Protokoll från Socialdemokraternas kongress ”Tillväxt för välfärd”

80
Att bidra efter förmåga ställer vissa krav. Då måste det finnas arbetsplatser
som inte bara tar emot 120-procentare. Man måste acceptera att en del av
oss – hela arbetslivet eller delar av vårt arbetsliv – inte har full kapacitet.
Det måste finnas arbetsplatser som är så utformade att vi kan arbeta efter
vår egen förmåga.
Många oroas i dag över att vi hamnar i en situation där vi anses för friska
för att få vara sjuka, om försäkringskassan får döma. Men vi anses för
sjuka för att få ställa oss till arbetsmarknadens förfogande, om arbetsförmedlingen
får döma.
Det kan aldrig vara socialdemokratisk politik att människor ramlar
mellan stolarna i våra centrala välfärdssystem, system som är uppbyggda
för att skapa trygghet för individen. Därför skriver vi tydligt – och jag vet
att det finns yrkanden där det ställs krav på att vi ska vara ännu tydligare
– att det måste ske en samverkan. De aktörer, försäkringskassa, arbetsförmedling,
kommuner och landsting, som har ansvar för att välfärdens nät
är så finmaskigt att människor inte kan ramla igenom det, måste samarbeta.
Vi måste samarbeta. Vi får inte sätta oss och leta efter snåriga regler
som gör att vi inte kan samarbeta. Jag hade en diskussion med några
ombud om det i går kväll. De sade att ibland tycks det vara så att vi söker
de krångligaste reglerna som utgör ett hinder i stället för att fundera på
vad vi ska göra, och sedan får väl någon säga till om vi inte riktigt skulle
följa alla regler fullt ut. Personligen tycker jag att det andra synsättet är
betydligt mer sympatiskt, och ofta kommer man mycket längre med det.
Så vi måste samverka kring de här frågorna.
Men det gäller inte bara arbetslivet. Vi lyfter frågor här som kan tyckas
vara små men som jag tror är väldigt viktiga, som skolbarns rätt till fysisk
aktivitet, att varje barn får röra på sig. När det gäller folkhälsa är det ju inte
särskilt bra att sitta på en kongress, men det gör vi inte varje dag. Vi har ju
andra jobb där vi gör helt andra saker. Men kanske sitter våra barn mer
stilla än vad vi vuxna gör i dag, och det är förödande för folkhälsan.
Den tillgång våra barn och ungdomar som växer upp i dag har till droger,
både alkohol och narkotika, tror jag är någonting som djupt oroar oss
alla. Vi måste verkligen ta kampen för ett drogfritt samhälle. Vi måste visa
ungdomar att det finns annat i livet, att det finns andra alternativ än droger.
Vi kan inte bara säga att vi ska förhindra att drogerna ökar. Vi måste
ha ett drogfritt samhälle. Det är också en viktig del om vi ska kunna ha ett
liv i hälsa.
Som ni ser spänner det här med fler i arbete och tillväxtspåret över ett
ganska stort område. Jag ser fram emot spännande inlägg. Det blir
åtminstone en ganska lång debatt har jag förstått.
Låt mig bara avslutningsvis säga det som jag började med, att människors
vilja och lust till arbete är det som i grunden skapar tillväxt. Jag
kommer kanske att vara lite tuff när det gäller tillväxtspåret, för jag har
sett en del yrkanden som är väldigt viktiga men som egentligen inte har
någon tillväxtdimension. De får vi försöka rensa bort för att bli tydliga i
vad vi behöver göra på det här området, att se till att människors vilja och
lust verkligen blir en reell förutsättning och skapar den tillväxt som gagnar
oss människor.
Jag yrkar naturligtvis bifall till partistyrelsens förslag.
Tjänstgörande ordförande: Vi har drygt en kvart på oss, så vi går nu in på
debatten på området Fler i arbete.
Debatt
Erik Persson, Skåne: Jag ska försöka fatta mig så kort som möjligt. Jag
instämmer till att börja med i allt som Wanja har sagt här. Det var väldigt
bra. Jag tycker även att avsnittet om integration är väldigt bra, integration
av arbete, språk och så vidare. Men jag saknar integrationen i boendet.
Det borde stå lite mer om detta.
Integrationen i boendet är ett stort bekymmer för många kommuner i
Sverige. Inte minst i Helsingborg har vi stora bekymmer med integrationen.
Många med mig tycker att om vi har mycket segregation hämmar det
tillväxt och hållbar utveckling. Vi får ett samhälle med vi och dom. På förra
kongressen, i Västerås, beslutade vi, som en del minns, att boendet skulle
vara det fjärde benet i den generella välfärdspolitiken. Därför föreslår
jag ett tillägg på sidan 41 med rubriken ”Öka integrationen i boendet. Att
öka integrationen i boendet är ett viktigt mål och ett långsiktigt arbete för
landets alla delar. Vi vill öka möjligheterna till integration i kommunernas
olika bostadsområden och stadsdelar. Alla medborgare ska kunna välja att
bo i alla kommundelar utan ekonomiska eller andra hinder. Vi ska arbeta
för en ökad balans mellan upplåtelseformerna hyresrätt, bostadsrätt och
äganderätt i boendet i kommunernas olika delar. I detta arbete har de allmännyttiga
bostadsföretagen en viktig roll. I såväl yngre som äldre stadsdelar
bör allmännyttan gå före med låga och rimliga boendekostnader.”
Till sist vill jag säga som Göran Persson gjorde här: Föreslå åtgärder som
minskar segregationen. Det är vad jag har gjort just nu. Jag yrkar bifall till
det.
Birgitta Gidblom, Norrbotten: När jag läste riktlinjerna första gången
tänkte jag: Ännu en skrift med vackra ord från socialdemokratin. Jag tyckte
att det var många vaga förslag, mycket diffusa saker, och en del är till
och med motsägelsefullt. Men jag är övertygad om att efter de här tre
dagarna kommer vi att ha fått mycket tydligare skrivningar och kanske ett
ännu bättre program. Vad som är viktigt är att detta också följs.
Det är mycket av det som står här som vi har sagt och skrivit många
gånger, men det har icke gett något resultat. Nu måste det bli resultat just
när det gäller det som jag tänker ta upp, den ofrivilliga deltidsarbetslösheten.
81