Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003 - Statens ...

Kommunernas organisation
för folkhälsofrågor år 2003
Anette Hamerslag
statens folkhälsoinstitut
www.fhi.se

Kommunernas organisation
för folkhälsofrågor år 2003
Anette Hamerslag
statens folkhälsoinstitut
www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut r 2004:21
issn: 1651-8624
isbn: 91-7257-279-5
författare: anette hamerslag
karta: statens folkhälsoinstitut och metria umeå
grafisk produktion: sandler mergel
tryck: edita, västerås 2004

Innehåll
Förord ______________________________________________________________________5
Sammanfattning ______________________________________________________________7
Summary ____________________________________________________________________8
Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003 ______________________________9
Bakgrund ____________________________________________________________________9
Syfte ________________________________________________________________________9
Metod ______________________________________________________________________9
Resultat ____________________________________________________________________11
Skriftlig, övergripande handlingsplan/policy ________________________________________11
Åtgärdsprogram kopplade till handlingsplanen ____________________________________12
Öronmärkta verksamhetspengar ________________________________________________13
Folkhälsoråd__________________________________________________________________13
Folkhälsosamordnare eller hälsoplanerare ________________________________________16
Uppföljning av folkhälsoarbetet __________________________________________________18
Stadsdelarnas resultat ________________________________________________________19
Övriga kommentarer __________________________________________________________23
Sammanfattande diskussion ____________________________________________________25
Referenser __________________________________________________________________27
Bilagor ______________________________________________________________________28
Bilaga 1. Följebrev – kommun __________________________________________________28
Bilaga 2. Pappersenkät – kommun ______________________________________________29
Bilaga 3. Svenska Kommunförbundets kommungruppsindelning ______________________35
Bilaga 4. Åtgärdsprogram per målområde__________________________________________37

4 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor

Förord
Statens folkhälsoinstitut har till huvuduppgift att förbättra folkhälsan. Detta ska åstadkommas
genom att ansvara för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering av insatser inom folkhälsoområdet
och att vara ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier på området. Institutets
uppdrag kräver god kännedom om och överblick av folkhälsoarbetet i Sverige. Institutet har redan
tidigare (1995) gjort en kartläggning av kommunernas folkhälsoarbete. Då liksom nu utvecklades
folkhälsoarbetet mycket snabbt. Den nu genomförda undersökningen (2003) gjordes i en tid när
Sverige nyligen fått sitt första nationella folkhälsomål med elva målområden. Statens folkhälsoinstitut
har för avsikt att upprepa den här typen av kartläggning med återkommande intervall.
Svarsfrekvensen blev mycket hög, 97 procent för kommunerna och 90 procent för storstädernas
stadsdelar.
Varmt tack till alla som besvarat enkäten. Det är institutets mening att använda denna kunskap för
att på bästa sätt bemöta kommunernas behov av stöd. Kunskapen kommer även till användning i
arbetet med att ta fram den folkhälsopolitiska rapporten. Resultaten redovisas också kommunvis i
Kommunala basfakta (www.fhi.se).
Rapporten är skriven av Anette Hamerslag, utredare på enheten Demokrati och hälsa.
Avdelningschef Ylva Arnhof, enhetschef Marianne Granath samt utredarna Göran Berleen, Gunnel
Boström, Mia Danielson, Ewa Ekdahl, Karin Melinder och Bengt Sundbaum har gett betydelsefulla
synpunkter. Enkäten utarbetades av Marianne Granath, Ewa Ekdahl, Anette Hamerslag, utredare
Jenny Lagerqvist och administratör Madelen Antonsson. Värdefulla synpunkter på både enkät och
rapport gavs av utredare Karin Nykvist.
gunnar ågren
generaldirektör
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 5

6 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor

Sammanfattning
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 7
Syftet med undersökningen är att få större kunskap om hur det kommunala folkhälsoarbetet är
organiserat. Kartläggningen genomfördes med hjälp av en enkätundersökning sommaren 2003.
Resultaten för kommunerna och för stadsdelarna i de tre storstäderna redovisas. Dessutom redovisas
resultaten utifrån Svenska Kommunförbundets indelning i typkommuner. Vissa jämförelser görs med
Folkhälsoinstitutets undersökning 1995 och Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets
utvärdering av Folkhälsoprogrammet 2001. Svarsfrekvensen år 2003 blev 97 procent för kommunerna
och 90 procent för stadsdelarna. Alla tre storstäderna svarade.
Sammantaget kan konstateras att både kommuner och stadsdelar har en relativt bra organisation
för folkhälsoarbete och kommunernas organisation har stärkts sedan 1995. Främst är det andelen
kommuner med övergripande handlingsplaner som har ökat och sådana finns i dag i 53 procent av
kommunerna. Även andelen kommuner med folkhälsoråd har ökat och dessa finns i dag i 76 procent
av kommunerna. Andelen kommuner med folkhälsosamordnare ligger relativt oförändrat runt 70
procent. 1995 hade 20 procent av kommunerna både hälsoråd, övergripande handlingsplan och hälsosamordnare.
2003 är motsvarande siffra 41 procent. I 23 procent av kommunerna finns såväl folkhälsoråd,
folkhälsosamordnare, en övergripande, skriftlig handlingsplan med koppling till åtgärdsprogram
som öronmärkta verksamhetspengar för folkhälsoarbete samt även en systematisk uppföljning
av folkhälsoarbetet. Vanligast är detta bland de medelstora städerna och övriga mindre kommuner.
Minst vanligt är det bland glesbygdskommunerna, vilka genomgående får lägst värden. Malmö uppfyller
som enda storstad alla dessa kriterier.
Stora skillnader finns mellan typkommunerna och vanligen, men inte alltid, är större och medelstora
städer bäst. Landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner har störst andel folkhälsoråd
med egen budget.
Stockholms stad har genomgående lägre grad av organisation för folkhälsoarbete än de båda övriga
storstäderna. I Stockholm finns varken handlingsplan, folkhälsoråd, folkhälsosamordnare, öronmärkta
pengar för folkhälsoarbete och inte heller sker någon uppföljning av folkhälsoarbete på central
nivå.
Stadsdelarna i Malmö och Göteborg har generellt sett högre grad av organisation för folkhälsoarbete
än kommunerna i övrigt, medan Stockholms stadsdelar genomgående ligger lägre.
Folkhälsorådens roll är främst rådgivande, men allt fler får beslutande mandat. Andelen folkhälsoråd
med politiker har ökat och andelen råd med tjänstemän från landstinget har minskat. Antalet
folkhälsoråd med egen budget har mer än dubblerats sedan 1995. I dag förfogar 57 procent av folkhälsoråden
över en egen budget.
Flest åtgärdsprogram fanns inom målområde 11 (tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel),
målområde 3 (trygga och goda uppväxtvillkor) och målområde 5 (en trygg och säker miljö).
Två tredjedelar av kommunerna följer upp folkhälsoarbetet på minst ett sätt.

8 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
Summary
The aim of this survey has been to find out more about how public health work is organised on the
local level. It took the form of a questionnaire survey in the summer of 2003.
Results from Swedish municipalities and the city districts of the three major cities in Sweden
(Stockholm, Göteborg and Malmö) are presented. Results are also presented based on the Swedish
Association of Local Authorities’classification of so-called ‘type municipalities’. Some comparisons
are drawn with the Institute of Public Health's survey in 1995 and the Swedish Association of Local
Authority’s and the Swedish Federation of County Councils’ evaluation of the Swedish Public Health
Programme in 2001. The response rate in 2003 was 97 per cent for the municipalities and 90 per cent
for the city districts. All three of the major Swedish cities responded.
In brief, we can establish that public health work is relatively well organised in both the municipalities
and the city districts and organisation in the municipalities has been strengthened since 1995. In
particular, the number of municipalities with comprehensive action plans has increased and 53 per
cent now have such a plan. The number of municipalities with a public health council has also
increased and has now reached 76 per cent. The proportion of municipalities with a public health
coordinator remains relatively constant, however, at around 70 per cent. In 1995, about 20 per cent of
the municipalities had a public health council, comprehensive action plan and health coordinator. In
2003, the corresponding figure was 41 per cent. Twenty-three per cent of the municipalities have a
public health advisory service, a public health coordinator, a comprehensive, written action plan
linked to a programme of measures with earmarked funding for public health initiatives and some
form of systematic follow-up. This is most common among medium-sized towns and other smaller
municipalities and least common among sparsely populated municipalities, which consistently have
the lowest values. Malmö is the only major city to fulfil all these criteria.
There are major differences among the type municipalities and normally, but not always, the larger
and medium-sized towns are the best. Rural and other smaller municipalities have the largest number
of public health councils with their own budget.
The extent to which public health work is organised in the City of Stockholm is consistently lower
than the other two major cities. Stockholm has no action plan, public health council, public health
coordinator or earmarked funding for public health initiatives and neither is there any sort of followup
system.
Public health work is generally better organised in the city districts of Malmö and Göteborg than in
the municipalities otherwise, but consistently less well organised in Stockholm city districts.
The role of the public health councils is primarily advisory, but an increasing number of them are
being given decision-making powers. The percentage of public health councils with politicians on
them has increased and those with county council civil servants has decreased. The number of public
health councils with their own budgets has more than doubled since 1995. Today, 57 per cent of the
councils are responsible for their own budgets.
Most action programmes relate to Swedish public health objective domain 11 (tobacco, alcohol,
illicit drugs, doping and gambling addiction), domain 3 (secure and favourable conditions during
childhood and adolescence) and domain 5 (a safe and secure environment).
Two-thirds of the municipalities follow up their public health initiatives in one way or another.

Kommunernas organisation för
folkhälsofrågor år 2003
Bakgrund
1995 undersökte Folkhälsoinstitutet kommunernas folkhälsoarbete. Sedan dess har mycket hänt.
1997 tillsattes en parlamentarisk utredning, Nationella Folkhälsokommittén, med ledamöter från
samtliga riksdagspartier, ett flertal vetenskapligt sakkunniga och representanter från ett antal viktiga
intresseorganisationer. Uppgiften var att utarbeta nationella mål för det svenska folkhälsoarbetet.
Fokus lades vid orsaker till hälsa, det vill säga hälsans bestämningsfaktorer, snarare än vid sjukdomar.
Fördelen är att målen lättare kan påverkas av politiska beslut och olika samhällsinsatser.
Sverige fick 2003 en nationell folkhälsopolitik med tillhörande 11 målområden och folkhälsoarbetet
har därmed fått en starkare ställning.
Folkhälsoinstitutet bildades 1992 med uppgiften att driva nationella hälsoprogram. Ombildningen
till Statens folkhälsoinstitut (FHI) 2001 innebar en ny roll att fungera som ett nationellt
kunskapscentrum när det gäller folkhälsa, följa upp den nationella folkhälsopolitiken och bedriva tillsyn
inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena. Tidigare var allmänheten FHI:s målgrupp, i dag
ska FHI utgöra ett stöd för kommuner och landsting i deras arbete med folkhälsofrågor.
Sedan 1995 har naturligtvis mycket hänt även på lokal nivå, samtidigt som FHI:s uppdrag kräver
god kännedom om och överblick över folkhälsoarbetet i Sverige.
Syfte
Syftet med undersökningen var att få större kunskap om hur det kommunala folkhälsoarbetet är
organiserat. Kunskapen är värdefull för att institutet på bästa sätt ska kunna stödja och underlätta
kommunernas folkhälsoarbete. Kunskapen är också betydelsefull inför den samlade uppföljningen
av folkhälsomålet och stora delar av kartläggningen redovisas kommunvis i Kommunala basfakta för
folkhälsoplanering (KBF) som finns på institutets hemsida (www.fhi.se).
Metod
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 9
Kartläggningen gjordes med hjälp av en enkät sommaren 2003 (se bilaga 1–2). Olika versioner av
enkäten skickades till samtliga kommunstyrelser samt till stadsdelsnämnder/motsvarande i storstadskommunerna
Stockholm, Göteborg och Malmö.
Kommunernas resultat redovisas övergripande samt utifrån Svenska Kommunförbundets indelning
i typkommuner. De olika typkommunerna är storstad, förortskommun, större stad, medelstor
stad, industrikommun, landsbygdskommun, glesbygdskommun, övrig större kommun och övrig mindre
kommun (se bilaga 3). Resultaten för stadsdelarna i de tre storstäderna redovisas under ett eget
kapitel.
Jämförelser görs med 1995 års enkätundersökning (Danielson & Marklund, 1996), där så är
möjligt. Den undersökningen fick en svarsfrekvens på 86 procent. Några jämförelser görs även med
Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets uppföljning av Folkhälsoprogrammet 2001
(Svenska Kommunförbundet & Landstingsförbundet, 2002). Svarsfrekvensen låg där på 85 procent.
Respondenterna uppmanades i följebrevet att besvara enkäten elektroniskt. Genom lösenord
kunde de besvara den elektroniska versionen on-line via webben. På så sätt slapp de se frågor som
inte berörde dem och FHI sparade stansningsarbete. Respondenterna hade möjlighet att besvara en
bifogad pappersversion av enkäten och returnera via svarskuvert. Av kommunerna valde 48 procent

10 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
att svara via elektronisk enkät, av stadsdelarna 59 procent.
Den elektroniska versionens frågeformuleringar avvek inte från pappersenkäten. Däremot
behövde frågorna i den elektroniska versionen av tekniska skäl delas upp i fler delfrågor.
Ytterligare en skillnad mellan de olika enkäterna var att respondenten i den elektroniska versionen
automatiskt länkades vidare till korrekt följdfråga, medan pappersenkäten krävde att respondenten
själv läste eventuella anvisningar vid respektive fråga för att veta vilken följdfråga som var aktuell.
Pappersenkäten innehöll 19 frågor och den elektroniska enkäten 26 (till kommunerna) respektive
24 (till stadsdelarna). Fasta svarsalternativ var vanligast i enkäten, men även öppna svarsalternativ
förekom. Frågorna formulerades med avsikten att kunna göra jämförelser med tidigare undersökningar.
Frågorna handlade bland annat om kommunens organisation för folkhälsofrågor, det vill säga folkhälsoråd
och folkhälsosamordnare. Även frågor kring handlingsplaner, åtgärdsprogram, ekonomi
och uppföljning av folkhälsoarbetet fanns med.
Efter 2 skriftliga påminnelser kom svar ifrån 279 av 287 kommuner (storstadskommunerna
undantagna) och 44 av 49 stadsdelar. Det innebär en svarsfrekvens på 97 procent för kommunerna
och 90 för stadsdelarna. Alla stadsdelar i Malmö svarade. Från Göteborg saknas svar från 2 stadsdelar
och från Stockholm 3.
Troligen utgörs bortfallet av kommuner som saknar organisation för folkhälsofrågor. En utgångspunkt
vid jämförelse med undersökningen 1995 är att bortfallet ser ungefär likadant ut avseende
organisation för folkhälsoarbete.
Det finns små skillnader mellan vilka typkommuner som besvarat enkäten. Alla storstäder, större
städer, industrikommuner och övriga större kommuner har svarat. Lägst andel svar finns bland övriga
mindre kommuner, varav det saknas svar från 4 kommuner (dvs. en svarsfrekvens på 90 %). Från
övriga typkommuner saknas svar från 1–2 kommuner.
Internbortfallet på enskilda frågor är inte stort. Vanligen ligger det mellan 0 och 3 kommuner per
fråga. När det gäller frågan om kommunen har öronmärkta pengar för folkhälsoarbete och vilken roll
folkhälsorådet har är bortfallet 8 kommuner, vilket är det näst högsta internbortfallet. Det högsta
internbortfallet finns på frågan om till vilken nämnd folkhälsorådet (med uppgiften att vara rådgivande)
är rådgivande till. Det bortfallet kan troligen delvis förklaras av att det inte är en nämnd rådet
är rådgivande till.
Om inget annat framgår presenteras procentsiffror i relation till andelen som besvarat den aktuella
frågan.

Resultat
Skriftlig, övergripande handlingsplan/policy
Allt fler kommuner har handlingsplan för folkhälsa
Drygt hälften av kommunerna har en skriftlig, övergripande handlingsplan/policy för folkhälsoarbetet.
Ökningen av andelen kommuner med övergripande handlingsplaner sedan år 1995 är kraftig.
Jämförelse med siffrorna från åren 1995 och 2001 kräver dock hänsynstagande till att frågan formulerades
annorlunda då. 2003 preciserades att det var skriftliga övergripande handlingsplaner som
efterfrågades. Detta stärker dock bilden av en ökning av övergripande handlingsplaner sedan 1995
och förklarar att det inte är en reell minskning sedan 2001.
Av dem som i dag uppgav sig ha en handlingsplan var 12 procent antagna samma år (2003) och 18
procent året innan (2002). 12 procent uppgav spontant att handlingsplanen var under utveckling, revidering
eller framtagning.
%
100
80
60
40
20
0
26
59
1995 2001 2003
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 11
53
Figur 1. Andelen kommuner (i procent) som har övergripande handlingsplan för folkhälsoarbetet åren 1995 (n = 241),
2001 (n = 235) och 2003 (n = 273). OBS! 2003 preciserades frågan till skriftliga handlingsplaner.
Glesbygdskommunerna har lägst andel med övergripande handlingsplan för folkhälsa (9 av 27, dvs.
33 %) medan medelstora kommuner och större städer har högst andel kommuner med handlingsplaner
(24 av 38, dvs. 63 %, respektive 16 av 26, dvs. 62 %).
Göteborg har på central nivå en skriftlig övergripande handlingsplan/policy för folkhälsoarbetet
från 1998. Även Malmö har en sådan plan från 1995, men en översyn pågick vid tiden för undersökningen.
Stockholm har ingen central plan, men stadens förvaltningar har fått uppdraget att ta fram
en sådan.
Många kommuner har handlingsplanen gemensam med andra aktörer
Av de kommuner som har en handlingsplan uppgav över hälften att den är gemensam med landstinget,
en andel som har minskat jämfört med åren 1995 och 2001. Antalet kommuner med handlingsplan
gemensam med andra kommuner har däremot ökat sedan 1995. I nuvarande undersökning ställs
även frågan om handlingsplanen är gemensam med någon annan myndighet/organisation, varvid 22
procent uppgav att så är fallet. I första hand är den gemensam med försäkringskassan, arbetsförmedlingen,
polisen eller primärvården (i fallande ordning).

12 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
%
100
80
60
40
20
0
71
7
67
1995 2001 2003 År
57
14
Figur 2. Andel kommuner med handlingsplan (i procent) som har handlingsplanen gemensam med andra aktörer åren 1995
(n = 62), 2001 (n = 139) och 2003 (n = 144). Frågan om andra myndigheter/organisationer ställdes varken 1995 eller 2001.
År 2001 ställdes inte heller frågan om andra kommuner.
Ingen storstad uppgav sig ha handlingsplanen gemensamt med någon annan av ovanstående organisationer.
Däremot uppgav 35 procent av de stadsdelar som har handlingsplan att den är gemensam med
den egna staden centralt.
Åtgärdsprogram kopplade till handlingsplanen
22
Landstinget
Andra kommuner
Andra
myndigheter/organisationer
Av de 144 kommuner som har handlingsplaner har 62 procent även åtgärdsprogram med koppling till
planen.
De som uppgav sig ha åtgärdsprogram kopplade till den övergripande handlingsplanen fick
besvara den öppna frågan: ”Inom vilka områden?” De öppna svaren har i efterhand kategoriserats och
sorterats under de elva nationella målområdena för folkhälsa (se bilaga 4).
Flest åtgärdsprogram fanns inom målområde 11, om man slår ihop ”Minskat bruk av tobak och
alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och doping och minskade skadeverkningar av överdrivet
spelande”. Dock nämndes inte spel. Näst vanligast var åtgärdsprogram inom målområde 3 ”Trygga
och goda uppväxtvillkor” och målområde 5 ”Sunda och säkra miljöer och produkter”, främst med
inriktning mot allergiförebyggande och skadeförebyggande arbete. Brottsförebyggande arbete kan
sorteras antingen under målområde 5 eller målområde 2 ”Ekonomisk och social trygghet”. I figur 3
redovisas det för sig. Ingen kommun uppgav sig ha åtgärdsplan inom målområde 6 ”En mer hälsofrämjande
hälso- och sjukvård” eller målområde 7 ”Gott skydd mot smittspridning”. Dessa ämnen
associeras oftare till landstingens verksamhet. Handlingsprogram för sexuellt överförbara sjukdomar
finns i de flesta landsting (Statens folkhälsoinstitut, 2001).
%
100
80
60
40
20
0
8
3
44
15
46
0 0
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
Figur 3. Andelen åtgärdsprogram (i procent) som kan sorteras under respektive målområde 2003.
6
26
13
Jämförelse med 1995 års undersökning försvåras av att frågorna skiljer sig. 1995 efterfrågades handlingsplaner
för några särskilda folkhälsoområden. 2003 efterfrågades åtgärdsplan med koppling till
övergripande handlingsplan. Det kan konstateras att det för båda åren är inom samma tre målområden
som det är vanligast att kommunerna har åtgärdsprogram: 3. ”Trygga och goda uppväxtvillkor”,
5. ”Sunda och säkra miljöer och produkter” samt 11. ”Minskat bruk av tobak och alkohol, ett
samhälle fritt från narkotika …”. Däremot kan inga jämförelser av förändringar över tid göras.
54
22
Äldre
12
Brottsförebyggande

Bland landsbygdskommuner och medelstora städer är det vanligast förekommande med åtgärdsprogram
kopplade till handlingsplanen (75 % av dem med handlingsplan, dvs. 9 av 12 landsbygdskommuner
och 18 av 24 medelstora städer). Bland glesbygdskommunerna är det minst vanligt, 2
av 9 (22 % av dem med handlingsplan) glesbygdskommuner har åtgärdsprogram med koppling till
denna.
Av storstäderna är det bara Malmö som har åtgärdsprogram kopplade till den övergripande handlingsplanen/policyn.
Program finns både med inriktning mot tobak, alkohol, droger, sexuell hälsa,
skador, kvinnofrid och brottsförebyggande arbete.
Öronmärkta verksamhetspengar
150 av kommunerna (56 % av de svarande) uppgav sig ha öronmärkta verksamhetspengar för folkhälsoarbete.
Bland medelstora och övriga mindre kommuner är detta vanligast (25 av 38, dvs. 66 %, respektive
24 av 36, dvs. 67 %). Minst vanligt är pengar öronmärkta för folkhälsoarbete bland glesbygdskommunerna
(9 av 26, dvs. 35 %).
Malmö och Göteborg hade öronmärkta pengar för folkhälsoarbete, medan det saknades i
Stockholm.
Folkhälsoråd
Andelen kommuner med tvärsektoriellt organ, folkhälsoråd eller dylikt, som arbetar med folkhälsofrågor
har ökat sedan 1995.
%
100
80
60
40
20
0
60
Figur 4. Andelen kommuner (i procent) med tvärsektoriellt organ, folkhälsoråd eller dylikt, som arbetar med folkhälsofrågor
åren 1995 (n = 246) och 2003 (n = 275).
I högst grad förekommer folkhälsoråd i större städer (23 av 26, dvs. 88 %). Även bland övriga större
kommuner och bland industrikommuner är folkhälsoråd vanligare (25 av 31, dvs. 81 %, respektive 44
av 53, dvs. 83 %). Bland förorts- och glesbygdskommuner är det minst vanligt med folkhälsoråd (21
av 34, dvs. 62 %, respektive 17 av 27, dvs. 63 %).
Malmö och Göteborg har en motsvarighet till folkhälsoråd, men i Stockholm saknas detta. I
Malmö är det folkhälso-, vård- och omsorgsberedningen som har den rollen och i Göteborg finns en
styrgrupp för Healthy Cities.
Det heter numera folkhälsoråd
76
1995 2003
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 13
Benämningarna på dessa tvärsektoriella organ varierar betydligt mindre än tidigare. Den dominerande
benämningen är i dag folkhälsoråd (117) och den näst vanligaste utgör hälsoråd (22). 1995 var
hälsoråd den vanligaste beteckningen.

14 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
Folkhälsoråden är vanligast under kommunstyrelsen
Folkhälsoråden i kommunerna är vanligen organisatoriskt kopplade till kommunstyrelsen. Även
1995 var det vanligast att råden löd under kommunstyrelsen och ett 30-tal uppgav sig lyda under fler
än en instans (Danielson & Marklund, 1996).
1995 uppgavs en tredjedel av råden lyda under landstinget, medan detta 2003 rapporterades via
öppna svar endast av något enstaka råd. Att detta skulle kunna vara en verklig utveckling, trots skillnaden
på svarsalternativen, bekräftas av en kvalitativ studie och verkar ha skett redan före 1998
(Hellmark & Tykesson, 1999).
När folkhälsoråden är kopplade till en kommunal nämnd uppgavs både 1995 och 2003 vanligen
social-, fritid/kultur- respektive miljö/byggnadsnämnd. De öppna svaren indikerar att flera kommuners
folkhälsoråd är kopplade till någon form av samverkansorgan. 1995 uppgavs 20 kommuners
råd vara ”självständiga” eller rena ”samarbetsorgan”. Liknande förhållande förefaller gälla även i
dag.
%
100
80
60
40
20
0
51
17
32
Figur 5. Andelen folkhälsoråd (i procent) som är organiserade under/lyder under kommunstyrelse, kommunal nämnd
respektive annanstans åren 1995 (n = 148) och 2003 (n = 206). OBS! frågorna skiljer sig mellan de två åren och
svarsalternativet ”lokal hälso- och sjukvårdsnämnd, landstinget” fanns inte 2003. Flera svarsalternativ kunde anges 1995.
Jämförelser mellan åren 1995 och 2003 bör ske med viss reservation, eftersom frågornas formulering
och svarsalternativ delvis skiljer sig åt. 2003 var frågan: ”Var i organisationen finns folkhälsorådet/motsvarande?”
1995 formulerades frågan: ”Vilken ställning har folkhälsorådet/motsvarande i
organisationen? Det lyder under …”. Svarsalternativet ”lokal hälso- och sjukvårdsnämnd, landstinget”
fanns med 1995, men inte 2003. År 1995 kunde flera svarsalternativ anges.
I storstäderna Malmö och Göteborg är folkhälsoråden placerade under kommunstyrelsen.
Folkhälsoråden – främst rådgivande
63
20 19 18
1995 2003 Årtal
Kommunstyrelsen
Kommunalnämnd
Lokal hälso- och
sjukvårdsnämnd, landstinget
Annat
Uppgiften för de flesta folkhälsoråden är att vara rådgivande till kommunstyrelsen. En tredjedel av
folkhälsoråden fyllde dock fler än en funktion. 1995 hade drygt hälften av råden mer än en roll, vilket
hade gått ned till en tredjedel 2003. 16 folkhälsoråd (8 % av råden) uppgav att de hade både en beslutande,
rådgivande och verkställande roll. 19 procent av råden uppgavs ha en annan roll och vanligast
uppgavs ”samordnande roll”, men även andra roller beskrevs, exempelvis ”erfarenhetsspridare.”

%
100
80
60
40
20
0
26
67
31
Figur 6. Andelen folkhälsoråd (i procent) som är beslutande, rådgivande, verkställande respektive har annan roll åren 1995
(n = 148) och 2003 (n = 208). OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges.
Vid indelning i typkommuner skiljer sig landsbygdskommuner och medelstora städer från övriga
genom att de har nästan lika många beslutande råd som rådgivande.
Både i Göteborg och i Malmö är folkhälsorådet rådgivande till kommunstyrelsen. I Malmö finns
dock ett folkhälso-, vård- och omsorgsutskott som fattar vissa beslut.
I allt fler folkhälsoråd finns politiker
26
Den grupp som oftast ingår i folkhälsoråden är tjänstemän från kommunal nämnd/förvaltning och
sedan politiker från kommunstyrelsen. Tjänstemännen kommer från en mängd olika nämnder och
förvaltningar, vanligast är social-, barn/ungdoms-, utbildnings-, kultur/fritids-, vård/omsorgs- och
miljö/byggnadsnämnd eller förvaltning.
I de flesta råden ingår dessutom representanter från primärvården, tjänstemän från landstinget,
politiker från landstinget, politiker från kommunal nämnd/förvaltning och representanter från försäkringskassan
(i fallande ordning).
Andra grupper som också förekommer i råden är representanter från skolan, arbetsförmedlingen
och frivilliga organisationer (också i fallande ordning).
Ett fåtal (7) uppgav att endast en av ovanstående kategorier ingick i rådet och då vanligast politiker
från kommunstyrelsen (4). I sexton folkhälsoråd ingick alla ovanstående kategorier.
Tabell 1. Andel folkhälsoråd (i procent) som har representanter från olika instanser åren 1995 och 2003. OBS! flera
svarsalternativ har kunnat anges
1995 2003
(n = 148) (n = 208)
Politiker
Kommunstyrelsen 61 81
Kommunal nämnd/förvaltning 40 53
Landstinget
Tjänstemän
34 56
Kommunal nämnd/förvaltning 89 86
Landstinget
Andra myndigheter/organisationer
75 61
Arbetsförmedlingen 38 33
Frivilliga organisationer 20 22
Försäkringskassan 60 50
Primärvården 70 63
Skolan 46 42
Annat 47 45
32
1995 2003 Årtal
62
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 15
25
19
Beslutande
Rådgivande
Verkställande
Andelen folkhälsoråd med politiker har ökat. Däremot är andelen folkhälsoråd med tjänstemän från
nämnd/förvaltning relativt oförändrad och andelen råd med tjänstemän från landstinget har minskat.
Andelen råd med representanter från försäkringskassan verkar också ha minskat. Bland andra rep-
Annat

16 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
resentanter som uppgavs båda åren var polis, företagshälsovård friskvård, näringsliv, kyrka och apotek
de vanligaste. År 2003 nämndes även folkhälsoplanerare och tandläkare. Andelen folkhälsoråd med
polisen representerad har ökat från 10 procent 1995 till 20 procent 2003.
Lägg märke till att antalet alltid är högre 2003 jämfört med 1995, även när andelen folkhälsoråd
med representation från en viss grupp har minskat. Förklaringen är att det totala antalet folkhälsoråd
ökat.
Både i Malmös och Göteborgs folkhälsoråd ingår politiker från kommunstyrelsen. I Malmös ingår
även politiker från stadsdelsfullmäktige och i Göteborg även politiker från miljönämnden.
Allt fler folkhälsoråd har egen budget
Av folkhälsoråden förfogar 116 (57 %) över en egen budget. Det betyder att 40 procent av landets
kommuner har folkhälsoråd med egen budget. Antalet folkhälsoråd med egen budget har mer än dubblerats
sedan 1995 då det fanns 54 folkhälsoråd med egen budget.
Stora skillnader finns mellan typkommunerna. Landsbygdskommuner och övriga mindre kommuner
har störst andel råd med egen budget (17 av 20, dvs. 85 %, respektive 23 av 29, dvs. 79 %).
Glesbygdskommuner har lägst andel råd med egen budget (3 av 17, dvs. 18 %).
Göteborgs folkhälsoråd (styrgrupp för Healthy Cities) har en egen budget. Malmös råd (folkhälso-,
vård- och omsorgsberedningen) har inte det, men det finns ett särskilt anslag varifrån medel kan
begäras för särskilda insatser.
Folkhälsosamordnare
Andelen kommuner med folkhälsosamordnare förefaller ligga relativt oförändrat runt 70 procent.
%
100
80
60
40
20
68
0
1995 2001 2003 Årtal
Figur 7. Andel kommuner (i procent) som har folkhälsosamordnare, hälsoplanerare eller annan tjänsteman, verksam i
kommunen med speciell uppgift att stimulera folkhälsoarbetet. Jämförelse mellan åren 1995 (n = 241), 2001 (n = 244) och
2003 (n = 273).
Bland glesbygdskommunerna finns lägst andel folkhälsosamordnare (13 av 27, dvs. 48 %). Högst
andel kommuner med samordnare finns bland de större städerna (21 av 26, dvs. 81 %). Övriga kommungrupper
varierar mellan 70 och 79 procent.
Både Malmö och Göteborg har en folkhälsosamordnare, men inte Stockholm.
Finansiering av folkhälsoplanerartjänsten
74
Vanligast bland kommunerna är att tjänsten som folkhälsosamordnare eller liknande finansieras av
både kommunen och landstinget/regionen. 2001 års undersökning visar att det redan då var vanligast
och en svag ökning av detta finansieringssätt kan skönjas. Andelen folkhälsosamordnartjänster i
kommunerna som finansieras enbart av landstingen förefaller minska, medan andelen finansierade av
kommunen förefaller öka.
71

%
100
80
60
40
20
0
28
34
38
Figur 8. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) som finansieras av kommun eller landsting/region respektive
kommun och landsting/region gemensamt åren 2001 (n = 180) och 2003 (n = 194).
I större städer, övriga större kommuner samt glesbygd finansieras folkhälsosamordnartjänsten i
högre grad av kommunen än av landsting och kommun gemensamt. Detta är ett intressant men svårtolkat
resultat med tanke på skillnaderna i förutsättningar för de olika kommungrupperna. Bland
större städer finansieras ingen tjänst enbart av landstinget, kommunen är alltid antingen medfinansiär
eller ensam finansiär. Bland industrikommunerna är det minst vanligt att tjänsten finansieras enbart
av kommunen. Där är det till och med vanligare att landstinget finansierar tjänsten. I glesbygdskommunerna
är det lika vanligt att tjänsten finansieras endast av kommunen som endast av landstinget.
Tabell 2. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) inom olika typkommuner som finansieras av kommun eller
landsting/region respektive kommun och landsting/region gemensamt år 2003
Kommun Landsting/ Både kommun och
region landsting/region
Förortskommuner (n = 25) 36 16 48
Glesbygdskommuner (n = 13) 38 38 23
Industrikommuner (n = 38) 18 37 45
Landsbygdskommuner (n = 22) 32 23 45
Medelstora städer (n = 28) 43 11 46
Större städer (n = 21) 52 0 48
Övriga mindre kommuner (n = 26) 31 27 42
Övriga stora kommuner (n = 21) 43 19 38
Både i Malmö och Göteborg finansieras tjänsten av staden.
1995 ställdes inte frågan om finansiering. Däremot frågade man om tjänsten betydde anställning
hos kommunen eller hos landstinget. Det visade sig då att 78 procent av tjänsterna innebar anställning
hos landstinget, 18 procent hos kommunen och 4 procent hos både kommun och landsting.
Tjänstens omfattning
35
2001 2003 Årtal
22
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 17
43
Kommunen
Landstinget/regionen
Både kommun och
landsting/region
Hälften av folkhälsosamordnartjänsterna som rapporterats omfattar en heltid eller mer. Mer än en
heltid bör tolkas som flera tjänster. Minst en heltid finns i 99 kommuner, det vill säga 34 procent av
landets alla kommuner.
%
100
80
60
40
20
0
13
Mer än en
heltid
38
En heltid Minst en
halvtid
Tjänstens omfattning
24 24
Mindre än en
halvtid
Figur 9. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) som omfattar mer än heltid, en heltid, minst en halvtid respektive
mindre än en halvtid år 2003 (n = 193).

18 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
Bland medelstora och större städers folkhälsosamordnare är det mest vanligt med tjänster på en heltid
eller mer (20 av 28, dvs. 71 %, respektive 16 av 21, dvs. 76 %). Bland glesbygdskommunernas är det
minst vanligt (3 av 13, dvs. 23 %).
I Malmö är folkhälsoplanerartjänsten en heltid och i Göteborg mer än en heltid.
Tjänstens placering
Vanligaste placeringen av folkhälsoplanerartjänsten är i kommunledningen, men nästan lika vanligt
är det i någon förvaltning. De vanligaste förvaltningarna är social- och kultur/fritidsförvaltningen. Av
dem som uppgav att tjänsten är placerad någon annanstans uppgav de flesta landstinget.
%
100
80
60
40
20
0
44
I kommunledning I en förvaltning
Tjänstens placering
Annanstans
Figur 10. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) med placering i kommunledning, förvaltning alternativt någon
annanstans år 2003 (n = 194). OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges.
I större städer och övriga stora kommuner är det vanligast att ha folkhälsosamordnartjänsten placerad
i kommunledningen (14 av 21, dvs. 67 %, respektive 13 av 21, dvs. 62 %). Minst vanligt är det i glesbygdskommuner
och övriga mindre kommuner (4 av 13 respektive 8 av 26, dvs. 31 %).
Både i Malmö och i Göteborg är tjänsten placerad i kommunledningen.
Uppföljning av folkhälsoarbetet
38
24
Drygt en tredjedel av kommunerna uppgav att folkhälsoarbetet inte följs upp systematiskt. 170 kommuner
följer upp folkhälsoarbetet på minst ett sätt. Vanligast är att man följer upp arbetet på ett sätt,
men 42 kommuner använder sig av minst två olika metoder.
Vanligaste sättet att följa upp folkhälsoarbetet är via årsredovisningen. 12 procent av kommunerna
följer upp arbetet via välfärdsbokslut och 26 procent följer upp på annat sätt, exempelvis genom verksamhetsberättelse,
revidering av handlingsplanen, utvärdering av större projekt/program, varianter av
välfärdsbokslut eller rapport från folkhälsoråd/program/projekt till kommunstyrelse/nämnd.
%
100
80
60
40
20
0
41
Ja, via årsredovisning Ja, via välfärdsbokslut Ja, på annat sätt
12
Metod för systematisk uppföljning
Figur 11. Andelen kommuner (i procent) som systematiskt följer upp folkhälsoarbetet via årsredovisning, välfärdsbokslut eller
annat sätt 2003 (n = 270). OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges.
Undersökningen 2001 utgjorde en uppföljning av Svenska Kommunförbundets och Landstingsförbundets
”Folkhälsoprogram” och välfärdsbokslut studerades särskilt. Därför differentierades frågan
26

om välfärdsbokslut. 29 kommuner hade fattat beslut om att ta fram välfärdsbokslut, 49 kommuner
hade påbörjat en införandeprocess, 10 kommuner hade tagit fram ett välfärdsbokslut och i 34 kommuner
var välfärdsbokslut under utarbetande (Svenska Kommunförbundet & Landstingsförbundet,
2002). Totalt hade 76 kommuner svarat ja på någon av frågorna kring välfärdsbokslut.
De kommuntyper som i lägst utsträckning följer upp sitt folkhälsoarbete är glesbygdskommuner.
Där följs arbetet upp i 12 av 33 kommuner, det vill säga 46 procent. Vanligast är uppföljning i de
större och medelstora städerna, där det sker i 21 av 26 (81 %) respektive 28 av 38 kommuner (74 %).
Årsredovisning används särskilt i landsbygds- respektive industrikommuner (15 av 28, dvs. 54 %,
respektive 25 av 53, dvs. 47 %). Välfärdsbokslut används särskilt i större städer och av landsbygdskommuner
(7 av 26, dvs. 27 %, respektive 6 av 28, dvs. 21 %). Övriga kommuntyper använder välfärdsbokslut
som uppföljning i lägre grad (upp till 10 %).
Både Malmö och Göteborg följer systematiskt upp folkhälsoarbetet centralt inom staden. I
Göteborg sker uppföljningen via välfärdsbokslut och i Malmö via både års- och välfärdsredovisning.
I Stockholm sker inte någon systematisk uppföljning på central nivå.
Stadsdelarnas resultat
I detta kapitel redovisas storstädernas stadsdelars resultat. Eftersom det är en totalundersökning som
redovisas görs beräkningar i procent vilket möjliggör jämförelser mellan stadsdelar och med kommuner.
Skriftlig övergripande handlingsplan
Skriftlig övergripande handlingsplan finns i alla utom en av Malmös stadsdelar och i flertalet av Göteborgs
stadsdelar. I Stockholm fanns handlingsplan i en av stadsdelarna, Rinkeby.
%
100
80
60
40
84
20
0
7
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner
2003
Figur 12. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 19), Malmö (n = 10) och Stockholm (n = 15) respektive kommuner
(n = 273) som har skriftlig övergripande handlingsplan för folkhälsoarbetet 2003.
Drygt en tredjedel av stadsdelarna (35 %, dvs. 9 av 26) med övergripande handlingsplan uppgav att
den är gemensam med den egna staden centralt. Lika många har handlingsplanen gemensamt med
andra myndigheter/organisationer, exempelvis primärvård, apotek och folktandvård.
Åtgärdsprogram
90
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 19
53
Av de 26 stadsdelarna som har övergripande handlingsplan, har 19 (73 %) även åtgärdsprogram kopplade
till planen. Den stadsdel i Stockholm som har handlingsprogram, det vill säga Rinkeby, har även
åtgärdsprogram kopplat till detta.

20 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
%
100
80
60
40
20
0
69
Figur 13. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 16), Malmö (n = 9) och Stockholm (n = 1) respektive kommuner
(n = 273) med skriftlig övergripande handlingsplan för folkhälsoarbetet som även har åtgärdsprogram kopplade därtill 2003.
Öronmärkta pengar för folkhälsoarbete
Nästan lika stor andel av stadsdelarna i Göteborg och Malmö som i kommunerna har öronmärkta
pengar för folkhälsoarbete. I Stockholm har en stadsdel öronmärkta pengar, Östermalm.
%
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Figur 14. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 21), Malmö (n = 10) och Stockholm (n = 18) respektive kommuner
(n = 268) som har öronmärkta pengar för folkhälsoarbete 2003.
Folkhälsoråd
78
100
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner
2003
52 50
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner
2003
6
Folkhälsoråd eller motsvarande finns i 27 (61 %) av 44 svarande stadsdelar. I Göteborg har alla stadsdelar
som svarade folkhälsoråd och i Malmö finns det i 6 av 10 stadsdelar. I Stockholm har 2 av 18
stadsdelar folkhälsoråd, varav ett är vilande.
%
100
100
90
80
76
70
60
50
40
30
60
20
10
0
11
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner
2003
Figur 15. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 19), Malmö (n = 10) och Stockholm (n = 18) respektive kommuner
(n = 275) som har folkhälsoråd 2003.
I stadsdelarna skiljer sig benämningarna mer än i kommunerna, men även här är den mest använda
benämningen folkhälsoråd. Brottsförebyggande råd utgör den näst vanligaste benämningen, men
används ofta i kombination med ordet folkhälsa.
62
56

Bland storstädernas stadsdelars folkhälsoråd, liksom bland kommunernas, är den vanligaste uppgiften
att vara rådgivande. Likheterna mellan folkhälsorådens funktioner i storstädernas stadsdelar
och kommunerna är stora. Möjligen kan det vara så att stadsdelarnas folkhälsoråd i lägre grad än
kommunernas är beslutande.
Tabell 3. En jämförelse mellan andelen folkhälsoråd (i procent) i storstädernas stadsdelar (n=27) respektive övriga kommuner
(n=208) som är beslutande, rådgivande, verkställande
Storstädernas stadsdelar Kommuner
Beslutande 22 32
Rådgivande 63 62
Verkställande 22 25
Annan roll 22 19
Total 129 138
Den grupp som oftast ingår i stadsdelarnas folkhälsoråd är tjänstemän från stadsdelsnämnd/förvaltning.
Politiker från stadsdelsnämnden finns i nästan hälften av råden. I enkäten ställdes inte frågan om
politiker från kommunstyrelsen fanns med i rådet och ingen uppgav heller bland de öppna svaren att
så skulle vara fallet. Landsting/regioner finns i mycket lägre grad representerade i stadsdelarnas råd
jämfört med kommunernas, både gällande tjänstemän och politiker. Även arbetsförmedlingen finns
representerad i lägre utsträckning bland stadsdelarnas råd. Däremot är det vanligare att frivilliga
organisationer ingår i dessa råd.
Tabell 4. En jämförelse (i procent) mellan andelen folkhälsoråd i storstädernas stadsdelar respektive övriga kommuner som
har representanter från olika instanser år 2003. OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges
Storstädernas Övriga
stadsdelar kommuner
(n = 27) (n = 208)
Politiker
Stadsdelsnämnd/förvaltning 48 -
Landsting/region
Tjänstemän
4 53
Stadsdelsnämnd/förvaltning 93 -
Landsting/region
Andra myndigheter/
organisationer
19 61
Arbetsförmedlingen 11 33
Frivilliga organisationer 48 22
Försäkringskassan 48 50
Primärvården 67 63
Skolan 44 42
Annat 56 45
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 21
Egen budget är mindre vanligt hos stadsdelarnas folkhälsoråd jämfört med kommunernas. Endast 7
av 27 (26 %) folkhälsoråd i stadsdelarna har egen budget. Inget av råden i Stockholms stadsdelar har
egen budget, men 3 av 6 råd i Malmös stadsdelar och 4 av 19 råd i Göteborgs stadsdelar har sådana.

22 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
Folkhälsosamordnare
Stadsdelarna i Malmö och Göteborg har folkhälsosamordnare i högre utsträckning än landets kommuner.
Alla 10 stadsdelar i Malmö har folkhälsosamordnare och åtminstone 19 av Göteborgs 21
stadsdelar har folkhälsosamordnare. I Stockholm finns folkhälsosamordnare i 2 av 15 svarande stadsdelar
– Kungsholmen och Östermalm. Stadsdelarna finansierar själva den egna folkhälsoplanerartjänsten,
förutom i en stadsdel i Stockholm där tjänsten finansieras via både kommunen och landstinget/regionen.
%
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
95
Figur 16. Andelen stadsdelar (i procent) i Göteborg (n = 20), Malmö (n = 10) och Stockholm (n = 15) respektive landets övriga
kommuner (n = 273) som har folkhälsosamordnare eller dylikt 2003.
Till skillnad från i kommunerna finns i stadsdelarna ingen folkhälsosamordnartjänst som omfattar
mer än en heltid. Nästan hälften av tjänsterna (48 %) omfattar mindre än en halvtid. I Göteborgs
stadsdelar är folkhälsoplanerarnas tjänster mest omfattande, 4 stadsdelar har en heltid och 8 stadsdelar
har minst en halvtid.
Tabell 5. Andelen folkhälsosamordnartjänster (i procent) som omfattar mer än heltid, en heltid, minst en halvtid respektive
mindre än en halvtid år 2003. Jämförelse mellan placering i stadsdel (n=29) respektive kommun (n=193)
Storstädernas stadsdelar Kommuner
Mer än en heltid 0 13
En heltid 21 38
Minst en halvtid 31 24
Mindre än en halvtid 48 24
Total 100 99
Folkhälsosamordnartjänsten är placerad i stadsdelsförvaltningen/motsvarande, förutom i två fall
(landstinget resp. personalavdelningen).
Uppföljning av folkhälsoarbetet
100
Göteborg Malmö Stockholm Kommuner
2003
I snitt följer 75 procent (33 av 44 svarande) av stadsdelarna upp folkhälsoarbetet systematiskt.
Jämfört med kommunerna använder stadsdelarna välfärdsbokslut i betydligt högre grad och även
årsredovisning är en vanligare uppföljningsmetod.
13
71

Tabell 6. Andelen stadsdelar (i procent) (n=44) som systematiskt följer upp folkhälsoarbetet via årsredovisning,
välfärdsbokslut eller annat sätt 2003. Jämförelse med kommunerna (n=270). OBS! flera svarsalternativ har kunnat anges
Storstädernas stadsdelar Kommuner
Ja, via årsredovisning 61 41
Ja, via välfärdsbokslut 55 12
Ja, på annat sätt 11 26
Nej 25 37
Total 152 116
Alla stadsdelar i Malmö och alla som svarat från Göteborg (19 av 21) uppger att de följer upp folkhälsoarbetet
på något sätt. I Stockholm uppger 4 av 16 svarande (totalt 18 stadsdelar) att systematisk uppföljning
genomförs. I Göteborg används genomgående årsredovisning som metod och flertalet stadsdelar
(13 av 19) använder även välfärdsbokslut. I Malmö används tvärtom välfärdsbokslut av alla
stadsdelarna och hälften av stadsdelarna använder även årsredovisningen som metod för uppföljning.
Övriga kommentarer
Önskat stöd från Statens folkhälsoinstitut
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 23
53 kommuner besvarade den öppna frågan där de uppmanades att ge synpunkter på hur Statens
folkhälsoinstitut kan underlätta kommunernas folkhälsoarbete. Både beröm och förbättringsförslag
framfördes. Kommunala basfakta lyftes fram som en bra service, men behöver marknadsföras mer
eftersom den fortfarande är relativt okänd. Folkhälsostämman ansågs vara värdefull samtidigt som
fler regionala konferenser efterfrågades och även bättre samordning av större konferenser. Tillgång
till föreläsare med pedagogisk förmåga efterfrågades, generaldirektörens OH-bilder fick beröm samtidigt
som fler OH-bilder och annat användbart material, till exempel lättillgängligt utbildningsmaterial
efterfrågades. Angående hemsidan efterfrågades blänkare för nyheter. Institutets förmedling av
kunskaper, forskning och utvärdering av folkhälsostrategiskt arbete uppskattades och omvandlingen
till den nya rollen lyftes fram positivt. Önskemål om information om var man söker medel till projekt
samt uppmaning att bidra med medel framfördes också.
Utöver ovanstående efterfrågades av enstaka:
• bättre samverkan med andra myndigheter och uppmaning till närliggande myndigheter att ta en
mer aktiv roll i folkhälsoarbetet,
• nätverkssida för samordnare att ställa direkta frågor och dela med sig av tips,
• uppmuntran och stöd till folkhälsorådets arbete,
• profilering av folkhälsofrågor och att ledande politiker uppmärksammas på folkhälsofrågorna,
• utveckling av konkreta planerings- och uppföljningsverktyg och förmedling av bra metoder för
kommunalt arbete,
• nätverksträffar mellan olika professioner,
• viktigt att institutet lyssnar in vad som sker underifrån,
• goda exempel från kommuner,
• lagstiftning av folkhälsoarbete.

24 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor

Sammanfattande diskussion
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 25
Några av de mest centrala aspekterna av kommunernas organisation för folkhälsoarbete har valts ut
till denna undersökning. Resultaten bidrar till att öka kunskapen om lokal organisation på området,
men mäter inte vilket arbete som faktiskt bedrivs. Exempelvis syftar frågan om öronmärkta pengar
inom kommunen till att belysa viljan att satsa på folkhälsoarbete. Samtidigt förekommer naturligtvis
även folkhälsoarbete som finansieras inom budget för andra ordinarie verksamheter i kommunen.
Enkäten skulle med fördel kunna utvecklas till att nästa gång ställa direkta frågor kring inom vilka
målområden det finns åtgärdsplaner och verksamhet bedrivs.
Det pågår en uppbyggnad av organisatoriska förutsättningar för folkhälsoarbete i kommunerna.
Med de nya nationella målområdena för folkhälsa breddas dock begreppen och allt fler aktörer
involveras i folkhälsoarbetet. Detta är en utveckling som tidigare skett inom andra områden, exempelvis
miljö- och arbetsmiljöarbetet. Där har utvecklingen gått mot att integrera arbetet inom övrig
organisation för att undvika ”sidovagnssyndromet”. När motsvarande utveckling framöver sker inom
folkhälsoområdet blir det svårare att göra adekvata mätningar genom enkla frågor om organisation.
Då kommer en framgångsfaktor snarare utgöras av ökad integration av folkhälsofrågan i alla
verksamhetsområden och kanske avveckling av till exempel särskilda folkhälsoråd. Därmed är det av
avgörande betydelse att utvecklingen följs och kunskapen om kommunernas organisation för
folkhälsoarbete kontinuerligt uppdateras.
Generellt kan konstateras att fler kommuner har en mer omfattande organisation för folkhälsoarbete
i dag jämfört med 1995. Främst är det andelen kommuner med övergripande handlingsplaner
som har ökat. Frågorna skiljer sig något mellan undersökningarna, genom att 2003 års undersökning
preciserar att man avser skriftlig plan. Detta bör dock snarare minska skillnaderna mellan siffrorna.
Ökningen av folkhälsoråd är också verklig, medan ökningen av andelen kommuner med folkhälsosamordnare
inte är säkerställd. Siffrorna i tabell 7 har värderats utifrån ett ”worst case”-scenario. Det
betyder att även om hela bortfallet år 1995 bestod av kommuner med handlingsplan, folkhälsoråd och
samordnare och år 2003 helt utan, så har andelen kommuner med plan och råd ändå ökat.
Tabell 7. Andel av kommunerna (i procent) som har övergripande handlingsplan, folkhälsoråd respektive
folkhälsosamordnare år 1995 respektive år 2003
1995 2003
Övergripande handlingsplan (n = 241, 273) 26 53 (skriftlig)
Folkhälsoråd (n = 246, 275) 60 76
Folkhälsosamordnare (n = 241, 273) 68 71
Flera tecken finns på att organisationen för folkhälsoarbete på lokal nivå stärks. Folkhälsorådens nära
koppling, organisatoriskt och personalmässigt, till kommunstyrelsen är positiv och borgar för handlingskraft.
Även ökningen av folkhälsoråd med egen budget är betydelsefull för ett starkt folkhälsoarbete.
1995 hade 20 procent (48) av kommunerna både hälsoråd, övergripande handlingsplan och hälsosamordnare,
medan motsvarande siffra för 2003 är 41 procent (114). 1995 konstaterades att hälsoråd
förefaller utgöra en viktig förutsättning för att en handlingsplan ska komma till stånd. Till år 2003
ökade dock andelen kommuner med övergripande handlingsplan mer än andelen kommuner med
folkhälsoråd.
23 procent (63) av alla kommuner har både folkhälsoråd, folkhälsosamordnare, en övergripande,
skriftlig handlingsplan med koppling till åtgärdsprogram, öronmärkta verksamhetspengar för
folkhälsoarbete och bedriver även systematisk uppföljning av folkhälsoarbetet. Vanligast är detta
bland de medelstora städerna (12 av 39, dvs. 31 %) och övriga mindre kommuner (11 av 38, dvs.
29 %). Minst vanligt är det bland glesbygdskommunerna, varav bara en kommun uppfyller alla
ovanstående kriterier (Strömsund). Malmö uppfyller som enda storstad alla dessa kriterier.
Indelningen i typkommuner visar att större städer samt medelstora städer och industrikommuner
har mest etablerad organisation för folkhälsa. Glesbygdskommunerna har genomgående lägst vär

26 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
den. Samtidigt konstateras i en rapport från Statens folkhälsoinstitut att glesbygdskommunerna även
har sämst värden då det gäller olika mått på hälsa och faktorer som kan tänkas påverka hälsan
(Melinder, 2003). Det är därmed av central betydelse med fördjupad förståelse för orsaker till skillnader
mellan typkommuner och vilka möjliga utvecklingsvägar som kan finnas.
Tabell 8. Förekomst (i procent) av övergripande handlingsplan, öronmärkta pengar för folkhälsoarbete, folkhälsoråd,
folkhälsosamordnare respektive systematisk uppföljning av folkhälsoarbete uppdelat på typkommun år 2003. Observera att
storstäderna bara är tre i antalet och värdena därmed är mer instabila över tid
Övergripande Öronmärkta Folkhälso- Folkhälso- Systematisk
skriftlig hand- pengar för råd samordnare uppföljning av
lingsplan folkhälsoarbete folkhälsoarb.
Storstäder 66 33 66 66 66
Förortskommuner 53 56 62 74 64
Större städer 62 60 88 81 81
Medelstora städer 63 66 74 74 74
Industrikommuner 58 55 83 73 60
Landsbygdskommuner 44 52 71 79 61
Glesbygdskommuner 33 35 63 48 46
Övriga större kommuner 48 52 81 71 53
Övriga mindre kommuner 51 67 78 70 64
Landet i genomsnitt 53 56 76 71 59
Genomgående har Stockholms stad lägre grad av organisation för folkhälsoarbete än de båda övriga
storstäderna. Där finns varken handlingsplan, folkhälsoråd, folkhälsosamordnare, öronmärkta pengar
för folkhälsoarbete och inte heller sker uppföljning av folkhälsoarbete på central nivå. Man hänvisar
till att folkhälsoarbetet ingår i uppdraget till stadens förvaltningar. Samtidigt visar enkäten till stadsdelarna
att organisation för folkhälsoarbete saknas nästan genomgående just bland Stockholms stadsdelar.
Kommunernas samverkan med landstingen/regionerna förefaller i vissa avseenden ha minskat
sedan 1995. En lägre andel av kommunerna med övergripande handlingsplan för folkhälsoarbete har
planen gemensam med landstinget (även om så fortfarande är fallet i drygt hälften av kommunerna).
Allt fler folkhälsoråd lyder under kommunen i stället för under landstinget. Dock ökar politiska representanter
från landstinget i råden och landstingen är med och finansierar folkhälsosamordnartjänsten.
Samordning och samverkan är av central betydelse för ett lyckat folkhälsoarbete och därför är det
viktigt att närmare studera olika samverkansformer samt förutsättningar och hinder för samverkan.
Landstingens och länsstyrelsernas folkhälsoarbete skulle därför vara intressant att kartlägga.
Sammantaget kan konstateras att både kommuner och stadsdelar har en relativt bra organisation
för folkhälsoarbete och att kommunernas organisation har stärkts sedan 1995. De utmaningar som de
nationella folkhälsomålen utgör torde därför ha goda förutsättningar att lyckas. Detta kräver dock
samverkan från nationell, regional och lokal nivå mellan allt fler aktörer.

Referenser
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 27
Danielson M, Marklund U. Kartläggning av kommunernas folkhälsoarbete. Stockholm: Folkhälsoinstitutet;
1996:88.
Hellmark E, Tykesson PM. Det lokala folkhälsoarbetet. Sundsvall: Mitthögskolan; 1999.
Melinder K. Kommunala basfakta för folkhälsoplanering. Hälsan och dess bestämningsfaktorer i
olika typer av kommuner. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2003:49.
Statens folkhälsoinstitut. Insatser mot STD/HIV: Projektkatalog 2001. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut
2001:31.
Statens folkhälsoinstitut. Förslag till mål och indikatorer inom folkhälsoområdet. Redovisning av
regeringsuppdrag att utveckla ett nationellt uppföljnings- och utvärderingssystem för det samlade
folkhälsoarbetet. Dnr 02-0368. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2003.
Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet. Folkhälsoprogrammet – en framsynt satsning
som fått fotfäste. En uppföljning hösten 2001. Rapportutkast 2002-01-28.

28 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
Bilaga 1. Följebrev – kommun
MISSIV
www.fhi.se 2003-06-03 Dnr 39-03-434
Enkät om kommunens organisation för folkhälsofrågor
Till
Kommunstyrelsen för vidarebefordran till
ansvariga nämnder/förvaltningar
Under april i år antog riksdagen förslaget om ett övergripande nationellt mål för folkhälsan
och ställde sig bakom förslaget om elva målområden (se gärna under ”Mål för folkhälsan” på
Statens folkhälsoinstituts webbsida www.fhi.se) .
Det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet ska vara att skapa samhälleliga
förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Många faktorer i
samhället påverkar folkhälsan. Det politiska ansvaret är fördelat mellan olika delar och nivåer
i samhället. Ett samlat folkhälsoarbete kräver därför insatser av flera samhällsaktörer och
inom flera politikområden. Målområdena visar hur kommuner, landsting, frivilligorganisationer
och andra aktörer själva kan arbeta för att nå det övergripande folkhälsomålet. Statens
folkhälsoinstitut ansvarar bland annat för den samlade uppföljningen av det övergripande
folkhälsomålet.
Syftet med den bifogade enkäten är att få större kunskap om hur det kommunala
folkhälsoarbetet är organiserat. Kunskapen är värdefull för att FHI på bästa sätt ska kunna
stödja och underlätta kommunernas folkhälsoarbete. Kunskapen är också värdefull inför den
samlade uppföljningen av folkhälsomålet och kommer att redovisas kommunvis i
Kommunala basfakta för folkhälsoplanering KBF som finns utlagd på FHI:s webbplats.
Resultaten sammanställs i en rapport som kommer att sändas ut till de som besvarat enkäten.
Samråd med Svenska kommunförbundet har skett.
För att underlätta bearbetning av enkäten ber vi Dig besvara den via Internet. Du finner
blanketten under webbadressen: http://www.easyresearch.se/survey.asp
Användarnamn: 4961 Lösen: tvpy377f
Enkäten kan också besvaras genom att fylla i och sända in den bifogade pappersenkäten i
svarskuvertet.
Vi är tacksamma om ni besvarar enkäten och vi behöver ert svar senast 1 juli 2003.
Eventuella frågor besvaras av Ewa Ekdahl, tel. 08-566 135 31, e-post ewa.ekdahl@fhi.se
eller Anette Hamerslag, tel. 08-566 136 20, e-post anette.hamerslag@fhi.se .
Med vänlig hälsning
Gunnar Ågren
För kännedom till:
Kommunförbundets länsförbund
Landstingens/regionernas samhällsmedicinska enheter/motsvarande

kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 29
Bilaga 2. Pappersenkät – kommun
Kommunens organisation för folkhälsofrågor
1. Kommunens namn: ________________________________________________________
2. Finns det en skriftlig, övergripande handlingsplan/policy för folkhälsoarbetet i
kommunen?
Ja, den antogs ________ (årtal)
Nej
Om ”ja” på fråga 2 ber vi er även besvara fråga 3-4. Om ”nej” fortsätter ni till fråga 5.
3. Är handlingsplanen/policyn gemensam med
Landstinget
Andra kommuner
Andra myndigheter/organisationer Vilka?____________________________________
4. Finns det åtgärdsprogram med koppling till den övergripande
handlingsplanen/policyn?
Ja Inom vilka områden? ________________________________________________
Nej
5. Finns det öronmärkta verksamhetspengar för folkhälsoarbete inom kommunen?
Ja
Nej

30 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
6. Har kommunen något tvärsektoriellt organ, folkhälsoråd el. dyl., som arbetar med
folkhälsofrågor?
Ja Ange dess benämning: _________________________________________________
Nej Finns det planer på att starta ett folkhälsoråd/motsvarande 2003-2004?
Ja
Nej
Om ”ja” på fråga 6 ber vi er också att besvara fråga 7-10. Om ”nej” fortsätter ni till fråga
11.
7. Var i organisationen finns folkhälsorådet/motsvarande?
Kommunstyrelsen
Kommunal nämnd Vilken? ________________________________________________
Annat Vad? ____________________________________________________________
8. Vilken roll har folkhälsorådet/motsvarande?
Beslutande
Rådgivande Till vilken nämnd/motsvarande? ________________________________
Verkställande
Annat Vad?____________________________________________________________

9. Vilka ingår i folkhälsorådet/motsvarande?
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 31
Politiker från kommunstyrelsen
Tjänstemän från kommunal nämnd/förvaltning Vilken/vilka nämnd/er resp.
förvaltning/ar? __________________________________________________________
Politiker från kommunal nämnd/förvaltning Vilken/vilka nämnd/er resp.
förvaltning/ar? __________________________________________________________
Tjänstemän från landstinget
Politiker från landstinget
Representant/er för:
Arbetsförmedlingen
Frivilliga organisationer Vilken/vilka? _______________________________________
Försäkringskassan
Primärvården
Skolan
Annat Vad? _____________________________________________________________
10. Har folkhälsorådet/motsvarande egen budget?
Ja
Nej
11. Finns folkhälsosamordnare, hälsoplanerare el. annan tjänsteman, verksam i
kommunen med speciell uppgift att stimulera folkhälsoarbetet?
Ja
Nej
Om ”ja” på fråga 11 ber vi er också att besvara fråga 12-14. Om ”nej” fortsätter ni till
fråga 15.

32 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
12. Tjänsten/tjänsterna finansieras av
Kommunen
Landstinget/regionen
Både kommunen och landsting/region
13. Tjänstens/tjänsternas sammanlagda omfattning
Mer än en heltid
En heltid
Minst en halvtid
Mindre än en halvtid
14. Var i organisationen är tjänsten/tjänsterna placerad/e?
I kommunledning
I en förvaltning Vilken? __________________________________________________
Annanstans Var?________________________________________________________
15. Följs folkhälsoarbetet upp systematiskt?
Ja Via årsredovisning
Via välfärdsbokslut
På annat sätt Hur?_________________________________________
Nej

kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 33
16. För att underlätta kontakten mellan Statens folkhälsoinstitut och kommunerna vill vi
gärna upprätta en adresslista med kontaktpersoner i kommunerna.
Uppgifter om min kommuns kontaktperson i folkhälsofrågor:
Namn:_______________________________________________________________________
Befattning:____________________________________________________________________
E-postadress:__________________________________________________________________
17. Kontaktpersonen godkänner att hans/hennes namn läggs ut på Statens
folkhälsoinstituts hemsida (www.fhi.se) i ovanstående sammanhang.
Ja
Nej
18. Vi vill gärna veta vem som besvarat denna enkät ifall vi behöver ta kontakt för
ytterligare upplysningar om enkäten.
Namn: _______________________________________________________________________
Befattning: ___________________________________________________________________
Adress: ______________________________________________________________________
Kommun: ____________________________________________________________________
Telefon: _____________________________________________________________________
E-post: ______________________________________________________________________

34 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
19. Övriga kommentarer:
Ge gärna synpunkter på hur Statens folkhälsoinstitut kan underlätta kommunernas
folkhälsoarbete.
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
Skicka gärna era folkhälsoplaner till: Statens folkhälsoinstitut
Att. Madelen Antonsson
103 52 Stockholm
(e-post: madelen.antonsson@fhi.se)
Varmt tack för att ni tagit er tid att besvara enkäten!
Eventuella frågor besvaras av Ewa Ekdahl, tel. 08-5661 35 31, e-post
ewa.ekdahl@fhi.se eller Anette Hamerslag, tel. 08-5661 36 20, e-post
anette.hamerslag@fhi.se .
Var vänlig skicka in besvarad enkät i bifogat kuvert till Statens folkhälsoinstitut
före 1 juli 2003.

Bilaga 3. Svenska Kommunförbundets
kommungruppsindelning
Storstäder (3)
Göteborg
Malmö
Stockholm
Förortskommuner (36)
Ale
Bollebygd
Botkyrka
Burlöv
Danderyd
Ekerö
Haninge
Huddinge
Håbo
Härryda
Järfälla
Kungsbacka
Kungälv
Lerum
Lidingö
Lomma
Mölndal
Nacka
Partille
Salem
Skurup
Sollentuna
Solna
Staffanstorp
Sundbyberg
Svedala
Tyresö
Täby
Upplands-Bro
Upplands Väsby
Vallentuna
Vaxholm
Vellinge
Värmdö
Öckerö
Österåker
Större städer (26)
Borås
Eskilstuna
Falun
Gävle
Halmstad
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 35
Helsingborg
Jönköping
Kalmar
Karlskrona
Karlstad
Kristianstad
Linköping
Luleå
Lund
Norrköping
Skellefteå
Sundsvall
Södertälje
Umeå
Uppsala
Varberg
Västerås
Växjö
Örebro
Örnsköldsvik
Östersund
Medelstora städer (40)
Alingsås
Avesta
Boden
Borlänge
Eslöv
Falkenberg
Falköping
Gällivare
Hudiksvall
Härnösand
Hässleholm
Höganäs
Karlshamn
Katrineholm
Kiruna
Kristinehamn
Köping
Landskrona
Lidköping
Lindesberg
Ludvika
Mariestad
Mjölby
Mora
Motala
Nyköping
Nynäshamn
Nässjö
Piteå
Ronneby
Sigtuna
Skövde
Strängnäs
Söderhamn
Trelleborg
Uddevalla
Vänersborg
Västervik
Ystad
Ängelholm
Industrikommuner (53)
Arboga
Bengtsfors
Bjuv
Boxholm
Bromölla
Degerfors
Emmaboda
Fagersta
Filipstad
Finspång
Gislaved
Gnosjö
Grums
Gullspång
Götene
Herrljunga
Hofors
Hultsfred
Hylte
Hällefors
Karlskoga
Kumla
Kungsör
Laxå
Lessebo
Lilla Edet
Ljungby
Markaryd
Munkfors
Mönsterås
Norberg
Nybro
Olofström

36 kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor
Osby
Oskarshamn
Oxelösund
Perstorp
Sandviken
Skinnskatteberg
Smedjebacken
Storfors
Surahammar
Tibro
Tidaholm
Tranemo
Trollhättan
Uppvidinge
Vaggeryd
Vetlanda
Värnamo
Åstorp
Örkelljunga
Östra Göinge
Landsbygdskommuner (30)
Aneby
Borgholm
Båstad
Essunga
Färgelanda
Gotland
Grästorp
Heby
Högsby
Hörby
Kinda
Laholm
Lekeberg
Ljusdal
Mellerud
Mörbylånga
Ockelbo
Ovanåker
Robertsfors
Sjöbo
Svalöv
Tanum
Tierp
Tomelilla
Torsås
Töreboda
Valdemarsvik
Vara
Ydre
Ödeshög
Glesbygdskommuner (29)
Arjeplog
Arvidsjaur
Berg
Bjurholm
Bräcke
Dorotea
Härjedalen
Jokkmokk
Krokom
Lycksele
Malung
Malå
Norsjö
Orsa
Pajala
Ragunda
Sorsele
Storuman
Strömsund
Torsby
Vansbro
Vilhelmina
Vindeln
Ånge
Åre
Åsele
Älvdalen
Överkalix
Övertorneå
Övriga större kommuner (31)
Alvesta
Arvika
Bollnäs
Eksjö
Enköping
Flen
Hallsberg
Hallstahammar
Hedemora
Kalix
Klippan
Kramfors
Kävlinge
Leksand
Lysekil
Mark
Norrtälje
Orust
Sala
Simrishamn
Skara
Sollefteå
Stenungsund
Säffle
Sölvesborg
Timrå
Tranås
Ulricehamn
Vimmerby
Älmhult
Östhammar
Övriga mindre kommuner
(42)
Askersund
Dals-Ed
Eda
Forshaga
Gagnef
Gnesta
Habo
Hagfors
Hammarö
Haparanda
Hjo
Höör
Karlsborg
Kil
Knivsta
Ljusnarsberg
Mullsjö
Munkedal
Nora
Nordanstig
Nordmaling
Nykvarn
Rättvik
Sotenäs
Strömstad
Sunne
Svenljunga
Säter
Sävsjö
Söderköping
Tingsryd
Tjörn
Trosa
Vadstena
Vingåker
Vårgårda
Vännäs
Åmål
Årjäng
Åtvidaberg
Älvkarleby
Älvsbyn

Bilaga 4. Åtgärdsprogram per målområde
kartläggning av kommunernas organisation för folkhälsofrågor 37
De som uppgav sig ha åtgärdsprogram kopplade till den övergripande handlingsplanen fick besvara
den öppna frågan ”Inom vilka områden?”. De öppna svaren har i efterhand kategoriserats och sorterats
under de elva nationella målområdena för folkhälsa.
Målområde
Antal kommuner
med åtgärdsprogram Folkhälsoområdet
1. Delaktighet och 3 Demokrati/delaktighet
inflytande i samhället 1 Främlingsfientlighet/rasism
1 Gemenskap/delaktighet
1 Stöd till föreningslivet
1 Ungdomsdemokratiarbete
2. Ekonomisk och social trygghet 2 Sjukskrivna/arbetssökande
1 Ökad kompetens och sysselsättning
3. Trygga och goda uppväxtvillkor 30 Barn och ungdom/goda uppväxtvillkor
5 Skola – hälsofrämjande
2 Psykisk hälsa bland barn och ungdom
2 Överviktiga barn
4. Ökad hälsa i arbetslivet 12 Arbetsplatser – hälsofrämjande/god hälsa i arbetslivet
1 Sysselsättning och god arbetsmiljö
5. Sunda och säkra miljöer 14 Allergi
och produkter 9 Trygg och säker
8 Skadeförebyggande
4 Agenda 21/miljö
2 Sund och säker livsmiljö
2 Trafiksäkerhet
1 Buller
1 Inom- och utomhusmiljö
8. Trygg och säker sexualitet och 2 Sex och samlevnad
en god reproduktiv hälsa 2 Sex och samlevnad bland unga
1 HIV/STD
9. Ökad fysisk aktivitet 23 Fysisk aktivitet
10. Goda matvanor och säkra livsmedel 12 Kost
11. Minskat bruk av tobak och alkohol,
ett samhälle fritt från narkotika och
dopning samt minskade skadeverk-
35 Alkohol/narkotika
ningar av överdrivet spelande 13 Tobak
Äldre 20 Äldres hälsa
Brottsförebyggande 9 Brottsförebyggande
2 Trygghet/ordning och säkerhet
Övrigt 12 Folkhälsa generellt/God och jämlik hälsa
6 Vuxna/mitt i livet-hälsa
5 Kultur och fritid
4 Levnadsvanor/livsstil
4 Utbildning
3 Välfärdsbokslut
3 Kvinnors hälsa
3 Prioriteras om årligen
3 Samverkan
1 Friskvård
1 HKB
1 Kommunen som hälsofrämjande arbetsplats
1 Program kopplade till geografiskt indelade områden
1 Mobbning
1 Psykisk hälsa
1 Rehabilitering
1 Vuxen/föräldraroll
8 Övrigt

Statens folkhälsoinstituts huvuduppgift är att förbättra folkhälsan. För detta krävs en
överblick av folkhälsoarbetet i landet.
Redan 1995 genomförde Folkhälsoinstitutet en kartläggning av kommunernas arbete
på området. Denna kartläggning upprepades 2003 och då med utgångspunkt i det nationella
folkhälsomålet. Syftet var att få större kunskap om hur det kommunala folkhälsoarbetet
är organiserat samt vilken utveckling som skett sedan det första kartläggningstillfället.
Sammanfattningsvis kan konstateras att folkhälsoarbetet utvecklas mycket snabbt
och att kommunernas organisation på området har stärkts sedan 1995. Främst är det
andelen med övergripande handlingsplaner som ökat och sådana finns i dag i 53 procent
av kommunerna.
Kunskaperna från kartläggningen är värdefulla för kommunernas planering av folkhälsoarbetet
och för att Statens folkhälsoinstitut på bästa sätt ska kunna stödja och underlätta
kommunernas folkhälsoarbete i framtiden.
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
Fax 08-449 88 11
E-post fhi@strd.se
Internet www.fhi.se
Rapport R 2004:21
ISSN 1651-8624
ISBN 91-7257-279-5