Nationella stödlinjen 2002-2006, 1.03 MB - Statens folkhälsoinstitut

Nationella 

stödlinjen 

2002–2006

Nationella stödlinjen 

2002–2006

© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND R 2008:26 

ISBN: 978-91-7257-575-2 

ISSN: 1651-8624 

FÖRFATTARE: ANNA NYMAN, MARGARETA CREUTZER 

REDAKTÖR: CAROLINA NORDLINDER 

OMSLAGSFOTOGRAFI OCH FOTOGRAFIER INLAGA: PHOTOS.COM 

GRAFISK PRODUKTION: AB TYPOFORM 

TRYCK: 08 TRYCK AB

Innehåll 

4 Förord 

6 Sammanfattning 

8 Summary 

11 Ett steg i taget 

Uppföljning och uppbackning 12 

”Livet förstörs! Maskinerna är överallt!” 13 

Att hitta den egna handlingskraften 14 

Reflektera över spelets funktion 15 

Anhöriga – mellan sorg, omsorg och ilska 16 

Datorspelande ungdomar 17 

När samtalet känns tungt 19 

Busringare och andra 20 

23 1. Inledning 

Rapportens disposition 23 

Metod 24 

Spelmarknaden ur Stödlinjens perspektiv 26 

Medier ur Stödlinjens perspektiv 30 

33 2. Stödlinjens verksamhet 

Förändringar av verksamheten 33 

Teknik 34 

Samtalsmottagaren 35 

Behandlingsmöjligheter 36 

39 3. Resultat 

Samtalen 39 

Bussamtal och felringningar 45 

Spelaren 49 

Problemspel 56 

Anhöriga 65 

Datorspelsproblematik 66 

69 4. Slutkommentarer 

Stödlinjens framtid 71 

74 Bilaga 1 

Exponering av stödnumret 74 

81 Bilaga 2 

Samarbete med stödgrupper och erfarenheter av stödlinjer 81 

85 Bilaga 3 

Marknadsföring av Stödlinjen 85 

88 Referenser

Förord 

StatenS folkhälSoinStitut har sedan 1999 regeringens uppdrag att följa utvecklingen 

av spelberoende och att verka för att minska de skadliga effekterna av överdrivet 

spelande. En av de första insatserna var att inrätta en stödlinje för spelare 

och deras anhöriga. Initiativet kom från branschrådet Oberoende Spelsamverkan 

(OSS). De första årens erfarenhet av Stödlinjen visade att det fanns behov av att 

utveckla arbetet. Därför har Stödlinjen under 2002–2007 drivits som ett utvecklingsprojekt 

som det privatägda företaget ACE AB/Spelinstitutet ansvarat för. Efter 

offentlig upphandling har samma företag fått uppdraget att ansvara för driften av 

Stödlinjen från och med 2008. I den här rapporten behandlas erfarenheterna under 

2002–2006. 

När den här rapporten ges ut har Stödlinjens årsredovisning för 2007 kommit. 

Där framgår det att poker på internet har gått om automatspel som det vanligaste 

problemspelet för dem som ringer Stödlinjen och att andelen kvinnor som söker 

hjälp har ökat något jämfört med tidigare år. Genom en telesvarstjänst har antalet 

bussamtal och felringningar minskat. 

Stödlinjen fyller flera funktioner. Spelberoende och spelrelaterade problem är 

ofta dolda för omgivningen och spelaren kan göra sitt bästa för att hålla sina spelproblem 

hemliga. När problemen blir alltför stora eller om de av någon anledning 

blir uppenbara för de anhöriga, blir spelarens och de anhörigas behov av stöd ofta 

akut. De sociala och ekonomiska följderna kan försätta både den spelberoende och 

de anhöriga i kris. Spelproblem är dessutom förknippade med skam och skuld. Kunskapen 

om spelberoende är begränsad inom den offentliga vården och det kan vara 

svårt att få lämpligt stöd. Ett samtal till Stödlinjen är en lättillgänglig möjlighet att 

få diskutera sitt problem med erfaren personal och få hänvisningar till stödinsatser 

som socialtjänst, behandling och lokala självhjälpsgrupper. 

Stödlinjens verksamhet kan också hjälpa till att upptäcka olika trender, det vill 

säga spegla hur utvecklingen i samhället och på spelmarknaden kan påverka spelproblem. 

Genom samtalen till Stödlinjen kunde man t.ex. tidigt se att nätpokertrenden 

förde med sig allvarliga spelproblem för många. 

En annan funktion som Stödlinjen har är att vara ett informationscentrum dit 

inte bara spelare och deras anhöriga kan vända sig, utan också socialarbetare, vårdpersonal, 

personer i ideella föreningar, stödgrupper och andra intresserade. Där kan 

de få information om Stödlinjens statistik och kunskap om vilka stöd- och behandlingsresurser 

som finns tillgängliga i olika delar av landet. 

4 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN

Åren 2002–2006 har Stödlinjen i genomsnitt besvarat cirka 1 700 stöd- och 

informationssamtal per år. De sista åren, inklusive år 2007, ligger antalet på över 

2 000 samtal. Förhoppningsvis kan den här rapporten om Stödlinjens verksamhet 

2002–2006 ge inspiration för dem som arbetar med såväl preventivt arbete som 

stöd och behandling för spelare och anhöriga. 

Östersund september 2008 

Gunnar Ågren 

generaldirektör 

SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 5

Sammanfattning 

Den här rapporten redovisar hur Stödlinjens verksamhet och de samtal som har 

kommit in har förändrats under perioden 2002–2006. Rapportens inledande avsnitt 

beskriver hur det faktiska arbetet på Stödlinjen kan gå till, hur rådgivarna för olika 

slags samtal och vilka metoder de använder under två typiska arbetsdagar på Stödlinjen. 

Stödlinjen har genomgått en rad förändringar som kan ha bidragit till att samtalens 

karaktär har förändrats. De största förändringarna är att man har förlängt 

öppettiderna och utökat bemanningen. Stödlinjen har också synts mer genom att 

telefonnumret har tryckts på spelkvitton, spelkuponger och lotter. Dessutom har 

man kunnat ringa från mobiltelefon (och enbart betala för uppkopplingsavgiften) 

från juli 2004. De här förändringarna har ökat antalet samtal. 

Den genomsnittliga samtalslängden har varit relativt konstant 2002–2006. Den 

samtalskategori som ökat mest är fel- och busringningar, vilket delvis beror på den 

ökade exponeringen av telefonnumret. Uppföljningssamtalen har ökat under hela 

perioden, medan stödsamtalen ökade fram till 2005 för att därefter ligga på en konstant 

nivå. Antalet informationssamtal minskade 2005–2006, medan antalet samtal 

om datorspelande har ökat. 

Färre spelare ringde till Stödlinjen under 2006, medan antalet anhöriga ökade 

under hela perioden 2002–2006. Män har dominerat hjälpsökandet, och har stått 

för mer än 80 procent av de inkommande samtalen under hela perioden. Under 

senare delen av perioden kom samtalen oftare från yngre spelare och totalt under 

perioden dubblerades antalet samtal från personer som är under 24 år. Däremot har 

antalet samtal från de äldsta åldersgrupperna minskat. 

Automatspel är det vanligaste problemspelet under hela perioden, framför allt 

i åldersgruppen 25–44 år. Resultaten visar att även ännu yngre personer spelar på 

spelautomater. En stor förändring skedde när nätpokern slog igenom. År 2004 

registrerade Stödlinjen för första gången nätpoker som ett problemspel. Då uppgav 

cirka 3,5 procent att de hade nätpoker som problemspel i första hand. År 2006 hade 

andelen stigit till 30 procent. Under samma period har motsvarande andelar för 

automatspel sjunkit från 60 till 40 procent. Nätpoker är vanligast bland personer 

som är 15–44 år. Från 2004 till 2006 har antalet spelare mellan 15–24 år femdubblats. 

En liknande ökning har även skett i ålderskategorin 25–44 år. Förutom nätpoker 

har man rapporterat andra internetbaserade spel som problemspel, till exempel 

nätbingo, kasinospel och skraplotter. 

Många som ringer har hittat telefonnumret till Stödlinjen via internet, medan allt 

färre hittar det via traditionella telefonkataloger. Dessutom sprids numret till Stödlinjen 

många gånger i de miljöer där spelaren befinner sig. Exempelvis rapporterar 


automatspelarna att de hittar telefonnumret vid spelautomaterna och nätspelarna 

rapporterar att de hittar det på internet. Samarbetet med de ideella stödgrupper 

som finns runt om i Sverige, till exempel Spelberoendes riksförbunds lokalgrupper, 

har fungerat bra och ett fortsatt nära samarbete är en förutsättning för Stödlinjens 

arbete. Detta gäller även för de internationella kontakterna med andra stödlinjer. 

Det är av stor vikt att samarbetet och erfarenhetsutbytet fortsätter om Stödlinjen i 

Sverige ska fortsätta att utvecklas. 


Summary 

This report for the National Helpline (Nationella stödlinjen) for gamblers and 

affected others illustrates the work and how received calls have changed during the 

period 2002–2006. The report opens with a part that describes how the actual work 

at the Helpline is performed in practice, e.g. how the counsellors answer different 

calls and what counselling methods they use. This is done by examples from two 

working days at the Helpline. 

During this period, the Helpline has undergone a number of changes, which may 

have affected the proportion of calls. The most profound changes were that the 

opening hours were extended and that staffing changed. Furthermore, the telephone 

number was given further exposure by being printed on gambling receipts, gambling 

coupons and lottery tickets. The possibility of calling from a mobile phone, 

was made available on 1 July 2004 and resulted in major change for the Helpline. 

During the period 2002–2006, the number of received calls answered at the Helpline 

increased. However, the average call length was kept at a relatively constant 

level. The call categories that increased the most were wrong numbers and prank 

calls, which can partially be explained by the increased exposure of the Helpline’s 

telephone number. Follow-up calls increased throughout the period, while supportive 

calls only increased until 2005 and thereafter remained at a constant level. The 

number of informational calls decreased between the years 2005–2006. In general, 

the nature of calls received at the Helpline changed; growing numbers of people call 

for reasons other than those related to problem gambling. For example calls regarding 

video games and prank calls. 

The number of gamblers who call the Helpline decreased in 2006, while the 

number of calls from affected others increased throughout the period. The call category 

of other was relatively constant during the period. Calls received from men 

have been markedly over-represented during the entire period, never falling below 

80 percent. During the latter part of the period, calls more often came from younger 

gamblers while those from the older age groups decreased in number. The age group 

of 15 to 24 years increased from 142 people in 2002 to 306 people in 2006. 

Gambling machines is the most frequent problem game throughout the period. 

It is primarily in the age group between 25–44 years that gamblers report gambling 

machines as the foremost problem game. However, the results also indicate that 

they also occur in the youngest age group. A major change occurred in conjunction 

of the brake through with online poker. In 2004, online poker was registered for 

the first time with 4 percent. In 2006 online poker registered 30 percent. A decrease 

instead occurred for gambling machines, which went from 60 percent in 2002 to 36 

percent in 2006. Online poker players are primarily found in the age group 15–24. 


A similar increase also occurred in age group 24–44. Beside online poker, other 

online-based games have arisen as reported problem games, such as online bingo, 

online casino and scratch cards on the Internet. 

The Internet has increasingly proven to be a good distributor of the telephone 

number to the Helpline, while the spread of the number by traditional telephone 

books is becoming increasingly less common. The results furthermore indicate that 

the number to the Helpline is often distributed in gamblers environment. For example, 

machine gamblers report that they found the telephone number at the gambling 

machines and the online gamblers found the number on the Internet. The cooperation 

with the various non-governmental organizations located throughout Sweden 

works well and continued close cooperation is a prerequisite for the Helpline’s continued 

work. This also applies to the international contacts with other helplines. It is 

also of major importance that the cooperation and experiential exchange continue 

for the Helpline in Sweden to continue to be developed. 



Ett steg i taget 

Här följer ett avsnitt som speglar två arbetsdagar på Stödlinjen. Frilansjournalisten 

och socionomen Margareta Creutzer har sammanställt samtalen utifrån deras 

olika karaktär och kompletterat med kommentarer från de rådgivare som haft 

samtalen. Avsnittet ger en bild av vilka arbetsmetoder rådgivarna använder och av 

hur samtalen kan se ut. 

– I dag har jag varit ifrån Jack Vegas i en vecka. Jag har spelat på 

 

travet, det har jag, men jag har minskat ner på det också. 

Anders ringer till Stödlinjen för spelberoende för att berätta. Han 

har haft flera kontakter tidigare med linjen och det har varit en lång 

väg att gå för att kunna avstå från spelautomaten. Nu vill han rapportera, 

kanske få lite ytterligare stöd. 

– Bra! säger Maritha, som svarat i telefon. Hur känns det? 

Anders säger att det känns som han är på rätt väg. Han tycker att han kom till 

en vändpunkt – han förlorade för mycket pengar och började se sin egen situation. 

Nu har han varit på möte på Spelberoendes förening, som han fått tips om från 

Stödlinjen. 

– Men det viktigaste för mig var mina egna funderingar före mötet. När jag 

tänkte på mitt liv. 

Han berättar att det står en spelautomat i matsalen på jobbet. Den sista veckan 

har han bara gått förbi den och satt sig att äta i stället för att stanna och spela 

som han brukar, både innan och efter han ätit. De senaste dagarna har den varit 

avstängd. 

– Och jag har inte brytt mig om det. Jag har tänkt att det gör ju inget, för jag ska 

ju ändå inte spela. 

Maritha uppmuntrar honom, berömmer och bekräftar. 

– Om automaten är i funktion igen i morgon, vad gör du då? 

– Då går jag förbi och sätter mig och äter, förklarar Anders. 

Maritha backar upp honom ännu mer: 

– Det är starkt av dig. Det är ett stort beslut. Du har fattat det beslutet och det 

har ju gått jättebra. 

Hon fortsätter: 

– Har du gjort någon plan när det gäller travet – hur mycket du ska spela för, hur 

ofta, kanske vilka dagar? 

– Travet är så viktigt för mig socialt, säger Anders och blir tyst en stund. Men den 

sista veckan har jag hållit en rimlig nivå på spelet, säger han sen. Det har till och med 


hänt att jag bara har gått och tittat på loppen, utan att satsa. Och så har den häst 

som jag skulle ha satsat på vunnit och gett många gånger insatsen tillbaka … 

– Vad har du känt då? frågar Maritha. 

– Det har ju varit frustrerande. Men jag har också tänkt att: Jag har ju feeling! 

säger Anders, inte utan stolthet i rösten. 

Sedan skojar de om vad som kan inträffa, trots att man har ”feeling”: jockeyn 

kan vara ur form av en rad olika skäl, en fågel kan komma flaxande och distrahera 

hästen. 

– Om du skulle spela och förlora på travet, tror du att du kan få tanken att gå och 

ta tillbaka förlusten på Jack Vegas? frågar Maritha. 

Anders tänker efter, han kan inte helt säga emot den risken. Maritha uppmanar 

honom att vara uppmärksam på sådana tankar, att stanna upp och tänka: ”Vänta 

nu! Hur brukar det gå när jag spelar på automaterna?” Anders håller med. Han 

upprepar det hon säger. 

Maritha frågar om han tänker gå på spelberoendeföreningens möten igen. Anders 

tvekar. Kanske inte just nu, eftersom han känner sig lite krasslig. Kanske sen. 

– Jag ringer igen och berättar hur det går, säger han. 

– Gör det! säger Maritha. Ring och berätta hur det går! 

Uppföljning och uppbackning 

Den här sortens samtal till Stödlinjen är vanliga. Personer som haft kontakt tidigare 

ringer upp igen, ofta upprepade gånger, ibland för att de fått förtroende för den som 

svarat och känner behov av ytterligare stöd, uppbackning eller någon att anförtro 

sig till. Ibland för att förmedla glädjande nyheter om sin kamp mot spelberoendet. 

Eftersom det är fem anställda som arbetar med att ta emot samtal, är det inte 

säkert att det går att få tala med samma person som gången innan. Det väcker 

frågan om den som ringer känner motstånd mot att dra sin historia en gång till för 

någon annan än den man först haft kontakt med, i synnerhet med tanke på hur 

djupt personliga och känsliga frågor det handlar om. 

Telefonmottagarna tycker inte att det verkar hämma dem som ringer. En orsak 

kan vara den personliga, uppmärksamma och empatiska attityd som varje mottagare 

visar var och en som ringer upp. 

– Det kan ibland till och med vara en fördel att tala med en ny person, förklarar 

Ulrika. Att man får berätta en gång till gör att man hör sig själv formulera problemet 

igen. Det kan hända att fokus har flyttats något sen sist och samtalen utgår ju 

alltid från en speciell fråga, det som är aktuellt just där och då. Man måste komma 

ihåg att Stödlinjen inte är en behandlingskontakt. 

Hon menar att det också kan fungera som en del av processen att komma till 

rätta med sitt beroende, att bli bemött på en aning olika sätt vid olika tillfällen. 

– Även om vi har samma kunskaper och tekniker är vi ju lite olika som personer. 


En del av tekniken i samtalen är att ge mycket uppbackning, beröm och bekräftelse 

så fort möjlighet ges. Den som är fylld av problem behöver ofta hjälp att se att den 

faktiskt också har tagit något steg åt rätt håll, tänkt en konstruktiv tanke som kan 

vara en bra början. Exempelvis kan en bra början vara själva beslutet att ringa till 

Stödlinjen, för många ett stort steg som kan ha tagit lång tid att samla sig till. 

Ett annat sätt är att bekräfta personen genom att upprepa och sammanfatta vad 

han eller hon säger och sedan lägga till ytterligare en aspekt eller fråga, som kan leda 

tanken vidare – utifrån vad uppringaren själv har formulerat. Personen hör därmed 

frågan igen och hör sitt eget svar. Samtalsmottagarna påpekar att de alltid utgår från 

den bild av problemet som personen själv presenterar och försöker motivera personen 

att starta en förändring, utifrån den situation som den som ringer upplever. 

”Livet förstörs! Maskinerna är överallt!” 

Även den som tagit steget att ringa upp Stödlinjen kan ha ett mot- 

 

stånd mot förändring eller sakna all tro på sin förmåga att förändra. 

Ulrika tar emot ett samtal från Farid. Spelautomaterna har tagit 

över hela hans liv. Förtvivlad berättar han. 

– Jag har mycket stora problem. Hela lönen går åt, jag är utan 

mat, betalar inte räkningar. Jag har en bankskuld på 55 000. Automatspel är något 

mycket farligt! 

– Skulle du vilja sluta spela? frågar Ulrika. 

– Ja, det är klart. Livet förstörs. Jag lät bli att spela i tre veckor, men så började 

jag igen. Maskinerna är överallt! 

Ulrika hakar på uppgiften om treveckorsuppehållet. 

– Vad gjorde du då, när du försökte sluta? 

– Träffade kompisar. Simmade. Jag har berättat på jobbet att jag har problem 

med spelandet, svarar Farid. 

– Jättebra gjort, säger Ulrika. 

Hon börjar berätta att det finns behandling mot spelberoende och stödföreningar 

där man hjälper varandra, men avbryts av Farid. 

– Jag behöver ingen psykolog! Jag har en kompis som har hjälpt mig jättemycket. 

Jag vet allt. Jag vet att jag inte kan vinna tillbaka pengarna. Du kan inte ana hur mycket 

pengar som försvinner i spel. Ingen grupp! Jag vill inte vara med i någon grupp. 

– Du har gjort många bra saker redan, fortsätter Ulrika. Du har klarat av att 

göra uppehåll i tre veckor, du har berättat på jobbet att du spelar för mycket. Det är 

starkt av dig. Du har en kompis som stöttar dig. Hur ska du göra för att inte spela 

bort lönen nästa gång? 

– Jag ska betala räkningarna, säger Farid plötsligt medgörlig. 

– Och sen? 

– Köpa mat. 

– Och vad ska du göra för att behålla resten av pengarna, när du har gjort det? 


Farid faller tillbaka in i tankarna på spelförlusterna och tvånget att spela. 

– Spelet dödar folk! Om jag inte hade spelat hade jag gift mig för länge sen. Nu 

kommer jag aldrig att kunna gifta mig. 

– Den som kan lösa ditt problem är du själv, säger Ulrika. Ibland kan man göra 

viktiga saker själv och ibland kan man bestämma att man tar hjälp av någon, men 

även då är det ju du själv som löser ditt problem. 

– Inte någon psykolog, upprepar Farid, men tillägger: Vad skulle han kunna 

hjälpa mig med? 

Ulrika förklarar kort hur behandling kan gå till och Farid lyssnar utan att avbryta. 

– Jag ska lämna pengarna till min kompis nästa gång jag får lön, konstaterar han 

sen. Och om jag spelar för en enda krona sedan, så ringer jag till dig! 

Ulrika backar upp honom, påpekar att han har gjort bra saker, att han redan är 

en bit på väg. 

– Du har möjlighet att förändra dig, att sluta spela och att träffa en bra tjej. 

– Jag tänker fel, säger Farid. Jag glömmer att det inte går att vinna tillbaka pengarna 

på spelautomaten, jag glömmer bort hur det brukar bli. 

Ulrika bekräftar och upprepar det han sagt. 

– Det är bättre att ringa till er än att spela. Man blir lugnare, säger han, innan de 

avslutar samtalet. 

Att hitta den egna handlingskraften 

Mitt i Farids förtvivlan frågade Ulrika om det var så att han ville sluta spela, vilket 

för en utomstående åhörare kunde tyckas uppenbart. Hon förklarar detta: 

– Det är inte självklart att personen vill sluta helt. Vi kanske tolkar in att det är 

vad han vill, men han kan tänka i andra banor. Därför är det bra att fråga och också 

få honom att uttala det själv. En viktig del av samtalet är att locka fram självmotiverande 

uttalanden. 

Ibland har spelare ambitionen att begränsa spelandet, att hålla det på en acceptabel 

nivå, inte sluta helt utan sätta en gräns vid t.ex. 100 kronor per dag. Det händer 

att det är en del av motståndet mot att sluta spela. En enkel multiplicering säger att 

100 kronor per dag motsvarar 700 kronor i veckan och över 36 000 kronor per år. 

Många tycker att den summan var mer än vad de avsåg. Tanken att bara spela vissa 

dagar i veckan för upp till 100 kronor kan då dyka upp som alternativ. Samtalsmottagaren 

kan stödja den tanken, men också ställa frågan vad som ska hända om 

personen vinner pengar. Ska han då hoppa över en gång och hur lång tid går det då 

till nästa gång – och hur går det? 

– Men det kan vara okej att prova det ett tag och se hur det går, säger Ulrika. 

Många kan behöva göra så, innan de kan sluta helt. 

Samtalsmottagarna på Stödlinjen är noga med att påpeka att de inte ska servera 

lösningar eller tala om hur spelaren bör göra. Uppgiften är snarare att hjälpa den 


som ringer att hitta de vägar som är möjliga från just hans eller hennes horisont, 

förmå personen att hitta den egna handlingskraften. 

Det kommer också helt andra sorters samtal till Stödlinjen. Anna tar emot ett 

från en man som säger att han är spelberoende, ”spelar på allt”, och att han behöver 

professionell hjälp. Han har försökt att sluta flera gånger av egen kraft på en rad 

olika sätt, men misslyckats. Han tar tacksamt emot telefonnumret till den förening 

för spelberoende som finns i den stad där han bor, liksom namnet på den person 

där som kan hjälpa honom med en ansökan till socialtjänsten om att få plats i ett 

vårdprogram för spelberoende. 

– Det är väldigt värdefullt om det finns en stödförening på den ort där spelaren 

bor, förklarar Anna. Då kan man hänvisa till något konkret där de kan få direktkontakt 

och stöd från andra. Ofta har de som ringer inte väntat sig att det finns någon 

hjälp över huvud taget. 

Sedan ringer en man som är fast i pokerspel på nätet, kopplat till ett parallellt 

tvångsmässigt porrsurfande. Han vill egentligen inte ha någon hjälp, inte ännu, vill 

bara prata med någon om sin situation. 

Anna berättar att det inte är ovanligt att spelare har ett dubbelberoende. Det kan 

handla om alkohol och spel eller tabletter och spel. 

– De olika beroendena förekommer i olika kombinationer, där den ena ofta har 

funktionen av ångestdämpare, förklarar Anna. Det kan fungera att använda en kognitiv 

metod i behandlingen av dessa dubbelberoenden och det kan vara en längre 

process, men det går att komma ur det. Det kan ju också vara så att om huvudproblemet 

försvinner, t.ex. spel, så påverkar det också det andra problemet. Behovet av 

ångestdämpning kan minska. 

Reflektera över spelets funktion 

Har spelare med olika typ av beroenden behov av olika bemötande? Är det någon 

skillnad på hur exempelvis en pokerspelare tas emot jämfört med en Jack Vegasspelare, 

när de ringer till Stödlinjen? Samtalsmottagarna tycker på det hela taget 

inte det. 

– Vi utgår nog snarare från på vilket sätt spelaren presenterar sitt problem, säger 

Anna. Hon framhåller att det är viktigt att vara medveten om att spelet fyller en 

funktion för varje spelare, och man strävar efter att få spelaren att själv reflektera 

över vilken den funktionen är. 

– Jag tycker att man kan använda motiverande samtal på alla typer av spelberoende, 

säger Margona, som ansluter till diskussionen. 

En metod är att försöka få spelaren att precisera fördelarna och nackdelarna, 

plus och minus, med att spela respektive att inte spela. Det hjälper spelaren att bena 

ut sin situation och sina alternativ. Spelet ger spänning, gemenskap och bekräftelse. 

Eller lugn, flykt från den livssituation man är i och hopp om pengar och status. Det 

raserar också ekonomin, slukar ens tid och förstör nära relationer. Men att sluta 


spela ger också nackdelar: man måste ta itu med de problem spelandet har skapat, 

man förlorar de viktiga fördelar som spelet har gett. Hur ska man lösa problemen, 

hur ska man tillfredsställa de behov spelet har fyllt, på ett nytt sätt? Vad ska man 

göra med all tid – det skrämmande tomrum som uppstår om man slutar att spela? 

Vad kan man komma på som finns i stället? 

– Vad ser de framför sig på plussidan. Vad är det de skulle vinna om de slutar 

spela? fortsätter Margona. Syftet är att få spelaren att börja tänka på de här frågorna 

på ett konkret och konstruktivt sätt. 

För den som har kommit fram till beslutet att sluta spela handlar det också om 

att identifiera vilka situationer och associationer som startar spelsuget? Var och en 

måste hitta en plan för hur de ska agera och tänka när de hamnar i risksituationer, 

vilket man måste räkna med händer. Allt detta är gemensamt för alla typer av spelare, 

menar samtalsmottagarna på Stödlinjen. 

– Sedan finns det förstås en del olikheter i hur olika spelare ser på sitt spel, påpekar 

Margona. Om vi tar just poker och spelautomater som exempel, så anser pokerspelare 

ofta att deras spel innehåller ett mått av status, särskilt inom gruppen. Det 

handlar om prestation, strategi och att vara smart nog. De har också en typ av 

motstånd mot att se problemen i vitögat som visar sig i kommentarer som: ”Jag har 

egentligen inga problem, men jag har haft lite otur just nu.” Eller: ”Jag har gjort ett 

par misstag på sista tiden.” Jack Vegas däremot är mer av ett flyktspel, man är mer 

ensam i sitt spelande samtidigt som det sker offentligt och det är mer skamfyllt. Det 

händer att automatspelare utvecklar en slags personlig relation till maskinen, tycker 

att den ”talar” till dem, kräver deras uppmärksamhet och – emellanåt – beviljar 

dem något tillbaka. 

– Ofta anser de att maskinen är en ”hon”. 

Anhöriga – mellan sorg, omsorg och ilska 

Den stora skiljelinjen i karaktären på samtal till Stödlinjen går mel- 

 

lan spelarna och de anhöriga. 

En anhörig som ringer har starka känslor av oro, både för spelaren 

och för familjeekonomin och inte minst för den egna relationen till 

spelaren. Upplevelsen av svek är vanlig. En djup förtroendekris har 

drabbat förhållandet, eftersom spelaren i allmänhet hållit sina spelaktiviteter hemliga, 

eller i varje fall den mängd pengar de slukat. 

– Vi utgår alltid från den uppringande personens upplevelse, också när det är en 

anhörig som ringer, förklarar Margona. Anhöriga har en särskild process de ska gå 

igenom, som skiljer sig från spelarens. Ofta är känslorna motstridiga och pendlar 

mellan sorg och ilska och omsorg om spelaren och om relationen. En bra väg för 

den anhöriga är att söka kunskap och stöd, både från professionella och från andra 

anhöriga, understryker hon. 


Strax därefter kommer ett samtal från en ung kvinna, Emma, som tas emot av 

Margona: 

– Jag ringer om min pojkvän, som har börjat spela igen. 

Pojkvännen, som spelar poker, har hållit upp i ett halvår. 

– Tidigare spelade han för summor runt 50 000, säger Emma. Men nu är han 

plötsligt uppe i 500 000. Jag har sett i hans mejl att han nyligen har öppnat ett kreditlånekort 

på Unibet. 

– Vilka konsekvenser har det för dig själv? är det första Margona frågar. 

– Ja, jag kan ju inte lita på honom. Jag sa för ett halvår sen att om det händer igen 

så är vårt förhållande slut. Men … nu vet jag inte. Det är ett dilemma om jag ska 

stanna kvar eller inte. Jag tänker att han kanske går under, han kanske hamnar på 

gatan om jag inte ställer upp. 

– Du ska tänka på att det är han som har valt att spela. Det är inte du – och du 

har inte ansvar för hans spelande. Om du kommer fram till att stanna kvar, så kan 

han ha ett bra stöd i dig, men det är viktigt att du känner efter hur du mår på grund 

av det här, säger Margona. 

De pratar lite om det faktum att Emma redan tidigare ställt ett ultimatum, men 

att hon nu inte vet om hon kan fullfölja det. Margona påpekar att det inte bara bör 

skylas över och ”glömmas” bort, utan att det är väsentligt att vara så tydlig som 

möjligt. 

– Du behöver inte fatta några snabba beslut för det, utan låt det ta den tid som 

krävs. Men du kan påminna honom om vad du sa tidigare och beskriva för honom 

vilket dilemma du hamnar i. 

Sedan frågar Margona om Emmas egen ekonomi riskerar att bli indragen i pojkvännens 

spelande. Emma anser att hon har kontroll över sina pengar och att han 

inte kan komma åt dem. Margona understryker vikten av att hon bevakar sin ekonomi 

och ger några tips om hur hon kan skydda den bättre. 

Margona menar att pojkvännens återfall och förändrade inställning till spelet är 

så omfattande att de gemensamt och även var för sig bör söka kunnig hjälp. Eftersom 

de bor i ett av storstadsområdena finns hjälp att få på nära håll. Hon berättar 

om de behandlingsmöjligheter som finns, lite om de metoder som används och om 

Spelberoendes förening med stödgrupper för både spelaren och anhöriga. Emma får 

adresser och telefonnummer. 

Datorspelande ungdomar 

Föräldrar som ringer till Stödlinjen är ofta osäkra, och ibland oense inom familjen, 

om hur de ska agera gentemot sitt barns överdrivna datorspelande. En del har försökt 

att få stopp på spelet genom förbud och kanske genom att handgripligt stänga 

av datorn i tonårsrummet – metoder som inte gett det resultat de hoppats på. 

– Vi ger naturligtvis även de föräldrarna stöd, även om de inte gjort den mest 

pedagogiska insatsen, säger Maritha. Vi understryker att det är bra att de har reage- 


at, vi visar förståelse för deras oro och så försöker vi komma fram till vilken metod 

som är mer ägnad att hjälpa ungdomarna. Det som känns handlingskraftigt först, 

kanske inte är någon bra problemlösning. Det handlar mycket om att ge föräldrarna 

kunskap och att ställa frågan vilken funktion spelet har för deras barn. 

När samtalet vänds mot denna fråga händer det att föräldrarna i stället grips av 

samvetskval. 

– Då får vi understryka att de hade inte kunnat göra annorlunda med den kunskap 

de haft hittills, men när de tagit reda på mer kan de agera på andra sätt. 

En mamma ringer om sin 20-årige son, som slutat umgås med kompisar och 

bara sitter instängd på sitt rum, utan att ens komma och äta middag med resten av 

familjen. Hon berättar om allt ”tjafsande” som uppstår mellan henne och hennes 

man om hur de ska hantera problemet. 

– Jag vet att jag gör fel, säger hon. Jag springer in och ger honom mat på rummet 

och jag försöker vädja till honom på olika sätt. Jag ser ju att han är deppig när han 

är hemma. Fast när jag träffar honom på stan eller på hans jobb är han gladare. 

Maritha vänder på frågan: 

– Nu är han ju myndig och kan välja själv vad han vill göra – tycker han själv att 

han har problem med datorspelandet? Eller kan det vara så att han blir deppig när 

han ser att ni blir arga, ledsna och oroliga? 

Mamman säger att hon aldrig har tänkt på frågan på det sättet, men framhåller 

samtidigt att så länge han bor hemma måste han ju rätta sig efter vissa gemensamma 

regler. 

– Helt rätt! understödjer Maritha och lägger till att sonen också är en förebild för 

de yngre barnen i familjen, oavsett om det är en bra eller dålig förebild. 

Maritha informerar om webbplatser om datorspelproblem, ger tips om litteratur 

och om kurser för föräldrar till unga som fastnat i datorspelande. Hon pekar på värdet 

av att samla kunskap för att förstå problemet bättre och lättare komma överens 

om vilka regler man ska ha hemma. 

Inte bara spelare och anhöriga ringer till Stödlinjen utan även personal inom 

exempelvis pedagogiskt och socialt arbete. Den här dagen får Ulrika ett samtal från 

en lärare i en specialskola för ungdomar med sociala och psykiska problem. En 

15-årig pojke, som läraren beskriver som mycket intelligent men med stora problem 

från sin uppväxt, har ägnat helgerna och nätterna åt datorspelet World of Warcraft. 

Personalen har fått gå och hämta honom på morgnarna och mer eller mindre tvinga 

honom till skolan. Sedan lärare i samråd med socialsekreterare nu beslutat att ta 

datorn ifrån honom, vägrar han helt att gå i skolan. 

– Nu undrar jag: har vi gjort fel? säger läraren. 

Ulrika för även här in frågan om vad spelet betyder för pojken själv. 

– Kan det vara så att han hellre vill vara den person han är i spelet än den han är 

i verkligheten, med tanke på hans traumatiska bakgrund? 

Hon ställer också frågan om läraren tror att det finns risk att förlusten av datorn 

blir ett trauma i sig, om det är så att pojken nu har blivit av med det enda som är 


oligt. Läraren som redan tycks vara orolig för just det, konstaterar att det helt 

enkelt var en desperat åtgärd att beslagta datorn. 

Han tar emot Ulrikas information om var skolan kan få sakkunnig hjälp och 

noterar instämmande hennes påpekande: 

– Det gäller att få med honom på tåget, så att man inte själv hamnar i styrhytten 

medan killen står kvar på perrongen … 

När samtalet känns tungt 

En kvinna ringer och Anna tar emot samtalet. Kvinnan heter Marie och 

 

har haft mycket kontakt med Stödlinjen tidigare. Någon gång i månaden 

ringer hon, mest för att berätta hur läget är med hennes spelande 

man. Från Stödlinjens sida har man informerat henne om behandlingsmöjligheter 

och om stödgrupper för både spelare och anhöriga, men 

hittills har hon inte tagit några andra initiativ än att just ringa Stödlinjen. 

Den här gången har situationen förvärrats betydligt. 

– Jag har fått stryk, säger hon kort. 

Anna får henne att berätta vad som har hänt. Mannen har varit kraftigt berusad, 

skrikit och slagit sönder saker i lägenheten och sedan även gett sig på Marie. 

– Han säger att han inte minns något av det, säger hon. Men han betedde sig 

hemskt. Mot barnen också. Det har ju inte hänt förut att han har slagit mig. Han 

har bett om ursäkt, men han har inte varit särskilt snäll eller ångerfull för övrigt sen 

det hände. Han vill få det till att det är jag som är sjuk, att jag har ett sjukt kontrollbehov 

och han säger elaka, sårande saker. Han säger att han inte tänker sluta spela 

och att jag inte ska lägga mig i om han spelar. Just nu känner jag mig bara förvirrad 

och trött. 

Anna frågar om Marie har polisanmält honom för misshandel. Det har hon 

inte. 

– Jag vill inte det. Barnen är rädda att det sociala ska komma och ta dem om jag 

gör det. Men om det händer igen så anmäler jag honom, säger hon lite svävande. 

Det blir ett ganska långt samtal. Anna understryker med skärpa att barnen måste 

få någon utanför familjen att tala med om vad som har hänt. De pratar om möjliga 

stödkontakter i skolan. Anna ger också Marie telefonnummer och adress till två 

olika kvinnojourmottagningar, en i närheten av hennes eget bostadsområde och 

en i centrum, för den händelse hon inte vill gå till en mottagning där hon kan bli 

igenkänd. 

– Det är viktigt att du söker stöd, Marie, upprepar Anna. Både för dig själv och 

för barnen. De behöver det både nu och i fortsättningen. Se till dig och dina barn. 

Det finns möjlighet att förändra, det gäller att du ska bestämma vilket steg du ska 

ta. 

Marie berättar att hon har avtalat tid med en psykolog. 

– Jag vet att jag måste göra något. För barnens skull. 


– Bra, Marie! säger Anna uppmuntrande. Ta upp både spelandet och våldet med 

psykologen. Ring igen efteråt och berätta hur det har gått! 

Det är få samtal till Stödlinjen som innebär en enkel hänvisning till en annan 

stödkontakt. Samtalsmottagarna tar ofta emot djupt personlig information från 

människor som befinner sig i desperata situationer. Somliga samtal känns tunga, 

som det med Marie. Anna känner att det är osäkert om Marie verkligen kommer att 

”göra något”, vilket oroar, inte minst med tanke på barnen i familjen. Samtalsmottagarna 

måste hantera dessa känslor av oro och ganska snart vara redo att ta nästa 

samtal. 

Anna signalerar till kollegorna att hon haft ett samtal som känts problematiskt. 

Det är en varm och stöttande atmosfär, också inom arbetsgruppen. 

– Ja, vad gör vi när det känns tufft? Man kan ta en paus och gå ut i fem minuter, 

det kan lätta, säger Ulrika, medan hon masserar axlarna på Anna. 

– Vi har möjlighet att ge varandra handledning, gå igenom samtalet och ge stöd 

åt varandra, förklarar Anna. Det som sägs stannar ju mellan oss. Man kan ta upp 

frågor som: Kunde jag ha gjort på något annat vis? Kunde jag ha haft ett annat perspektiv? 

Vi kan också ringa våra chefer och ventilera en fråga eller ett samtal. 

– Vi lär oss också en teknik, fortsätter Ulrika, så att vi kommer ihåg att ”Jag kan 

inte lösa problemet”. Jag kan däremot få den som ringer att ta nästa steg, genom att 

peppa, informera, motivera och ge hopp. 

Busringare och andra 

Det finns en annan sorts uppringningar som också kan fresta på samtalsmottagarna, 

fast av andra skäl, nämligen busringande. Mot slutet av dagen kommer ett samtal 

från en flicka som säger sig bo i en fosterfamilj och ha en storasyster som spelar 

krigsspel på datorn hela dagarna och nätterna. Margona som tar samtalet frågar 

hur fosterföräldrarna reagerar på det. Då hörs ett fniss och en viskning i bakgrunden 

och samtalet trycks av. Någon minut senare ringer en pojke som också säger 

sig bo hos fosterföräldrar och tycker att hans storebror får spela orättvist mycket 

på datorn, medan han själv får sitta och vänta. Därefter följer ett antal samtal med 

variationer på temat. 

Mottagarna svarar lugnt och tillmötesgående på varje uppringning, men uppmanar 

till sist dem som ringer att sluta busringa på numret. 

– Förutom att de ockuperar linjen för dem som faktiskt kan behöva komma i 

kontakt med oss, kan de påverka vårt sätt att svara, förklarar Margona. När man 

lyfter luren efter den tionde busringningen är det risk att man låter lite trött och 

avvaktande. Och om det då är ett seriöst samtal som kommer, är det inte bra. 

Det händer att mottagarna till slut säger att de tänker spåra samtalet om busringandet 

fortsätter. En nödlögn, eftersom det är något de varken får eller kan göra, 

men som kan ge effekt. Margona berättar att hon någon gång tagit tillfället att 

förklara för en busringare vilken situation den är i som har behov av att komma 


fram till Stödlinjen och att det tagit skruv. Den möjligheten ges dock sällan eftersom 

ringaren oftast bryter samtalet innan dess. Det ”filter” som har lagts in i form av en 

telefonsvarare som meddelar vart den uppringande har kommit, innan mottagarna 

får samtalet, har minskat såväl bus- som felringningar. 

Ännu en kategori samtal som kommer till Stödlinjen är från personer som inte 

har spelproblem, men som kan ringa återkommande och vilja berätta om sin situation 

i andra avseenden. 

– Det kan vara människor som lever ett mycket ensamt liv, det kan också röra sig 

om olika andra svårigheter, berättar Maritha. Om det är någon som fortsätter att 

ringa som uppenbart har andra problem än spel, förklarar vi att vi inte kan hjälpa 

personen med det som den behöver, samtidigt som vi säger: ”Men du kan ta kontakt 

med …” Det kan vara psykiatrin, en alkoholmottagning, familjerådgivning eller 

något annat och vi ger dem telefonnummer till en sådan kontakt. 

I den här skildringen av samtal till Stödlinjen under två dagar har de uppringande 

personerna med egna problem med spel bara varit män och de anhöriga som ringt 

bara varit kvinnor. Det är inte en helt rättvisande bild av de samtal som kommer. 

Men den pekar på en tendens i fördelningen av samtalen. Även med hänsyn till att 

det finns fler män än kvinnor med spelproblem i befolkningen, tycks män med egna 

problem mer benägna att ringa än kvinnor i samma situation. Och kvinnor verkar 

mer benägna att ringa om problemspelande anhöriga än män. Samtalsmottagarna 

har också intrycket att det är vanligare att kvinnor ringer i ett något tidigare skede, 

innan ekonomin har gått helt i kvav. 

De uppringande personernas namn är fingerade. Rådgivarna omnämns på egen 

önskan vid sina riktiga namn. 



1. Inledning 

initiativet till att Starta ett 020-nummer för spelberoende och deras anhöriga 

kom i maj 1998 från branschrådet Oberoende Spelsamverkan (OSS). OSS hade 

bildats tidigare samma år. Detta råd består av representanter från Spelberoendes 

riksförbund, Lotteriinspektionen, Statens folkhälsoinstitut, AB Svenska Spel, AB 

Trav och Galopp (ATG), Folkspel, Sveriges Bingoarrangörers Centralorganisation 

(Svebico) samt Sveriges Hotell- och restaurangföretagare (SHR). Stödlinjen startade 

som en nationell stödlinje för spelare och anhöriga i juli 1999. 

Stödlinjens huvudsakliga uppgifter är att ta emot samtal där man hänvisar hjälpsökande 

till existerande stödinstanser, till exempel självhjälpsgrupper och behandlingsinstanser, 

samt att ge stöd och råd till dem som har problem med sitt eller någon 

närståendes spelande. De första årens erfarenheter visade att det fanns behov av 

att utveckla arbetet på Stödlinjen. Det privatägda företaget ACE AB/Spelinstitutet 

ansvarade för utvecklingsprojektet. Efter en offentlig upphandling har samma företag 

fått uppdraget att ansvara för driften av Stödlinjen från och med 2008. Linjen 

bemannas med utbildad och erfaren personal. Det är gratis att ringa till Stödlinjen, 

och kommer samtalet från mobiltelefon betalar den som ringer enbart för uppkopplingsavgiften. 

Till sin hjälp för att registrera olika typer av samtal har Spelinstitutet 

en databas där data från varje samtal matas in, och en teletjänst, Telia Advance, där 

uppgifter om inkommande samtal redovisas. 

I januari 2003 lade Statens folkhälsoinstitut fram ett förslag till handlingsplan 

mot spelberoende. Planens övergripande mål gäller fortfarande. Målet är att antalet 

personer med spelproblem ska minska och att färre ska utveckla ett spelberoende. 

Ett fortsatt viktigt delmål är att det ska finnas lättillgängligt och ändamålsenligt 

stöd samt effektiv vård och behandling att erbjuda dem som upplever problem med 

sitt spelande. Detta stöd ska även finnas för anhöriga. Här fyller Stödlinjen en viktig 

funktion och därmed behöver Stödlinjens arbete ständigt utvecklas. 

Rapportens disposition 

Spelinstitutet har i uppdrag att redovisa de samtal som har kommit in till Stödlinjen, 

vilket sedan 2002 har gjorts varje hel- och halvår. Dessa rapporter finns som pdffiler 

på Statens folkhälsoinstituts webbplats. Den här rapporten är en sammanställning 

och översikt av erfarenheterna och rapporterna 2002–2006. 

De datainsamlingsmetoder som använts för att få fram resultaten samt uppgifter 

om urval och eventuella felkällor redovisas i avsnittet Metod. I avsnitten Spelmarknaden 

ur Stödlinjens perspektiv och Medier ur Stödlinjens perspektiv beskriver 


personalen sina upplevelser av dessa aspekter. Samtalens karaktär och hur arbetet 

genomförs belyses framför allt i kapitlet Stödlinjens verksamhet. Förutom uppgifter 

om verksamheten och förändringar under perioden ingår samtalsmottagarnas subjektiva 

upplevelser och erfarenheter i denna del. 

I avsnittet Förändringar av verksamheten redovisas förändringar av öppethållande 

och bemanning. De tekniska lösningar som använts under perioden 

2002–2006 beskrivs i avsnittet Teknik. Här beskrivs bland annat den databas som 

Spelinstitutet har till hjälp för att sammanställa statistik från samtalen till Stödlinjen 

och den tjänst från Telia där uppgifter om inkommande samtal redovisas. Avsnittet 

Samtalsmottagaren beskriver i korthet personalens utbildning och förutsättningar i 

arbetet. Avsnittet Behandlingsmöjligheter beskriver hur utbudet av behandlingsinstanser 

och självhjälpsgrupper har förändrats under perioden. Statistik från Stödlinjen, 

till exempel vilka som ringer, uppgifter om problemspel, spelare eller anhöriga, 

presenteras i kapitlet Resultat. 

Kapitlet Slutkommentarer vill ge en samlad bild av resultat och statistik i rapporten. 

Under rubriken Stödlinjens framtid diskuteras Stödlinjens fortsatta verksamhet. 

Rapporten har tre bilagor. Bilaga 1 behandlar exponeringen av numret till Stödlinjen. 

Där är syftet att beskriva på vilket sätt införandet av numret på lotter och 

spelkvitton har påverkat Stödlinjen och inkommande samtal. Syftet med bilaga 2 

är att redovisa erfarenheter av kontakter med stödgrupper, behandlingsalternativ, 

myndigheter och andra stödlinjer, såväl inom Sverige som internationellt. Bilaga 3 

redovisar de marknadsföringsåtgärder som har gjorts kring Stödlinjen. 

Syfte 

Syftet är att belysa och samla erfarenheterna från 2002–2006 när Stödlinjen drevs 

som ett utvecklingsprojekt. Rapportens inledande avsnitt återger några samtal 

till Stödlinjen. Avsikten är att därigenom ge en djupare förståelse för rådgivarnas 

arbetsmetoder och att ge en bild av hur rådgivarna ser på samtalen. 

Metod 

Här följer en beskrivning hur de data som presenteras i rapporten har samlats in. 

Det inkluderar uppgifter om urval, beräkningsmetoder samt eventuella felkällor 

och osäkerheter i materialet. 

Datainsamling 

Resultatet är beräknat på de svar som har registrerats för varje kategori i databasen 

för Stödlinjen. Resultatet är beräknat på årsbasis och fördelat på årtal. När en spelare 

eller anhörig ringer registreras om möjligt vissa demografiska uppgifter, men 


namn, personuppgifter eller telefonnummer registreras inte. Däremot registreras 

om samtalet kommer från en spelare, anhörig eller annan person. Kön, ålder och 

etnisk bakgrund på spelaren registreras bara om det är säkra uppgifter, det vill säga 

om det är spelaren själv eller någon nära anhörig som ringer. Bostadsort efterfrågas 

för att kunna hänvisa den hjälpsökande till de instanser som finns i närheten 

av denne. Samtalets karaktär, det vill säga vilken typ av samtal det är, var den som 

ringer har fått numret ifrån och varför man ringer, fylls i möjligaste mån alltid i. 

Uppgifter om spelandet och dess konsekvenser för spelaren registreras bara om spelaren 

själv ringer. Om en anhörig ringer noteras enbart konsekvenser av spelandet 

för den anhörige själv. 

Dessa uppgifter registreras manuellt av samtalsmottagaren i ett formulär på dataskärmen 

som har utformats specifikt för Stödlinjen. 

Urval 

Samtliga data kommer från dem som ringer till Stödlinjen. Det är inte möjligt att 

bedöma om de som ringer och deras problembild är representativa för personer 

med spelrelaterade problem i befolkningen. Vilka som ringer styrs av flera faktorer, 

bland annat av hur telefonnumret till linjen exponerats. 

Databearbetning 

Deskriptiv statistik har använts vid beräkningen av resultatet, det vill säga statistik 

av beskrivande karaktär. Statistiken presenteras i form av stapel- eller linjediagram, 

därefter presenteras analysen. Resultatet är beräknat på antalet eller andelen personer 

av det totala antalet besvarade och identifierade samtal till Stödlinjen. När 

resultatet har beräknats har datorprogrammet Excel används. 

Eventuella felkällor och osäkerheter i materialet 

Under samtalets gång är det inte alltid som alla frågor hinner ställas. En del av 

samtalen är korta och därför hinner personalen inte gå in på alla frågor. Det är 

inte heller alltid lämpligt att ställa vissa frågor. Frågorna ställs inte i någon specifik 

ordning och den databas som används för att samla information, fylls i allteftersom 

samtalet fortskrider. 

Målet för personalen på Stödlinjen är att ge varje person som ringer ett individuellt 

bemötande och försöka hjälpa honom eller henne så långt det går. Fokus ligger 

därför inte på att alla frågor i formuläret ska bli besvarade, utan på att stödja den 

hjälpsökande. 

Att inte alla uppgifter registreras för varje samtal är huvudorsaken till att basantalet 

varierar mellan de olika beräkningarna i rapporten. Särskild försiktighet ska 

iakttas vid tolkningar av procentandelar där antalet personer som svarat är lågt, 

eftersom de kan vara missvisande. 


Data i rapporten kan vara både under- och överskattade. Flera personer kan ringa 

om samma spelare, som kanske även ringer själv. Vissa ringer flera gånger och det är 

inte alltid personalen uppmärksammar att samtalet egentligen är ett uppföljningssamtal. 

Detta kan leda till en dubbelregistrering. Det gör att vissa uppgifter kan ge 

intryck av att vara större än de är i verkligheten, exempelvis antalet spelare från en 

viss bostadsort. 

En annan felkälla kan också förekomma vid uppföljningssamtal, eftersom personalen 

då inte registrerar uppgifter om spelaren, spelandet och konsekvenser av 

spelandet, för att undvika dubbelregistreringar. En följd av detta kan vara att information 

om nya konsekvenser som har uppkommit sedan förra samtalet kan gå 

förlorad. 

De konsekvenser för anhöriga som redovisas kan vara svåra att generalisera. En 

person med spelproblem kan ha flera anhöriga och det är inte alla anhöriga som 

söker stöd. 

Spelmarknaden ur Stödlinjens perspektiv 

Spelmarknaden förändras ständigt; så även under perioden 2002–2006. I det här 

avsnittet diskuteras framför allt personalens subjektiva upplevelser av förändringar 

på spelmarknaden och hur de upplever dessa förändringar. Avsnittet behandlar vad 

förändringarna har inneburit för personalen i bemötandet av hjälpsökande och hur 

detta har påverkat det praktiska arbetet. Däremot tar avsnittet inte upp förändringar 

av till exempel omsättning, lagstiftning eller antal spelare på olika spelformer. 

Det är i huvudsak tre aspekter av utvecklingen på spelmarknaden som har haft 

betydelse för hur samtalen till Stödlinjen har sett ut under perioden. Dessa är internetspel, 

automatspel och datorspel utan inblandning av pengar. Dessa tre aspekter 

tycks under perioden var och en för sig gett större avtryck på samtalen till Stödlinjen 

än införandet av statliga kasinon. 

Spel över internet 

Internet har haft stor betydelse för spelutveckling, spelproblem och därmed Stödlinjens 

arbete, i och med att alltfler av dem som ringer spelar över internet. Sverige 

ligger långt framme när det gäller bredbandsutvecklingen (1). Bland annat har den 

stora tillgången till datorer och internet möjliggjort ett mer avancerat spelande. 

Redan etablerade spelformer fortsätter att utvecklas i och med att den tekniska 

utvecklingen går framåt (2). Antalet spelsajter har ökat markant i antal. Även 

svenska spelbolag som Svenska Spel, ATG och Folkspel har startat spel över internet. 

Spelutvecklingen går framåt i snabb takt och tillgängligheten är stor. Denna 

utveckling har i hög grad märkts i de samtal som kommer in till Stödlinjen. Andelen 

spelare som uppger internetspel (oavsett spelform) som problemspel i första hand 

har ökat under hela perioden från 3,6 procent 2002 till 37,2 procent 2006 (tabell 


8). Andelen skulle förmodligen vara ännu högre om problemspel registrerades även 

när anhöriga ringde. Detta görs inte eftersom det blir osäkra uppgifter med risk 

för dubbelregistrering. Men anhöriga som ringer Stödlinjen, framför allt partner, 

uppger ofta att ett internetspelande har legat till grund för problem i relationen och 

i det vardagliga livet. 

Spel över internet skiljer sig från andra typer av spel, bland annat i fråga om tillgänglighet 

och upplevd anonymitet. Spel över internet har en hög grad av tillgänglighet. 

Många spelsajter har öppet dygnet runt. Man kan sätta sig vid datorn när 

som helst på dygnet och ändå hitta ett spel eller en motspelare någonstans i världen. 

Spel över internet är också anonymt i den bemärkelsen att spelarna inte behöver 

visa för någon att de spelar. Man behöver inte heller gå ut utan kan spela i hemmet. 

Anonymiteten är ett stort problem för en person som inte har kontroll över sitt spelande. 

Risken med att spela över internet är att individer med en spelproblematik 

kan dölja sitt spelande längre, med ännu större problem som följd. En del av de 

internetspelare som ringer till Stödlinjen berättar att de spelar över internet när de 

kommer hem från krogbesök. Internetspel i kombination med alkohol förekommer 

således. Så gott som alla dessa spelare uppger att de i samband med detta gör mer 

riskabla satsningar. En sådan kombination skapar en situation där det finns en risk 

att spelaren förlorar kontrollen över sitt spelande. 

En annan aspekt av den tekniska utvecklingen är att det är enkelt att transferera 

pengar på internet. Spelaren kan med enkelhet föra över pengar från sitt bankkonto 

till sitt spelkonto. Detta möjliggör förhastade beslut och överilade satsningar. Det 

går fort att flytta över pengar till spelkontot, men det tar tid att flytta pengar i den 

andra riktningen. Det är inte ovanligt att det tar 3–4 bankdagar att få tillgång till en 

vinst om spelaren skulle vilja hämta ut den. Spelare som ringer Stödlinjen berättar 

om att de måste fylla i ett antal formulär och skicka in dem till olika instanser för 

att kunna hämta ut sina vinster. Detta kan göra att spelarna ger upp försöken att få 

ut sina pengar och i stället använder dem till nya satsningar. 

Även gratisspel, så kallade playmoney-spel, och olika erbjudanden om bonus 

från spelbolagen lockar spelare till sajterna. Spelare som ringer Stödlinjen uppger 

att de fortsätter att få erbjudanden från spelbolagen via sina mejladresser, trots 

att de har sagt upp sitt spelkonto och uttryckligen begärt att inte få erbjudanden 

skickade till sig. 

Spelare som ringer Stödlinjen beskriver att de upplever att pengar förlorar sitt 

värde när de spelar över internet. Eftersom de inte håller pengarna i handen utan 

bara ser dem som en siffra på skärmen har de svårt att relatera till verkliga pengar. 

På många spelsajter görs dessutom satsningar i utländska valutor, vilket gör att 

insatserna kan ge intryck av att vara lägre än vad de i verkligheten är. För en spelare 

som har hamnat i ekonomisk knipa är det lätt att ansöka om lån via kreditinstitut, 

internetbank eller via sms- och telefonlån. 


Automatspel 

Automatspel är den spelform som under hela perioden har dominerat som problemspel 

i första hand hos de hjälpsökande. Även om andelen som uppger att automatspel 

är deras problemspel i första hand minskade 2002–2006 (tabell 8), är det varje 

år många spelare som uppger att de får negativa konsekvenser av sitt automatspelande. 

Antalet spelare har varierat på ett hundratal personer. År 2004 var det 333 

personer som uppgav automatspel som problemspel i första hand, vilket var en stor 

ökning från 2003 när antalet var 198 personer. 2005 och 2006 var antalet spelare 

249 respektive 256 personer. 

Tillgängligheten på spelställen och maskiner upplevs som ett stort problem. 

Det finns cirka 7 000 automater placerade på restauranger och bingohallar 

i Sverige. För de problemspelare som försöker sluta spela kan en lunch med 

arbetskamraterna inebära att de måste konfronteras med en spelautomat. 

Tillgängligheten är hög för automatspel. För närvarande finns drygt 7 000 automater 

på cirka 2 000 restauranger och ett hundratal bingohallar. Stödlinjens personal 

uppger att de spelare som har problem med automatspel, upplever att den stora tillgängligheten 

av spelställen gör tillvaron mycket svår för dem. Ofta är automatspelare 

förtvivlade och uppgivna, eftersom de inte ser någon lösning på sin situation. 

Om de skulle försöka minska eller helt sluta med sitt spelande, är det svårt för dem 

att ens vistas på en restaurang. Att äta lunch med arbetskamraterna eller hämta mat 

från en restaurang kan innebära att de konfronteras med en automat. Dessa situationer 

kan upplevas som obehagliga och även leda till återfall. 

Det händer att personer som själva arbetar inom restaurangbranschen ringer 

Stödlinjen och berättar att de har problem med automatspel. För dessa personer 

finns spelautomaterna på arbetsplatsen. Det förekommer att de spelar på arbetstid, 

när det är få besökande kunder. I något enstaka fall har spelaren spelat med arbetsgivarens 

goda vilja och skuldsatt sig hos sin arbetsgivare på grund av sitt spelande. 

Spelare som hamnar i sådana situationer bär många gånger på en ilska och en frustration 

över att automaterna finns ”överallt”. 

Skulder 

Många spelare vittnar om att de har en uppsjö av mobila telefonlån som de inte har 

möjlighet att betala. Vissa har lån där räntan växer kraftigt och som riskerar att 

hamna hos Kronofogden. Anhöriga som ringer vittnar om att de får hem räkningar 

med avbetalningar på lån som de inte hade någon aning om att spelaren tecknat. De 

anhöriga känner sig uppgivna för att de inte kunnat hindra spelaren från att gång 

på gång ta nya lån. 


Datorspel utan inblandning av pengar 

Samtal om datorspelande har förekommit under hela perioden, men antalet samtal 

har ökat sedan 2005 (tabell 3). Före andra halvåret 2004 registrerades datorspel i 

samma kategori som spel över TV, mobiltelefon och övrig datoranvändning som 

chatt. Efter den 1 juli 2004 har samtal som berör problematik med datorspel registrerats 

separat i databasen. De siffror som finns före 2005 i tabell 3 för datorspelsproblematik 

är därmed något osäkra. Stödlinjens personal menar också att samtalen 

har ändrat karaktär; de anhöriga som ringer beskriver allt oftare en problematik 

som har gått mycket långt. Det är inte ovanligt att anhöriga till personer som är 

högkonsumenter av datorspel uppger fysiskt våld som en konsekvens av att spelaren 

spelar mer eller när de anhöriga försöker begränsa spelandet. Även i de fall datorspelarna 

själva tar kontakt med Stödlinjen beskrivs ofta problematiken som mycket 

svår. Forskare som har undersökt konsekvenser av datorspelande påpekar att det 

i vissa fall kan leda till reaktioner som har likheter med ett beroendetillstånd, även 

om de är noga med att påpeka att detta är ett relativt outforskat område (3,4). 

De som ringer Stödlinjen beskriver själva sin problematik som ett beroende. Vissa 

av de symtom och beteenden som karaktäriserar ett beroende stämmer in på deras 

beskrivningar. Det kan bland annat handla om att spelandet helt och hållet upptar 

deras tankar och tid, att de blir rastlösa och irriterade när de inte får spela, att de 

ibland försöker hålla sig borta från spelandet men tycker att det är mycket svårt och 

att spelandet leder till stora konflikter med personer i deras omgivning. 

Datorspelsbranschen utvecklas i rask takt och gränsen mellan spel om pengar 

och datorspel kan vara svår att dra. I dag finns det webbplatser där spelare kan 

satsa pengar på sitt eget spelande i till exempel i Counterstrike (CS). I onlinespel 

som World of Warcraft (WoW) och Eve Online har det utvecklats regelrätta marknadsekonomier 

med egna valutor. 

De flesta som kontaktar Stödlinjen om en problematik i samband med datorspelande 

uppger någon typ av onlinespel som problemspel. De har även fått stora 

konsekvenser av sitt eller någon anhörigs spelande, och inte sällan beskriver de 

spelandet som en flykt från problem i vardagen. Problemet har ofta funnits länge 

och det är inte ovanligt att det växer med tiden. Ofta uppger man att man inte har 

någonstans att vända sig eller att man har sökt hjälp utan resultat. Personalens 

subjektiva uppfattning om datorspelandet är att det behövs mer kunskap om de 

negativa konsekvenser som ett datorspelande kan ge och fler instanser att hänvisa 

de hjälpsökande till. Det är även viktigt att arbeta med information till datorspelare 

och deras anhöriga. Mer forskning på området är nödvändigt för att kunna uttala 

sig om det handlar om ett beroende eller inte samt för att kunna ge stöd och hjälp 

i frågan. 


Medier ur Stödlinjens perspektiv 

I det här avsnittet diskuteras mediernas påverkan på spelarna. Personalens upplevelser 

och erfarenheter relaterade till de samtal som kommit in till Stödlinjen redovisas, 

samt upplevelser från spelare själva. 

Stödlinjens personal har intrycket av att marknadsföringen av spel har ökat 

under perioden 2002–2006. Många spelare som ringer är upprörda över all reklam 

som de exponeras för under dygnets alla tider. Bland annat gör olika kommersiella 

kanaler reklam för spel, liksom annonser i kvällstidningar och på reklampelare. Personalen 

menar att dagens exponering av spelreklam, tillsammans med den ökande 

tillgängligheten, försvårar situationen för dem som försöker få sitt spelande under 

kontroll. 

Artiklar i kvälls-, dagspress och månadsmagasin har tydligt fokus på ”vinnarna”. 

I artiklar om pokerspelare och pokerturneringar visas den glamorösa sidan av spelet 

upp – lyxiga hotellrum, champagne och stora bilar – något som de allra flesta 

spelare aldrig får uppleva. Poker, och då framför allt poker på internet, är populärt 

hos medierna. Pokerspelandet beskrivs många gånger som ett skicklighets- och kunskapsspel. 

Förklaringar till vilken roll tur och olika slumpfaktorer faktiskt spelar 

även i poker tas sällan eller aldrig upp i dessa artiklar. Många medier får också stora 

reklamintäkter från olika spelbolag. 

Det är inte ovanligt att spelare som ringer till Stödlinjen uppger att de vill leva 

som tidningarna och reklamen visar. De vill inte ha ett ”vanligt” arbete utan snarare 

den tillvaro som medierna målar upp att ett spelande kan skapa. Spelarna anser ofta 

att deras skicklighet är tillräcklig för att uppnå detta. Vanligtvis beskrivs poker som 

ett skicklighetsspel, men i själva verket är slumpen en större faktor för spelets utfall 

än skicklighet. I och med att poker många gånger beskrivs på detta vis finns risken 

att spelare underskattar slumpens betydelse för utgången av spelet. Många av dessa 

spelare tror att de kan bli professionella pokerspelare, bara de kan lära sig att inte 

”tilta”, det vill säga att förlora kontrollen över sitt spelande, eller om de spelar tillräckligt 

mycket. Personalen bekräftar bilden av att spelarna i hög grad är påverkade 

av den bild som medierna ger och att mediernas bild av den framgångsrika spelaren 

kan göra att många spelare överskattar chansen att nå en sådan livsstil via spel. 

De som ringer Stödlinjen upplever att mediernas positiva bild av spel och det 

utrymme medierna ger spel om pengar gör att finns en acceptans i samhället för 

spel. Men de har också känt att acceptansen inte gäller för dem som har utvecklat 

problem med spel. Med detta menar spelarna att spel är synligt överallt i samhället: 

vänner och bekanta pratar om spel och spelar tillsammans när de träffas för att 

umgås. Men när de berättar för samma bekanta att de tar avstånd från spel eller vill 

berätta om de konsekvenser de upplever i samband med spelandet upplever en del 

av spelarna att de inte blir förstådda. De upplever att spel är accepterat av majoriteten 

i samhället, medan förståelsen för dem som utvecklar spelproblem inte finns i 

lika stor utsträckning. 




2. Stödlinjens verksamhet 

här preSenteraS hur StöDlinjenS verksamhet har utvecklats och förändrats 

under 2002–2006. Öppettider, bemanning och tekniska lösningar beskrivs under 

rubrikerna Förändringar av verksamheten och Teknik. Samtalsmottagarnas utbildning 

och erfarenhet tas upp under Samtalsmottagaren. Förutsättningar för hänvisningar, 

det vill säga hur utbudet av självhjälpsgrupper och behandlingsinstanser har 

förändrats, kommenteras under Behandlingsmöjligheter. 

Förändringar av verksamheten 

Här redovisas i korthet de förändringar av öppethållande och bemanning som har 

genomförts 2002–2006. 

Öppethållande och antal linjer 

Mellan 2002 och 2004 var Stödlinjen öppen kl. 10–16 på vardagar. Då sköttes 

bemanningen via en inkommande telefonlinje. För att förbättra tillgängligheten 

utökades från och med den 1 juli 2004 öppettiderna till kl. 10–19 på vardagar. 

Vidare ökade man till två bemannade inkommande linjer kl. 13–19. 

Nästa förändring av öppettiderna och antalet linjer kom under våren 2005, när 

ett beslut togs att förändra bemanningen på Stödlinjen. Orsaken till förändringen 

var att de samtal som kommit in under kvällstid hade minskat i förhållande till 

samtal som kom in under dagtid. Därför togs beslutet att hålla två linjer öppna kl. 

10–16 och bara en linje på kvällstid kl. 16–19. 

Mellan den 30 januari och 28 februari 2006 genomfördes en testperiod med 

slumpvis förlängda öppettider på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut. Under testperioden 

förlängdes öppethållandet under vissa dagar till kl. 16–22. Syftet med 

detta var att undersöka hur många samtal som kom in och deras karaktär. Testperioden 

utmynnade i ett försök med utökade öppettider som genomfördes fr.o.m. den 

21 mars. Försöket innebar att två linjer hölls öppna kl. 10–19 och en linje kl. 19–21 

samt att bemanningen utökades. Resultatet från försöksperioden slog väl ut och har 

redovisats till Statens folkhälsoinstitut i en separat rapport. Försöket permanentades 

den 1 juni 2006 och innebar att de utökade öppettiderna har fortsatt att gälla. 

Under 2002 och 2003 bemannades Stödlinjen av två personer. Från och med 

2004 utökades personalstyrkan med ytterligare en person. Under 2005 arbetade 

fyra personer på Stödlinjen och under 2006 fem personer. Arbetspassen är schemalagda. 


Övriga förändringar av Stödlinjen 

I samband med att man ville förbättra Stödlinjens tillgänglighet gjorde man det möjligt 

att ta emot samtal från mobiltelefoner den 1 juli 2004. Utökade öppettider, ökad bemanning, 

exponeringen av numret (se Exponering av numret, bilaga 1) och möjligheten att 

ta emot mobilsamtal innebar att inkommande samtal till Stödlinjen ökade (tabell 1). 

Teknik 

Här redovisas kortfattat de tekniska lösningar som används vid registreringen av 

inkomna samtal till Stödlinjen. I huvudsak används två tekniska lösningar. Den 

ena är en databas som är specifikt konstruerad för Stödlinjen, där data registreras 

manuellt av samtalsmottagaren i ett samtalsformulär kopplat direkt till databasen. 

Den andra är Telia Advance, en tjänst från Telia, där information om teletrafiken till 

Stödlinjen lagras. Den som ringer behåller fortfarande sin anonymitet. 

Databas 

Samtliga samtal som kommer in till Stödlinjen registreras i en databas för att senare 

kunna redovisas i de hel- och halvårsrapporter som ingår i uppdraget från Statens 

folkhälsoinstitut. Uppgifterna från samtalen registreras i ett formulär specifikt 

utformat för databasen. Uppgifterna sparas bara i databasen och finns inte tillgängliga 

för andra än den personal som arbetar med databasen. Avsnittet Metod återger 

vilka uppgifter som registreras . Urvalet av uppgifter styrs dels av vilka uppgifter 

den som ringer uppger om sig själv och sin situation, dels av vilka frågor samtalsmottagaren 

ställer. Databasen har utvecklats av Spelinstitutet och är anpassad specifikt 

för arbetet på Stödlinjen. De registreringsalternativ som finns i databasen har 

arbetats fram dels med tanke på vilka frågor som är intressanta för uppföljning och 

statistik, dels med tanke på hur samtalen till Stödlinjen ser ut. 

Förändringar i databasen 

Databasen utvecklades under 2001 och förändrades delvis i samband med att tillgängligheten 

till linjen och exponeringen av numret förbättrades den 1 juli 2004. 

I augusti samma år infördes möjligheten att skilja ut felringningar från busringningar 

och samtal som inte kunnat identifieras samt att separat registrera samtal om 

datorspel och uppföljningssamtal. Ett samtal registreras som uppföljningssamtal 

om personen som ringer har ringt tidigare inom det senaste året. Dessutom infördes 

två nya alternativ för att registrera varifrån man fått numret till Stödlinjen, nämligen 

via någon av spelbolagens kundtjänst samt via spelprogram, spelkvitto eller 

lott. En annan förändring var att poker separerades från andra spel på internet i 

databasen. 


Begränsningar vid redovisning av data från databasen 

Data från samtalen kan plockas ut via mallar från ett program i databasen. Mallarna 

har skapats av ett företag som fått uppdraget att finna en lösning för hanteringen av 

rådata. Programmet registrerar och bearbetar data, men har begränsningar i att det 

är statiskt. Den enda tillgängliga data är den som lagras i de mallar som skapades 

vid detta tillfälle. 

Sedan den senaste förändringen i databasen den 1 juli 2004 har det inte satsats 

några resurser för att förändra, uppdatera databasen eller det program genom vilket 

data från samtalen hämtas. I uppdraget från Statens folkhälsoinstitut har det inte 

heller funnits några sådana direktiv. 

Telia Advance 

Telia Advance är det program som lagrar uppgifter om inkommande samtal. Programmet 

lagrar automatiskt uppgifter om exempelvis samtalets längd, under vilken 

tid på dygnet det kommer in, hur många samtal som har kommit in under en viss 

period och om det rör sig om fast telefoni eller mobilsamtal. Programmet säger inget 

om huruvida samtalen har besvarats eller inte, vilken karaktär samtalet har eller 

vem som ringer. 

Programvaran har sina begränsningar eftersom rådata presenteras i listformat, 

utan hänsyn till tid på dygnet eller öppettider. Detta gör det svårt att se antalet samtal 

som kommit in under öppettiderna. Sammanställningar måste göras manuellt 

från listor med samtliga inkommande samtal, vilket personalen upplever tidskrävande. 

Samtalsmottagaren 

Här beskrivs i korthet den utbildning Stödlinjens personal har och arbetet med att 

ta emot samtal. 

All personal som arbetar på Stödlinjen har utbildning om spelberoende och de 

konsekvenser som beroendet kan resultera i. Spelinstitutet anordnade en utbildning 

på 40 veckor 1999, som var speciellt utformad för att ge kompetens att bemanna 

en stödlinje för spelberoende. Personal som har anställts senare har fått ta del av 

denna utbildning internt på arbetsplatsen. Personalen har lång erfarenhet av att 

prata med både spelare och anhöriga. Denna erfarenhet har personalen förvärvat 

främst genom att arbeta många år på Stödlinjen, och i vissa fall även genom att 

arbeta som resurspersoner för Spelberoendes riksförbund eller genom att arbeta 

som telefonrådgivare i det internetbaserade självhjälpsprogram som distribueras 

via www.slutaspela.nu och som Statens folkhälsoinstitut finansierar. Personalen 

erbjuds intern handledning kontinuerligt och externa kurser i samtalsmetodik med 

jämna mellanrum. 


Personalen på Stödlinjen har utbildning i motiverande samtal som tillämpas så 

långt det är möjligt. Motiverande samtal är en samtalsmetod utvecklad av Rollnik 

och Miller (5). Den syftar till att motivera personer till förändring mot de mål 

de själva väljer, och att stärka deras tilltro till sin egen förmåga att klara av att 

genomföra förändringen. Många gånger beskriver den som ringer till Stödlinjen 

en komplicerad problematik, eftersom spelandet ofta påverkar många aspekter av 

tillvaron och kan leda till många olika negativa konsekvenser. Det är till exempel 

inte ovanligt att de som ringer har andra problem, som missbruk av alkohol eller 

relationssvårigheter. 

Stödlinjens uppdrag är i första hand att hänvisa spelare och anhöriga till olika 

instanser samt att föra motiverande och stödjande samtal relaterade till spelproblematiken. 

Den som ringer in får i det yttersta styra samtalet. Det är viktigt att 

uppringaren känner sig trygg i samtalet och att samtalsmottagaren verkligen lyssnar 

på honom eller henne. Om den som ringer skulle vara i kris, till exempel ha självmordstankar, 

är det angeläget att personen får ta den tid det behövs för att samla 

sig och kunna reda ut och strukturera sina tankar. Komplexa problembilder innebär 

stora utmaningar för samtalsmottagaren. I och med den mångfasetterade problemsituation 

som ofta är förknippad med spelmissbruk ställs det höga krav på att den 

personal som bemannar Stödlinjen är lyhörd och kunnig i samtalsmetodik. 

Behandlingsmöjligheter 

Här beskrivs hur utbudet av behandlingsinstanser och självhjälpsgrupper har förändrats 

under perioden 2002–2006. 

I uppdraget för Stödlinjen ingår, förutom att föra stödjande och motiverande 

samtal med de uppringande, att hänvisa de berörda till lämplig behandlingsinstans 

eller annan stödverksamhet som finns i den hjälpsökandes närhet. Även hänvisningar 

till behandlingshem i ett annat område än där den hjälpsökande är bosatt 

förekommer, beroende på närheten till behandlingshem vid bostadsorten och spelproblemens 

art. 

Sedan 1999, när Stödlinjen startade, har möjligheten att få stöd eller behandling 

för spelmissbruk ökat betydligt, men i många områden i landet är möjligheterna att 

få hjälp fortfarande små. Detta gäller exempelvis områden i glesbygd. Det är sällan 

de hjälpsökande som önskar professionell hjälp kan få det omedelbart, utan det tar 

både tid och är besvärligt. Det kan vara så att det inte finns några behandlingsalternativ 

i närheten av den ort där personen är bosatt, eller att de alternativ som finns 

är förenade med stora kostnader. Den som har en spelproblematik saknar oftast 

ekonomiska medel för att själv finansiera en behandling. 

Hjälpsökande som ringer in till Stödlinjen hänvisas till de instanser som är relevanta 

utifrån var personen är bosatt samt personens behov av hjälp. Ibland har 

också den hjälpsökande specifika önskemål, exempelvis om behandlingsform. 


Behandlingsalternativ 

När det gäller behandlingsalternativ har utbudet förändrats sedan 2002. Liksom 

tidigare finns det både behandlingshem med olika inriktningar, en del privata alternativ 

som psykologer och terapeuter samt i vissa fall öppenvårdsbehandling via 

socialtjänsten i den hjälpsökandes hemkommun. Antalet instanser som erbjuder 

behandling i olika former har ökat sedan 2002. De öppenvårdsinstanser som erbjuder 

behandling till spelare, och som Stödlinjens personal har kännedom om, har 

nästan fördubblats. I dagsläget finns runt 30–35 sådana instanser runt om i landet 

att hänvisa till. På vissa orter har en del av de alternativ som var aktuella 2002 försvunnit 

och i en del fall ersatts av andra. På andra orter, där det tidigare inte funnits 

någon hjälp, har nya tillkommit. 

Två stora förändringar av behandlingsalternativen sedan 2002 är öppenvårdsprojekten 

i Stockholm, Göteborg och Malmö och det internetbaserade självhjälpsprogrammet. 

Behandlingsalternativen är forsknings- och utvecklingsprojekt som 

har initierats av Statens folkhälsoinstitut. Öppenvårdsprojekten startade sin verksamhet 

2003 och 2004, och det internetbaserade självhjälpsprogrammet startade 

2004. Dessa forskningsprojekt innebär kostnadsfria behandlingar för den hjälpsökande. 

Internetprogrammet kan genomföras oavsett på vilken ort den hjälpsökande 

befinner sig. Många gånger är internetprogrammet ett välkommet alternativ för den 

som har långt till närmsta behandlingsinstans. 

Självhjälpsgrupper 

Sedan 2002 har antalet självhjälpsgrupper i spelberoendeföreningar, kamratföreningar 

och GA-grupper (anonyma spelare) i princip fördubblats, från ett tjugotal 

till ett fyrtiotal. Alla lokalföreningar som fanns 2002 finns dock inte kvar. På en 

del orter har verksamheten upphört, medan det på andra orter har tillkommit nya 

grupper. I storstadsområdena och på vissa större orter är grupperna större och har 

en mer omfattande verksamhet, medan det på mindre orter ofta rör sig om mindre 

grupper eller bara resurspersoner. Förekomsten av stödföreningar på olika orter 

kan bero på var det finns eldsjälar, som med sin erfarenhet av spelproblematik vill 

verka för att hjälpa och stödja andra. All stödverksamhet är viktig för de hjälpsökande. 

För personalen som bemannar Stödlinjen är det till stor hjälp att kunna 

hänvisa vidare till en kamratförening på boendeorten. 

Vid kontakt med föreningarna framkommer det dock att många av dem som 

hänvisas inte söker kontakt med den aktuella föreningen. Antalet hjälpsökande som 

söker sig till föreningarna motsvarar inte antalet som hänvisas via Stödlinjen. Det 

kan vara ett alltför stort steg för den hjälpsökande att aktivt uppsöka en förening 

jämfört med att ringa till Stödlinjen. Stödlinjens personal anser att det är av stor 

vikt att stödföreningarna finns kvar. I uppföljningssamtalen är det vanligt att de 

som valt att ta del av föreningarnas verksamhet berättar att kontakten varit av stor 

betydelse. 



3. Resultat 

här preSenteraS StatiStik över samtal, spelare, problemspel, anhöriga och datorspelsproblematik 

2002–2006. Resultatet presenteras i figurerna antingen i antal 

eller i procentandelar, beroende på vilket av alternativen som visar informationen 

på lämpligaste sätt. Vissa resultat presenteras i stapel- eller linjediagram, för att det 

ska bli lättare att få en överblick över grupperingar eller tendenser över en längre 

tid. I vissa fall presenteras resultat för hela perioden, men i de fall när det inte har 

skett några större förändringar presenteras bara resultatet för 2006. I dessa fall ges 

en hänvisning till andra årtal i texten. 

Samtalen 

Under 2002–2006 har det skett förändringar av öppethållande och bemanning av 

Stödlinjen (se avsnittet Förändringar av verksamheten). De utökade öppettiderna, 

den utökade bemanningen och marknadsföringen av linjen har inneburit att antalet 

samtal har ökat över en längre tid och att fördelningen av samtalen har förändrats, 

t.ex. samtalets karaktär (tabell 3). Med inkomna samtal menas det totala antalet 

samtal som kommit in till Stödlinjen under en ettårsperiod, oavsett om dessa besvarats 

eller om de har kommit in under eller utanför öppettiderna. Med besvarade 

samtal menas de samtal som har kommit in under öppettiderna och besvarats av 

någon av Stödlinjens personal. 

Inkomna och besvarade samtal 

tabell 1. Samtalsstatistik under perioden. Här presenteras antalet inkommande och besvarade 

samtal. 2002–2006. 

antal inkomna och besvarade samtal 2002 2003 2004 2005 2006 

Antal inkomna samtal 2 754 2 996 7 316 12 089 12 123 

Varav antal samtal inkomna under 

öppettiderna 

* 1 842 4 429 7 122 7 804 

Varav antal besvarade samtal 1 177 1 283 2 946 5 594 5 827 

* I detta fall finns ingen tillgänglig statistik över antalet samtal som kommit in under öppettiderna. 


Tabell 1 visar att det totala antalet inkomna samtal har ökat kraftigt under perioden, 

särskilt 2003–2004 och 2004–2005. En förklaring till detta är förändringar 

i hur numret har exponerats under perioden (se Exponering av numret, bilaga 1). 

Antalet samtal som har kommit in under öppettiderna har ökat, även här med en 

markant ökning 2003–2004 och 2004–2005. Även antalet besvarade samtal har 

ökat, vilket har att göra med utökade öppettider, ökad bemanning och förbättrad 

tillgänglighet. Anledningen till att det inte finns några data om samtal som har kommit 

in under öppettiderna för 2002 är att dessa inte har sparats. Det är inte heller 

möjligt att via Telia Advance gå tillbaka och hämta data, eftersom tjänsten inte har 

sparat rådata längre tillbaka än 2006. 

Antal samtal 

14 000 

12 000 

10 000 

8 000 

6 000 

4 000 

2 000 

0 

2002 2003 2004 2005 2006 

Totalt antal inkomna samtal 

Antal samtal inkomna under öppettiderna 

Antal bevarade samtal 

Antal besvarade samtal identifierade till någon samtalskategori 

Diagram 1. Fördelningen mellan inkommande och besvarade samtal samt besvarade samtal 

identifierade till någon samtalskategori. 2002–2006. 

I diagram 1 syns tydligt ökningen av antalet samtal under perioden. De senaste två 

åren har det totala antalet inkommande samtal hållit sig relativt konstant. En förklaring 

till detta kan vara att marknadsföringen av numret inte har förändrats sedan 

förändringarna 2004 (se Exponering av numret, bilaga 1). Ett antagande kan då 

vara att numret under 2005 och 2006 har nått ut till ungefär lika många. En något 


större ökning av antalet samtal inkomna under öppettiderna syns dock sedan 2005. 

En förklaring till detta är att fler inkommande samtal faller inom Stödlinjens öppettider 

efter utökningen till kl. 21 från och med den 21 mars 2006. 

Samtalslängd 

tabell 2. Genomsnittlig samtalslängd för stöd-, informations- och uppföljningssamtal i antal 

minuter. 2003–2006. 

Genomsnittlig 

samtalslängd 

2003 2004 2005 2006 

antal minuter antal minuter antal minuter antal minuter 

Stödsamtal 33,5* 25 27 29 

Informationssamtal 8,5* 8 7 8,5 

Uppföljningssamtal ** 21 22 28 

* Uppgifterna är från andra halvåret 2003. 

** År 2003 registrerades inte uppföljningssamtal separat, utan infördes i databasen under kategorin 

Stödsamtal. 

I tabell 2 syns att samtalslängden för de olika typerna av samtal inte har varierat 

mycket under perioden. Längden på stöd- och uppföljningssamtalen har ökat marginellt. 

Längden på samtalen beror på att det är olika samtalsmottagare med olika 

samtalsstilar som besvarar samtalen och på vilka behov de som ringer till Stödlinjen 

har. Personalen på Stödlinjen har olika samtalsstilar trots gemensamma baskunskaper 

om spel och spelberoende. Olika akademiska bakgrund och skillnader i livserfarenheter 

kan vara anledningar till detta. 

Observera att uppgifterna för 2003 är baserade på de samtal som kom in under 

andra halvåret. För övriga år är den genomsnittliga samtalslängden beräknad på de 

samtal som kom in under hela året. Dessutom registrerades inte uppföljningssamtal 

separat 2003, utan de ingick i kategorin Stödsamtal i databasen. 

Stödsamtal är samtal där den som ringer vill ha stöd och hjälp. Under dessa samtal 

ges ofta både information om vart man kan vända sig för att få hjälp samt stöd 

och uppmuntran för att orka hantera och ta sig ur en jobbig situation. Uppföljningssamtal 

är i princip stödsamtal, bortsett från att personen i fråga har ringt förr och i 

första hand behöver uppmuntran för att ta sig vidare. Dessa personer har redan fått 

information om hänvisningar och i vissa fall har de redan kontakt med självhjälpsgrupper 

eller är inne i någon form av behandling. Stöd- och uppföljningssamtal har 

ofta formen av motiverande samtal. När det gäller uppföljningssamtal är det inte 

ovanligt att personen i fråga ringer in efter ett återfall och känner sig förtvivlad och 


misslyckad. Då blir samtalen oftast lite längre än i de fall spelaren eller den anhörige 

i första hand ringer för att berätta hur det har gått. 

Informationssamtal är korta samtal där personen i fråga ofta vill veta vart man 

kan vända sig eller få uppgifter om telefonnummer eller webbadresser. 

Samtalets karaktär 

tabell 3. Fördelning av hur samtalstyperna har förändrats. 2002–2006. 

Samtalstyp 2002 2003 2004 2005 2006 

antal samtal antal samtal antal samtal antal samtal antal samtal 

Stödsamtal 692 697 903 1 080 1 077 

Informationssamtal 288 330 546 774 662 

Bus/ej identifierat * * 703*** 2 091 2 054 

Felringningar 41** 14** 428*** 1 194 1 277 

Uppföljning inom 

ett år 

Datorspelsrelaterade 

samtal 

42 SLUTRAPPORT FÖR NATIONELLA STÖDLINJEN 

71 175 210 279 337 

32**** 35**** 58 102 184 

Annat 34 9 42 30 199 

Totalt 1 158 1 260 2 890 5 550 5 790 

* Bussamtal registrerades inte under perioden. 

** Felringningar registrerades sporadiskt i en fritextruta under perioden. 

*** Bus- och felringningar registrerades kontinuerligt fr.o.m. den 1 juli detta år. 

**** Här registrerades både spel via dator, TV och mobiltelefon samt problem med datoranvändning och 

internet. Fr.o.m. 2004 registreras bara samtal om datorspelsproblem i denna kategori, medan problem 

med TV, mobiltelefon och överdriven internetanvändning (annat än spel) registreras i fritextrutan Annat. 

Tabell 3 visar att fördelningen av samtal med olika karaktär har förändrats genom 

åren. Antalet samtal har ökat i samtliga samtalskategorier sedan 2002. En förklaring 

till ökningen är att det totala antalet besvarade samtal har ökat kraftigt under 

perioden (tabell 1). Sedan 2005 har antalet stödsamtal varit i princip oförändrat, 

medan antalet informationssamtal har minskat.

Antal samtal 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 


Stödsamtal 

Informationssamtal 

Uppföljningssamtal 

Datorspelsrelaterade samtal 

Bus/ej identifierat 

Felringningar 

Diagram 2. Fördelning av samtliga samtalstyper. 2002–2006. Diagrammet visar samma 

resultat som tabell 3. 

Diagram 2 visar att antalet stödsamtal har ökat sedan 2003, och stabiliserats under 

de två senaste åren. Samma trend kan ses för informationssamtalen, som dock har 

minskat mellan 2005 och 2006. Uppföljningssamtalen har ökat i antal för varje år. 

Sedan 2004 har datorspelsrelaterade samtal mer än fördubblats. Fram till andra 

halvåret 2004 registrerades även andra former av problematik i denna kategori, 

till exempel överdrivet användande av mobiltelefon eller överdrivet nätsurfande. 

Efter andra halvåret 2004 har bara samtal relaterade till datorspelande registrerats 

i kategorin Datorspelsrelaterade samtal. 


Antal samtal 

1 200 

1 000 

800 

600 

400 

200 

0 

2002 

(n=1158) 

Stödsamtal 


Uppföljningssamtal 

Datorspelsrelaterade samtal 

2003 

(n=1260) 

Diagram 3. Antal seriösa samtal. 2002–2006. 


2004 

(n=2890) 

2005 

(n=5550) 


(n=5790) 

Eftersom det stora antalet bussamtal och felringningar de senaste åren har inverkat på 

fördelningen av samtalstyper, redovisas i diagram 3 seriösa samtal skiljda från bussamtal 

och felringningar. Till seriösa samtal räknas även samtal om datorspelsproblem. 

Diagrammet visar således inte bussamtal, felringningar eller samtal i kategorin Annat. 

Man ser tydligt att antalet stödsamtal och informationssamtal har ökat kontinuerligt 

fram till 2006. Då var antalet stödsamtal i stort sett detsamma som året innan, men 

informationssamtalen minskade från 774 samtal 2005 till 662 samtal 2006. 

Även uppföljningssamtalen har ökat i antal. En förklaring till detta kan vara att 

Stödlinjen har funnits under några år och många av dem som ringer tillbaka har ringt 

kontinuerligt under åren. Antalet samtal om datorspelsproblem har ökat från 32 samtal 

2002 till 184 samtal 2006. I denna kategori syntes särskilt en ökning av antalet 

samtal mellan 2004 och 2006, när samtal om datorspelsproblem nästan fördubblades 

från 58 samtal 2004 till 102 samtal 2005. Ännu en ökning syntes 2006 när dessa 

samtal hade ökat till 184. En förklaring till detta kan vara att datorspelsrelaterad 

problematik fick mycket utrymme i medierna under denna period och att fler personer 

ringde på grund av oro över spelande anhöriga. Som rapporten tidigare redogjort för 

har registreringen av datorspelsrelaterade samtal förändrats sedan 2004.

Bussamtal och felringningar 

Den största ökningen finns i kategorierna Bussamtal och Felringningar som har 

varit en stor del av det totala antalet besvarade samtal sedan 2004. Ökningen i dessa 

samtalskategorier beror bland annat på att stödnumret sedan den 1 juli 2004 finns 

på alla spelkvitton och kuponger (se Exponering av numret, bilaga 1). Då öppnades 

även linjen upp för samtal från mobiltelefon. Dessutom har inte alla bussamtal och 

felringningar registrerats före 2004, utan detta skedde till en början relativt sporadiskt. 

Felringningar kan ibland ta lång tid att besvara om de som ringer inte förstår 

vart de har kommit utan vill bli kopplade till ansvariga på ett spelbolag, något som 

inte kan genomföras. Detta kan innebära att stöd- eller informationssamtal inte 

kommer fram, eftersom samtalsmottagarna är upptagna. 

Den samtalskategori som ökat mest under den aktuella perioden är fel- och 

busringningar, vilket delvis kan förklaras genom den ökade exponeringen av 

telefonnumret. Busringningar är påfrestande för personalen och kan hålla 

linjen upptagen för människor som behöver stöd. 


Antal samtal 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 

Stödsamtal 


Bus/ej identifierat 

Felringningar 

2004 (n=2890) 2005 (n=5550) 2006 (n=5790) 

Diagram 4. Förhållandet mellan stöd- och informationssamtal respektive bus- och felringningar. 

2004–2006. 

För att visa på hur det stora antalet bussamtal och felringningar påverkar fördelningen 

av samtal, redovisas i diagram 4 en jämförelse mellan antalet stöd- och 

informationssamtal respektive bussamtal och felringningar 2004–2006. Diagrammet 

visar bara dessa årtal, eftersom samtalstyperna inte registrerades kontinuerligt 

förrän under andra halvåret 2004. Vid varje årtal visas det totala antalet besvarade 

samtal. Diagram 4 visar att ett stort antal av de samtal som besvaras på Stödlinjen 

inte är seriösa samtal. 

Många gånger kommer bussamtalen i en stor mängd efter varandra. Det är inte 

ovanligt att det kommer in 25–30 bussamtal i följd. Att besvara en stor mängd 

sådana samtal efter varandra, kan vara frustrerande för samtalsmottagaren, särskilt 

eftersom många av de seriösa samtalen till Stödlinjen innehåller svår problematik 

och kräver stor uppmärksamhet från den som tar emot samtalet. Liksom fallet med 

felringningar kan busringningar leda till att de hjälpsökande som ringer seriösa 

samtal inte kommer fram därför att bussamtalen uppehåller linjerna. 


Antal samtal 

3 500 

3 000 

2 500 

2 000 

1 500 

1 000 

500 

0 


(n=1158) 

Seriösa samtal 

Bussamtal och felringningar 

2003 

(n=1260) 

2004 

(n=2890) 

2005 

(n=5550) 

Diagram 5. Fördelning av seriösa respektive bussamtal och felringningar. 2002–2006. 


(n=5790) 

Diagram 5 visar fördelningen mellan seriösa samtal respektive bussamtal och felringningar. 

I diagrammet har stöd-, informations- och uppföljningssamtal samt 

datorspelsrelaterade samtal lagts samman i en kategori. Där återfinns också de samtal 

som hör till kategorin Annat. Bussamtal och felringningar har lagts samman i en 

kategori. Vid varje årtal visas det totala antalet besvarade samtal. 


Antal 

1 200 

1 000 

800 

600 

400 

200 

0 

Spelare 

Anhöriga 

Övriga 


Diagram 6. Fördelning av vem som ringer Stödlinjen, seriösa samtal. Antal personer. 


Diagrammet visar att antalet spelare som har ringt har ökat fram till 2006 när antalet 

sjönk. Diagrammet visar att antalet anhöriga som har ringt har tenderat att öka 

under hela perioden. Det är viktigt att beakta att antalet inkommande och besvarade 

samtal har ökat kraftigt under perioden, samt att förändringarna i hur numret 

exponerades under 2004 (se Exponering av numret, bilaga 1) kan ha haft betydelse 

för hur många personer utöver spelare som hittat numret. 

Eftersom de två stora grupperna bakom de seriösa samtalen är Spelare och 

Anhöriga, redovisas dessa grupper separat. Övriga inringare har samlats i kategorin 

Övriga, där bland annat samtal från självhjälpsgrupper, medier, studerande, 

behandlingshem och olika myndigheter ingår. 


Antal personer 

1 200 

1 000 

800 

600 

400 

200 

0 

Spelare 

Anhöriga 


Diagram 7. Antalet spelare i förhållande till antalet anhöriga som har ringt. 2002–2006. 

Diagrammet visar att både antalet anhöriga och antalet spelare som ringer har ökat 

under perioden. Undantaget är 2006, när antalet spelare minskade med 212 personer 

jämfört med året innan. Till viss del kan ökningen av samtal från anhöriga bero 

på att de lättare hittar numret, eftersom det exponeras tydligare även i miljöer där 

icke-spelare vistas. Till exempel är numret väl exponerat på internet, inte bara på 

spelsajter. 

Spelaren 

Under perioden 2002–2006 har spelmarknaden genomgått en rad olika förändringar. 

Möjligheterna att spela över internet och via mobiltelefon har utvecklats i 

hög grad med start i början av 2002. I och med dessa möjligheter har tillgängligheten 

för spel förändrats. Det är i dagsläget möjligt att spela när som helst på dygnet 

och nästan på vilken plats som helst. Även utbudet och utformningen av spelprodukter 

har ökat och förändrats sedan 2002. Utbudet av spel över internet har ökat, 

där den senaste satsningen är nätbingo. Mycket av utbudet är snabba spel, det vill 

säga spel där tiden mellan insats och resultat (vinst eller förlust) är mycket kort. 

Dessa spel är ur spelmissbrukssynpunkt mer riskabla än andra spel. Förändringarna 


av spelen borde innebära att även de samtal som kommer in till Stödlinjen förändras 

eller påverkas, framför allt vilken typ av spelare som ringer eller vilken typ av problemspel 

de uppger. Tabellerna 4–7 och diagram 8 redogör för demografiska data 

om spelaren 2002–2006. 

Kön och ålder 

Vissa demografiska uppgifter om spelaren som kön, ålder och bostadsort, registreras 

oavsett om det är spelaren själv eller någon anhörig som ringer. Bostadsort har 

efterfrågats i första hand för att kunna hänvisa den hjälpsökande till de stödgrupper 

eller den behandling som finns tillgänglig i närområdet. De uppgifter om bostadsort 

som redovisas är kasinoorterna Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Malmö (se 

tabell 7). 

tabell 4. Inkomna samtal från spelare fördelat på kön. 2002–2006. 

könsfördelning 

spelare 


andel i % 

(n=762) 

andel i % 

(n=821) 


andel i % 

(n=1054) 

andel i % 

(n=1238) 

andel i % 

(n=1212) 

Män 80,0 83,4 86,7 87,8 86,6 

Kvinnor 20,0 16,6 13,3 12,2 13,4 

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 

Tabell 4 visar att samtalen under hela perioden i högre grad har handlat om män 

än kvinnor och fördelningen har under perioden varit omkring 85 procent män. 

Underrepresentationen av kvinnor beror delvis på att kvinnor i Sverige ännu verkar 

ha mindre spelproblem än män, beroende på att de spelar mindre. Den nationella 

folkhälsoenkätens resultat 2004–2007 visar att det är tre gånger så vanligt att män 

har riskabla spelvanor som att kvinnor har det (6). Uträkningar gjorda på folkhälsoenkätens 

siffror indikerar att cirka 73 procent av riskspelarna är män och 27 

procent kvinnor. Utifrån dessa siffror är män som spelar klart överrepresenterade i 

Stödlinjens samtal. Vid en översyn av erfarenheter från stöd- och stödlinjer för spelberoende 

i andra länder (se Samarbete och erfarenheter, bilaga 2) visar det sig att 

det bara är i Sverige, Storbritannien och Sydafrika som man har en liknande könsfördelning 

i samtalen till stödlinjer för spelmissbrukare. Att kvinnor med spelproblematik 

är mindre benägna än män att ringa till Stödlinjen är därför sannolikt.

tabell 5. Inkomna samtal från spelare fördelat på ålder. Procentuell fördelning. 2002–2006 

Åldersfördelning 2002 2003 2004 2005 2006 

andel i % 

(n=720) 

andel i % 

(n=719) 

andel i % 

(n=844) 

andel i % 

(n=755) 

andel i % 

(n=853) 

Under 15 0,1 0,1 0,5 0,9 0,8 

15–17 1,9 0,8 3,6 5,3 3,8 

18–24 17,6 18,2 27,4 27,3 31,3 

25–34 31,4 35,3 31,2 31,1 32,4 

35–44 25,6 22,4 19,9 18,5 16,8 

45–54 15,6 14,6 9,2 9,8 11,3 

55–64 6,3 7,2 5,3 5,0 2,9 

65–74 1,5 0,9 2,3 1,3 0,4 

65–över 74 – 0,3 0,5 0,7 0,3 

Totalt 100,0 99,8 99,9 99,9 100,0 

Resultatet visar att samtalen till Stödlinjen på senare år allt oftare rört yngre spelare. 

Bland annat har det skett en ökning med 14 procentenheter i ålderskategorin 18–24 

år under åren 2002–2006. Sett till antal har denna kategori ökat från 127 spelare 

2002 till 267 spelare 2006. Även i kategorierna under 18 år, där spelarna inte har 

åldern inne för att spela på de flesta spelformer (lotter undantaget), är tendensen att 

andelen spelare ökar. I ålderskategorin 35–44 år har andelen spelare som samtalen 

handlar om minskat med 9 procentenheter under 2002–2006. Även andelen spelare 

i ålderskategorin 45–54 år har tenderat att minska, bortsett från 2006 när den kategorin 

ökade till drygt 11 procent. I de äldsta ålderskategorierna har andelen spelare 

under perioden gått upp och ned, men minskar om man jämför periodens början 

och slut. Nationella folkhälsoenkäten för 2006 (6) visar att riskabla spelvanor är 

vanligare bland unga män än bland äldre. För kvinnor är det däremot mindre vanligt 

med riskabla spelvanor bland de yngre. Beräkningar av data från folkhälsoenkäten 

visar att cirka 20 procent av alla riskspelare i befolkningen återfinns bland personer 

som är under 30 år. Eftersom cirka 40 procent av Stödlinjens samtal handlar om 

unga spelare, har vi tydliga indikationer på att äldre spelare är underrepresenterade 

i Stödlinjens samtal. 


Antal spelare 

500 

450 

400 

350 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

Under 15–24 

25–44 

45–64 

65–över 74 


(n=720) 

2003 

(n=719) 


2004 

(n=844) 

2005 

(n=755) 

Diagram 8. Åldersfördelning för inringande spelare. Antal spelare. 2002–2006. 


(n=853) 

Diagram 8 visar åldersfördelningen i antal spelare. Ålderskategorierna har slagits 

samman för att göra det lättare att tolka diagrammet. Diagrammet visar att antalet 

spelare i åldersgruppen 15–24 år har ökat under perioden, från 142 personer 

2002 till 306 personer 2006. Tendensen har samtidigt varit att antalet 45–64-åriga 

spelare har minskat. I gruppen 65–74 och äldre har antalet gått upp under åren 

2004–2005 och har sedan sjunkit drastiskt. Antalet spelare i åldersgruppen 25–44 

var som högst 2004 och som lägst 2005. Ökningen i den yngsta åldersgruppen är 

oroväckande, eftersom unga utgör en riskgrupp för att utveckla ett problematiskt 

spelande. Det är viktigt att undersöka vilka faktorer det är som gör att andelen 

spelare i den yngsta åldersgruppen tenderar att öka. Eventuellt kan ökningen ha 

samband med utökad tillgänglighet, nya spelformer eller utformningen av spelen, 

till exempel i fråga om ökad upplevelse av interaktivitet i spelen. Ytterligare en 

orsak till att fler unga ringer till Stödlinjen kan vara att det sedan 2004 är möjligt 

att ringa med mobiltelefon.

Etniskt ursprung 

I vissa fall registreras om spelaren har annan etnisk bakgrund än svensk, dock bara 

om det framgår av samtalet eller om det hörs en tydlig språklig brytning. Ibland 

hänvisar också den som ringer till kulturskillnader. Ett exempel är spelare som är 

rädda för att berätta för sina anhöriga att de spelar, eftersom spel inte är accepterat 

i deras kultur. Ett annat exempel är anhöriga som uppger att de av kulturella skäl 

inte kan ta ansvar för hemmets ekonomi, till exempel kvinnor som berättar att det 

hör till traditionen att mannen i familjen har hand om familjens ekonomi. Detta kan 

skapa svårigheter om det är mannen som har en spelproblematik. I liknande fall är 

det viktigt att samtalsmottagaren är lyhörd för att det kan handla om kulturskillnader 

som inte är etniska, utan till exempel beror på att man tillhör en religiös grupp 

som inte behöver vara kopplad till etnicitet. Det är inte alltid samtalsmottagaren 

uppfattar att den som ringer har annan etnisk bakgrund, vilket kan göra att antalet 

spelare med invandrarbakgrund kan vara underskattat. Liksom när det gäller andra 

demografiska uppgifter om spelaren, kan några av registreringarna vara dubbletter i 

och med att både spelare och anhöriga kan ha ringt vid olika tillfällen. Även uppgifter 

från anhöriga om spelarens etniska ursprung antecknas (se avsnittet Eventuella 

felkällor och osäkerheter i materialet). 

tabell 6. Antal spelare med annan etnisk bakgrund än svensk. 2002–2006. 

Årtal antal samtal totalt antal spelare 

2002 170 500 

2003 159 577 

2004 235 903 

2005 236 1 016 

2006 147 804 

Tabell 6 visar att antalet samtal om spelare med annan etnisk bakgrund än svensk 

var som högst 2004 och 2005. År 2006 minskade dessa samtal. Att antalet har 

minskat kan ha en del tänkbara orsaker, till exempel att samtalsmottagaren inte har 

uppfattat att samtalet rör någon med annan etnisk bakgrund och därmed inte har 

registrerat detta i databasen. 

Den nationella folkhälsoenkätens siffror om riskabla spelvanor pekar på att personer 

som är födda utanför Sverige är en riskgrupp för att utveckla spelproblem, 

trots att man spelar i mindre utsträckning än gruppen etniska svenskar (7). Till 

exempel är cirka 30 procent av gruppen män födda utanför Europa riskspelare, 

jämfört med 5 procent av män som är födda i Sverige. Utgår man från folkhälso- 


enkätens siffror är andelen av riskspelarna som är födda i Sverige cirka 70 procent 

(vilket hade varit cirka 86 procent om grupperna hade haft samma nivå av riskspelande). 

År 2006 handlade cirka 18 procent av Stödlinjens samtal om spelare med 

utländsk bakgrund. Utifrån den nationella folkhälsoenkätens statistik har svenskfödda 

spelare på senare år kommit att dominera samtalen, från att tidigare varit på 

en nivå som verkat spegla den riktiga situationen. 

Bostadsort 

Personalen på Stödlinjen frågar efter bostadsort i första hand för att kunna hänvisa 

den hjälpsökande till olika instanser i dennes närhet. Detta är inget som har presenterats 

i de tidigare hel- och halvårsrapporterna för Stödlinjen. Tanken med att registrera 

bostadsort var från början att kunna se hur många samtal som rörde spelare 

från de orter där det finns internationella kasinon. I tabell 7 presenteras resultatet 

från kasinoorterna Stockholm (öppnade 2003), Göteborg (öppnade 2002), Malmö 

(öppnade 2001) och Sundsvall (öppnade 2001) för sig. Övriga orter har slagits ihop 

till kategorin Övriga landet. 

tabell 7. Antal spelare fördelat på bostadsort. Kasinostäder respektive övriga landet. 


Bostadsort 2002 2003 2004 2005 2006 

antal spelare antal spelare antal spelare antal spelare antal spelare 

Stockholm 185 246 323 365 419 

Göteborg 43 51 84 115 110 

Malmö 39 51 70 72 82 

Sundsvall 12 24 13 19 15 

Övriga landet 475 428 472 562 513 

Totalt 754 800 962 1 133 1 139 


Till Stockholm, Göteborg och Malmö räknas också kranskommunerna i närheten 

av dessa städer. I tabellen syns tydligt att en mycket stor del av samtalen kommer 

från Stockholmsområdet. Siffrorna som redovisas i tabell 7 rör inte specifikt spel på 

internationella kasinon, utan är baserade på spelarens bostadsort oavsett problemspel. 

Det som också bör tas med i beräkningarna är att det totala antalet inkomna 

samtal till Stödlinjen ökade 2002–2006 för alla kategorier av samtal. Man får även 

beakta vilken kapacitet städerna har att ta hand om spelberoende inom sina upptagningsområden. 

Dessa siffror säger därför mycket lite om effekter av etablering 

av internationella kasinon. 

Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) genomförde 

på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut en studie av effekterna av kasinoetableringen. 

Studien bestod av intervjuundersökningar i Malmö och Karlstad 2001, 

2002 och 2004, samt i Sundsvall 2006 (8). Analysen gäller Sundsvall och Malmö 

där man kunde konstatera att spelandet hade ökat i båda undersökningsområdena. 

Resultaten pekade även mot att restaurangkasinospelet inte har förlorat besökare 

eller omsättning till kasinot, utan snarare fått en ökning till följd av etableringen. 

Mellan mätningarna 2001, 2002 och 2004 visade resultaten att andelen personer 

med spelproblem hade ökat i Malmö men inte i Sundsvall. Vid mätningen 2001 låg 

andelen personer med spelproblem i Malmö på 1,4 procent och vid mätningen 2004 

hade andelen ökat till 3,7 procent. Andelen som uppgav att någon närstående har 

spelproblem hade också ökat, främst i Malmö. 

Bland kasinospelare fanns en större andel personer med spelproblem jämfört 

med andra spelare, och dessa skillnader är större i Malmö än i Sundsvall. Grupperna 

storspelare och problemspelare står för mycket stora andelar av de totala 

kasinoinsatserna. 

På kasinot i Malmö stod de personer som har spelproblem, enligt de självrapporterade 

uppgifterna, för mellan 60 och 85 procent av samtliga insatser och i Sundsvall 

för runt 40 procent. Möjliga förklaringar till skillnaderna mellan Malmö och 

Sundsvall kan vara sociala och ekonomiska förändringar på samhällsnivå. SoRAD 

skriver i sin rapport att de negativa förändringar som uppmätts för Malmö inte helt 

och hållet beror på kasinoetableringen, men att den med all sannolikhet utgjort ett 

betydande bidrag. 


Problemspel 

Spelmarknaden har inneburit en rad olika förändringar under perioden. Därför är 

det intressant att se om det har skett någon förändring i vilka spel den hjälpsökande 

uppger som sitt huvudsakliga problemspel. Sedan 2004 har internetspel som problemspel 

i första hand ökat kraftigt och då i synnerhet nätpoker. När det gäller 

nätpoker har spelaren ofta utvecklat stora problem på väldigt kort tid. Dessutom 

nämner de som spelar poker på internet ofta att de har skuldsatt sig i mycket hög 

grad. Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) gav på 

uppdrag av Statens folkhälsoinstitut ut en rapport om nätpoker 2007. Rapporten 

visar att det troligtvis inte har skett någon ökning av antalet personer som spelar 

internetpoker under 2006. Detta motsäger bilden som framställs i medier, att nätpokerspelandet 

har ökat lavinartat. Däremot visar rapporten att de som uppger spelrelaterade 

problem i samband med internetpoker är överrepresenterade i förhållande 

till andra spelare. Nästan 27 procent av nätpokerspelarna har rapporterat spelrelaterade 

problem jämfört med 2,1 procent av spelare som spelar andra spel (9). 

Bilden av den ”typiske” spelaren som ringer Stödlinjen för att få stöd har förändrats 

genom åren. Den största förändringen är att alltfler uppger olika former 

av internetspel som problemspel. Samtalen till Stödlinjen har de senaste åren allt 

oftare rört spelare i de yngre åldersgrupperna (tabell 5 och diagram 8). Orsaker till 

utvecklingen är bland annat den ökande tillgängligheten av spel, till exempel i samband 

med spel över internet. Andra orsaker kan vara spelens utformning, det vill 

säga utvecklingen mot allt snabbare spel och ett växande utbud av spelformer. En 

annan anledning till varför bilden av den typiske spelaren har förändrats kan vara 

den ökande marknadsföringen av spel. 

Problemspel i första hand 

Här redovisas hur fördelningen av de problemspel som spelarna uppger i första 

hand när de ringer Stödlinjen har sett ut under perioden. En del andra aspekter 

kopplat till detta redovisas, till exempel storleken på satsningar eller skulder och 

problemspel relaterade till ålder och sysselsättning. 


tabell 8. Andel redovisade problemspel bland inkomna samtal. 2002–2006. 

problemspel 

i första hand 


andel i % 

(n=394) 

andel i % 

(n=372) 

andel i % 

(n=645) 

andel i % 

(n=758) 

andel i % 

(n=718) 

Automatspel* 59,9 53,3 51,6 32,9 35,6 

Internetpoker – – 3,4 22,4 29,5 

Internetspel inkl. 

”aktiespelare” 

3,6 5,9 5,3 7,5 7,7 

Hästsport 9,6 15,9 11,2 6,5 5,6 

Vadslagning 4,5 5 7,6 6,4 5,9 

Spel på Casino 

Cosmopol inkl. 

automater 

1,1 5,4 4,8 3,3 3,6 

Hallbingo 8,4 5,1 3,7 3,2 1,7 

Spelar på allt 7,1 4,8 4,8 5,5 5,3 

Övriga spel 

inkl. kasinospel 

övrig spelplats 

5,8 4,8 7,6 12,3 5,1 

Totalt 100,0 100,2 100,0 100,0 100,0 

* Automatspel exklusive automater på Casino Cosmopol. Här kan även illegala automater ingå. 

I tabell 8 har spelen grupperats i kategorierna Automatspel, Internetpoker, Internetspel 

(exklusive internetpoker), Hästsport, Vadslagning, Hallbingo, Spel på Casino 

Cosmopol (CC), Spelar på allt och Övriga spel. I övriga spel ingår bland annat lotter, 

kasinospel på restaurang och hundkapplöpning (gäller bara 2002–2005). Poker 

på internet som problemspel registrerades inte separat förrän under andra halvåret 

2004. Procenten är beräknad på det antal som har uppgett problemspel i första 

hand, fördelat på år. 

Automatspel har under hela perioden varit den spelform som de allra flesta uppger 

att de har problem med i första hand. Andelen automatspelare har minskat, men 

antalet automatspelare med problem har ökat något, från 236 spelare 2002 till 256 

spelare 2006. Antalet automatspelare var som högst under 2004, när 333 personer 

ringde Stödlinjen om problem med automatspel. Eftersom antalet spelare som 

ringer Stödlinjen har ökat sedan 2002, kan resultatet i tabell 8 felaktigt ge intrycket 

av att automatspel har minskat som huvudsakligt problemspel. 


Den allra största förändringen av problemspelen gäller internetpoker. Poker på 

internet som problemspel ökade kraftigt 2004–2006, från drygt 3 procent 2004 (22 

personer) till nästan 30 procent 2006 (212 personer). SoRAD:s nätpokerrapport tar 

upp att en stor andel av nätpokerspelarna rapporterar spelrelaterade problem (6). 

Även resultaten från Stödlinjen pekar på att många internetpokerspelare upplever 

negativa konsekvenser av sitt spelande. På liknande sätt har andra internetbaserade 

spel ökat som problemspel i första hand. 

Resultatet från Stödlinjen visar att andelen spelare med övriga spel som problemspel 

i första hand var som högst under 2005. År 2005 var också den andel som 

uppgav lotter som problemspel hög (drygt 5 procent, klart högre än något annat år 

under perioden). Detta gällde även för den andel som uppgav kasinospel på restaurang 

(5 procent). Vissa spelformer har minskat som problemspel under perioden, till 

exempel hallbingo och hästsport. För mer utförlig statistik över specifika spelformer 

hänvisas till Stödlinjens hel- och halvårsrapporter. 

Problemspel relaterat till ålder och kön 

Eftersom de flesta samtal handlar om män, är det inte förvånande att män dominerar 

i de allra flesta typer av problemspel. Den enda spelform där det finns en tydlig 

kvinnlig dominans är hallbingo, men andelen som uppger detta som problemspel 

är liten och har minskat. Dessutom har andelen samtal till Stödlinjen om kvinnliga 

spelare minskat, även om helårsrapporten för 2007 visar på en ökning. Det har 

inte skett några större förändringar av könsfördelningen relaterad till problemspel 


När det gäller åldersfördelningen återfinns yngre spelare i större grad bland dem 

som har uppgett automatspel och internetpoker som problemspel i första hand. 

Även en något större andel yngre spelare återfinns i kategorin vadslagning. Något 

fler spelare över 45 år uppger spelformer som hästsport och hallbingo som problemspel 

i första hand. De allra flesta spelare är dock 25–44 år, oavsett typ av problemspel. 

Det största antalet automatspelare är 25–44 år, särskilt 2003 (121 personer) och 

2005 (138 personer). Det finns även ett stort antal automatspelare i den yngsta 

åldersgruppen, särskilt 2004 (88 personer) och 2006 (81 personer). Av automatspelarna 

i denna åldersgrupp uppgav 4 personer att de var 15–17 år 2002, medan det 

inte ringde någon spelare som uppgav sig vara minderårig 2003. År 2004 uppgav 9 

spelare att de var 15–17 år, 2005 var antalet 1 och 2006 hade antalet spelare i åldern 

15–17 år ökat till 10 personer. Detta visar att det inte råder någon kontinuitet i 

antalet automatspelare i lägre ålder. Däremot visar det att minderåriga automatspelare 

förekommer. Om dessa spelare har spelat på illegala spelautomater eller inte 

framgår inte av samtalen. 

SoRAD:s rapport drar slutsatsen att de åldersgränser som finns för nätpoker har 

en hindrande inverkan på spel bland unga människor. Årliga undersökningar av 

skolelevers drogvanor från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning 


(CAN) har några spelfrågor inkluderade. De pekar dock på att åldersgränserna 

överträds (10). Resultatet från SoRAD:s rapport visar att yngre män är överrepresenterade 

i nätpokerspel (9). 

Om resultaten från Stödlinjen relateras till de resultat som framkommit i SoRAD:s 

rapport är slutsatsen att pokerspelande på internet i hög grad verkar kunna ge upphov 

till spelrelaterade problem. 

Sett i skenet av resultatet från Stödlinjen, där ett relativt stort antal unga uppger 

att de upplevt problem i samband med automatspel eller internetpoker, väcks frågan 

om det är spelformernas tillgänglighet som har gett upphov till problemen eller om 

det är spelformerna i sig som lockar ungdomar. Både automatspel och internetpoker 

är spelformer som rent tekniskt skulle kunna tilltala ungdomar under 18 år. Denna 

generation har i regel på ett tidigt stadium i livet bekantat sig med datorer och internet. 

De tekniska lösningarna som används i spelformerna upplevs kanske inte som 

främmande. Om unga människor tar med sig spelbeteendet längre fram i livet vet 

man inte, eftersom till exempel internetpoker är en relativt ny företeelse. 

CAN:s statistik visar att pojkar i årskurs 2 på gymnasiet som spelar poker på 

internet flera gånger i veckan har ökat från 6 procent 2005 till 7 procent 2006. 

Bland flickorna i samma årskurs var det ingen som uppgav att de spelade nätpoker 

flera gånger i veckan. Däremot har en ökning skett från 1 procent 2005 till 3 procent 

2006 bland de flickor som uppgav att de spelade nätpoker en gång i månaden 

eller mer sällan. Enligt CAN:s undersökningar från både 2005 och 2006 spelar 

dock de flesta ungdomar på traditionella lotterier som Triss och Bingolotto (10,11). 

Resultaten från CAN:s undersökningar visar bara på att ett minderårigt spelande 

förekommer och går inte att jämföra med resultaten från Stödlinjen. Att minderårigt 

spelande förekommer går också att konstatera utifrån Stödlinjens samlade data 

under perioden. 

Minderårigt spelande förekommer bland annat på automater och på internet. 

Unga personer ringer inte till Stödlinjen om lotterier i någon stor utsträckning. Samtalen 

från unga personer handlar oftare om spelformer som automatspel, internetspel 

eller olika former av vadslagning. Lotterier i traditionell form (inte lotterier över 

internet) kan sägas vara något mindre riskabla spel än dessa spelformer. Till riskabla 

spelformer räknas, som tidigare påpekats i rapporten, spel som har en snabb återkoppling 

mellan insats och resultat samt ger spelaren en känsla av kontroll eller en 

illusion av att resultatet går att styra med hjälp av skicklighet (12). Det kan vara så 

att de ungdomar som ringer till Stödlinjen, har upplevt dessa problem på grund av 

att de har spelat på spelformer som i hög grad innehåller dessa riskfaktorer. 

Här redovisas diagram med åldersfördelningen för automatspel och nätpokerspel 

som problemspel, för alla åldersgrupper 2002–2006. Automatspel och internetpoker 

redovisas separat, eftersom det här finns ett tillräckligt stort underlag. Automat- 


spel är intressant att ta upp för att det under hela perioden har varit den spelform 

som de allra flesta spelare har uppgett att de har problem med. Internetpoker är den 

typ av problemspel som visat den allra största förändringen under perioden. 

Antal spelare 

160 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 


(n=222) 

15–24 

25–44 

45–64 

65–över 74 

2003 

(n=167) 


2004 

(n=271) 

2005 

(n=141) 

Diagram 9. Fördelning av automatspelare över åldersgrupperna. 2002–2006. 


(n=186) 

Diagrammet visar att det största antalet automatspelare 2002–2006 finns i åldersgruppen 

25–44 år. År 2004 var antalet spelare i denna grupp 138 stycken. Samma 

år var det totala antalet automatspelare som störst, 271 stycken. Antalet spelare i 

åldersgruppen 15–24 år var även det störst 2004, 88 personer. År 2005 minskade 

antalet spelare i den yngsta åldersgruppen, för att 2006 öka till 81 stycken. Ingen 

av spelarna i denna grupp har uppgett att de varit under 15 år, däremot har en del 

spelare uppgett att de var under 18 år. Antalet spelare i åldersgruppen 45–64 år har 

minskat de tre senaste åren, från 40 personer 2004 till 15 personer 2006. Få spelare 

över 65 år ringer Stödlinjen. Antalet var som minst 2002, när ingen spelare i denna 

åldersgrupp ringde, och som störst 2004, när den äldsta åldersgruppen bestod av 5 

spelare. De flesta automatspelare är män.

Antal spelare 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Under 15–24 

25–44 

45–64 

2004 (n=22) 2005 (n=117) 2006 (n=141) 

Diagram 10. Fördelning av internetpokerspelare över åldersgrupperna. 2002–2006. 

I likhet med automatspelarna domineras gruppen som spelar internetpoker av män. 

Den manliga dominansen bland nätpokerspelare bekräftas även av SoRAD:s rapport, 

som visar att det är 10 gånger vanligare att män spelar nätpoker som att kvinnor 

gör det (9). Resultaten från Stödlinjen visar att internetpoker är den spelform 

som har ökat mest som problemspel under perioden (tabell 8). Den har ökat från 4 

procent 2002 till 37 procent 2006. Första halvåret 2004 registrerades inte poker på 

internet separat, och andra halvåret var antalet spelare som uppgav nätpoker som 

problemspel i första hand bara 22. 2005 var det största antalet nätpokerspelare 

25–44 år. 6 spelare uppgav att de var yngre än 15 år. Den här gruppen hade ökat 

från 56 spelare 2005 till 64 spelare 2006. I åldersgruppen 15–24 år hade antalet 

spelare minskat från 60 stycken 2005 till 49 stycken 2006. I kategorin ingår också 

de två spelare som uppgett att de var under 15 år. Bara ett fåtal samtal har kommit 

in från spelare i åldersgruppen 45–64 år under 2005 och 2006. Det har inte kommit 

in några samtal från spelare i åldersgruppen 65–74 år och äldre. 


Problemspel relaterat till sysselsättning 

Det är intressant att se vilken sysselsättning som de spelare som ringer till Stödlinjen 

har, även om Stödlinjen inte registrerar uppgifter om typ av yrke. Det som registreras 

är om den som ringer arbetar, studerar eller har andra sysselsättningar. 

Diagram 11 visar en överblick över hur de spelare som har ringt in och uppgett 

sysselsättning fördelade sig 2002–2006. 

Andel i % 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 


(n=651) 

Har arbete 

Studerar 

Arbetslös/åtgärd 

Sjukskr/sjukpens 

Annat/ålderspens 

2003 

(n=344) 

2004 

(n=424) 


2005 

(n=533) 

Diagram 11. Andel spelare fördelat på sysselsättning. 2002–2006. 


(n=516) 

I diagrammet syns att en majoritet av spelarna, 55,6 procent, som uppgett en sysselsättning 

har arbete. Som jämförelse kan nämnas att 55,3 procent uppger att de är 

yrkesarbetande i den nationella folkhälsoenkäten 2006 (6). Kurvorna för dem som 

har arbete och dem som studerar följs åt i hög grad: båda kategorierna visar på en 

topp för 2004, en minskning för 2005 och en ökning 2006. 

Den som ringer Stödlinjen har kunnat ange flera sysselsättningar, till exempel de 

som både studerar och arbetar på deltid. De personer som uppger deltidsstudier och 

deltidsarbete registreras i både kategorin Har arbete och kategorin Studerar. Ett 

annat exempel är de som arbetar halvtid och är sjukskrivna på halvtid. Dessa regist-

eras i både kategorin Har arbete och i kategorin Sjukskriven. Med åtgärd menas 

att personen deltar i någon arbetsmarknadsåtgärd, till exempel praktik eller jobbsökarkurs. 

I kategorin Annat ingår till exempel egna företagare eller föräldralediga. 

Procenten är beräknad på det antal personer som har uppgett sysselsättning. 

Den nationella folkhälsoenkäten 2006 (6) visar att riskabla spelvanor var vanligare 

bland arbetslösa män, kvinnliga förtidspensionärer och långtidssjukskrivna, 

jämfört med yrkesarbetande. I folkhälsoenkäten tas dock inte studerande upp, vilket 

var en lika stor grupp spelare som arbetslösa i resultatet från Stödlinjen 2006. 

Resultaten från de samtal som kommer in till Stödlinjen visar att majoriteten av dem 

som ringer till Stödlinjen, oavsett typ av problemspel, uppger att de har arbete. Enda 

undantaget är hallbingo, där den största andelen uppger att de är sjukskrivna eller 

sjukpensionerade. När det gäller sysselsättning relaterat till typ av problemspel har 

det inte skett någon större förändring över tid. 

Skulder 

Alla spelare som ringer tillfrågas inte om de har skulder som en konsekvens av deras 

spelande. Frågor om skulder är känsliga, och det finns inte alltid tillfälle att ställa 

frågan i samband med samtalet. En del av de spelare som tillfrågas vet inte heller 

hur stora deras spelrelaterade skulder är. Det är ofta jobbigt att ta itu med detta och 

i vissa fall har spelaren inte orkat eller vågat räkna samman de skulder hon eller 

han har. Detta gör att det för varje år rapporteras om skuldsättning i mycket få fall 

i förhållande till totalt inkomna samtal till Stödlinjen. Här redovisas dock de uppgifter 

som finns registrerade, men det är viktigt att förstå bakgrunden till det låga 

antalet. Det finns ingen möjlighet att samköra Stödlinjens data när det gäller typ av 

problemspel och storlek på skulder. Därför går det inte att utläsa om det finns ett 

samband mellan problemspel och skuldsättning. 


Antal spelare 

160 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 


(n=230) 

Upp till 50 000 

50 001–500 000 

500 001–över en miljon 

2003 

(n=161) 


2004 

(n=182) 

2005 

(n=163) 

Diagram 12. Antal spelare i relation till spelrelaterade skulder. 2002–2006. 


(n=131) 

Här visas storleken på spelskulder utifrån uppgifter från spelare som har uppgett en 

summa. Skulderna har i diagrammet kategoriserats i tre kategorier, för att diagrammet 

ska bli mer överskådligt. Diagrammet visar att de som uppger att de har skulder 

upp till 500 000 kronor har minskat, medan det syns en ökning av dem som uppger 

att de har skulder från 500 001 upp till över en miljon. Det är dock viktigt att inte 

dra alltför stora slutsatser av detta, eftersom uppgifter om skuldsättning till följd av 

ett spelande är osäkra.

Anhöriga 

Karaktären på samtalen från spelarna har förändrats en del genom åren. Därför kan 

det också vara intressant att se om motsvarande förändringar avspeglas i samtalen 

från anhöriga. I diagram 8 redovisas det antal spelare respektive anhöriga som har 

ringt in under perioden. 

Antal personer 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

0 

Partner 

2002 (n=346) 

2003 (n=351) 

2004 (n=375) 

2005 (n=665) 

Förälder Syskon Barn Annan 

släkting 

2006 (n=720) 

Diagram 13. Antal anhöriga och deras relation till spelare. 2002–2006. 

Vän/ 

bekant 

Annan 

anhörig 

Här redovisas inte anhöriga som ringt om datorspelsproblematik. Diagrammet visar 

att det är mest partner till spelare och föräldrar till spelare som ringer till Stödlinjen. 

Det är även dessa grupper som ökat mest 2005–2006. I föräldrakategorin ingår 

även föräldrar med barn som har nått vuxen ålder. Under dessa år har det totala 

antalet inkommande samtal till Stödlinjen ökat kraftigt, något som man måste ha i 

minnet när man läser diagrammet. 


Datorspelsproblematik 

Under perioden 2002–2006 har det kommit in samtal till Stödlinjen som har berört 

en problematik förknippad med datorspelande. I tabell 3 (sidan 18) över samtalets 

karaktär, presenteras resultat av antalet inkomna samtal om datorspel för varje år. 

tabell 9. Antal inkomna samtal från specificerad anhörig om datorspelsproblematik. 2006. 

Samtal om datorspelsproblematik 2006 

antal 

Föräldrar 47 

Spelare 16 

Partner 8 

Andra anhöriga 4 

Andra intresserade 9 

Totalt 84 (184) 

I tabell 9 presenteras bara resultat från 2006, eftersom det är från och med detta år 

som det finns en mer tillförlitlig registrerad information om samtal som rör datorspel. 

Viktigt att notera är att det är osäkra siffror, eftersom databasen inte är byggd 

för att samla information om denna problematik. Därför är det inte heller alltid som 

samtalen har registrerats på samma sätt. 

Från och med andra halvåret 2006 gjordes ett försök att systematisera införandet 

av information om datorspelsproblematik. Personalen som bemannar Stödlinjen 

beslöt att dessa samtal ska införas i en så kallad fritextruta i databasen, så att det 

via rådata går att ta ut informationen. För 2006 finns det information om vem som 

ringer i 84 av de 184 samtal som kom in om datorspelsproblematik. Därför är det 

viktigt att ta hänsyn till att tabell 6 visar osäkra tal. Tendensen ser ungefär likadan 

ut för övriga år under perioden – de flesta som ringer är anhöriga, av dessa är majoriteten 

föräldrar till datorspelare. Intressant är att de spelare som själva ringer till 

Stödlinjen om en problematik relaterad till deras datorspel är fler 2006 än övriga år. 

Dessa spelare vill i första hand diskutera sätt att begränsa sitt spelande. Tidigare år 

kom bara ett fåtal samtal in från dem som själva spelar. I kategorin Andra anhöriga 

återfinns syskon, far- och morföräldrar samt andra släktingar. I kategorin Andra 

intresserade finns skolpersonal, vänner och bekanta samt myndighetspersonal. 




4. Slutkommentarer 

reSultatet viSar att Det totala antalet inkommande samtal till Stödlinjen har ökat 

sedan 2004. Även andelen samtal under öppettiderna och andelen besvarade samtal 

har ökat under samma period. Ökningen beror troligen på att numret då blev mer 

exponerat och att både ingående linjer och bemanning har ökat. Mängden inkommande 

samtal är dock inte jämnt fördelad över dygn eller veckor. Det är stor spridning 

på när samtalen kommer in och mängden samtal per arbetspass. Stödlinjens 

personal upplever att fler ringer under öppettiderna om stödnumret nyligen har 

exponerats i TV eller via tidningsartiklar, eller om spelberoende har debatterats i 

medier. Marknadsföringen av numret och hur väl det syns i medierna påverkar tydligen 

mängden inkommande samtal. Stöd-, informations- och uppföljningssamtalen 

har ökat i antal, men tyvärr är bussamtal och felringningar de samtalstyper som har 

ökat mest under senare delen av perioden. Detta är förmodligen också ett resultat 

av den ökade exponeringen av numret. Även andra stödlinjer har problem med icke 

seriösa samtal (se Samarbete och erfarenheter, bilaga 2). Av felringarna har många 

missuppfattat stödnumret och tror att de ringer till något spelbolag (se Exponering 

av numret, bilaga 1). Exponeringen av numret tycks också ha inverkan på antalet 

felringningar. 

Den genomsnittliga samtalslängden för stöd- och uppföljningssamtal ligger på 

strax under 30 minuter. Längden för ett enskilt samtal varierar mycket, allt från 

några minuter till någon timme. Det som i hög grad påverkar samtalslängden är 

behoven hos den som ringer till Stödlinjen. Även de som i första hand ringer för 

att få hänvisningar till olika instanser, har många gånger behov av att prata och 

ventilera sin situation. Många av de spelare och anhöriga som ringer uppger att det 

är första gången de har fått möjlighet att prata om sin situation med någon som har 

kunskap om spelberoende och de problem det kan medföra. För dessa personer blir 

samtalet ett steg på vägen mot en förändring i sin tillvaro. Personalen som bemannar 

Stödlinjen låter konsekvent personen som ringer få styra samtalet. Den arbetsmetod 

som används i samtalen är motiverande samtal. Motiverande samtal innebär 

att samtalsmottagaren visar den som ringer nyfikenhet, empati och öppenhet, och 

möter den inringandes situation förutsättningslöst. Det är inte ovanligt att såväl 

spelare som anhöriga är osäkra på sin situation. Spelare är ofta ambivalenta till sitt 

spelande och kan vara osäkra på om de vill sluta spela helt eller begränsa spelandet. 

I de fall där spelaren ännu inte har berättat för sina anhöriga vill de ofta ventilera 

för- och nackdelar med att berätta och farhågor de känner inför en sådan situation. 

Anhöriga som ringer har ofta funderingar över deras förhållande till spelaren. Det 

är vanligt att partner till spelare är i den situationen att de står och väger mellan att 


avsluta förhållandet eller att kämpa för att det ska bli bättre. För dessa personer är 

det viktigt att samtalsmottagaren låter samtalet ta den tid det krävs. 

Resultatet visar att bussamtal och felringningar har ökat markant sedan numret 

för Stödlinjen började exponeras på spelkvitton och lotter den 1 juli 2004. En del av 

ökningen som syns i resultatet kan bero på att det öppnades en möjlighet att separat 

registrera den här typen av samtal i databasen vid samma tidpunkt. Oavsett orsakerna 

upplever personalen som bemannar Stödlinjen att dessa typer av samtal ofta 

tar mycket tid och kraft i anspråk. Många gånger kommer i synnerhet bussamtalen 

samlade. Det är inte ovanligt att det kommer in 25–30 bussamtal efter varandra. 

Något som sticker ut i resultatet för perioden 2002–2006 är hur fördelningen av 

problemspel har förändrats under perioden och åldersfördelningen för de spelare 

som samtalen handlar om. Internetpoker som problemspel har ökat kraftigt och 

närmat sig gruppen automatspel i fördelningen av problemspel på Stödlinjen. Även 

övriga internetspel har ökat de senaste tre åren. Det är möjligt att det har skett en 

omfördelning av spelare mellan olika typer av problemspel. En del av ökningen 

av internetspel, oavsett speltyp, samt minskningen av andra spelformer som problemspel, 

skulle kunna bero på att spelarna har gått över från mer traditionella 

spelformer till att spela över internet. Men det är troligt att en del av det ökande 

internetspelandet har sin källa i helt nyrekryterade spelare. Många av de spelare 

som ringer Stödlinjen och uppger nätpoker som problemspel i första hand, uppger 

också att de har gått från ett normalspelande till att ha fått stora konsekvenser av 

sitt spelande på mycket kort tid. Det ger signaler om att de i snabb takt har utvecklat 

beroendesymtom. 

Mycket tyder på att spel över internet snabbare bidrar till ett problematiskt spelande 

än många andra spelformer. I synnerhet nätpoker verkar snabbt kunna ge 

negativa konsekvenser, till exempel stora ekonomiska problem. Men även andra 

aspekter som skiljer spel på internet från många andra former av problemspel 

märks. Möjligheten att enkelt transferera pengar via internet och möjligheten att 

lätt och snabbt låna pengar, gör att de spelare som ringer Stödlinjen om internetspel 

uppger att de på mycket kort tid har fått stora ekonomiska konsekvenser av sitt spelande. 

Lån från olika banker och kreditinstitut staplas på varandra och det händer 

att spelare nämner förskingring från till exempel egna företag. 

Något som kommer fram i samtalen till Stödlinjen är att det är relativt vanligt 

att spelarna ringer efter en stor förlust eller när de känner att de börjar förlora kontrollen 

över ekonomin. Spelarna upplever i dessa fall att ekonomin är den första 

varningssignalen på att spelandet har gått över styr. De kan ha svårt att hålla reda på 

hur många lån de har eller hur stora de är. Dessa personer har däremot nästan alltid 

kvar sitt sociala nätverk, även om spelandet har lett till konflikter och relationsproblem. 

De upplever ångest över hur spelandet har påverkat deras nära anhöriga. 

Spelare som utvecklat en problematik på väldigt kort tid, som ofta nätpokerspelare 

gör, verkar fortfarande ha någorlunda fungerande relationer till familjemedlemmar 

och vänner. Raserad ekonomi, en upplevelse av att de inte kan kontrollera sitt spelande 

och dåligt samvete över de anhörigas situation är alltså vanliga konsekvenser 


som dessa spelare uppger när de ringer till Stödlinjen. Det händer att en del spelare 

nämner tidsåtgången som ett problem. De har ännu inte så stora skulder, men upplever 

att den tid som går åt till att spela och förbereda sig för spel skapar problem 

för dem. 

Samtalen handlar allt oftare om spelare i den yngsta åldersgruppen. Fortfarande 

finns de flesta spelare som samtalen rör i åldersgruppen 25–44 år, men sedan 2003 

har det skett en ökning av spelare i åldersgruppen 15–24 år (tabell 5). Till denna 

grupp räknas också de spelare som är under 15 år. I resultatet redovisades åldersfördelningen 

för hela perioden för automatspel och internetspel separat, eftersom det 

finns ett relativt stort underlag i dessa grupper. För automatspel (diagram 9) syns att 

antalet spelare i åldern 15–24 år har ökat sedan 2002, med en topp 2004 när antalet 

uppgick till 88. År 2006 var antalet automatspelare i den yngsta gruppen åter högt, 

81 personer. För poker på internet (diagram 10) har antalet spelare ökat över tid 

både i åldersgruppen 15–24 år och i åldersgruppen 25–44 år. Därför är det viktigt 

att följa och utvärdera de tendenser som dessa samtal visar på. Ålder relaterat till 

typ av problemspel är en viktig aspekt att vara uppmärksam på. 

Det är oroväckande att andelen spelare i den yngsta åldersgruppen har ökat, 

inte minst eftersom forskning visar att tidig debutålder är en riskfaktor för att 

utveckla ett spelberoende (12). Vid spel över internet kan den upplevda anonymitet 

som internet erbjuder och svårigheter att kontrollera om spelaren verkligen är den 

som uppges, vara en faktor som möjliggör att minderåriga personer kan spela om 

pengar. I några fall har också anhöriga till minderåriga ringt Stödlinjen och berättat 

att de har låtit deras ungdomar spela på deras spelkonto, för att själva kunna 

”kontrollera” ungdomens spelande. Dessa anhöriga ringer för att de är oroade över 

att spelandet har gått över styr. Här är det tydligt att det krävs mer information om 

spel och dess risker. 

Det är också oroande om minderåriga hittar tillfällen till spel även hos de spelombud 

och restauranger som har spel. Även här är det viktigt med bra information 

och tydliga regler. 

Stödlinjens framtid 

Stödlinjen fyller en viktig funktion. Inte minst vittnar de hjälpsökandes spontana 

reaktioner på samtalen om detta. Det är inte ovanligt att den som ringer ger direkt 

återkoppling på samtalet till samtalsmottagaren och oftast är denna återkoppling 

positiv. Att få prata med någon om sin situation är för många ett första steg mot att 

våga ta svåra och viktiga beslut. Ett bra första bemötande i telefon är av stor vikt 

för att den hjälpsökande ska känna tillit och få kraft att gå vidare. För att ytterligare 

säkerställa den goda kvaliteten på bemötandet och rådgivarna kommer Stödlinjen 

att kontinuerligt genomföra kvalitetssäkringar av linjen. Detta kommer framför allt 

att göras genom att utbilda personalen, både internt och externt, genom handledning 

och olika undersökningar av hur verksamheten fungerar. 


För att Stödlinjens verksamhet och dess rapportering ska fungera bra i framtiden, 

är det nödvändigt med vissa tekniska förbättringar. Databasen bör utvecklas, för 

att på ett enkelt och mer flexibelt sätt kunna besvara frågor som uppkommer eller 

förändras i takt med att till exempel nya spelformer introduceras. Personalen som 

bemannar Stödlinjen måste ha kunskap om hur databasen fungerar, och det ska 

finnas en gemensam mall för hur registreringarna av inkomna samtal ska ske. Allteftersom 

spelmarknaden utvecklas, förändras även karaktären på de samtal som 

kommer in till Stödlinjen. Då är det extra viktigt att databasen anpassas till utvecklingen 

av spelmarknaden. Under 2008 kommer databasen att bytas ut. Den nya 

databasen ska kunna följa utvecklingen av olika trender för inkommande samtal 

och förändringar av spelmarknaden. Databasen ska även underlätta rapportskrivande 

och analyser över inkomna samtal. 

Uppgifter om kön och ålder har visat sig ha stor betydelse för att se hur spelproblemen 

fördelar sig i olika grupper. Det finns också andra aspekter av de uppgifter 

som registreras i databasen som är relevanta att ställa i relation till varandra, till 

exempel sociala och ekonomiska konsekvenser relaterat till problemspel. Den nya 

databasen kommer att möjliggöra korrelationsanalyser och sambandsanalyser av 

detta slag. Uppgifterna i databasen kan dock inte vara så detaljerade att det därigenom 

skulle kunna gå att identifiera enskilda personer. 

När det gäller hanteringen av inkommande samtal, Telia Advance, finns effektivare 

lösningar. Programmet har sina begränsningar och det är svårt att på ett enkelt 

och tidseffektivt sätt ta ut de data som är viktiga för innehållet i Stödlinjens hel- och 

halvårsrapporter. Dagens lösning tar mycket personalresurser i anspråk, för att ta 

fram vissa specifika resultat som exempelvis samtalens fördelning över dygnet. En 

bättre anpassad lösning skulle innebära en enklare behandling av uppgifterna. 

När någon ringer ett bussamtal uppger personen en påhittad historia. I andra 

fall består samtalen bara av verbala kränkningar. Att besvara en stor mängd sådana 

samtal efter varandra innebär en stor påfrestning för rådgivarna. När dessutom 

många av de seriösa samtalen till Stödlinjen innehåller svår problematik och kräver 

stor uppmärksamhet från rådgivaren, blir mängden bussamtal påfrestande. En 

annan direkt följd av de många bussamtalen är att de hjälpsökande som ringer 

seriösa samtal inte alltid kommer fram därför att bussamtalen uppehåller båda telefonlinjerna. 

Förutom de bussamtal som kommer in till linjen kommer ett antal felringningar, 

som även de tar tid i anspråk och som blockerar för seriösa samtal. För 

att förhindra att linjen blir upptagen i onödan och för att inte belasta rådgivarna på 

linjen har ett hälsningsmeddelande installerats. Meddelandet ska fungera som ett 

filter och förhoppningsvis minska antalet bussamtal och felringningar. (Erfarenheterna 

från 2007 visar att denna typ av samtal har minskat.) 

Samtidigt som målsättningen är att antalet fel- och busringningar ska minska, är 

det ändå viktigt att öka Stödlinjens tillgänglighet för de hjälpsökande. Tillgängligheten 

kan förbättras bland annat genom att utveckla Stödlinjens webbplats. Alltfler 

använder internet som informationsredskap, framför allt är det unga människor 

som använder nätet som informationskanal. 


Att utveckla Stödlinjens tjänster och funktioner via internet skulle kunna innebära 

en ökad tillgänglighet för individer som av olika skäl drar sig för att ringa eller upplever 

det jobbigt att prata med en främmande människa. Ytterligare förändringar 

som är aktuella i och med att Stödlinjen inte längre är ett renodlat utvecklingsprojekt 

är en utvecklad och mer tillgänglig webb. Sedan 2007 finns en webbsvarsfunktion 

på webbplatsen www.stodlinjen.se som kan öka möjligheten för hjälpsökande 

att få information. Förutom webbsvarsfunktionerna ska det finnas information om 

Stödlinjen på fler språk än svenska och information om tolkmöjligheter på flera 

språk än svenska. I dag har Stödlinjen ingen möjlighet att erbjuda tolk till dem som 

ringer. Målsättningen är dock att detta ska kunna erbjudas i framtiden. 

Stödlinjen har en form av samordnande funktion för information om självhjälpsgrupper 

och behandlingsinsatser, och har en överblick över vilka instanser som finns 

tillgängliga i Sverige. Det är viktigt att informationen ständigt uppdateras, så att 

de som söker hjälp, stöd och hänvisningar kan få detta på ett enkelt sätt. Stödlinjens 

personal anser att självhjälpsgruppernas arbete och kontakten med dem är av 

stor betydelse för Stödlinjens verksamhet (se Samarbete och erfarenheter, bilaga 2). 

Det är viktigt för Stödlinjen att upprätthålla detta samarbete och behålla en god 

kontakt. Självhjälpsgruppernas verksamhet kan vara till stort stöd både för problemspelare 

och för deras anhöriga. Hänvisningar till olika självhjälpsinstanser är 

en viktig del av arbetet på Stödlinjen. Förhoppningsvis kan fler självhjälpsgrupper 

och kamratföreningar komma att starta i de delar av landet där det fortfarande inte 

finns några alternativ för de hjälpsökande. 

Statens folkhälsoinstitut anser att samarbetet med olika föreningar ska fortsätta 

att utvecklas och intensifieras. Ett utbyggt kontaktnät underlättar hänvisningen till 

fortsatt stöd och hjälp, och det behöver ständigt utvecklas och förbättras. Ett sätt är 

att Stödlinjen informerar socialtjänst, primärvård och tillämpliga delar av den psykiatriska 

vården om sin verksamhet. Stödlinjen ska även utveckla sin roll i de preventiva 

och stödjande insatserna som genomförs av frivilliga organisationer, socialtjänsten 

och andra hjälpinstanser. Stödlinjen ska dessutom samverka med Spelberoendes 

riksförbund, socialtjänst, sjukvård och andra berörda organisationer. 

Det är viktigt att de som bemannar Stödlinjen möter den hjälpsökande förutsättningslöst, 

med nyfikenhet och empati. Motiverande samtal som arbetsredskap fyller 

en viktig funktion. Det är också viktigt att personalen inte bara har kunskap om 

spelberoende, utan även om spel och spelmarknaden. De samtal som kommer in till 

Stödlinjen påverkas dels av hur spelmarknaden förändras, dels av vilka spelformer 

som presenteras och hur dessa marknadsförs. Ett exempel på detta är hur samtalen 

2002–2006 har påverkats av det ökade pokerspelandet på internet. Personalen 

behöver kunskap för att möta de olika samtalen och få hjälp att upptäcka hur den 

problematik samtalen beskriver förändras. 


Bilaga 1 

Exponering av stödnumret 

Stödnumret 020-81 91 00 har genom åren exponerats på olika sätt. Marknadsföringen 

av numret har till stora delar skötts av Statens folkhälsoinstitut och spelbolagen 

genom Oberoende Spelsamverkan (OSS). OSS är en samarbetsgrupp med 

representanter från AB Svenska Spel, AB Trav och Galopp (ATG), Folkspel, Sveriges 

Bingoarrangörers Centralorganisation (Svebico), Sveriges Hotell- och restaurangföretagare 

(SHR). Genom åren har numret exponerats via olika kanaler, till exempel 

via vissa webbplatser eller på så kallade OSS-kort (informationskort om Stödlinjen, 

distribuerade av OSS) eller genom informationsmaterial från spelaktörerna. Här 

presenteras en redovisning över var de som ringer uppger att de hittat numret. Till 

sist kommenterar personalen på Stödlinjen hur de upplever exponeringen av stödnumret. 

Var har man hittat numret? 

Personalen på Stödlinjen frågar om möjligt dem som ringer var de har hittat numret, 

eftersom det är viktigt att veta hur effektiva olika marknadsföringsformer av Stödlinjen 

är. Lägg märke till att numret till Stödlinjen inte exponerades på spelkvitton, 

kuponger och lotter förrän den 1 juli 2004. Det var även vid denna tidpunkt som 

databasen gjordes om för att registrera information från de samtal som kommer in 

till Stödlinjen. Detta innebär att de data som finns före den 1 juli detta år är något 

osäkra. 

Tabell 1 visar en översikt över var de som ringer uppger att de har hittat numret 

under perioden 2002–2006. Detta registreras i två huvudkategorier: Genom egen 

kraft och Genom annan person. Med egen kraft menas att man själv varit aktiv för 

att söka hjälp. Under kategorin Annan person ryms de som fått numret av någon 

annan. Hur aktivt man själv önskat ta kontakt är svårt att avgöra, men det har 

åtminstone resulterat i ett samtal. 


tabell 1. Andel samtal födelat på var numret hittats. 2002-2206. 

var hittat numret 2002 2003 2004 2005 2006 

Genom egen kraft 

andel i % 

(n=939) 

andel i % 

(n=859) 

andel i % 

(n=1295) 

andel i % 

(n=2084) 

andel i % 

(n=2272) 

Spelkvitto/kupong/lott * * 23,4 33,0 38,1 

Internet 8,6 17,5 18,1 25,3 31,7 

Nummerupplysning/ 

telefonkatalog 

31,2 28,4 16,3 13,2 6,2 

Jack-/Miss Vegasprogram 

0,5 0,5 4,0 1,8 4,8 

OSS-kort/info matrl 

oavsett plats 

29,7 27,9 19,9 9,7 5,7 

Övrigt 9,9 4,6 6,6 5,2 4,8 

Genom annan person 

Anhörig/vän 7,0 9,7 5,9 6,0 3,6 

Socialtjänst/psykiatri/ 

hälsovård 

3,2 4,9 2,1 1,5 1,1 

Annan person 9,8 6,6 3,6 4,1 4,0 

Totalt 99,9 100,1 99,9 99,8 100 

* Stödnumret exponerades inte på spelkvitton, kuponger eller lotter förrän den 1 juli 2004. 

Tabell 1 visar att de som har hittat numret på ett spelkvitto eller liknande har ökat kraftigt 

sedan införandet den 1 juli 2004. Viktigt att notera är att siffrorna för 2004 bara 

gäller för andra halvåret i denna kategori. Dessutom har de som hittat numret via internet 

ökat kontinuerligt sedan 2002. De som har hittat numret via nummerupplysningen 

eller telefonkatalogen har minskat under hela perioden, detsamma gäller de som har 

hittat numret på ett OSS-kort oavsett plats. Statens folkhälsoinstitut har under samma 

period minskat sin annonsering i Gula sidorna på grund av höga kostnader. 

De som har hittat numret i en Jack Vegas- och Miss Vegasmaskin ökade mellan 

2005 och 2006. En förklaring till detta är de förändringar i programvaran till automaterna 

som genomfördes under sommaren 2005, vilket bland annat innebar att 

numret blev mer synligt. Även under 2004 låg andelen av dem som hittat numret 

här relativt högt. En förklaring till detta kan vara att antalet Jack Vegas- och Miss 

Vegasspelare som ringt Stödlinjen var som högst 2004 (318 personer av 645 som 


uppgett problemspel), samtidigt som den omnämnda marknadsföringen av Stödlinjen 

på spelkvitton och kuponger inte startade förrän i juli samma år . 

Var man hittat numret relaterat till typ av problemspel 

Det kan också vara intressant att undersöka var spelarna har hittat numret i relation 

till vilket problemspel de uppger. Här presenteras en översikt över automatspel och 

internetspel, eftersom de två största grupperna av problemspelare återfinns i dessa kategorier 

vilket ger ett relativt stort underlag. Som jämförelse presenteras också en översikt 

över dem som uppger hästsport och vadslagning som problemspel, eftersom man kan 

anta att de rör sig i andra miljöer än internetspelare och automatspelare. I diagrammen 

presenteras de exponeringsalternativ som kan tänkas vara intressanta för typen av problemspel. 

De som fått numret via en annan person visas inte, inte heller de alternativ där 

ingen eller en mycket låg procentandel har uppgett att de har hittat numret. 

Andel i % 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 


(n=342) 

Spelkvitto 

Internet 

Nummeruppl 

OSS-kort 

Jack-/Miss Vegas prog 

2003 

(n=270) 


2004 

(n=525) 

2005 

(n=594) 


(n=594) 

Diagram 1. Var automatspelare har hittat numret. 2002–2006. Andelen procent är beräknad på 

alla dem som har uppgett både problemspel och var de har hittat numret, för varje år.

Diagram 1 visar tydligt att de automatspelare som har hittat numret via ett OSSkort 

(oavsett plats) har minskat dramatiskt sedan 2002. En minskning syns också 

när det gäller dem som har hittat numret via nummerupplysningen eller telefonkatalogen. 

I övriga kategorier märks en ökning. 

Andel i % 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 


(n=342) 

Spelkvitto 

Internet 

Nummeruppl 

OSS-kort 

2003 

(n=270) 

2004 

(n=525) 

2005 

(n=594) 


(n=594) 

Diagram 2. Var gruppen internetspelare har hittat numret. 2002–2006. Andelen procent är 

beräknad på alla dem som har uppgett både problemspel och var de har hittat numret, för varje 

år. 

I diagram 2 är det tydligt att en stor del av dem som uppger olika typer av internetspel 

som problemspel, har hittat numret på internet. Här har det skett en kraftig 

ökning under perioden, som troligtvis är relaterad till att det har skett en ökning 

av dem som uppger internetspel som problemspel. De som har hittat numret på ett 

spelkvitto har ökat sedan införandet av detta 2004, medan de som har hittat det 

via nummerupplysningen eller telefonkatalogen har minskat under samma period. 

Andelen internetspelare som har hittat numret på ett OSS-kort, oavsett plats, har 

under hela perioden varit låg. 


Andel i % 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 


(n=342) 

Spelkvitto 

Internet 

Nummeruppl 

OSS-kort 


(n=270) 


(n=525) 



(n=594) 


(n=594) 

Diagram 3. Var hästspelare i första hand har hittat numret. 2002–2006. Andelen procent är 

beräknad på alla dem som har uppgett både problemspel och var de har hittat numret, för varje år. 

I diagram 3 syns att de som har hittat numret på ett OSS-kort har minskat kraftigt 

sedan 2003. En minskning syns också bland dem som har hittat numret via nummerupplysningen 

eller telefonkatalogen. Drygt 3 procent av hästspelarna hittade 

numret på ett spelkvitto 2006, vilket är en ökning jämfört med föregående år. Andelen 

som hittat numret via internet minskade mellan 2003 och 2005, för att sedan 

öka igen under 2006.

Andel i % 

4,0 

3,5 

3,0 

2,5 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0 


(n=342) 

Spelkvitto 

Internet 

Nummeruppl 

OSS-kort 


(n=270) 


(n=525) 


(n=594) 


(n=594) 

Diagram 4. Var gruppen vadslagningsspelare har hittat numret. 2002–2006. Andelen procent är 

beräknad på alla dem som har uppgett både problemspel och var de har hittat numret, för varje år. 

De spelare som uppger Oddset eller tips som problemspel har i hög grad hittat numret 

på ett spelkvitto, sedan detta infördes 2004. Även här syns att andelen som hittar 

numret på ett OSS-kort oavsett plats har minskat kraftigt sedan 2003. En minskning 

syns också bland dem som hittar numret via nummerupplysningen eller telefonkatalogen, 

medan de som hittar numret på internet ökade mellan 2003 och 2005. 

Upplevelse av exponering av stödnumret bland personalen på Stödlinjen 

Personalen på Stödlinjen upplever att exponeringen av stödnumret har blivit bättre 

de senaste åren, i och med att det numera finns på alla spelkvitton och kuponger 

samt är lätt att hitta vid en sökning på internet. En direkt följd av detta är att numret 

numera även finns i miljöer där icke-spelare vistas, till exempel i vissa butikskedjor, 

vilket gör att det också är lättare för anhöriga att hitta numret. Även vissa spelbolag 

exponerar numret på sina webbplatser, vilket är positivt, eftersom möjligheten att 

nå även internetspelarna ökar. Naturligtvis kan exponeringen av numret förbättras 


ytterligare, genom att till exempel tydliggöras med större text eller marknadsföras 

på TV-skärmar vid hockeymatcher eller liknande. Trots den massiva marknadsföringen 

av spel och olika spelformer, är Stödlinjen relativt lite exponerat. Den ökade 

exponeringen av numret kan dock medföra vissa olägenheter. Exempelvis upplever 

personalen på Stödlinjen att numret många gånger missuppfattas. 

Felringningar och bussamtal 

Stödnumret har sedan den 1 juli 2004 exponerats på alla spelkvitton och kuponger. 

Numret syns också på de kvitton man får vid refill av mobiltelefon, vilket har att 

göra med att man köper dessa refillkvitton via en ATG-terminal. Sedan den 1 juli 

2004 har också antalet felringningar och bussamtal ökat kraftigt och det är mycket 

möjligt att det finns en koppling mellan detta och exponeringen av numret. Stödnumret 

är mer synligt, även för dem som inte aktivt söker upp det. Vid bussamtal 

registreras inte var man hittar numret, däremot registreras det vid felringningar. 

Detta för att personalen som bemannar Stödlinjen anser att det är viktigt att veta 

hur den som ringer uppfattar numret. En misstanke finns om att det är lätt att 

förväxla stödnumret med spelbolagets kundtjänstnummer. Det händer också att 

Stödlinjen blir uppringd av personer som uppger att de inte kommer fram på spelbolagens 

nummer, eller att de som ringer tycker att det är svårt med eventuella 

talsvarstjänster. Många gånger är det äldre människor eller personer med invandrarbakgrund 

som ringer och tror att de har kommit till det spelbolag de söker. Om 

det är personer med dåligt hörsel eller svårigheter med språket kan det ibland vara 

svårt för samtalsmottagaren att förmedla vad stödnumret innebär. 

År 2005 kom 729 av totalt 1 194 felringningar från personer som sökte kontakt 

med olika spelbolag. År 2006 var siffran 898 av totalt 1 277 felringningar. Det stora 

flertalet felringningar tar tid från det vanliga arbetet på Stödlinjen, och om det tar 

lång tid att förklara för inringarna att de har ringt fel innebär det naturligtvis att det 

dröjer innan andra kommer fram. 

Personalen på Stödlinjen upplever att det skulle underlätta om spelbolagen vore 

ännu mer tydliga med sina egna kundtjänstnummer, när det gäller var och hur de 

exponeras. En bättre exponering underlättar, med tydligare text, större teckensnitt 

och tydlig placering på spelkvitton, spelkort och internet, kanske också hos spelombuden. 

Detta skulle förmodligen minska antalet felringningar till Stödlinjen. Viktigt 

att notera är att Stödlinjens uppdrag inte är att förmedla kontakt mellan spelare och 

spelbolag, något som många inringare önskar och ibland till och med kräver. Det 

vill säga att den person som ringer Stödlinjen vill att personalen ska koppla personen 

vidare eller söka upp numret för att sedan kunna delge personen. 


Bilaga 2 

Samarbete med stödgrupper och erfarenheter av stödlinjer 

Stödlinjens uppdrag som berör internationella 

kontakter och stödgrupper i Sverige 

Spelinstitutet har, på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut, bemannat Stödlinjen 

under perioden 2002–2006. Stödlinjens uppdrag enligt samarbetsavtalet inbegriper 

vissa punkter för samarbetet med stödgrupper och andra stödlinjer. Här följer en 

kort sammanfattning av vad denna del av uppdraget innebär. 

Under projektperioden ska Stödlinjen 

• göra en fortlöpande kartläggning och uppdatering av tillgången på självhjälpsgrupper, 

stödgrupper, behandlingsalternativ och föreningsaktivitet på området, 

i samverkan med Spelberoendes riksförbund, socialtjänst, sjukvård och andra 

berörda organisationer 

• informera om Stödlinjen på lämpligt sätt till olika instanser, till exempel socialtjänst 

och psykiatri 

• utveckla Stödlinjens roll i informationen om öppenvården och andra stödalternativ 

i Stockholm, Göteborg och Malmö, i samverkan med öppenvårdsenheterna 

och spelberoendeföreningar på dessa orter 

• utväxla erfarenheter från andra stödlinjer i andra länder och med ledning av 

dessa erfarenheter analysera och föreslå förändringar av den svenska stödlinjen. 

Samarbete med självhjälpsgrupper 

Spelinstitutet har under perioden kontinuerligt uppdaterat tillgången på självhjälpsgrupper 

och behandlingsalternativ. Eftersom det inte har funnits några ekonomiska 

resurser till nätverksmöten eller andra träffar, har kontakten med självhjälpsgrupper 

runt om i landet i första hand skett via telefon eller e-post. Spelinstitutet har 

tagit kontakt med självhjälpsgrupperna i samband med större helger eller längre 

ledigheter, som sommarsemestrar, för att få information om exempelvis ändrade 

öppettider. Föreningar och grupper har också uppmanats att ringa Stödlinjen för att 

meddela förändringar i deras verksamheter, till exempel adressändringar, ändring 

av mötestider eller kontaktpersoner. Denna uppmaning gäller också de behandlingsinstanser 

som Stödlinjen hänvisar till i samtalen. 


Personalen på Stödlinjen upplever att kommunikationen med självhjälpsgrupperna 

har fungerat från bägge håll och att det inte har varit några svårigheter att sköta 

denna via telefon eller e-post. 

Vid ett tillfälle under 2005 gjorde personal från Stödlinjen besök på spelberoendeföreningarna 

i Stockholm, Göteborg och Malmö, i samband med ett besök på 

öppenvårdsprojekten i nämnda städer. Dessa besök var värdefulla för personalen, 

som hänvisar hjälpsökande till dessa instanser i sitt dagliga arbete på Stödlinjen. I 

övrigt har det inte funnits tillfälle till personliga besök hos självhjälpsgrupper eller 

behandlingsinstanser. 

Information till socialtjänst och psykiatri 

I uppdraget ingår att Stödlinjen ska informera om Stödlinjens verksamhet till socialtjänst, 

primärvård och psykiatri på lämpligt sätt. När information har skickats till 

dessa instanser, om till exempel utbildningssatsningen om spel och spelberoende 

samt basutbildningen Spelets baksida, som finansieras av Statens folkhälsoinstitut, 

har ofta information om Stödlinjen bifogats. Denna information har oftast skickats 

via e-post, eftersom det är ett effektivt och billigt redskap. På senare tid har också 

information om seminarier och därmed också information om Stödlinjen, gått ut 

även till lokala kontor för Kronofogden, Skatteverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen 

och Polisen i de områden där seminarierna äger rum. 

I alla sammanhang där Spelinstitutet medverkar, till exempel konferenser, seminarier 

och föreläsningar finns alltid informationsmaterial om Stödlinjen tillgängligt. 

Det mest kostnadseffektiva sättet att sprida information till instanser som socialförvaltningar 

eller psykiatriavdelningar runt om i landet, borde vara via e-post. 

Spelinstitutets erfarenhet av massutskick om till exempel konferenser eller information 

i samband med utbildningssatsningar, är dock att e-post kan vara en mycket 

svårframkomlig väg att gå. Risken är stor att informationen sållas bort i den informationsmängd 

som varje dag samlas hos dessa instanser. Upplevelsen är att informationen 

inte kommer fram till de personer som den är riktad till eller att den inte 

kommer fram över huvud taget, eftersom e-posten sorteras bort som skräppost. Om 

så är fallet är det mycket olyckligt. 

Erfarenheter från andra stödlinjer 

Kontakter med andra stödlinjer och organisationer internationellt har en personrelaterad 

koppling till Thomas Nilsson, vd för Spelinstitutet. Som ordförande i Stiftelsen 

Nordiska sällskapet för upplysning om spelberoende (SNSUS) och aktiv även 

i andra internationella organisationer har Thomas Nilsson kontakt med alla nordiska 

stödlinjer. Thomas har även kontakt med dem som arbetar med spelberoendefrågan 

i Estland och med GamCare i Storbritannien. Det har förekommit försök att 

formalisera självhjälpsgrupper i världen, på grund av att självhjälpsgrupper i stort 


sett alltid är baserade på ideellt arbete. Dessutom har självhjälpsgrupper ofta små 

ekonomiska resurser och att de språkskillnader som finns kan medföra svårigheter 

i en sådan formalisering. Det har dessutom i budgeten till Stödlinjen inte funnits 

några ekonomiska resurser för att genomföra ett sådant arbete. Inga ekonomiska 

medel har avsatt för till exempel nätverksmöten eller seminarier. 

I samband med att öppettiderna för Stödlinjen skulle utökas 2006, tog Spelinstitutet 

kontakt med Hjelpelinjen i Norge samt Peluuri i Finland, för att få information 

om deras öppettider, antal kontakter per år osv. Man studerade också material från 

GamCare i Storbritannien och sökte information på internet om andra internationella 

stödlinjer, bland annat i USA. 

Internationell enkätundersökning av stödlinjer 

Spelinstitutet har deltagit i enkätundersökningen International Gambling Helplines 

Benchmark Survey 2006 tillsammans med representanter för andra internationella 

stödlinjer. Enkätundersökningen initierades av Krista Ferguson vid Gambling Helpline 

i Nya Zeeland efter en workshop vid 20th Annual Conference on Prevention, 

Research and Treatment of Problem Gambling, i Saint Paul, Minnesota, USA i juni 

2006. Läs mer om Gambling Helpline på www.gamblingproblem.co.nz. Enkätundersökningen 

berörde olika aspekter av arbetet på Stödlinjen, bland annat om man 

arbetar både med hänvisningar och stödjande samtal, hur könsfördelningen ser ut 

för samtal om spelare etc. Resultaten från enkätundersökningen kan till viss del 

användas som en jämförelse med andra stödlinjer. Bland de mest intressanta resultaten 

från denna undersökning framkom att Stödlinjen och GamCare i Storbritannien 

är de två stödlinjer som har den absolut högsta andelen samtal om män – över 80 

procent av samtalen handlade i bägge fallen om manliga spelare. Alla övriga stödlinjer 

hade en mycket jämnare könsfördelning bland de spelare samtalen handlade 

om. Stödlinjen hade också överlägset längst genomsnittlig samtalstid på stödsamtalen, 

cirka 27 minuter, bara följd av Stödlinjen i Florida, USA med 25 minuter per 

stödsamtal. När det gäller andelen bussamtal låg Stödlinjen också högt jämfört med 

övriga linjer, bara några stödlinjer i USA och stödlinjen i Sydafrika hade en högre 

andel oseriösa samtal. Dessa verksamheter uppgav dock en andel bussamtal på upp 

emot 80 procent. De flesta, men inte alla, stödlinjer uppgav att de i likhet med Stödlinjen 

arbetade med både information, hänvisningar och stödsamtal. Många stödlinjer 

arbetade också med olika informations- och servicefunktioner över internet. 

Alla uppgifter i enkätundersökningen är baserade på verksamheten 2005. 

Möjligheter till samtal eller information på annat språk 

Vissa internationella stödlinjer erbjuder möjligheter till samtal på andra språk, eller 

olika språkalternativ i sitt informationsmaterial, för att underlätta för hjälpsökande 

med annan etnisk bakgrund. I dag bemannas Stödlinjen enbart av svensktalande 

personal (med goda kunskaper i engelska). I uppdraget från Statens folkhälsoinsti- 


tut har det inte ingått att presentera Stödlinjens arbete på flera språk. Under år 2008 

kommer dock viss information på Stödlinjens webbplats att översättas. 

Slutkommentarer 

Samarbetet och kontakten med självhjälpsgrupper och behandlingsinstanser har 

fungerat tillfredsställande under perioden. Det är av stor vikt av att ha ett fungerande 

nätverk, både nationellt och internationellt. Det skulle dock underlätta att 

skapa och vidmakthålla sådana nätverk om det avsattes särskilda medel för nätverksbyggande 

till Stödlinjens verksamhet. 


Bilaga 3 

Marknadsföring av Stödlinjen 

Inledning 

Marknadsföringen av Stödlinjen har diskuterats av olika aktörer som ansvarat för 

linjen. Frågan om olika vägar för att sprida numret till allmänheten och professionella 

har varit på dagordningen för branschrådet Oberoende Spelsamverkan 

(OSS) liksom för spelberoendeprojektet på Statens folkhälsoinstitut internt. Den 

här bilagan behandlar Statens folkhälsoinstituts insatser för marknadsföringen av 

Stödlinjen. Någon skriftlig kommunikationsplan eller marknadsföringsstrategi för 

Stödlinjen har inte funnits. 

Stödlinjen är en av spelberoendeprojektets kärnverksamheter, vilket till exempel 

uttrycks i verksamhetsplaner och i de montrar och postrar som Statens folkhälsoinstitut 

producerat till mässor och utställningar. Den samlade budgeteringen av 

genomförd annonsering under åren 2002–2006 har varit 729 247 kronor. 

Informationskanaler 

Stödlinjens egen statistik visar att de flesta av uppringarna har hittat numret via 

spelkuponger, internet och telefonkatalogen (Stödlinjens årsrapport 2004:6, Stödlinjens 

årsrapport 2005:9, Stödlinjens årsrapport 2006:11). En viktig förändring 

som skett under åren är exponeringen av numret på lotter, spelkvitton och spelkuponger 

som infördes den 1 juli 2004. Dessutom sker upptryck och utskick av 

två olika spelfoldrar där information om Stödlinjen finns. ATG och Svenska Spel 

trycker upp foldrarna varannan gång. Det ska alltid finnas två olika foldrar, där 

en folder om Stödlinjen finns i ATG:s del av ombudets speldel och där en spelberoendefolder 

finns i Svenska Spels del av butiken. Tryckkostnaden för foldrarna är 

100 000 kronor per år, förutom det första året då kostnaden var 200 000 kronor 

mer på grund av tillverkningen av hållarna till foldrarna. 

Ytterligare förändringar som skett är att telefonkatalogens betydelse som sökfunktion 

har minskat och ersatts av internet. Denna förändring har skett efter 2006. Tydligt 

är dock att numrets exponering på spelkvitton, lotter och spelkuponger under 

2004–2006 är en effektiv form för marknadsföring av Stödlinjen. Marknadsföringen 

genom OSS-materialet har uppenbarligen minskat i betydelse (tabell 1, bilaga 1). 

Det är bara någon procent av uppringarna som hittat Stödlinjen genom annonser 

i tidningar. Detta är inte överraskande, eftersom vi vet att traditionella annonser sällan 

åstadkommer beteendeförändringar. Däremot kan annonseringen ha påverkat 


på andra sätt, till exempel genom att sätta frågan på dagordningen. Det är tydligt 

att spelare hittar numret till Stödlinjen i de miljöer som de befinner sig i. Nätpokerspelare 

hittar numret på internet, Jack Vegas- och Miss Vegasspelare hittar numret 

vid värdeautomaterna medan travspelare och vadslagningsspelare hittar numret på 

kvitton och spelkuponger (bilaga 1, tabell 1). 

En bieffekt av att numret numera är mer exponerat är det stora antalet fel- och 

busringningar. Det filter i form av ett hälsningsmeddelande som introducerats 2007 

har dock haft till effekt att dessa typer av samtal har minskat något. 

Internet 

Statens folkhälsoinstitut har Stödlinjens nummer och funktion på sin webbplats. 

Där finns även de rapporter som framställs sedan 2004. 

Spelberoendeprojektet marknadsför även Stödlinjen på sina webbaserade utbildningar 

via www.speletsbaksida.se och www.slutaspela.nu. 

Annonsering 2002–2006 

Med anledningen av den bristfälliga dokumentationen av annonseringen, redovisas 

bara den faktiska avgift som gått till annonseringen av Stödlinjen. Den största 

annonssatsning som har gjorts från Statens folkhälsoinstituts sida är marknadsföringen 

i Gula sidorna i telefonkatalogen. Denna satsning mattades av något i och med 

stigande priser för annonser. Förutom annonser i Gula sidorna har Motormännens 

helnykterhetsförbund (MHF), Media Profil AB, Telia InfoMedia Reklam AB, GMgruppen, 

Mediafabriken AB, Studentmedia och Mediaburken/Scandinavia Sports 

Promotion anlitats för marknadsföring av Stödlinjen. Totalt har 729 247 kronor 

satsats på olika slags annonseringar av Stödlinjen under 2002–2006. 

År 2005 införde Statens folkhälsoinstitut ett antal annonser i tidningar som 

Metro (i samband med marknadsföring av öppenvårdsprojektet) och Nöjesguiden i 

Stockholm. Annonser togs fram och användes i Aftonbladet (Tänker du mer på spel 

än kärlek?). Annonser figurerade på omslagen till Hänt extra, Må bra och Hälsa 

på folktandvårds- och vårdcentraler under sex månader. Man förde in annonser 

i Motorförarnas helnykteristförbunds tidning Ratta Ren (Spelproblem? Testa dig 

själv!). Man producerade även vykort som man lät distribuera genom gym (hälsovykort), 

restauranger (restaurangvykort) och högskolan (studentvykort) under 

rubriken Sålt smöret och spelat bort pengarna och Otur i spel? 

Spelberoendeprojektet finansierade en banner på Studentkortet under januari– 

mars 2006. Genom GM-gruppen har Stödlinjen även haft en rullande reklam på 

Solvalla travbana under mars, september och oktober. Detta upprepades under 

2007 och kompletterades med samma budskap på Triangeln i Malmö. Under hela 

2005 fanns även uppgifterna om Stödlinjen med på underläggen hos spelombuden 

i Luleå. 


Seminarier och mässor 

Montrar om spelberoende och spelberoendeprojektet producerades i samband med 

Elmiamässan om arbetsliv i april 2005. Samma år marknadsfördes numret även 

under socionomdagarna i oktober i Älvsjö, på läkarstämman i november–december 

i Göteborg och sjuksköterskedagarna i september i Örebro. 

År 2006 medfördes nämnda montrar till psykoterapimässan i Älvsjö 2006 och 

Forum för eldsjälar på Fryshuset i oktober 2006. Sedan har broschyrer och vykort 

delats ut på alla seminarier som förekommit i samband med lanseringen av webbutbildningarna, 

vilket innebär minst två seminarier per termin. Material om Stödlinjen 

har under 2006–2007 även distribuerats vid en föreläsning för somaliska 

föreningen i Rinkeby, ett seminarium om spelberoende i Västerås och via utskick 

till socialförvaltningar, idrottsföreningar, invandrarföreningar, stadsbibliotek och 

skolor i Stockholm. 

Kostnader 

Beräknade kostnader för de angivna insatserna ligger på cirka 480 000 kronor, men 

detta inkluderar inte kostnader för reklambolag, arbetstid och kostnader i samband 

med mässor. 

Framåtblick 

Mot bakgrund av tidigare erfarenheter kan man spekulera i hur en effektiv marknadsföring 

av Stödlinjen skulle se ut. Mycket talar för att man borde använda sig 

mer av internet och arenor där spel förekommer. Internet är ett verktyg och en 

arena för många olika aktörer, både myndigheter, föreningar, vårdinstitutioner och 

spelbolag. Det är centralt att hela tiden arbeta på att förbättra sina webbplatser, 

inte minst i fråga om Stödlinjen. Statliga myndigheter har fått signaler om att man 

i mindre utsträckning ska använda marknadsföringsåtgärder till allmänheten och 

satsa mer på andra metoder. 

I Statens folkhälsoinstituts uppdrag ingår det att samarbeta med regioner, landsting 

och kommuner. Detta ger möjlighet till att öka medvetenhet om spelmissbruksfrågor 

och Stödlinjen. Kan man dessutom utnyttja internet bättre och ha med Stödlinjen 

i övriga material och publikationer, kan information om Stödlinjen förbättras 

i framtiden. 


Referenser 

1. SCB. Privatpersoners användning av datorer och Internet. 2005. Hämtad från http:// 

www.scb.se/templates/publdb/publikation____2725.asp&plopnr=2552. 

2. Lotteriinspektionen. Spelmarknadens utveckling i Sverige och internationellt. 2006. 

Hämtad från http://www.lotteriinsp.se/upload/Utvecklingen%20på%20spelmarknaden 

%202006.pdf. 

3. Griffiths MD, Davies MNO. Videogame addiction: Does it exist? I: Goldstein J,. Raessens 

J. red. Handbook of Computer Game Studies. Boston: MIT Press; 2004. s 360. 

4. Griffiths MD, Davies MNO, Chappell D. Online computer gaming: a comparison of 

adolescent and adult gamers. Journal of Adolescence 2004;27:87-96. 

5. Rollnick S, Miller W. What is motivational interviewing? Behavioural and Cognitive 

Psychotherapy 1995;23:325-34. 

6. Wadman C, Boström G, Karlsson A. Hälsa på lika villkor?; 2007. Hämtad från 

http://www.fhi.se/upload/ar2007/Rapporter%202007/A2007-01_Halsa_pa_lika_villkor_0705.pdf. 

7. Statens folkhälsoinstitut. Nationella folkhälsoenkäten 2004–2007. Stockholm: Statens 

folkhälsoinstitut; 2004–2007. 

8. Westfelt L. Två studier om spel och spelproblem: en tvärsnittsanalys och en longitudinell 

analys om risken för spelproblem. Stockholm: Centrum för socialvetenskaplig 

alkohol- och drogforskning, Stockholms universitet; 2006;34:103-53. 

9. Tryggvesson K. Nätpokerspelandet i Sverige – Omfattning, utveckling och karaktär 

2006. Rapport 2007:43. Stockholm: Stockholms universitet, SoRAD; 2007. 

10. Hvitfeldt T, Rask L. Skolelevers drogvanor 2006. CAN rapportserie, 103. Stockholm: 

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2007. 

11. Hvitfeldt T, Rask L. Skolelevers drogvanor 2005. CAN rapportserie, 90. Stockholm: 

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2005. 

12. Nilsson T. Jakten på jackpot: en bok om spelberoende. Stockholm: Riksförb. Narkotikafritt 

samhälle (RNS); 2002. 


– Spelet dödar folk! Om jag inte hade spelat hade jag gift mig för länge sen. 

Nu kommer jag aldrig att kunna gifta mig. 

– Den som kan lösa ditt problem är du själv, säger Ulrika. Ibland kan man 

göra viktiga saker själv och ibland kan man bestämma att man tar hjälp av 

någon, men även då är det ju du själv som löser ditt problem. 

Dialogen ovan utgörs mellan rådgivaren Ulrika och spelaren Farid. 

Citatet är hämtat från det avsnitt som beskriver arbetet på stödlinjen för 

anhöriga och spelare. 

Sedan 1999 har Statens folkhälsoinstitut, på branschrådet Oberoende 

Spelsamverkans initiativ, ansvarat för en stödlinje för de personer som 

upplever att de har problem med spel. Hit kan även anhöriga och olika 

professionella grupper ringa för att få information om spel och spelberoende, 

men även stöd och hjälp. 

I rapporten finns samlade erfarenheter och kunskap kring de trender 

och förändringar som har skett på stödlinjen mellan åren 2002-2006. 

Bland annat har automatspel, som tidigare varit det största rapporterade 

problemspelet, fått konkurrens av nätpoker. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

fhi@strd.se 

www.fhi.se 

R 2008:26 

ISSN 1651-8624 

ISBN 978-91-7257-575-2

Nationella stödlinjen 2002-2006, 1.03 MB - Statens folkhälsoinstitut

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?