Vi ska också fundera över vad omsvängningen står för och vart den leder 

framöver. När talet om ”ofantlig sektor” och ”trygghetsnarkomani” tystnat, 

när den sista skummande resten av den nyliberala vågen slutligen 

ebbat ut – vad kommer då i stället? Om pendeln nått sin yttersta nyliberala 

punkt och nu svänger tillbaka med kraft, hur blev det så – och varför 

händer det nu? 

Det finns en enkel kontrollfråga: Vad är effektivast i dag, vilken modell 

fungerar bäst? Med vilka mått ska effektivitet mätas, när utmaningarna 

heter globala miljöhot och befolkningsminskning? Är det möjligen här 

förklaringen till den internationella förtjusningen över den nordiska välfärdsmodellen 

ska sökas? 

Vår modell bygger på solidaritet och gemensamt ansvarstagande. Den 

bygger på att alla kan bidra, att ingen är för svag för att ha något att tillföra 

och ingen för stark för att någon gång behöva stöd av andra. Den bygger 

på en humanistiskt och demokratisk människosyn, inte på snöd ekonomisk 

vinning. Den bygger på värderingar, inte effektivitetsberäkningar. 

I dag är vi inte ensamma om att tycka att detta är tilltalande. Vår tanke, 

vår ideologi, är modern – rent av populär! Vi socialdemokrater, vi som sitter 

här i dag, har aldrig vikt från jämlikhetsidealen. Vi har tro på människan, 

och vi har alltid trott på vår välfärdsmodell – också när det kastades 

glåpord över den. När jag ser er samlade här, känner jag mig stolt över det, 

över er och över vårt parti. Nöjda ska vi inte vara – aldrig! Men stolta, visst 

kan vi vara stolta över det vi har uträttat tillsammans! 

Det har sagts att de stora segrarna vinner man i motståndarnas hjärtan. 

Jag tror att det var Per-Albin Hansson som sade det först. Tro för all del 

inte att vi nått så långt bara för att högern talar med ett nytt och ovant 

tonfall. Det är mer hjärna än hjärta, tror jag, bakom deras förändrade positioner. 

Högerns hjärta klappar ännu för en annan samhällsmodell, med 

andra värderingar och en annan syn på människan och på människors 

relationer till varandra. Vi har hävdat jämlikhet och solidaritet. De har 

ofta utgått från egenintresse och konkurrens. Den klyftan är djup. 

Jag hade inte tänkt ägna mig åt elakheter, men en liten jämförelse vill 

jag tillåta mig. När vi nu ser den nya högerpolitiken, tänk er nidbilden av 

en mindre seriös bilhandlare. Ni vet, en sådan där som är väl medveten om 

bristerna hos bilen/objektet. Han som täcker rostskadorna med lite färg, 

trär på en ny klädsel över utslitna säten, sätter på några blanka navkapslar 

för att dra blicken bort från utslitna däck och till sist hänger upp en doftgran, 

en så kallad Wunderbaum, i backspegeln för att det ska lukta fräscht 

i bilen. Det är så en bilskojare kan förvandla skrot till ett kap, ett fynd. 

I politiken går vi inte på sådant. Vi vet vad som gäller i dag: in med bilen 

på besiktning – eller i politikens värld, in med moderatpolitiken hos riksdagens 

utredningstjänst. 

Visst är det konstigt. Jag vet inte i hur många valrörelser vi har sagt till 

Moderaterna: Ni driver en politik som är felaktig, den är farlig för landet, 

den förstör finanserna, den skapar otrygghet och den försämrar vår kon- 

kurrenskraft. De har envist sagt: Sänk skatten! Till sist fick vi då en moderatledning 

som skickade allt av moderatpolitik till riksdagens utredningstjänst: 

”Kan det vara så, att vår politik förstör landets ekonomi, skapar 

orättvisor och bidrar till sämre förutsättningar för framtiden?” Och 

utredningstjänsten räknade och kom fram till att så var det. De hade inte 

behövt gå den omvägen, menar jag – de hade kunnat lyssna till oss. 

Vi får se vad det står för, men det är i alla fall ett intressant tidens tecken. 

Vi har vunnit åtminstone en delseger i en ideologisk strid. Vi ska stå 

för vår samhällsmodell, byggd på höga skatter, omfördelning människor 

emellan och rationella satsningar på kunskap, infrastruktur och miljö. Det 

är produktivt, det är modernt, och det är framtidsinriktat. Det skapar 

tillväxt. Vi har anledning att vara stolta, men inte nöjda! 

Vad känner då vår snigel, då den riktar sina högteknologiska känselspröt 

ut mot den globala verkligheten? Om det nu verkligen är så att pendeln 

svänger i Sverige – helt säker kan man ju aldrig vara – så kan vi vara ganska 

säkra på att någonting har hänt också utanför våra gränser. Numera är 

det ju så det fungerar. Förra året gick våra partivänner kraftigt fram i valen 

i Belgien. I Spanien i år märktes uppgången långt innan högerregeringen 

föll på sin hantering av terrordåden i Madrid. I Frankrike tar vänstern 

hem 20 av 22 regioner i de senaste valen. I Danmark, som är på väg mot 

folketingsval, är Socialdemokraterna åter största parti. Våra vänner i 

Sydafrika triumferar, våra vänner i Korea triumferar. 

Attityder och värderingar förskjuts uppenbarligen vänsterut. Det folkliga 

stödet växer för demokrati och mänskliga rättigheter, för global rättvisa 

och solidaritet. Motståndet mot den amerikanska dominansen i världen 

blir allt starkare. Kraven på motkrafter till kapitalismen ropas ut i 

megafoner längs demonstrationståg över hela världen. Det finns en vilja 

att återupprätta människovärdet i förhållande till marknadsvärdet, inte 

minst bland unga människor. Kravet riktas till världens demokratier: Gå 

från ord till handling! Här finns ett trots, som arbetarrörelsen bör ta fasta 

på. Viljan att förändra och tron på att det är möjligt är grundläggande för 

demokratin och för politiken som samhällsförändrande kraft. 

Partivänner! I vår del av världen har vi en institution som har potential 

att bli en motkraft mot det internationella kapitalet, men i Sverige 

behandlar vi den ofta ganska styvmoderligt: den europeiska unionen. Den 

1 maj växer EU med tio nya medlemmar. Vi blir fler som kan utbyta varor, 

tjänster och idéer med varandra. Vi blir starkare och tryggare, när Östersjöländerna 

växer samman i en region med en enorm tillväxtpotential. Vi 

blir rikare när vi samarbetar och utvecklas tillsammans. 

Den 1 maj sätter vi punkt för uppdelningen i öst och väst, Andra 

världskriget är slut – åtminstone i Europa. Demokrati och frihet segrar 

över förtryck! Det är stort, och det är fantastiskt. 

Samtidigt är det naturligtvis en utmaning. Vi ska gå balansgång mellan 

nya möjligheter och nya hinder. Det ska fungera i praktiken utan att människor 

kommer i kläm. Därför har vi också en diskussion om det vi kallar 

för övergångsregler. 

17

18 

Vad det handlar om för vår del är att vi vill ha en arbetsmarknad präglad av 

ordning och trygghet. Oseriösa arbetsgivare ska inte kunna utnyttja utvidgningen 

för att dumpa löner och lämpa över kostnader på det sociala 

trygghetssystemet.Trygghet ska gälla alla. Inkomster och kollektivavtal ska 

också gälla alla lika. 

Med facklig-politiskt samarbete klarar vi den balansakten. Det är jag 

övertygad om. Vi ska tillsammans gå vidare och utveckla politiken inom 

unionen för tillväxt, för arbete och för trygghet. Det kan jag återkomma 

till i mitt avslutande anförande på söndag, som också blir avstampen inför 

det viktiga val som sker i juni. 

Partivänner! En del av världen helas, men världen är fortfarande delad. 

Just nu sitter vår utrikesminister Laila Freivalds i möte med EUs utrikesministrar 

för att diskutera de senaste utspelen från Sharon och Bush rörande 

Mellanöstern. Våldsspiralen måste stoppas. Konflikten kan få bara en 

lösning, och det är en politisk lösning. Resten av världen har ett ansvar för 

att få parterna att återvända till förhandlingsbordet. En uppgörelse måste 

också komma till stånd som vilar på FNs resolutioner 242 och 338, som 

vilar på folkrätten. 

I Mellanöstern, denna sargade del av världen, finns också Cypern. I 

Cypern ska nu ett förhandlingsresultat underställas en folkomröstning. 

Om de två halvorna av ön röstar ja kan vi ha fått en fredlig avslutning på 

en av de långa konflikterna i Mellanöstern. Röstar de nej fortsätter konflikten. 

Irak är ett land där det var möjligt att starta ett krig utan medverkan av 

FN men där det aldrig blir möjligt att skapa en varaktig fred utan en insats 

av FN. 

Vi har Afghanistan, Iran och naturligtvis också det europeiska landet 

Turkiet, som en brygga in i denna region, där Turkiet har ett medlemskap 

i Europeiska unionen på sin dagordning. 

Världen brinner. Vårt ansvar är att tillsammans med andra se till att 

konflikterna löses – och löses fredligt. 

Jag var nyligen i Indien. Där sade premiärministern till mig ungefär följande: 

Är vissa folk mindre värda än andra? Vi måste fråga oss: Är det 

rimligt att 1 200 miljoner indier inte har plats i FNs säkerhetsråd medan 

55 miljoner fransmän har det? 

Diskussionen är grundläggande. Vi ska ägna oss åt den i vårt parti. 

Samma enkla princip som människor emellan hävdar att ingen är mer 

värd än någon annan, att vi har lika rätt och lika ansvar, måste gälla stater 

emellan. Därför är folkrätten central. Men i dag är det uppenbart att det 

inte räcker att skydda stater. Folkmordet i Rwanda, som vi nyligen uppmärksammade, 

är bara ett exempel. FN behövs också som skydd för individen 

inom staten och ibland som skydd för individen mot staten. 

I Madrid slog den internationella terrorismen för första gången rakt 

mot den europeiska demokratin. Kampen mot terrorismen måste vara 

global. Ingen global institution är därför viktigare också i detta sammanhang 

än Förenta Nationerna. 

En enda stormakt präglar världen. Detta gröper ur förtroendet för FN. 

Det vi minst av allt nu önskar oss är att fler länder tar sig rätten att agera 

på egen hand utanför FNs ram. 

Socialdemokratins svar till Indiens premiärminister och alla andra är: 

FN måste reformeras. Ett starkt FN behövs. Folkrätten måste stärkas. Det 

multilaterala arbetet behöver utvecklas i och för en ny tid. 

Ingen arbetsuppgift var mer angelägen för Anna Lindh än denna. Hon 

såg fram emot det, och det inspirerar oss i dag. Därför har årets förstamajmärke 

hennes bild och FNs färger. Vi bär det med stolthet, och vi bär det 

med glädje, eftersom det visar att socialdemokratin är en internationell 

solidaritetsrörelse. 

Vi vet: Detta är vår värld. Av den är vi beroende. Mot den har vi ansvar. 

Sådana är vi, i globaliseringens tid: internationella, demokratiska socialister 

med vinden i ryggen och nyliberalerna på reträtt. Sverige ska vara 

med och gå i spetsen för reformarbetet, med samma utgångspunkter som 

leder oss i det internationella arbetet liksom på denna kongress om 

tillväxt: att människovärdet är lika och okränkbart, att människan är 

målet. 

Välkomna till tillväxtkongressen 2004! 


Beslut om kongressens offentlighet 

Föredragning och förslag 

Göran Persson, partiordförande: Den här klubban har jag inte hållit i sedan 

1975, då jag satt ordförande på SSUs kongress tillsammans med några 

pigga ynglingar och tjejer, bland annat Lena Hjelm-Wallén och jag tror 

också Jörgen Linder,som snart kommer att föreslås bli ordförande på den 

här kongressen. Det är inte länge sedan. Det är bara 30 år sedan. 

Vi kommer nu till punkten Beslut om kongressens offentlighet. Vi brukar 

inte ha något att dölja, så vi brukar säga att det ska vara helt offentligt. 

Är vi överens om det? Svaret är ja. 

Beslut 

Kongressens beslöt: 

att kongressen skulle vara offentlig. 


Fastställande av ombudsförteckning 


Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 

19

20 

Föredragning 

Håkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommittén: I vanlig ordning är det 

de förtroendevalda revisorerna som har utgjort denna granskningskommitté. 

Vi har haft två träffar där vi har gått igenom materialet från distrikten, 

och vi lämnar följande rapport. 

”Enligt den fastställda medlemsberäkningen för kongressen har inom 

distrikten valts 350 ombud. Samtliga fullmakter har godkänts. 

Stockholm den 26 mars och 16 april 2004 

Håkan Bystedt, Anita Modin, Inga Hagström” 


Upprop 


Fullmaktsgranskningskommitténs ordförande Håkan Bystedt föreslog att 

uppropet anses genomfört genom den avprickning som gjorts enligt 

ombudsförteckningen i kongressboken. 

Beslut 

Kongressen beslöt: 

att med utgångspunkt i uppropet fastställa ombudsförteckningen enligt 

förslag 

att suppleanter för förhindrade ombud inträder enligt följande: Lennart 

Niklasson, Norra Älvsborg, ersätts av Marie Dahlin, Katarina Köhler, 

Västerbotten, ersätts av Olof Nyström, Bert-Rune Dahlberg, 

att 

Västerbotten, ersätts av Erik Bergquist och Gunilla Lundgren, 

Västerbotten, ersätts av Magnus Liljeström. 

godkänna vidtagna åtgärder och att uppropet därmed var företaget. 

Följande deltagare bevistade kongressen: 

Ombud 

Blekinges partidistrikt 

Tommy Andersson, Eva-Britt Dahlström, Peter Jeppsson, Anders Karlsson, 

Kristina Kulle, Jan-Anders Lindfors, Christina Mattisson, Bengt-Christer 

Nilsson, Margareta Olsson, Jan-Anders Palmqvist, Kalle Sandström och 

Annelie Svensson. 

Bohusläns partidistrikt 

Paula Berger, Eva Carlsson, Mats Frisell, Monica Gillberg, Anders Johansson, 

Patrik Karlsson, Stig Nilsson, Malin Sevin och Petra Sundblad. 

Dalarnas partidistrikt 

Jan-Åke Andersson, Jonny Gahnshag, Robert Hagström, Olof Långberg, Ulla 

Britt Mikaelsson, Kenneth Persson, Kristina Svensson, Maria Tapper, Agneta 

Thörnqvist och Louise Tysklind. 

Gotlands partidistrikt 

Christer Engelhardt, Hans-Erik Svensson och Margaretha Carlström 

Nilsson. 

Gävleborgs partidistrikt 

Bertil Andersson, Mats Arnsmar, Maria Augustsson, Margareta Bruhn, 

Marie-Louise Dangardt, Håkan Englund, Henrik Gustafsson, Leif Hansen, 

Stefan Hedin, Anders Hernborg, Uno Jonsson, Johan Kanmert, Denny 

Karlsson, Åsa Lindestam, Lena Lundgren, Timo Mäli, Olle Nilsson-Sträng, 

Monica Olsson, Åsa Pehrson, Anders Prytz, Eva-Britt Rönnbäck, Helen 

Sandgren-Stenmark, Anna Schönning, Elisabeth Svedestad, Ewelina 

Tokarczyk och Rolf Wiberg. 

Hallands partidistrikt 

Kristina Jönsson, Ove Gustavsson, Kerstin Zander, Jana Nilsson, Åke 

Eliasson, Jan-Olof Johansson, Jenny Emnér och Per Persson. 

Jämtlands partidistrikt 

AnnSofie Andersson, Tord Andnor, Elsa Danielsson, Mona Modin, Jens 

Nilsson, Marie Nordén och Robert Uitto. 

Jönköpings läns partidistrikt 

Ilan DeBasso, Ann-Louis Edén, Britt-Marie Glad, Berith Gustafsson, Peter 

Holkko, Anette Höglund, Bérry Lilja, Desiré Lindholm, Claes Löfgren, Peter 

Persson, Helene Pettersson och Evaggelos Tottas. 

Kalmar läns partidistrikt 

Martina Andersson, Dennis Bäckman, Tommy Eliasson, Waileth Elmersson, 

Jan Henriksson, Gunnar Jansson, Christer Jonsson, Pia Kask, Bodil Liedberg- 

Jönsson, Ann-Britt Ljungberg, Peter Olofsson, Stig Persson, Bo Ström och 

Sören Westerholm. 

Kronobergs partidistrikt 

Clas Göran Carlsson, Fredrik Ekstrand, Stefan Fredriksson, Stefan Jönsson, 

Robert Olesen, Tobias Scharin, Conny Simonsson, Charlotta Svanberg, 

Lars Wegendahl och Marie Åberg-Johansson. 

21

22 

Norra Älvsborgs partidistrikt 

Gert-Inge Andersson, Kalle Blomgren, Marie Dahlin, Per Eriksson, Eva Eriksson, 

Kerstin Fredriksson, Ann-Christin Holgersson, Jarl Karlsson, Anders Larsson, 

Anna-Karin Moberg, Emmanuel Nkansah, René Norgren-Jeryd och Gustav 

Wennberg. 

Norrbottens partidistrikt 

Birgitta Ahlqvist, Eivy Blomdahl-Hellström, Leif Bogren, Elisabeth 

Bramfeldt, Sven-Erik Bucht, Håkan Dickman, Anna-Lena Eriksson, Peter 

Eriksson, Robert Forsberg, Birgitta Gidblom, Sten Karlström, Fredrik Lundh, 

Leif Nilsson, Bengt Niska, Karl Petersen, Lage Sandman, Folke Spegel, Helena 

Stenberg, Kenneth Stålnacke, Bertil Sundqvist, Kjell Wedestig och Britt- 

Marie Westerlund. 

Skaraborgs partidistrikt 

Susanne Berglund, Alex Bergström, Pia Ehn, Barbro Hassel, Niklas Kjellqvist, 

Fredrik Larsson, Peter Lindroth, Kennth Lundell och Christina Raud. 

Skånes partidistrikt 

Ingela Andersson, Preben Andersson, Johan Andersson, Christine Axelsson, 

Sten Björk, Cilla Dahl, Pia Ingvarsson, Susanne Jönsson, Gunnar Jönsson, 

Niklas Karlsson, Frida Karlsson, Lynn Ljungberg, Karin Lyberg, Stefan 

Malmberg, Gulli Mattsson, Birgitta Nilsson*,Carina Nilsson, Gert Nilsson, 

Jan Nilsson, Tomas Nordström, Annika Odelstav, Solveig Ohlsson, Karl-Erik 

Olsson, Ilmar Reepalu, Rose-Marie Riling, Eva Sjöstedt, Elisabeth Stenberg, 

Jan Svärd, Anders Tell, Ann-Marie Wågström och Jenny Önnevik. 

Stockholms läns partidistrikt 

Anders Bergérus, Susanne Bergström, Margareta Bernhardsson, Marie Ende, 

Anita Gidlund, Jonas Hellberg, Lotta Håkansson Harju, Ann Marie Högberg, 

Håkan Jonsson, Helene Knutsson Hellmark, Bo Krogvig, Anders Lago, Britta 

Lejon, Niclas Lindberg, Anna Karin Lundström, Stig Malm, Niklas 

Nordström, Liisa Petrykowska, Jens Sjöström, Hans Strandin, Hanna Stymne 

Bratt, Ann-Christine Wåhlberg och Maryam Yazdanfar. 

Stockholms partidistrikt 

Lena Ag, Bo Andersson, Anna Berger Kettner, Annika Billström, Maria 

Bosdotter, Sven Britton, Anders Carlberg, Karin Gustafsson, Karin Hanqvist, 

Ingemar Josefsson, Dag Larsson, Teres Lindberg, Sonja Mogert, Erik Nilsson, 

Jens Orback, Tomas Rudin, Inger Segelström, Catharina Tarras-Wahlberg, 

Börje Vestlund, Tullia von Sydow och Maria Östberg Svanelind. 

Sörmlands partidistrikt 

Göran Dahlström, Hans Ekström, Ann-Siv Forsberg, Anna Hagberg, Jimmy 

Jansson, Siw Jansson, Monica Johansson, Britt-Marie Kärngren, Jakob Larsson, 

* Ersattes av Sune Malmgren, se senare beslut ”Förändring av tidigare beslut dagordningspunkt 3” 

Monica Lindell Rylén, Arne Lundberg, Gert Nilsson, Fredrik Olovsson och 

Greger Tidlund. 

Uppsala läns partidistrikt 

Anneli Djurklo, Lena Hartwig, Agneta Hägglund, Hilde Klasson, Vivianne 

Macdisi, Erland Olsson, Marlene Svensson, Inga-Lill Tegelberg och 

Margareta Widén-Berggren. 

Värmlands partidistrikt 

Paula Bertolone, Kenneth Eriksson, Sten Fransson, Anita Fridberg, Per 

Gruvberger, Marina Isaksson, Hans Peter Jessen, Eivor Karlsson, Håkan 

Laack, Lena Melesjö Windahl, Christian Norlin, Nils Persson, Arne Persson 

och Angelica Rage. 

Västerbottens partidistrikt 

Ulla-Maj Andersson, Erik Bergkvist, Isak Frohm, Lennart Holmlund, Jakob 

Jakobsson, Gunilla Johansson, Magnus Liljeström, Christer Lindvall, Janeth 

Lundberg, Åke Nilsson, Olof Nyström, Mare-Louise Rönnmark, Jens 

Wikström, Gunilla Åström, Åsa Ögren och Bert Öhlund. 

Västernorrlands partidistrikt 

Stefan Aronson, Maud Byquist, Bodil Hansson, Sven-Göran Johansson, 

Christina Karlsson, Elisabet Lassen, Micael Melander, Rainor Melander, 

Tonny Nilsson, Bengt Nilsson, João Pinheiro, Anna-Belle Strömberg, Jim 

Sundelin och Lena Österlund. 

Västmanlands partidistrikt 

Denise Bergström, Svante Bylund, Roger Eklund, Åke Hillman, Helmut 

Hoffman, Tommy Johansson, Elizabeth Salomonsson, Anders Teljebäck och 

Olle Thorell. 

Södra Älvsborgs partidistrikt 

Phia Andersson, Lisa Dahlberg, Eva-Karin Haglund, Solveig Kjörnsberg, Ulf 

Olsson, Per Pellby och Anders Österberg. 

Örebro läns partidistrikt 

Marie Andersson, Håkan Bergman, Kerstin Bergström, Carina Dahl, Thomas 

Esbjörnsson, Eva-Lena Jansson, Bjarne Rasmussen, Lars-Erik Soting, Jenny 

Steen, Susanne Stenlund, Ulf Ström, Björn Sundin, Elvy Wicklund och Peter 

Zetterman. 

Östergötlands partidistrikt 

Eva Andersson, Gunn Bredstedt, Marita Dahlgren, Camilla Egberth, Göran 

Färm, Billy Gustafsson, Kikki Göransson, Jan-Erik Johansson, Sonnie 

Knutling, Per-Arne Larsson, Tomas Lindgren, Rolf Lövgren, Britt Olausson, 

23

24 

Jörgen Oskarsson, Stefan Pettersson, Sven-Erik Pettersson, Barbro Wallgren 

och Kent Waltersson. 

Riksdagsgruppens representanter 

Laila Bjurling, Sinnika Bohlin, Claes-Göran Brandin, Alf Eriksson, 

Mathilda Ernkrans, Nils-Göran Holmqvist, Leif Jakobsson, Anders Karlsson, 

Sonia Karlsson, Sylvia Lindgren, Agneta Lundberg, Paavo Vallius, Maria 

Öberg och Krister Örnfjäder. 

Representant för svenska s-gruppen i EU-parlamentet 

Eva Hedkvist-Petersen. 

Internationella gäster 

Albanien 

Socialistpartiet: Maqo Lakrori. 

Angola 

MPLA: Paulo Jorge och João Gimolieca. 

Bosnien-Hercegovina 

Socialdemokratiska partiet: Dragi Stanimirovic. 

Alliansen av oberoende socialdemokrater, SNDS: Igor Radojicic. 

Bulgarien 

Socialistpartiet, BSP: Georgi Pirinski. 

Socialdemokraterna: Alexander Tomov. 

Danmark 

Socialdemokratiet: Pia Gjellerup och Kenneth Thue Nielsen. 

El Salvador 

Frente Farabundo Marti Liberacion National, FMLN: Rafael Aleman. 

Filippinerna 

Akbayan Citizens’ Action Party: Ellene A. Sana. 

Finland 

Socialdemokraterna, SDP: Eero Heinäluoma, Juha Eskelinen, Tuula 

Lampinen, Eila Raittinen, Hannu Taavitsainen och Maarit Feldt-Ranta. 

Frankrike 

Socialistpartiet: Stéphane Boujnah. 

Ghana 

National Democratic Congress, NYC: Baba Jamal och Richard Blankson. 

Grekland 

PASOK: Vaso Papandreou. 

Irak 

Kurdistan Democratic Party, KDP: Taha Barwary. 

Patriotic Union of Kurdistan, PUK: Burhan Habib och Shwan Baban. 

Iran 

Democratic Party of Iranian Kurdistan, PDKI: Salah Gadan. 

PDKIs kvinnoförbund: Golaleh Sharafkandi. 

Italien 

Democrats of the Left, DS: Valerio Re och Manlio Palocci. 

Kroatien 

Socialdemokratiska partiet: Irina Stajcic och Zoran Milanovic. 

Moldavien 

Socialdemokratiska partiet: Oazu Nantoi. 

Demokratiska partiet: Tatyana Lariushin. 

Mongoliet 

Mongolian People’s Revolutionary Party, MPRP: Miyegombo Enkhbold, 

Lailan Tungalag och Danzan Lundeejantsan. 

Norge 

Arbeiderpartiet: Jens Stoltenberg, Mette Gundersen och Annelene Svingen. 

Polen 

Democratic Left Alliance, BSZ SLD: Szymon Stellmaszyk. 

Rumänien 

Socialdemokratiska partiet: Radu Podgoreanu. 

Ryssland 

Socialdemokratiska partiet: Victor Mironenko och Julia Dotsenko. 

Ryska demokratiska partiet, Yabloko: Victor Sheynis. 

Storbritannien 

Labourpartiet: Rachel Cowburn. 

Tyskland 

Socialdemokraterna, SPD: Franz Müntefering, Achim Post och Frank 

Schauff. 

Serbien och Montenegro 

Socialdemokratiska partiet: Natasa Milojevic. 

League of Social Democrats of Vojvodina: Aleksandar Kravic och Sanja 

Shiflish. 

Civic Alliance: Branko Popovic. 

Demokratiska partiet: Bojan Pajtic. 

Spanien 

Socialistpartiet, PSOE, Europeiska Socialdemokraters Parti, Socialistgruppen 

i Europaparlamentet: Barbara Dührkop-Dührkop. 

Tunisien 

Constitutional Democratic Assembly, RCD: Sadok Fayala. 

Turkiet 

DEHAP: Eyyup Doru och Mahmut Colak. 

Ukraina 

Socialdemokratiska partiet: Olena Skomoroschchenko. 

USA 

Democratic Socialists of America: Skip Roberts. 

Vitryssland 

Socialdemokratiska partiet, BSDP: Nina Stuzhinskaja . 

Arbetarpartiet: Vladzimir Strakh. 

5+: Alena Skrygan. 

25

26 

Yemen 

Socialistpartiet: Mansur Rajih. 

Åland 

Socialdemokraterna: Henrik Lagerberg. 

Polisario Front 

Yahiaoui Lamine och Mhamed Khadad. 

Svenska gäster 

ABF: Elsie Bäcklund Sandberg och Stefan Svensson. 

A-lotterierna: Anders Jansson. 

Anna Lindhs minnesfond: Christina Weibull. 

Arbetarrörelsens arkiv: Karin Englund. 

Bilda förlag: Bengt Fasth. 

Blekinge partidistrikt: Mats Johansson. 

Bommersvik: Annelie Karlsson-Lenksjö. 

Broderskap: Pär-Axel Sahlberg. 

FF Profilreklam: Peter Persson. 

Folksam: Lars Burman. 

FöreningsSparbanken: Peter Nygårds. 

Gotlands arbetarekommun: Åke Svensson. 

Göteborgs partidistrikt: Frank Andersson. 

Handikappförbundens samarbetsorgan: Berndt Nilsson. 

Hyresgästernas riksförbund: Barbro Engman. 

Jönköpings läns partidistrikt: Martin Nilsson. 

Kooperativa förbundet: Nina Jarlbäck. 

Kooperativa Institutet: Lars Hillbom. 

LO: Leif Håkansson och Erland Olauson. 

LO idédebatt: Helen Pettersson. 

Norrbottens partidistrikt: Kristina Zakrisson. 

Olof Palmes Internationella Center: Thomas Hammarberg och Ingrid 

Persson. 

PRO: Nils Gustavsson. 

Programkommissionen: Mikael Damberg och Eva Marcusdotter. 

RFSL: Sören Andersson. 

RFSU: Katarina Lindahl. 

Riksbyggen: Ronnie Andersson. 

Riksorganisationen Folkets Hus och Parker: John Brattmyr. 

SACO: Anna Ekström. 

SAP-F: Marianne Selberg. 

S-gruppen i Kommunförbundet: Stavros Giangozoglu. 

S-gruppen i Landstingsförbundet: Sören Gunnarsson. 

SIOS: Panos Oulis. 

S-kvinnor: Susanne Andersson. 

Socialdemokratiska studentförbundet: Eric Sundström. 

SSU-förbundet: Ardalan Shekarabi. 

TCO: Sture Nordh. 

Unga Örnars Riksförbund: Anders Selin. 

Verdandi: Inge Fält. 

Vårdförbundet: Eva Fernvall och Olivia Wigzell. 

Värmlands partidistrikt: Tommy Ternemar. 

LO-förbunden 

Elektrikerförbundet: Stig Larsson. 

Fastighetsanställdas förbund: Hans Öhlund. 

Grafiska fackförbundet: Jan Österlind. 

Hotell och Restauranganställdas Förbund: Birgitta Kihlberg . 

Industrifacket: Leif Ohlsson. 

Kommunalarbetareförbundet: Ylva Thörn. 

Livsmedelsarbetareförbundet: Åke Södergren. 

Metallindustriarbetareförbundet: Stefan Löfven. 

Målareförbundet: Ulrik Wallström. 

Pappersindustriarbetareförbundet: Sune Ekbåge. 

SEKO: Jan Rudén. 

Skogs- och Träfacket: Kjell Dahlström. 

Transportarbetareförbundet: Per Winberg. 

Fackliga utskottet 

ABF: Olof Sand 

Byggnadsarbetareförbundet: Micael Håkans och Thomas Gustavsson. 

Elektrikerförbundet: Jonas Wallin. 

Fastighetsanställdas Förbund: Anders Bergsten. 

Grafiska Fackförbundet: Leif Mettävainio. 

Handelsanställdas Förbund: Sven Englesson. 

Hotell och Restauranganställdas Förbund: Beatrice Sagfors-Tasdalen. 

Industrifacket: Åke Ljunggren. 

Kommunalarbetareförbundet: Christina Zedell. 

Livsmedelsarbetareförbundet: Pauli Kristiansson. 

LO: Claes-Göran Enman, Ingemar EL Göransson, Birgitta Jönsson och 

Marie Linder. 

Metallindustriarbetareförbundet: Magnus Palmgren. 

Målareförbundet: Peter Sjöstrand. 

Pappersindustriarbetareförbundet: Mikael Sterbäck. 

SEKO: Stig-Evert Johansson och Lars-Olov Pettersson. 

Skogs- och Träfacket: Niclas Svensson. 

SSU-förbundet: Markus Kristiansson. 

LO-distrikten 

LO-distriktet i Dalarna: Sten-Åke Mörk. 

LO-distriktet i Gävleborg:Maritha Lutti. 

27

28 

LO-distriktet i Jönköpings län: Christer Rube. 

LO-distriktet i Mellersta Norrland: Eva Olovsson. 

LO-distriktet i Norrbotten: Håkan Nedlund. 

LO-distriktet i Skåne: Anders Magnhagen. 

LO-distriktet i Sörmland: Per Ek. 

LO-distriktet i Uppsala län: Robert Ahlfors. 

LO-distriktet i Värmland: Patrick Roselin. 

LO-distriktet i Västerbotten: Maria Mattsson. 

LO-distriktet i Västsverige: Bernt Sabel. 

LO-distriktet Gotland: Tommy Gardell. 

LO-distriktet i Kalmar Län: Jussi Gröhn. 

LO-distriktet i Västmanland: Per-Inge Ahlbäck. 

LO-distriktet i Blekinge: Christer Sandström. 

LO-distriktet i Kronoberg: Sara-Lena Karlsson. 

LO-distriktet i Östergötland: Kent Karlsson. 

Övriga svenska gäster 

Sten Andersson, Leni Björklund, Thomas Bodström, Ingrid Carlsson, Ingvar 

Carlsson, Birgitta Dahl, Lars Engqvist, Kjell-Olof Feldt, Anita Gradin, Lilly 

Hansson, Lena Hjelm-Wallén, Bengt Holgersson, Barbro Holmberg, Bo 

Holmberg, Eric Holmqvist, Sven Hulterström, Morgan Johansson, Bertil 

Jonsson, Carin Jämtin, Hans Karlsson, Thomas Karlsson, Bertil Kersfelt, Enn 

Kokk, Leif Linde, Gunnar Lund, Bert Lundin, Laila Lundman, Maj-Lis 

Lööw, Jan Nygren, Ann-Christine Nykvist, Leif Pagrotsky, Thage G. 

Peterson, Gertrud Sigurdsen, Lena Sommestad, Anitra Steen, Bosse Sundling, 

Ingela Thalén, Sören Thunell, Bo Toresson, Marita Ulvskog, Björn Wall, 

Margot Wallström och Björn von Sydow. 

Verkställande utskottet – ordinarie 

Göran Persson, Lars Stjernkvist, Mona Sahlin, Anders Sundström, Wanja 

Lundby-Wedin och Bosse Ringholm. 

Verkställande utskottet – suppleanter 

Elvy Söderström, Göran Johnsson, Ulrica Messing, Göran Johansson, Heléne 

Svensson, Lars Isaksson och Britt Bohlin Olsson. 

Partistyrelsen – ordinarie 

Uno Aldegren, Berit Andnor, Annika Billström, Jan Björkman, Gunnar 

Hofring, Anneli Hulthén, Berit Högman, Ninel Jansson, Roger Kaliff, Arne 

Kjörnsberg, Ingrid Lennerwald, Lena Ludvigsson-Olafsen, Inger Lundberg, 

Lars-Erik Lövdén, Anna-Carin Magnusson, Lena Micko, Kjell Nordström, 

Ingela Nylund Watz, Raimo Pärssinen, Björn Rosengren, Lena Sandlin- 

Hedman, Mariam Osman Sherifay, Hans Stenberg, Hans Tilly, Tommy 

Waidelich och Sven-Erik Österberg. 

Partistyrelsen - suppleanter 

Angelica Rage, Hans Hoff, Nalin Pekgul, Tomas Eneroth, Marie Granlund, 

Reynoldh Furustrand, Britt-Marie Andrén Karlsson, Peter Hultqvist, 

Mariana Buzaglo-Penchansky, Ola Rask, Monica Haider, Berndt Sköldestig, 

Benita Vikström, Luciano Astudillo och KG Abramsson. 

Revisorer 

Håkan Bystedt, Anita Modin och Inga Hagström. 

Revisorsuppleanter 

Berit Oscarsson, Ove Persson och Lars Ericsson. 

Adjungerade till VU 

Jan Andersson, Agneta Karlsson, Anna Berger Kettner, Ardalan Shekarabi, 

Thomas Östros, Eric Sundström, Birgitta Lönegård, Pär Nuder, Nalin Pekgul 

och Tommy Ohlström. 

Adjungerade till partistyrelsen 

Ulf Mårtensson, Ilmar Reepalu och Olle Burell. 

Programkommissionen 

Ordinarie: Thomas Östros, Anne-Marie Lindgren, Wanja Lundby-Wedin, 

Martin Nilsson och Pär Nuder. 

Suppleanter: Eva Marcusdotter, Karl-Petter Thorwaldsson, Berit Högman, 

Mikael Damberg och Marie-Louise Rönnmark. 

Partidistriktens ordförande 

Blekinge: Jan Björkman, Bohuslän:Britt-Marie Andrén Karlsson, Dalarna: 

Peter Hultqvist, Gotland: Åke Svensson, Gävleborg: Raimo Pärssinen, 

Göteborg: Frank Andersson, Halland: Björn Ahlqvist, Jämtland: Berit 

Andnor, Jönköpings län: Martin Nilsson, Kalmar län: Roger Kaliff, 

Kronoberg: Tomas Eneroth, Norrbotten: Kristina Zakrisson, Skaraborg: 

Kjell Nordström, Skåne: Heléne Svensson, Stockholms län: Tommy 

Waidelich, Stockholms arbetarekommun: Bosse Ringholm, Sörmland: 

Reynoldh Furustrand, Uppsala län: Gunnar Hofring, Värmland: Tommy 

Ternemar, Västerbotten:K G Abramsson, Västernorrland: Elvy Söderström, 

Västmanland: Sven-Erik Österberg, Norra Älvsborg: Britt Bohlin Olsson, 

Älvsborg södra: Arne Kjörnsberg, Örebro län: Inger Lundberg och Östergötland:Berndt 

Sköldestig. 

Ombudsmän i partidistrikt 

Blekinge: Patrik Hansson och Patrik Enstedt, Bohuslän: Moa-Lisa Broomé 

och Inger Persson, Dalarna: Jan Bohman, Kalle Larsson, Duv Lars Gunnar 

Lech och Caroline Nyberg, Gotland: Janica Sörestedt, Gävleborg: Voitto 

Visuri, Magnus Jonsson och Susanne Östh, Göteborg:Claes Wennberg, Tord 

29

30 

Karlsson, Håkan Linnarsson, Eva Olofsson, Carina Ring och Jeanette 

Werner, Halland: Lise-Lotte Olsson, Niklas Emnér och Björn Lind, 

Jämtlands län: Ann-Marie Johansson, Jönköpings län: Bo Holst, Elin 

Lagerqvist och Stefan Pettersson, Kalmar län: Johan Persson och Mona 

Jeansson, Kronoberg: Anna Fransson och Ola Gustafsson, Norra Älvsborg: 

Lena Nilsson och Carina Lorentzon, Norrbotten: Leif Pettersson, Ingabritt 

Bergmark och Roger Lundström, Skåne: Benny Wiklund, Henrik Fritzon, 

Peter Henriksson, Per-Arne Håkansson, Bernt Nilsson, Andreas Schönström 

och Lena Wallentheim, Stockholm: Tomas Rudin, Lena Dahlström, Ing- 

Marie Gidlööf, Jan Järvinen, Kenneth Strömberg och Lasse Åsberg, 

Stockholms län: Jan Jogell, Håkan Buller, Märtha Dahlberg, Boel Godner, 

Ingrid Hendry, Jonas Nygren och Helena Westerling, Älvsborg Södra: 

Thomas Gustavsson och Benny Rybeck, Sörmland: Roger Ljunggren, Linnéa 

Björnstam, Patrik Fornedal och Benny Karlsson, Uppsala län: Bertil 

Kinnunen och Susanne Eriksson, Värmland: Tomas Riste, Eric Clifford, 

Carina Sammeli och Anita Svensson-Nilsson, Västerbotten: Peter Olofsson 

och Timo Fällman, Västernorrland: Ingemar Nilsson, Sara Nyberg och 

Kenneth Westin, Västmanland: Lars Eriksson, Västsverige: Hans Olsson, 

Örebro län:Peter Öhman och Eva Ströman, Östergötland: Lars Bengtsson, 

Kenneth Rapp, Claes Särevall, Kerstin Widén och Nils Vikmång. 


Kongressens arbetsformer: 


Fastställande av dagordning 

Förslag 

Följande av partistyrelsen uppgjorda förslag till dagordning förelåg: 

Dagordning 

1. Kongressens öppnande 

2. Beslut om kongressens offentlighet 

3. Fastställande av ombudsförteckning 

3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 

3.2 Upprop 

4. Kongressens arbetsformer 

4.1 Fastställande av dagordning 

4.2 Fastställande av diskussionsordning (inklusive regler för för 

slag, omröstningar och protokoll) 

4.3 Fastställande av arbetsordning 

5. Val av kongressfunktionärer: 

5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 

5.2 sex ordförande 

5.3 sex sekreterare 

5.4 elva rösträknare 

5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 

5.6 tio protokolljusterare 

5.7 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet 

6. Ersättningar 

6.1 Ersättningar till ombuden 

7. Val av partiorgan 

7.1 Val av ledamot i verkställande utskottet 

7.2 Val av ledamot i partistyrelsen 

8. Förslag till politiska riktlinjer 

8.1 Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt 

8.2 En ständigt föränderlig värld 

8.3 Från idéer och kunskap till nya innovationer 

8.4 Frigör kraften i hela landet 

8.5 Fler i arbete 

9. Protokolljustering 

10. Kongressens avslutning 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens förslag till dagordning. 


Fastställande av diskussionsordning (inklusive regler för 

förslag, omröstningar och kongressprotokoll) 

Förslag 

Följande av partistyrelsen uppgjorda förslag till diskussionsordning förelåg: 

Diskussionsordning 

1) Ordet begärs skriftligt på särskild ”Jag begär ordet-blankett”, som 

lämnas till presidiet. För att underlätta kongressens arbete bör ordet 

begäras i god tid innan debatten påbörjas. 

31

32 

2) För att ett förslag ska kunna behandlas ska det vara skriftligt och bör 

avlämnas samtidigt som ordet begärs. Om fler förslag avlämnas samtidigt 

ska endast ett förslag fyllas i per blankett. 

3) Yttrande- och förslagsrätt har enligt stadgarna kongressens ombud, 

partistyrelsens ledamöter, av kongressen utsedda revisorer, ledamöter 

i partiets programkommission, partidistriktens ordförande, samt 

av partistyrelsen utsedda föredragande. 

Därutöver har suppleanterna i verkställande utskottet, partistyrelsen 

och programkommissionen yttrande- och förslagsrätt. 

Yttrande- och förslagsrätt har vardera en representant för S-kvinnor, 

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges kristna 

socialdemokraters förbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund 

samt för partigrupperna i Kommunförbundets och Landstingsförbundets 

styrelser. 

Socialdemokratiska riksdagsgruppen och den svenska socialdemokratiska 

gruppen i EU-parlamentet utser inom sig en representant 

för varje påbörjat tiotal ledamöter. Dessa representanter har yttrande- 

och förslagsrätt. 

4) Taletiden är begränsad till högst tre minuter, när inte kortare tid har 

beslutats. Talare har rätt till replik, om de har deltagit i debatten och 

därefter har apostroferats.Tjänstgörande ordförande avgör om replikrätt 

föreligger. Taletiden för repliken är högst en minut. 

Vid inlägg under debatten disponerar de föredragande för respektive 

område tillsammans sammanlagt högst fem minuter. I genomsnitt 

disponerar de föredragande sammanlagt högst tio minuter för 

slutplädering. Tjänstgörande ordförande kan vid behov lämna utrymme 

för föredragande att gå in i debatten och kan också förlänga 

föredragandes tid för slutplädering. 

5) För varje dagordningspunkt gäller den tid, som anges i arbetsordningen, 

som en ram, som inte ska överskridas. När fler talare anmält 

sig än vad som ryms inom den fastlagda tidsramen, ska tjänstgörande 

ordförande omedelbart meddela detta och fråga, vilka som ytterligare 

önskar anmäla sig, varefter streck sätts i debatten. Efter det att streck 

satts i debatten, begränsas taletiden till den tid som kongressen 

beslutar. 

6) Förslag om debattens avslutande och tidsbegränsning för talarna 

kan framställas av ordföranden, kongressutskottet och kongressens 

ombud. 

7) Önskar tjänstgörande ordförande delta i debatten, ska han/hon 

överlåta platsen åt någon av de andra ordförandena. 

8) Reservationer ska avges skriftligt. Anmälan om reservation ska göras 

i omedelbar anslutning till beslutet. Skriftlig reservation ska därefter 

lämnas till presidiet. 

9) Kongressombud, som önskar ledighet från någon del av kongressens 

förhandlingar, ska skriftligen anmäla detta till tjänstgörande ordföranden, 

som kan bevilja ledighet. Samtliga ledigheter meddelas 

sekreteraren för anteckning i protokollet. 

Förslagsregler 

Vid behandling av texten i förslaget till riktlinjer eller annan programtext 

(förslag till uttalanden etcetera) kan tre typer av förslag ställas: 

a) Tilläggsförslag (ange var det föreslagna tillägget ska placeras i texten) 

b) Strykningsförslag (ange vad det är som ska strykas) 

c) Ändringsförslag (ange vad det är som ska ersättas med vad) 

För att ett förslag ska kunna behandlas ska det vara skriftligt och bör 

avlämnas till presidiet samtidigt som ordet begärs. 

Omröstningar 

Personval sker, då någon så begär, med slutna sedlar. Övriga ärenden 

avgörs genom öppen omröstning. Om rösträkning begärs kommer den 

elektroniska voteringsanläggningen att användas. Efter omröstningens 

avslutande kommer utskrift av hur ombuden har röstat att hållas tillgänglig 

i kongressbyrån. 

Kongressprotokollen 

Protokollet ska bestå dels av ett förslags- och beslutsprotokoll, dels av ett 

diskussionsprotokoll. Under kongressdagarna redovisas protokollet i form 

av ett förslags- och beslutsprotokoll. 

Mellan klockan 11.00 och 13.00 dagligen kommer förslag till beslutsprotokoll 

från föregående dag att vara tillgängligt i kongressbyrån. 

Ombuden har då möjlighet att granska protokollsförslaget och framföra 

eventuella erinringar mot detta. Justering av beslutsprotokollet görs därefter 

av två valda justerare i förening. 

Protokollet från söndagen den 18 april 2004 justeras av två justerare i 

förening samt den kongressordförande som tjänstgör vid kongressavslutningen. 

Det fullständiga protokollet (diskussionsprotokollet) utarbetas efter 

kongressen. Detta protokoll justeras av de två justerare och den ordförande, 

som har tjänstgjort under respektive del av kongressen. 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens förslag till diskussionsordning. 

33

34 


Fastställande av arbetsordning (inklusive föredragande) 

Agneta Karlsson: Jag ska säga några ord om arbetsordningen. På sidorna 6- 

9 har det skett några justeringar sedan boken trycktes. Först och främst 

vill jag säga att tiderna är fastställda och hårda, men det kan ske förändringar. 

Det är viktigt att ni följer med, för det kan hända att vissa avsnitt 

går snabbare än andra. 

Några förändringar som vi vet redan nu är att i morgon klockan 

13.30–13.45 ska Lars Stjernkvist prata om medlemsvärvning. Det står i 

våra böcker att vi ska ha en europeisk gäst på söndag, men det är flyttat till 

i morgon klockan 16. Som Göran Persson sade är det Franz Müntefering 

från våra kamrater i Tyskland. Det innebär att vi förlänger diskussionstiden 

fram till klockan 18 i morgon, i stället för 17.30. 

Det är förändringarna i arbetsordningen. 

Vi har föredragande, och det framgår vem som är huvudföredragande 

för varje avsnitt. Men partistyrelsen föreslår också att vi ska ha några bisittare, 

ytterligare föredragande. 

Under avsnittet ”Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt” föreslås, 

förutom Pär Nuder, Marie Granlund. Under avsnittet ”En ständigt föränderlig 

värld” föreslås, förutom Anders Sundström, Bosse Ringholm och 

Anneli Hulthén.Under avsnittet ”Från idéer och kunskap till nya innovationer” 

föreslås, förutom Thomas Östros, Lena Micko och Göran Johnsson. 

Under avsnittet ”Frigör kraften i hela landet” föreslås, förutom Ulrica 

Messing, Lars-Erik Lövdén.Slutligen under avsnittet ”Fler i arbete” föreslås, 

förutom Wanja Lundby-Wedin, Mona Sahlin och Hans Karlsson. Det 

är förslaget. 

Jag skulle bara vilja säga jättekort att när vi alla sitter här i dag är det här 

slutet på en lång resa, en lång process. Vi har under året som föregått kongressen 

haft ett rådslagsarbete kring de här frågorna, och det är väldigt 

spännande. Över 40 000 material har distribuerats. 65 000 medlemmar 

har medverkat. Vi har fått 1 200 A 4-sidor med förslag, tankar, idéer och 

funderingar kring vår socialdemokratiska tillväxtpolitik. Det är viktigt, för 

det är många fler än vi som sitter här som är spända inför de här dagarna 

som vi har framför oss. 

Med detta vill jag yrka bifall till partistyrelsens förslag till arbetsordning. 

Förslag 

Följande av partistyrelsens uppgjorda förslag till arbetsordning förelåg: 

Arbetsordning 

Fredagen den 16 april 2004 

13.00–14.00 Öppningsprogram 

Kulturinslag 

Bosse Ringholm: Välkommen till Stockholm 

Göran Persson talar 

14.00–14.20 Formalia 

1. Kongressens öppnande 

2. Beslut om kongressens offentlighet 

3. Fastställande av ombudsförteckning 

3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 

3.2 Upprop 

4. Kongressens arbetsformer 

4.1 Fastställande av dagordning 

4.2 Fastställande av diskussionsordning (inklusive 

regler för förslag, omröstningar och kongressprotokoll) 

4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive föredragande) 

5. Val av kongressfunktionärer 

5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 

5.2 sex ordförande 

5.3 sex sekreterare 

5.4 elva rösträknare 

5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 

5.6 tio protokolljusterare 

5.7 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet 

6. Ersättningar och arvoden 

6.1 Ersättningar till ombuden 

14.20–15.00 Paus (med möjlighet att lämna in yrkanden till presidiet) 

15.00–16.30 8. Politiska riktlinjer: Trygga och nyfikna människor 

skapar tillväxt 

Huvudföredragande: Pär Nuder 

Inledning: Pär Nuder 

8.1 Debatt om de politiska riktlinjerna, avsnittet 

”Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt”, 

sidorna 7-11. 

16.30–18.00 8. Politiska riktlinjer: Fler i arbete 

35

36 

Huvudföredragande: Wanja Lundby-Wedin 

Inledning: Wanja Lundby-Wedin 


”Fler i arbete”, sidorna 37-45. 

18.00–19.30 Middagsuppehåll – kongressen ajourneras 

19.30–22.00 8. Politiska riktlinjer: Fler i arbete (fortsatt behandling) 


”Fler i arbete”, sidorna 37-45. 

22:00–22:30 Tid till förfogande: redaktionsutskottet, överdrag samt 

tid för oförutsedda ärenden 

Lördagen den 17 april 2004 

08.45–09.00 Kulturinslag 

09.00–11.45 8. Politiska riktlinjer: En ständigt föränderlig värld 

Huvudföredragande: Anders Sundström 

Inledning: Anders Sundström 


”En ständigt föränderlig värld”, sidorna 12-21. 

11.45–12.00 7. Val av partiorgan 

7.1 Val av ordinarie ledamot i verkställande utskottet 

12.00–13.30 Lunchuppehåll – kongressen ajourneras 

13.30–13.45 Medlemsvärvning 

Lars Stjernkvist, partisekreterare 

13.45–18.00 8. Politiska riktlinjer: Frigör kraften i hela landet 

Huvudföredragande: Ulrica Messing 

Inledning: Ulrica Messing 


”Frigör kraften i hela landet”, sidorna 31-36. 

16.00–16.20 Tal av Franz Müntefering, SPDs partiordförande. 

16.20–18.00 8. Politiska riktlinjer: Frigör kraften i hela landet 

(fortsatt behandling) 


”Frigör kraften i hela landet”, sidorna 31-36. 

18.00 Kongressen ajourneras 

19.30 Kongressfest i Stockholms stadshus 

Söndagen den 18 april 2004 

08.45–09.00 Kulturinslag 

09.00–09.05 Val av partiorgan 

7.2 Val av ordinarie ledamot i partistyrelsen 

09.05–12.00 8. Politiska riktlinjer: Från idéer och kunskap till 

nya innovationer 

Huvudföredragande: Thomas Östros 

Inledning: Thomas Östros 

8.3 Debatt om de politiska riktlinjerna 

”Från idéer och kunskap till nya innovationer”, 

sidorna 24-30. 

12.00–13.30 Lunchuppehåll – kongressen ajourneras 

13.30–13.55 Bordlagda ärenden 

Förslag från redaktionsutskottet 

8. Politiska riktlinjer, slutligt antagande 

13.55–14.00 9. Protokollsjustering 

14.00–15.00 Avslutning 

Tal av George A. Papandreou, partiordförande PASOK 

Göran Persson avslutningstalar 

Internationalen 

15.00 Kongressens avslutning 

Beslut 


att bifalla partistyrelsens förslag till arbetsordning 


Val av kongressfunktionärer 


26 ledamöter i kongressutskottet 

37

38 


Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi föreslår Greger Tidlund, 

Södermanland (ordförande), Jan-Anders Lindfors, Blekinge, Anders 

Johansson, Bohuslän, Ulla Britt Mikaelsson, Dalarna, Margaretha Carlström 

Nilsson, Gotland, Stefan Hedin, Gävleborg, Margareta Bruhn, Göteborg, 

Jan Olof Johansson, Halland, Marie Nordén, Jämtlands län, Peter Persson, 

Jönköpings län, Stig Persson, Kalmar län, Claes Göran Carlsson, Kronoberg, 

Birgitta Ahlqvist, Norrbotten, Susanne Berglund, Skaraborg, Christine 

Axelsson, Skåne, Håkan Jonsson, Stockholms län, Dag Larsson, Stockholm, 

Agneta Hägglund, Uppsala län, Nils Persson, Värmland, Åsa Ögren, 

Västerbotten, Jim Sundelin, Västernorrland, Denise Bergström, Västmanland, 

Gert-Inge Andersson, Norra Älvsborg, Ulf Olsson, Älvsborg Södra, 

Håkan Bergman, Örebro län och Britt Olausson, Östergötland. 

Beslut 


att välja kongressutskott med redovisade ledamöter i enlighet med 

valberedningens förslag. 


Val av sex ordförande 


Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi föreslår Annika Nilsson, 

Jörgen Linder, Ulla Lindqvist, Tomas Eneroth, Lena Hallengren och Karl- 

Petter Thorwaldsson. 

Beslut 


att välja ordförande för kongressen i enlighet med valberedningens förslag. 


Val av sex sekreterare 


Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi föreslår Marie 

Martinsson, Pia Magnusson, Runa Dahlström, Ingvar Wallin, Tina Wedin 

och Ulrika Clevesjö. 

Beslut 


att välja sekreterare för kongressen i enlighet med valberedningens förlag. 


Val av elva rösträknare 


Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi föreslår Marita Dahlgren, 

Östergötland (ordförande), AnnSofie Andersson, Jämtlands län, Eivy 

Blomdahl-Hellström, Norrbotten, Eva Sjöstedt, Skåne, Sonja Mogert, 

Stockholm, Benny Karlsson, Södermanland, Per Gruvberger, Värmland, 

Sven-Göran Johansson, Västernorrland, Olle Thorell, Västmanland, Gustav 

Wennberg, Norra Älvsborg och Jenny Steen, Örebro län. 

Beslut 


att välja elva rösträknare i enlighet med valberedningens förlag. 


Val av nio ledamöter i rösträkningskommittén 


Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Här föreslås Monica 

Johansson, Södermanland (ordförande) Eva Carlsson, Bohuslän, Robert 

Uitto, Jämtlands län, Lage Sandman, Norrbotten, Bo Andersson, 

Stockholm, Maud Byquist, Västernorrland, Roger Eklund, Västmanland, 

Anna-Karin Moberg, Norra Älvsborg och Kerstin Bergström, Örebro län. 

Beslut 


att välja nio ledamöter i rösträkningskommittén i enlighet med valberedningens 

förlag. 


Val av tio protokolljusterare 

39

40 


Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Här föreslås Dag Larsson, 

Stockholm (ordförande), Petra Sundblad, Bohuslän, Jan Åke Andersson, 

Dalarna, Bertil Sundqvist, Norrbotten, Johan Andersson, Skåne, Karin 

Hanqvist, Stockholm, Janeth Lundberg, Västerbotten, Lena Österlund, 

Västernorrland, Elizabeth Salomonsson, Västmanland och Renée Norgren 

Jeryd, Norra Älvsborg. 

Beslut 


att välja tio protokolljusterare i enlighet med valberedningens förlag. 


15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet 


Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Som ni har märkt har vi 

principen att hela tiden eftersträva en jämn könsfördelning. Det fullföljer 

vi. När det gäller program- och redaktionsutskottet har vi utgått från de 

självklara i den, partiordföranden och partisekreteraren. Därutöver är det 

de som för partistyrelsen är huvudföredragande, men kongressombuden 

blir i majoritet i program- och redaktionsutskottet. 

Här föreslås Göran Persson, partistyrelsen (ordförande), Lars Stjernkvist, 

partistyrelsen, Pär Nuder, partistyrelsen, Ulrica Messing, partistyrelsen, 

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen, Thomas Östros, partistyrelsen, Anders 

Sundström, partistyrelsen, Ewelina Tokarczyk, Göteborg, Jens Nilsson, 

Jämtlands län, Charlotta Svanberg, Kronoberg, Ilmar Reepalu, Skåne, Ann 

Marie Högberg, Stockholms län, Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten, 

Eva Eriksson, Norra Älvsborg och Göran Färm, Östergötland 

Beslut 


att välja 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet i enlighet 

med valberedningens förlag. 

Nomineringstider 

Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi har framför oss nomineringar 

vad avser fyllnadsval av ordinarie VU-ledamot. Valberedningen 

föreslår att nomineringstiden för ordinarie VU-ledamot går ut klockan 

15.30 i dag. Valet ska ske klockan 11.45 i morgon. Då har valberedningen 

lite tid på sig att jobba. 

Beslut 


att bifalla förslaget till nomineringstider. 

Ordförande: Jörgen Linder 

Tjänstgörande ordförande: Vi från det valda presidiet ber att få tacka för 

förtroendet. Vi som sitter här från högre till vänster från er räknat är Lena 

Hallengren, Karl Petter Thorwaldsson, Ulla Lindqvist, Tomas Eneroth, jag, 

Jörgen Linder och Annika Nilsson. 


Ersättningar 


Ersättningar till ombuden 

Vi har ytterligare en punkt att hantera på dagordningen, och det är punkt 

6, Ersättningar och arvoden, Ersättningar till ombuden. 


Birgitta Lönegård, föredragande: Vi förslår en logiersättning på 800 kronor 

per natt, att det ska utgå för samtliga ombud och för partidistriktens 

pressombudsmän. 

Beslut 


att bifalla förslaget till ersättning till ombuden. 

Ordningsfråga 

Tjänstgörande ordförande: Problemet med en sådan här extrakongress är tidsbristen. 

Det är lika många och ambitiösa ombud, men mindre än hälften så 

mycket tid som på en ordinarie kongress, och det är ett litet bekymmer. 

Vi vill särskilt understryka några delar av den diskussionsordning som 

kongressen nu beslutade. Taletiden är alltså tre minuter för inlägg, och det 

41

42 

kommer vi att hålla väldigt hårt på. Det tänds en gul lampa när det är en 

minut kvar, så då får man vara beredd på att runda av sitt anförande. 

Föredraganden har lite längre tid på sig. 

Vi har räknat bort tid för beslut och föredragande och beräknat hur 

mycket tid som finns på varje avsnitt, vilket också framgår av det material 

som vi har beslutat om. Om det är fler som har begärt ordet än vad det 

finns utrymme för blir det automatiskt streck. 

Liksom vid tidigare kongresser finns det också en viss replikrätt, men 

det är tjänstgörande ordförande som bedömer när en sådan replik kan 

utdelas. Det är när man har blivit direkt apostroferad i en debatt. Det 

räcker alltså inte med att partistyrelsens föredragande har yrkat avslag på 

det förslag som man har kommit med. Vi ska vara restriktiva, men korrekta. 

Sedan har vi två förslag om ordningen för att hantera ärenden som avviker 

något från den som är den alldeles korrekta mötespraxisen. Det gjordes 

på liknande sätt i Västerås. 

Det ena förslaget handlar om när det blir streck i debatten. Då bör man 

enligt gällande ordning justera yrkanden, det vill säga först läsa upp alla 

yrkanden och därefter sätter man strecket. Detta tar tid, så vi vill helt 

enkelt slopa det momentet för att spara så mycket tid som möjligt för 

debatt åt ombuden. Vi föreslår att när vi är framme vid streck läser vi inte 

upp alla yrkanden, utan vi utgår från att ni har koll på det. Det var det ena 

förslaget. Därmed räknar vi med att kunna spara en hel del tid för ren 

debatt. 

När vi kommer fram till beslutsmomenten brukar man först räkna upp 

alla yrkanden och kolla att de är rätt uppfattade. Därefter kör man igenom 

propositionsordningen. Nu är det lite enklare här eftersom vi kommer att 

hantera en programskrift. Vid de beslut som vi fattar föreslår vi att vi går 

igenom sida för sida, stycke för stycke, mening för mening och sedan fattar 

beslut. När vi kommer till respektive avsnitt läser vi självfallet upp alla 

yrkanden som berör det stycket eller den meningen och ställer dem mot 

varandra på sedvanligt, korrekt vis och frågar om de är rätt uppfattade. Vi 

gör allstå inte en första uppräkning av allesammans på en gång. 

Det finns naturligtvis en risk för att något yrkande kan vara bortappat. 

Därför är det viktigt att ombuden är vakna och omedelbart begär ordningsfråga, 

så kan vi korrigera eventuella sådana misstag på en gång. Men 

vi räknar med att vi sparar tid på detta, och vi tycker också att beslutsprocessen 

blir mycket tydligare på det här sättet. Det här har vi diskuterat 

med kongressutskottet två gånger, och vi har inte fått några invändningar. 

Vi tror alltså att vi på det viset sparar tid till debatt. 

När ni ska lämna in ”begära ordet-lappar” är det viktigt att skriva tydligt, 

både sitt eget namn och de yrkanden som man har. På översta raden 

finns några noteringar, men det är – som det brukar heta – för myndighetens 

bruk endast, så där ska ni inte skriva någonting. 

När man lämnar in ”begära ordet-lappar” gör man det inte hos den ordförande 

som håller i klubban, utan det gör man alltid hos den som sitter 

längst ut till höger. 

Nu, när vi om en stund ska lämna in yrkanden ska vi förändra den proceduren 

lite grann, men det ska jag berätta om strax. 

Talarna sätts upp på talarlistan i den ordning som vi har registrerat när 

vi har fått in lapparna. Vi gör inte ändringar i detta. Om någon vill komma 

före eller efter ett visst ombud får ni se till att också lämna in lapparna 

i den ordningen. Vi kan inte kasta om sedan. 

Sedan är det också en teknisk innovation, och det är att det på skärmarna 

kommer att visas listor med de tio närmaste talarna på respektive avsnitt. 

Ni har alltså ett hyggligt grepp om när det blir er tur. Talarstolarna 

används växelvis. Den som står närmast i tur bör då passa på att närma sig 

den lediga talarstolen så att vi sparar tid också där. 

Som vanligt fotokopierar vi de fullständiga talarlistorna och lägger ut 

dem här framme, så att ombuden kan kolla vilken plats de står på. 

I övrigt vill vi hänvisa till den beslutade diskussionsordningen. När det 

gäller hanteringen av justerade yrkanden kan det finnas avvikande synpunkter. 

Därför lämnar jag ordet fritt på den punkten. 

Beslut 


att bifalla tjänstgörande ordförandens förslag till praktiskt förfarande i 

fråga om justering av inlämnade yrkanden. 

Ajournering 

Kongressförhandlingarna ajournerades kl. 14.38 för möjlighet att lämna 

in yrkanden till presidiet. 

Förhandlingarna återupptogs klockan 15.20. 

Ordförande: Jörgen Linder 

Sekreterare: Marie Martinsson och Pia Magnusson 

Tjänstgörande ordförande: Jag kan meddela att det från Svenskt Näringsliv 

har kommit en bunt rosor, med önskemål, skulle jag tro, om framgångsrika 

beslut. Jag kollade inte om det var taggar på dem, men det kanske är 

bäst att göra det. Det var i alla fall vänligt. 

Förändring av tidigare beslut dagordningspunkt 3 

Vi har en formell historia. När vi godkände fullmakterna satt Skånedelegationen 

inte på sina bänkar. Delar av den var på väg från Arlanda. Det 

var problem med vädret på Sturup i förmiddags. Däremot hade deras 

ombudskort och sådant plockats ut ordentligt. Eftersom man visste att 

43

44 

hela gruppen var på gång godkändes detta. Formellt bör man kanske inte 

göra så. 

Det inträffade en väldigt tråkig historia när det gällde ett av de skånska 

ombuden. När hon kom fram till Arlanda fick hon reda på att en nära 

familjemedlem hade blivit svårt sjuk. Hon vände därför, och man har i 

stället kallat in en suppleant. 

Egentligen får man inte ersätta ombud med suppleanter när kongressen 

väl har kommit i gång. Jag vill ändå väcka frågan, därför att det var nog 

inte korrekt att man godkände och prickade av de delegater som inte hade 

kommit till Folkets Hus. Dessutom hände det här exceptionella innan vi 

hade kommit i gång med det egentliga kongressarbetet. 

Jag skulle vilja föreslå att vi godkänner att man från Skånes sida ersätter 

ombudet Birgitta Nilsson med Sune Malmgren, i medvetande om att vi 

töjer något på bestämmelserna. 

Förslag 

Följande förslag förelåg: 

att Skånes ombud Birgitta Nilsson ersätts av Sune Malmgren. 

Beslut 


att bifalla enligt kongressordförandens förslag till ändring i det skånska 

ombudslistan. 


Förslag till politiska riktlinjer: 

Dagordningspunkt 8.1 

Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt 

Föredragning 

Pär Nuder, partistyrelsens föredragande: ”För socialdemokratin är människan 

målet – hennes utveckling och frihet, hennes törst att lära och bilda 

sig, hennes vilja att växa och spränga gränser, hennes ansvarskänsla för 

kommande generationer, hennes solidaritet och kärlek till andra människor.” 

Så inleds våra politiska riktlinjer. 

Låt oss inte glömma bort denna portalmening i det virrvarr som vi nu 

har framför oss i form av riskkapital och exportfrämjande, sysselsättningsmarginal 

och grundforskning, kluster och pendlingsbidrag, validering och 

innovationssystem. 

Visst är det viktigt att kunna svara på frågan hur. Men minst lika viktigt 

är att kunna besvara frågorna varför och varthän. Vi måste kunna visa att 

de förändringar som vi vill åstadkomma har ett bestämt syfte, ett uttalat 

mål. 

För nästan på dagen 40 år sedan uttrycktes just detta. Olof Palmes klassiska 

ord förpliktigar än i dag: 

”Politik – det är att vilja något. Socialdemokratisk politik det är att vilja 

förändringen därför att förändringen ger löften om förbättring, näring åt 

fantasi och handlingskraft, stimulans åt drömmar och visioner.” 

Men hur är det egentligen i dag? Är Sverige fantasins och drömmarnas 

land, ett land i förändring, i förbättring? Eller kännetecknas dagens 

Sverige av fruktan för förändring, eftersom den egna erfarenheten säger 

att förändringar tycks förebåda försämringar, inte förbättringar? 

Gunnar Jansson, ombud från Västervik, vet nog vad jag talar om. Över 

500 anställda får gå när Electrolux-fabriken läggs ned. Globaliseringsvågen 

sköljde med väldig kraft över Västervik den 12 februari. 

Ann-Sofie Andersson från Östersund förstår säkert också resonemanget. 

Högarnas skola i Östersund har lagts ned, Rissnas och Albackens skola i 

Bräcke likaså. Underlaget är för litet – barnbrist, elevbrist. Befolkningen 

glesas ut. I Jämtland vet man vad den demografiska utmaningen handlar 

om. 

Men i grunden är stora förändringar inget nytt. Sverige har gått igenom 

omvälvande förändringar förr. Strukturomvandlingar har kännetecknat 

det moderna Sveriges framväxt. 

Sjuhäradsbygden och tekoindustrin. 

Bergslagen med gruvorna och stålverken. 

Västkusten och varvskrisens 70-tal. 

Minns Värmland då bruken slog igen i Fryksdalen. 

Kom ihåg demonstrationstågen då regementena lades ned. 

Men det gamla har ofta ersatts av nytt. 

Res till Lindholmen och Eriksberg i Göteborg, där varvskranarna stod 

på rad längs Göta älv. I dag finns nya bostäder, ett nytt campus, sida vid 

sida med världsledande hightech-industrier och små, växande företag. 

Far till Växjö och besök det gamla regementet. Där jobbar i dag 1 000 

personer, mot 400 då reveljen gick för sista gången 1988. 

Åk till den gamla industristaden Södertälje, där det i dag på Astra- 

Zenecas anläggningar finns ett större universitet än Kungliga Tekniska 

Högskolan räknat i antalet utbildade forskare. 

Varför har Sverige klarat stora förändringar och omfattande strukturomvandlingar 

bättre än många andra länder? Det finns flera orsaker. 

Vi har byggt ett samhälle där trygghet och utveckling har gått hand i 

hand och förstärkt varandra. Trygga människor har vågat möta det okända, 

det nya. 

45

46 

Vi har format ett samhälle där arbetsmarknadspolitik, kollektivavtal och 

trygghetsförsäkringar har slagit bryggor i övergången mellan det gamla 

och det nya. 

Vi har släppt fram idéerna, nytänkandet, vetenskapsmän och forskare, 

uppfinnare och innovatörer. 

Vi har insett att ett litet land måste vara öppet mot omvärlden, inte har 

råd med stora konflikter, måste använda ny teknik i människans tjänst. 

Allt detta gäller, och allt detta ska vi diskutera under de här dagarna. 

Men det svåra är inte att blicka tillbaka. Det riktigt svåra är att utgå från 

dagens nya förutsättningar, och de är annorlunda. 

Det är inte längre enskilda, isolerade branscher som påverkas kraftigt av 

internationaliseringen. Vår tids globalisering är så mycket kraftfullare, så 

mycket snabbare. ”Pengarna styr, i dagens globalisering, kanske mer än 

någonsin”, som Anna Lindh sade i Almedalen i fjol. 

Det gemensamma rummet är så mycket större, både i våra egna medvetanden 

och som att definiera ett företags hemmamarknad. 

Det är inte heller möjligt att förlita sig på att den arbetsföra befolkningen 

kommer att växa med automatik som den gjorde under guldåren på 50och 

60-talen. Det som ligger framför oss är motsatsen i form av stora 

generationer som går i pension samtidigt som födelsetalen, även om de så 

sakteliga stiger. 

Det är dessutom – och kanske framför allt – inte längre möjligt att fortsätta 

att leva som vi gör i den rika världen. Väldiga ekonomiska klyftor 

finns inom och mellan länder som leder till starka sociala spänningar. 

Stora utsläpp här, omfattande ökenutbredning där, smygande klimatförändringar 

för oss alla – vi riskerar att förgöra livet självt på planeten jorden. 

Alltså: Globaliseringen ställer nya krav. Allt färre ska försörja alltfler. 

Den globala utvecklingen är inte hållbar. Det är med dessa insikter för 

ögonen och med målet inskärpt om alla människors frihet och trygghet 

som diskussionen om medlen kan börja. Men först ska vi behandla de ideologiska 

utskottspunkterna för vår tillväxtpolitik. 

Ni som är kommunalpolitiker kan berätta om hur sambanden ser ut, 

hur ni på förmiddagarna ägnar er åt företagsetableringar som är en förutsättning 

för växande skattebaser och hur ni på eftermiddagarna ägnar er år 

dagisutbyggnad som är en förutsättning för att företagsetableringarna ska 

bli av. 

Dessvärre kan ni också berätta om att när tillväxten är låg hinner ni varken 

med det ena eller det andra. Då reduceras förtroendeuppdrag till en 

jakt efter kostnader i den kommunala budgeten. Var det, det vi drömde 

om när vi gick med i SSU? 

Ni som är fackligt aktiva kan berätta att utan tillväxt blir det inga reallöner 

att förhandla om och inte heller någon möjlighet att utjämna orättvisa 

löneskillnader. 

Och ni som var med när tillväxten var negativ i början av 90-talet, ni 

kan berätta om de förödande konsekvenserna för trygghet och rättvisa 

som nolltillväxtens samhälle förde med sig. 

Jämför med högern. Minns ni hur de – på den tiden när de vågade tala 

om vad de egentligen tycker – hur de talade om en närande och tärande 

sektor. Tanken var den att den privata sektorn skapade resurserna och de 

offentliga sektorerna förbrukade dem – så oerhört inskränkt. 

Åk till exempel till Trollhättan och tala med dem som jobbar på Saab. 

De kan berätta hur viktigt det är att vi skattebetalare satsar miljardbelopp 

så att väg 44 och 45 kan byggas ut. 

Eller åk till vilken skola som helst och inse att välutbildade barn och 

ungdomar är grunden för tillväxt i kunskapssamhället. 

Eller åk till Linköpings universitet och Mjärdevi Science Park och tala 

med forskarna och företagarna som arbetar tillsammans för att minska 

avståndet mellan idé och förverkligande. 

Vi socialdemokrater inser och förstår sambanden mellan offentliga och 

privata intressen. Det gör inte högern. Inte heller har man förstått att alla 

är bättre än några, att alla människors möjligheter att bidra till samhällets 

utveckling måste tas till vara. 

Vi blir alla rikare om ingen slås ut. Vi får alla ett bättre liv om vi vet att 

också andra har möjligheter och att ingen lämnas efter. Tillsammans når 

vi längre än var och en för sig. 

Inte heller har högern förstått att tillväxt är möjlig och nödvändig i hela 

landet. Sverige är litet och stort på en och samma gång. Vi är 9 miljoner 

invånare som lever på en 450 000 kvadratkilometer stor yta. Thailand är 

till ytan lika stort som Sverige, men har 61 miljoner invånare. 

För att hålla samman ett så glest befolkat land som Sverige duger det 

inte med att bara skapa förutsättningar för tillväxt i vissa landsdelar och 

sedan fördela resurserna jämnt över landet. Det kommer ovillkorligen att 

leda till motsättningar. Det krävs i stället tillväxtnoder runtom i hela landet 

och att vi lyckas vända lägesnackdelar till lägesfördelar. 

Inte heller har högren förstått att tillväxt inte är acceptabel till vilket 

pris som helst. Utslitna människor och utsliten miljö kan aldrig accepteras 

i ekonomiska kalkyler som gör anspråk på att vara hållbara. 

Skiljelinjerna är tydliga även i tillväxtpolitiken. Men, partivänner, på en 

punkt har skiljelinjen dessvärre blivit suddig, blivit mindre tydlig. 

Jag tror – som Göran var inne på i sitt inledningsanförande – att även vi 

socialdemokrater har påverkats av 1980-talets nyliberalism utan att själva 

ha märkt det. Vi har dåligt självförtroende och använder inte de verktyg 

som faktiskt står oss till buds. 

Ibland får jag intrycket av att vi går in i våra kök och ser till annat än det 

som vi köpte på 80-talet: mikrovågsugnen, bakmaskinen och den första 

generationens teflonstekpanna. Med den utrustningen klarar vi av att värma 

en färdiglagad pizza, baka fyrkantiga limpor – ni minns hur de blev 

med bakmaskinerna – och steka upp en färdigskuren pyttipanna. 

Samtidigt finns alla gamla, beprövade köksredskap kvar. Men de är ofta 

47

48 

oanvända, undanstoppade längst bak i skåpen. Ni minns dem: gjutjärnspannan, 

plättlaggen, gamla nedslitna förskärare – för att inte tala om mormors 

emaljgryta som var perfekt för sjömansbiffen. 

Nu är det dags att återupptäcka politikens köksutrustning i dess fulla 

vidd, slipa knivarna, damma av kastrullerna, göra rent den riktiga ugnen 

och börja använda de verktyg vi faktiskt har till vårt förfogande. 

Planmonopol, exploateringsavtal, allmännyttiga bostadsföretag, kommunal 

och statlig mark – det är politiska verktyg som är till för att användas. 

Visst är det möjligt att bedriva en aktiv samhällsbyggnadspolitik. Se 

på Göteborg! 

Eller ta de statliga myndigheterna som enligt regeringsformen lyder 

under regeringen, men som att döma av debatten ska vara kemiskt fria 

från politisk styrning. 

Här råder minst sagt en missuppfattning. Att regeringen inte får lägga 

sig i enskilda förvaltningsärenden är en sak. En helt annan sak är skyldigheten 

att styra de statliga myndigheterna. Det kan och borde vi göra i 

betydligt större utsträckning än vi gör i dag. 

Eller ta de statliga bolagen – en nätt portfölj som omsätter ett värde av 

300 miljarder kronor. Visst kan och bör vi använda även dessa verktyg , 

bolag som i de allra flesta fall har bildats just för att nå politiska mål. 

Låt mig vara särskilt tydlig på en punkt. Svenska folkets Vattenfall ska 

naturligtvis i än större utsträckning användas som ett viktigt redskap för 

att ställa om energiförsörjningen. Och inte nog med det: 

Den nationellt ägda kraften, och för den delen även de nationellt ägda 

skogarna, dessa oerhörda tillgångar, ska självfallet användas på ett sätt som 

bäst gagnar Sverige som nation. Vattenfall borde på kommersiella grunder 

och utan att det kommer i konflikt med EUs konkurrensregler kunna 

erbjuda industrikunder Europas lägsta energipriser och vara marknadsledande 

i kundvänlighet mot hushållskonsumenter. 

Partivänner! En gång sade Gunnar Sträng att villaägarna är socialdemokratins 

folk. För det fick han utstå kritik. Tiden var inte mogen för ett 

sådant uttalande. 

Men i dag när Socialdemokraterna är det överlägset största partiet 

bland villaägarna måste man konstatera att Sträng hade rätt. 

Är det inte dags att i Strängs anda på nytt förebåda framtiden? Är det 

inte dags att säga att även småföretagarna ska bli socialdemokratins folk? 

Det räcker ju med att se vilka de är och hur de har det. 

Många småföretagare är starkt beroende av en enstaka kund, ett storföretag. 

Precis som löntagarna måste rätta sig efter chefen och företagsledningen 

måste småföretagaren rätta sig efter den stora kunden om allt från 

priser till leveranstider och betalningsvillkor. Småföretagare är ofta utsatta. 

De har lite att sätta emot de stora. 

Många småföretagare är vanliga löntagare som har startat eget för att få 

styra mer över sin arbetstid, själva kunna planera sitt jobb och kanske 

komma ifrån arbetsplatser som inte tillåter dem att växa. 

Många småföretagare har ungefär samma inkomstnivåer som industriarbetarna, 

rörmokaren, hårfrisörskan, butiksföreståndaren och lastbilschauffören. 

Deras villkor är många gånger nog så tuffa som löntagarnas. 

Många småföretagare har mer eller mindre blivit tvungna att starta eget 

när arbetslöshet har varit det enda alternativet. 

Den politiska slutsatsen, tycker jag, kan bara bli en. När produktivitetsutvecklingen 

är stark i industrin, när tillverkningsindustrin rationaliserar, 

när jobben minskar i de stora företagen – när allt detta sker måste de nya 

jobben i framtiden i än större utsträckning komma i de små och medelstora 

företagen. 

Mot den bakgrund, och med tanke på den vikt som vi socialdemokrater 

lägger vid full sysselsättning som motor för tillväxt och rättvisa, är det vår 

skyldighet att diskutera villkoren för små företag, så att de ska kunna växa 

och bli större och, framför allt, så att de vill, vågar och kan anställa fler. 

En enmansföretagare är inte en kapitalism med svart cylinderhatt och 

en fet cigarr i mungipan. Som socialdemokrater måste vi i all ödmjukhet 

ställa oss frågan: Har vi verkligen en tillräckligt generös attityd gentemot 

de små företagen? Har vi en politik som bejakar nyföretagande och entreprenörskap? 

Lyckas vi forma trovärdiga svar på de frågorna, då kommer vi att kunna 

säga: Ni småföretagare har mer gemensamt med oss än ni har med näringslivets 

elit – med bonus- och optionsdirektörerna. Välkomna till socialdemokratin! 

Låt mig peka på fem områden där Sverige är särskilt väl förberett för 

framtiden. Kalla det konkurrensfördelar eller styrkepositioner, men det är 

samtidigt områden som vi måste bli än bättre på. 

För det första: Sverige är öppet mot omvärlden, men vi kan jobba mer 

aktivt för att få svenska företag att exportera till nya, strategiskt viktiga 

marknader. Men världen finns ju också i Sverige. I en globaliserad värld 

måste det vara så att språkkunskaper och insikter i andra kulturer är konkurrensfördelar. 

Integration handlar inte bara om jämlikhet och rättvisa 

utan också om krass ekonomi och tillväxt. 

För det andra: Vi svenskar är välutbildade, och Sverige satsar mest i 

världen på forskning och utveckling. Men vi har mycket kvar att upptäcka, 

utforska och lära. Vi måste satsa ännu mer på det bästa vi har, på 

våra barn. Men vi får heller inte glömma bort de vuxna som behöver en 

andra eller en tredje chans. Det håller inte att gå i pension från utbildning 

redan i 25-årsåldern. Allas nyfikenhet och kreativitet måste släppas loss i 

jakten på ny kunskap, nya uppfinningar och innovationer. 

För det tredje: Sverige har starka offentliga finanser, låg inflation och 

låga räntor, och det ska vi fortsätta att ha. Vi tänker aldrig, aldrig någonsin 

släppa greppet om de offentliga finanserna. Så när kongressen nu 

inleds, kom då ihåg att sunda offentliga finanser är den mest grundläggande 

förutsättningen för tillväxt och utveckling. Vi får heller inte glömma 

bort, precis som Göran Persson sade, att vi har stora åtaganden kvar att 

49

50 

förverkliga från 2002 års valmanifest. 

För det fjärde: Sverige har kommit långt när det gäller jämställdhet, 

men vi är lång ifrån jämställda. Ingens liv ska få bestämmas av förutfattade 

meningar eller generaliseringar. Barn måste redan i förskolan möta 

vuxna som inte gör skillnad mellan pojkar och flickor. Alla ska kunna 

kombinera arbete och familj – det som Alva Myrdal kallade generalproblemet. 

Sverige har förvisso världens bästa familjepolitik, men det hindrar 

inte att den kan bli än bättre. 

För det femte och slutligen: Sverige ligger långt framme i omställningen 

till ett hållbart samhälle. Ändå har vi lång väg kvar att gå. Den globala 

utvecklingen är ohållbar. Men utvecklingen är inte ödesbestämd. Vi kan 

göra något. 

Det är hög tid att börja se omställningen som en chans – som en möjlighet 

– inte som en börda. Om det finns något område där vi definitivt 

här och nu kan peka ut att här finns det jobbmöjligheter, exportmarknader 

att erövra, pengar att tjäna, så är det miljötekniken. Sverige är redan 

världsledande i vattenrening, solcellsteknik och mycket mer. Men vi kan 

och ska bli mycket bättre. Det är detta som kongressen handlar om, hur vi 

ska utveckla de här konkurrensfördelarna i en globaliserad världsekonomi. 

Till allra sist, det egentligen allra viktigaste: Vi kommer att få det bättre 

eftersom våra föräldrar fick det bättre än sina föräldrar. 

Jag tror att många svenskar under lång tid resonerade så. De hade en 

linjär syn på utvecklingen. Det skulle bli bättre eftersom det undan för 

undan hade blivit bättre. I dag tror jag dessvärre att många människor, 

särskilt de unga, inte alls tänker i de banorna. Man förutsätter inte längre 

att ens barn ska få det bättre än en själv. Man befarar snarare att barnen 

ska få det sämre. 

I ett sådant stämningsläge är det lätt att kunna känna misstänksamhet 

mot och tolka alla förändringar som försämringar. Ett sådant stämningsläge 

är farligt för en progressiv rörelse som vill förändring för att åstadkomma 

förbättring. Ett konservativt samhällsklimat tränger sig på. 

Jag tror att den största uppgiften som socialdemokratin har framför sig 

är att återvinna framtiden som vision, visa att bättre tider är möjliga, göra 

trovärdigt att även nästa generation kan få det bättre än vår. 

Så här sjunger Peter Le Marc på sin senaste skiva: 

Så fortsätt längta, hitta mod 

Våga hoppas, våga tro 

Tro på drömmar, ta ett kliv 

Vält den värld du lever i 

Och var en galning, var naiv 

Det är det som håller oss vid liv 

Just detta, framtidstro, kanske mer än något annat skapar tillväxt. När 

framtidstron återvinns kommer människor att våga ta fler risker, lättare 

våga byta jobb, börja på den där utbildningen eller kanske starta ett eget 

företag. När framtidstron återvinns ökar tillväxten och vi får mer pengar 

till att utveckla det som socialdemokratisk politik mer än annat syftar till: 

att skapa trygghet och frihet för alla och envar under livsloppets olika 

faser. Och framför allt: När framtidstron återvinns kommer högre födelsetal 

som en stork om våren. 

Därför yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag till kapitel 8.1 i riktlinjerna 

”Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt” 

Nomineringstid 

Tjänstgörande ordförande: Jag har några praktiska saker innan vi släpper 

loss debatten. Vi kan konstatera att klockan har passerat 15.30 och att 

nomineringen till VU-ledamot därmed är avslutad. 

Beslut 

Kongressen beslöt 

att nomineringen till VU-ledamot var avslutad. 

Tjänstgörande ordförande: Självfallet kan man begära ordet och lämna in 

yrkanden ända tills streck sätts i debatten i respektive fråga. Det var någon 

som frågade om det. Orsaken till att vi gjorde ett avbrott var att vi ville ha 

in så många lappar som möjligt för att få debatten någotsånär ostörd och 

dessutom för att vi skulle få lite grepp om hur många inlägg och yrkanden 

som förväntas, så det var väldigt bra att ni lämnade in så många. Men för 

att inga missuppfattningar ska råda är det självfallet inte förbud att lämna 

in ytterligare ”begära-ordet-lappar” eller yrkanden än till dess att streck 

sätts i ett enskilt ärende. 

Enligt den tidsram vi kalkylerade med i detta ärende hade vi utrymme 

för 16 talare. Vi har nu 27 talare på listan. 

Beslut 


att sätta streck i debatten. 

Debatt 

Tjänstgörande ordförande: Under denna punkt föreligger en rättelse i partistyrelsens 

förslag till riktlinjer: tilläggsförslag, sidan 11, nytt stycke mellan 

de två sista styckena: ”Aktiva ägare”: ”Sverige behöver mer av aktiva 

och lokalt förankrade ägare och huvudkontor som kan trygga långsiktigt 

forskning och investeringar.” 

51

52 

Hans-Erik Svensson, Gotlands partidistrikt: Herr ordförande! Jag höll på 

att säga herr talman, men det har du inte blivit ännu. Det får du väl vänta 

med tills någon av dem slutar. 

Globaliseringen blir mer och mer påtaglig och tränger sig allt närmre på 

oss. Vi måste tänka i nya banor och ur helt andra perspektiv. Det gäller 

också företagen. De hoppar ju från land till land och utnyttjar billig 

arbetskraft. Jag kallar det för social dumpning, ingenting annat än social 

dumpning, och det är ta mej f-n förbjudet. 

Lite mer moral och lite socialt ansvar måste och ska vi kunna kräva av 

våra företag som finns i Sverige. Det finns så många sår och övergivna 

samhällen här i landet. Ett exempel är Flextronics i Visby. För cirka två 

och ett halvt år sedan fanns där 1 450 anställda. I dag är det tomma lokaler. 

Folk är arbetslösa. Arbetsuppgifterna som tidigare fanns där finns nu i 

Baltikum och Polen. Vi som är kvar får städa upp efter deras flytt från oss 

– övergivna och utlämnade åt vårt öde. 

Nej, nu måste vi få en ändring till stånd. Jag kräver ett tillägg på sidan 

8, rad 6: Vi ska kräva av företagen att de ska visa sitt sociala ansvar vid 

nedläggningar och strukturomvandlingar. Vi ska också verka för att liknande 

krav och regler införs inom EU och FN. Det, Pär Nuder, tog 

Västeråskongressen, så jag hoppas att du motiverar ett eventuellt avslag 

och gör det på ett bättre sätt än som tidigare skedde. 

Bifall till mitt förslag är alltså vad som gäller. Vi måste hjälpas åt för att 

få en bättre tingens ordning till stånd. 

Anna-Belle Strömberg, Västernorrlands partidistrikt: På sidan 8, raderna 

38—39 står det: ”Sverige ska vara det mest barnvänliga samhället i världen.” 

Det är jättebra att vi planerar och kvalitetssäkrar trafik, bebyggelse, 

skolor, kultur, fritidsaktiviteter, grönområden, barnbidrag med mera så att 

allt blir tillgängligt, tryggt och säkert för våra barn och ungdomar. Men 

varför är vi inte lika duktiga på att kvalitetssäkra de vuxna som barnen har 

runtomkring sig? 

Vi vet att det finns många barn och ungdomar som lever i misär. De 

lever tillsammans med föräldrar som missbrukar och som lever under psykisk 

och fysisk press. Vi måste hjälpa och stötta de föräldrar som själva 

inte klarar av det viktigaste uppdraget vi har i våra liv: att vara goda, trygga, 

harmoniska och framför allt barnvänliga föräldrar. Barn föds med livsglädje. 

Alla vi vuxna måste jobba för att de hela livet ska få behålla den 

livsglädje som de fötts med. 

Det är en skrämmande utveckling med de barn och ungdomar som i 

dag begår självmord. Vi har inte råd att förlora barn och ungdomar. 

Därför yrkar jag att meningen skrivs om enligt följande: Sverige ska vara 

det mest barnvänliga landet i världen. 

Meddelande 

Tjänstgörande ordförande: Delegationerna har fått inbjudan att sända en 

representant per partidistrikt till informella förmöten med föredragandena 

för de avsnitt som behandlas under morgondagen, under söndagen. 

Det är lite grann av det här med de temagrupper som vi prövade på i 

Västerås. 

Förmötena äger rum enligt följande: 

Kapitel 4, ”Frigör kraften i hela landet”, fredag klockan 17.00—18.00 i 

Info Forum i LO-huset. Ulrica Messing och Lars-Erik Lövdén deltar i den 

diskussionen. 

Kapitel 2, ”En ständigt föränderlig värld”, fredag klockan 19.00—20.00 i 

restaurang Cabaret, festvåningen, Barnhusgatan 12—14. Anders 

Sundström, Annelie Hulthén och Bosse Ringholm deltar. 

Kapitel 3, ”Från idéer och kunskap till nya innovationer”, fredag klockan 

20.00 i presskonferensrummet, rum 300 här i huset. Thomas Östros, Lena 

Micko och Göran Johnsson deltar. 

Debatt fortsättning 

Anders Teljebäck, Västmanlands partidistrikt: Som tidigare sagts här är 

tillväxt inget självändamål. Målet för vår politik är ett bättre samhälle där 

människor växer och välfärd skapas. Det är kanske en självklarhet för oss 

socialdemokrater, men en självklarhet som vi inte får glömma den här helgen 

och som vi måste påminna oss om. 

Det är individens resurser, och hur vi ska ta till vara dem, som är första 

steget för att nå tillväxt. Det konstaterade LO i sin tillväxtstrategi om sju 

trappsteg som man presenterade förra hösten. Det gjorde mig glad och 

kanske också lite förvånad. Tillväxtprogram såg annorlunda ut för 20 år 

sedan. 

När vi startade tillväxtsamtalet hemma i arbetarekommunen frågade vi 

oss: Vad är det som ska växa och varför - eller, för att travestera Wigforss: 

Tillväxt, för vem och till vad? 

Vi kom fram till att tillväxt skapas om människor växer som individer 

och ges möjlighet att utnyttja sina resurser att spränga gränser. För oss 

innebär det att man ska få delta i produktionen efter förmåga och kunna 

lära nytt och skapa nytt och att med entreprenörskap också starta nya 

företag. Samtalet har fortsatt. Nu senast inför den här kongressen deltog 

jag på ett möte med vår centrala socialdemokratiska förening i Västerås. 

Budskapet var klart: Tillväxt för att våra gemensamma resurser ska öka 

måste skapas under former som är långsiktigt hållbara för miljö, välfärd 

och människor. Kön, ålder eller etnicitet får inte vara ett hinder för att 

53

54 

komma in på arbetsmarknaden och få jobb. Alla ska kunna delta i produktionen 

efter förmåga. Det innebär att sjuka ska rehabiliteras och funktionshindrade 

få en plats i arbetslivet. 

För att nå dit måste arbetslivet utformas utifrån människors förutsättningar, 

inte tvärtom. Det livslånga lärandet ska ge möjligheter att byta 

jobb och att förkovra sig genom hela livet. 

Tillsammans med bland annat Örebro partidistrikt har vi ett yrkande 

om ett tillägg på sidan 7, rad 31: Tillväxt innebär för oss socialdemokrater 

att våra gemensamma resurser ska öka. Värdet av den samlade produktionen 

av varor och tjänster ska växa men under former som är långsiktigt 

hållbara för vår miljö, vår välfärd och för oss människor. Endast så kan 

samhällen och individer fullt ut förverkliga sina möjligheter. Tillväxt är 

inget självändamål. Målet för vår politik är ett bättre samhälle – ett samhälle 

där människor inte slits ut i förtid, ett samhälle där alla får delta i 

produktionen efter förmåga och där inte kön, ålder eller etnicitet är ett 

hinder på arbetsmarknaden. Vår tillväxtpolitik har sin utgångspunkt i att 

det är människorna som ska växa. Det är en politik där vi både bejakar 

drivkrafter för entreprenörskap och ser till att sjuka rehabiliteras och 

funktionshindrade får en plats i arbetslivet. 

Jag yrkar bifall till detta tilläggsförslag. 

Peter Persson, Jönköpings län: I sin inledning sade Pär Nuder ungefär så 

här: Vi har alla påverkats av nyliberalismen utan att vi har märkt det. Men 

jag vill säga till Pär:Vi är några som har märkt det. 

Under det besvärliga 1990-tal som vi har lämnat bakom oss och då vi 

bekämpade arbetslösheten effektivt har en blind fläck vuxit hos oss socialdemokrater. 

Ojämlikheten har ökat i samhället. Den har faktiskt inte 

minskat! Andelen ensamstående kvinnor med barn som lider ekonomisk 

nöd och fattiga barn i relativ mening växer i våra utsatta stadsdelar. De 

miljöer som Anders Teljebäck talade om är mycket vanliga i dag i det svenska 

samhället. 

I mitt Jönköping har vi fördubblat sysselsättningen i de fattigaste stadsdelarna. 

De ekonomiska klyftorna växer mellan fattig och rik trots att förvärvsfrekvensen 

inte har förändrats där. Jag tror att socialdemokratin måste 

bli mycket tydligare både i sin ansats och i praktiken när det gäller 

jämlikhet och solidaritet. 

Vi tycker att programmets inledning är riktig, att målet för socialdemokratins 

politik är människans frigörelse. Visst, det är de frihetliga idealen 

som bär oss. Men det behövs någonting mer. Därför vill vi ha följande text 

på sidan 7, rad 8: Denna frihet förutsätter jämlikhet. Därför vill socialdemokratin 

bekämpa ekonomiska och sociala klyftor samt vidga solidariteten 

i samhället. 

Detta tillägg yrkar jag bifall till. 

Christine Axelsson, Skåne: Vi vill slå fast i riktlinjerna, vilket vi också gjorde 

i rådslagsmaterialet, att tillväxt uppstår lokalt och regionalt och i ett 

brett samarbete med olika aktörer. Tillväxt är inte någonting som kommenderas 

ut. 

Därför vill vi på sidan 11 ersätta den kursiva texten på rad 23 med följande 

text: 

”Tillväxt uppstår lokalt och regionalt och i samverkan.” 

Eva Hedkvist-Petersen, S-gruppen i Europaparlamentet: Jag tycker att det 

första avsnittet, som vi nu behandlar, har många bra skrivningar. Det är en 

mycket intressant ansats i programmet. 

Innan jag kommer till mitt huvudförslag vill jag säga att jag däremot 

inte tycker om ordet ”utglesning”, som finns på sidan 8. Jag tycker vi ska 

prata om avfolkning, för det är det, det handlar om. 

Det här avsnittet måste mycket tydligare betona att EU-medlemskapet 

är en mycket viktig del för den tillväxt med sociala förtecken som vi vill ha 

inom svensk och europeisk socialdemokrati. Vi vet att vi måste samarbeta 

i EU för att globala utmaningar på arbetsmarknaden, vi kan inte längre 

göra det själva. Vi vet att vi måste samarbeta i EU för att utveckla vår 

forskning tillsammans med andra europeiska länder. Vi vet att vi måste 

samarbeta i EU för att vår industri, stor som liten, ska utvecklas och skapa 

jobb här hemma i Sverige. Vi vet att vi måste samarbeta för att våra 

regioner ska kunna utvecklas, för att jobb ska skapas i våra regioner. 

Det här är vi inte oense om, det har vi lagt fast i partiet vid många, 

många tillfällen, och det har också sagts i inledningarna här i dag. 

Men i det här programavsnittet konstateras det mycket marginellt, och 

det tycker jag rimmar illa med den offensiva ansats vi har när det gäller att 

använda EU-medlemskapet för tillväxt och för att skapa arbete. Därför 

tycker jag att vi i det här grundavsnittet måste säga någonting om vad vi 

vill med EU-medlemskapet, inte bara konstatera att det krävs för att klara 

globaliseringen. 

Jag vill därför göra ett tillägg. På sidan 8, rad 15 står det så här: ”För att 

klara globaliseringens utmaningar krävs ett intensifierat samarbete inom 

EU.” Där föreslår jag tillägget: ”för att försvara löntagarnas rättigheter, för 

att bekämpa arbetslösheten, för att använda alla kvinnors och mäns förmåga, 

kunskap och kompetens, skapa trygghet i hela Europa och för rättvis 

handel.” 

Jag vill också göra ett tillägg på sidan 11, under punkten Öppenhet mot 

omvärlden. ”Samarbete över gränserna gynnar alla – företag som löntagare.” 

står det. Mitt tillägg är: ”Till detta ska vi använda det svenska EUmedlemskapet.” 

Angelica Rage, Värmland: Låt mig ge er ett sju ord långt citat, som talar 

sitt tydliga språk: ”Blunda inte för kulturen – den lönar sig!” Det här är en 

rubrik som har ett drygt årtionde på nacken och är hämtad ur 

Aftonbladet. Tidningens kulturredaktion hade fått gehör för att ge ut sin 

egen veckotidning, Aftonbladet Kultur. I ett nummer slog man fast att 

kultur är en god affär för hela samhället. 

55

56 

Men när vi i dag, på partiets tillväxtkongress, dryftar begreppet tillväxtpolitik, 

vill jag kort och gott påstå att i det underlagsmaterial som vi alla har 

– märkligt nog – kulturens roll som tillväxtfaktor tappats bort. Ordet kultur 

nämns visserligen, men det är också allt. Här krävs det ett tillägg i 

skrivningarna! 

Vi är många här som vill markera att den utveckling av låt oss kalla den 

kulturnäringen som uppmärksammades i början av 90-talet och då blev 

nyhetsstoff är ännu långt mer markerad i dag. 

Till slut ännu ett par kloka ord ur Kulturbladets ledare den 9 april 1992: 

”Kulturen är lönsam. Men det finns en viktig reservation: Kultur kan aldrig 

skapas för pengarnas skull, då dör den.” 

Med dessa ord om kulturens egenvärde yrkar jag att följande text fogas 

in på sidan 11: ”Kulturen har ett egenvärde i det goda samhället. Den skapar 

förutsättningar för en öppen och fri debatt. Den hjälper individen att 

vara skapande och humanistisk. Den ger möjlighet till eftertanke och 

reflexion. Kulturen får en allt större betydelse inom en rad tillväxtområden. 

Därigenom bidrar en kraftfull politisk satsning på kulturen till ett 

samhälle med kreativa och växande företag och entreprenörer.” 

Jag föreslår att textförslaget skickas till redaktionsutskottet. 

Eric Sundström, studentförbundet: Ur ett studentförbundsperspektiv finns 

det väldigt mycket som är positivt i de här riktlinjerna. Om man slår upp 

ett valfritt uppslag så nämns orden universitet och högskola i snitt tre 

gånger, och det tycker vi självfallet är väldigt bra. 

Men det finns ett problem, och det är att när utbildning nämns så är det 

oftast i samband med att det på sikt ska ge jobb och tillväxt och fabriksrök 

och så vidare. Mer sällan handlar det om bildning, individens förmåga 

att växa. 

Låt mig använda en metafor från den internationella arbetarrörelsens 

historia. Ni vet att Socialistinternationalen har den härliga symbolen med 

den knutna näven för kraften och rosen för tanken. Ibland när jag läser 

igenom det här tycker jag att det blev lite väl mycket näve och lite för lite 

ros. 

Därför tycker jag att i det avsnitt på sidorna 10 och 11 där vi lägger fram 

9 principer som ligger till grund för vår politik följande stycke skulle passa, 

på sidan 11 rad 15: 

”För socialdemokratin är bildning och det informella lärandet ett av de 

främsta verktygen för att ge människan frihet att förverkliga sina drömmar.” 

Det är kort, men jag vill att vi ska betona att utbildning är till för 

tillväxt, men också för individens utveckling. 

Peter Holkko, Jönköping:Till att börja med tycker jag att det är synd att det 

står om oansvariga företagsledningar och att det krävs bättring. Men det 

ska jag be att få återkomma till i samband med ett annat stycke, som 

handlar om lönebildning. 

Det jag nu skulle vilja prata om är det facklig-politiska samarbetet. Här 

står en yrkesgrupp som vi vill satsa på, men jag visste inte att vi hade något 

facklig-politiskt samarbete mellan partiet och Polisförbundet. Polisen är 

den enda yrkesgrupp som nämns här. Samtidigt vet ju ni som bor här i 

Stockholm att Kronobergshäktet har överbeläggning. Människor ute i 

landet är häktade och får övernatta i fylleceller, som de egentligen inte 

skulle göra. Väldigt lite pengar läggs på kriminalvård, men det pratas 

mycket om poliser. 

Nu sitter inte finansministern här, men jag skulle vilja tacka för att vi 

fick 200 miljoner kronor i tillskott till kriminalvården, och det var bra. Jag 

skulle kunna göra en uppräkning över en hel sida med olika yrkesgrupper 

– varför står det inget om undersköterskor eller brevbärare? Jag är säker på 

att om brukarna fick bestämma skulle det finnas 6 miljoner brevbärare, för 

alla vill ju ha posten först. Så varför står det om just poliser? 

Men jag ska inte ta bort det. Däremot vill jag att det på sidan 9 rad 40 

ska det innan ”poliser” stå ”förebyggande kriminalvård”. Om man anställer 

fler poliser kommer det ju in ännu mer folk i häktena och på fängelserna, 

och då blir det ännu mer överbeläggning! 

Conny Simonsson, Kronoberg: Ett av fundamenten i den socialdemokratiska 

politiken har varit och ska vara de generella sociala trygghetssystemen. 

Men vi ser i dag kraftiga angrepp på den idén. Det finns starka krafter 

från högern och marknaden som ser en stor potential i att tjäna pengar 

på människors trygghetsbehov. Men värre är att det finns röster också 

inom vårt eget parti som signalerar åt det hållet. 

Därför yrkar jag på följande tillägg på sidan 10 rad 34: ”Sveriges sociala 

trygghetssystem ska vara uppbyggt på principen att förmåner och avgifter 

ska vara generella. Detta gemensamma samhällsansvar innebär att alla 

medborgare vid behov ska få del av systemets fördelar och efter inkomstförhållande 

bidra till dess finansiering.” 

Jag har också ett förslag på ändring på sidan 10 rad 36–38, så att man 

kan läsa: ”Arbetsmarknadsutbildningar, trygga kollektivavtal, socialförsäkringar 

för alla – de har och kommer att vara viktiga beståndsdelar i 

tryggheten för den enskilda.” 

Anders Tell, Skåne: En medveten kulturpolitik har under många år varit 

ett mycket viktig inslag i den socialdemokratiska välfärdspolitiken. 

Kulturen bidrar till fria, skapande, kreativa människor, till humanism och 

vidsynthet. Det kanske behövs alldeles särskilt i en tid när samhället förändras 

och när industrisamhället har gått över i det vi kallar kunskapssamhället, 

i en tid när vi verkligen behöver ett stort mått av tolerans och 

humanism, av kreativitet och idéer som kan ge goda bidrag till formandet 

av det välfärdssamhälle som vi alla vill ha. 

57

58 

Min uppfattning är att kulturens roll i ett modernt samhälle med både 

tillväxt- och välfärdsambitioner bör uttryckas på ett tydligare sätt i programmet. 

Jag vill därför yrka bifall till Angelica Rages förslag. 

Britta Lejon, Stockholms län: Vill vi ha en långsiktigt hållbar tillväxt måste 

vi se jämställdhetens betydelse. Vi har ett avsnitt i våra riktlinjer som 

handlar om det. Det är avsnitt 5.3. Det är bra. 

Insikten om jämställdhetens betydelse för en god samhällsutveckling 

och för människovärdet har lett till att vi i dag kallar oss ett feministiskt 

parti. Samma insikt måste prägla dessa politiska riktlinjer för tillväxt. 

När vi i inledningen till riktlinjerna slår fast vår grundläggande hållning 

måste jämställdheten finnas med, men det gör den inte. 

Vi skriver om globaliseringens utmaningar. Vi skriver om de demografiska 

utmaningarna. Och vi skriver bland annat, på sidan 8, om att allt färre 

ska försörja allt fler. Det är ju så det ser ut. Hela Europa lider av den 

svårlösta ekvationen att allt färre ska försörja allt fler och att födelsetalen 

måste öka. 

I det sammanhanget tycker jag att vi måste se jämställdhetens betydelse. 

På svensk arbetsmarknad i dag har hälften av de unga kvinnorna otrygga 

anställningar. De kan inte planera sina liv. De har ingen trygghet inför 

framtiden. På svensk arbetsmarknad i dag är 65 procent av dem som är 

långtidssjukskrivna kvinnor. Tacka sjutton för att vi har de ohälsotal vi 

har! Tacka sjutton för att vi har svårt att få ökningar av antalet arbetade 

timmar i vår ekonomi! 

Att vi har låga födelsetal i Europa och också i Sverige är ett kvitto på att 

vi fortfarande år 2004 har en bristande jämställdhet. 

Jag har inget eget förslag till formulering, men jag yrkar att vi till redaktionsutskottet 

skickar en hälsning om att på sidan 8 under rubriken Allt 

färre ska försörja allt fler måste jämställdhetsperspektivet skrivas in. 

Bodil Liedberg-Jönsson, Kalmar län: Jag har ett förslag som gäller en liten 

men otroligt viktig ändring. I Sverige dras vi i dag med en oerhört stor 

miljöskuld. Tidigare satsningar på industriell tillväxt och utveckling gjordes 

utan hänsyn till konsekvenser för miljön. Gamla miljösynder hindrar 

i dag företag och kommuner från att satsa på företagsköp, på bostadsbyggande 

och på utveckling av turismen. 

Bara i tre småländska kommuner i min omedelbara närhet uppgår den 

samlade miljöskulden till över en miljard kronor. Detta gäller kommuner 

som dras med ekonomiska problem och problem med minskande befolkning. 

Vad hade vi inte kunnat åstadkomma i form av tillväxt om den här 

saneringsmiljarden hade kunnat satsas på utbildning, nyföretagande och 

andra tillväxtbefrämjande åtgärder? 

I dag vet vi att det är klokt att tänka efter före, att satsa på de goda, miljöanpassade 

lösningarna, både i industrin och i den offentliga sektorn. 

Därför yrkar jag på följande ändring i texten på sidan 11 rad 19: 

”Miljömässig planering är en förutsättning för en långsiktigt hög ekonomisk 

tillväxt och en socialt hållbar samhällsutveckling.” 

Jag vill också passa på att yrka bifall till förslaget från Skånes partidistrikt 

och Christine Axelsson, som gällde sidan 11 rad 23. 

Håkan Bergman, Örebro län: Temat för den här extra partikongressen är 

hur vi med en sammanhållen politik och inom flera politiska områden ska 

kunna skapa en ökad tillväxt för att klara sysselsättningen och dagens välfärd 

men också nya, framtida välfärdsåtaganden. 

Tillväxt handlar om att nya värden ska skapas både för individer och för 

samhälle. Det är en förutsättning för att något ska kunna fördelas, ett 

mervärde som kan användas för att öka vår välfärd, vårt välbefinnande och 

vår livskvalitet, men det får inte ske under vilka betingelser som helst. 

Den här kongressen borde därför koncentrera sitt arbete till att diskutera 

åtgärder och förslag på hur dessa nya värden kan skapas på kort och 

lång sikt. 

Vad krävs på kort och lång sikt för att få fart på ekonomin? Var finns de 

nya jobben? Hur ska vi få fler i arbete? Hur ska Sverige erövra eller fortsätta 

att ligga i topp inom centrala framtidsbranscher? Hur ska tillväxten 

bli hållbar? Och framför allt: Hur kan lokala, regionala och nationella 

satsningar länkas samman i ett arbete så att tillväxten kan öka i flera regioner? 

Jag tycker att partistyrelsens förslag till inledningsavsnitt är bra och har 

lyckats fånga in varför vi vill ha en ökad tillväxt men också hur vår politik 

skiljer sig från borgerliga partiers och näringslivets syn på hur tillväxt ska 

skapas. 

Men ingenstans i inledningsavsnittet finns en samlad definition av vad 

vi menar med tillväxt. Visst kan vi här och där se en och annan ansats till 

en sådan definition, men det finns ingen samlad formulering. 

Jag vill därför yrka bifall till det förslag som Anders Teljebäck läste upp 

och som innehåller en sådan definition av vad tillväxt är och vad tillväxt är 

för oss socialdemokrater. Det skulle föras in på sidan 7 rad 31. Det är ett 

gemensamt förslag från Örebro, Västmanland och många fler partidistrikt. 

Jag vill också yrka på ytterligare en ändring på sidan 11, punkten 

Konkurrera med ny kunskap. Med anledning av vad Pär Nuder sade inledningsvis 

vill jag föra in ny text, så att det står: 

”Konkurrera med ny kunskap och kreativitet. Socialdemokratins satsningar 

på högskolan och vuxenutbildningen är ett medvetet val. Sverige 

ska konkurrera med kunskap, kreativitet och spetsforskning, inte med låga 

löner eller otrygga arbetsvillkor. Alla ska kunna lämna skolan med fullgoda 

kunskaper – ingen ska förvägras chansen att växa med kunskaper. 

Människors nyfikenhet, kreativitet och entreprenörskap ska stimuleras 

och uppmuntras. Det livslånga lärandet är en ny tids nödvändighet.” 

När jag ändå har ordet vill jag också yrka bifall till förslaget från 

Christine Axelsson, Skåne. 

59

60 

Anna Berger Kettner, Stockholms arbetarekommun: Vårt parti har alltid 

burits av framtidstro. Från början var det här en tro mot alla erfarenheter. 

Allt livet lärt människorna i generationer var att samhället var oföränderligt; 

det kunde inte ändras i riktning mot rättvisa. När våra tidiga partikamrater 

beskrev en framtid där inte bara rikas barn skulle få en chans till 

utbildning och mer än en möjlig framtid, var det ett nästan dåraktigt 

hopp, ett hopp med tro på under. 

Men framtidstron bar. Rättvisan blev en mäktig tillväxtmotor. 

Resurserna växte, och de kunde delas. Människors livsmöjligheter kunde 

utvidgas. Rättvisa och tillväxt blev varandras pådrivare. 

Någonstans på vägen kom vårt partis framtidstro att byta karaktär. Den 

blev, som Pär tidigare så tydligt beskrev, alltmer erfarenhetsbaserad. 

Erfarenheten säger oss att det blir lite bättre vartefter tiden går. Det är 

som Robert Lind i Hasse Alfredsons sketch: Han har väl alltid funnits, så har 

det väl alltid varit. 

Men en erfarenhetsbaserad framtidstro räcker inte när vi ska möta den 

osäkerhet som alltid varit människans. En dov känsla av osäkerhet tränger 

sig på. Varje förändring blir ett hot. Vad gör det med ett rebelliskt, upproriskt 

frihetligt parti som vårt? 

Därför yrkar jag på förändringar enligt ett inlämnat förslag, på sidan 7 

rad 27 och flera följande, så att de här sammanhangen kan skrivas in i texten. 

Pär verkar ändå vara inne på tanken, så vi kanske kan få partistyrelsens 

bifall. 

Även på sidan 8 behövs ändringar av avsnittet Allt färre ska försörja allt 

fler. Där måste det bli mycket tydligare att det som egentligen är självklart, 

att när människors förmåga refuseras bara för att de är av fel sort slösar 

vi bort samhällets viktigaste resurser. Det är inte bara fel, utan det är 

också ekonomiskt fullständigt korkat. Vi ser i dag förbi människor som 

om de vore luft, som om de inte fanns. Det är, partivänner, oss ovärdigt. Vi 

kan bättre än så. 

Jag yrkar bifall till mina förslag och också till Britta Lejons förslag om 

jämställdhet, som måste in i samma avsnitt. 

Helene Pettersson, Jönköpings län: Allt fler ska försörja färre. Eller allt färre 

ska försörja fler. Det är en svårlöst ekvation, precis som det skrivs i förslaget 

till politiska riktlinjer. Men det är också belagt att arbetsmarknaden 

i dag ställer högre krav på utbildning och kunskap hos dem som jobbar. 

Hur ska vi få detta att gå ihop? Och framför allt: Hur ska vi få människor 

att orka arbeta under en längre tid i sitt liv? Det är också konstaterat 

vilka som har svårast att klara en lång tid i arbetslivet. Det är oftast de som 

inte får eller har möjlighet att växla mellan olika uppgifter, eller som inte 

får möjlighet att komplettera och få stimulerande kompetensutveckling. I 

dag är det inte heller givet att man stannar kvar på en arbetsplats hela 

livet. Om man känner en grundtrygghet vågar man också växla mellan 

olika arbeten. 

Vi tror att det är bra att man också kan växla mellan arbete och utbild- 

ning under hela livet och inte bara dela upp det i olika perioder. Som ungdom 

ska du studera, i vuxenlivet arbetar du och som pensionär stannar du 

hemma. Vi har i dag endast möjlighet att få studiestöd eller ta studielån 

under en begränsad tid i livet. Nu är det förslag på en ändring i riktlinjerna 

lite längre fram, och det är jag mycket tacksam för. Men vi har också en 

studieledighetslag som dessvärre inte heller är heltäckande, utan ger 

arbetsgivarna möjlighet att begränsa vad du vill studera och när du vill 

göra det. 

Det är viktigt att vi som socialdemokrater värnar hela människan under 

hela livet, och därför vill vi yrka på ett tillägg i den inledande delen av de 

politiska riktlinjerna, eventuellt på sidan 8 rad 33, men passar det bättre in 

på något annat ställe är vi öppna för det. 

Vi vill ha tillägget: För att minska risken för utslagning på arbetsmarknaden 

bör det finnas möjlighet att växla mellan arbete och utbildning. 

Jan-Anders Palmqvist, Blekinge: I näringslivet stiger produktiviteten kontinuerligt, 

bland annat tack vare teknisk utveckling och rationaliseringar. 

Därmed stiger också företagens lönebetalningsförmåga. Men i den typ av 

verksamhet som bedrivs i den kommunala sektorn, med en hög 

arbetskraftsintensitet, är möjligheterna till produktivitetsökningar inte 

lika stora. 

Eftersom det av flera skäl är rimligt att de offentliganställda ska hålla 

jämna steg med näringslivet i sin löneutveckling blir den offentliga produktionen 

allt dyrare i förhållande till den privata, inte på grund av att den 

är offentlig utan på grund av att den typen av produktion är så arbetskraftsintensiv, 

oavsett om den drivs i offentlig regi eller läggs ut på andra 

driftsformer, privata eller kooperativa. Det innebär att en större andel av 

samhällets inkomster måste tillföras den offentliga sektorn genom skatter. 

Om produktionen av välfärdstjänster hålls tillbaka av svårighet eller 

ovilja att ta ut högre skatter kommer det att uppstå en växande förlust av 

välfärd. Inkomster som annars skulle ha använts till vård, skola och omsorg 

kommer att användas till andra konsumtionsvaror. 

Därför föreslår jag en ändring på sidan 9 rad 35, det stycke som börjar 

med ”Hög tillväxt”. Ändringen lyder så här: En ökad tillväxt som leder till 

fler jobb, skapar större förutsättningar att bedriva en rättvis fördelningspolitik. 

Varje procentenhet som tillväxten ökar förstärker hushållens 

köpkraft till privat konsumtion med cirka 10 miljarder kronor och den 

offentliga sektorns skatteintäkter med lika mycket. En stor del av dessa 

ökade skatteintäkter går visserligen åt till att finansiera offentliganställdas 

löneökningar, vilket är nödvändigt för att den offentliga sektorn ska i 

framtiden kunna konkurrera med det privata näringslivet om arbetskraften. 

Men genom en ökad tillväxt skapas också förutsättningar att kunna 

öka den skattefinansierade offentliga konsumtionens andel av den totala 

konsumtionen med en bibehållen eller ökad köpkraft för privat konsumtion, 

även om det samlade skatteuttaget måste öka. 

Jag yrkar bifall till detta ändringsyrkande. 

61

62 

Rainor Melander, Västernorrland: Jag har ett ändringsyrkande på den här 

punkten, trots att jag tycker att det redan är ganska bra skrivet. Men även 

det som är bra kan bli ännu bättre. 

På sidan 9 rad 8 vill jag att det ska stå: Fred och gemensam säkerhet 

hotas av kärnvapenstaters strävan efter världsherravälde, terrorism i alla 

dess former, diktatur och förtryck. 

Det är viktigt att poängtera varför dessa stater är ett hot. Med uttrycket 

”terrorism i alla dess former” menar jag både fristående terrorgrupper 

och deras dåd och den terror som bedrivs i olika staters regi. 

Med det yrkar jag bifall till mitt yrkande. 

Sekreterare: Runa Dahlström och Ingvar Wallin 

Denise Bergström, Västmanland: Det är en mycket bra inledningstext, och 

jag ska vara väldigt kort, men jag ser en liten olycklig skrivning i den här 

texten. 

Stycket på sidan11, rad 30 handlar om en moralisk uppryckning, skrupelfria 

arbetsgivare och så vidare. I slutet av den meningen står det att vi 

ska stävja detta och att vi också ska få bort fusket med a-kassan. Jag tycker 

att det är olyckligt att vi pekar ut en väldigt utsatt grupp. Jag vill helt 

enkelt ta bort ordet a-kassa och ersätta det med att vi ska förhindra fusket 

med våra socialförsäkringssystem. 

Det är mitt yrkande som jag yrkar bifall till. 

Jan-Olof Johansson, Halland: På sidan 8, rad 34 står det: Arbetslinjen ska 

vara en överordnad princip för den socialdemokratiska tillväxtpolitiken. 

Ställer vi upp på det ska vi också ha verktyg för att kunna genomföra detta. 

Därför har jag ett tilläggsyrkande till den texten: 

För att arbetslinjen som princip och målsättning ska bli framgångsrik 

kommer vi också att förutsättningslöst utveckla våra verktyg. 

Arbetsmarknadspolitiken är därvid av strategiskt avgörande betydelse. Vi 

vill utveckla denna så att den bättre kan anpassas till regionala och lokala 

förutsättningar med ett starkt statligt engagemang. Regelsystemet inom 

arbetsmarknadspolitiken ska därför reformeras. Dagens olika regelsystem 

har också ibland sinsemellan målkonflikter vilket ska undanröjas. 

Det är det sista jag vill betona. Ska vi vara överens om att arbetslinjen är 

överordnad, då ska vi också ha en fungerande arbetsmarknadspolitik som 

slår fast det. Vår erfarenhet från Halland är att vi inte har det i dag. De 

verktygen och regelsystemen skulle inte klara den besiktning som Göran 

Persson pratade om i sitt inledningsanförande. 

Jag återkommer under avsnitt 4 med de goda exemplen på hur man kan 

samverka runtomkring arbetsmarknadspolitiken i Halland. 

Jag yrkar bifall till mitt förslag. 

Gunnar Jansson, Kalmar län: Med de ändringsförslag som vi har fått ta del 

av kommer detta säkert att bli ett väldigt bra dokument när det gäller 

tillväxtfrågor. Men det jag saknar lite grann är detta med det kooperativa. 

Jag antar förslaget om man också för in det kooperativa i det här materialet. 

På sidan 10, rad 42 vill jag tillfoga efter enmansföretag: Vi vill måna om 

mångfalden i företagen och därför också främja kooperativa företag och 

andra verksamheter inom den sociala ekonomin. 

På sidan 11, stycket efter rad 27 om att utveckla det sociala kapitalet: 

Det sociala kapitalet handlar om förmåga att samverka baserat på förtroende 

och samsyn mellan människor, organisationer, företag och det 

offentliga. Genom ökad tillit och sammanhållning stärks det sociala kapitalet. 

Detta leder också till ökad konkurrenskraft och tillväxt. Den svenska 

folkrörelsekulturen och företagen inom den sociala ekonomin är en 

viktig del av det sociala kapitalet och fångar upp människors engagemang 

till förändring. Utveckling är grunden för det medskapande som är avgörande 

för att utveckla samhället. 

På sidan 11, efter rad 27 vill jag tillfoga: Det behövs riktlinjer för företagens 

etiska och samhälleliga ansvar. 

På sidan 11, rad 37, efter det som slutar med landsändar vill jag tillfoga: 

Folkrörelser och föreningsliv har en viktig roll för att skapa sammanhållning 

och göra människor delaktiga. 

Phia Andersson, Älvsborgs Södra: På sidan 8, raderna 32 och 33 står det: 

Människor måste uppmuntras och ges möjlighet att börja arbetet tidigare 

och stanna kvar några år till i arbete. 

I dag är situationen den att alltför många inte har resurser nog för att 

hänga med i den takten. I stycket om globalisering står det också att det 

ska gå fortare, bli effektivare och att vi ska producera mer. Jag vill göra ett 

tillägg efter ordet arbete: Det förutsätter ett mänskligt arbetsliv. 

Stefan Hedin, Gävleborg: När man kommer sent är mycket bra sagt. 

Inledningen är självfallet viktig, för den ska lägga grunden för programmet. 

Jag tycker att det verkar som att vi alla är överens om att tillväxten 

kan ökas och ska ökas. Vi är också överens om grundprinciperna – de nio 

punkterna – som ligger till grund för hela programmet. 

Däremot tycker jag att det finns ett litet syftningsfel i en av punkterna. 

Christine från Skåne har varit inne på att man bör göra en ändring i rubriken 

Tillväxt skapas i samverkan. Det handlar om den offentliga sektorns 

del i denna samverkan för att skapa tillväxt. 

Jag kommer från Sandviken, och jag brukar alltid säga att vi lever i en 

ödesgemenskap med det stora företaget i Sandviken. Företagsledningen 

säger också att man lever i en ödesgemenskap med kommunen och den 

offentliga verksamheten i kommunen. Vi är beroende av varandra. 

Företaget är lika beroende av oss som vi är beroende av det. Det innebär 

att den gemensamma sektorn med all dess verksamhet är en förutsättning 

för tillväxt. 

63

64 

Därför föreslår jag en liten ändring på sidan 11, rad 25. Det står den 

gemensamma offentliga sektorn, men det är väl lite tautologi. Jag tycker 

att det ska stå: Den gemensamma sektorn är en förutsättning för näringslivet. 

Det är mitt förslag till ändring. Sedan yrkar jag också bifall till 

Christines och Denises förslag. 

Jens Nilsson, Jämtland: Pär Nuder har helt rätt. Entreprenörer och småföretagare 

är vårt folk. Jag är övertygad om att det som vi kommer att fatta 

beslut om under den här helgen kommer att bekräfta att vi är ett parti 

både för löntagare och arbetare och för entreprenörer och företagare. 

I Jämtland är ungefär 80 procent av alla företag enpersonsföretag, människor 

som du och jag som deltar i det sociala livet där de bor och försörjer 

sig själva och familjen. De har kunder på hemmamarknaden, i 

Stockholm eller utomlands.Därför är de beslut som vi fattar den här helgen 

otroligt viktiga. I avsnitt 1 som är väldigt bra skrivet finns det ytterligare 

en sak som kanske kan förbättras. Det gäller skrivningarna om den 

sociala ekonomin och de kooperativa företagen. Oavsett var man är verksam, 

i småföretag, i organisationer eller i offentlig sektor, måste man samverka 

för lokal och regional utveckling. 

Eftersom de yrkanden som jag har sammanfaller med Gunnar Janssons 

yrkar jag bifall till hans yrkanden och hoppas att vi på det viset förbättrar 

avsnitt 1, så att den sociala ekonomin blir tydlig som en tillväxtkraft, för 

det är den på lokal och regional nivå. 

Anders Carlberg,Stockholms arbetarekommun: Jag vet inte om ni har läst 

moderatledarens artikel i Svenska Dagbladet. Det var bland det sämsta jag 

har sett faktiskt, så faran är att vi inte har någon konkurrens, att vi blir för 

mätta. Det var hemskt dåligt. Om man jämför med vad vi presterar på den 

här kongressen om entreprenörskap och företagande ligger vi långt före 

Moderaterna, och det kanske han inte hade tänkt sig. 

Jag säger som Gunnar Jansson från Kalmar. Det verkar som om de kooperativa 

lobbyisterna har funkat. Jag har samma förslag till text, så jag stöder 

honom. Jag stöder också Christine Axelsson från Skåne när det gäller 

lokal och regional utveckling. 

Vi har en skrivning som inte bara handlar om trygghet när det gäller 

entreprenörskap. På sidan 11, rad 4 vill jag ha tillägget: En förutsättning 

för tillväxt är att människorna växer. Allt entreprenörskap bygger inte bara 

på trygghet. Det behövs också en stark självtillit för att ge sig ut i det 

okända. Här finner folkrörelsearbetet, det ansvarsfulla företagande, den 

finurlige arbetaren och den snillrike uppfinnaren varandra. 

Jag vill ta upp en sak till på ett lite annat område. Det pratas om att vi 

ska vara världens mest barnvänliga samhälle. Men det krävs en del förutsättningar. 

När Socialdemokraterna blev det största partiet, 1915, var 85 

procent av riksdagsledamöterna helnykterister. Varför var man helnykterist 

1915? Jo, därför att man hade dålig erfarenhet av missbruk i familjer. 

Jag misstänker att de vi i dag kallar för glömda barn var i majoritet i riksdagsgruppen. 

Vi kan alltså säga att de som tog en kamp och genomförde 

demokratin i Sverige var glömda barn med erfarenhet av missbruk. Jag 

tänker alltså inte prata om några offer utan om potentiella samhällsförändrare. 

Därför vill jag ha ett tillägg på sidan 8, rad 38—39 någonstans: 

Ungefär vart tionde barn har minst en förälder som missbrukar. En tredjedel 

lever med en förälder. En verksamhetsbudget på en fritidsgård kan 

vara lika stor som en välbeställd ungdoms årliga klädkonto. Ska Sverige 

vara det mest barnvänliga samhället i världen krävs att de mest utsatta får 

ett ordentligt stöd. 

João Pinheiro, Västernorrland: På sidan 9, rad 12 står det att vi måste driva 

en politik med både nationella och globala ambitioner där miljömässiga, 

sociala och ekonomiska mål förstärker varandra. Det är utmärkt bra. 

Vi vet nog vilka de nationella målen är. De globala är sådana som finns i 

Kyotoavtalet, FN-resolutioner och så vidare. Men de europeiska, såsom 

Lissabonstrategin och andra EU-strävanden, saknar jag i texten. Därför 

vill jag att ordet ”europeiska” skrivs in efter ”nationella”, således nationella, 

europeiska och globala ambitioner. 

Dessutom står jag bakom den text som Eva Hedkvist-Petersen tidigare 

yrkade på. 

Stefan Aronson, Västernorrland: Jag tycker att det inledande avsnittet också 

ska innehålla en mer genomarbetad text om hur globaliseringen påverkar 

oss i vår vardag. En sådan saknar jag. Företagens jakt på kortsiktiga 

vinster riskerar ju att urholka vår välfärd. Den är ett direkt hot mot vår välfärd. 

Jag har inget direkt förslag på hur texten ska se ut, men jag ger uppdraget 

till redaktionsutskottet att någonstans på sidan 8—9 föra in det 

här. 

Marie Granlund, partistyrelsens föredragande: Pär tog upp riktlinjerna 

och min lott är att yrka avslag. Nej, så farligt är det inte. 

Vi har fått in väldigt många yrkanden, många fler än vi hade trott från 

början. Det är positivt för det visar att det här med tillväxt verkligen engagerar. 

Vi har försökt vara generösa. Det är bara några få avslagsyrkanden. Vi 

har haft principen att inledningsavsnittet, alltså avsnitt 1, ska vara mer 

principiellt och inte åtgärdsinriktat. Därför har vi under hand försökt att 

föra över en hel del yrkanden till andra avsnitt som tar upp direkta åtgärder. 

Eftersom tiden är knapp gör jag det ganska enkelt för mig och yrkar 

bifall till alla yrkanden förutom de som jag nu nämner, som jag yrkar 

avslag på, och en del som ska gå till redaktionsutskottet. Vad jag förstått 

av presidiet kan vi göra på det sättet. 

65

66 

Det jag yrkar avslag på, ett positivt avslag som det i alla fall heter i riksdagen, 

är yrkandet från Helene Pettersson från Jönköping, för det handlar om 

en direkt åtgärd. Om jag förstått det rätt är Helene Pettersson också införstådd 

med detta. Vi tycker att texten är bra men skulle vilja flytta över den 

så att den hamnar på arbetsmarknadsavsnittet och alltså behandlas där. 

Peter Holkko från Jönköping vill ha förebyggande kriminalvård. Vi tror 

att just det härmed förebyggande kriminalvård kan förvirra lite och skulle 

i stället vilja föreslå en upprustad kriminalvård, och yrkar bifall till det i 

stället. 

Stefan Aronson från Västernorrland vill ha med något om hur vi påverkas 

av globaliseringen. Det står bara så. Det vill vi yrka avslag på, inte för 

att det inte är viktigt att diskutera hur vi påverkas av globaliseringen, för 

det är faktiskt första punkten i första avsnittet. Också andra avsnittet tar 

upp det väldigt mycket. Så vi tycker faktiskt att det redan finns med. 

Det var de tre avslagsyrkandena. 

Det är ganska omfattande texter i flera yrkanden, som vi därför vill 

skicka till redaktionsutskottet. 

Det första är ett yrkande av Anna Berger Kettner, som på sidan 7 vill ha 

in ett ganska långt stycke om rättvisa. Det finns mycket positivt i det, men 

vi skulle som sagt vilja skicka det till redaktionsutskottet. 

Anna Berger Kettner har på sidan 8 ytterligare ett yrkande: Människan 

är målet och så vidare. Detta skulle vi också vilja skicka till redaktionsutskottet. 

Det finns mycket bra i det. Men för att få en helhet i texten kan 

det inte stå precis som det gör i yrkandet. 

Anders Carlberg har pratat om barn och det barnvänliga samhället. Det 

kan vi ställa oss bakom i stort, men bara för att få det redaktionellt korrekt 

vill vi skicka yrkandet till redaktionsutskottet. 

Britta Lejon vill komplettera inledningsavsnittet på sidan 8 med ett 

jämställdhetsperspektiv. Det är ett mycket bra förslag, men det behöver 

bearbetas något. Men bifall till att det ska finnas ett jämställdhetsperspektiv, 

men redaktionsutskottet får utforma ett sådant. 

Jan-Olof Johansson från Halland diskuterar hur arbetslinjen ska utformas. 

Det finns också mycket bra i det. Men återigen till redaktionsutskottet. 

Texten är för lång för att kunna ta ställning till här. 

Jan Anders Palmqvist från Blekinge har en diskussion om det här med 

skatteintäkter och offentliga sektorn. Det finns mycket bra i det, men texten 

är för lång att ta ställning till. Hänvisas till redaktionsutskottet. 

Anders Carlberg,igen, har ett yrkande om det sociala kapitalet. Det har 

också Jens Nilsson från Jämtland och Gunnar Jansson från Kalmar län ett 

yrkande om. Vi tycker att vi ska ha en punkt om det sociala kapitalet. 

Men, återigen, det här ska bli en ny punkt, så redaktionsutskottet får komma 

tillbaks med ett utformande av det här med social ekonomi. 

Jens Nilsson från Jämtland diskuterar företagens etiska och samhälleliga 

ansvar och vill ha en ny rubrik. Det har vi skickat till redaktionsutskottet, 

så att det blir redaktionellt riktigt. 

Vi gjorde det alltså väldigt lätt för oss: avslag på tre yrkanden och väldigt 

många till redaktionsutskottet. Det är för att texten här är så principiell, 

och det är viktigt att texten löper rätt. 

Jag yrkar i enlighet med det jag har sagt. 

Ordförande: Lena Hallengren 

Stefan Aronson, Västernorrland: Jag har allt tittat på raderna om globaliseringen. 

Men jag saknar en skrivning om hur globaliseringen påverkar 

vår vardag. Det står att företagen flyttar ut sin produktion och så vidare. 

Men jag tycker att detta är för allmänt och inte tillräckligt genomarbetat. 

Jag vidhåller alltså mitt krav. Visst borde jag ha haft ett eget förslag, men 

jag hoppas att redaktionsutskottet kan få i uppgift att foga till en text om 

hur vår vardag, hur vi människor, dagligdags påverkas, och då inte bara i 

Västervik. 

Marie Granlund, partistyrelsens föredragande: Vi vidhåller nog att det är 

viktigt att beskriva det här med globaliseringen. Men i avsnitt 1 kommer 

detta som första punkt, och i avsnitt 2 i inledningen finns det också en 

diskussion om hur människan påverkas av globaliseringen. Därför yrkar vi 

avslag. 

Tjänstgörande ordförande: Därmed är debattrundan avslutad, och det är 

dags att gå till beslut beträffande avsnitt 1, ”Trygga och nyfikna människor 

skapar tillväxt”. 

Yrkandena läses upp successivt – sida för sida, stycke för stycke och rad 

för rad. 

Förslag 

Följande förslag förelog: 

Bifall till partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer: Trygga och nyfikna 

människor skapar tillväxt, med tillägg av föredragandens yrkanden under 

debatten. 

Under debatten framfördes följande förslag: 

Peter Persson, Jönköping: Sidan 7, Rad 8: Bifall till tilläggsförslag ”Denna 

frihet förutsätter jämlikhet. Därför vill … i samhället”. Till detta har partistyrelsens 

föredragande yrkat bifall. 

Anna Berger Kettner, Stockholms arbetarekommun: Sidan 7, raderna 27— 

29: Bifall till yrkande om omskrivning och att yrkandet går till redaktionsutskottet. 

”Socialdemokratin har alltid burits av framtidstro. Från början 

67

68 

var denna övertygelse inte grundad i erfarenhet. Tvärtom, det livet lärt 

människor i generationer var att de hårdhänt dragna gränserna mellan fattig 

och rik, mellan överhet och underlydande var oföränderliga och oöverkomliga. 

Men i den bild av framtid som målades upp förenades övertygelsen 

om vad som var rätt med det häpnadsväckande påståendet att denna 

rättvisa samhällsordning också var den mest rationella, produktiva. Och 

det visade sig stämma. Den ökade rättvisan genererade tillväxt. 

Någonstans på vägen kom vårt partis framtidstro att byta karaktär. Den 

blev med tiden allt mer erfarenhetsbaserad. Erfarenheten säger oss att det 

blir lite bättre vartefter tiden går. Men mot framtiden sträcker sig varje 

människa, varje generation utan garantier. Varje generation upplever att 

just deras tid är speciellt osäker, att man lever i en brytpunkt. Då duger 

inte framtidstro grundad i hur det brukar vara. 

Om vårt parti ska uppfattas relevant, ha något att säga, måste vi återerövra 

den övertygelsebaserade framtidstron (och mindre luta oss tillbaka 

mot hur vi brukar göra). Vi måste förmå att måla bilden av en gemensam 

framtid, ett samhälle, att haja till inför. Att både känna igen sig i och längta 

till.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att det remitterats 

till redaktionsutskottet. 

Anders Teljebäck, Västmanland: tillägg sidan 7, rad 31, efter ”måste tillväxten 

öka”: ”Tillväxt innebär för oss socialdemokrater att våra gemensamma 

resurser ska öka. Värdet av den samlade produktionen av varor och tjänster 

ska växa men under former som är långsiktigt hållbara både för vår 

miljö, för vår välfärd och för oss människor. Endast så kan samhällen och 

individer fullt ut förverkliga sina möjligheter. 

Tillväxt är inget självändamål. Målet för vår politik är ett bättre samhälle. 

Ett samhälle där människor inte slits ut i förtid. Ett samhälle där alla 

får delta i produktionen efter förmåga och där inte kön, ålder eller etnicitet 

är ett hinder på arbetsmarknaden. Vår tillväxtpolitik har sin utgångspunkt 

i att det är människorna som ska växa. Det är en politik där vi både 

bejakar drivkrafter för entreprenörskap och ser till att sjuka rehabiliteras 

och funktionshindrade får en plats i arbetslivet.” Till detta har partistyrelsens 


Håkan Bergman, Örebro län: tillägg sidan 7, rad 31, efter ”måste tillväxten 

öka”: Tillväxt innebär för oss socialdemokrater att våra gemensamma 

resurser ska öka. Värdet av den samlade produktionen av varor och tjänster 

ska växa men under former som är långsiktigt hållbara både för vår 

miljö, för vår välfärd och för oss människor. Endast så kan samhällen och 

individer fullt ut förverkliga sina möjligheter. 

Tillväxt är inget självändamål. Målet för vår politik är ett bättre samhälle. 

Ett samhälle där människor inte slits ut i förtid. Ett samhälle där alla 

får delta i produktionen efter förmåga och där inte kön, ålder eller etnicitet 

är ett hinder på arbetsmarknaden. Vår tillväxtpolitik har sin utgångspunkt 

i att det är människorna som ska växa. Det är en politik där vi både 

bejakar drivkrafter för entreprenörskap och ser till att sjuka rehabiliteras 

och funktionshindrade får en plats i arbetslivet.” Till detta har partistyrelsens 


Hans-Erik Svensson, Gotland: Sidan 8, rad 6 efter ”utomlands”. Vi ska 

kräva av företagen att de ska visa sitt sociala ansvar vid nedläggningar och 

strukturomvandlingar. Vi ska också verka för att liknande krav och regler 

införs inom EU och i FN.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Eva Hedkvist-Petersen, EU-parlamentet: Sidan 8, rad 15: ”…inom EU för 

att försvara löntagarnas rättigheter, bekämpa arbetslösheten, använda alla 

kvinnors och mäns förmåga, kunskap och kompetens, skapa trygghet i 

hela Europa och rättvis handel.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Britta Lejon, Stockholms län: Sidan 8, raderna 17—39 Att avsnittet ”Allt 

färre ska försörja allt fler” bifall till yrkande om komplettering med ett 

jämställdhetsperspektiv och att detta går till redaktionsutskottet. Till detta 

har partistyrelsens föredragande yrkat att det remitterats till redaktionsutskottet. 

Anna Berger Kettner, Stockholms arbetarekommun: Bifall till Britta Lejons 

förslag sidan 8, raderna 17-39 Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat att det remitterats till redaktionsutskottet 

Anna Berger Kettner, Stockholms arbetarekommun: Ändring sidan 8 rad 

17: Människan är målet. Hon är också samhällets viktigaste resurs. Vårt 

lands välstånd har till stor del baserats på förmågan att ta tillvara tidigare 

förbisedda människor. Först den stora grupp som i ståndssamhället aldrig 

kom i fråga för högre utbildning, sedan i samband med kvinnans frigörelse. 

Den svenska välfärdsmodellen kommer i snar framtid att utsättas för 

hårda prov. Ett av skälen är att allt fler i den svenska befolkningen kommer 

att ha ålderspension. 

Att då inte ta allas kompetens tillvara är inte bara förkastligt ur rättvisesynpunkt 

utan dessutom direkt obegåvat. Det är ohållbart att människor 

på grund av generaliserande kortsynthet och fördomsfulla synsätt ställs 

utanför arbetsmarknaden. Ett tydligt exempel är människor med invandrarbakgrund, 

men det gäller också människor med olika funktionshinder, 

småbarnsföräldrar och människor i övre medelåldern. Till detta har partistyrelsens 

föredragande yrkat att det remitterats till redaktionsutskottet. 

Phia Andersson, Södra Älvsborg: Sidan 8, rad 33 bifall till tilläggsförslag 

efter ”några år till i arbete”: ”Det förutsätter ett mänskligt arbetsliv.” Till 

detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

69

70 

Helene Pettersson, Jönköpings län: Sidan 8, rad 33 tilläggsförslag efter 

”några år till i arbete”. ”För att minska risken för utslagning på arbetsmarknaden 

bör det finnas möjligheter att växla mellan arbete och utbildning.” 

e”. Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. med 

hänvisning till kapitlet ”Fler i arbete”. 

Jan-Olof Johansson, Halland: Sidan 8, rad 34: ”För att arbetslinjen som 

princip och målsättning ska bli framgångsrik kommer vi också att förutsättningslöst 

utveckla våra verktyg. Arbetsmarknadspolitiken är därvid av 

strategiskt avgörande betydelse. Vi vill utveckla denna så att den bättre 

kan anpassas till regionala och lokala förutsättningar med ett starkt statligt 

engagemang. Regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken ska därför 

reformeras. Dagens olika regelsystem har också ibland sinsemellan 

målkonflikter, vilka ska undanröjas.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat att det remitterats till redaktionsutskottet. 

Anders Carlberg, Stockholms arbetarekommun: Sidan 8, rad 37 tilläggsförslag 

efter ”kommande generationer”: ”Ungefär vart tionde barn har 

minst en förälder som missbrukar. En tredjedel lever med en förälder. En 

verksamhetsbudget på en fritidsgård kan vara lika stor som en välbeställd 

ungdoms årliga klädkonto. Ska Sverige vara det mest barnvänliga samhället 

i världen, krävs att de mest utsatta får ett ordentligt stöd.” Till detta har 

partistyrelsens föredragande yrkat bifall till ”Ska Sverige vara det mest 

barnvänliga samhället i världen, krävs att de mest utsatta får ett ordentligt 

stöd och yrkar avslag på resterande. 

Anna-Belle Strömberg, Västernorrland: Sidan 8 rad 38 ändring i stället för 

”samhället i världen” ska det stå ”landet i världen”. Till detta har partistyrelsens 

föredragande yrkat bifall. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall 

Rainor Molander, Västernorrland: yrkar ändring till sidan 9, rad 8 – 9 

”Fred och gemensam säkerhet hotas av kärnvapenstater, terrorism, diktatur 

och förtryck”. Ändras till: ”Fred och gemensam säkerhet hotas av kärnvapenstaters 

strävan efter världsherravälde, terrorism i alla former, diktatur 

och förtryck.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

João Pinheiro, Västernorrland: Tilläggsförslag sidan 9, rad 12: ”Politik med 

både nationella europeiska och globala ambitioner”. Till detta har partistyrelsens 


Jan-Anders Palmkvist, Blekinge: Sidan 9, rad 35 – 41, ändring av stycket 

som inleds ”Hög tillväxt betyder fler jobb” till följande text: ”En ökad 

tillväxt som leder till fler jobb skapar större förutsättningar att bedriva en 

rättvis fördelningspolitik. Varje procentenhet som tillväxten ökar förstär- 

ker hushållens köpkraft för privat konsumtion med cirka 10 miljarder 

kronor och den offentliga sektorns skatteintäkter med lika mycket. En 

stor del av dessa ökade skatteintäkter går visserligen åt till att finansiera 

offentliganställdas löneökningar, vilket är nödvändigt för att den offentliga 

sektorn i framtiden ska kunna konkurrera med det privata näringslivet 

om arbetskraften. Men genom en ökad tillväxt skapas också förutsättningar 

att kunna öka den skattefinansierade offentliga konsumtionens 

andel av den totala konsumtionen med en bibehållen eller ökad köpkraft 

för hushållens privata konsumtion, även om det samlade skatteuttaget 

måste öka. De resurser som behövs för fler anställda i skolan, bättre 

sjukvård, fler poliser, mer kultur, upprustade vägar och järnvägar, pensionstillskott 

eller satsningar på ny hållbar teknik.” 

Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att det remitterats till 

redaktionsutskottet. 

Peter Holkko, Jönköping: Sidan 9, rad 40 tillägg efter ordet ”sjukvård” ska 

”förebyggande kriminalvård” läggas till. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag och föreslår istället ”upprustad kriminalvård”. Med 

anledning av detta återtar Peter Holkko sitt förslag. 

Stefan Aronsson, Västernorrland: sidan 9, rad 10-12 vill skicka stycket till 

redaktionsutskottet för att skriva något om hur vi påverkas av globaliseringen. 

Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Conny Simonsson, Kronoberg: Sidan 10, rad 34 tilläggsförslag att meningen 

som slutar ”orka ställa om” får följande tillägg: ”Sveriges sociala trygghetssystem 

ska vara uppbyggt på principen att förmåner och avgifter ska 

vara generella. Detta gemensamma samhällsansvar innebär att alla medborgare 

vid behov ska få del av samhällets fördelar och efter inkomstförhållanden 

bidra till dess finansiering. Jämlikheten är produktiv.”. Till detta 

har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Conny Simonsson, Kronoberg: Sidan 10, rad 36 – 38 ändringsförslag i 

meningen som börjar ”Arbetsmarknadsutbildningar” och avslutas med 

”för den enskilda” till: ”Arbetsmarknadsutbildningar, trygga kollektivavtal 

och socialförsäkringar för alla har varit och kommer att vara viktiga 

beståndsdelar i tryggheten för den enskilda.” Till detta har partistyrelsens 


Gunnar Jansson, Kalmar : Sidan 10, rad 42 tilläggsförslag efter ”från basindustri 

till enmansföretag”: ”Vi vill måna om mångfalden i företagandet 

och därför också främja kooperativa företag och andra verksamheter inom 

den sociala ekonomin.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat 

bifall. 

71

72 

Anders Carlberg, Stockholms arbetarekommun: sidan 11, rad 4 tilläggsförslag 

”En förutsättning för tillväxt är att människorna växer. Allt entreprenörskap 

bygger inte bara på trygghet, det behövs också en stark självtillit 

för att ge sig ut i det okända. Här finner folkrörelsearbetet, det 

ansvarsfulla företaget, den finurliga arbetaren och den snillrika uppfinnaren 

varandra.” 

”Det sociala kapitalet handlar om förmåga att samverka baserat på förtroende 

och samsyn mellan människor, organisationer, företag och det 

offentliga. Genom ökad tillit och sammanhållning stärks det sociala kapitalet. 

Detta leder också till ökad konkurrenskraft och tillväxt. Den svenska 

folkrörelsekulturen och företagandet i den sociala ekonomin är en viktig 

del av det sociala kapitalet och fångar upp människors engagemang, ty 

förändring och utveckling är grunden för den medskaparanda som är 

avgörande för att utveckla samhället.” 

Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall till första stycket 

och att andra stycket remitterats till redaktionsutskottet. 

Eva Hedkvist-Petersen, EU-parlamentet: Sidan 11, rad 7 tillägg efter 

ordet ”löntagare”: ”Till detta ska vi använda det svenska EU-medlemskapet.” 

Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Håkan Bergman, Örebro: sidan 11, rad 10 ändringsförslag att punkttexten 

ändras till: ”Konkurrera med ny kunskap och kreativitet. Socialdemokratins 

satsningar på högskolan och vuxenutbildningen är ett medvetet val. 

Sverige ska konkurrera med kunskap, kreativitet och spetsforskning, inte 

med låga löner och otrygga arbetsvillkor. Alla ska kunna lämna skolan 

med fullgoda kunskaper. Ingen ska förvägras chansen att växa med kunskaper. 

Människors nyfikenhet, kreativitet och entreprenörskap ska stimuleras 

och uppmuntras. Det livslånga lärandet är en ny tids nödvändighet.” 


Eric Sundström, Socialdemokratiska studentförbundet: tillägg på rad 15 

efter ”ny tids nödvändighet ..” För socialdemokratin är bildning och det 

informella lärandet ett av de främsta verktygen för att ge människan frihet 

att förverkliga sina drömmar.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Bodil Liedberg-Jönsson, Kalmar län: Ändring sidan 11 rad 19 till ”Miljömässig 

planering är en förutsättning för en långsiktigt hög ekonomisk 

tillväxt och en socialt hållbar samhällsutveckling”. Till detta har partistyrelsens 


Christine Axelsson, Skåne: ändring på sidan 11, rad 23 av meningen 

”Tillväxt skapas i samverkan till ”Tillväxt uppstår lokalt i regionalt och i 

samverkan. Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Håkan Bergman, Örebro län: sidan 11, rad 24 tillägg av ” miljöteknik” efter 

”kultur” så att meningen lyder: ”Offentliga satsningar på infrastruktur, 

högskola, kultur, miljöteknik och familjepolitik ger privata företag en 

skjuts och ett försteg i den internationella konkurrensen.” Till detta har 

partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Angelica Rage, Värmland: tillägg efter rad 25 som lyder ”Kulturen har ett 

egenvärde i det goda samhället. Den skapar förutsättningar för en öppen 

och fri debatt. Den hjälper individen att vara skapande och humanistisk. 

Den ger möjlighet till eftertanke och reflektion. Kulturen får en allt större 

betydelse inom en rad tillväxtområden. Därigenom bidrar en kraftfull 

politisk satsning på kulturen till ett samhälle med kreativa och växande 

företag och entreprenörer.” Till detta har partistyrelsens föredragande 


Stefan Hedin, Gävleborg ändring sidan 11, rad 25 att stryka ”i den 

meningen” i meningen som börjar ”Den gemensamma offentliga sektorn”. 


Gunnar Jansson, Kalmar län: sidan 11, rad 27 ny punkt efter ”gemensamt 

ansvar”: Utveckla det sociala kapitalet. Det sociala kapitalet handlar om 

förmåga att samverka baserat på förtroende och samsyn mellan människor, 

organisationer, företag och det offentliga. Genom ökad tillit och 

sammanhållning stärks det sociala kapitalet. Detta leder också till ökad 

konkurrenskraft inom den sociala ekonomin, och är en viktig del av det 

sociala kapitalet och fångar upp människors engagemang till förändring. 

Utveckling är grunden för den ”medskaparanda” som är avgörande för att 

utveckla samhället. Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att 

det remitterats till redaktionsutskottet. 

Gunnar Jansson, Kalmar län: tillägg sidan 11 rad 27 efter orden ”för väldigt 

många”: ”Det behövs riktlinjer för företagens etiska och samhälleliga 

ansvar.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Jens Nilsson, Jämtland: sidan 11, rad 27 ändring av texten ”I dag …-förtroende” 

– denna text utgör ett eget stycke med rubriken ”Företagens etiska 

och samhälleliga ansvar” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat 

att det remitterats till redaktionsutskottet. 

Jens Nilsson, Jämtland: om tillägg på sidan 11, rad 27 efter orden ”….ansvar” 

Ny punkt med följande lydelse: ”Utveckla det sociala kapitalet. Det sociala 

kapitalet handlar om förmåga att samverka baserat på förtroende och 

samsyn mellan människor, organisationer, företag och det offentliga. 

Genom ökad tillit och sammanhållning stärks det sociala kapitalet. Detta 

73

74 

leder också till ökad konkurrenskraft och tillväxt. Den svenska folkrörelsekulturen 

och företagandet inom den sociala ekonomin är en viktig del av 

det sociala kapitalet och fångar upp människors engagemang till förändring 

och utveckling och utgör grunden för den ”medskaparanda” som är 

avgörande för att utveckla samhället.” Till detta har partistyrelsens föredragande 


Denise Bergström, Västmanland: sidan 11, rad 30 ändra ”a-kassa” till ”våra 

socialförsäkringssystem”. Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat 

bifall. 

Anders Tell, Skåne: tillägg på sidan 11, rad 32, före stycket som börjar 

”Tillsammans”, av ett nytt stycke om kultur: ”Kulturen har ett egenvärde i 

det goda samhället. Den skapar förutsättningar för en öppen och fri 

debatt. Den hjälper individen att vara skapande och humanistisk. 

Därigenom bidrar en kraftfull och politisk satsning på kulturen till ett 

samhälle med kreativa och växande företag och entreprenörer.” Till detta 


Rättelse 

Tjänstgörande ordförande: Observera att på sidan 11 har partistyrelsen ett 

rättelseblad att mellan de två sista styckena lägga till stycket ”Aktiva ägare.Sverige 

behöver mer av aktiva och lokalt förankrade ägare och huvudkontor 

som kan trygga långsiktigt forskning och investeringar.” 

Gunnar Jansson, Kalmar län och Jens Nilsson, Jämtland: tillägg sidan 11 

rad 37 efter ”olika landsändar”: ”Folkrörelser och föreningsliv har en viktig 

roll för att skapa sammanhållning och göra människor delaktiga.” Till 


Beslut 


Sidan 7 

att bifalla Peter Perssons tilläggsförslag på rad 7, 

att bifalla Anna Berger Kettners yrkande om omskrivning av raderna 27- 

29 går till redaktionsutskottet, 

att bifalla Anders Teljebäck och Håkan Bergmans tilläggsförslag på rad 

31, 

Sidan 8 

att bifalla Hans-Erik Svenssons tilläggsförslag på rad 6, 

att bifalla Eva Hedkvist-Petersens yrkande om förlängning av stycket på 

rad 15, 

att remittera Britta Lejons yrkande på rad 17-39 till redaktionsutskottet, 

att bifalla Pia Anderssons tilläggsförslag på rad 33, 

att avslå Helene Petterssons tilläggsförslag på rad 33, 

att remittera Jan-Olof Johanssons tilläggsförslag på rad 34 till redaktionsutskottet, 

att avslå Anders Carlbergs tilläggsförslag på rad 37, 

att bifalla Anders Carlbergs tilläggsförslag på rad 34, 

att bifalla Anna-Belle Strömbergs ändring på rad 39, 

Sidan 9 

att bifalla Raino Molanders ändring till rad 8-9, 

att bifalla João Pinheiro tilläggsförslag på rad 12, 

att remittera Jan-Anders Palmkvists ändring på rad 35–41,till redaktionsutskottet, 

att bifalla partistyrelsens förslag på rad 40 om tillägg av orden ”upprustad 

kriminalvård”, 

att avslå Stefan Aronssons yrkande till ändring av stycket om globalisering 

ska gå till redaktionsutskottet, 

Sidan 10 

att bifalla Conny Simonssons tilläggsförslag på rad 34, 

att bifalla Conny Simonssons ändringsförslag på rad 36–38, 

att bifalla Gunnar Jansson tilläggsförslag på rad 42, 

Sidan 11 

att bifalla Anders Carlbergs tilläggsförslag på rad 4, 

att remittera Anders Carlbergs tilläggsförslag ”Det sociala kapitalet handlar 

…..att utveckla samhället” till redaktionsutskottet, 

att bifalla Eva Hedkvist-Petersens tillägg på rad 7, 

att bifalla Håkan Bergmans ändringsförslag på rad 10, 

att bifalla Eric Sundströms tillägg på rad 15, 

att bifalla Bodil Liedberg-Jönssons ändring på rad 19, 

att bifalla Christine Axelssons ändring på rad 23, 

75

76 

att bifalla Håkan Bergmans tillägg på rad 24, 

att bifalla att Angelica Rages textförslag på rad 25 remitteras till redaktionsutskottet, 

att bifalla Stefan Hedins strykningsförslag på rad 25, 

att bifalla att Gunnar Janssons och Jens Nilssons förslag om ny punkt 

”Utveckla sociala kapitalet” rad 27 går till redaktionsutskottet, 

att bifalla Gunnar Janssons tillägg på rad 27, 

att bifalla att Jens Nilssons tillägg på rad 27 remitteras till redaktionsutskottet, 

att bifalla Denise Bergströms ändringsförslag på rad 30, 

att bifalla Anders Tells tilläggsförslag på rad 32, 

att bifalla partistyrelsens rättelse, sidan 11 rad 32, om nytt stycke 

”Aktiva ägare”, 

att bifalla Jens Nilssons och Gunnar Janssons tilläggsförslag på rad 37, 

att bifalla partistyrelsens förslag i övrigt, i de delar där det inte förelåg 

några motförslag. 

Ordförande: Karl-Petter Thorwaldsson 


Förslag till politiska riktlinjer: 


Fler i arbete 

Föredragning 

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsens föredragande: Vi har nu gått igenom 

inledningen på riktlinjerna för partiets politik för tillväxt. I inledningen 

har vi lagt fast vår grundläggande syn på tillväxten. Nu ska vi 

under några kapitel framöver diskutera hur vi skapar tillväxt. Då handlar 

det om väldigt många olika frågor, alltifrån regionalt samarbete till global 

hållbarhet, forskning och utveckling, kunskap, innovationssystem, byggande, 

ja, allt. Det finns många fler frågor, och alla är de viktiga för tillväxten. 

Det som är kännetecknande för vår syn på tillväxt är att det grundläggande 

är allas rätt till arbete och full sysselsättning. Vi är, tror jag, alla så 

övertygade om att det är bara så vi skapar tillväxt. Vi vet att det bara är 

genom att vi är många som arbetar och att vi som arbetar gör det på ett 

sådant sätt att vi kan upprätthålla en hög produktivitet, inte genom att 

springa fortare, utan genom att vi utvecklar vårt arbete. 

Vi sade i inledningen att människors vilja och lust till arbete är det som i 

grunden skapar tillväxt, jobb som utvecklar och inte sliter ut. Och arbetslinjen 

är en överordnad princip för den socialdemokratiska tillväxtpolitiken. 

Av det skälet står jag nu här och föredrar kapitel fem, för det kändes rätt 

att ta den frågan först, det som är grunden för vår tillväxtpolitik, alltså hur 

får vi fler i arbete. Det utgår i sin tur ifrån, ganska självklart, vår syn på 

människan, lika värde och lika rätt, insikten om att alla behövs, att alla ska 

få bidra efter förmåga. 

Det här gör vi samtidigt i en tid när vi har en sjukfrånvaro som har varit 

den kanske främsta frågan på vår dagordning under det senaste året, när vi 

har en arbetslöshet som ökar. Då inser vi hur oerhört viktigt det är att vi 

har en politik för hur vi kan förhindra utslagning från arbetslivet men 

också hur vi kan se till att tröskeln till att komma tillbaka inte blir så hög 

att den som en gång har slagits ut hamnar i ett slags permanent utanförskap. 

En viktig del i tillväxtpolitiken är både arbetsmarknadspolitiken och 

arbetsmarknadens funktionssätt. I arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen 

det självklara redskapet, och vår syn på arbetslinjen får aldrig inskränka 

sig till att ställa större krav på de arbetslösa. Vi måste alltid, vilket är 

kännetecknande för vår politik, ha en bra balans mellan krav och möjligheter. 

Det är det som är arbetslinjen. 

Arbetsmarknadens funktionssätt har naturligtvis också betydelse. Vi 

strävar efter ett arbetsliv som just är så utformat att alla ska kunna bidra 

efter egen förmåga. Det ska inte bestämmas utifrån kön, ålder, funktionsförmåga 

eller ursprung. Det är inte det som ska bestämma vilka 

förutsättningar man har att få delta i arbetslivet. 

Arbete åt alla är grunden. Vi säger inte bara arbete åt alla, utan vi säger 

också ett utvecklande arbete åt alla. Men hur ser det då ut? Jag behöver 

inte berätta det för er, för ni ser samma sak som jag ser. Vi ser ett arbetsliv 

med en allt hårdare konkurrens, där vinstmaximeringen är det som gäller. 

Det i sin tur leder naturligtvis till ett arbetsliv som blir allt tuffare, ett 

arbetsliv som slår ut, ett arbetsliv som innebär att den faktiska pensionsåldern 

kryper ned och nu ligger vid 60 år. Och sjukskrivningarna ökar, som 

sagt var. 

Det har blivit någon form av ”just in time”–jobb. Mer än en halv miljon 

människor har otrygga anställningar. De vanligaste otrygga anställningarna, 

de som ökar mest, är de så kallade behovsanställningarna. Vi har en 

ofrivillig deltid, där mer än 250 000 personer arbetar mindre än de vill 

göra. Merparten av dem är kvinnor – 155 000 kvinnor jobbar ofrivillig 

deltid. Så där ser arbetslivet ut. 

Mot det där står vår syn på arbetslivet, det vi vill göra. 

Vi vill ha ett utvecklande arbetsliv med trygga jobb. Går det att ordna 

bara med politik? Nej, naturligtvis inte. Vi måste lägga ett stort ansvar på 

näringslivet, på arbetsgivarna. De kan inte bara slita och slänga och tro att 

samhället och individen ska betala. 

77

78 

Vi har en stark lagstiftning. Vi har en arbetsmiljölag som ställer stora krav 

på arbetsgivaren. Men det räcker inte. Vi måste också fortsätta att lagstifta 

mot otrygga anställningar och ofrivilliga deltider. Där måste normen 

vara: fast jobb på heltid. Nästa vecka kommer Hans Karlsson att presentera 

ett förslag till utredningsdirektiv för att detta nu ska bli verklighet. 

Men det handlar ju om att förutsättningarna ser olika ut, vilket är helt 

oacceptabelt. Därför är det viktigt att vi vågar sträcka på oss och säga: Vi 

tycker att Sverige ska vara föregångare på integrationsområdet. 

Vi kan se hur det ser ut i dag. Det sker en diskriminering i arbetslivet 

och i samhället. Sysselsättningsläget – som Göran sade i sin inledning – 

för svenskar med utländsk bakgrund är sådant att om vi hade samma sysselsättningsnivå 

för dem som vi har för infödda svenskar, skulle det finnas 

ytterligare 120 000 människor i arbete. 

Vi vet också att detta med otrygga anställningar är en klassfråga och en 

könsfråga. Bland de kvinnor som kommer hit från länder utanför Europa 

är det mer än var tredje som har en otrygg anställning. 

Samtidigt är det viktigt att göra upp med vanföreställningen och myterna 

om att människor i Sverige med utländsk bakgrund står utanför arbetsmarknaden. 

Men de flesta har ju jobb. Mer än var femte LO-medlem har 

utländsk bakgrund. I vissa av våra förbund – till exempel Fastighetsanställdas 

förbund och Hotell & Restaurang – är det upp emot 40 procent. I stora delar 

av industrin är det upp emot 30 procent. Det är viktigt att se att det finns 

många myter som vi måste slå hål på. 

Vi måste göra en ny offensiv i integrationspolitiken. Samtidigt handlar 

det inte om så väldigt mycket ny politik, med vårt sätt att se det. Men den 

politik vi har måste träffa alla. Arbetslinjen måste gälla alla. Den måste 

finnas där redan vid mottagandet, när man kommer till Sverige. Vi måste 

lära oss att synliggöra yrkeskompetenser, att se till att man tidigt får praktikplatser, 

att man får mentorer och vänner i det svenska samhället. 

Men varför händer det så lite? Varför är det så som det ofta beskrivs, att 

det går an att komma in i Sverige och kanske få en bostad, men att dörren 

till arbetsmarknaden och arbetsplatsen är stängd? Beror det på en medveten 

diskriminering? Den finns säkert där. Men jag tror att det mycket 

oftare beror på okunskap. 

Det är viktigt att vi gör en ordentlig kraftsamling mot diskriminering 

tillsammans med fackföreningar och med arbetsgivare, så att arbetsgivaren, 

som har det formella ansvaret för icke-diskriminering, får en kunskap 

och med de fackliga förtroendevalda så att de kan vara med och driva på. 

Diskrimineringen kommer inte alltid från arbetsgivaren, det kan också 

finnas ett diskriminerade beteende bland arbetskamrater. 

Detta är oerhört viktiga frågor för oss. Samtidigt vet vi att ingen kan 

hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. Det gäller i hela integrationsarbetet. 

Allra tydligast gäller det för de nyanlända och deras bosättning. Det 

får inte bara vara några få kommuner, några få delar av landet som tar 

emot nyanlända till Sverige. Det måste bli en angelägenhet för oss alla, 

och det ansvaret måste vi alla ta. 

Göran frågade lite retoriskt i sitt inledningsanförande: Jämställdhet, har 

det med tillväxt att göra? Självklart, jämställdheten är tillväxtfrämjande. 

Men det genussystem vi har hämmar tillväxten. Det innebär att vi får stereotypa 

bilder av vad män och kvinnor ska göra, vad de bör ägna sig åt och 

hur de bör vara. Därför måste vi anlägga ett feministiskt synsätt för att vi 

verkligen ska få ett jämställt samhälle, arbetsliv och familjeliv. Vi måste 

göra upp med under- och överordningen mellan könen, och det måste 

börja redan i skolan och sedan fortsätta när det gäller frågor som handlar 

om till exempel diskriminerande reklam. Och det är en politik som vi 

måste föra både här hemma och i vårt internationella arbete. 

Men ojämställdheten är kanske tydligast i fråga om arbetsvillkoren, och 

det har jag pratat om. Om vi nu ska komma till rätta med arbetsvillkoren 

måste vi se att det är kommunicerande kärl mellan hur arbetsvillkoren ser 

ut och hur det ser ut där hemma. Så länge som kvinnor har huvudansvar 

för hem och barn och tar den absoluta merparten av föräldraledigheten 

kommer det vara svårare att göra något åt arbetsvillkoren. 

Alltså måste vi ha en dubbel strategi, två parallella spår. Vi måste jobba 

för heltid och trygga anställningar, men vi måste också arbeta för att få till 

stånd en förändring i föräldraförsäkringen och uttaget av föräldraledigheten. 

Vi tar ett steg i de här riktlinjerna. Vi säger att en delad föräldraförsäkring 

är en förutsättning för ett jämställt familjeliv. Vi tar upp den frågan 

just därför att den är tillväxtskapande. 

Men hur ska vi göra det? Det har väl inte undgått någon att det har varit 

ganska mycket debatt under den senaste tiden om hur föräldraförsäkringen 

ska förändras. Ska det vara en total delning med millimeterrättvisa? 

Ska det vara ett system med en tredjedel till mamman, en tredjedel till 

pappan och en tredjedel att fritt förfoga över? Eller ska vi bygga på nya 

mamma- och pappamånader i takt med att föräldraförsäkringen byggs ut? 

Den frågan är vi inte mogna att fatta beslut om. Den är för viktig för att 

bara bli en liten del i en tillväxtkongress. Den frågan förtjänar en längre 

diskussion på en ordinarie partikongress, och framför allt förtjänar den en 

demokratisk process i partiet. 

Vi måste kanske göra som vi ibland måste göra politiskt, ligga lite före 

opinionen därför att vi tror på en fråga. Då kan vi inte hantera den frågan 

utan en ordentlig demokratisk process. Det vore olyckligt om vi inte kan 

enas om hur vi ska hantera den här frågan. Låt oss för den här gången vara 

nöjda med att vi enas om att en delad föräldraförsäkring är vägen till ett 

jämställt arbetsliv. 

Fler i arbete handlar naturligtvis också om det som jag inledningsvis 

pratade om, ett liv i hälsa. Ingen ska behöva bli sjuk av sitt arbete. Jag sade 

också att vi har en bra arbetsmiljölag som ställer stora krav på arbetsgivaren 

om förebyggande arbetsmiljöarbete, om företagshälsovård. Här måste 

vi vara väldigt tydliga. Rätten till företagshälsovård ska gälla alla. Både 

arbetsgivare och skyddsombud måste utbildas tillsammans, så att det 

kommer till stånd ett aktivt arbetsmiljöarbete. Till hjälp för att få fart på 

den här processen kan ekonomiska drivkrafter vara ett bra smörjmedel. 

79

80 

Att bidra efter förmåga ställer vissa krav. Då måste det finnas arbetsplatser 

som inte bara tar emot 120-procentare. Man måste acceptera att en del av 

oss – hela arbetslivet eller delar av vårt arbetsliv – inte har full kapacitet. 

Det måste finnas arbetsplatser som är så utformade att vi kan arbeta efter 

vår egen förmåga. 

Många oroas i dag över att vi hamnar i en situation där vi anses för friska 

för att få vara sjuka, om försäkringskassan får döma. Men vi anses för 

sjuka för att få ställa oss till arbetsmarknadens förfogande, om arbetsförmedlingen 

får döma. 

Det kan aldrig vara socialdemokratisk politik att människor ramlar 

mellan stolarna i våra centrala välfärdssystem, system som är uppbyggda 

för att skapa trygghet för individen. Därför skriver vi tydligt – och jag vet 

att det finns yrkanden där det ställs krav på att vi ska vara ännu tydligare 

– att det måste ske en samverkan. De aktörer, försäkringskassa, arbetsförmedling, 

kommuner och landsting, som har ansvar för att välfärdens nät 

är så finmaskigt att människor inte kan ramla igenom det, måste samarbeta. 

Vi måste samarbeta. Vi får inte sätta oss och leta efter snåriga regler 

som gör att vi inte kan samarbeta. Jag hade en diskussion med några 

ombud om det i går kväll. De sade att ibland tycks det vara så att vi söker 

de krångligaste reglerna som utgör ett hinder i stället för att fundera på 

vad vi ska göra, och sedan får väl någon säga till om vi inte riktigt skulle 

följa alla regler fullt ut. Personligen tycker jag att det andra synsättet är 

betydligt mer sympatiskt, och ofta kommer man mycket längre med det. 

Så vi måste samverka kring de här frågorna. 

Men det gäller inte bara arbetslivet. Vi lyfter frågor här som kan tyckas 

vara små men som jag tror är väldigt viktiga, som skolbarns rätt till fysisk 

aktivitet, att varje barn får röra på sig. När det gäller folkhälsa är det ju inte 

särskilt bra att sitta på en kongress, men det gör vi inte varje dag. Vi har ju 

andra jobb där vi gör helt andra saker. Men kanske sitter våra barn mer 

stilla än vad vi vuxna gör i dag, och det är förödande för folkhälsan. 

Den tillgång våra barn och ungdomar som växer upp i dag har till droger, 

både alkohol och narkotika, tror jag är någonting som djupt oroar oss 

alla. Vi måste verkligen ta kampen för ett drogfritt samhälle. Vi måste visa 

ungdomar att det finns annat i livet, att det finns andra alternativ än droger. 

Vi kan inte bara säga att vi ska förhindra att drogerna ökar. Vi måste 

ha ett drogfritt samhälle. Det är också en viktig del om vi ska kunna ha ett 

liv i hälsa. 

Som ni ser spänner det här med fler i arbete och tillväxtspåret över ett 

ganska stort område. Jag ser fram emot spännande inlägg. Det blir 

åtminstone en ganska lång debatt har jag förstått. 

Låt mig bara avslutningsvis säga det som jag började med, att människors 

vilja och lust till arbete är det som i grunden skapar tillväxt. Jag 

kommer kanske att vara lite tuff när det gäller tillväxtspåret, för jag har 

sett en del yrkanden som är väldigt viktiga men som egentligen inte har 

någon tillväxtdimension. De får vi försöka rensa bort för att bli tydliga i 

vad vi behöver göra på det här området, att se till att människors vilja och 

lust verkligen blir en reell förutsättning och skapar den tillväxt som gagnar 

oss människor. 

Jag yrkar naturligtvis bifall till partistyrelsens förslag. 

Tjänstgörande ordförande: Vi har drygt en kvart på oss, så vi går nu in på 

debatten på området Fler i arbete. 

Debatt 

Erik Persson, Skåne: Jag ska försöka fatta mig så kort som möjligt. Jag 

instämmer till att börja med i allt som Wanja har sagt här. Det var väldigt 

bra. Jag tycker även att avsnittet om integration är väldigt bra, integration 

av arbete, språk och så vidare. Men jag saknar integrationen i boendet. 

Det borde stå lite mer om detta. 

Integrationen i boendet är ett stort bekymmer för många kommuner i 

Sverige. Inte minst i Helsingborg har vi stora bekymmer med integrationen. 

Många med mig tycker att om vi har mycket segregation hämmar det 

tillväxt och hållbar utveckling. Vi får ett samhälle med vi och dom. På förra 

kongressen, i Västerås, beslutade vi, som en del minns, att boendet skulle 

vara det fjärde benet i den generella välfärdspolitiken. Därför föreslår 

jag ett tillägg på sidan 41 med rubriken ”Öka integrationen i boendet. Att 

öka integrationen i boendet är ett viktigt mål och ett långsiktigt arbete för 

landets alla delar. Vi vill öka möjligheterna till integration i kommunernas 

olika bostadsområden och stadsdelar. Alla medborgare ska kunna välja att 

bo i alla kommundelar utan ekonomiska eller andra hinder. Vi ska arbeta 

för en ökad balans mellan upplåtelseformerna hyresrätt, bostadsrätt och 

äganderätt i boendet i kommunernas olika delar. I detta arbete har de allmännyttiga 

bostadsföretagen en viktig roll. I såväl yngre som äldre stadsdelar 

bör allmännyttan gå före med låga och rimliga boendekostnader.” 

Till sist vill jag säga som Göran Persson gjorde här: Föreslå åtgärder som 

minskar segregationen. Det är vad jag har gjort just nu. Jag yrkar bifall till 

det. 

Birgitta Gidblom, Norrbotten: När jag läste riktlinjerna första gången 

tänkte jag: Ännu en skrift med vackra ord från socialdemokratin. Jag tyckte 

att det var många vaga förslag, mycket diffusa saker, och en del är till 

och med motsägelsefullt. Men jag är övertygad om att efter de här tre 

dagarna kommer vi att ha fått mycket tydligare skrivningar och kanske ett 

ännu bättre program. Vad som är viktigt är att detta också följs. 

Det är mycket av det som står här som vi har sagt och skrivit många 

gånger, men det har icke gett något resultat. Nu måste det bli resultat just 

när det gäller det som jag tänker ta upp, den ofrivilliga deltidsarbetslösheten. 

81

82 

Så länge jag har varit aktiv har det pratats om, både från fackligt håll, från 

s-kvinnor och från partiets håll, att man måste få rätt att arbeta heltid. 

Det här problemet drabbar mest kvinnor, som också Wanja sade. Det är 

en av de största orättvisorna när det gäller jämställdheten. En kvinna ska 

ha rätt till ett arbete med en lön som hon kan försörja sig på. Både ensamstående 

och ensamstående med barn har det tufft i dag. Man har det tufft 

även om man har en heltidslön. Om man arbetar deltid i ett låglöneyrke 

är det svårt att kunna klara sig. Man får gneta ganska mycket för att få det 

att gå ihop. Ni kan ju tänka er hur det känns för en mamma att behöva sig 

till sitt barn: Vi har inte råd med det här. Du kan inte få åka med på skolutflykten, 

för vi har inga pengar till det. Det är icke värdigt vårt samhälle 

att man ska ha det så. Om hon sedan blir sjuk får hon en låg sjukersättning 

baserad på sin redan låga lön, och då blir det ännu värre. 

På sidan 38, rad 20 står det om heltid en rättighet och deltid en möjlighet. 

Jag håller inte med om det som står på andra raden: ”I offentlig sektor 

är situationen likartad. Men utvecklingen går åt rätt håll. I landstingen 

erbjuds alltfler anställning på heltid.” 

Verkligheten är inte sådan på många ställen, utan både sjuksköterskor 

och undersköterskor erbjuds mer och mer deltidstjänster. 

Jag vill ha en strykning ända fram till: Det nöjer vi oss inte med. Jag vill 

också stryka sista skrivningen och i stället få in den här meningen: 

Lagstiftningen måste stärkas så att heltid blir en rättighet och deltid en 

möjlighet. 

Sedan hoppas jag att detta också blir verklighet. 

Britt-Marie Westerlund, Norrbotten: Jag jobbar som arbetsförmedlare i 

Luleå, och nu vill jag ge er en bild av den vardag som jag möter. Så här 

säger en av de kunder som jag har som är arbetslös: ”Jag får alltid höra att 

jag är för gammal när jag frågar varför jag inte fick jobben som jag sökte. 

Jag är 55 år och har tio år kvar till pensionen. Jag har stor erfarenhet, och 

jag har bra utbildning. Jag vill göra rätt för mig. Det har jag fått lära mig 

sedan barnsben. Därför gick jag också med i facket när jag var 14 år. Jag 

vill vara behövd, och jag vill ha en sådan ekonomi att jag kan förverkliga 

min drömmar tillsammans med min familj. Jag vill faktiskt ha ett värdigt 

liv. Jag har också lärt mina barn att satsa på utbildning för att de ska få ett 

bra jobb, och vet ni att snart tror de inte på mig. Jag har ju utbildning och 

kunskap, men jag har inte fått något jobb.” 

Vi har ett stort utanförskap bland de arbetslösa. Många av dem är äldre 

och slogs ut på 1990-talet. De efterfrågas inte i dag på arbetsmarknaden, 

oavsett kompetens och erfarenhet. Sedan har vi de riktigt unga som ofta 

saknar gymnasieutbildning och som aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden. 

Attityderna och kraven har dessutom hårdnat, precis som Wanja 

Lundby-Wedin säger, så att fler slås ut. Detta gör också att det försvårar för 

de här personerna att komma in. 

Man kan fråga sig om nuvarande statliga myndigheter är anpassade 

efter de problem som vi i dag ser. Eller har vi byggt upp regelsystem som 

sätter käppar i hjulet för dem som lever i det här utanförskapet? Vart är vi 

på väg? Vi har arbetsuppgifter i samhället, och vi har de som vill arbeta. 

Dessutom har vi faktiskt pengar i alla de här systemen. 

Ska vi då göra något åt detta? Ska vi låta det fortsätta på det här viset så 

att var femte person i arbetsför ålder och i vissa områden i vårt land var 

fjärde person i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden på grund av 

arbetslöshet, sjukfrånvaro eller sjukpension? Många gånger flyttas de här 

människorna mellan olika myndigheters ansvarsområde som i ett oändligt 

”Svarte Petterspel.” 

Vi har angett mål och ramar inom arbetsmarknadspolitiken, men hurfrågorna 

har vi överlämnat till myndigheter att bestämma. Det är just hurfrågorna 

som berör individerna. Det är där våra socialdemokratiska övergripande 

beslut känns och värderas; det måste angå oss. 

Jag kommer därför att lägga ett tilläggsförslag. Det gäller sidan 38, rad 

12: ”Vi ska ange mål och ramar för arbetspolitiken men också hur dessa 

praktiskt ska uppnås. Vi ska ge större utrymme till regionala och lokala 

lösningar där den enskildes behov sätts i centrum.” 

René Norgren-Jeryd, Norra Älvsborg: Jag gick med i ett parti som för mig 

står för solidaritet, rättvisa och jämlikhet. Men min tro på partiet börjar 

vackla i frågan om jämlikhet när vi inte kan visa större handlingskraft i 

den genom tiderna största jämlikhetsfrågan: rätten till heltid. 

Deltidsproblematiken är också en tickande bomb för framtiden. Dagens 

deltidare är morgondagens socialbidragstagare med tanke på deras låga 

pensioner och så vidare. För att få fart på tillväxten måste vi således ge alla 

rätt till heltid. Frågan är då: Hur? Vi har i Sverige valt vägen att det är 

arbetsmarknadens parter som sköter de här frågorna genom kollektivavtal. 

Den valda vägen har hittills visat sig vara en ganska god väg. Men just 

i frågan om rätten till heltid har det visat sig att ett krav på lagstiftning 

måste till. 

Jag blev oerhört glad när kongressen år 2001 tog beslutet om heltid som 

en rättighet och deltid som en möjlighet. Därför känner jag mig i dag 

besviken på skrivningarna på sidan 38, med början på rad 20. Dessutom 

blir jag upprörd över att det står att utvecklingen inom den offentliga sektorn 

går åt rätt håll. Undersökningar som gjorts i Västsverige visar att det 

är enbart marginella förändringar sedan år 1999. Genomsnittet i de västsvenska 

kommunerna är att 34,8 procent av alla arbetstagare jobbar deltid. 

Här finns det skräckexempel på kommuner där 83 procent av de anställda 

arbetar deltid. Det som står i meningen om att vi är på väg åt rätt håll 

håller jag alltså inte riktigt med om, men det handlar kanske om den 

beryktade snigelfarten. 

Inte heller håller jag med om att vi ska ”verka för” lagstiftning. Det 

tycker jag är att fega utifrån 2001 års kongressbeslut. Vi måste ha en 

83

84 

tvingande lagstiftning. Därför är mina yrkanden rörande sidan 38, med 

början på rad 20, att vi tar bort första stycket om den offentliga sektorn 

och ändrar den sista meningen till följande: Vi ska införa en tvingande 

lagstiftning om rätt till heltid och möjlighet till deltid. 

Slutligen kan jag passa på att yrka bifall till mina yrkanden. 

Johan Kanmert, Göteborg: Jag har två ändringsförslag. Det första gäller 

sidan 43. Jag vill att barn i skolan ska få röra sig mer, för det tror jag är 

både tillväxtfrämjande och nyttigt. Vidare gäller det sidan 44 och stycket 

om att mobilisera hela samhället mot ökad alkoholkonsumtion och ökat 

narkotikamissbruk. Där har man glömt tobaken. Det finns inget om missbruk 

av tobak, men allt bruk av tobak är just missbruk. Detta har faktiskt 

betydelse för tillväxten eftersom det är så många sjukdomar som kan relateras 

till tobakskonsumtion. Om den produkten används på rätt sätt blir 

det fel, och folk mår dåligt. Där bör vi lägga till att vi ska satsa mer på 

rökavvänjningskampanjer och motarbeta att folk över huvud taget börjar 

röka. Dessutom bör vi stryka att det inte ska vara lättare för unga att få tag 

i narkotika och alkohol än att hitta någonstans att vara. I och för sig förstår 

jag vad som menas. Men den aktuella meningen är, milt uttryckt lite 

luddig så den bör vi ta bort och lägga till att vi ska motarbeta och mobilisera 

även mot tobaken. 

Meddelanden 

Tjänstgörande ordförande: Kongressutskottet är kallat till möte klockan 

18.00. Här framme vid scenen träffas kongressutskottet. 

Beträffande Thomas Östros temagrupp angavs tyvärr fel lokal. Ombudsträffen 

avseende kapitel 3 om utbildning och forskning med Thomas 

Östros, Lena Micko och Göran Johnsson är i rum 204 klockan 20.00 i kväll; 

detta för att förbereda inför senare under kongressen. 

De som utsetts att vara protokolljusterare kallas till möte klockan 19.30 

bakom scenen. 

Slutligen ett litet tips till ombuden: När man har förberett sitt anförande 

och man inte är riktigt säker på hur lång tid det tar är ett tips att börja 

med yrkandet, så att det hinns med. Som ni märkt har jag börjat klubba 

när tre minuter gått. Jag blir kanske lite hårdare med det under kvällen – 

detta för att alla ska hinna gå upp och tala. Se alltså till att yrkandet kommer 

med! Efter tre minuter är talartiden slut, enligt de regler som vi har 

bestämt. 

Beslut 


att ajournera förhandlingarna klockan 17.59. 

Beslut 


att återuppta förhandlingarna klockan 19.31. 

Ordförande: Karl-Petter Thorwaldsson 

Sekreterare: Ulrika Clevesjö och Tina Wedin 

Meddelande 

Tjänstgörande ordförande: Ett meddelande innan vi kommer i gång med 

debatten: Redaktionsutskottet ska samlas klockan 22.00 i ett rum här 

bakom scenen. 

Debatt 

Jakob Larsson, Sörmland: När jag blev vald som ombud för Nyköping, var 

det enda som de sade till mig: Se till att få en bra talartid! Jag antar att jag 

har lyckats just nu i alla fall, för ni har inte hunnit somna än efter maten. 

Det finns som vi vet två saker som ger tillväxt: jobba mer och jobba 

bättre. Vi socialdemokrater är ambitiösa och målmedvetna, och vi har ett 

digert material framför oss som svarar på frågan hur vi ska jobba mer och 

jobba bättre. Trots detta anser jag att vi har glömt helhetsperspektivet vad 

gäller en hälsosam arbetsplats, en arbetsplats där vi är friska och produktiva 

och därmed bidrar till tillväxt. 

På sidan 45, rad 11 står det ingenting, och där skulle jag vilja ha in mitt 

tilläggsyrkande som ett stycke: ”Ett helhetsperspektiv på arbetsplatsen. 

Det finns ett flertal faktorer som är viktiga för att skapa en utvecklande 

och hälsosam arbetsplats, en mönsterarbetsplats. Det kan till exempel vara 

ledarskap, påverkansmöjligheter, arbetsmiljö och förebyggande hälsoarbete. 

Det är dessutom viktigt att det finns ett helhetsperspektiv på en 

utveckling av arbetsplatsen. Vi vill stimulera och stödja en utveckling av 

arbetsplatser till mönsterarbetsplatser.” 

Anledningarna till detta är, förutom dem som jag har sagt tidigare, att 

det står på en massa ställen i partiprogram och så vidare, som jag inte ska 

ta upp er dyrbara tid med här. 

Lynn Ljungberg, Skåne: Jag föreslår en tilläggsmening på sidan 37, rad 30 

med den här lydelsen: ”Föreningsliv, kulturoch idrottsverksamhet har en 

kompetenshöjande, förebyggande och rehabiliterande effekt på 

arbetskraften och är viktiga faktorer för tillväxten.” Då blir stycket mer 

fullbordat samt beskriver det som är medskapande för helheten och livskraften. 

Kittet som påverkar vägen till ett positivt samhälle är livskvalitet 

och utveckling. 

På sidan 38, rad 40 skulle jag vilja byta ut den kursiverade inledningen 

85

86 

till att det i stället ska stå: ”Det ska löna sig att arbeta.” Eftersom det är 

viktigt att börja med att sätta målen, är det också viktigt att börja med vad 

vi vill, kraftfullt och tydligt. Det ska löna sig att arbeta – punkt. Sedan ser 

vi hindren, och sedan ser vi lösningarna och åstadkommer någonting. 

Eva-Lena Johansson, Örebro län: Jag yrkar bifall till mitt tilläggsförslag på 

sidan 39, rad 21 som lyder enligt följande: ”Svenska kollektivavtal ska gälla 

på svensk arbetsmarknad.” 

Alla människors lika rätt och lika värde pratade nyss om. Det ska gälla 

på hela arbetsmarknaden. Framför allt på den nya arbetsmarknad som nu 

växer fram måste vi tillsammans fortsätta att hålla det fackliga löftet, det 

som säger att vi aldrig ska sälja vårt arbete till en lägre lön än det vi har 

kommit överens om. 

Oavsett varifrån de kommer, ska vi välkomna människor som fått arbete 

i Sverige. Vi ska samtidigt se till att ingen får arbeta till en lägre lön än 

vad våra kollektivavtal säger. Däremot ska vi inte tillåta att oseriösa arbetsgivare 

dumpar löner och anställningsvillkor genom att utnyttja fattiga 

människor. Det skapar bara motsättningar och snedvrider konkurrensen. 

Alla människors lika rätt och lika värde ska naturligtvis gälla på arbetsmarknaden. 

Därför ska svenska kollektivavtal gälla på svensk arbetsmarknad, 

oavsett om arbetarna kommer från Karlskoga, Riga, London eller 

Aten. 

Peter Persson, Jönköpings län: Från olika håll börjar det i dag föras en 

debatt ungefär så här: Medborgarna önskar mer välfärd, bättre kvalitet, 

mer resurser. Det gemensamma är fattigt, men det privata är rikt. 

Hur ska vi då kunna hitta en väg att länka över de privata resurserna in 

i det gemensamma? Jag vet ju vad det finns för en väg; en uråldrig tanke, 

ett ord som lyder: skatt. Då får vi också en rättvis omfördelning och fördelning. 

I det läge vi befinner oss i i dag, är det rätt att programmatiskt lägga fast 

att bara 15 procent av svenska folket ska betala statsskatt, att vi ska ha en 

platt skatt, 30 procent eller något därutöver, för en allt större andel – när 

vi lider av svåra finansieringsproblem i det gemensamma? 

Från Jönköpings län vill vi ha en alternativ skrivning på sidan 38, där 

hela sista stycket utgår och i stället vill vi ha en skrivning som lyder så här: 

”Den samlade inkomsten av skatt och bidrag avgör den enskildes köpkraft. 

Generella bidrag som barnbidrag och riktade som bostadsbidrag 

skapar en bättre situation för många låginkomsttagare.” Sedan fortsätter 

vi med några formuleringar som jag kan hoppa över, men det väsentliga är 

när vi säger: ”Införandet av allmänna egenavgifter var en del av 90-talets 

budgetsanering. Återstående kompensation ska ske när behov inom 

gemensam verksamhet tillgodosetts, och en sådan fördelning av kompensation 

bör utfalla så att den premierar en omfördelning av köpkraften.” 

Jag vill säga att de neddragningar som många kommuner nu står inför 

påverkar också köpkraften. De undersköterskor och vårdbiträden som får 

gå hem drar in sin köpkraft och omvandlas till bidragsförsörjande, de 

påverkar framtidstron och de leder fram till brister i den gemensamma 

verksamheten. Att hålla dem i gång är bättre än att sänka skatten för en 

sådan som jag! 

Jag yrkar bifall till Jönköpings förslag. 

Angelica Rage, Värmland: När vi i Värmland diskuterade avsnittet Sverige 

ska bli ett föregångsland på integrationsområdet, tyckte jag att det mesta var 

väldigt bra. Men det var många som reagerade på det som står på sidan 41, 

rad 13 där det föreslås att kommunerna ska ansvara för att alla nya invånare, 

enskilda och familjer, ska erbjudas en mentor. Tanken är god, men 

många menar att vi åter fråntar oss ett egenansvar genom att kräva att 

kommunen ska gripa in och att vanlig medmänsklighet på så vis kanske 

institutionaliseras. 

Varför står det inte i stället att det socialdemokratiska partiet i varje 

kommun kraftfullt ska arbeta för att kommuninvånare vill ställa upp som 

medmänniskor till nya invånare? Som det står nu tycker vi att det är otydligt. 

Vad är det kommunen egentligen ska ansvara för och på vilket sätt? 

Därför föreslår jag att redaktionsutskottet får i uppdrag att omformulera 

rad 13–15 på sidan 40 i en riktning så att det inte framstår som om 

kommunen ska bygga upp en ny kommunal verksamhet för att till exempel 

anställa mentorer. I stället bör det framstå att det ligger ett ansvar på 

bland annat kommunen för att bedriva ett attitydarbete bland kommuninvånarna, 

så att fler vill eller vågar bekanta sig med nya invånare. 

Carina Dahl, Örebro län: Jag vill börja med att yrka bifall till mitt förslag, 

som är ett nytt stycke under rubriken Ett liv i hälsa på sidan 44 rad 7. 

Överskriften är: ”Kamp mot våldet ger ökad tillväxt”, och texten lyder: 

”Ett av de största hoten mot kvinnors hälsa och deras möjligheter att bidra 

till produktionen är mäns våld, som därmed utgör ett stort folkhälsoproblem. 

För många har det inneburit svårigheter i både arbetsliv 

och studier och därför skapat ekonomiska kostnader för samhället och 

blivit ett hinder för tillväxten. Dessutom växer cirka 200 000 barn upp 

med våld som sin vardag, vilket avspeglas senare i livet i form av utanförskap 

och otrygghet. Därför måste hälso- och sjukvården såväl som andra 

myndigheter prioritera vård och stöd till utsatta kvinnor och deras barn.” 

Om vi menar allvar med att alla ska få leva ett liv i hälsa måste vi också 

ta oss an det som är ett av de största problemen för många kvinnor. I rapporten 

”En slagen dam” uppger 9 procent av de tillfrågade kvinnorna mellan 

18 och 24 år att de har svårigheter att delta i studier och yrkesliv på 

grund av att de har varit utsatta för våld, hot om våld eller sexuella trakasserier. 

Det är naturligtvis bara toppen på ett isberg vi ser i den rapporten. 

87

88 

Det man förstår är att detta påverkar kvinnors möjlighet mycket starkt. 

Att en så stor del av kvinnorna inte kan bidra till tillväxten är ett faktum 

som vi socialdemokrater inte kan blunda för. På samma sätt som vi nämner 

utbrändhet, dubbelarbete, alkohol och narkotika måste samhället 

aktivt arbeta för en förändring i den här frågan. Vi måste prioritera detta 

i hälso- och sjukvården, och det blir fullt naturligt. I förlängningen gäller 

det de barn som finns och som lever i våldets vardag och som många 

gånger far så illa att de senare i livet inte deltar i produktionen. 

Om vi menar allvar med att halvera ohälsan fram till 2008 är det av allra 

största vikt att kongressen beslutar om att införa det här stycket om 

kamp mot våldet i tillväxtprogrammet. 

Elvy Wicklund, Örebro län: Jag vill yrka på ett tillägg till skrivningen på 

sidan 42 rad 36 under rubriken Jämställt familjeliv. Mitt tillägg lyder: 

”Men först måste vi utreda konsekvenserna av alla ändringar ur ett barnperspektiv.” 

Jag menar att vi ska akta oss mycket noga för att genomföra stora förändringar 

som påverkar barns vardag och barns uppväxtvillkor utan att 

man har gjort en konsekvensbeskrivning. 

En sådan förändring gjordes i slutet av 90-talet, när man genomförde 

den tvångsvisa gemensamma vårdnaden och möjligheter till tvångsvis, 

växelvis boende. Det har fått förskräckliga konsekvenser för många barn. 

Jag har sett dem på nära håll i mycket stor omfattning. Det har inte varit 

för barns bästa utan för föräldrarnas bästa. Det är därför jag tycker att det 

är viktigt att man inte använder föräldraförsäkringen som ett slagträ i en 

jämställdhetsdebatt utan ser det som det ska vara – det ska vara för barns 

behov. Därför tycker jag att det är viktigt att man utreder och gör konsekvensbeskrivning 

innan man fattar beslut. 

Dessutom vill jag yrka bifall till Carina Dahls förslag. Jag vill tillägga att 

i den undersökning som hon hänvisade till, ”En slagen dam”, som kom 

2001, angav närmare två tredjedelar av de kvinnor som sade att de hade 

utsatts för våld att det våldet hade haft negativa effekter för dem: rädsla, 

dålig självkänsla, depressioner och svårigheter i förhållande till män. 

Närmare tre av fyra kvinnor som har försökt ta sina liv har utsatts för våld. 

Detta menar jag är viktigt när vi står här i dag. Pär Nuder hänvisade i sitt 

inledningstal till att det är viktigt att vi har kreativa, trygga och nyfikna 

människor som kan utveckla samhället och skapa tillväxt. Rädda, slagna 

och krossade människor kan inte vara med och skapa någon tillväxt – och 

de är många. 

Därför yrkar jag bifall till Carina Dahls förslag. 

Billy Gustafsson, Östergötland: Ett värnande av välfärden förutsätter ekonomisk 

tillväxt. Utveckling förutsätter människors engagemang. Att ta till 

vara människors kunskaper, idéer och erfarenheter är något som måste 

öka, eftersom det är en viktig tillväxtfaktor. 

Med den mycket korta bakgrunden vill jag yrka att följande text förs in 

under avsnitt 5.1: ”En avgörande förutsättning för utveckling och tillväxt 

är att kunna ta till vara på människors idéer och kunskaper. Det finns en 

stor, outnyttjad potential genom att många löntagare saknar inflytande på 

sin arbetsplats. Detta förhållande är både orimligt och ett slöseri med 

resurser. För trivsel, jämlikhet, demokrati och tillväxt måste den enskildes 

möjlighet att påverka sin egen vardag öka. Kollektiva lösningar måste 

kunna förenas med möjlighet för individen att göra egna ställningstaganden. 

Härigenom ökar arbetstillfredsställelse och trivsel, samtidigt som 

enskildas idéer, kunskaper och erfarenheter tas till vara. 

Ett ökat inflytande på den egna arbetsplatsen har också stor betydelse 

för att nå målet om en halvering av sjukfrånvaron. Det är i det sammanhanget 

sant att arbetsplatsen inte är orsaken till all sjukfrånvaro, men oavsett 

orsak är arbetsplatsen, dess innehåll, organisering och sociala struktur 

avgörande för hur snabbt en sjukskriven kommer tillbaka i arbete. En 

arbetsplats där man som anställd har inflytande på sin vardag bidrar självfallet 

till att en sjukskriven snabbare kommer åter i arbete än den arbetsplats 

som är dess motsats. 

Vi socialdemokrater vill utveckla och stärka arbetsrätten på så sätt att 

den enskildes inflytande på den egna arbetsplatsen stärks.” 

Tobias Scharin, Kronoberg: Under senare år har forskningsresultat tydligt 

visat att det finns ett positivt samband mellan god hälsa och kulturkonsumtion. 

Både vid Umeå universitet och vid Karolinska Institutet har det 

under lång tid pågått forskning kring vilken inverkan en persons kulturkonsumtion 

har på hälsoläget. Vad man har kommit fram till är både 

intressant och självklart. Man har kommit fram till att deltagande i kulturlivet 

som aktiv deltagare eller som aktiv konsument leder till en bättre 

hälsa, oavsett tidigare kulturvanor. 

Av detta skäl skulle jag vilja göra ett nytt stycke på sidan 44 rad 24, och 

det stycket skulle heta Kultur och hälsa, och det lyder: ”Den socialdemokratiska 

kulturpolitiken bygger på tanken att kulturen är till för alla och är 

en oavvislig och grundläggande del av de medborgerliga rättigheterna. 

Forskning har visat att deltagande i kulturlivet leder till bättre hälsa, oberoende 

av tidigare kulturvanor. Sambandet mellan kultur och hälsa ger oss 

därför nya argument för att sprida kultur till alltfler. Vi vill därför vidga 

kulturdeltagandet genom att bland annat satsa på kultur i arbetslivet.” 

Jag yrkar bifall till det förslaget. 

Jag har ett tilläggsförslag på sidan 44 under punkten Ingen ska behöva bli 

sjuk av sitt arbete. Det är ett är ett tillägg på rad 8 och det skulle låta: ”Vi 

vill att företagshälsovården utvecklas i en riktning av förebyggande insatser 

utifrån arbetsplatsens helhetsperspektiv och utifrån sambanden mellan 

arbetsmiljö, arbetsorganisation, produktivitet och hälsa.” 

Jag yrkar bifall även till det förslaget. 

89

90 

Fortsättningsvis under samma punkt vill jag stryka rad 11–13, alltså sista 

meningen, och ersätta den med följande: ”Ekonomiska drivkrafter för 

arbetsgivare ska förenas med stimulanser för de arbetsgivare som genom 

rehabiliteringsinsatser, systematiskt arbetsmiljöarbete och anpassning av 

arbetsorganisationen förebygger ohälsa och får tillbaka den personal som 

blivit sjuk. Drivkrafterna ska också utformas så att vi underlättar insatser 

som kan ske inom ramen för avtal mellan fack och arbetsgivare.” 

Jag yrkar bifall även till det förslaget. 

Det kanske inte är så mycket politik, men på sidan 41 rad 4–5 har jag 

två ändringar i texten. Där står: ”För att man ska kunna få jobb räcker det 

oftast inte med dokument som visar vad man kan.” Jag skulle vilja ändra 

det till: ”För att kunna få jobb räcker det oftast inte med dokument som 

visar ens kunskap.” 

Jag yrkar bifall till det. 

Till sist har jag en ändring på sidan 43 rad 27–28. Där vill jag ta bort 

”man som anställd” och ”när man”, och jag vill ersätta det med ”den som 

är anställd” och ”den anställde”. 

Jag yrkar bifall till det förslaget. 

Kenneth Lundell, Skaraborg: Mitt yrkande gäller sidan 42 rad 35, Jämställt 

familjeliv. Om det här kan man säga att det är framtaget i facklig-politisk 

samverkan av SEKO. Efter ”ett jämställt familjeliv” vill vi ha in en 

mening: ”Ett första steg är att utöka antalet pappamånader.” Sedan kan 

man hänga på: ”Och vi vill höja taket i föräldraförsäkringen.” 

Vi ser naturligtvis gärna att det här på sikt blir en tredelad försäkring. 

Då kan man säga: ”ett utvecklat arbetsliv och ett utvecklat jämställt samhälle 

och familjeliv.” 

Jag yrkar bifall till det tillägget. 

Lotta Håkansson Harju, Stockholms län: När Göran Persson pratade, för 

ganska många timmar sedan, rev han ned en hel del applåder, framför allt 

när han nämnde full sysselsättning. Med det tror jag att jag inte behöver 

övertyga er om att det är viktigt att det står väldigt tydligt i våra riktlinjer. 

Det finns också med i de riktlinjer vi har fått utsända, men vi från 

Stockholms län skulle vilja förtydliga den skrivning som finns lite mer. 

Bakgrunden till det är bland annat att vi inför den här kongressen jobbade 

fram en rapport, som gick in tillsammans med alla andra yrkanden 

och yttranden inför de här riktlinjerna. Rapporten heter ”Stockholm – norra 

Europas tillväxtmotor”. Det kan vara en lite kaxig titel på rapporten, 

men man måste vara lite kaxig om man ska komma någonstans. Här slår 

vi fast en massa bra saker, och en av de sakerna är att vi givetvis åter måste 

slåss ordentligt nu för hela sysselsättningen. Målet måste vara att en 

öppen arbetslöshet ska vara betydligt lägre än fyra procent. Vi vill då gå ett 

steg till och säga att nästa delmål – det slutliga målet är någonstans vid full 

sysselsättning – ska vara tre procent år 2008. 

Utifrån det som vi har skrivit i vår rapport skulle jag vilja lägga fram följande 

yrkande på sidan 38 rad 4 och framåt. Det lyder så här: ”Arbete åt 

alla. Vårt mål är full sysselsättning. Den öppna arbetslösheten ska pressas 

tillbaka och sysselsättningen öka till minst 80 procent. För att nå detta 

måste politiken inriktas på att få fler i arbete. Särskilda åtgärder måste 

genomföras för arbetslösa ungdomar. Kommuner och landsting måste få 

fortsatt stöd för att anställa fler. EUs alla medlemsstater måste arbeta 

ännu mer aktivt med att förverkliga unionens sysselsättningsstrategi. När 

det nuvarande delmålet om 4 procent har nåtts ska ambitionen ytterligare 

skärpas. Ett nytt delmål är då att nå högst 3 procents öppen arbetslöshet 

under år 2008.” 

Jana Nilsson, Halland: Jag har två yrkanden. Det första är ett tillägg på 

sidan 38 under rubriken Offensiv arbetsmarknadspolitik. Det handlar om 

svensk arbetsmarknadspolitik. 

Svensk arbetsmarknadspolitik är ett otroligt fint sätt att arbeta på. Den 

är känd i världen. Vi har under en tid tillbaka tyvärr lyft upp möjligheterna 

ute, centraliserat arbetsmarknadspolitiken, för att få större rättvisa på 

olika sätt, säger man. Det har blivit ett problem. Ska arbetsmarknadspolitiken 

fungera på ett riktigt bra sätt måste den också engagera ute i de olika 

kommunerna, ute i länen. Det ser inte lika ut i Halland, i Norrbotten 

och i Stockholm. Det måste se ut på olika sätt och finnas möjligheter till 

det. Det innebär att man måste ge parterna på arbetsmarknaden lokalt, 

kommuner och andra, större inflytande och större möjligheter att påverka 

arbetsmarknadspolitiken, större möjligheter att göra saker, idéer och så 

vidare med utgångspunkt i hur det ser ut på respektive plats. 

Av det skälet yrkar jag på ett tillägg på den punkten jag nämnde, sidan 

38 rad 33, enligt följande: ”Arbetsmarknadspolitiken ska i större utsträckning 

utifrån lokala och regionala behov inriktas på att förutse och förhindra 

att flaskhalsar uppstår på arbetsmarknaden. Därför vill vi att åtgärder 

tidigare ska fånga upp arbetslösa med kompetenshöjande insatser. 

Eftersom behoven skiljer sig åt i olika delar av landet vill vi att de regionala 

och lokala aktörerna får ett större inflytande över arbetsmarknadspolitiken.” 

Nästa tillägg är på sidan 44 under rubriken Alla ska bidra efter förmåga. 

Jag saknar i det programmet frågan när det gäller arbetshandikappade och 

Samhall. 

Samhall fungerar inte i dag, och det drabbar de arbetshandikappade. 

Här måste vi också få, på ungefär samma bas som jag sade tidigare, möjligheter 

att utveckla det här på ett helt annat sätt än i dag. Därför vill jag 

lägga tillägget: ”Vi vill också se åtgärder för arbetshandikappade i ett 

bredare perspektiv. Det gäller dels att ge Samhall möjlighet att utveckla 

sitt uppdrag men då med klar utgångspunkt i ett lokalt perspektiv. Det 

gäller också att ge andra aktörer möjlighet att utveckla verksamhet för 

arbetshandikappade med utgångspunkt i ett liknande uppdrag som 

Samhall har i dag.” 

91

92 

Till sist vill jag yrka bifall till René Norgren-Jeryds förslag när det gäller 

punkten om heltid/deltid. Det var ett mycket bra inlägg, och jag tycker att 

vi ska hålla på det hon sade tidigare. 

Ardalan Shekarabi, SSU: Jag vill börja med att säga att vi i de olika sidoorganisationerna 

SSU, Broderskap och S-studenter har kommit överens om 

att stödja det yrkande om föräldraförsäkring som Maryam Yazdanfar från 

Stockholms län kommer att lägga fram snart. Vi tror att det finns anledning 

att ta ett progressivt beslut i den frågan, och ni kommer att höra hennes 

förslag. 

Vi från ungdomsförbundet har två frågor som är aktuella i det här avsnittet 

och som jag vill passa på att ta upp. 

Den första frågan handlar om integrationen. Sverige är ett av de två länder 

i Europa som har högst andel med utländsk bakgrund i befolkningen. 

Sverige är Europas mest mångkulturella land. Det innebär många fördelar 

för Sverige. 

Vi måste också erkänna att det finns en del problem. Det finns tusentals 

människor som har hamnat i ett socialt, ekonomiskt och politiskt 

utanförskap på grund av den diskriminering som existerar i det svenska 

samhället. Därför måste vi vidta åtgärder. 

Integrationsministern för en väldigt progressiv integrationspolitik. Vi 

har reviderat diskrimineringslagstiftningen. Vi har gjort ett antal förändringar 

i integrationspolitiken när det gäller nyanlända flyktingar. 

Men det här räcker inte. Alla departement, alla myndigheter, 

Landstingsförbundet, Kommunförbundet måste ha en integrationspolitisk 

strategi. Vi måste tvinga alla ministrar att tänka på integrationspolitiken. 

Det räcker inte bara med att en integrationsminister tänker på detta. 

Alla ministrar måste känna att de är integrationsministrar. 

Hur kan vi uppnå detta? Vi i ungdomsförbundet föreslår att det ska tillsättas 

en kommission med uppgift att samordna Sveriges integrationspolitik 

med representanter från alla departement, från Landstingsförbundet 

och från Kommunförbundet, så att de tvingas att implementera den 

integrationspolitik som integrationsministern formulerar. 

Det är faktiskt oerhört viktigt att vi tvingar alla instanser att börja bli 

medvetna om integrationspolitiken och kampen mot diskriminering. 

Den andra frågan handlar om ungdomsarbetslösheten. Under det 

senaste året har ungdomsarbetslösheten ökat med 50 procent. I dag är det 

37 000 unga människor som är öppet arbetslösa. Det påminner om den 

situation som vi hade i början av 90-talet när tusentals ungdomar hamnade 

i ett socialt utanförskap. 

Därför vill vi se handling från regeringen. Vi föreslår att det ska skrivas 

i de politiska riktlinjerna att ungdomsarbetslösheten återigen ska bli ett 

prioriterat verksamhetsmål för AMS. Men vi föreslår också att det ska 

införas en lagstiftning så att kommunerna får ett helhetsansvar för de 

ungdomar som är under 20 år och som inte fullgjort gymnasiet. Det finns 

en stor grupp ungdomar som hoppar av gymnasiet. Det är ingen som 

ansvarar för dem. Det finns ingen lagstiftning som tvingar kommunerna 

att ta hand om dem. Inte heller arbetsförmedlingarna tar det ansvaret. Vi 

vill alltså ha en lagstiftning om detta, och det är SSUs förslag. 

Lars-Erik Soting, Örebro län: Många människor kan i dag inte jobba fram 

till pensionen. Det är ett stort slöseri med resurser. Inom mitt eget 

arbetsområde, metallindustrin, är pensionsåldern 58? år. I genomsnitt går 

6? år bort per metallarbetare. Det innebär i många fall år av smärta för 

individen, men det är också år som kommer att behövas i framtiden. 

Därför är det viktigt att vi skapar ekonomiska drivkrafter för arbetsgivarna 

för att förmå anställda att jobba fram till pensionen. 

Jag yrkar att det ska göras ett tillägg på sidan 44, rad 13 efter ordet sjuk: 

”och verkliga möjligheter att arbeta till pension ska införas.” Hela sista 

meningen blir då: ”Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att förebygga 

ohälsa och få tillbaka den personal som blivit sjuk och möjligheter att 

arbeta till pensionen ska införas.” 

Jag yrkar bifall till det förslaget. Sedan vill jag även yrka bifall till yrkandena 

från mina kamrater från Örebro. 

Jenny Steen, Örebro län: Vikten av en bra och väl fungerande validering 

understryks på flera punkter i det här programmet, och det är jättebra. 

Det är kanske en av de viktigaste förutsättningarna för att dessa människor 

snabbt ska komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Men 

ingenstans i programmet nämns det något om de enskildas finansiering av 

denna validering. Så länge man inte har någon sådan blir det bara formuleringar 

som inte kommer att kunna tillämpas i verkligheten. 

Därför yrkar jag på följande tillägg på sidan 41, rad 2: ”Validering ska 

vara studiestödsgrundande.” Jag yrkar också bifall till förslagen från mina 

kamrater från Örebro. 

Kerstin Bergström, Örebro län: Jag har ett förslag till tillägg under kapitel 

5.4 Ett liv i hälsa. Det gäller sidan 44, rad 6. ”Det har skett en markant 

ökning av stressrelaterade sjukdomar under de senaste decennierna. 

Denna negativa trend måste brytas. Det är därför angeläget att förändra 

vårdutbildningarna så att vårdpersonal inom bassjukvården ges faktisk 

kunskap om hur man ska bemöta dessa sjukdomar.” Utbildningarna ska ju 

innehållsmässigt utgå från medborgarnas behov av bassjukvård och tydligt 

avspegla befolkningens hälsotillstånd. Den sista meningen yrkar jag inte 

på. 

Sedan vill jag passa på att yrka bifall till yrkandena från mina kamrater 

från Örebrodistriktet och till Tobias Scharins tillägg om kultur och hälsa. 

Ulf Ström, Örebro län: Jag hade tänkt att framföra ett tilläggsyrkande i 

anslutning till stycket Jämställt familjeliv. Men efter att jag har hört hur 

väl Wanja pratade kring detta med föräldraförsäkring och hennes tankar 

om hur vi ska bygga ut den i framtiden drar jag tillbaka det yrkandet. 

93

94 

Det låter kanske lite konstigt att man ångrar sig. Men vi behöver ha en 

klok debatt i partiet om hur föräldraförsäkringen ska förändras så att 

männen tar ut fler dagar. Vi har haft föräldraförsäkringen i 30 år och ändå 

inte lyckats speciellt bra med jämställdhet. I dag är det cirka en tredjedel 

av männen som tar ut mer än två månader av föräldraledigheten, och två 

månader är ju det som är pappadagar. 

Därför vill jag stryka mitt tilläggsyrkande och i stället yrka bifall till partistyrelsens 


Martina Andersson, Kalmar län: Det måste bli en förändring så att alla – 

försäkringskassan, länsarbetsnämnden, kommuner och landsting – måste 

samarbeta för den sjukskrivnes skull. Det här handlar alltså om sidan 44, 

rad 19. 

Det fungerar inte bra på alla håll. Det får inte vara en fråga om personkemi 

i dessa grupper, utan det måste bara fungera. Dessa myndigheter har 

alltså ett ansvar för att arbeta tillsammans. 

Därför yrkar jag att man på sidan 44, rad 19 stryker: att ha goda möjligheter 

att, så att meningen blir: ”Försäkringskassan, länsarbetsnämnden, 

kommuner och landsting ska samarbeta.” Jag yrkar bifall till mitt förslag. 

Dennis Bäckman, Kalmar län: Det är första gången jag står här, så det är 

lite nervöst. Jag vill yrka bifall till partistyrelsens förslag om jämställt 

familjeliv. 

Det låter sunt att vi fortsätter att diskutera det här och skjuter det framför 

oss. Det vore inte bra att tvinga människor att välja. Jag har själv tre 

döttrar och träffar föräldrar på dagis, i förskolan och i skolan. Något som 

retar människor är när man pekar med hela handen och tvingar dem att 

välja. 

Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag om att fortsätta att utreda frågan 

och skjuta den framför oss. 

Anna Schönning, Gävleborg: Högst upp på sidan 39 under rubriken Bättre 

ekonomiska villkor för barnfamiljerna står det så här: ”Vi vill fortsätta förbättra 

de ekonomiska villkoren för barnfamiljerna. Barnbidraget ska höjas 

och flerbarnstillägget likaså.” Det är jättebra att man har för avsikt att höja 

barnbidraget och flerbarnstillägget. Men jag tycker att det är något man 

har glömt i den meningen, och det är en höjning av bidragsförskottet. 

Bidragsförskottet har inte höjts på elva år. Det är fortfarande 1 173 kronor. 

Många ensamstående föräldrar har det oerhört tufft ekonomiskt i 

dag. 80 procent av de ensamstående föräldrarna är ensamstående mammor, 

och många av dessa kvinnor arbetar ofrivilligt deltid i olika låglöneyrken. 

Ett höjt bidragsförskott är ett viktigt tillskott i deras kassa, liksom 

naturligtvis höjda barnbidrag och flerbarnstillägg. 

Jag yrkar därför som ett tillägg i meningen om höjda barnbidrag och 

flerbarnstillägg även en höjning av bidragsförskottet. 

Camilla Egberth, Östergötland: Jag har fyra ändrings- och ett tilläggsförslag. 

Jag börjar med sidan 38, rad 18 där jag vill ha ett tillägg efter punkten. 

Jag vill att det ska stå: ”Vi kan aldrig acceptera att arbetsgivarna godtyckligt 

kan säga upp anställda. Därför måste våra arbetsrättslagar ses 

över.” 

Det säger jag, därför att hur ska vi få arbetsgivarna att följa Arbetsdomstolens 

beslut när det gäller bland annat arbetsrätten och framför allt 

lagen om anställningsskydd. I dag köper sig arbetsgivarna fria alldeles för 

billigt. Se också vad som har hänt under den senaste tiden på bland annat 

Korsnäs och Ovako steel, där de anställda helt plötsligt har kompetensbrist. 

Därför kräver vi att arbetsrätten omarbetas. 

Vi har också några ändringar på sidan 44. Jag börjar med rad 1 och en 

petitess. Vi tycker att ”skolbarn” bör bytas ut mot ”barn och ungdomar”. 

Vi har också en ändring på sidan 44, rad 19, vill vi att det ska stå att försäkringskassa, 

länsarbetsnämnder, kommuner och landsting ska samarbeta 

i stället för som i förslaget, att de ska ges goda möjligheter att samarbeta. 

Precis som Wanja sade i sitt inledningsanförande vet vi att de har det 

redan i dag, men det sker ju inte. 

Slutligen på sidan 44, rad 40 föreslår jag att det i stället för mot ökad 

alkoholkonsumtion och ökat narkotikamissbruk ska stå att ”vi ska mobilisera 

samhället för minskad alkoholkonsumtion och minskat narkotikamissbruk.” 

Jag yrkar bifall till mina tilläggs- och ändringsförslag. 

Camilla Egberth, Östergötland: Mitt yrkande liknar föregående talares, 

Martina Anderssons när det gäller sidan 44, rad 18, fast jag har en lite 

annorlunda formulering men samma argument. Jag vill att meningen där 

ersätts med: ”Resultaten från försök till finansiell samordning mellan försäkringskassa, 

länsarbetsnämnder, kommuner och landsting är goda. 

Dessa aktörer ska med stöd av den lagstiftning som tillkom per den 1 

januari 2004 samverka för att snabbare få sjukskrivna tillbaka till arbetslivet 

och för att kunna bedriva ett effektivt förebyggande arbete.” 

Maud Byquist, Västernorrland: Jag vill yrka på en ny punktsats på sidan 

45. Den rör en grupp som inte är omnämnd i det här avsnittet. Yrkandet 

är: ”I rehabiliteringsarbetet måste gruppen sjukskrivna arbetslösa särskilt 

uppmärksammas, då de saknar arbetsgivare, företagshälsovård och oftast 

facklig organisation. En ansvarig rehabiliteringsmyndighet måste utses 

för gruppen sjukskrivna arbetslösa med uppgift att så skyndsamt som 

möjligt ge individen råd och stöd att återgå till arbetsmarknaden.” 

Det är svårt att vara arbetslös, men det är ännu svårare att vara sjukskriven 

och arbetslös. De arbetslösa får stöd hos arbetsförmedlingen. Men de 

sjukskrivna arbetslösa får oftast höra att de ska återkomma till arbetsförmedlingen 

efter att de har blivit rehabiliterade, för de står inte till arbetsmarknadens 

förfogande. Sjukskrivna saknar dessutom sjukpenninggrundande 

inkomst och får därför inte heller tillhöra försäkringskassan. Den 

här gruppen hänvisas till socialtjänsten. 

95

96 

Socialtjänsten är bra på social rehabilitering men inte bra på medicinsk 

rehabilitering, för de har inga sådana resurser. Följden blir att de här sårbara 

personerna inte får någon rehabilitering. Arbetslinjen tillämpas i 

socialtjänsten. Men när det gäller den här gruppen törs inte socialsekreterare 

säga: Nu ska du ut och jobba. Vi kräver arbetslinjen. Man vill nämligen 

inte gå emot någon läkare. De här personerna fastnar alltså i en ond 

cirkel. Det är egentligen ingen som svarar för rehabiliteringen. Vi har inte 

råd med det. Det kan vara ungdomar som skadar sig sista året på gymnasiet 

till exempel. Både ekonomiskt och humanitärt lämnas den här gruppen 

utanför. 

I min hemkommun Härnösand var den här gruppen år 2002 den största 

gruppen som uppbar ekonomiskt bistånd. 2003 hade den växt. Jag skulle 

vilja att socialdemokratin tar en stark ställning för och visar att vi faktiskt 

bryr oss om de här personerna. 

Jag vill yrka bifall till det här yrkandet. 

Jan Nilsson, Skåne: Jag har ett yrkande som gäller sidan 38-39. Det står i 

texten att: ”för att stärka köpkraften hos löntagarna vill vi även ta bort det 

sista steget i kompensationen för de allmänna egenavgifterna och fastställa 

statlig skatt till 15 procent.” Det här handlar om 13 miljarder som man 

tar bort när man tillför köpkraft. Vi i kommunerna står nu inför massuppsägningar 

därför att de pengar som vi har inte räcker till. Varför räcker de 

inte till? Jo, det är helt enkelt så att vi har pådyvlats reformer som är fullständigt 

ofinansierade från början. Vi har LSS som jag vill säga är en stor 

gökunge i det här boet. Det är otroligt att man kan släppa i väg en sådan 

här sak som inte är finansierad och som äter ut på bekostnad av vård, omsorg 

och skola. Vi måste nu gå in och skära kraftigt i det för att få plats med 

den här gökungen. 

För dem som får nytta av det här är det jättebra, men det ska vara finansierat. 

Ska vi då först säga upp människor och sedan gå till AMS för att få 

pengar eller baklänges på något vis? Det här håller alltså inte. 

Ska vi sänka skatter ska vi göra det på rätt ställe, men vi ska definitivt 

inte göra det på ett sådant sätt att folk upplever att man inte kan få den 

välfärd och den omsorg som vi har sagt att man ska ha. Vi måste vara tydliga, 

vi måste vara starka och stå fast. Om vi har beslutat om reformer ska 

de vara finansierade. Det ska inte vara några halvmesyrer som ska släpas 

över till kommunerna som ska ordna det bäst de vill. Det får vara slut med 

att föra över till kommunerna på det viset. Därför har jag skrivit att det 

sista steget i kompensationen för den allmänna egenavgiften ska anstå tills 

redan beslutade och pågående reformer är fullt finansierade. 

Jag lyssnade på den värderade kamraten Peter från Jönköping som hade 

ett yrkande. Det var faktiskt bredare, så jag tar tillbaka mitt eget yrkande 

och bifaller yrkandet från Jönköpings partidistrikt via Peter Persson på 

denna punkt. 

Waileth Elmersson, Kalmar län: Jag yrkar på ett tillägg, ett nytt stycke i avsnitt 

5.1, sidan 38, förslagsvis rad 25. Det handlar om arbete och livskvalitet 

för människor med funktionshinder. Alla kan eller orkar inte hänga 

med i de höga tempo som arbetslivet och samhället kräver i dag. Samhall 

fungerar inte som det var tänkt, och det har nämnts förut här i dag. 

I Kalmar finns en framgångsrik verksamhet som kallas ”Delta” som 

utför enklare legoarbeten åt olika lokala industrier. Den här verksamheten 

skulle kunna utgöra en modell för arbetshandikappade. 

Men det gäller också andra grupper, till exempel människor på den 

öppna arbetsmarknaden som riskerar långtidssjukskrivning, alternativt 

människor som behöver slussas tillbaka till ordinarie jobb efter sjukskrivning. 

Sedan kan ju det hela också ses som ett sätt att behålla enklare produktion 

inom landet som annars riskerar att flyttas utomlands. 

Jag föreslår att detta lämnas över till redaktionsutskottet. 

Ann-Marie Wågström, Skåne: Folkhälsoproblemen är en fråga som finns 

med i förslaget till politiska riktlinjer – en tillväxtfråga så viktig som 

någon. I programmet står det att vi ska göra något men inte varför. Därför 

föreslår jag följande tillägg på sidan 43, rad 35: ”Alkoholbruket ökar nu 

kraftigt. En ökad konsumtion av alkohol leder till ett ökat missbruk med 

sjukdom och ohälsa som följd. Den svenska alkoholpolitiken har varit 

mycket framgångsrik men har inte förutsättningar att fungera som den 

gjort tidigare. Nu måste vi finna nya vägar för att motverka alkoholens 

negativa effekter.” 

Bodil Hansson, Västernorrland: På sidan 44, rad 13 vill vi från Västernorrland 

yrka på följande tillägg: ”Vi vill även att reglerna som handlar om 

företagens redovisning ses över i syfte att skapa ett system som betraktar 

personalen som en tillgång för organisationen.” 

Anledningen till att vi vill göra det tillägget är att vi anser att det är viktigt 

att få arbetsgivare att inse värdet av en god arbetsmiljö och att få dem 

att vidta de åtgärder som behövs för att ingen ska behöva bli sjuk eller skadad 

på sitt arbete. 

Många arbetsgivare inser redan i dag värdet av detta. Tyvärr är det alltför 

många som inte gör det. Bland de arbetsgivarna behövs det, tycker vi, 

en attitydförändring. För att få till stånd en sådan attitydförändring måste, 

anser vi, företagens humankapital synliggöras i ekonomisystemen. Det 

är viktigt att använda ekonomisystem som baseras på att personalen 

betraktas som en tillgång. Som det är i dag utgör personalen endast en 

kostnad i bokföringen, trots att personalen är företagets viktigaste resurs. 

Genom att tydliggöra personalen i redovisningen skapar man alltså ett 

ökat intresse inom företagen för personal- och arbetsmiljöfrågor. Personalens 

ställs i verksamhetens fokus. Precis som företagens realkapital måste 

även humankapitalet underhållas. Detta sker i dag i de flesta företag 

genom personalutbildning och satsningar på förbättrad arbetsmiljö. 

97

98 

Normalt kostnadsförs alla satsningar på utbildning och förbättrad arbetsmiljö 

samma år som de genomförs. Med en humankapitalansats vad 

gäller redovisningen kan den bilden bli annorlunda. Då betraktas de här 

åtgärderna som investeringar och skrivs därför av på en period över flera 

år. 

Att satsa på arbetsmiljö och personalutveckling kommer därför med 

hjälp av systematisk personalekonomi att framstå som de nödvändiga 

investeringar som det faktiskt är. 

Charlotta Svanberg, Kronoberg: Avsnittet 5.2 med rubriken ”Sverige ska bli 

ett föregångsland på integrationsområdet” är i grunden ett positivt och bra 

avsnitt. Min erfarenhet av integrationsarbetet och de här frågorna är att 

det många gånger tenderar att bli bara vackra ord i stället för konkreta 

resultat. 

Att ha ett arbete är en viktig faktor, kanske den allra viktigaste i integrationsprocessen. 

Många gånger handlar det bara om att få in en fot på 

arbetsmarknaden, att få en möjlighet att visa vad man går för. Men jag vet 

att för många upplevs bara det som ett oöverstigligt hinder. För att sätta 

ytterligare press på alla arbetsgivare – både privata och offentliga, och 

såväl stora som små – yrkar jag på följande tillägg på sidan 41, rad 28 

under punktstycket ”Aktiva åtgärder mot diskriminering”. Stycket bör 

avslutas med följande mening: ”För att få ta del av statliga arbetsmarknadsmedel 

ska samtliga arbetsgivare kunna uppvisa mångfaldsplaner.” 

Avsikten med detta är att öka medvetenheten, ”tänket” och agerandet i 

de här frågorna. Vidare har jag ett yrkande beträffande sidan 44, rad 19 

under 5.4 ”Ett liv i hälsa”: ”att försäkringskassa, länsarbetsnämnder, kommuner 

och landsting ska samarbeta.” 

Det yrkandet tog Martina Andersson från Kalmar upp, så jag instämmer 

i det. Självklart ska man inte bara ha möjligheter när det gäller offentliga 

instanser att samarbeta, utan man ska också samarbeta med varandra. 

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Jag kommer från årets tillväxtkommun och 

säger som Göran Persson: Ni kan applådera nu. (Applåder) 

Det är inte självklart att saker händer av sig själva. Så är det ju aldrig. Vi 

har ganska mycket ambitioner med det här programmet. Väldigt många 

av ambitionerna kommer att vila på den offentliga sektorns axlar. Vi vet 

att detta med ledarskap är avgörande; det är oljan eller gruset som avgör 

om maskineriet fungerar eller inte. Ett av de största svinnen inom den 

offentliga sektorn tror jag är just dåligt ledarskap på olika nivåer. Detta 

orsakar att människor blir utbrända och gör att man har en dålig organisation 

och att man inte får gjort det man skulle göra. Man orkar inte fokusera. 

Vi skulle egentligen behöva ha en lite vidare diskussion om ledarskapet 

inom den offentliga sektorn. Vi måste också våga satsa på 

utvecklingen av rollerna och en ökad förståelse just för vad ledarskap är. 

Därför tänkte jag yrka på en ny punkt på sidan 45, rad 11: ”Vi vill satsa 

på ledarskapet i både landsting, regioner och kommuner. Satsningen ska 

stärka ledare på alla nivåer, från enhetschef till direktör.” 

Helen Sandgren-Stenmark, Göteborg: Jag vill ha en ändring i texten på 

sidan 38, rad 16. Det gäller meningen som börjar med ”Vi vill stärka 

arbetsrätten”. Det låter inte klokt, men jag vill att den stryks därför att jag, 

som jag tycker, har en bättre skrivning: ”Utgångspunkten på arbetsmarknaden 

ska vara tillsvidareanställningar. Det är en viktig norm som vi måste 

slå vakt om.” 

Varför vill vi genom stärkt arbetsrätt minska på visstidsanställningarna 

och särskilt de så kallade timanställningarna samt ta bort turordningsreglerna 

i LAS? Turordningsreglerna i LAS var uppe på kongressen år 2001, 

så det borde inte vara så svårt. 

Ytterligare en ändring som jag skulle vilja göra gäller också sidan 38, 

men nu rad 24. Det gäller meningen om heltid och deltid. Här har vi det 

facklig-politiska. Jag yrkar att skrivningen ska vara som på partikongressen 

år 2001. Det var en stor vinst, och den tycker jag att vi kunde ha kvar. 

Slutligen vill jag på sidan 41, rad 41 stryka meningen som pekar ut en 

fördomsfull syn på människor med utländsk bakgrund. Varför ska de bara 

komma hit och lyfta pengar? Det är vad meningen andas, tycker jag. 

Med detta yrkar jag bifall till mina förslag. 

Ann-Britt Ljungberg, Kalmar län: Jag vill ändra ordet ”vill” till ”ska” på 

sidan 38, raderna 16 och 24. Vad jag nu ska säga har jag redan tidigare 

sagt, och det kommer nog att sägas fler gånger: Vi måste lagstifta om rätten 

till heltid och om möjligheten till deltid. Alla kvinnor och män måste 

kunna ha rätt att kunna försörja sig på sina arbeten. Dessutom handlar det 

om att förändra attityden i vårt samhälle att kvinnor har andra möjligheter 

till försörjning än genom sitt arbete. 

Vi måste också fastslå att kvinnor och män har samma rätt till sin egen 

försörjning genom sitt arbete. Det är ju så att inte ens den offentliga sektorn 

har tagit sitt ansvar att arbeta för att införa heltider. 

Samtidigt är det så, att när man arbetar i ett mansdominerat yrke får 

man oftast strida för att få möjlighet att jobba deltid. Kvinnor och män 

som vill och har möjlighet att försörja sig genom att arbeta deltid ska 

absolut få göra det. 

Jag yrkar bifall till min ändring av orden, plus att jag yrkar bifall till 

Birgitta Gidbloms och René Norgren-Jeryds förslag. 

Anders Karlsson, Blekinge: Jag vill ta upp problemet med att många blir 

sjuka på arbetet. Det är viktigt att vi har förebyggande åtgärder på 

arbetsplatserna, som utgår från sambandet mellan arbetsmiljö och arbetsorganisation. 

Mitt yrkande stämmer till stor del överens med Tobias Scharins, men jag 

har på sidan 44, rad 10 och 11 en förändring: ”Utbildning av arbetsgivare, 

99

100 

arbetsledare, skyddsombud och anställda i arbetsmiljöfrågor måste öka för 

att skapa den optimalt bästa arbetsmiljön.” I övrigt yrkar jag bifall till 

Tobias Scharins förslag. 

Eva-Britt Dahlström, Blekinge: Jag yrkar bifall till ett tillägg på sidan 44, 

i stycket ”Ibland krävs omskolning” på rad 31. Vi talar ju i programmet hela 

tiden om tillväxt och nödvändigheten av att ha trygga välfärdssystem i 

syfte att dessa på sikt ska kunna få människor att återgå i arbetet. Så måste 

det naturligtvis vara – men det finns en grupp som jag är övertygad kan 

känna sig lite påhoppade på ett negativt sätt, nämligen genom att vi inte 

ens nämner dem. Jag tänker på de människor som av olika orsaker, till 

exempel olycksfall både i och utanför arbetet, drabbats av så svåra skador 

att de inte kan återgå i arbete. 

Till dem vill jag ge lite medmänsklig tillväxt, genom att vi nämner dem 

i programmet med följande tillägg: ”Vi vill att de som på grund av svåra 

skador inte kan återgå i arbete även i fortsättningen ges möjlighet till 

rehabilitering för att klara av sitt dagliga välbefinnande.” 

Sedan vill jag också passa på och yrka bifall till Birgitta Hedbloms och en 

annan talares skrivning om heltid som en rättighet. Jag vill också att kongressbeslutet 

från 2001 ska gälla på den punkten. 

Jag vill också passa på och yrka bifall Carina Dahls förslag om kamp mot 

våldet och för ökad jämställdhet. Det är jätteviktigt! Hon säger att det är 

många människor som lever med våld, och det är det. 20 500 kvinnor 

anmäler misshandel varje år, 9 000 barn har blivit misshandlade eller 

utsatta för sexuella övergrepp. 8 000 barn och kvinnor lever med skyddad 

identitet på grund av våld från deras män, varav 3 000 är barn och 160 

män. Det säger lite om jämställdheten! 

Gunilla Johansson, Västerbotten: Precis som Wanja sade, fortsätter kampen 

för ett drogfritt samhälle genom att vi tar fortsatta krafttag. Det är ju 

ett stort problem, och vi måste hitta ännu bättre lösningar än hittills. 

Många människor befinner sig i ett missbruk och kommunerna har stora 

kostnader för de personer som finns i missbruket. 

Jag yrkar bifall till en ändring på sidan 45, rad 2: ”En utbyggd missbrukarvård 

med en rik variation av behandlingsformer, särskilt för unga missbrukare.” 

Jan-Erik Johansson, Östergötland: Jag ska hålla mig till sidan 38 och leta 

mig ned till rad 29. Efter ”matchningen på arbetsmarknaden måste” vill 

jag ha ett tillägg: ”när alla lokala möjligheter är uttömda” innan det fortsätter 

med ” också fler vara beredda”. 

Det har sin anledning i att när jag läste riktlinjerna var jag ganska förnöjd, 

även om jag håller med många andra om att det finns justeringar. 

Martina från Kalmar hade med någonting om samverkan, och det kommer 

jag in på med mitt nästa tillägg. 

Men när man pratar om att arbeta på andra orter förstår jag inte vad man 

menar. Jag som jobbar med folk som får ett hinder och måste bryta upp i 

en krissituation vet att det är en oerhörd katastrof för de människorna. 

Den texten kan få vara kvar, men man måste ha ett tillägg som talar om 

att arbetsförmedlare och andra som har otroligt pressade situationer måste 

ha någon möjlighet att få jobba för att människorna verkligen ska ha en 

chans på hemmaplan. Det är inte lätt, och jag vet att det finns många 

norrlänningar här som liksom jag själv en gång i tiden har ryckts upp. 

Det behöver sättas in något tillägg. Om det inte ska vara exakt det här 

så vädjar jag till Wanja att skicka det till redaktionsutskottet, så att de kan 

hitta någonting som garanterar att de kommer att få den hjälp de behöver 

på hemmaplan. Det är viktigt! 

Det andra tilläggsyrkandet börjar på rad 32 och är bara en fortsättning: 

”En offensiv arbetsmarknadspolitik förutsätter att samtidigt som staten 

har ett övergripande ansvar måste det regionala och lokala inflytandet 

stärkas. Politiken måste kunna anpassas till de specifika och ibland unika 

förutsättningar som finns i landets kommuner och län. De olika regelsystem 

som finns inom arbets¬marknadspolitikens område är inte alltid 

konstruerade för att samverka med varandra. Ibland uppstår målkonflikter. 

Regelsystemens konstruktioner och mål ska därför reformeras.” 

Det här är någonting som man har pratat om mycket, men jag ser att 

den gula lampan nu har blivit röd. Jag yrkar bifall till dessa ändringar, eller 

att de tas till redaktionskommittén. 

Maria Augustsson, Göteborg: Jag skulle vilja prata om avsnittet 5.3, Ett 

jämställt samhälle, under punkten Ett jämställt Europa.Jag har nämligen 

ett tilläggsyrkande där, för jag tycker att vi måste skriva någonting om den 

sexslavhandel som äger rum i Europa i dag. Det är svårt att prata om vikten 

av ett jämställt Europa utan att ens nämna det här. 

I dag är sexslavhandeln större än den transatlantiska slavhandeln för 

300 år sedan! Man räknar med att en halv miljon kvinnor och barn säljs 

som sexslavar i Europa, 2004. För Sveriges del räknar man med att ungefär 

2 500 kvinnor ingår i denna sexslavhandel. Mörkertalet är stort – det 

är ju inte en verksamhet som älskar offentlighet, precis. 

Vad har då det här med tillväxt att göra? För mig är det fullständigt 

självklart. Sexslavhandeln är patriarkatets allra grymmaste konsekvens. Så 

länge vi har kvar patriarkatet kommer det att hämma kvinnors och mäns 

möjligheter att bli och vara det de vill och det som bäst gagnar samhället. 

Det gör dem till och med till sexslavar! 

Jag lovar, det finns ingen kvinna eller något barn som vaknar en morgon 

och säger: ”I dag vill jag bli sexslav!” Däremot tänker många på och drömmer 

om att bli lärare, läkare eller till och med mamma. Det här är ganska 

självklara saker, men tyvärr har vi partivänner i andra medlemsländer i EU 

som hävdar att sexslavhandeln bygger på egen, fri vilja. 

101

102 

Jag tycker därför att vi ska göra allt vad vi kan för att hindra detta och för 

att förverkliga de här personernas verkliga drömmar. 

Jag yrkar på en ny mening, sidan 43 rad 10: ”Ett stort problem för 

Europas framtida tillväxt är handeln med kvinnor och barn för sexuellt 

utnyttjande. Denna handel måste stoppas. Vi vill att EU verkar för ett 

informationsutbyte mellan Öst- och Västeuropa inom detta område samt 

att offren för sexslavhandeln får ett rättmätigt skydd.” 

Berith Gustafsson, Jönköpings län: Vi står inför en utmaning. För att välfärden 

ska kunna bibehållas måste offentlig sektor stå sig väl i konkurrensen 

som attraktiv arbetsgivare. Vi måste skapa arbetsplatser som lockar 

kompetent och engagerad personal. 

Arbete inom offentlig sektor måste uppvärderas. Då handlar det om 

lönen, arbetsmiljön och möjligheten till heltidstjänster men också om 

medbestämmande, delaktighet, kompetensutveckling och bra ledarskap – 

saker som stämmer väl överens med våra värderingar. Vi ska vara stolta 

över den offentliga sektorn, som redan i dag håller hög kvalitet. Men vi 

ska inte vara nöjda utan fortsätta utvecklingen för att möta människors 

allt högre krav på offentlig verksamhet, både som arbetsgivare och brukare. 

Därför yrkar jag att sista stycket på sidan 45, rad 5–10, ändras till: 

”Fortsätta utveckla ledarskapet och nya arbetsorganisationer i offentlig 

sektor. Öka den anställdes möjlighet att påverka sin arbetssituation och 

vara delaktig i kvalitetsarbetet. Hela den offentliga sektorn ska vara en 

positiv förebild för övriga arbetsmarknaden i sitt arbete mot ohälsa i 

arbetslivet.” 

Motivet till mitt ändringsyrkande är framför allt att ge en mer positiv 

framtoning till offentlig sektor. Andemeningen stämmer i stort sett 

annars med partistyrelsens förslag. 

Robert Olesen, Kronoberg: I mitt arbete som regionalt skyddsombud för 

Metall i Kronoberg ser jag alldeles för många som är långtidssjukskrivna i 

onödan på grund av att arbetsgivare brister i rehabiliteringsansvar. 

Därför yrkar jag på följande tillägg på sidan 44 rad 18: ”Påföljderna ska 

vara kännbara för arbetsgivare som inte rehabiliterar tillbaka sina anställda 

till ett meningsfullt arbete.” 

Per Persson, Halland: I mitt arbete som ombudsman i Metall möter jag 

människor som efter en rehabilitering ändå inte kan utföra ett arbete på 

sin arbetsplats. Det är ett stort problem och en stor otrygghet för den 

enskilde. Det underlättar inte en återgång i arbetet. Det är även ett problem 

för företaget och den fackliga organisationen att man många gånger 

bollas mellan försäkringskassa och arbetsförmedling där ingen tar ansvar. 

Därför vill jag att vi tydligare pekar på vikten av samarbete mellan försäkringskassa, 

länsarbetsnämnder, kommuner, landsting och fackliga 

organisationer. Med det vill jag yrka bifall till förslaget tidigare om en 

strykning på rad 19 där det ska stå att man ska samarbeta, och så tar jag 

tillbaka mitt eget förslag. 

Kerstin Zander, Halland: Det är alltid bra att komma lite längre ner på 

talarlistan, för då behöver man inte stå här så länge. 

Jag vill bara yrka bifall till René Norgren-Jeryds, Helen Sandgren- 

Stenmarks och Ann-Britt Ljungbergs förslag. 

Jim Sundelin, Västernorrland: Jag ska börja med att yrka bifall till Eva- 

Lena Janssons yrkande om nytt stycke på sidan 39 rad 21. 

Sedan har jag ett tilläggsyrkande som gäller sidan 44 rad 8, där det står: 

”Ingen ska behöva bli sjuk”. Där vill jag att det ska göras följande tillägg: 

”Ingen ska behöva bli sjuk eller skadad av sitt arbete. Alla ska ha rätt till 

en god arbetsmiljö med inflytande över arbetsorganisationerna och 

arbetstiderna. Det förutsätter ett systematiskt arbetsmiljöarbete som 

tillämpas på alla företag och omfattar alla anställda. Alla ska ha rätt till en 

kvalitetssäkrad företagshälsovård och ett förebyggande hälsoarbete. För 

att nå detta bör arbetsmarknadens parter ta större ansvar och spela en 

aktiv roll till att förbättra möjligheten för företag att efterfråga en kvalitetssäkrad 

företagshälsovård i hela landet.” 

Till vardags jobbar jag som regionalt skyddsombud inom Byggnads. Vi 

har haft avtal om att företagen ska ha avtal om företagshälsovård. Det har 

vi haft i fem, sex år. Trots det har inte företaget efterlevt kollektivavtalet. 

Det finns vissa orsaker till det. En orsak är att man inte kan efterfråga 

företagshälsovård överallt i landet inom rimligt avstånd. Det finns sådana 

ställen där man inte har företagshälsovård. Det andra skälet är att det ofta 

finns okunskap hos arbetsgivare. Det är ofta hos små arbetsgivare som är 

på väg att anställa en eller två personer. Då ska de sätta sig in i att teckna 

avtal om företagshälsovård och har inte kunskaper om det. Och så tycker 

de att det kostar en massa pengar, och då struntar de i det. 

För att kunna få det hela att fungera måste vi socialdemokrater peka på 

att arbetsgivarna och fackföreningarna löser den här frågan, så att vi tillsammans 

kan kvalitetssäkra en bra företagshälsovård över hela landet. Det 

är det jag vill trycka på. Här måste det in en skrivning. ”Vi socialdemokrater 

ska värna om att det ska ske på arbetsmarknadens parters villkor.” 

Stefan Hedin, Gävleborg: I inledningen i dag slog vi fast att det vi ser 

framför oss är att allt färre ska försörja allt fler. Det beror på att stora generationer 

går i pension samtidigt som det föds ganska få. Samtidigt värnar 

vi vår gemensamma välfärd, och vi är också ense om att vi gemensamt 

måste finansiera vår välfärd. 

Kraven på den gemensamma välfärden i framtiden kommer inte att minska 

utan snarare öka, beroende på de demografiska förändringar som sker. 

103

104 

Utifrån det synsättet blir det svårt att se hur vi ska få till det vi kallar det 

fjärde steget i kompensationen för de allmänna egenavgifterna och samtidigt 

med det sänka den statliga skatten så att bara 15 procent av inkomsttagarna 

betalar statlig skatt. Vi vet att fjärde steget kommer att kosta ca 16 

miljarder kronor i omfördelning. Hur mycket det kostar att sänka den 

statliga skatten till 15 procent känner jag inte till om vi vet riktigt. 

Men problemet är att det kommer att kosta pengar, och vi vet att kostnaden 

för den gemensamma välfärden ökar. Konsekvensen är att de 85 

procent inkomsttagare som ska betala bara kommunal och landstingsskatt 

kommer att få stå för en betydligt större del av kostnaden för den gemensamma 

välfärden, och den blir lika för alla inkomsttagare upp till en ganska 

hög månadskostnad. 

Självfallet kvarstår löftet om det fjärde steget. Men jag föreslår att man 

på sidan 39 rad 1 efter ”de allmänna egenavgifterna” lägger till: ”när statsfinanserna 

så tillåter” och att vi helt enkelt stryker sista meningen på rad 

1: ”Andelen som betalar statlig skatt ska sänkas till 15 procent.” Vid denna 

tillväxtkongress stryker vi den punkten. Vi återkommer till den frågan 

i oktober 2005. 

Carina Nilsson, Skåne: Jag vill säga några ord om Ett liv i hälsa på sidan 

43. Det övergripande målet för folkhälsoarbetet är att utjämna skillnaderna 

i hälsa. Vilka skillnader är det? Jo, de stora folksjukdomarna och riskfaktorerna 

fördelar sig så att det är de med lägre utbildning och lägre 

inkomst som drabbas i högre utsträckning än de som har högre utbildning 

och högre inkomst. Det framskymtar inte mycket i den skrivning som 

finns i det här avsnittet. Man kan till och med förledas att göra den oerhörda 

förenklingen att det är individen själv som avgör sin hälsa. 

Det låter också som att ohälsan förekommer mest i arbetslivet. I själva 

verket finns den största ohälsan hos de människor som står utanför 

arbetslivet, och det påverkar naturligtvis dem som har arbete, kanske 

framför allt kvinnorna. 

Vad är det då som har betydelse för hälsan och därmed för tillväxten? Ja, 

det är delaktighet, ekonomisk och social trygghet, trygga uppväxtvillkor, 

säker miljö och mycket annat, det vill säga frågor som i stora delar beslutas 

på regional och kommunal nivå, i mindre utsträckning av hälso- och 

sjukvården. 

Vi har en ny folkhälsopolitik med elva nya folkhälsomål. Det framskymtar 

inte alls i programmet och avsnittet Ett liv i hälsa. Jag har försökt 

formulera en tilläggspunkt. Det är möjligt att redaktionskommittén kan 

göra det ännu bättre. Det är på sidan 44 rad 3, där jag skulle vilja skriva in: 

”Förbättra folkhälsan för de grupper som är mest utsatta. Den nya folkhälsopolitiken 

ger nya möjligheter att föra in folkhälsa som en central 

punkt i kommunalpolitik och samhällsplanering. På regional och kommunal 

nivå fattas beslut som berör hälsans bestämningsfaktorer. Vi vill att 

kommunerna mobiliserar på bred front kring folkhälsoarbete.” 

João Pinheiro, Västernorrland: Vi önskar oss en ny offensiv i integrationspolitiken. 

Den är välkommen. På rad 5 på sidan 40 står det: ”De som får 

asyl i Sverige ska snabbt finna ett arbete som tar tillvara deras kunskaper 

och erfarenheter.” Det ska de som får asyl i Sverige naturligtvis göra, men 

också alla andra som i vår alltmer globaliserade värld kommer till Sverige. 

När jag besöker sfi-klasser är det bara cirka 50 procent av deltagarna som 

är flyktingar som har fått asyl. De andras kunskaper ska naturligtvis också 

tas till vara. 

Därför yrkar jag att ordet ”de som fått asyl” byts ut mot ”de som invandrat 

till Sverige”. 

Marlene Svensson, Uppsala län: I en tid när ohälsan ska bekämpas finns det 

anledning att satsa på friskvård. Men människan behöver inte bara 

motion för kroppen utan även stimulans för själen. Det är vetenskapligt 

bevisat att deltagande i kulturlivet ökar hälsan, och störst är effekten 

bland dem som är korttidsutbildade. Att förbättra folkhälsan och därmed 

få fler i arbete genom att sprida kultur till alltfler – det borde vara en 

målsättning som alla kan ställa sig bakom. 

Vi från Mälardalen har ett tilläggsförslag under rubriken Ett liv i hälsa. 

Förslaget har tidigare i kväll fått stöd från Kronoberg, så jag ska inte läsa 

hela stycket utan endast sista meningen. Den lyder: ”Vi vill därför vidga 

kulturdeltagandet genom att bland annat satsa på kultur i arbetslivet.” 

Ulla-Maj Andersson, Västerbotten: Det är väldigt intressant att få diskutera 

det utvecklande arbetet och arbete för alla. Jag skulle dock vilja ha ett 

tillägg på sidan 38 rad 31. Det handlar om den offensiva arbetsmarknadspolitiken. 

Det handlar också om att kunna få ekonomiska villkor för 

den som pendlar till arbetet. De ska förbättras, står det i underlaget. 

Jag vill ha ett tillägg som lyder: ”Därför är det viktigt med en utbyggd 

kollektivtrafik.” Den är viktig ur många synpunkter, dels för miljöns skull, 

dels för att slippa trängsel och dels naturligtvis för alla de människor som 

inte har tillgång till bil, i stor utsträckning kvinnor och ungdomar. En 

utbyggd kollektivtrafik behöver vi över hela landet om vi ska klara av en 

bra arbetsmarknadspolitik och en politik som ger möjlighet till annat 

arbete och till utbildning. 

Jag yrkar bifall till det. 

Sören Westerholm, Kalmar län: Jag vill börja med att yrka bifall till Tobias 

Scharins yrkande om företagshälsovården. 

Jag tänker själv prata lite om företagshälsovården. Det var fler som var 

uppe och pratade om det, och jag delar deras synpunkter. Många gånger 

ifrågasätter man i dag företagshälsovården. Är den objektiv, är den neutral 

eller vad är den? Jag håller med dem som är tvekande. I den inbyggda 

företagshälsovården – jag säger inte att det är så för alla, för det finns väl 

fungerande exempel – där företaget betalar lönen för personalen blir det 

105

106 

svårt att tro att man kan vara neutral. Företagshälsovården har de senaste 

åren posterat sig och håller på att jaga marknadsandelar och är som vilket 

kommersiellt bolag som helst som säljer en vara. Man ser en framtida 

marknad med de höga sjuktalen. 

Mitt yrkande är på sidan 44 rad 9, där jag vill lägga till: ”Alla ska ha rätten 

till en kvalitetssäkrad företagshälsovård, som har både en teknisk och 

medicinsk del, som i huvudsak jobbar förebyggande och är oberoende av 

arbetsmarknadens parter.” 

Jens Orback, Stockholms arbetarekommun: Hej alla socialdemokratiska 

partivänner! Det här är min fjärde kongress, men jag har aldrig varit 

ombud utan har suttit på läktaren ett par gånger. Det är betydligt svårare 

att vara ombud. Det är fantastiskt att vara här. Det sägs fantastiskt mycket 

bra om Sverige. Det är väl därför som många med mig här är socialdemokrater. 

Som journalist problematiserar man mycket, och jag skulle också vilja 

göra det. Det finns någonting som gör att jag inte kan kalla Sverige ett 

civiliserat land, någonting som är mycket allvarligt. Det är att vi har ett så 

utbrett våld mot kvinnor. Det är 22 000 fall av misshandel varje år – jag 

tror att 100 000 är mörkertalet. 

Det finns ett annat problem. Vi skiljer oss mycket i det här landet, och 

det är väl inte det som är problemet – det är nog bra att man skiljer sig. 

400 000 barn bor med bara en av föräldrarna. Problemet är att så få män 

träffar sina barn. Av de 400 000 är det 30 procent som träffar sina barn 

mindre än var fjortonde dag. Det här handlar också om tillväxt. Det kostar 

mycket att vara rädd för våld. Det kostar väldigt mycket att vara rädd 

och inte få träffa både en mamma och en pappa. 

Jag vill att vi ska ha en föräldraförsäkring som ger barnen rätt till både 

mamma och pappa. Den som får omvårdnad lär sig att ge omvårdnad, 

precis som den som får kärlek har mycket lättare att ge kärlek. Det finns 

många 40-talister i den här salen som jag tror inte fick chansen till en 

sådan föräldraförsäkring, men jag skulle vilja att ni på den här kongressen 

och nästa kongress kämpar för era ofödda barnbarns rätt att ha en föräldraförsäkring 

som ger tillgång till både en mamma och en pappa. 

Jag har lämnat ett yrkande som jag skulle vilja ge till redaktionskommittén 

som handlar om att vi ska gå mot en mer individualiserad föräldraförsäkring 

och att vi ska pröva den modell som man har i Island, där en 

tredjedel går till mamman, en tredjedel går till pappan och en tredjedel får 

man välja fritt. På sikt tror jag att det kommer att vara en normalitet att vi 

har en individualiserad föräldraförsäkring, precis som det är en normalitet 

att vi inte agar våra barn, precis som det i dag är en normalitet att homosexuella 

får ingå partnerskap. 

Jag har tre döttrar, och det är för dem jag talar. Jag vet på något sätt att 

huden minns när man får träffa sina små barn. Kommer man sedan i en 

situation kan man inte välja bort sina barn om man har fått träffa dem när 

de är riktigt små. Det gäller lika mycket för mammor som för pappor. 

Bo Ström, Kalmar län: Jag vill göra ett tillägg på sidan 38, rad 39 efter 

meningen: ”Det gäller att finna former som gör detta möjligt.” Yrkandet 

lyder: ”Vi vill bland annat pröva möjligheten att återinföra delpension 

som ett led i att öka sysselsättningen och behålla fler 60-åringar kvar på 

arbetsmarknaden.” 

Jag har jobbat som PRO-ombudsman i 14 år. Dessförinnan jobbade jag 

i 12 år inom försäkringskassan. Under dessa år har jag mött många människor 

som har kunnat åtnjuta delpension, och de vittnar om delpensionens 

förträfflighet: Delpensionen är det bästa som har hänt mig. Jag hade 

aldrig orkat arbeta fram till 65 års ålder om jag inte fått delpension. 

Möjligheten till delpension från 60 ger dem som känner sig slitna och 

trötta möjlighet att trappa ned och få längre nödvändiga återhämtningspauser. 

På så sätt kan de arbeta vidare fram till 65 eller kanske rentav 

70 års ålder. 

Då kommer förmodligen föredraganden att säga: Ja, men vi har den 

möjligheten redan i dag genom förtida uttag av ålderspensionen från 61 

år. Det är riktigt i och för sig, men förtida uttag av ålderspension är inget 

som helst alternativ för en vanlig löntagare. Pensionssänkningen blir livslång 

och mycket kännbar. Jag har träffat flera pensionärer som har tagit 

ut förtida pension. De tvingas att leva på socialbidrag under många år. Så 

jag tycker att vi ska glömma detta med förtida uttag för vanligt folk. 

Delpension kan vara ett alternativ till förtidspension. Dessutom kan 

delpensionen också ge ökad sysselsättning. Tio delpensionärer på halvtid 

ger fem nya jobb. Jag vill att man ska tänka på delpensionens förträfflighet. 

Det var mycket sorgligt att den lagen skrotades. 

Agneta Thörnqvist, Dalarna: Jag har ett kort tilläggsyrkande när det gäller 

sidan 37, rad 18. Flera av inläggen här har handlat om heltid en rättighet, 

deltid en möjlighet, så jag tänker inte fördjupa mig i den frågan. I stycket 

på sidan 37 räknas det upp fyra grupper som måste tillbaka till arbetsmarknaden 

för att vi ska klara välfärden när allt färre ska försörja alltfler. 

Det står: ”Ska vi klara den situationen behöver ungdomar börja arbeta 

tidigare utan att göra avkall på sina studier. Invandrare måste snabbare få 

in en fot på arbetsmarknaden. Sjukskrivna måste fortare komma tillbaka. 

Äldre ska kunna stanna kvar i arbetslivet några år till.” 

Jag vill avsluta den meningen med mitt tilläggsyrkande som lyder: ”och 

deltidsarbetande kvinnor måste få möjlighet att jobba heltid.” 

Teres Lindberg, Stockholms arbetarekommun: Vi som bor i staden eller i 

länet vet att det är milsvida skillnader på de delarna. 

Jag har tre yrkanden som jag vill lyfta fram här. Det första handlar om 

att vi från Stockholm har sett en brist när det gäller tillgänglighetsperspektivet. 

Vid underhandskontakt med föredraganden har jag fått höra att 

man kommer att yrka på att detta ska till redaktionsutskottet, och det 

tycker vi är mycket bra. 

107

108 

Mitt andra yrkande är en ny punktsats som jag tänker läsa upp på sidan 

41, rad 36: ”Rätten att inte diskrimineras gäller alla.Lagarna mot diskriminering 

omfattar bara vissa områden och vissa grupper. På lite längre sikt 

bör huvudinriktningen vara allas grundläggande rätt till likabehandling. 

Lika ska utgöra grunden för de åtgärder som vidtas, inte olika.” 

I dag utgår lagstiftningen från en norm som gör att om man avviker 

från det som är lika kan man bli diskriminerad. Självfallet är det förödande 

varje gång någon blir diskriminerad på grund av kön, etnicitet, handikapp 

eller sexuell läggning. Men det är ett problem i sig att lagstiftningen 

utgår ifrån att det finns olika grupper som är avvikande från det normala. 

Hade jag varit svensk eller inte suttit i rullstol, om jag hade varit man, 

om jag inte hade spenderat natten med någon av samma kön som jag själv 

hade jag fått det där lånet, det där jobbet eller kommit in på just den krogen. 

Det är just det här som är problemet. En rättvis lagstiftning måste utgå 

från att alla människor är lika värda, oavsett olikheter. I grunden handlar 

det om mänskliga rättigheter och varje persons rätt att bli behandlad med 

den respekt som man förtjänar. 

Mitt tredje yrkande innebär en förändring av partistyrelsens förslag på 

sidan 41, rad 35. Där säger partistyrelsen att vi ska undersöka möjligheterna 

att införa antidiskrimineringsklausuler vid offentlig upphandling. 

Mig veterligen har man undersökt detta i åtta år. Problemet har varit 

juristernas invändning mot diskrimineringsklausuler. Men det finns färdiga 

förslag. Ni får ursäkta att jag inte vet om alla våra ombudsmän har börjat 

att tillämpa det gemensamma förslaget. De har en oerhört stor juridisk 

kompetens och har färdiga förslag som skulle kunna börja tillämpas i 

morgon. 

I Stockholms stad tillämpar vi idag antidiskrimineringsklausuler. Vi 

håller också på att utveckla dem för att se till att de företag och organisationer 

som vi har upphandlingar med inte diskriminerar. Det handlar om 

att uttrycka en politisk vilja att tillämpa antidiskrimineringsklausuler. Det 

är vad det handlar om. 

Jens Sjöström, Stockholms län: Det som jag nu yrkar på är något som 

Stockholms stad, Stockholms län, Örebro, Malmö, Göteborg och 

Bohuslän står bakom. 

Som vi alla är överens om har Sverige i dag en mängd kunskap som går 

förlorad när nya svenskar som har flytt till vårt land inte kommer in på 

arbetsmarknaden. Därför instämmer vi i den tydlighet som återfinns i 

materialet på sidan 40, i det stycke som inleds med: ”Reformera mottagandet 

så att alla snabbt kan börja arbeta, där just arbetsförmedlingens 

centrala roll markeras.” 

Det finns ett antal kommuner som har ett väldigt hårt tryck på sig att ta 

det samordningsansvar som kommunerna har i det viktiga arbetet att lotsa 

nyanlända flyktingar in i det svenska samhället och arbetslivet. Att 

lyckas bra med denna integrationsprocess är i grunden en fråga om den 

enskilda människans människovärde. 

I den roll som kommunerna har måste staten framgent ta ett större 

ansvar, menar vi, för att stödja kommunerna såväl ekonomiskt som samverkansmässigt 

för att de ska kunna fullgöra sin roll på ett bra och människovärdigt 

sätt och för att kunna ha ett bra flyktingmottagande. 

Därför yrkar jag att det ska göras en ändring på sidan 40, rad 22 som 

lyder: ”Kommunernas samordningsansvar för nyanlända flyktingar måste 

ges rätt till bättre stöd såväl ekonomiskt som samverkansmässigt från staten 

och viktiga myndigheter. Arbetsförmedlingarna måste tillsammans 

med kommunerna kopplas in i tidigare och få ett större ansvar för nyanlända 

flyktingar.” 

Stig Malm, Stockholms län: För att jag inte ska glömma bort det ska jag 

börja med att yrka bifall till Lotta Håkansson Harjus förslag. 

Det vore förmätet av mig att recensera Göran Persson,men jag tyckte att 

hans inledning på den här kongressen var fantastiskt fin. Om jag räknade 

rätt tog det ungefär 15 minuter innan han nämnde ordet tillväxt. Han 

ägnade de 15 första minuterna åt den viktigaste frågan som vi borde ha 

uppe på den här kongressen. 

Rent principiellt tycker jag att det är fel att fokusera, inte på våra mål 

utan på våra medel. 

Många kloka politiker har sagt att tillväxt ska vi ha för att förverkliga 

våra mål. 

Arbetarrörelsens viktigaste fråga har alltid varit full sysselsättning. Att 

låta människor som vill jobba gå arbetslösa är ett oerhört stort slöseri med 

den viktigaste resursen vi har. Det som har irriterat mig ganska mycket 

under många år är att vi räknar arbetslösheten i procent. Procent kan inte 

bli arbetslösa, kära vänner. Bakom varje tiondel av en procent döljer sig en 

människa av kött och blod. Men jag förstår att ekonomerna gärna vill räkna 

arbetslösheten i procent så den går att jämföra med inflationen. 

I dag står över en miljon människor, står det i riktlinjerna, utanför 

arbetsmarknaden. Vi är alltså i en situation med massarbetslöshet. Därför 

borde den här kongressen egentligen ha fokuserat på hur vi kommer till 

rätta med vårt stora problem. Sedan kunde vi diskutera som underproblem 

hur vi ska nå de mål vi har. 

Tillväxten är, det måste erkännas, en viktig del i samhället. Men det är 

ingen självklarhet att tillväxten ger flera jobb. 

Vi har två offentliga sektorer i det här landet. Vi har en nyttig offentlig 

sektor, och vi har en onyttig offentlig sektor. Vi har en nyttig offentlig 

sektor i människor som jobbar i vård, skola och omsorg, och vi har en 

onyttig sektor i människor som är arbetslösa. Många blir ofta förvånade 

över att man säger att arbetslöshet är en offentlig sektor. 

Vi gjorde stora misstag under 90-talet. Vi flyttade ut ungefär 70 000 

människor från den nyttiga offentliga sektorn till den onyttiga offentliga 

109

110 

sektorn. Det här får självklart inte upprepas. Argumenten att vi är bland 

de bästa länder i Europa när det gäller arbetslöshet eller, ännu värre, när vi 

säger att 96 procent av svenska folket har jobb tycker jag inte är värdiga 

oss. Vi måste vara glasklara och tydliga: Ska vi vinna nästa val måste vi 

klara sysselsättningen i det här landet. 

Vivianne Macdisi, Uppsala län: Jag vill föra upp en viktig fråga på dagordningen. 

Det är en fråga som diskuteras mycket runtomkring oss men där 

vi i partiet kört fast i en oförmåga att hitta bra lösningar. Det gäller vår syn 

på de hushållsnära tjänsterna. 

Vi har haft en förlegad syn på de personer som jobbar i den branschen, 

en syn som bottnar i en rädsla för ett klassamhälle som vi i så många år har 

arbetat för att krossa. Men nu måste vi förhålla oss till den verklighet vi 

lever i. Vi kan inte blunda för den oerhört stora svarta marknad som finns 

i dag. Jag är uppriktigt sagt oroad för alla de kvinnor som i dag jobbar på 

den svarta marknaden. De har inga rättigheter. De får inte som vi andra 

del av det sociala skyddsnät som arbetsrätten erbjuder. Vem värnar dessa 

kvinnor? Jag gör det. Jag vill och hoppas att vi socialdemokrater vågar ta 

de steg som behövs för att främja och aktivt hitta lösningar som öppnar 

upp för de här personerna att välja att jobba på den vita marknaden såsom 

de önskar. 

Detta är en stor fråga, det vet jag, och det är möjligt att den hör hemma 

på en ordinarie kongress. Den kanske till och med ska behandlas som en 

motion. Men jag vill att vi i dag vågar visa att vi har förstått problemet och 

att vi är beredda att diskutera det vidare. 

Därför yrkar jag i min egenskap av ung, kvinna och invandrare på följande 

text på sidan 38, rad 19, en ny punkt, ”Tryggare anställningar i 

tjänstesektorn: I dag omsätts de hushållsnära tjänsterna till stor del på den 

svarta marknaden. Det skapar otrygghet för dem som arbetar i branschen. 

Om de som arbetar med hushållsnära tjänster i stället blir en del av den 

vita marknaden höjs deras status och nya arbetstillfällen skapas, och 

anställningarna blir tryggare med kollektivavtal.” 

Jag vill att vi ska våga visa att vi kan och att vi vill ta ansvar för de här 

människorna. 

Åsa Ögren, Västerbotten: Partivänner, ABF-vänner och folkbildningsvänner! 

Vi har här att ta ställning till ett tillväxtprogram som är fullt av förslag 

med fokus på de människor som redan vet vad de vill och vad de kan. 

Det är bra med akademiska utbildningar, med insatser för företagande 

och forskning. Det är inte det jag är ute efter. Men vi ABF:are vet vad folkbildningens 

pedagogik innebär och hur väl den behövs för de människor 

som inte har kommit så långt i sin egen övertygelse om att de kan och att 

de vill. 

ABF har ett måtto, det är att ge mest till dem som fått minst. Till det 

behöver vi det socialdemokratiska partiets fulla och odelade stöd på riks- 

nivå, på landstingsnivå och på kommunal nivå. På förra kongressen, i 

Västerås, hade partistyrelsen glömt folkbildningsperspektivet i riktlinjerna, 

och så har hänt en gång till. Så vi kommer att vara några folkbildare 

och ABF:are som yrkar på saker, och det ska jag också göra. 

På sidan 40, rad 32 finns det ett avsnitt som börjar med: ”Förbättra 

utbildningen i svenska språket.” De första två meningarna har vi inga synpunkter 

på. Men den mening på sidan 35 som börjar med ”den som helt 

saknar utbildning” har vi förslag till en ändrad text. Den lyder: ”Den som 

helt saknar utbildning ska via den kommunala vuxenutbildningen och folkbildningen 

få undervisning med en studietid och en studietakt utifrån 

individuella förutsättningar i det svenska språket men även svenskkunskaper 

i övrigt som behövs för en daglig livsföring.” 

Då kan man fundera vad vi menar med det. Men vi som var med i folkbildningen 

för tio år sedan när studieförbunden hade ansvar för sfi vet hur 

viktigt det är att informera och ge kunskaper om konsumenträtt, vårt valsystem, 

högkostnadsskydd och annat som man behöver när man kommer 

ny till vårt land. 

Stycket fortsätter: ”Utbildningen måste också kunna ges i kombination 

med det arbete eller den praktik som den nyanlände deltar i.” 

Det här hoppas och förväntar vi oss att alla socialdemokrater ställer upp på. 

Tullia von Sydow, Stockholms arbetarekommun: Det känns väldigt ärofullt 

att få stå här i dag, att vid 85 års ålder få delta i den här kongressen. 

Det har också bäring på det stycke som jag skulle vilja prata om, ”Äldres 

kunskaper och erfarenheter behövs.” Det är ju så sant som det är sagt. Det 

förs fram ett antal bra argument i det här stycket, men det räcker inte därför 

att det är en komplicerad fråga att få in äldre människor på arbetsmarknaden 

och över huvud taget i samhället. Därför skulle jag vilja göra 

lite kompletteringar. Det är på sidan 38, rad 34: ”Ohälsan i arbetslivet 

måste bekämpas, arbetsvillkoren förbättras och kompetensutveckling 

erbjudas under hela yrkeslivet. Det gäller att ta till vara de äldres yrkeserfarenhet 

och underlätta generationsskiftena på arbetsplatserna. Många 

äldre vill och kan arbeta längre än de gör i dag. Det gäller att förändra attityderna 

hos arbetsgivare, arbetskamrater och fackliga företrädare om värdet 

med ett högt arbetskraftsdeltagande bland 50-plussarna. 

Resursslöseriet måste förhindras. 50 procent av personalen inom vissa 

yrken väntas gå i pension före år 2015 med stora kompetensförluster i 

arbetslivet som följd. Det gäller därför att finna former både i näringslivet 

och i offentlig och frivillig verksamhet så att deras resurser tas till vara, 

som behövs i politiken och i närsamhället.” 

Jag vill sluta med att säga följande: Alla behöver behövas! 

Nalin Pekgul, S-kvinnor: Visst är Tullia von Sydow underbar! Jag brukar 

säga hemma att varje gång jag träffar Tullia känner jag mig så gammal, för 

hon är så pigg. 

111

112 

I arbetslivet har kvinnor generellt sämre villkor än män. De allra sämsta 

villkoren har LO-kvinnorna. Det ser vi i frågor om trygghet i anställningen 

och rätten till heltid. Det är i dessa frågor som både klass och kön visar 

sig tydligast. I dag är det så att 13 procent av LO-kvinnorna arbetar 

mindre än de själva vill. Ungefär 25 procent av dem som är under 26 år vill 

ha längre arbetstid än de i dag har. Därför vill jag på sidan 38, rad 24 stryka 

meningen ”Vi vill verka för att lagstifta om rätt till heltid och möjlighet 

till deltid.” I stället vill jag att det ska stå: ”Lagstiftningen måste stärkas 

så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet.” 

Vidare vill jag ha ett nytt punktstycke på sidan 44: ”Jämställd sjuk- och 

hälsovård. I dag får kvinnor och män inte samma vård. Det beror både på 

fördomar och på okunskap. Forskning är utförd på män, och många mediciner 

är utprovade på män. Det medför att man vet mindre om kvinnors 

symtom, sjukdomar och vilka effekter olika mediciner har på kvinnor. 

Den ordningen måste brytas. Men jämställd vård handlar också om brister 

i kunskap och om genusordning. Alla kategorier av vårdpersonal måste 

därför såväl i sin grundläggande utbildning som i fort- och vidareutbildning 

delges kunskaper om såväl strukturella förutsättningar som 

medicinska skillnader mellan män och kvinnor.” 

Jag yrkar bifall till dessa mina förslag. 

Maryam Yazdanfar, Stockholms län: Jaha, Maryam,tänker du skaffa barn? 

Den frågan fick jag när jag var 18 år och sökte extrajobb på Taxi 

Stockholms växel. Jag blev helt chockad, men jag insåg också att barn 

skulle bli en viktig faktor för om jag skulle få de jobb jag ville ha eller inte. 

Jag insåg också att den faktorn inte existerade för mina killkompisar. 

Jämställdhet mellan män och kvinnor är en stark profilfråga internationellt 

för Sverige. Förtjänsten är otvetydigt socialdemokratins. Vårt parti 

har historiskt haft modet att gå i täten och haft viljan att förändra invanda 

mönster och djupt rotade beteenden. Det gäller att vi som ett feministiskt 

parti håller styrfart. 

Den här extra partikongressen kan göra någonting unikt. Om djärvheten 

inte förbyts i försiktighet kan vi ta ett viktigt steg framåt för jämställdheten. 

Hos många i vår rörelse växer insikten om att föräldraförsäkringen 

behöver reformeras, bland annat hos SSU, S-kvinnor, S-studenter och 

Broderskapsrörelsen. 

Vi har i dag en situation där papporna långt ifrån tar sitt delade ansvar 

för barnen. Vi har i dag en situation där det ojämnställda uttaget av föräldraförsäkringen 

bidrar till att kvinnor får en otryggare situation på 

arbetsmarknaden. Föräldraförsäkringen borde på grund av detta göras 

tydligare kopplad till individen - förutom alla argumenten om att ett barn 

har rätt till både sin mamma och sin pappa. 

Jag och Stockholms läns partidistrikt föreslår partikongressen att anta 

att följande skrivs in i riktlinjerna: ”Föräldraförsäkringen bör därför 

utvecklas i riktningen att en tredjedel viks åt pappan, en tredjedel viks åt 

mamman och en tredjedel görs möjlig att överlåtas mellan föräldrarna.” 

Nuvarande skrivning i förslaget till riktlinjer kan verka tilltalande men 

gör inte att vi som parti går i tillräcklig opposition till nuvarande ordning 

där det i stort sett är fritt att överlåta ansvaret för barnen till kvinnorna. 

Därför föreslår vi att meningen på raderna 34 och 35 på sidan 42 stryks. 

Jag vill också be partistyrelsens föredragande att ersätta ordet ”pappalediga” 

på rad 21 på sidan 42 med ordet ”föräldralediga” samt att efter rubriken 

om ett jämställt familjeliv lägga till ordet ”och arbetsliv” så att det står 

”Jämställt familjeliv och arbetsliv” på rad 34 på sidan 42. 

Jag hoppas alltså innerligt att den här kongressen har modet att hävda 

socialdemokratins radikala jämställdhetstradition, så att vi ytterligare kan 

flytta fram positionerna för att förbättra kvinnors möjligheter och ställning 

på den svenska arbetsmarknaden. 

Greger Tidlund, Sörmland: Jag vill göra ett tillägg på absolut sista sidan, i 

det absolut sista avsnittet och på den absolut sista raden: ”Därför måste 

folkhälsofrågorna integreras i kommunernas strategiska planering och i 

övrigt bli en del i den kommunala verksamheten.” 

Margareta Bruhn, Göteborg: Det gäller sidan 44, raderna 42 och 43, och 

punktstycket ”Mobilisera hela samhället mot ökad alkoholkonsumtion och ökat 

narkotikamissbruk”. Där står det: ”Det får inte vara lättare för unga att få 

tag i narkotika och alkohol än att hitta någonstans att vara.” Det tycker jag 

är en ganska otydlig skrivning. Denna skrivning vill jag ska strykas. Det är 

väldigt viktigt att vi socialdemokrater visar var vi står när det gäller narkotika. 

Vidare vill jag ha ett tillägg på rad 4 på sidan 45 för att förtydliga det 

hela: ”Vårt mål om att narkotikafritt samhälle måste vara tydligt.” 

Britta Lejon, Stockholms län: Den ekonomiska konjunkturen börjar återhämta 

sig. Företagen börjar tjäna pengar igen. Men bonusmiljarderna har 

i alla fall inte slutat regna ännu, såvitt vi har sett. 

Men några nya jobb har vi ännu inte sett. 

Sekreterare: Ulrika Clevesjö och Tina Wedin 

I dag ser vi ett lönerace gå över jorden, där löntagare ställs mot löntagare 

och där företagen väljer att flytta produktionen dit där lönerna är lägst. 

Också i Sverige är det många som har fått uppleva den verkligheten in på 

bara skinnet. 

Arbetarrörelsens svar måste handla om en intensifierad internationell 

kamp för att stärka löntagarnas rättigheter. Det är en kamp som vi vet tar 

tid. 

I dag, just nu, går allt fler av våra kamrater arbetslösa. Och även om 

113

114 

konjunkturen framåt ser hyfsad ut, verkar vi inte få fler i jobb. Vi är med 

raska kliv på väg mot sex procents arbetslöshet. 

För svensk arbetarrörelse har, precis som Stig Malm tidigare sade, kampen 

för jobben alltid gått först. Så måste det naturligtvis vara också nu, 

också i framtiden. 

Regeringen har i vårpropositionen aviserat nya insatser i kampen mot 

arbetslösheten. Det är nödvändigt, det är rätt – men jag är rädd att det inte 

räcker. 

För att understryka allvaret i situationen, för att visa dem som i dag är 

arbetslösa att vi inte har glömt dem, för att visa att vi är beredda att göra 

mer, måste vi vara tydliga: Vi tänker göra allt som står i vår makt för att 

pressa ned arbetslösheten. Målet är inte fyra procents öppen arbetslöshet, 

målet är – nu och alltid – full sysselsättning. 

Riktlinjernas sidan 38, rad 4 – 12 behandlar det här. Men de är inte så 

tydliga som de behöver vara i detta allvarliga läge. Därför yrkar jag bifall 

till Stockholms läns yrkande på dessa rader, som Lotta Håkansson Harju 

tidigare framförde. 

Marie Nordén, Jämtland: Egentligen gör jag nu någonting som man inte 

ska göra: jag tänker inte yrka på någonting eget utan vill bifalla partistyrelsens 

förslag om Ett jämställt arbetsliv. 

Jag tror att vi alla är överens om att alla barn mår bra av att växa upp i 

jämställda familjer och att det är en alldeles för liten del av papporna som 

tar ut sin föräldraledighet. Men frågar man barnfamiljerna vad det är som 

styr beslutet om vem som ska vara hemma med barnet, så är det oftast 

ekonomin som är det avgörande. Jag tycker det är viktigt att lyssna på de 

familjerna, och därför är naturligtvis höjningen väldigt viktig. 

Jag har de senaste månaderna mött många barnfamiljer och föräldrar 

som har följt debatten och också har uttryckt en stor oro om vad som ska 

hända med deras familjeekonomi vid en kvoterad föräldraförsäkring. 

Men precis som Wanja sade förtjänar den här frågan en mycket bredare 

demokratisk process och en ordentlig diskussion i hela partiet. Vi s-kvinnor 

är mitt i vårt rådslag om hur vi vill se den framtida föräldraförsäkringen, 

och vi har inte ännu tagit ställning i den frågan. Jag ser fram emot att 

vi på nästa kongress tar ett beslut utifrån en mycket bred diskussion bland 

alla våra medlemmar och att det här inte bara ska vara en debatt som har 

förts i tidningarna. 

Fredrik Lundh, Norrbotten: I kampen för ett jämställt och barnvänligt 

samhälle måste vi syna alla system, alla verktyg och utfallen av alla reformer. 

Att sträva mot ett jämlikt uttag av föräldraledigheten är nog en 

målsättning som vi alla här inne kan skriva under på. Metoden för att nå 

dit råder det dock delade meningar om. Jag som SSUare och Ung Örn 

tror att vi som politiker måste våga visa vägen, våga föreslå reformer som 

i sin tur kan leda till att attityder förändras. Man måste dock träda varsamt 

fram, bilda opinion, skapa stöd och arbeta vidare. 

Det arbetet kan börja här! 

Det är här, en fredagskväll i april 2004, vi kan fatta ett beslut som visar 

på en tydlig vilja att skapa ett mer jämställt samhälle och ett samhälle där 

barnens rättigheter och behov bättre beaktas. 

Därför tycker jag att Maryams förslag om att röra oss mot en föräldraförsäkring 

där en tredjedel tillhör mamman, en tredjedel tillhör pappan 

och föräldrarna själva kan bestämma över en tredjedel är ett bra förslag, en 

bra början och ett tydligt ställningstagande för ett samhälle där barnen 

sätts i centrum och ett samhälle där kvinnor har samma möjligheter som 

män. 

Jag yrkar bifall till Maryams förslag samt bifall till de tilläggsförslag som 

Ardalan Shekarabi lade tidigare under debatten om integration och ungdomsarbetslöshet. 

Hilde Klasson, Uppsala län: Jag delar till fullo att det är dags för en ny 

offensiv på integrationspolitikens område. Trots de goda intentionerna 

och de stora resurser som har satsats, går integrationen fortfarande trögt. 

Människor som har invandrat till Sverige står fortfarande i högre grad än 

svenskar utanför arbetsmarknaden, och det handlar i mångt och mycket 

om attityder, värderingar och förhållningssätt hos oss alla. 

Vi socialdemokrater måste vara glasklara i att med integration menar vi 

att det handlar om ett ömsesidigt möte och ett ömsesidigt berikande. 

En kanske liten men praktisk politisk handling eller inställning skulle 

kunna vara det jag föreslår i följande tilläggsyrkande på sidan 41, rad 7: 

”Vi vill verka för insatser som ökar förutsättningarna för att arbetsgivare i 

ökad utsträckning erbjuder praktikplatser. Hinder som försvårar för fack 

och arbetsgivare att upprätta integrationsavtal ska ses över.” 

Susanne Bergström, Stockholms län: I denna debatt i kväll, med många 

inlägg är det några punkter som finns kvar hos mig. Många har sagt arbete 

åt alla och full sysselsättning, men det som fastnar i mig är att ska vi nå 

dit så måste vi ha ett antal delmål för att orka hela sträckan. Det är ett häftigt 

jobb vi har framför oss, att tillsammans med alla krafter verka för full 

sysselsättning. Jag tror att vi behöver fler delmål preciserade i våra riktlinjer. 

Jag slås också av debatten om jämställt familje- och arbetsliv, att vi 

behöver göra någonting nu, mer än skrivningar i riktlinjerna som vi har 

framför oss på bordet. Jag tror att ”3-modellen” är den som vi ska fatta 

beslut om i dag, att mera rikta in oss på den. 

Jag slås också av diskussionen om integration och vårt mottagande av 

flyktingar. Alla har vi olika erfarenheter från vår egen hemmiljö, hur vi 

jobbar i vår kommun eller landsting. Vi behöver ett bättre mottagande, ett 

mottagande som gör att personerna kommer ut i yrkeslivet snabbt, att 

man får svenskan till sig och kan klara av ett yrkesliv. 

115

116 

Vi behöver också mogna arbetsplatser, där det finns ett handledarskap och 

en förståelse för att ta emot personer som ska ut i praktik. För praktik är 

en viktig del i att få ta sin väg ut i arbetslivet. Det är ett sätt att bereda 

marken för att sedan få ett vanligt arbete. Vi måste bli bättre på att skapa 

praktikplatser. Vi måste ha kvalitet på praktikplatserna. Vi måste också ha 

goda handledare. 

Därför yrkar jag ett tillägg på sidan 41, rad 8: ”För att nyanlända ska 

garanteras praktikplats eller utbildning av god kvalitet ska arbetsförmedlingarna 

samråda med berörda fackliga organisationer om arbetsplatsens 

lämplighet samt följa upp och utvärdera om syftet med åtgärderna uppnås. 

Praktik- och utbildningsplatser ska ej heller leda till undanträngningseffekter.” 

Jag yrkar också bifall till Lotta Håkansson Harjus, Jens Sjöströms och 

Maryam Yazdanfars yrkanden. 

Tjänstgörande ordföranden: Därmed har vi klarat av alla anmälda talare, 

och det är säkert många som är nyfikna på vad partistyrelsens utlåtande 

blir över alla de ungefär 100 förslag som vi har att fatta beslut om. 

En sak som har gjort att det har gått så bra – och jag tycker att de 75 

talarna har klarat av detta på ganska god tid – är att ni har varit så duktiga 

med att lämna in lapparna i god tid. Om det nu finns någon bland alla 

ombuden som sitter på lappar som ni har tänkt att lämna in för lördag 

eller söndag, så underlättar det väldigt för presidiet om ni går fram med 

dem redan i kväll. Då kan vi sortera dem under natten och vara i god ordning 

när vi startar debatten i morgon bitti. 

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsens föredragande: Jag tycker att det har 

varit en bra diskussion. Jag kan tycka att det är lite tråkigt att man inte kan 

gå in och delta i debatten. – vi har som föredragande fem minuter. Jag har 

valt att inte göra det, för det känns lite konstigt att bryta in mitt i och 

kommentera något inlägg. Jag föredrar att ta de extra minuterna nu, så att 

jag hinner gå igenom ordentligt och kanske argumentera lite mer. 

Agneta Thörnqvist, Dalarna, har ett yrkande som gäller sidan 37 rad 18. 

Det handlar om att vi ska lägga till att deltidsarbetande kvinnor måste få 

möjlighet att jobba heltid. Jag tillstyrker förslaget med en annan formulering: 

”och det ofrivilliga deltidsarbetet ska elimineras”. Vi vill väl att även 

män som jobbar deltid ofrivilligt ska slippa det. 

Teres Lindberg sade att hon hade talat med mig om att hon hade ett 

yrkande kring ett tillgängligt arbetsliv för alla, som inrymmer hur vi klarar 

arbetslivet för dem med funktionshinder. Vi har skrivit i början att det 

är ett problem att man diskrimineras, men vi kommer inte riktigt igen i 

texten. Jag tycker alltså att det är riktigt att vi får in något av den text som 

Teres har föreslagit, så det förslaget går till redaktionsutskottet. 

Billy Gustafsson har skrivit ett långt inlägg om att ta vara på människors 

idéer och kunskaper och om inflytande, arbetstillfredsställelse och trivsel. 

Jag kan skriva under på vartenda ord. Men vi kan inte göra de här riktlinjer 

så mycket längre. Texten tillför inget nytt förslagsmässigt, även om den 

är välskriven. Trots att jag delar din uppfattning yrkar jag alltså avslag. 

Lotta Håkansson Harju har ett förslag om att egentligen ändra på kuttingen 

när vi talar om arbete åt alla, börja med att säga att full sysselsättning 

är målet. Sedan återkommer hela texten likadant, förutom de två sista 

meningarna. Den näst sista meningen om fyraprocentsmålet lyder: 

”När det nuvarande målet om fyra procent har nåtts ska ambitionen ytterligare 

skärpas.” Jag vill yrka bifall till omstruktureringen och den nya 

meningen men avslag på den sista meningen: ”Ett nytt delmål är då att nå 

högst tre procents arbetslöshet under 2008.” Det känns fel att redan nu 

göra en sådan precisering. Vi säger ju att vi ska göra en ytterligare skärpning 

när vi har nått fyra procent. 

Därmed, Stig Malm,yrkar jag bifall även till ditt förslag, och det känns 

ju härligt. 

Britt-Marie Westerlund föreslår ett tillägg på sidan 38 rad 12. Egentligen 

börjar det med arbetsmarknadspolitikens ramar och regionala och lokala 

lösningar, där den enskildes behov ska sättas i centrum. Du är den första 

som skriver om detta med regional och lokal förutsättning för arbetsmarknadspolitiken. 

Flera andra kommer tillbaka till det och utvecklar det 

mer. 

Jag kan mycket väl förstå er som skriver detta. När man sitter i kommunen 

och ska jobba med en så stor och viktig fråga vill man känna att man 

har instrumenten i sin hand. Men de här yrkandena viker mot principen 

att vi ska ha en nationell arbetsmarknadspolitik. Det är oerhört viktigt för 

vår arbetslinje att det är en nationell politik, så att vi inte låser in och 

minskar rörligheten därför att arbetsmarknadspolitiken tenderar att bli 

mer lokal eller regional. Däremot är det mycket viktigt att arbetsmarknadsnämnderna 

höjs upp och får ett mycket viktigare uppdrag än vad de 

åtminstone tar för sig i dag – man kan ju fundera över varför det är så. 

Det är viktigt att jobba med detta. Vi är olika som är representerade i 

AMS styrelse. Där kanske man kunde diskutera hur arbetsmarknadsnämnderna 

kan få en mer viktig roll att spela i den lokala arbetsmarknadspolitiken, 

liksom att man naturligtvis ska utgå från individens förutsättningar. 

Men jag tycker det är fel att säga att vi nu ska ändra resursfördelningen 

eller synen på arbetsmarknadspolitiken. Det kräver en mer genomgripande 

diskussion, och därför kommer jag att yrka avslag på alla de förslagen. 

Helen Sandgren-Stenmark har ett förslag som gäller sidan 38 rad 16, att 

stryka skrivningen om att stärka arbetsrätten för att minska visstids- och 

timanställningarna och ta bort undantagsreglerna och byta ut det mot en 

tydligare skrivning om att utgångspunkten ska vara tillsvidareanställningar: 

”Därför vill vi genom stärkt arbetsrätt minska visstidsanställningarna 

och särskilt de så kallade timanställningarna och ta bort undantagsreglerna 

i LAS.” Jag vill yrka bifall till din ändring men ta bort en mening i mitten, 

”Det är en viktig norm att slå vakt om”, som blev lite konstig. 

117

118 

Ann-Britt Ljungberg, Kalmar, vill ändra så att vi ska stärka arbetsrätten för 

att minska och så vidare. Det förslaget är tillgodosett med hänvisning till 

att vi föreslår en förändring i det stycket varför jag yrkar avslag på hennes 


Marie-Louise Dangardt har ett förslag som gäller sidan 38 rad 18: ”Vi 

kan aldrig acceptera att arbetsgivarna godtyckligt kan säga upp anställda. 

Därför måste våra arbetsrättslagar ses över.” Det förslaget vill jag yrka 

avslag på – men inte därför att jag tycker att arbetsgivarna ska kunna göra 

det. Vi säger att vi ska ta bort turordningsreglerna, så den godtyckligheten 

tar vi bort. Skulle vi säga att det därutöver finns ett godtycke, då lägger vi 

in tolkningen att LAS ger utrymme för arbetsgivarens godtycke, och det 

vore helt fel av oss att sända en sådan signal. Jag tänker på kamraterna 

uppe i Korsnäs, som mycket godtyckligt har sagts upp på grund av arbetsbrist, 

fast de har jobbat där nästan hela sitt liv. Det ärendet kommer att 

drivas till arbetsdomstolen, för vi tycker inte att LAS ger utrymme för 

godtycke utöver de här undantagsreglerna. Därför yrkar jag avslag på det 

förslaget. 

Vivianne Macdisi, Uppsala, har ett tillägg om tryggare anställning i 

tjänstesektorn. När man talar om hushållsnära tjänster är det lätt att man 

diskuterar skattelättnader och subventioner. Du tar inte upp det, men om 

vi säger att vi ska titta särskilt på den här sektorn när det gäller att reglera 

den med kollektivavtal och schysta löner, då pekar vi ut just den sektorn. 

Vi kommer att yrka bifall till ett yrkande om att vi för alla jobb i Sverige 

ska ha löner och anställningsvillkor enligt svenska kollektivavtal. Om vi 

tar bort alla tankar på subventioner och liknande ska den här sektorn 

naturligtvis behandlas på samma sätt. Om ni med detta menar att ni vill 

lyfta in frågan så att nästa steg ska vara subventionerna, då är det en mycket 

kontroversiell fråga som kräver betydligt mycket mer debatt. Därför 

yrkar jag avslag på det förslaget. 

Kerstin Zander vill stryka skrivningen om heltiden, ”Vi vill verka för att 

lagstifta om rätt till heltid och möjlighet” till förmån för ”Lagstiftningen 

måste stärkas så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet”. Det 

är samma skrivning som kongressen 2001 beslutade om. Det förslaget 

yrkar jag bifall till. 

Därmed anser jag att övriga yrkanden på samma område kan anses tillgodosedda. 

Därmed yrkar jag bifall till likalydande yrkanden från Helen 

Sandgren-Stenmark och Birgitta Gidblom. Därmed har Ann-Britt Ljungbergs 

yrkande bifallits i sak även om jag formellt måste yrka avslag på det. 

René Norgren-Jeryd vill ha en strykning och ett tillägg om att ta bort den 

offentliga sektorn på raderna 20–25 och en ny skrivning om lagstiftning 

om rätt till heltid/deltid. Det yrkar jag avslag på. 

Waileth Elmersson, Kalmar, vill ha ett tillägg om arbete och livskvalitet 

för människor med funktionshinder. Det förslaget anser jag vara tillgodosett, 

för jag kommer längre fram, under punkt 5.4, att yrka bifall till Jana 

Nilssons förslag sidan 44 rad 39, som egentligen handlar om samma sak, 

fast jag tycker att det är lite tydligare formulerat. 

Jan-Erik Johansson,Östergötland, hade ett tillägg. Jag förstår dig, för du 

vädjade till mig när du sade det här om att man ska behöva röra sig på 

arbetsmarknaden, att det är enbart när alla möjligheter är uttömda som 

flera ska vara beredda att pendla eller flytta. Det är naturligtvis så. Det var 

precis det jag sade i inledningen. Arbetsmarknadspolitiken är inte bara 

krav, utan den innehåller också möjligheter. Självklart ska det vara så att 

man först ska ha prövat annat innan man ska behöva pendla och flytta 

från sin hemort. Men om vi skulle säga ja till det här och inte riktigt veta 

vad vi lägger i den tolkningen är vi där igen och rubbar på det som är så 

viktigt för oss, att vi har en arbetsmarknadspolitik som har en hög legitimitet 

och trovärdighet. Men det måste hela tiden vara krav och möjligheter. 

Jag yrkar ändå avslag. 

Det är viktigt med en utbyggd kollektivtrafik, säger Ulla-Maj 

Andersson,om man ska kunna pendla. Det yrkar jag bifall till. 

Jan-Erik Johansson, Östergötland, hade det där med den nationella 

arbetsmarknadspolitiken kontra lokalt-regionalt, och det är avslag. Det är 

samma sak för Jana Nilsson, som har förslag inom det området. 

Tullia von Sydow har fantastiskt fina skrivningar kring hur viktigt det är 

att under hela yrkeslivet verkligen få kompetensutveckling med mera. Det 

är väldigt mycket fint som står där, och vi skulle kunna ta valda delar av 

det för att stärka den här punkten om de äldres situation i arbetslivet. Det 

vill jag skicka till redaktionsutskottet. 

Bo Ström i Kalmar har ett tillägg om delpension. Det är nog många som 

kan tycka att det vore angeläget, men det är en fråga som är oerhört kostnadskrävande. 

Det är en ny reform, och vi kan inte så här lättsinnigt lyfta 

in nya reformer på tillväxtkongressen. Tycker vi att det är viktigt att återinföra 

delpension, låt oss se till att föra en ordentlig diskussion om det på 

nästa kongress. Då kommer vi att kunna diskutera framtida reformer för 

den kommande perioden. 

Jan Nilsson har tagit detta med sista steget till kompensation av de allmänna 

egenavgifterna. Jag tycker att det är en märklig argumentation. Jag 

lyssnade på er argumentation i den frågan. Det här är inte en vanlig skattesänkning. 

Det är en återbäring till löntagarna. Under de svåra åren vi 

hade på 90-talet fick löntagarna vara med och betala sin del av saneringen. 

Partiet har ett löfte: Vi ska betala tillbaka det här till löntagarna. Den 

här återbäringen går till låg- och medelinkomsttagare. Det kommer att 

stärka köpkraften. Det blir fart på efterfrågan om vi bestämmer oss för att 

göra det. Då är det lite svårt att argumentera att det är bättre med kommunalskattehöjningar 

än det här. Jag förstod inte er argumentation kring 

kommunalskattehöjningar kopplade till detta med egenavgifterna. Det 

här är en alldeles egen fråga. Jag vill verkligen yrka bifall till vårt förslag 

och avslag på era förslag. 

Stefan Hedin, Gävleborg, har en strykning när det gäller att andelen 

som betalar statlig skatt ska sänkas till 15 procent. Egentligen är det bara 

119

120 

en bekräftelse på beslutet som vi tog på Sundsvallskongressen, där vi sade 

att det skulle vara 15 procent. Nu har den här procentsatsen stigit, och jag 

tror att den är 18 procent i dag. Nu vill vi återigen bekräfta det beslut som 

togs på Sundsvallskongressen, så därför yrkar jag avslag på förslaget att 

detta ska strykas. 

Stefan Hedin, Gävleborg, har också förslag om allmänavgifterna och 

tycker att vi ska ta dem när statsfinanserna så tillåter. Jag tycker inte att det 

blir en förbättring av texten, och jag yrkar avslag. 

Barnbidraget har Anna Schönning, Gävleborg, skrivit om, att flerbarnstillägget 

och bidragsförskottet ska höjas. Det är samma sak där. 

Kostnaden för det kan ingen veta exakt i dag. Skulle vi bifalla en sådan sak 

i dag när det inte finns något reformutrymme skulle det slå ut annat som 

vi kanske tycker är oerhört viktigt att satsa på, vilket vi har diskuterat här, 

inte minst arbetsmarknadspolitiken. Därför yrkar jag avslag på det. Du får 

i så fall återkomma till nästa kongress och motionera, så att vi kan hinna 

jobba igenom ett förslag på det området. 

Jim Sundelin, Västernorrland, tycker att alla som arbetar i Sverige – och 

här kommer det som jag hade som argumentation mot Uppsalas förslag 

om hushållsnära tjänster – ska omfattas av gällande arbetsrättsliga lagar 

och kollektivavtal: ”Vi vill därför förstärka de fackliga organisationernas 

möjligheter att tillse att kollektivavtal efterlevs så att inte oseriösa arbetsgivare 

dumpar löner och anställningsvillkor genom att kringgå de regler 

som gäller på svensk arbetsmarknad.” Det yrkar jag bifall till. 

Eva-Lena Jansson hade föreslagit att svenska kollektivavtal ska gälla på 

svensk arbetsmarknad. Det anser jag vara besvarat, eftersom jag har yrkat 

bifall till förslaget från den som hade den här frågan mer utvecklad. 

Jag fortsätter på sidan 39. Ardalan har några förslag här. Det ena rör lärlingssystemet. 

Det är en fråga som redan finns omtalad i det kapitel som 

Thomas Östros kommer att hantera i morgon. Alltså vill vi flytta det här 

och hänvisa det till det kapitlet. 

Du har ett förslag när det gäller individuella handlingsplaner. Ja, det är 

viktigt att de fungerar väl, men det är ett väldigt utvecklat och detaljerat 

förslag, som inte hör hemma i riktlinjer av den här karaktären. Därför 

yrkar jag avslag på det. 

Ardalan har också två punkter som rör ungdomsarbetslösheten. Som de 

står skulle jag egentligen yrka avslag på dem, för jag tycker inte att man 

kan säga rakt upp och ned att ungdomsarbetslösheten ska bli ett nytt 

verksamhetsmål för AMS. Jag tycker inte heller att man rakt upp och ned 

kan säga att kommunerna ska få öronmärkta pengar, som i dag AMS. 

Men jag tycker att du har en poäng i att vi inte har skrivit tillräckligt tydligt 

om ungdomsarbetslösheten. Därför vill jag skicka de här båda förslagen 

till redaktionsutskottet, så att vi får komma tillbaka med någonting 

där vi markerar hur viktigt det är att vi verkligen hela tiden håller kampen 

mot ungdomsarbetslösheten väldigt högt. 

Fredrik Lundh har ett tillägg på sidan 39. Han yrkar bifall till Ardalans 

fyra punkter och ett tillägg om detta med otrygga anställningar för ungdomar. 

Det vi har sagt om otrygga anställningar gäller naturligtvis alla, 

och vi behöver inte särskilt markera det för ungdomar. 

Därmed har jag gått igenom de första 5.1. Jag ska gå tillbaka till dem 

som fanns på det området, så att jag inte glömmer bort dem. 

På sidan 37 rad 30 finns en tilläggsmening från Lynn Ljungberg i Skåne: 

”Föreningsliv, kultur och idrottsverksamhet har en kompetenshöjande, 

förebyggande och rehabiliterande effekt på arbetskraften och är viktiga 

faktorer för tillväxten.” Den vill jag yrka bifall till. 

Jag har ytterligare ett bifall, och det är på sidan 38 rad 40. Det är också 

Lynn Ljungberg:”Det ska löna sig att arbeta.” Den kursiva meningen ska 

med andra ord strykas och den nämnda meningen kommer in. Det yrkar 

jag bifall till. 

Då är jag inne på punkt 5.2, som är integrationsområdet. Jens Sjöström 

skriver på sidan 40 rad 22 och 23 om kommunernas samordningsansvar 

för nyanlända flyktingar. Du har en bra text kring det, att det måste ges 

rätt till bättre stöd etcetera och att arbetsförmedlingar måste tillsammans 

med kommunerna kopplas in tidigare på ett större ansvar för nyanlända 

flyktingar. Bifall! Det följer helt detta att arbetslinjen ska gälla. 

Åsa Ögren vill på sidan 40 rad 35–39 att vi ska lyfta in en text om dem 

som saknar utbildning, att det ska ske via den kommunala vuxenutbildningen 

och folkbildningen. I övrigt är det någon textjustering i meningen 

där hon skriver att det måste kunna ges i kombination med det arbete eller 

den praktik som den nyanlände deltar i. Det är en bättre formulering. 

Bifall! 

Jenny Steen, Örebro, har ett tillägg om att valideringen ska vara studiestödsgrundande. 

Det yrkar jag bifall till, men inte fullt ut. Där kommer 

det väl tillbaka en ny formulering. Jag yrkar bifall i den del som när valideringen 

ingår i en utbildningsplan. Då känns det rimligt att den också 

ska vara studiestödsgrundande. 

Hilde Klasson vill ha en ändring, att vi ska verka för insatser som ökar 

förutsättningarna för att arbetsgivare i ökad utsträckning erbjuder praktikplatser 

och att hinder som försvårar för fack och arbetsliv att upprätta 

integrationsavtal ska ses över. Det yrkar jag bifall till. 

Susanne Bergström vill ha ett tillägg som börjar med: ”För att nyanlända 

ska garanteras praktikplats och utbildning av god kvalitet ska arbetsförmedlingen 

samråda med berörd facklig organisation.” Det vill jag yrka 

bifall till. Sedan blir du mer detaljerad om hur detta ska gå till med uppföljning 

och utvärdering och liknande. Det vill jag inte yrka bifall till. Jag 

hoppas att du tycker att det är okej att ändå andemeningen kommer med. 

Angelica Rage, Värmland, vill ha en ändring sidan 41, raderna 13, 15. 

Du tycker att vi skriver om mentorer som om det bara vore en kommunal 

angelägenhet. Det är det naturligtvis inte. Jag vet ju att vi jobbar med detta 

fackligt. Andra folkrörelser gör det också. Det är viktigt att vi är många 

som engagerar oss i den frågan. Vi vill bifalla ditt förslag om att vi skriver 

någonting om detta. 

121

122 

Ardalan Shekarabi, på sidan 41, rad 24 tycker du att socialdemokratiska 

företrädare på nationell nivå, såväl i kommuner och landsting, ska utarbeta 

en strategi och genomföra densamma i alla berörda instanser. Det yrkar 


João Pinheiro i Västernorrland vill ändra på rad 5, sidan 40 från de som 

får asyl i Sverige till de som invandrar till Sverige. Jag yrkar bifall till den 

förändringen. 

Tobias Scharin,Kronoberg, vill göra en ändring på sidan 41, rad 4 och 5. 

Han tycker att vi ska ändra från att det krävs kontakter och referenser till 

att det krävs kunskaper och referenser. Men tanken med det här är just att 

det krävs kontakter. Man ska ha kontakt med arbetsplatserna. Jag yrkar 

avslag på detta. 

Teres Lindberg vill göra ett tillägg om att rätten att inte diskrimineras 

gäller alla. Hon tycker att vi ska göra frågan om diskriminering mer allmän. 

Jag delar i grunden din uppfattning att det ska vara alltigenom icke 

diskriminerande, oavsett diskrimineringsgrund. Men här talar vi faktiskt 

om integration när det gäller svenskar med utländsk bakgrund, hur vi ska 

integrera de som kommer hit från andra länder. Av det skälet yrkar jag 

avslag på detta. 

Charlotta Svanberg vill göra ett tillägg på sidan 41 rad 28 om att det är 

bara om arbetsgivaren har mångfaldsplaner som han ska få ta del av arbetsmarknadsmedel. 

Det yrkar jag avslag på. Det straffar i någon mening de 

anställda. Om en arbetsgivare inte sköter sig på ena sättet ska han få 

bestraffning på det andra sättet. Det där yrkar jag avslag på. 

Teres Lindberg vill ha en ändring om att antidiskrimineringsklausuler 

ska tillämpas. Vi säger att detta ska prövas. Den här frågan är inte så 

enkel. I vissa fall kan man tycka att det är självklart. Det kan till och med 

vara så att anställda driver på att arbetsgivaren ska jobba på rätt sätt, till 

exempel om en restaurang utestänger en person som har fel hudfärg. Men 

om någon på en arbetsplats vill anmäla sin arbetsgivare och arbetsgivaren 

blir fälld, då kanske han eller hon inte får behålla jobbet. Den här frågan 

är alltså inte helt enkel. Vi vill utreda effekterna mera innan vi säger ja rakt 

igenom. Men det går ju att tillämpa antidiskrimineringsklausuler. Ni 

använder ju sådana redan. Men så generella vill inte vi vara. 

Ardalan vill göra strykningar och tillägg, samma sak som med antidiskrimineringsklausuler. 

Jag yrkar avslag. 

Ardalan har en ganska lång skrivning som handlar om att du tycker att 

vi måste bli mycket bättre på att koordinera i integrationspolitiken. Jag 

instämmer inte precis i det som du har skrivit om, att man ska inrätta en 

kommission för att göra detta. Men eftersom vi säger att vi ska gå på 

offensiven när det gäller integrationspolitiken är det klart att vi måste klara 

av att koordinera den. Jag skulle vilja skicka det här till redaktionsutskottet 

så vi får skriva några rader om hur viktig koordinationen är. 

Helen Sandgren-Stenmark i Göteborg vill stryka att det alltid ska löna 

sig för den enskilde att arbeta, oavsett bakgrund, vilket står på sidan 41, 

rad 41. Jag yrkar avslag på det. Det är just det som är poängen att arbetslinjen 

inte gäller i dag för nyanlända flyktingar. Därför är det viktigt att 

det står som det står. 

Erik Persson i Skåne har en bra och fyllig argumentation om hur vi ska 

få ett boende som är alltigenom icke diskriminerande. Men det är faktiskt 

mer bostadspolitik än integrationspolitik. Detsamma gäller Elisabeth 

Svedestad i Göteborg som också vill att vi ska jobba med bostadspolitik så 

att vi minskar segregationen och ökar integrationen. Dessa båda vill jag 

flytta till avsnitt 4.2 så att de får behandlas där. 

Därigenom har jag gått igenom 5.2 och går nu över till 5.3 om ett jämställt 

samhälle. 

Jag yrkar bifall till att ordet pappaledighet ändras till föräldraledighet. 

Jag yrkar bifall till att ett jämställt familjeliv ändras till ett jämställt 

familje- och arbetsliv. 

Jens Orback föreslog att detta med tredelad föräldraledighet skulle skickas 

till redaktionsutskottet. Jag vill hålla fast vid den argumentationen som 

jag hade. Jag tycker inte att vi ska avgöra den här frågan här och nu. 

Denna fråga tjänar på att få en ordentlig demokratisk process i vår organisation. 

Man kan inte driva igenom en sådan här fråga utan att vi har en 

sådan process, lika lite som vi kan säga nej till denna modell utan att vi har 

haft diskussionen. Därför tycker jag att det är en poäng med att vi skickar 

detta till redaktionsutskottet. Det kommer inte att innebära att vi kommer 

tillbaka med förslag om tredelad föräldraledighet, men vi kan kanske 

komma tillbaka och vara tydligare med i vilken riktning vi vill gå med föräldraförsäkringen. 

Det handlar faktiskt om att vi vill se ett mer delat uttag av föräldraledigheten. 

Om vi med den innebörden kan skicka detta till redaktionsutskottet 

bifaller jag att vi gör det. Så får vi komma igen med bra skrivningar 

som visar riktningen för den – som jag hoppas – breda debatt som vi ska 

ha i partiet under det år vi har framför oss fram till den ordinarie partikongressen. 

Det finns en som har skrivit att ett första steg är att utöka antalet pappamånader. 

Det yrkar jag avslag på, Kenneth Lundell från Skaraborg. Jag 

tycker inte att vi ska bestämma oss för några modeller nu. 

Då har jag två saker kvar på jämställdheten, och det är två oerhört viktiga 

frågor. Den ena handlar om kampen mot våldet, om mäns våld mot 

kvinnor. Carina Dahl i Örebro har en väl formulering kring detta. Det 

andra är att Maria Augustsson i Göteborg vill ha ett tillägg om att det 

framtida problemet med sexhandeln inom Europa. Jag vill skicka båda 

dessa frågor till redaktionsutskottet. Jag är inte så säker på att det ska ligga 

under det här avsnittet. Vi måste fundera över det så att det ligger rätt, 

men vi ska komma tillbaka med någonting – dock inte så långa förslag. Vi 

kan inte fördubbla riktlinjerna. De vinner de inte på. Men det ska finnas 

med någonting om dessa båda frågor någonstans i riktlinjerna. Jag vill 

därför lämna dem till redaktionsutskottet. 

123

124 

Tobias Scharin, du vill att det ska stå att för att kunna få jobb räcker det 

oftast inte med dokument som visar ens kunskap. Det krävs också kontakter 

och referenser. Du vill helt enkelt bara bättra på svenskan. Det har vi 

inget emot, så jag bifaller därmed ditt yrkande. 

Då har jag kvar 5.4, som är det avslutande avsnittet här. Du är mycket 

för att ändra i texter, Tobias, men du är duktig på det, så jag vill yrka bifall 

igen. Du gillar inte att vi på sidan 43, raderna 27 och 28, skriver ”medarbetare”. 

Och det kan jag förstå. Det är lite laddat. Du vill på två ställen i 

det stycket att vi ska ändra till: ”När den som är anställd.” Det yrkar vi 

bifall till. 

Ann-Marie Wågström från Skåne vill på sidan 43, rad 35, ha ett tillägg 

till detta med att alkoholberoende, konsumtion och missbruk ökar kraftigt. 

Det är inget fel på det du skriver, men vi tycker nog ändå att merparten 

av det redan finns i texten. Med något slags försök att hålla omfattningen 

nere yrkar vi avslag på ditt förslag. 

Marie-Louise Dangardt i Gävleborg vill byta ut ”skolbarn” mot ”barn 

och ungdomar”. Det har vi inget emot, så det bifaller vi. Barn och ungdomar 

ska röra på sig en halvtimme om dagen. Men det innebär ju inte att 

man inte ska göra det på skoltid, säger jag och spänner ögonen i några 

kommunalpolitiker. 

Carina Nilsson, Skåne, har ett tilläggsförslag på sidan 44, rad 3, om att 

förbättra folkhälsan för dem som är mest utsatta och att kommunerna ska 

ta ett större ansvar. Det anser jag vara besvarat, för jag kommer så småningom 

att yrka bifall till Greger Tidlunds förslag som påminner om det. 

Kerstin Bergström, Örebro, vill ha ett tillägg på sidan 44, rad 6, om 

stressrelaterade sjukdomar. Men det handlar mer om vårdutbildningen 

och om hur vårdpersonalen ska jobba. Jag tycker att det tynger lite, även 

om det i och för sig inte är något fel på förslagen, så jag yrkar avslag på det. 

Jim Sundelin, du skriver mycket väl om att ingen ska bli sjuk och skadad 

av jobbet och också om företagshälsovårdens och det förebyggande arbetets 

betydelse. Det är flera som har skrivit om företagshälsovården. Vi har 

ju bara skrivit en enda mening. Men det är uppenbart att ni är många som 

tycker att vi borde vara lite tydligare kring företagshälsovården. Jim har 

bland annat skrivit om parternas ansvar. Jag tycker nog att det är viktigt 

att vi blir tydligare där. Därför hänvisar jag allt som rör företagshälsovården 

till redaktionsutskottet, inte för att vi ska skriva någon roman om 

företagshälsovården men kanske tre, fyra, fem rader med en innebörd som 

motsvarar vad Jim vill. Jag tror att ni andra kommer att gilla det. Jag läser 

inte upp det nu. Jag hoppas att ni kommer att vara nöjda med det som 

kommer i morgon. 

Förslaget från Anders Karlsson, Blekinge, kommer jag inte att säga 

någonting om, för det gäller samma sak. 

Sedan har vi ett förslag från Tobias Scharin igen. Den här gången ville 

du mer än att bara ändra några ord, så det skickar jag till redaktionsutskottet. 

Du har också skrivit om ekonomiska drivkrafter. Det är inte direkt fel. 

Det är ganska bra skrivet men oerhört detaljerat om hur ekonomiska drivkrafter 

kan fungera i en eller annan riktning. Vi kan inte ta med de detaljerna. 

Nu har vi skrivit att det ska finnas ekonomiska drivkrafter. Därför 

yrkar jag avslag på det du skriver om ekonomiska drivkrafter. 

Sören Westerholm, Kalmar, har ett förslag om företagshälsovården som 

går till redaktionsutskottet. 

Bodil Hansson, Västernorrland, vill ha följande tillägg på sidan 44, rad 

13: ”Vi vill att även reglerna som handlar om företagens redovisning ses 

över i syfte att skapa ett system som betraktar personalen som en tillgång 

för organisationen.” Det tycker vi är ett rimligt yrkande och yrkar därför 

bifall till det. 

Lars-Erik Soting, Örebro, vill ha ett tillägg på sidan 44, rad 13, om de 

ekonomiska drivkrafterna, att det också ska ges verkliga möjligheter att 

arbeta till pensionen. Det här har vi skrivit om på andra ställen i riktlinjerna, 

som vi nu har gått igenom. Därför yrkar jag avslag på det. 

Camilla Egberth, Östergötland, föreslår en ändring på sidan 18 när det 

gäller detta med den finansiella samordningen. Jag yrkar avslag på det 

men kommer så småningom till ett ändringsförslag som jag kommer att 

yrka bifall till. Det finns nämligen flera ändringsförslag här. 

Robert Olesen, Kronoberg, föreslår ett tillägg på sidan 44, rad 18, om att 

påföljderna ska vara kännbara för arbetsgivare som inte rehabiliterar tillbaka 

sina anställda till ett meningsfullt arbete. Ett av de stora problemen 

i dag är att det nästan inte finns några påföljder. Det är därför som arbetsgivaren 

kan strunta i rehabiliteringen. Det här yrkar jag bifall till. Sedan är 

frågan hur det här ska utformas, men klart är att det behövs andra påföljder 

än de som finns i dag. 

Per Persson, Halland, föreslår också en ändring på raderna 18 och 19. 

Du är också inne på det här med samordningen mellan de olika aktörerna. 

Det besvarar jag med hänvisning till att jag bifaller Charlotta Svanbergs 

förslag. Vi tar bort det här att man ska ha goda möjligheter och går mer 

pang på rödbetan. Försäkringskassan, länsarbetsnämnder, kommuner och 

landsting ska samarbeta. Jag yrkar bifall till det. Därmed kan alla ni andra 

som skrivit något i den riktningen känna att era förslag är besvarade. Det 

gäller då Marie-Louise Dangardt,som hade i stort sett samma förslag, liksom 

Martina Andersson, Kalmar och Maria Augustsson, Göteborg som 

hade liknande förslag. 

Marlene Svensson i Uppsala, du har kommit på den där onda tån på ett 

område som tyvärr ofta blir en ond tå, och det är det här med kultur. Det 

slängs in lite så där i efterhand, för vi glömmer ofta bort kulturens betydelse 

för en god hälsa. Och det har vi gjort här också. Det du har skrivit 

har yrkats bifall till av Tobias Scharin i Kronoberg och Maria Augustsson i 

Göteborg. Jag ska läsa det eftersom jag yrkar bifall till hela det här avsnittet, 

som alltså blir ett nytt avsnitt: ”Kultur och hälsa: Den socialdemokratiska 

kulturpolitiken bygger på tanken att kulturen är till för alla och är 

en oavvislig och grundläggande del av de medborgerliga rättigheterna. 

125

126 

Forskning har visat att deltagande i kulturlivet leder till bättre hälsa oberoende 

av tidigare kulturvanor. Sambandet mellan kultur och hälsa ger oss 

därför nya argument för att sprida kultur till alltfler. Vi vill därför vidga 

kulturdeltagandet genom att bland annat satsa på kultur i arbetslivet.” Det 

yrkar jag bifall till. 

Eva-Britt Dahlström i Blekinge talar om hur viktigt det är att också den 

som inte kan återgå i arbete verkligen ges möjlighet till rehabilitering för 

att klara sitt dagliga välbefinnande. Jag delar den uppfattningen, men det 

är faktiskt något som redan i dag gäller även om det inte fungerar överallt, 

så jag yrkar ändå avslag på ditt förslag. 

Tullia von Sydow igen, du skriver så väl men långt. Den här gången har 

du skrivit om att alla behöver behövas och om hur viktig den förebyggande 

hälsovården är för äldre. Jag vill göra samma sak här och skicka det till 

redaktionsutskottet så att vi får plocka lite av essensen i det som du har 

skrivit här. 

Under punkt 5.1 sade jag att jag under punkt 5.4 skulle yrka bifall till 

någon som har skrivit väl om detta med arbetshandikappade och funktionshindrade. 

Och det är Jana Nilsson,som skriver: ”Vi vill se åtgärder för 

arbetshandikappade i ett bredare perspektiv. Det gäller att ge samma möjligheter 

att uträtta sitt uppdrag men då med klar utgångspunkt i ett lokalt 

perspektiv. Det gäller också att ge andra aktörer möjlighet att utveckla 

verksamheter för arbetshandikappade med utgångspunkt i ett liknande 

uppdrag som Samhall i dag har.” Det yrkar jag bifall till. 

Jag yrkar också bifall till förslaget från Marie-Louise Dangard, 

Gävleborg, om en ändring på sidan 44, rad 40. Hon tycker att vi är så 

positiva och undrar varför vi måste använda negationen ”mot” ökat missbruk 

och ”mot” både alkohol och narkotika. 

Marie-Louise tycker att vi ska jobba för en minskad alkoholkonsumtion 

och ett minskat narkotikamissbruk. Där kan jag yrka bifall. 

Jag yrkar också bifall till yrkandet från Margareta Bruhn, Göteborg, om 

att stryka en mening som en del undrat vad vi menar med: ”Det får inte 

vara lättare för ungdomar att få tag i narkotika och alkohol än att hitta 

någonstans att vara.” Vi tyckte att den meningen var lite fyndig. Men 

eftersom det är flera som frågat vad den egentligen står för stryker vi den 

meningen. Vi ska inte ha några oklarheter i riktlinjerna. 

Nalin Pekgul, S-kvinnor, skriver också väl när det gäller en jämställd 

sjuk- och hälsovård. Hon skriver att kvinnor och män inte får vård på 

samma villkor. Det är väl kända fakta som Nalin har med här. Men samtidigt 

har det inte med området att göra. Här handlar det om hälso- och 

sjukvården, och den ska vi naturligtvis förbättra så att den blir jämställd 

för män och kvinnor. Dock finns det inte ett tydligt tillväxtperspektiv. Där 

yrkar jag avslag. 

Nalin har också ett annat tillägg och har varit inne på vilket folkhälsoproblem 

det ökade våldet mot kvinnor är. Också någon annan har 

tidigare haft en skrivning om det. I likhet med det förslaget föreslår jag att 

även Nalins förslag går till redaktionsutskottet, så att vi får göra någonting 

bra av det här och få någonting samlat utifrån de båda förslagen. 

Gunilla Johansson, Västerbotten, vill beträffande sidan 45, rad 2, att vi 

ska ändra ”fler platser i behandlingshem” till ”en utbyggd missbrukarvård 

med en rik variation av behandlingsformer särskilt för unga missbrukare”. 

Det är väl rimligt att inte låsa fast sig i en behandlingsform, så det yrkar 


Margareta Bruhn, Göteborg, har ett tilläggsförslag: ”Vårt mål om ett 

narkotikafritt samhälle måste vara tydligt.” Det är väl en självklarhet och 

därmed svårt att yrka avslag, så jag yrkar bifall till detta. 

Berith Gustafsson, Jönköping, vill ha en ändring på raderna 5-10 på 

sidan 45 angående ledarskapet. Också Ewelina Tokarczyk, Göteborg har 

föreslagit förändringar när det gäller ledarskapet. Jag yrkar bifall till det 

som Berith Gustafsson har skrivit om att fortsätta att utveckla ledarskapet 

och en ny arbetsorganisation i den offentliga sektorn och om att öka den 

anställdes möjligheter att påverka sin arbetssituation och att vara delaktig 

i kvalitetsarbetet. Hela den offentliga sektorn ska vara en positiv förebild 

för den övriga arbetsmarknaden i sitt arbete mot ohälsa i arbetslivet. Detta 

förslag yrkar jag bifall till och samtidigt avslag på Ewelinas förslag. Jag 

menar att Beriths förslag är mera fylligt. 

Greger Tidlund, Sörmland, har ett förslag om tillägg på sidan 45, rad 9, 

om att integrera folkhälsofrågorna. Med hänvisning till tidigare besvarat 

yrkande är detta kort och kärnfullt men också tydligt: ”Därför måste folkhälsofrågorna 

integreras i kommunernas strategiska planering och bli en 

del i den kommunala verksamheten.” 

Maud Byquist, Västernorrland, vill ha ett nytt punktstycke om att i 

rehabiliteringsarbetet måste gruppen sjukskrivna och arbetslösa särskilt 

uppmärksammas då de saknar arbetsgivare, företagshälsovård och oftast 

facklig organisation. Detta förslag yrkar jag bifall till. När jag fortsatte att 

läsa frågade jag mig om jag fortsatt skulle yrka bifall. Du skrev om att en 

ansvarig rehabiliteringsmyndighet måste utses för gruppen sjukskrivna 

och arbetslösa med uppgift att så skyndsamt som möjligt ge individerna 

råd och stöd att återgå till arbetsmarknaden. Jag trodde att du menade en 

ny myndighet. Därför tänkte jag yrka avslag. Men sedan förstod jag att det 

inte var avsikten, så jag yrkar bifall även där – dock med en liten justering 

så att det framgår att en ny myndighet inte avses. Vi får hitta en formulering 

där. I stället för att det står ”en ansvarig rehabiliteringsmyndighet” får 

vi kanske skriva att det är viktigt att vi markerar vilken myndighet som har 

det ansvaret. Därmed yrkar jag bifall till hela Maud Byquists yrkande, med 

nämnda lilla justering där vi får hitta en skrivning. Jag hoppas att du blir 

nöjd med det. 

Johan Kanmert, Göteborg, det är i och för sig bra med en och en halv 

timmes gymnastik. Du vill att alla skolbarn ska röra sig minst en och en 

halv timme om dagen och att idrottstiden ska ökas till minst fem lektionstimmar 

i veckan. Du har säkert rätt i att rörliga och vältränade barn 

127

128 

och ungdomar lever mer hälsosamt såväl i unga år som i vuxen ålder. Men 

den som griper efter mycket mister ofta hela stycket. Om vi skulle följa 

din linje här skulle de i salen som är kommunpolitiker resa sig och fråga: 

Hur i Herrans namn ska vi organisera det här? Jag tror att det vore bra om 

vi klarade en halvtimme om dagen. Således yrkar jag avslag på ditt förslag. 

Johan Kanmert har också ett förslag som är mer utvecklat kring detta 

med alkoholkonsumtionen och narkotikamissbruket. Johan har vävt in 

tobakskonsumtionen, tobaksberoendet och även rökavvänjningskampanjer. 

I och för sig är frågan oerhört viktig, men samtidigt finns det i frågan 

väldigt många olika uppfattningar om hur detta ska hanteras och vem som 

ska ha ansvaret. Det andra finns delvis tillgodosett, men här skulle jag vilja 

yrka avslag. 

Jag tycker att vi ska vara tydligare i partiet när det gäller synen på tobakskonsumtionen. 

Jag delar dina farhågor, Johan, att den börjar växa igen 

bland våra ungdomar. Kanske kunde vi till nästa partikongress motionera 

om den saken så att vi kan göra ett avstamp kring hur vi ser på den frågan. 

Trots allt är det skillnad, tycker jag, mellan tobaksmissbruket å ena sidan 

och alkoholen och narkotikan å andra sidan. Jag yrkar alltså avslag på det 

yrkandet. 

Elvy Wicklund, Örebro, vill ha ett tillägg angående föräldraförsäkringen: 

”Men först måste vi utreda konsekvenserna av alla ändringar ur ett 

barnperspektiv.” Jag föreslår att även det förslaget skickas till redaktionsutskottet. 

När vi återkommer till hur vi ser på föräldraledigheten bär vi 

med oss också det förslaget. 

Jag yrkar att vi agerar enligt vad vi har föreslagit. 

Repliker 

Jakob Larsson, Sörmland: Jag var ju uppe precis efter middagen, så det var 

kanske inte så konstigt att mitt yrkande glömdes bort. Det blev inte uppläst. 

Jana Nilsson, Halland: Jag vill först tacka Wanja för det vackra talet om 

min vackra skrivning om arbetshandikappade och Samhall. Det var skönt 

att det kom med, för det fanns faktiskt inget om arbetshandikappade. 

Däremot yrkade Wanja avslag på mitt andra yrkande, om jag förstod det 

rätt med hänvisning till att vi inte ska plocka ned den statliga arbetsmarknadspolitiken, 

splittra upp den och sprida ut den över landet. Det håller 

jag med om. Vi ska ha en statlig arbetsmarknadspolitik i Sverige. Det är 

oerhört viktigt att vi har regelverk som är lika. Men samtidigt måste det 

finnas möjlighet att ute i landet låta alla blommor blomma, att låta idéer 

från olika aktörer få genomslag, att kunna göra projekt med hjälp av 

svensk arbetsmarknadspolitik som fungerar. Och det förutsätter faktiskt 

ett starkare inflytande från de aktörer som finns lokalt och regionalt. 

Min att-sats avslutas precis så: ”Eftersom behoven skiljer sig åt i olika 

delar av landet, vill vi att de regionala och lokala aktörerna får et större 

inflytande över arbetsmarknadspolitiken. Detta är viktigt, ifall vi ska ha en 

dynamisk arbetsmarknadspolitik och inte en cementerad.” 

Jag vet inte om du hade missuppfattat vad jag sade tidigare – jag hoppas 

det var så – men jag yrkar även nu bifall till att den satsen kommer in på 

sidan 38, rad 33. 

Britt-Marie Westerlund, Norrbotten: Jag vill också prata i samma ärende. 

Jag tyckte du lät lite frågande och fundersam, Wanja, just när du var inne 

på vad vi menar om arbetsmarknadspolitiken. Det är mycket möjligt att 

jag har uttryckt mig otydligt, men jag har inte heller uppfattningen att 

man ska splittra arbetsmarknadspolitiken och plocka bort den från det 

statliga huvudansvaret. Tvärtom tycker jag att det är jätteviktigt att vi har 

det och att politiken anger riktlinjerna för hur vi ska lösa de här frågorna 

ute i hela landet. 

Men vi vet att vi sitter på helt olika problem, och då måste vi för att bli 

mera framgångsrika än vad vi har varit hittills ge möjligheter för olika 

lokala lösningar för att komma åt problemen. Vi ser ju hur allvarligt läget 

är i dag! 

Om inte annat, kan jag få den skickad till redaktionsutskottet för att tittas 

mer på? 

Wanja Lundby-Wedin, föredragande: När jag argumenterade för ett avslag, 

gjorde jag det samtidigt med en förståelse för att ni vill känna att ni, när 

ni har en viktig roll i arbetsmarknadspolitiken, verkligen kan utöva den 

rollen. 

Vi har arbetsmarknadsnämnder, länsarbetsnämnder och en arbetsmarknadspolitik 

som ska utgå från individens förutsättningar. Det som jag har 

lite svårt att ta på är vad det är som gör att ni upplever att ni inte har tillräckligt 

inflytande. Om ni inte avser att ni vill ha olika arbetsmarknadspolitik, 

med risk för minskad rörlighet på arbetsmarknaden och med risk för 

inlåsningseffekter, vad är det då ni vill? 

Men vi kan inte stå här och ha en lång argumentation om det, det förändrar 

ingenting. Ni vet lika väl som jag – och det är därför jag väljer att 

yrka avslag – att det här är kontroversiella frågor om det kommer till hur 

resurserna fördelas och vem som bestämmer över resursfördelningen. 

Ska vi ändra på de sakerna, måste vi ha en ordentlig diskussion om det 

och det låter sig inte göras på en mellankongress där vi ska tala om tillväxten. 

Visst ska vi ha en bra och offensiv arbetsmarknadspolitik – ja! Men 

jag tycker att det vore intressant, och bra för partiet, om det här blev en 

diskussion under den närmaste tiden. Hur upplever ni som sitter på den 

lokala och regionala nivån de här frågorna? Syftet när vi står för en sådan 

här politik är ju inte att försämra era möjligheter. 

Jag vidhåller avslagsyrkandet, men kanske är det här en fråga vi behöver 

ha en mer fördjupad diskussion om inom partiet. 

129

130 

Jakob, det var inte meningen att glömma dig, men du kom också på en 

sådan där extralapp. Om presidiet läser upp ditt yrkande, kan jag bara säga 

att jag yrkar bifall till ditt yrkande om ett helhetsperspektiv på arbetsplatsen. 

Johan Kanmert, Göteborg: Jag vet inte riktigt vad det var som var svårt att 

förstå i att rökningen är farlig. Det står ju på paketen: ”Rökning dödar”. 

Något farligt måste det ju vara! Så jag yrkar bifall till mitt förslag. 

Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsens föredragande: Ja, det fick åtminstone 

mig att sluta röka. Gör så här då. Du har en mening: ”Tobaksberoendet 

är oerhört svårt att bryta, och därför gäller det att se till att så få som möjligt 

drabbas av ett tobaksberoende.” Om jag yrkar bifall till den meningen 

och lägger in den här så blir också de frågorna någonting vi ska jobba med. 

Självklart vill inte vi se att tobaksberoendet ska öka bland barn och ungdom, 

helst vill vi ha bort det helt. Hoppas att du ändå tycker det är rätt 

okej att du fick lite, lite mer i alla fall. 

Kongressordförande: Ulla Lindqvist 

Tjänstgörande ordförande: Nu är det meningen att vi ska fatta beslut om 

alla förslag. Det är ju en hel del förslag att gå igenom, så hojta till om jag 

missar något. Som förut går vi sida för sida, avsnitt för avsnitt. 

Förslag 

Under debatten framfördes följande förslag: 

Bifall till partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer: Fler i arbete. 

Agneta Thörnqvist Stockholms län: Tillägg sidan 37, rad 18: ”om att deltidsarbetande 

kvinnor måste få möjlighet att jobba heltid.” Till detta har 


Lynn Ljungberg, Skåne: Tillägg sidan 37, rad 30: ”Föreningsliv, kulturoch 

idrottsverksamhet har en kompetenshöjande, förebyggande och rehabiliterande 

effekt på arbetskraften och är viktiga faktorer för tillväxten.” 


Billy Gustafsson, Östergötland: Tillägg sidan 38, rad 3: ”En avgörande 

förutsättning för utveckling och tillväxt är att kunna ta vara på människors 

idéer och kunskaper. Det finns en stor outnyttjad potential genom att 

många löntagare saknar inflytande på sin arbetsplats. Detta förhållande är 

både orimligt och ett slöseri med resurser. För trivsel, jämlikhet, demokrati 

och tillväxt måste den enskildes möjlighet att påverka sin egen vardag 

öka. Kollektiva lösningar måste förenas med möjlighet för individen att 

göra egna ställningstaganden. Härigenom ökar arbetstillfredsställelse och 

trivsel. Samtidigt som enskildas idéer, kunskaper och erfarenheter tas tillvara. 

Ett ökat inflytande på den egna arbetsplatsen har också stor betydelse 

för att nå målet om en halvering av sjukfrånvaron. Det är sant att 

arbetsplatsen inte är orsaken till att sjukfrånvaro men oavsett orsak så är 

arbetsplatsen, dess innehåll, organisering och sociala struktur avgörande 

för hur snabbt en sjukskriven kommer tillbaka i arbete. En arbetsplats där 

man som anställd har inflytande på sin egen vardag bidrar självfallet till 

att en sjukskriven snabbare kommer åter i arbete än den arbetsplats som 

är dess motsats. Vi socialdemokrater vill utveckla och stärka arbetsrätten 

på så sätt at den enskildes inflytande på den egna arbetsplatsen stärks.” 


Lotta Håkansson Harju och Stig Malm,Stockholms län: Förslag till ny text 

på sidan 38 rad 4 om ”Arbete åt alla. Vårt mål är full sysselsättning. Den 

öppna arbetslösheten ska pressas tillbaka och sysselsättningen öka till 

minst 80 procent. För att nå detta måste politiken inriktas på att få fler i 

arbete. Särskilda åtgärder måste genomföras för arbetslösa ungdomar. 

Kommuner och landsting måste få fortsatt stöd för att anställa fler. EUs 

alla medlemsstater måste arbeta ännu mer Vårt mål är full sysselsättning. 

Den öppna arbetslösheten ska pressas tillbaka och sysselsättningen öka till 

minst 80 procent. För att nå detta måste politiken inriktas på att få fler i 

arbete. Särskilda åtgärder måste genomföras för arbetslösa ungdomar. 

Kommuner och landsting måste få fortsatt stöd för att anställa fler. EU s 

alla medlemsstater måste arbeta ännu mer.” Till detta har partistyrelsens 

föredragande yrkat bifall till texten utom sista meningen. 

Britt Westerlund, Norrbotten: Tillägg på sidan 38 rad 12 om mål och 

ramar för arbetsmarknadspolitiken. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Britt Westerlund, Norrbotten: Tillägg på sidan 38 rad 12 om att den 

enskildes behov ska sättas i centrum. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Teres Lindberg, Stockholms arbetarekommun: Tillägg av nytt stycke på 

sidan 38 rad 13 ”Ett tillgängligt arbetsliv för alla. Många människor med 

funktionshinder står idag utanför arbetsmarknaden. Det handlar såväl om 

diskriminering som att arbetslivet och övriga delar av samhället inte är 

tillgängligt. Fler måste få tillgång till arbetshjälpmedel. Arbetsplatserna 

måste bli anpassade utifrån att alla kan arbeta. Vi vill därför öka kraven på 

att arbetsgivarna blir skyldiga att anpassa arbetsplatserna för arbetstagare 

med funktionshinder.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att 

dettas remitteras till redaktionsutskottet. 

131

132 

Ann-Britt Ljungberg, Kalmar län, drar tillbaka sitt förslag om ändring på 

sidan 38 rad 16 om att stärka arbetsrätten. 

Helen Sandgren-Stenmark, Göteborg: Strykningen av meningen på sidan 

38 rad 16 ”Vi vill stärka arbetsrätten för att minska visstids- och timanställningar 

och ta bort undantagsreglerna och ändring till ”Utgångspunkten 

på arbetsmarknaden ska vara tillsvidareanställningar. Det är en viktig 

norm att slå vakt om! Därför vill vi genom stärkt arbetsrätt minska visstidsanställningarna 

och särskilt de så kallade timanställningarna samt ta 

bort undantagsreglerna i LAS.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall förutom ”Det är en viktig norm att slå vakt om!”. 

Marie-Louise Dangardt, Gävleborg: Tillägg på sidan 38 rad 18: ”Vi kan 

aldrig acceptera att arbetsgivarna godtyckligt kan säga upp anställda, därför 

måste våra arbetsrättslagar ses över.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Vivianne Macdisi, Uppsala län: Tillägg till ny text på sidan 38 rad 19 

”Tryggare anställningar i tjänstesektorn. Idag omsätts de hushållsnära 

tjänsterna till stor del på den svarta marknaden. Det skapar otrygghet för 

de som arbetar i branschen. Om de som arbetar med hushållsnära tjänster 

istället blir en del av den vita marknaden så höjs deras status, nya 

arbetstillfällen skapas och anställningarna blir tryggare med kollektivavtal.” 


Kerstin Zander, Halland, Helen Sandgren-Stenmark, Göteborg, och Birgitta 

Gidblom, Norrbotten: ändring på sidan 38 rad 24 till ”Lagstiftningen måste 

stärkas så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet”. Till detta 


Ann-Britt Ljungberg, Kalmar län: vill ändra ordet ”vill” till ska på sidan 38, 

raderna 16 och 24. Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

René Norgren-Jeryd, Norra Älvsborg: Strykning och tillägg sidan 38 rad 

20-25: Ta bort stycket om offentlig sektor samt ändra sista meningen till: 

”Vi ska införa en tvingande lagstiftning om rätt till heltid och möjlighet 

till deltid”. Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Waileth Elmersson, Kalmar län: Tillägg ny text på rad 25 som rör arbete 

och livskvalitet för människor med funktionshinder som lyder: ”Arbete 

och livskvalitet för människor med funktionshinder: Alla kan eller orkar 

inte hänga med i det höga tempo som arbetslivet och samhället kräver 

idag. Samhall fungerar inte som det var tänkt. I till exempel Kalmar finns 

en framgångsrik verksamhet som kallas ”Delta”, som utför enklare legoarbete 

åt olika lokala industrier. Denna verksamhet skulle kunna utgöra en 

modell för arbetshandikappade, men också för andra grupper till exempel. 

människor på den öppna arbetsmarknaden, som riskerar långtidssjukskrivning, 

alternativt för människor som behöver slussas tillbaka till ordinarie 

jobb efter sjukskrivning. Detta kan kanske vara ett sätt att behålla 

enklare produktion i Sverige, jobb som annars riskerar att flytta till andra 

länder.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Jan-Erik Johansson, Östergötland: Tillägg sidan 38 rad 29 ändra i texten 

till följande: ”… arbetsmarknaden måste, när alla lokala möjligheter är 

uttömda, också fler vara beredda …” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Ulla-Maj Andersson, Västerbotten: Tillägg sidan 38 på rad 31 som lyder: 

”Därför är det viktigt med en utbyggd kollektivtrafik.” Till detta har partistyrelsens 


Jan-Erik Johansson, Östergötland: Tillägg sidan 38 på rad 32 som lyder: 

”En offensiv arbetsmarknadspolitik förutsätter att samtidigt som staten 

har ett övergripande ansvar måste det regionala och lokala inflytandet 

stärkas. Politiken måste kunna anpassas till de specifika och ibland unika 

förutsättningar som finns i landets kommuner och län. De olika regelsystem 

som finns inom arbetsmarknadspolitikens område är inte alltid 

konstruerade för att samverka med varandra, ibland uppstår målkonflikter. 

Regelsystemens konstruktioner och mål skall därför reformeras.” Till 

detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Jana Nilsson, Halland: Tillägg sidan 38 på rad 33 som lyder: ”Arbetsmarknadspolitiken 

ska i större utsträckning utifrån lokala och regionala behov, 

inriktas på att förutse och förhindra att flaskhalsar uppstår på arbetsmarknaden. 

Därför vill vi att åtgärder tidigare ska fånga upp arbetslösa med 

kompetenshöjande insatser. Eftersom behoven skiljer sig åt i olika delar av 

landet vill vi att de regionala och lokala aktörerna får ett större inflytande 

över arbetsmarknadspolitiken.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Tullia von Sydow, Stockholms arbetarekommun: Tillägg sidan 38 rad 36 

efter ordet bekämpas: ”arbetsvillkoren förbättras och kompetensutveckling 

erbjudas under hela yrkeslivet. ”Ohälsan i arbetslivet måste bekämpas, 

arbetsvillkoren förbättras och kompetensutveckling erbjudas under 

hela yrkeslivet. Det gäller att ta till vara de äldres yrkeserfarenhet och 

underlätta generationsskiftena på arbetsplatserna. Många äldre vill och 

kan arbeta längre än de gör i dag. Det gäller att förändra attityderna hos 

arbetsgivare, arbetskamrater och fackliga företrädare om värdet med ett 

högt arbetskraftsdeltagande bland 50-plussarna. Resursslöseriet måste 

133

134 

förhindras. 50 procent av personalen inom vissa yrken väntas gå i pension 

före år 2015 med stora kompetensförluster i arbetslivet som följd. Det gäller 

därför att finna former både i näringslivet och i offentlig och frivillig 

verksamhet så att deras resurser tas till vara, som behövs i politiken och i 

närsamhället.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att detta 

remitteras till redaktionsutskottet. 

Bo Ström, Kalmar län: Tillägg sidan 38 på rad 39 som lyder: ”Vi vill bland 

annat pröva möjligheten att återinföra delpension som ett led i att öka 

sysselsättningen och behålla fler 60-åringar kvar på arbetsmarknaden.” 


Peter Persson, Jönköpings län: Tillägg om ett helt nytt stycke på rad 40 och 

framåt som lyder: ”Den samlade inkomsten av skatt och bidrag avgör den 

enskildes köpkraft. Generella bidrag som barnbidrag, och riktade som 

bostadsbidrag skapar en bättre situation för många låginkomsttagare. 

Skilda bidrag måste vara så avvägda att de premierar arbete. Införande av 

allmänna egenavgifter var en del av 90-talets budgetsanering. Återstående 

kompensation ska ske när behov inom gemensam verksamhet tillgodosetts. 

Fördelningen av kompensationen ska ha sådan profil att den gynnar 

rättvis fördelning av köpkraftstillskottet. Skatteuttaget ska vara rättvist, 

och andel som betalar statlig skatt avvägs med samhälleliga behov.” Till 

detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Lynn Ljungberg, Skåne: ändring sidan 38, rad 40 att byta ut den kursiverade 

inledningen till att det i stället ska stå: ”Det ska löna sig att arbeta.” 


Jan Nilsson, Skåne: sidan 38 rad 46: ändring och strykning: ”Det sista steget 

i kompensation av de allmänna egenavgifterna ska anstå tills redan 

beslutade och pågående reformer är fullt ut finansierade.” Till detta har 

partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Stefan Hedin, Göteborg: Tillägg sidan 39, rad 1 ”… allmänna egenavgifter, 

när statsfinanserna så tillåter.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Stefan Hedin, Göteborg: Strykning av: ”Andelen som ska betala statlig 

skatt ska sänkas till 15 procent”. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Anna Schönning, Gävleborg: Tillägg sidan 39, rad 6: efter barnbidrag: 

”flerbarnstillägget samt bidragsförskottet ska höjas.” Till detta har partistyrelsens 

föredragande yrkat avslag. 

Jim Sundelin, Västernorrland: Tillägg sidan 39, rad 21: ”Alla som arbetar i 

Sverige ska omfattas av gällande arbetsrättsliga lagar och kollektivavtal. Vi 

vill därför förstärka de fackliga organisationernas möjlighet att tillse att 

kollektivavtal efterlevs så att inte oseriösa arbetsgivare dumpar löner och 

anställningsvillkor genom att kringgå de regler som gäller på den svenska 

arbetsmarknaden.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Eva-Lena Jansson, Örebro län: Tillägg sidan 39 rad 21: ”Svenska kollektivavtal 

ska gälla på svensk arbetsmarknad.” Till detta har partistyrelsens 


Ardalan Shekarabi, SSU: Tillägg sidan 39 rad 21 till ny punktsats som rör 

läringssystem. ”Inför ett modernt lärlingssystem. De som inte klarar av 

gymnasieskolan ska kunna gå en lärlingsutbildning, samtidigt som de 

läser upp sina betyg, som ett alternativ till det idag existerande IV-programmet. 

Lärlingsutbildningen ska ge den studerande ett gesällbrev auktorisation 

i sitt yrke. Lärlingsutbildningen ska även finnas inom de icketraditionella 

lärlingsyrkena.” Partistyrelsens föredragande föreslår att 

detta hänvisas till kapitel tre. 

Ardalan Shekarabi, SSU: Sidan 39, rad 21. Tillägg en ny punktsats som 

lyder: ”De individuella handlingsplaner som upprättas mellan en handläggare 

och en arbetslös ska upprättas inom två veckor efter inskrivningen på 

arbetsförmedlingen. Handlingsplanerna ska iordningställas för alla ungdomar 

under 25 år, vara realistiska och meningsfulla.” Till detta har partistyrelsens 


Ardalan Shekarabi, SSU: Tillägg av ny punktsats sidan 39 rad 21 som 

lyder: ”Ungdomsarbetslösheten ska åter bli ett prioriterat verksamhetsmål 

för AMS.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att detta 

remitteras till redaktionsutskottet. 

Ardalan Shekarabi, SSU: Tillägg av ny punktsats sidan 39 rad 21 som 

lyder: ”Lagstifta så att kommunerna får ett helhetsansvar för ungdomar 

under 20 år som inte fullgjort gymnasiet. Kommunerna ska få öronmärkta 

pengar för den här målgruppen som idag AMS ansvarar för.” 

Partistyrelsens föredragande yrkar att detta remitteras till redaktionsutskottet. 

Fredrik Lund, Norrbotten: Tillägg sidan 39, rad 22: ”Lagstifta så att otrygga 

anställningar, projektanställningar och tillfälliga anställningar för unga 

undviks. Otrygga arbeten, speciallösningar med försök till ungdomslöner 

får ej förkomma.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

135

136 

Åsa Ögren, Västerbotten: Ändring sidan 40, rad 35–39: ”Den som helt 

saknar utbildning ska via den kommunala vuxenutbildningen och folkbildningen 

för undervisning med en studietid och en studietakt utifrån 

individuella förutsättningar i svenska språket, men även på de svenskkunskaper 

i övrigt som behövs för en daglig livsföring. Utbildningen måste 

också kunna ges i kombination med arbete och den praktik som den 

nyanlände deltar i.” 


Jenny Steen, Örebro län: Tillägg sidan 41, rad 2: ”Valideringen ska vara studiestödsgrundad.” 

Partistyrelsens föredragande har till detta yrkat bifall 

med följande ändringsförslag: Valideringen ska kunna vara studiestödsgrundande. 

Hilde Klasson, Uppsala län: Ny lydelse sidan 41, rad 7 efter: ”utbildning”: 

”Vi vill verka för insatser som ökar förutsättningarna för att arbetsgivare i 

ökad utsträckning erbjuder praktikplatser. Hinder som försvårar för fack 

och arbetsgivare att upprätta integrationsavtal ska ses över.” Till detta har 


Susanne Bergström, Stockholms län: Tillägg sidan 41, rad 8: ”För att nyanlända 

ska garanteras praktikplats och utbildning av god kvalitet ska 

arbetsförmedlingarna samråda med berörd facklig organisation om 

arbetsplatsens lämplighet samt följa upp och utvärdera om syftet med 

åtgärderna uppnås. Praktik- och utbildningsplatser ska ej heller leda till 

undanträngningseffekter.” Partistyrelsens föredragande har till detta yrkat 

bifall till första delen fram till syftet med åtgärderna uppnås. 

Tobias Scharin, Kronoberg: Ändring sidan 41, rad 45: ”För att kunna få 

jobb räcker det oftast inte med dokument som visar ens kunskaper. Det 

krävs också kontakter och referenser.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Angelica Rage, Värmland: Ändring att redaktionsutskottet ska omformulera 

raderna 13—15 på sidan 41 i en riktning så att det inte framstår som 

om kommunen ska bygga upp en ny kommunal verksamhet för att anställa 

mentorer. Istället bör det framstå att det ligger ett ansvar på bland annat 

kommunen att bedriva ett attitydarbete så att fler vill bekanta sig med nya 

invånare. Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Ardalan Shekarabi, SSU: Tillägg sidan 41, rad 24: ”Socialdemokratiska 

företrädare på nationell nivå såväl som i kommuner och landsting ska 

utarbeta en strategi och genomföra densamma i alla berörda instanser.” 


Teres Lindberg, Stockholms arbetarekommun: Tillägg på sidan 41, rad 28: 

”Rätten att inte diskrimineras gäller alla. Lagarna mot diskriminering 

omfattar bara vissa områden och vissa grupper. På lite längre sikt bör 

huvudinriktningen vara allas grundläggande rätt till behandling. Lika ska 

utgöra grunden för de insatser som vidtas, inte olika.” Till detta har partistyrelsens 


Charlotta Svanberg, Kronoberg: Tillägg sidan 42 på rad 28: ”För att få ta 

del av arbetsmarknadens medel ska samtliga arbetsgivare kunna uppvisa 

mångfaldsplaner.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Teres Lindbergs, Stockholms arbetarekommun: Ändring sidan 41 rad 35: 

”Dessutom vill vi att antidiskrimineringsklausuler ska tillämpas vid offentliga 

upphandlingar.”Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Ardalan Shekarabi, SSU: Strykning och tillägg sidan 41 rad 35: Byt ut sista 

meningen och ersätt med: ”Dessutom ska antidiskrimineringsklausuler 

införas vid offentliga upphandlingar.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Ardalan Shekarabi, SSU: Sidan 44, rad 39: Tillägg, en ny punkt: ”För att få 

fokus på integration i Sverige och lyckas genomföra verkliga förändringar 

i framtiden krävs konkreta förslag. SSU vill därför tillsätta en samordningskommission 

för att koordinera integrationspolitiken. I kommissionen 

ska samtliga departement och kommuner och landsting vara representerade. 

Kommissionens uppgift är att utarbeta en genomgripande 

strategi för samordning av integrationspolitiken. Denna strategi ska sedan 

implementeras i all verksamhet.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat att detta remitteras till redaktionskommittén 

Helen Sandgren-Stenmark, Göteborg: Strykning meningen på sidan 41 

rad 41: ”Det ska alltid löna sig för den enskilde att arbeta oavsett bakgrund.” 


Erik Persson, Skåne: Tillägg sidan 41 rad 43: ”Öka integrationen i boendet. 

Att öka integrationen i boendet är ett viktigt mål och ett långsiktigt arbete 

för landets alla delar. Vi vill öka möjligheterna till integration i kommunernas 

olika bostadsområde och stadsdelar. Alla medborgare ska kunna 

söka och välja att bo i alla kommundelar, utan ekonomiska eller andra hinder. 

Vi ska arbeta för en ökad balans mellan upplåtelseformerna hyresrätt, 

bostadsrätt och äganderätt i boendet, i kommunernas olika delar. I detta 

arbete har de allmännyttiga bostadsföretagen en viktig roll. I såväl yngre 

som äldre stadsdelar bör allmännyttan gå före med låga och rimliga boendekostnader.” 

Partistyrelsen föredragande yrkar att detta flyttas till 

bostadsavsnittet kapitel 4.2. 

137

138 

Elisabeth Svedestad, Göteborg: Tillägg sidan 41 rad 47: ”I syfte att minska 

segregationen och öka integrationen vill vi ge kommunerna förutsättningar 

att genom sitt planmonopol besluta till vilken typ av upplåtelseform ska 

finnas i bostadsområdena, ändra stödet till eget boende och uppmuntra 

till boende utanför storstadsregionerna.” Till detta har partistyrelsen föredragande 

yrkat att detta flyttas till bostadsavsnittet kapitel 4.2. 

Maryam Yazdanfar,Stockholms län: Ändring sidan 42, rad 21 ordet ”pappaledig” 

till ”föräldraledig”. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Maryam Yazdanfar, Stockholms län: Ändring sidan 42 rad 34 att rubriken 

ska vara ”Jämställt familje- och arbetsliv”.Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Maryam Yazdanfar, Stockholms län: Ändring sidan 42 rad 35: ”Föräldraförsäkringen 

bör därför utvecklas i riktningen åt att en tredjedel viks åt 

pappan, en tredjedel åt mamman och en tredjedel görs möjlig att överlåta 

mellan föräldrarna.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att 

det remitteras till redaktionsutskottet. 

Jens Orback, Stockholms arbetarekommun: Ändring sidan 42 rad 35 ”… 

förutsättning för ett jämställdare Sverige. Vi vill därför ha en individualiserad 

föräldraförsäkring. Ett delmål som bör införas snarast är att bjuda 

en tredjedel till mamman, en tredjedel till pappan och fritt fördela den 

resterande tredjedelen. När ekonomin så tillåter vill vi också höja taket i 

föräldraförsäkringen.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att 


Elvy Wicklund, Örebro län: Förslag sidan 42 rad 36 ”att utreda konsekvenserna 

av alla ändringar ur ett barnperspektiv.” Till detta har partistyrelsens 

föredragande yrkat att det remitteras till redaktionsutskottet. 

Maria Augustsson, Göteborg: Tillägg sidan 43, rad 10 om under punkten 

”Ett jämställt Europa. Ett stort problem för Europas framtida tillväxt är 

handeln med kvinnor och barn för sexuellt utnyttjande. Denna handel 

måste stoppas. Vi vill att EU verkar för att informationsutbytet mellan 

Öst- och Västeuropa förbättras inom detta område samt att offer för 

sexslavhandeln får ett rättmätigt skydd.” Till detta har partistyrelsens 

föredragande yrkat att det remitteras till redaktionsutskottet 

Tobias Scharin, Kronoberg: Ändring sidan 43 raderna 27-28 ”När dialogen 

mellan chef och medarbetare fungerar bra, när den som är anställd får 

vara med och påverka arbetsuppgifter, arbetsmiljö och arbetsvillkor, när 

den anställde får en bekräftelse för sitt arbete och när möjligheter finns till 

personlig utveckling, då visar det sig att sjukskrivningarna minskar.” Till 


Ann-Marie Wågström, Skåne: Tillägg sidan 43, rad 35 ”Alkoholbruket 

ökar nu kraftigt. En ökad konsumtion av alkohol leder till ökat missbruk 

med sjukdom och ohälsa som följd. Den svenska alkoholpolitiken har 

varit mycket framgångsrik men har inte förutsättningar för att fungera 

som den gjort tidigare. Nu måste vi finna nya vägar för att motverka alkoholens 

negativa effekter.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat 

avslag. 

Johan Kanmert, Göteborg: Tillägg nytt stycke, sidan 43, rad 40 ”Fler friska. 

Var och en har ett eget ansvar för sin hälsa, men många behöver stöd 

och hjälp för att kunna leva mer hälsosamt. Det förebyggande arbetet - 

från arbetsgivaren, föreningsliv och hela samhället, måste stärkas. Vi vill 

att alla skolbarn, inklusive förskolebarn, ska få röra sig minst en och en 

halv timme om dagen, att den rena idrottstiden ökar till minst fem lektionstimmar 

i veckan och att idrottsrörelsen ska få ökade resurser. Rörliga 

och vältränade barn och ungdomar kommer att leva mer hälsosamt i såväl 

unga år som i vuxen ålder.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

Marie-Louise Dangardt, Gävleborg: Ändring sidan 44, rad 1 att ”skolbarn” 

byts ut mot ”barn och ungdomar”. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Nalin Pekgul, S-kvinnor: Tillägg sidan 44,rad 4: ”Jämställd sjuk- och hälsovård. 

I dag får inte kvinnor och män samma vård. Det beror både på fördomar 

och på okunskap. Forskning är utförd på män och många mediciner 

är utprovade på män. Det medför att man vet mindre om kvinnors 

symptom, sjukdomar och vilka effekter olika mediciner har på kvinnor. 

Den ordningen måste brytas. Men jämställd vård handlar också om brister 

i kunskap om genusordning. Alla kategorier av vårdpersonal måste 

därför såväl i sin grundläggande utbildning som i fort- och vidareutbildning 

delges kunskaper om såväl strukturella förutsättningar som medicinska 

skillnader mellan män och kvinnor.” Till detta har partistyrelsens 


Carina Nilsson, Skåne: Tillägg sidan 44, rad 3: ”Förbättra folkhälsan för de 

grupper som är mest utsatta. Den nya folkhälsopolitiken ger nya möjligheter 

att föra in hälsa som en central punkt i kommunpolitik och samhällsplanering. 

På lokal och regional nivå fattas beslut som i högsta grad påverkar 

hälsans bestämningsfaktorer. Vi vill att kommunerna mobiliserar 

kring folkhälsoarbetet på bred front”. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat avslag. 

139

140 

Kerstin Bergström, Örebro län: Tillägg sidan 44 rad 6: ”Det har skett en 

markant ökning av stressrelaterade sjukdomar under de senaste decennierna, 

och denna negativa trend måste brytas. Det är därför angeläget att 

förändra vårdutbildningarna så att vårdpersonal inom bassjukvården ges 

kunskap hur man ska bemöta dessa sjukdomar.” Till detta har partistyrelsens 


Carina Dahl, Örebro län: Tillägg sidan 44, rad 7: ”Kamp mot våldet ger 

ökad tillväxt. Ett av dom största hoten mot kvinnors hälsa och deras möjligheter 

att bidra till produktionen är mäns våld, som därmed utgör ett 

stort folkhälsoproblem. För många har det inneburit svårigheter i arbetslivet/studier 

och därför skapat ekonomiska kostnader för samhället och 

blivit ett hinder för tillväxten. Dessutom växer ca 200 000 barn upp med 

våld som sin vardag, vilket avspeglas senare i livet i form av otrygghet och 

av utanförskap. Därför måste hälso- och sjukvården såväl som andra myndigheter 

prioritera vård och stöd till utsatta kvinnor och deras barn.” Till 

detta har partistyrelsens föredragande yrkat att det remitteras till redaktionsutskottet. 

Tobias Scharin, Kronoberg: Tillägg sidan 44, rad 8: ”Vi vill att företagshälsovården 

utvecklas i en riktning av förebyggande insatser utifrån arbetsplatsens 

helhetsperspektiv och utifrån sambanden mellan arbetsmiljö, 

arbetsorganisation, produktivitet och hälsa.” Till detta har partistyrelsens 


Tobias Scharin, Kronoberg: Ändringsförslag, sidan 44, rad 11-13: 

”Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare ska förenas med stimulanser för 

de arbetsgivare som genom rehabiliteringsinsatser, systematiskt arbetsmiljöarbete 

och anpassning av arbetsorganisation förebygger ohälsa och 

får tillbaka den personal som blivit sjuk. Drivkrafterna ska också utformas 

så att de underlättar insatser som kan ske inom ramen för avtal mellan 

fack och arbetsgivare.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat 

avslag. 

Anders Karlsson, Blekinge: Ändring sidan 44, rad 8: ”Ingen ska behöva bli 

sjuk av sitt arbete. Vi vill att företagshälsovården utvecklas i en riktning av 

förebyggande insatser utifrån arbetsplatsens helhetsperspektiv och utifrån 

sambanden mellan arbetsmiljö, arbetsorganisation, produktivitet och hälsa. 

Alla ska ha rätt till en kvalitetssäkrad företagshälsovård och ett förebyggande 

hälsoarbete. Utbildningen av arbetsgivare, arbetsledare, skyddsombud 

och anställda i arbetsmiljöfrågor måste öka för att skapa den 

optimalt bästa arbetsmiljön. Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare ska 

förenas med stimulanser för de arbetsgivare som genom rehabiliteringsinsatser, 

systematiskt arbetsmiljöarbete och anpassning av arbetsorganisationen 

förebygger ohälsa och får tillbaka den personal som blivit sjuk. 

Drivkrafterna ska också utformas så att de underlättar insatser som kan 

ske inom ramen för avtal mellan fack och arbetsgivare.” Till detta har partistyrelsens 


Jim Sundelin, Västernorrland: Tillägg sidan 44, rad 8: ”Ingen ska behöva bli 

sjuk eller skadad av sitt arbete. Alla ska ha rätt till en god arbetsmiljö, med 

inflytande över arbetsorganisationen och arbetstiderna. Det förutsätter ett 

systematiskt arbetsmiljöarbete, som tillämpas på alla företag och omfattar 

alla anställda. Alla ska ha rätt till en kvalitetssäkrad företagshälsovård och 

ett förebyggande hälsoarbete. För att nå detta bör arbetsmarknadens parter 

ta större ansvar och spela en aktiv roll till att förbättra möjligheten för 

företag att efterfråga en kvalitetssäkrad företagshälsovård i hela landet.” 

Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att det remitteras till 

redaktionsutskottet. 

Sören Westerholm, Kalmar län: Ändring sidan 44, rad 9: ”Alla ska ha rätten 

till en kvalitetssäkrad företagshälsovård som har både tekniska och medicinsk 

del som i huvudsak jobbar förebyggande och är oberoende av arbetsmarknadens 

parter.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat att 


Bodil Hansson, Västernorrland: Tillägg sidan 44, rad 13: ”Vi vill även att 

reglerna som handlar om företagens redovisning ses över i syfte att skapa 

ett system som betraktar personalen som en tillgång för organisationen.” 

Till detta har partistyrelsens fördragande yrkat bifall. 

Lars-Erik Soting, Örebro län: Tillägg sidan 44, rad 13: ”om att verkliga 

möjligheter att arbeta till pensionen ska införas.” Till detta har partistyrelsens 

fördragande yrkat avslag. 

Charlotta Svanberg, Kronoberg: Ändring sidan 44, rad 18: ”Försäkringskassor, 

länsarbetsnämnder, kommuner och landsting ska samarbeta.” Till 


Camilla Egberth, Östergötland: Ändring sidan 44, rad 18: om att 

”Resultaten från försök med finansiell samordning mellan försäkringskassa, 

länsarbetsnämnder, kommuner och landsting är goda. Dessa aktörer 

ska med stöd av den lagstiftning som tillkom per 1 januari 2004 samverka 

för att snabbare få sjukskriva tillbaka till arbetslivet och för att kunna 

bedriva ett effektivt förebyggande arbete”. Till detta har partistyrelsens 


Per Persson, Halland: Ändring sidan 44, rad 18: ”Med den enskilda människans 

behov i centrum vill vi att försäkringskassa, länsarbetsnämnder, 

kommuner och landsting ska ges bättre möjligheter att förstärka samarbeten 

mellan sig. Samarbeten som även omfattar fackliga organisationer ska 

uppmuntras”. Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

141

142 

Martina Andersson, Kalmar län: Strykning sidan 44, rad 19 av ”ha goda 

möjligheter att…” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Marie-Louise Dangardt, Gävleborg: Ändring sidan 44, rad 19: ”Försäkringskassa, 

länsarbetsnämnder, kommuner och lansting ska samverka.” I 

stället för att det står ges goda möjligheter att samarbeta. Till detta har 

partistyrelsens föredragande yrkat avslag. 

Robert Olesen, Kronoberg: Tillägg sidan 44, rad 18: ”Påföljderna ska vara 

kännbara för arbetsgivare som inte rehabiliterar sina anställda tillbaka till 

ett meningsfullt arbete.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat 

bifall. 

Tobias Scharin Kronoberg, Maria Augustsson Göteborg och Marlene 

Svensson Uppsala län: Tillägg sidan 44, rad 24: ”Kultur och hälsa. Den socialdemokratiska 

kulturpolitiken bygger på tanken att kulturen är till för 

alla och en oavvislig och grundläggande del av de medborgerliga rättigheterna. 

Forskningen har visat att deltagande i kulturlivet leder till en bättre 

hälsa oberoende av tidigare kulturvanor. Sambandet mellan kultur och 

hälsa ger oss därför nya argument för att sprida kultur till allt fler. Vi vill 

därför vidga kulturdeltagandet genom att bland annat satsa på kultur i 

arbetslivet.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Eva-Britt Dahlström, Blekinge: Tillägg sidan 44, rad 31: ”Vi vill att de 

som på grund av svåra skador och som inte kan återgå i arbete även i fortsättningen 

ges möjlighet till rehabilitering för att klara av sitt dagliga välbefinnande.” 


Tullia von Sydow, Stockholms arbetarekommun: Tillägg sidan 44, rad 39: 

En ny punkt: ”Alla behöver behövas. Förebyggande hälsoarbete är av stor 

betydelse för äldre. Ett aktivt åldrande där friska äldre kan delta i 

meningsfulla verksamheter i samhället kan minska skillnader mellan 

kvinnor och män, mellan generationerna och mellan socioekonomiska 

grupper. Vi vill skapa förutsättningar för äldre att utveckla inflytande och 

delaktighet i lokalsamhället. Arbetslivet måste utformas så att alla ges 

reell möjlighet att arbeta i första hand fram till pensionsåldern. Här finns 

ett mycket tydligt klass- och könsmönster.” Till detta har partistyrelsens 


Jana Nilsson, Halland: Tillägg sidan 44, rad 39: ”Vi vill också se åtgärder 

för arbetshandikappade i ett bredare perspektiv. Det gäller dels att ge 

Samhall möjlighet att utveckla sitt uppdrag, men då med en klar utgångspunkt 

i ett lokalt perspektiv. Det gäller också att ge andra aktörer möjlighet 

att utveckla verksamhet för arbetshandikappade med utgångspunkt i 

ett liknande uppdrag som Samhall har idag.” Till detta har partistyrelsens 


Marie-Louise Dangardt, Gävleborg: Ändring sidan 44, rad 40: i stället för: 

mot ökat etcetera: - för minskad alkoholkonsumtion och minskat narkotikamissbruk. 

– Mobilisera hela samhället för minskad alkoholkonsumtion 

och minskat narkotikamissbruk. ” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Johan Kanmert, Göteborg: Tillägg sidan 44, rad 41: ”Mobilisera hela samhället 

mot ökad alkoholkonsumtion, tobakskonsumtion och ökat narkotikamissbruk. 

Det får inte vara lätt för unga att få tag i narkotika, alkohol 

eller tobak. Tobaksberoende är oerhört svårt att bryta och därför gäller det 

att se till så att så få som möjligt drabbas av ett tobaksberoende. För de 

som ändå börjar röka måste det finnas vägar ut ur beroendet. Sjukvården 

måste satsa på rökavvänjningskampanjer, som är den mest kostnadseffektiva 

behandlingen som finns. Drogfria mötesplatser och starka nätverk 

skapas för ungdomar. Trafiken, barnens miljöer och arbetslivet ska vara 

drogfria. Dialog och attitydförändringar är nyckeln. För att bryta utvecklingen 

krävs opinionsbildning, men också en rad konkreta åtgärder: ett 

fortsatt monopol för alkoholförsäljning, förstärkt brottsbekämpning kring 

alkohol- och narkotikarelaterade brott, en utbyggd missbrukarvård med 

fler platser i behandlingshem, inte minst för unga missbrukare”. 

Partistyrelsens föredragande har yrkat bifall till meningen ”Tobaksberoende 

är oerhört svårt att bryta…” , men har yrkat avslag på resten av 

förslagsändringen. 

Margareta Bruhn, Göteborg: Strykning sidan 44, rad 42: ”Det får inte vara 

lättare för unga att få tag i alkohol och narkotika än att hitta någonstans 

att vara.” Till detta har partistyrelsens föredragande yrkat bifall. 

Gunilla Johansson, Västerbotten: Ändring sidan 45, rad 2: ”…En utbyggd 

missbrukarvård med fler platser i behandlingshem” ändras till ”En 

utbyggd missbrukarvård med en rik variation av behandlingsformer, 

särskilt för unga missbrukare”. Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Margareta Bruhn, Göteborg: Tillägg sidan 45, rad 2: ”Vårt mål om ett narkotikafritt 

samhälle måste vara tydligt.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Berith Gustafsson, Jönköpings län: Ändring sidan 45, rad 5-10: ”Fortsätta 

utveckla ledarskapet och nya arbetsorganisationer i offentlig sektor. Öka 

den anställdes möjligheter att påverka sin egen arbetssituation och vara 

delaktig i kvalitetsarbete. Hela den offentliga sektorn ska vara en positiv 

förebild för övriga arbetsmarknaden i sitt arbete mot ohälsa i arbetslivet.” 


143

144 

Ewelina Tokarczyk, Göteborg: Tillägg sidan 45, rad 11: ”Satsa på våra 

ledare. Vi vill satsa på våra ledare både i landsting, regioner och kommuner. 

Satsningen ska stärka ledare på alla nivåer från enhetschef till direktör.” 


Greger Tidlund, Sörmland: Tillägg sidan 45, rad 9: ”Därför måste folkhälsofrågorna 

integreras i kommunernas strategiska planering och bli en del 

i kommunala verksamheten.” Till detta har partistyrelsens föredragande 

yrkat bifall. 

Maud Byquist, Västernorrland: Tillägg sidan 45, ny punktsats ”I rehabiliteringsarbetet 

måste gruppen sjukskrivna arbetslösa särskilt uppmärksammas 

då de saknar arbetsgivare, företagshälsovård och oftast facklig organisation. 

En ansvarig rehabiliteringsmyndighet måste utses för gruppen 

sjukskrivna arbetslösa med uppgift att så skyndsamt som möjligt ge individen 

råd och återgå till arbetsmarknaden.” Partistyrelsens föredragande 

har till detta yrkat bifall med justeringen att det inte ska vara någon ny 

myndighet. 

Jakob Larsson, Sörmland: Tillägg sidan 45, rad 11: ”Ett helhetsperspektiv 

på arbetsplatsen – Det finns ett flertal faktorer som är viktiga för att skapa 

en utvecklande och hälsosam arbetsplats, en mönsterarbetsplats. Det 

kan till exempel vara ledarskap, påverkansmöjligheter, arbetsmiljö och 

förebyggande hälsoarbete. Det är därför viktigt att det finns ett helhetsperspektiv 

på en utveckling av arbetsplatser till mönsterarbetsplatser.” 


Bifall till partistyrelsens förslag i övrigt, i de delar där det inte förelåg några 

motförslag. 

Beslut 

Kongressen beslöt 

Sidan 37 

att bifalla Agneta Thörnqvists tillägg till rad 18, 

att bifalla Lynn Ljungbergs tillägg till rad 30, 

Sidan 38 

att avslå Billy Gustafssons tilläggsförslag rad 3, 

att bifalla Lotta Håkansson Harju och Stig Malms ändring rad 4 utom 

sista meningen ”Ett nytt delmål är då att nå högst tre procents 

öppen arbetslöshet under 2008”, 

att avslå Britt-Marie Westerlunds två tillägg på rad 12, 

att bifalla att Teres Lindbergs tillägg om nytt stycke rad 13 remitteras till 

redaktionsutskottet, 

att bifalla Helen Sandgren-Stenmarks strykning och ändring på rad, 

att efter försöksvotering avslå Marie-Louise Dangardt tillägg på rad 18, 

att avslå Vivianne Macdisis tillägg på rad 19, 

att bifalla Kerstin Zanders, Helen Sandgren-Stenmarks, Ann-Britt Ljungbergs 

och Birgitta Gidbloms ändringsförslag på rad 24, 

att avslå René Norgren-Jeryds strykning och tilläggsförslag på raderna 

20–25, 

att avslå Waileth Elmersson förslag på rad 25, 

att efter försöksvotering avslå Jan-Erik Johanssons tillägg på rad, 

att bifalla Ulla-Maj Anderssons tillägg på rad 31, 

att avslå Jan-Erik Johansson tilläggsförslag på rad 32, 

att efter votering med 183 röster mot 139 avslå Jana Nilssons tillägg på 

rad 33. 5 stycken avstod att rösta, 

att bifalla att Tullia von Sydows tillägg gällande rad 36 remitteras till 


att avslå Bo Ströms tillägg på rad 39, 

att efter försöksvotering avslå Peter Perssons tillägg om ett helt nytt 

stycke på rad 40, 

att bifalla Lynn Ljungbergs ändringsförslag rad 40, 

Sidan 39 

att avslå Stefan Hedins tillägg rad 1 om ”allmänna egenavgifter”, 

att efter försöksvotering avslå Stefan Hedins strykning rad 1, 

att efter försöksvotering avslå Anna Schönnings tillägg på rad 6, 

att bifalla Jim Sundelins förslag sidan 39, rad 21, 

att avslå Eva-Lena Janssons förslag sidan 39 rad 21, 

att hänvisa Ardalan Shekarabis förslag till ny punktsats som rör läringssystem 

på rad 21 till kapitel 3, 

att avslå Ardalan Shekarabis förslag om ny punkt rad 21 angående individuella 

handlingsplaner, 

att bifalla att Ardalan Shekarabis två tillägg rörande ungdomsarbetslösheten 

remitteras till redaktionsutskottet, 

145

146 

att avslå Fredrik Lunds tillägg på rad 22, 

Sidan 40 

att bifalla João Pinheiros ändring på rad 5, 

att bifalla Jens Sjöströms tillägg på 22-23, 

att bifalla Åsa Ögrens tillägg rad 35–39, 

att bifalla Jenny Steens tilläggsförslag på rad 2 med tillägget att valideringen 

ska kunna vara studiestödsgrundande, 

Sidan 41 

att bifalla Hilde Klassons tillägg på rad 7, 

att bifalla första delen av Susanne Bergströms tillägg på rad 8 ”För att nyanlända 

ska garanteras praktikplatser/utbildning av god kvalitet….”, 

att avslå andra delen av Susanne Bergströms tillägg på rad 8 ”om arbetsplatsernas 

lämplighet …”, 

att bifalla Tobias Scharins tilläggsändring på rad 45, 

att bifalla att Angelica Rages tilläggsändring på raderna 13-15 remitteras 

till redaktionsutskottet, 

att bifalla Ardalan Shekarabis tillägg på rad 24, 

att avslå Teres Lindbergs tilläggsförslag på rad 28, 

att avslå Charlotta Svanbergs tilläggsförslag på rad 28, 

att efter försöksvotering avslå Teres Lindbergs och Ardalan Shekarabis 

förslag på rad 35 angående antidiskrimineringsklausuler, 

att avslå Helen Sandgren-Stenmarks strykningsförslag på rad 41, 

att Erik Perssons tilläggsförslag på rad 43 flyttas till avsnitt 4.2, 

att Elisabeth Svedestads tilläggsförslag på rad 47 flyttas till avsnitt 4.2, 

Sidan 42 

att bifalla Maryam Yazdanfars ändring på rad 21, 

att bifalla Maryam Yazdanfars ändring på rad 34, 

att remittera Maryam Yazdanfars och Jens Orbacks förslag på rad 35 om 

tredelad föräldraledighet och antalet pappamånader till redaktionsutskottet, 

att bifalla att Elvy Wicklunds tillägg på rad 36 remitteras till redaktionsutskottet, 

Sidan 43 

att remittera Maria Augustssons tillägg på rad 10 till redaktionsutskottet, 

att bifalla Tobias Scharins ändringförslag på raderna 27—28, 

att avslå Ann-Marie Wågströms tillägg på rad 35, 

att avslå Johan Kanmerts tillägg till nytt stycke på rad 40, 

Sidan 44 

att bifalla Marie-Louise Dangardts ändringsförslag på rad 1, 

att efter försöksvotering avslå Nalin Pekguls tillägg på rad 4, 

att avslå Carina Nilssons tillägg på rad 3, 

att avslå Kerstin Bergströms tilläggsförslag på rad 6, 

att bifalla att Carina Dahls tillägg om kamp mot våldet på rad 7 remitteras 

till redaktionsutskottet, 

att bifalla redaktionsutskottets ändringsförslag på Tobias Scharins tillägg 

på rad 8, 

att att efter försöksvotering avslå Tobias Scharins ändringsförslag på rad 

11-13 om ekonomiska drivkrafter, 

att bifalla att Anders Karlssons, Jim Sundelins och Sören Westerholms förslag 

om företagshälsovård remitteras till redaktionsutskottet, 

att bifalla Bodil Hanssons tilläggsförslag på rad 13, 

att avslå Lars-Erik Sotings tilläggsförslag på rad 13, 

att efter försöksvotering mellan Camilla Egberths och Per Perssons ändringsförslag 

på rad 18 fastställa Camilla Egberths förslag som motförslag 

till Charlotta Svanbergs, samt efter försöksvotering mellan 

dessa bifalla Charlotta Svanbergs förslag, 

att bifalla Robert Olssons ändring på rad 18, 

att avslå Martina Anderssons strykningsförslag på rad 19, 

att avslå Marie-Louise Dangardts ändringsförslag på rad 19, 

att bifalla Tobias Scharins, Maria Augustssons och Marlene Svenssons 

tillägg på rad 24, 

att avslå Eva-Britt Dahlströms tillägg på rad 31, 

att remittera Tullia von Sydows tillägg om en ny punkt på rad 39 till 


att bifalla Jana Nilssons tillägg på rad 39, 

147

148 

att bifalla att Ardalan Shekarabis tillägg på rad 39 remitteras till redaktionsutskottet, 

att bifalla Marie-Louise Dangardts ändring på rad 40, 

att bifalla del av Johan Kanmerts tillägg på rad 41 ”Tobaksberoende är 

oerhört svårt att bryta och därför gäller det att se till så att så få som 

möjligt drabbas av ett tobaksberoende.”, 

att avslå resten av Johan Kanmerts tillägg på rad 41, 

att bifalla Margareta Bruhns strykning på rad 42, 

Sidan 45 

att bifalla Gunilla Johanssons ändringsförslag på rad 2, 

att bifalla Margareta Bruhns tillägg på rad 4, 

att bifalla Berith Gustafssons ändring på rad 5-10, 

att bifalla Greger Tidlunds tillägg på rad 9, 

att avslå Ewelina Tokarczyks tillägg på rad 11, 

att bifalla Jakob Larssons tillägg på rad 11, 

att bifalla Maud Byquists tilläggförslag om Ny punktsats ”I rehabiliteringsarbetet 

… med justeringen att det inte ska vara någon ny myndighet, 

att bifalla partistyrelsens förslag i övrigt, i de delar där det inte förelåg 

några motförslag. 

Meddelanden 

Jörgen Linder, tjänstgörande ordförande: På en del röstknappar finns det 

tejpbitar som kan förvirra. De ska teknikerna försöka ta bort under natten, 

men ni ska veta att grön knapp alltid betyder ja och att röd knapp betyder 

nej, även om någon tejpbit bredvid skulle säga något annat. 

Redaktionsutskottet är färdigt med behandlingen av inledningsavsnittet. 

Det går nu till tryckning och kommer att delas ut till ombuden i morgon 

bitti. Vi kommer då att kunna hantera den frågan. 

I de områden som kommer upp framöver är det 165 talare anmälda hittills, 

och det är fler yrkanden än talare. Vi hade nu en lång beslutsprocess 

som tog en timme och tre minuter. Vi gissar att beslutprocesserna för de 

kommande frågorna blir i ungefär samma storleksordning. Vi har mycket 

små möjligheter att skapa ytterligare tid. Däremot kan jag säga att ryktena 

om att kongressfesten eventuellt skulle vara senarelagd är felaktiga – 

det går inte att kasta om tider för ett sådant arrangemang hur som helst. 

Det hela går inte ihop tidsmässigt, vilket innebär att vi, när vi samlas i 

morgon, sannolikt kommer att föreslå någon form av tidsmässigt sparbeting. 

Vad det går ut på har vi inte bestämt än, men någonting måste göras 

för att vi ska hålla tidsschemat och för att det fortfarande ska vara trevligt. 

Vi tycker att ombuden sköter sig förträffligt beträffande tidsdisciplinen. 

Men någonting måste göras, och det är lika bra att ni har det i åtanke inför 

planerade inlägg framöver. 

Kongressdeltagarna sjöng på förslag av kongressordföranden Ulla 

Lindqvist ”Trollmors vaggsång.” 

Förhandlingarna ajournerades kl. 23.45. 

149

150

Protokoll från Socialdemokraternas kongress ”Tillväxt för välfärd”

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?