Trygga och goda uppväxtvillkor - Statens folkhälsoinstitut

Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005 

målområde 3 

Trygga och goda 

uppväxtvillkor 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2005 

målområde 3 

Trygga och goda 

uppväxtvillkor 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut r 2005:52 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-406-2 

grafisk produktion och illustrering: typoform

Innehåll 

Förord________________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ______________________________________________________ 6 

1. Inledning __________________________________________________________ 9 

2. Miljön i hemmet ____________________________________________________ 10 

2.1 Sambandet mellan miljön i hemmet och hälsa __________________________ 10 

2.2 Utveckling av miljön i hemmet i olika grupper____________________________ 11 

2.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 15 

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå ____________________________ 16 

2.5 Insatser på regional och lokal nivå ____________________________________ 18 

2.6 Sammanfattning __________________________________________________ 19 

3. Miljön i förskolan __________________________________________________ 20 

3.1 Sambandet mellan miljön i förskolan och hälsa __________________________ 20 

3.2 Utveckling av miljön i förskolan ______________________________________ 21 

3.3 Förklaringar till utvecklingen__________________________________________ 22 




4. Miljön i skolan______________________________________________________ 27 

4.1 Sambandet mellan miljön i skolan och hälsa ____________________________ 27 

4.2 Utveckling av miljön i skolan i olika grupper ____________________________ 28 

4.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 31 




5. Barns och ungas kompetenser ________________________________________ 36 

5.1 Sambandet mellan barns och ungas kompetenser och hälsa ________________ 36 

5.2 Utveckling av barns oh ungas kompetenser i olika grupper ________________ 37 

5.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 38


5.5 Barns kompetenser och insatser på regional och lokal nivå ________________ 41 


Referenser __________________________________________________________ 43

Förord 

År 2003 beslutade riksdagen om en ny folkhälsopolitik med ett övergripande mål ”att 

skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” 

och elva målområden. Samma år fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att 

följa upp arbetet med politikens genomförande. Institutets uppdrag har redovisats i Folkhälsopolitisk 

rapport 2005 som överlämnades till regeringen i oktober samma år. I rapporten 

beskrivs vad som har hänt efter riksdagens beslut. Blir vi friskare eller är hälsan hotad? 

Hur ser utvecklingen ut för de faktorer som bestämmer människors hälsa – levnadsvillkoren 

i stort och olika levnadsvanor? Vilka insatser har gjorts för att påverka hälsoutvecklingen i 

befolkningen och vad behöver göras ytterligare av Statens folkhälsoinstitut och av andra 

aktörer? 

Folkhälsopolitisk rapport bygger på ett stort underlagsmaterial av data och rapporter 

från forskningsprojekt, nationella myndigheter, länsstyrelser, landsting och kommuner. 

Materialet har ställts samman för vart och ett av folkhälsopolitikens elva målområden. 

Denna rapport innehåller underlagsmaterial som har tagits fram inom målområde 3 

Trygga och goda uppväxtvillkor. 

Underlagsmaterialet har arbetats fram av Carin Bokedal, Sven Bremberg och Anton 

Lager vid Avdelningen för Samhälle och Hälsa. I arbetet har samverkan skett med 

Skolverket och med Myndigheten för skolutveckling. 

Stockholm, december 2005 

carin bokedal sven bremberg 

avdelningen för avdelningen för 

samhälle och hälsa samhälle och hälsa 

trygga och goda uppväxtvillkor 5

6 målområde 3 

Sammanfattning 

Miljön i hemmet 

Barn – ULF-undersökningarna från 2001–2003 visar att de flesta barn och ungdomar i 

åldern 10–18 år kommer väl överens med både sin pappa och sin mamma. Det finns inga 

tydliga könsskillnader. De yngsta barnen (10–12 år) kommer något bättre överens med 

sina föräldrar än ungdomar (16–18 år). Flickor 16–18 år kommer sämst överens med sina 

föräldrar. Barns och ungdomars relation till mammas respektive pappas sambo verkar inte 

vara sämre än relationerna till de biologiska föräldrarna, men antalet undersökta individer 

är litet. Sociala skillnader och ursprung verkar ha liten betydelse för relationerna. 

Miljön i förskolan 

Förskolepersonalens utbildning är viktig för barns hälsa. Mellan 1997 och 2003 har andelen 

årsarbetskrafter i förskolan med pedagogisk högskoleutbildning sjunkit från 55 procent till 

51 procent. Skillnaderna mellan kommunerna är stora. I de tio kommuner som låg bäst till 

2003 hade 76 procent av personalen högskoleutbildning. Motsvarande andel i de tio som 

låg sämst till var 28 procent. Det finns således ett klart utrymme för förbättringar. 

På den nationella nivån genomför både Myndigheten för skolutveckling och Skolverket 

insatser för att utbilda förskolepersonalen och Skolverket påpekar vikten av personalens 

utbildning i sina allmänna råd. 

Miljön i skolan 

En god skolmiljö karaktäriseras av lärare som ger tydliga instruktioner, lärare som ger 

återkoppling på elevernas prestationer, lärare som har höga förväntningar på eleverna, och 

ett allmänt positivt klimat. Mer än var sjunde elev (15 %) känner sig ofta orättvist behandlad 

av vuxna i skolan, en andel som tycks ha varit relativt konstant mellan 1997 och 2003. Tre 

procent av eleverna känner sig mobbade eller trakasserade. Också denna andel har legat 

relativt konstant sedan 1993. Två procent blir slagna av andra elever minst en gång i veckan. 

Andelen elever som anser att de kan vara med och bestämma om arbetssätt på lektionerna 

var endast 57 procent mellan åren 1997 och 2003. 

Myndigheten för skolutveckling och Skolverket har båda genomfört insatser mot 

mobbing och kränkande behandling, men ser också att det finns ett stort utvecklingsbehov. 

Myndigheternas insatser har bestått av diskussion om forskning på området, spridning av

allmänna råd och stödmaterial. Skolverkets inspektioner visar att skolorna vill involvera 

eleverna i verksamheten, men också att det finns betydande brister i elevernas faktiska 

inflytande över och delaktighet i planering och organisation. 

Barn och ungas kompetenser 

trygga och goda uppväxtvillkor 7 

Elevernas betyg i grundskolan blir allt sämre enligt Skolverket. Medelvärdet för andelen 

elever i årskurs nio med minst betyget godkänd i samtliga ämnen 1998–2004 var 72,4 procent 

för pojkarna och 79,8 för flickorna. Elever vars mamma endast hade förgymnasial 

utbildning klarade sig sämre (59,5 %) än elever vars mamma hade eftergymnasial utbildning 

(87,6 %). Bland elever med utomnordiskt ursprung hade en lägre andel minst betyget 

godkänd i samtliga ämnen än elever med nordiskt ursprung. 

Myndigheten för skolutveckling genomför skolutvecklingsdialoger med kommuner. 

I de nuvarande dialogerna är utvecklingen av basfärdigheterna (svenska, språk och matematik) 

prioriterade. Ett huvuduppdrag i myndighetens breda skolutvecklingsuppdrag är att 

främja utvecklingen i socialt och etniskt segregerade områden. Skolverket har bland annat 

analyserat orsakerna till att elever med utländsk bakgrund får sämre utbildningsresultat än 

elever med svensk bakgrund.


Målområde 3 - översikt 

Bestämningsfaktorer Indikatorer Politikområden Aktörer 

Miljön i hemmet Relationen mellan barn 

och föräldrar (h) 

Miljön i förskolan Anställdas utbildning 

(h)* 

Miljön i skolan Barns och ungas 

inflytande (h) 

Hur elever bemöts av 

lärare, andra vuxna och 

andra elever (h) 

Barns och ungas 

kompetenser 

* h = huvudindikator 

Fullständiga betyg i 

grundskolan (h) 

Folkhälsopolitik Statens folkhälsoinstitut 

Landsting/regioner 

Kommuner 

Utbildningspolitik Myndigheten för 

skolutveckling 

Skolverket 

Kommuner 



Skolverket 

Kommuner 



Skolverket 

Kommuner

1. Inledning 


Till skillnad från övriga målområden behandlar målområde 3 en specifik grupp i befolkningen, 

barn och ungdomar. En av anledningarna till att det finns ett speciellt målområde 

för denna grupp är att förhållanden under barndomen har stor betydelse för hälsan under 

hela livet. Psykisk ohälsa, som är ett allvarligt och utbrett hälsoproblem bland barn och 

ungdomar i Sverige, och utvecklingen av ohälsosamma levnadsvanor är ytterligare anledningar 

till att speciellt följa utvecklingen för denna grupp. 

Insatser som påverkar familjerna och skolan kan främja barns och ungdomars hälsa, 

och jämna ut skillnader i uppväxtvillkor. Bestämningsfaktorer för trygga och goda uppväxtvillkor 

är miljön i hemmet, förskolan, skolan samt barns kompetenser, vilka i sin tur 

påverkar deras hälsa under uppväxten och senare i livet. Dessa bestämningsfaktorer berör 

främst politikområdena folkhälsopolitik, barnpolitik, utbildningspolitik och kulturpolitik.


2. Miljön i hemmet 

2.1 Sambandet mellan miljön i hemmet och hälsa 

Goda relationer mellan barn och föräldrar ökar barnens möjlighet till en god hälsa i livet 

(1). Föräldrarna kan få direkt stöd i uppgiften att vara förälder och relationen mellan föräldrarna 

och barnen kan stärkas genom föräldragrupper. Detta visar omfattande internationell 

forskning från det senaste årtiondet. Indirekt påverkas miljön i hemmet även av 

familjens ekonomiska villkor. Denna aspekt behandlas under målområde 2. 

En bedömning av miljön i hemmet och barnets relation till föräldrarna kan göras på 

olika sätt. Det lättaste är att fråga barnen hur väl de kommer överens med föräldrarna, men 

det kan finnas problem med att använda svar på sådana frågor. Svaren kan påverkas av 

barns uppfattning om hur relationen bör vara. Om de har högt ställda förväntningar blir 

bilden påtagligt negativ och om förväntningarna är låga så blir bilden påtagligt positiv. 

Bilden korrigeras av den uppfattning om normala förhållanden som barn får från andra 

familjer och information de får från andra barn. Förmågan att göra sådana bedömningar 

ökar med stigande ålder och därför bör endast barn från cirka tio års ålder tillfrågas. 

Ytterligare ett problem är att en förändring kan bero såväl på förändring av barnens 

uppfattning om vad som är normalt som av faktiska förändringar. Därför bör skattningar 

grundas på observationer av barn och föräldrar snarare än på frågor till barn, men i dag 

saknas system för att skatta barns relation till sina föräldrar grundat på observation. 

Sådana system är önskvärda att utveckla och tills vidare är det lämpligt att använda svar 

från den välfärdsundersökning av barn som görs i Sverige, Barn-LNU/ULF.

2.2 Utveckling av miljön i hemmet i olika grupper 

Relationen mellan barn och föräldrar 

För att undersöka miljön i hemmet användes huvudindikatorn ”Relationen mellan barn 

och föräldrar”. Statistik är inhämtad från Barn-ULF undersökningar från åren 2001–2003 

där frågor ställdes om hur barn och ungdomar (10–18 år) kommer överens med mamma, 

pappa, mammas sambo och pappas sambo. 

Flickors och pojkars relation till mamma och pappa 

De flesta barn och ungdomar i åldern 10–18 år tycker att de kommer bra överens med sina 

föräldrar under åren 2001–2003 (Figur 1 och Figur 2). Det finns inga tydliga skillnader 

mellan könen. 

Procent 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

Pojkar Flickor 


2001 2002 2003 År 

Figur 1. Procent pojkar och flickor i åldern 10–18 år som kommer bra överens med sin mamma. 

Källa: Barn – Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut.


Procent 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

Pojkar Flickor 

2001 2002 2003 År 

Figur 2. Procent pojkar och flickor i åldern 10–18 år som kommer bra överens med sin pappa. 

Källa: Barn – Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Flickors och pojkars relation till mamma och pappa i olika åldersgrupper 

De yngsta barnen (10–12 år) kommer något bättre överens med sina föräldrar jämfört med 

ungdomar i åldern 16–18 år. Relationen är sämst mellan flickor 16–18 år och deras föräldrar. 

Flickors och pojkars relation till mammas sambo och pappas sambo 

Antalet undersökta individer för barns och ungdomars relation till respektive förälders 

sambo är litet, men relationen verkar vara något sämre än till biologiska föräldrar. 

Relationen mellan barn och föräldrar och socioekonomiska faktorer 

En förklaring till skillnaderna i relation mellan barn och föräldrar kan vara socioekonomisk 

status. Ett sätt att mäta den är att titta på föräldrarnas utbildningsnivå, och i analyserna 

har tre nivåer av moderns utbildning använts som ett mått på socioekonomisk ställning: 

1. Låg: förgymnasial utbildning: 2. Medelhög: gymnasial utbildning och kort eftergymnasialutbildning: 

3. Hög: eftergymnasial utbildning (3 år eller mer). 

I indelningen efter moderns utbildningsnivå finns inga skillnader mellan hur grupperna 

kommer överens med mamma eller pappa (figur 3 och 4). Sociala skillnader verkar heller 

inte ha betydelse för barnens relation till mammas eller pappas sambo.

Procent 

100 

95 

90 

85 

80 

75 

70 


Låg Medelhög Hög 

Figur 3. Procent ungdomar (medelvärden för åren 2001–2003) i åldern 10–18 år som kommer bra överens med sin 

mamma fördelat efter moderns utbildningsnivå. Källa: Barn – Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. 

Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut. 

Procent 

100 

95 

90 

85 

80 

75 

70 

Låg Medelhög Hög 

Figur 4. Procent ungdomar (medelvärden för åren 2001–2003) i åldern 10–18 år som kommer bra överens med sin 

pappa fördelat efter moderns utbildningsnivå. Källa: Barn – Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. 

Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut.


Relationer mellan barn och föräldrar och föräldrars ursprung 

För att det ska gå att studera skillnader mellan ungdomar med olika bakgrund har ungdomarna 

delats in i två grupper (nordiskt ursprung, ej nordiskt ursprung) efter föräldrarnas 

födelseland. Det går inte att se några skillnader mellan hur grupperna kommer överens 

med sin mamma eller pappa, och skillnaderna är också mycket små när det gäller hur ungdomar 

med olika ursprung kommer överens med mammas respektive pappas sambo.

2.3 Förklaringar till utvecklingen 


Det finns endast uppgifter för indikatorn från tre år (2001–2003) och utvecklingen bör därför 

följas över längre tid.


2.4 Insatser på internationell och nationell nivå 

Föräldrastöd i olika former som till exempel att föräldrarna diskuterar och deltar i övningar 

om positiv uppmärksamhet, klar kommunikation och genomtänkt gränssättning är en av 

de viktigaste insatserna för bestämningsfaktorn hemmiljö. Statens folkhälsoinstitut har 

undersökt vilka olika typer av förebyggande föräldrastödsinsatser som erbjuds föräldrar 

och barn i åldern 1,5–18 år (2). De flesta föräldrar deltar i någon form av föräldrautbildning 

inom mödra- och barnhälsovården under graviditeten och spädbarnsåret. Något generellt 

och likartat sådant initiativ erbjuds inte föräldrar till äldre barn, men förekommer 

ändå genom lokala initiativ. Föräldrar är också intresserade av att delta i grupperna, oavsett 

ålder på barnet. 

Folkhälsopolitik 

De effektiva föräldragruppsmetoderna används inom olika delar av kommuner och landsting 

samt av statliga, privata och frivilliga aktörer. Att föräldrastödet på detta sätt är sektorsövergripande 

gör att det faller under den politikområdesövergripande folkhälsopolitiken. 

Mål inriktning och aktörer inom politikområdet 

Internationellt sammanhang 

Föräldragruppsmetoderna för förskole- och skolbarnsföräldrar har sitt ursprung i Kanada 

och USA. Många av utvärderingarna har också genomförts där, samt i Storbritannien och 

Australien. Alla metoder som tagits hit till Sverige utvärderas för närvarande i svenska 

studier, alternativt så planeras utvärderingar. Det finns också metoder som influerats av 

internationella metoder men som är utvecklade av svenska forskare. På spädbarnsområdet 

har flera metoder utvecklats i Nederländerna, Storbritannien och Norge. Det pågår för närvarande 

svenska studier inom detta område. 

Mål för politikområdet 

Målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på 

lika villkor för hela befolkningen. 

Politikens inriktning 

Föräldrastöd har hittills inte varit en uttalad del av folkhälsopolitiken (3) men Statens folkhälsoinstitut 

har haft en tydlig roll inom föräldrastöd sedan 2002 genom sitt särskilda 

regeringsuppdrag att utreda frågan, och har lämnat en rapport (4).


Statens folkhälsoinstitut 

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn 

Statens folkhälsoinstitut (FHI) har i uppgift att vara ett nationellt kunskapscentrum för 

metoder och strategier inom folkhälsoområdet. På föräldrastödsområdet innebär detta att 

förse nyckelpersoner inom kommuner och landsting med sammanställningar av forskning, 

samt att ha möten och diskussioner lokalt med dessa personer. 

Utvecklingsbehov/förslag 

Metoderna för att följa relationen mellan föräldrar och barn över tid måste förbättras. Det 

är också angeläget att skapa möjligheter att studera barns relationer till sina föräldrar över 

tid i välfärdsundersökningar som Barn-LNU. 

I rapporten ”Nya verktyg för föräldrar” (4) föreslås bland annat att regeringen stödjer 

forskningsinstitutioner och frivilligorganisationer med medel för fortsatt forskning inom 

området.


2.5 Insatser på regional och lokal nivå 


Kommunerna, regionerna och landstingen prioriterar ofta barn och unga och olika former 

av föräldrastöd och föräldrautbildningar är vanliga i kommunerna. Det finns erfarenhet av 

effektiva föräldrastödsmetoder från olika aktörer, huvudmän och förvaltningar och under 

graviditeten och spädbarnstiden anordnar mödra- och barnhälsovården traditionellt föräldragrupper 

där metoderna kan användas. För de äldre barnen har förskola, familjecentraler, 

förebyggande socialtjänst, skola, elevhälsa, studieförbund och kyrkor erfarenheter av 

metoder för föräldrastöd. Metoder förekommer också i mer specialiserad verksamhet som 

barn- och ungdomspsykiatri. 


Det är viktigt att alla föräldrar som är intresserade av att delta i föräldrastödsinsatser har 

möjlighet att göra det. För detta finns det demokratiska men också folkhälsomässiga skäl 

eftersom det är svårt att förutse vilka barn som kommer att drabbas av psykisk ohälsa. De 

psykiska problemen drabbar samtidigt en stor andel av alla barn någon gång. Om problemen 

ska kunna förebyggas måste fler föräldrar vara med i föräldragrupperna. 

Det är samtidigt viktigt att insatsen inte ökar skillnaderna mellan olika grupper. De 

första föräldragrupperna i ett område startas därför lämpligen i de socialt mest utsatta 

områdena. Den som anordnar en föräldragrupp bör också föra statistik över vilka föräldrar 

som föräldragruppen lyckas intressera. I statistiken kan till exempel kön, utbildningsnivå, 

civilstånd och födelseland föras in. Uppgifterna kan därefter jämföras med annan statistik, 

till exempel sådan som gäller kommunen som helhet. Det är viktigt med statistik också för 

föräldragrupper inom mödra- och barnhälsovård.

2.6 Sammanfattning 


Barn – ULF-undersökningarna från 2001–2003 visar att de flesta barn och ungdomar i 

åldern 10–18 år kommer väl överens med både sin pappa och sin mamma. Det finns inga 

tydliga könsskillnader. De yngsta barnen (10–12 år) kommer något bättre överens med 

sina föräldrar än ungdomar (16–18 år). Flickor 16–18 år kommer sämst överens med sina 

föräldrar. Barns och ungdomars relation till mammas respektive pappas sambo verkar inte 

vara sämre än relationerna till de biologiska föräldrarna, men antalet undersökta individer 

är litet. Sociala skillnader och ursprung verkar ha liten betydelse för relationerna. 

Statens folkhälsoinstituts uppgift är att vara ett nationellt kunskapscentrum för metoder 

och strategier inom folkhälsoområdet, exempelvis metoder och kunskap om föräldrastöd. 

Institutet ställer samman forskning kring föräldrastöd för nyckelpersoner inom kommuner 

och landsting samt deltar i möten och diskussioner med dessa personer. Olika former av 

föräldrastöd och föräldrautbildningar är vanlig i kommunerna och inom landstingen. 

Statens folkhälsoinstitut anser att det är viktigt 

• att möjliggöra för breda grupper av föräldrar med barn i alla åldrar att delta i föräldrastödsgrupper 

• att verka för att föräldrastödsinsatser inte ökar skillnader mellan olika grupper; de första 

föräldragrupperna i ett område startas därför lämpligen i dess socialt mest utsatta 

delar 

• att stödja forskningsinstitutioner och frivilligorganisationer med medel för forskning 

inom området föräldrastöd 

• att förbättra befintliga metoder för att följa relationen mellan föräldrar och barn över tid 

• att skapa möjligheter för att fortsatt följa barns relationer till föräldrar över tid i undersökningar 

så som Barn LNU.


3. Miljön i förskolan 

3.1 Sambandet mellan miljön i förskolan och hälsa 

Statens folkhälsoinstitut har undersökt sambandet mellan förskolemiljön och barns psykiska 

hälsa genom en systematisk sammanställning av den vetenskapliga litteraturen 2001 

(5). Tre faktorer i förskolemiljön visade sig vara viktiga för barnens psykiska hälsa: barncentrerad 

pedagogik, program för träning av sociala och känslomässiga färdigheter samt 

att personalen har förskollärarutbildning. I den svenska förskolan är pedagogiken vanligen 

barncentrerad men om förekomsten av program för träning av sociala och känslomässiga 

färdigheter saknas det statistik. Därför följs bestämningsfaktorn av huvudindikatorn 

”Anställdas utbildning”, det vill säga andelen årsarbetskrafter i förskolan med pedagogisk 

högskoleutbildning.

3.2 Utveckling av miljön i förskolan 

Mellan 1997 och 2003 har andelen årsarbetskrafter i förskolan med pedagogisk högskoleutbildning 

sjunkit från 55 procent till 51 procent (figur 7:5). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 


1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 År 

Figur 7:5. Andel årsarbetskrafter i förskolan med pedagogisk högskoleutbildning 1997–2003 Källa: Skolverket 

Skillnaderna mellan kommunerna är stora. I de tio kommuner som låg bäst till 2003 hade 

76 procent av personalen högskoleutbildning. Motsvarande andel i de tio som låg sämst till 

var 28 procent.



Ingenting talar för att barnens välfärd och hälsa gynnas av en sjunkande andel högskoleutbildad 

personal. Det är därför troligt att utvecklingen styrts av andra överväganden än 

barnens bästa.


Indikatorn visar att det finns stora möjligheter att öka andelen högskoleutbildad förskolepersonal. 

Dessutom behövs ytterligare sammanställningar av den internationella forskningen 

om förskola och hälsa utifrån ett svenskt perspektiv. 

Utbildningspolitik 


Mål, inriktning och aktörer inom politikområdet 


Kopplingen mellan förskolemiljö och hälsa uppmärksammas allt mer internationellt i 

både forskning och praktik (6, 7). 


Målet för utbildningspolitiken är att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation som 

präglas av utbildning av hög kvalitet och livslångt lärande för tillväxt och rättvisa. 


Politiken för förskolan fokuserar det pedagogiska perspektivet och kvaliteten. I budgetpropositionens 

avsnitt om förskoleverksamhet beskrivs verksamhetens kvalitet som ”den av 

regeringen nu mest prioriterade frågan” (8). Men de delar av politiken som direkt rör personalen 

i förskolan är mer inriktad på personaltäthet än på personalens utbildning. Den 

stora satsningen i propositionen ”Kvalitet i förskolan” (9) är det riktade bidraget till kommunerna 

för att anställa mer personal. 

Skolverket och Myndigheten för skolutveckling 


Både Myndigheten för skolutveckling och Skolverket genomför insatser för förskolepersonalens 

utbildning och Myndigheten för skolutveckling genomför satsningar på förskolan 

som arbetsplats (10). Skolverket påpekar vikten av personalens utbildning i sina allmänna 

råd (11), och dessa råd använder förskolorna enligt Skolverkets uppföljningar. 

Uppföljningar har enligt Skolverket visat att en stor andel av målgrupperna använder myndighetens 

skriftliga information. 


De två myndigheterna har inte identifierat några utvecklingsbehov specifikt kopplade till 

dessa insatser. Ska utvecklingsbehovet kring personalens utbildning fyllas tycks det således 

handla mer om politiska prioriteringar än om hur myndigheterna genomför sin verk


samhet. Myndigheten för skolutveckling menar där utöver att storleken på barngrupperna 

inom förskolan bör uppmärksammas bättre 1 . 

Utvecklingsbehov identifierat av Statens folkhälsoinstitut 

Statens folkhälsoinstitut föreslår ytterligare sammanställningar av den internationella 

forskningen om miljön i förskolan. Sådana sammanställningar genomförs lämpligen så att 

både utbildnings- och folkhälsovetenskapliga perspektiv synliggörs, till exempel genom 

samarbete mellan Statens folkhälsoinstitut, Skolverket och Myndigheten för skolutveckling. 

Med sammanställningarna kan på sikt flera aspekter i förskolemiljön som är viktiga 

för hälsan identifieras och sedan följas upp. 

Statens folkhälsoinstitut anser också att det behövs fler svenska studier om vilken 

effekt olika insatser har på barns psykiska hälsa. I en gemensam rapport, ”Tänk långsiktigt”, 

som Skolverket, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut publicerat under 2004 

presenterar myndigheterna en samhällsekonomisk modell för hur man kan analysera värdet 

av förebyggande insatser för barn och ungdomar (12). Modellen tar inte bara hänsyn 

till den berörda huvudmannens kostnader för en viss insats, utan också till hur kostnaderna 

påverkas i andra samhällssektorer och på längre sikt. Resultaten tyder på att tidiga insatser 

inom verksamheter som riktar sig till alla barn, som till exempel i förskolan kan minska 

samhällets kostnader för psykisk ohälsa och andra problem senare i livet och att de många 

gånger är samhällsekonomiskt lönsamma. I rapporten konstateras att samverkan mellan 

olika huvudmän och ett socialt investeringstänkande kan bidra till att samhällets resurser 

används mer effektivt. Rapporten betonar också behovet av kunskapsunderlag för att stödja 

prioriteringsarbetet i exempelvis kommunerna. 

1 Myndigheten för skolutveckling. Redovisning av regeringsuppdrag. Redovisning av insatser från 

Myndigheten för skolutveckling för att uppnå de folkhälsopolitiska målen. 2004-08-31. Dnr 2004:473.




Kommuner och andra aktörer som anordnar förskoleverksamhet bör göras uppmärksamma 

på att personalens utbildningsnivå är viktig för barns hälsa. En insats i rätt riktning kan 

vara att kommunerna tar fram statistik hur stor andel av personalen som är högskoleutbildad. 

Blir en sådan indikator synlig i lokala uppföljningssystem ger det utrymme att lokalt 

ta ställning till åtgärder. I takt med ytterligare svenska sammanställningar av den internationella 

forskningen är det de lokala aktörernas ansvar att på samma sätt synliggöra fler 

indikatorer som avspeglar aspekter som är viktiga för hälsan, och att vidta åtgärder.



Förskolepersonalens utbildning är viktig för barns hälsa. Mellan 1997 och 2003 har andelen 

årsarbetskrafter i förskolan med pedagogisk högskoleutbildning sjunkit från 55 procent till 

51 procent. Skillnaderna mellan kommunerna är stora. I de tio kommuner som låg bäst till 

2003 hade 76 procent av personalen högskoleutbildning. Motsvarande andel i de tio som 

låg sämst till var 28 procent. Det finns således ett klart utrymme för förbättringar. 

På den nationella nivån genomför både Myndigheten för skolutveckling och 

Skolverket insatser för att utbilda förskolepersonalen och Skolverket påpekar vikten av 

personalens utbildning i sina allmänna råd. 

Statens folkhälsoinstitut föreslår följande utvecklingsbehov 

• att ytterligare sammanställningar görs av den internationella forskningen om sambandet 

mellan miljön i förskolan och hälsa, som både belyser utbildnings- och folkhälsoperspektivet. 

• att kommunerna görs uppmärksamma på att förskolepersonalens utbildningsnivå är en 

bestämningsfaktor för barns hälsa 

• att lokal statistik/indikatorer kring hur stor andel av personalen som är högskoleutbildad 

sammanställas.

4 Miljön i skolan 


4.1 Sambandet mellan miljön i skolan och hälsa 


återkoppling på elevernas prestationer, lärare som har höga förväntningar på eleverna och 

ett allmänt positivt klimat. En sådan skolmiljö både främjar goda skolprestationer och 

minskar risken för psykiska problem bland eleverna (13). Liksom i hemmet är grunden 

positiva samspel och tydliga ramar, mellan lärare och elever och eleverna emellan. Det 

finns nationell statistik kring motsatsen, det vill säga negativa relationer mellan lärare och 

elever och negativa relationer eleverna emellan, och dessa uppgifter används därför som 

indikatorer. Statistiken levereras av Skolverket och Statistiska centralbyrån (SCB). 

Inom arbetslivet är graden av inflytande en viktig bestämningsfaktor för vuxnas hälsa 

(14). När elever får ökade möjligheter att påverka arbetet i skolan blir också deras skolprestationer 

och deras psykiska hälsa bättre (15). Elevinflytande används därför som en ytterligare 

indikator på en skolmiljö som främjar hälsa.


4.2 Utveckling av miljön i skolan i olika grupper 

Utvecklingen av miljön i skolan mäts via huvudindikatorerna, ”Hur elever bemöts (av 

lärare, andra vuxna och andra elever)” respektive ”Barns och ungas inflytande i skolan”. 

Statistiken för båda dessa indikatorer har levererats av Skolverket och Statistiska centralbyrån 

(SCB). 

Hur elever bemöts (av lärare, andra vuxna och andra elever) 

Relationen mellan elever och vuxna 

Uppgifter finns tillgängliga om andelen elever i år 7–9 samt gymnasieår 1–3 som ofta känner 

sig orättvist behandlade av vuxna i skolan. 2003 var andelen 15 procent, det vill säga 

motsvarande mer än en elev på sju. Andelen tycks inte ha förändrats nämnvärt sedan 1997 

(figur 6). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1997 2000 2003 År 

Figur 6. Andel elever som instämmer i påståendet ”Du känner Dig ofta orättvist behandlad av lärare eller andra 

vuxna i skolan”. Källa: Skolverket 

Att problemet är så här stort bekräftas av statistik från SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden. 

Andelen barn 10–18 år som höll med om påståendet ”Det finns lärare 

som behandlar mig illa eller orättvist” var i genomsnitt 13 procent 2002–2003. Andelen 

barn i Skolverkets undersökning som kände sig mobbade eller trakasserade av någon av 

sina lärare var 5 procent 2003. 

Skolverkets datainsamling från 2003 är en totalundersökning och det gör den lämplig 

för att beräkna skillnader mellan olika grupper. Statistiken pekar på att det finns flera 

påtagliga skillnader mellan olika grupper av elever. Det är vanligare att flickor känner sig 

orättvist behandlade av vuxna i skolan (17 %) än pojkar (12 %), barn vars mödrar endast

har grundskoleutbildning är mer utsatta (18 %) än de vars mödrar har högskoleutbildning 

(12 %), och barn med utomnordiskt ursprung är mer utsatta (20 %) än övriga (14 %). För 

andelen som känner sig mobbade eller trakasserade av lärare kvarstår tydliga skillnader 

mellan barn med utomnordiskt ursprung (7 %) och övriga (4 %). 

Relationen mellan elever 

År 2003 kände sig i genomsnitt tre procent av eleverna i år 7–9 samt gymnasieår 1–3 

mobbade av andra elever i skolan. Även om frågeformuleringen inte är exakt samma vid 

undersökningstillfällena tycks inte problemets omfattning ändrats nämnvärt sedan 1993 

(figur 7). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 


1993 1997 2000 2003 År 

Figur 7. Andel elever som instämmer i påståendet ”Du känner dig mobbad eller utsatt av andra elever i skolan” 

1993–1997 respektive ”Du känner Dig mobbad eller trakasserad av andra elever” 2000–2003. Källa: Skolverket 

Det fanns stora skillnader mellan hur utsatta olika grupper var 2003. Elever i grundskolan 

var mer utsatta (3 %) än elever på gymnasiet (2 %), pojkar mer utsatta (3 %) än flickor 

(2 %), barn vars mödrar endast hade grundskoleutbildning mer utsatta (5 %) än de vars 

mödrar hade högskoleutbildning (2 %), och barn med utomnordisk bakgrund mer utsatta 

(4 %) än övriga (2 %). 

I SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden undersöks mobbning genom 

olika frågor. Där angav två procent att de blev slagna, fem procent att de anklagades för 

saker de inte hade gjort och sju procent att andra elever visar att de inte tycker om dem 

minst en gång i veckan.


Barns och ungas inflytande i skolan 

Andelen elever som ansåg att de kunde vara med och bestämma om arbetssätt på lektionerna 

var 57 procent 2003. Andelen tycks inte ha ändrats nämnvärt sedan 1997 (figur 8). 

Procent 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1997 2000 2003 År 

Figur 8. Andel elever som svarat ”väldigt mycket” eller ”ganska mycket” på en fråga om hur mycket de kan vara 

med och bestämma om arbetssätt, till exempel ”arbeta i grupp” eller ”lyssna på läraren” (exemplen varierar 

något). Källa: Skolverket 

Inflytandet tycks vara lika stort för olika grupper av barn. Den enda påtagliga skillnaden 

var att en större andel gymnasieelever (64 %) än grundskoleelever (51 %) ansåg att de 

hade inflytande över arbetssättet. 

Andelen elever som ansåg att de kunde vara med och bestämma om reglerna i skolan 

var 24 procent 2003. Andelen elever som ansåg att de kunde påverka den fysiska skolmiljöns 

utformning var 27 procent.



Indikatorerna pekar inte på någon utveckling men det finns bara uppgifter för sju år. 

Skolans sätt att arbeta med negativ behandling och barns inflytande förändras relativt långsamt. 

Därför är den studerade tidsperioden sannolikt för kort för att påvisa större förändringar.



Mer än var sjunde elev (15 %) känner sig ofta orättvist behandlad av vuxna i skolan. Tre 

procent av eleverna känner sig mobbade eller trakasserade och två procent blir slagna av 

andra elever minst en gång i veckan. Andelen som blir utsatta någon gång under sin uppväxt 

är förmodligen betydligt högre och det finns stora skillnader i hur utsatta olika grupper 

är, det finns alltså mycket att förbättra. Inom det här området finns också mycket internationell 

forskning om metoder, till exempel för hur kamratrelationerna respektive 

relationerna mellan lärare och elever kan stärkas. 


Mål, inriktning och aktörer inom politikområdena 


Forskningsbaserade metoder, till exempel program för träning av sociala förmågor, sprids 

allt mer internationellt. 

Mål för politikområde 




I regeringens redovisning av utbildningspolitikens inriktning diskuteras elevernas inflytande 

och mobbning (8). Politiken har hittills främst bedrivits genom särskilda utredningsoch 

informationsuppdrag. Regeringen behandlar därutöver jämställdhet mellan könen 

samt integration, men social jämlikhet diskuteras inte trots att skillnaderna i utsatthet mellan 

olika sociala grupper i regel är större än skillnaderna som beror på ursprung. 



Skolverket och Myndigheten för skolutveckling är de två myndigheterna inom politikområdet. 

Båda har genomfört insatser kring mobbning och kränkande behandling. Skolverket 

har publicerat en diskussion om forskning på området (16) samt allmänna råd (17). 

Utvärderingar har enligt Skolverket visat att en stor andel av målgrupperna använder myndighetens 

skriftliga information. Myndigheten för skolutveckling har publicerat ett stödmaterial 

(18) men ser också att det finns mycket att förbättra på skolorna. Skolverkets 

inspektioner visar att skolorna vill involvera eleverna i verksamheten, men också att det 

finns betydande brister i elevernas faktiska inflytande över planering och organisation.



Myndigheten för skolutveckling föreslår särskilda insatser för lanseringen av deras stödmaterial 

om mobbning 2 . 

Utvecklingsbehov identifierat av Statens folkhälsoinstitut 

Statens folkhälsoinstitut anser att de två skolmyndigheternas skrifter kan kompletteras 

med systematiska sammanställningar av kontrollerade empiriska studier om vilka metoder 

som fungerar för att förebygga negativ behandling och främja stödjande miljöer i skolan. 

Sammanställningarna ska göra både utbildnings- och folkhälsovetenskapliga perspektiv 

synlig, till exempel genom samarbete mellan FHI, Skolverket och Myndigheten för skolutveckling. 

Dessutom behövs en kartläggning av forskningsbaserade program i Sverige 

för att förebygga negativt bemötande (till exempel mobbning eller våld) eller för att främja 

positivt bemötande genom till exempel träning av sociala färdigheter. För elevernas inflytande 

saknas i dag utvärderade program så där krävs därför ytterligare forskning. 

1 Myndigheten för skolutveckling. Redovisning av regeringsuppdrag. Redovisning av insatser från 

Myndigheten för skolutveckling för att uppnå de folkhälsopolitiska målen. 2004-08-31. Dnr 2004:473.




I takt med ytterligare svenska sammanställningar av den internationella forskningen är det 

kommunernas ansvar att med stöd från nationella aktörer använda forskningsbaserade 

metoder. Kommunerna bör ta fram statistik över hur stor andel av barnen som erbjuds deltagande 

i forskningsbaserade program för att förebygga negativt bemötande. Det skulle ge 

dem underlag för att ta ställning till åtgärder.




återkoppling på elevernas prestationer, lärare som har höga förväntningar på eleverna, och 

ett allmänt positivt klimat. Mer än var sjunde elev (15 %) känner sig ofta orättvist behandlad 

av vuxna i skolan, en andel som tycks ha varit relativt konstant mellan 1997 och 2003. 

Tre procent av eleverna känner sig mobbade eller trakasserade. Också denna andel har 

legat relativt konstant sedan 1993. Två procent blir slagna av andra elever minst en gång i 

veckan. Andelen elever som anser att de kan vara med och bestämma om arbetssätt på lektionerna 

var endast 57 procent mellan åren 1997 och 2003. 

Myndigheten för skolutveckling och Skolverket har båda genomfört insatser mot mobbing 

och kränkande behandling, men ser också att det finns ett stort utvecklingsbehov. 

Myndigheternas insatser har bestått av diskussion om forskning på området, spridning av 

allmänna råd och stödmaterial. Skolverkets inspektioner visar att skolorna vill involvera 

eleverna i verksamheten, men också att det finns betydande brister i elevernas faktiska 

inflytande över och delaktighet i planering och organisation. 

Statens folkhälsoinstitut föreslår följande utvecklingsbehov 

• att de två skolmyndigheternas skrifter om mobbing/kränkande behandling kompletteras 

med systematiska sammanställningar av kontrollerade empiriska studier kring verksamma 

program för att förebygga negativt bemötande och främja stödjande miljöer i 

skolan 

• att man kartlägger förekomsten av forskningsbaserade program i Sverige för att förebygga 

negativt bemötande, t.ex. mobbning eller våld, eller främja positivt bemötande, 

t.ex. träning av sociala färdigheter 

• att ytterligare forskning genomförs kring elevers inflytande; i dag saknas utvärderade 

program kring elevers inflytande 

• att lokal statistik/indikatorer kring hur stor andel av barn som erbjuds delta i forskningsbaserade 

program för att förebygga negativt bemötande/främja positivt bemötande 

synliggörs på lokal nivå.


5. Barns och ungas kompetenser 

5.1 Sambandet mellan barns och ungas kompetenser 

och hälsa 

De kompetenser som barn och unga utvecklar under skoltiden bestämmer deras hälsa, 

både under uppväxten och senare i livet (19). Både intellektuella, sociala och emotionella 

kompetenser har betydelse eftersom de påverkar anpassningen till skolan vilket i sin tur 

inverkar på de levnadsvanor som de unga utvecklar under uppväxten och som har betydelse 

för hälsan senare i livet. Goda kompetenser ökar också de ungas möjligheter inom arbetslivet 

vilket har betydelse för deras hälsa under levnadsloppet. Barns kompetenser i grundskolan 

och gymnasieskolan mäts med betyg. Det finns nationell statistik som levereras av 

Skolverket och Statistiska centralbyrån (SCB).


5.2 Utveckling av barns och ungas kompetenser i olika 

grupper 

För att följa utvecklingen av barns och ungas kompetenser används huvudindikatorn Betyg 

i grundskolan. Medelvärdet för andelen elever i årskurs nio med minst betyget godkänd i 

samtliga ämnen 1998–2004 var 72,4 procent för pojkarna och 79,8 procent för flickorna. 

De elever som hade nordiskt ursprung hade ett högre medelvärde (77,6 %) jämfört med de 

elever som hade utomnordiskt ursprung (58,6 %). Det fanns även skillnader mellan eleverna 

utifrån deras mammas utbildningsnivå. Medelvärdet för 1998–2002 var 59,5 procent 

för de elever vars mamma hade förgymnasial utbildning och 74,4 procent för de vars 

mamma hade gymnasial utbildning. Medelvärdet för de elever vars mamma hade eftergymnasial 

utbildning var 87,6 procent.



Andelen elever i årskurs nio med minst betyget godkänd i samtliga ämnen sjönk i slutet av 

1990-talet och i början på 2000-talet och är därefter relativt oförändrad. Indikatorn har 

flera begränsningar. En är att statistiken endast omfattar perioden 1998–2004 och förändringar 

av bestämningsfaktorer för hälsa sker ofta över ett eller flera decennier. Den andra 

begränsningen med indikatorn är att den inte direkt grundas på standardiserade tester så 

det finns därför en viss osäkerhet i skattningarna. 

Det är därför motiverat att redovisa studier som omfattar en längre tidsperiod. En sådan 

studie är den nationella utvärderingen, NU-03, som jämför prestationer 1992 och 2003. 

NU-03 visar att elevernas prestationer har blivit sämre framför allt i matematik (20). 

Sverige deltar även i de studier som organiseras av OECD, PISA och TIMMS. I TIMMSstudien 

(3) visas en nedgång av elevernas färdigheter i matematik och naturorienterade 

ämnen mellan åren 1995 och 2003. PISA studien 2003 (3) visar för de svenska eleverna en 

svag nedgång i matematik och naturvetenskap, medan resultaten i läsning ligger på samma 

nivå. Flera länder visar en förbättring från 2000 till 2003 vilket gör att Sveriges position 

försämras något mellan de två mätningarna i matematik och naturvetenskap. 

Könsskillnaderna i läsförståelse är fortsatt stora till flickors fördel medan pojkarna liksom 

i PISA 2000 är något bättre i matematik. I naturvetenskap finns inga resultatskillnader 

mellan flickor och pojkar i Sverige. 

Den samlade utvecklingen för de svenska elevernas resultat är således negativ, men tidserierna 

ger ingen förklaring till utvecklingen. En hypotes som framförts är att nedgången 

hänger samman med sämre resurstillgång. Mot denna hypotes talar att skolan i Sverige är 

en av de resursrikaste i världen samt att ökningen av resurserna på senare år inte resulterat 

i bättre skolresultat. En andra hypotes är att nedgången är en följd av förändrade organisationer 

men någon studie som ger stöd för denna hypotes har inte kommit till vår kännedom. 

En tredje hypotes är att nedgången i skolprestationer beror på den ökade förekomsten 

av psykosomatiska besvär som påvisats under perioden (21). Om en gemensam faktor kan 

identifieras som förklarar både försämringen av skolprestationer och den ökade förekomsten 

av psykosomatiska besvär öppnar det möjlighet till effektiva åtgärder. Det är därför 

motiverat att genomföra samlade analyser av utvecklingen som omfattar både skolpresentationer 

och hälsoaspekter för att identifiera effektiva motåtgärder. 

Skolan har ytterligare mål, som till exempel att eleverna ska få sociala färdigheter, skolas 

i kritisk tänkande och förmåga att självstädigt hämta in kunskaper, men till stor del saknas 

möjligheten att följa utvecklingen inom dessa områden via tidsserier.




Mål, inriktning och aktörer inom politikområdet 


En genomgång av vetenskaplig litteratur visar att exempelvis föräldrastöd, personal- och 

lärartäthet i förskola och skola, särskilda pedagogiska insatser samt lärarnas kompetens 

har betydelse för barns och ungdomars skolprestationer och psykiska hälsa (5). Men det är 

svårt att direkt översätta resultat från internationella experimentella studier och dra slutsatser 

om vilken effekt insatsen skulle ha om den används i Sverige. 





En del av politiken har varit inriktad på att förbättra informationen om och uppföljningen 

av elevernas studieutveckling i grundskolan (8). Detta tycks ligga i linje med vad forskningen 

säger gör skolor framgångsrika. 



Skolverket är central förvaltningsmyndighet för det offentliga skolväsendet för barn, ungdomar 

och vuxna samt för förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. Skolverkets roll 

i det svenska utbildningssystemet är att ange mål för att styra, informera, påverka samt 

granska och förbättra. Myndigheten för skolutveckling (MSU) ska hjälpa kommuner och 

andra huvudmän att utveckla verksamheten så att de nationellt fastställda målen och likvärdighet 

i utbildningen uppnås. 

Ett huvuduppdrag i Myndigheten för skolutvecklings breda skolutvecklingsuppdrag är 

att främja utvecklingen i socialt och etniskt segregerade områden. Under 2001–2002 

inledde det dåvarande Skolverket dialoger med kommuner för att utveckla skolan, och 

uppdraget redovisades den 1 oktober 2003. I de nuvarande dialogerna är utvecklingen av 

basfärdigheterna (svenska, språk och matematik) prioriterade. För respektive basfärdighet 

har MSU gjort kartläggningar, anordnat mötesplatser och seminarier samt tagit fram stödmaterial. 

MSU har också ett särskilt uppdrag att undersöka situationen för elever som 

kommer till Sverige sent under sin skoltid. Skolverket har bland annat redovisat en analys 

av varför elever med utländsk bakgrund får sämre utbildningsresultat än elever med 

svensk bakgrund.


MSU för också ut kunskap till kommuner om hälsa, lärande och trygghet, har initierat 

en högskolekurs med ett tvärvetenskapligt perspektiv samt tagit fram ett stödmaterial. 

MSU driver vidare en särskild satsning på mötet mellan lärare och elev i Lycksele och 

Skellefteå respektive en särskild satsning på samarbetet mellan skola och föräldrar. MSU 

har också ansvar för den statliga rektorsutbildningen. 


Myndigheten för skolutveckling pekar på att metoder behöver utvecklas som främjar ett 

gott arbetsklimat, och att lärarnas kompetens inom flera områden behöver förbättras. 

Det finns en stor mängd internationell folkhälsovetenskaplig forskning kring skola, 

kompetenser och hälsa. FHI anser att denna forskning behöver sammanställas systematiskt 

ur ett svenskt perspektiv. En aspekt som det finns tydligt stöd för är att skolor med tydliga 

mål och återkoppling till eleven på elevens prestationer har de bästa effekterna.


5.5 Barns kompetenser och insatser på regional och 

lokal nivå 


Statens folkhälsoinstitut föreslår att kommunerna med stöd från nationella aktörer använder 

både forskningsbaserade metoder och forskningsbaserade indikatorer i takt med ytterligare 

svenska sammanställningar av den internationella forskningen.



Elevernas betyg i grundskolan blir allt sämre enligt Skolverket. Medelvärdet för andelen 

elever i årskurs nio med minst betyget godkänd i samtliga ämnen 1998–2004 var 72,4 procent 

för pojkarna och 79,8 för flickorna. Elever vars mamma endast hade förgymnasial 

utbildning klarade sig sämre (59,5 %) än elever vars mamma hade eftergymnasial utbildning 

(87,6 %). Bland elever med utomnordiskt ursprung hade en lägre andel minst betyget 

godkänd i samtliga ämnen än elever med nordiskt ursprung. 

Myndigheten för skolutveckling genomför skolutvecklingsdialoger med kommuner. I 

de nuvarande dialogerna är utvecklingen av basfärdigheterna (svenska, språk och matematik) 

prioriterade. Ett huvuduppdrag i myndighetens breda skolutvecklingsuppdrag är att 

främja utvecklingen i socialt och etniskt segregerade områden. Skolverket har bland annat 

analyserat orsakerna till att elever med utländsk bakgrund får sämre utbildningsresultat än 

elever med svensk bakgrund. 

Statens folkhälsoinstitut har identifierat följande utvecklingsbehov 

• att den stora mängd internationell folkhälsovetenskaplig forskning som i dag finns 

kring skola, kompetenser och hälsa bör sammanställas systematiskt ur ett svenskt perspektiv 

• att kommunerna bör stöttas i att använda både forskningsbaserade metoder och forskningsbaserade 

indikatorer på området.

Referenser 


1. Aronen ET, Kurkela SA. Long-term effects of an early home-based intervention. J Am 

Acad Child Adolesc Psychiatry 1996;35(12):1665-72. 

2. Andalibi Andersson L, Hagekull B, Bremberg S. Föräldrastöd i Sverige år 

2002:Delrapport från Regeringsuppdraget Föräldrastöd. Stockholm; 2003. 

3. Skolverket. PISA 2003 - svenska femtonåringars kunskaper och attityder i ett internationellt 

perspektiv. Stockholm: Skolverket; 2004. 

4. Bremberg S, red. Nya verktyg för föräldrar-förslag till nya former av föräldrastöd. 

Stockholm; 2004. 

5. Bremberg S. Hur kan förskolan förbättra barns psykiska hälsa? Stockholm: Statens 

Folkhälsoinstitut; 2001. 

6. Keating DP, Hertzman C. Developmental health and the wealth of nations: social, 

biological, and educational dynamics. London ; New York: Guilford Press; 1999. 

7. Love JM, Harrison L, Sagi-Schwartz A, van IJzendoorn MH, Ross C, Ungerer JA, et 

al. Child care quality matters: how conclusions may vary with context. Child Dev 

2003;74(4):1021-33. 

8. Prop 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005. 

9. Prop 2004/05:11 Kvalitet i förskolan. 

10. Bäckman LÅ. Förskolan – framtidens arbetsplats. 2004. Hämtad 2005-04-29 från 

http://www.skolutveckling.se/utvecklingsteman/forskola/framtidensarbetsplats/inde 

x.shtml. 

11. Skolverket. Kvalitet i förskolan: allmänna råd och kommentarer. Stockholm: Skolverket; 

2005. 

12. Skolverket, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut. Tänk långsiktigt! En samhällsekonomisk 

modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa. Stockholm: 

Skolverket, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut; 2004. 

13. Sammons PM, P. Thomas, S. Do schools perform consistently across outcome and 

areas? I: Gray J, red. Mergin traditions: The future of research on school effectiveness 

and school improvement. London: Cassels; 1996. 

14. Karasek RT, T. Healthy work, stress, productivity and the reconstruction of working 

life. New York: Basic Books; 1990. 

15. Wennerholm Juslin P, Bremberg S. När barn och ungdomar får bestämma mer påverkas 

hälsan. En systematisk forskningsöversikt. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 

2004. 

16. Eriksson B, Skolverket. Skolan - en arena för mobbning : en forskningsöversikt och 

diskussion kring mobbning i skolan. Stockholm: Skolverket : Liber distribution; 

2002. 

17. Skolverket. Allmänna råd och kommentarer för arbetet med att motverka alla former 

av kränkande behandling. Stockholm: Skolverket : Fritzes kundservice; 2004. 

18. Myndigheten för skolutveckling. Olikas lika värde : om arbetet mot mobbning och 

kränkande behandling. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling; 2003.


19. Kuh DP, C. Bartley, M. Social pathways between childhood and adult health. I: Kuh D, 

red. A life course approach to chronic disease epidemiology. Oxford: Oxford University 

Press; 1997. 

20. Kjellström K. Nationella utvärderingen av grundskolan 2003, Ämnesrapport till 

Rapport 251, Matematik årskurs 9. Stockholm: Skolverket; 2005. 

21. Danielsson D. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/02. Statens folkhälsoinstitut; 2004.

Trygga och goda uppväxtvillkor - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?