GU Samhällsvetenskapliga fakulteten - Göteborgs universitet

Detta tycks intill nyligen inte ha uppfattats som något bekymmer. Tvärtom har stöd för denna ordning funnits
i ett, såvitt vi förstår, väl etablerat kollegialt tänkande med stor respekt för de akademiska professionellas
förmåga att träffa kloka avgöranden. På senare år har denna kollegiala ordning emellertid uppfattats
som otillräcklig i takt med att villkoren för konkurrens och finansiering ändrats. En effekt av den ”gamla”
ordningen som uppfattats som i växande utsträckning problematisk är att fakulteten – fakultetsnämnd och
dekan – i praktiken inte har någon möjlighet att säga något om kvaliteten på verksamheten. Det kan vara en
nackdel internt inom GU, men i minst lika hög grad i de externa relationerna till samhällsintressen och
finansiärer. Än mindre kan man under den nuvarande ordningen göra så mycket för att påverka den.
Fakulteten och kvaliteten
Fakulteten gör inga systematiska försök att redovisa sin forskningskvalitet. Detta kan förefalla som ett hårt
påstående och vi är fullt medvetna om att det gjorts talrika utvärderingar av fakultetens institutioner under
de gångna sju åren. Dessa utvärderingar har emellertid oftast gällt grundutbildningen (av Högskoleverket,
se referensförteckningen). Om de gällt forskningen har de varit externa och sådana utvärderingar har varit
få; vi vill dock gärna nämna den nationella utvärderingen av statsvetenskap 2002 som placerade GUinstitutionen
i topp. 12
Under vår undersökningsperiod (2000-2006) har fakulteten själv inte redovisat någon samlad kvalitetsgenomgång
som omfattar fakulteten som helhet. Den har heller inte gjort några försök att identifiera utvecklingstrender
eller indikatorer som skulle kunna säga något om kvalitetsförändringar i forskningen. 13
Den har i flera sammanhang berört kvalitetsarbetet vid institutionerna (som ett led i uppföljningen av utvärderingen
år 2000, se bl. a. rapporten som nämns i not 13), men den har inte gjort någon analys av forskningens
internationella synlighet och den har, än mindre, genomfört en komparativ analys inom fakulteten
med avseende på olika institutioners och enheters forskningsprestationer. Den som efterfrågar jämförande
information om forskningens styrkor och svagheter vid Göteborgs universitets samhällsvetenskapliga fakultet
i början av år 2007 måste själv göra sammanställningen och har ringa hjälp av de data fakulteten
samlat.
Inte heller verkar det ha funnits några krav från universitetsledningens sida på att någon samlad kvalitetsredovisning
skulle ske. Men möjligen håller detta nu på att bli historia. Den nyligen antagna Strategisk plan
2007-2010 (beslutad av GU:s styrelse 2006-06-08) ger kvalitetsfrågorna en så central roll att man kan förvänta
betydligt mer energiska initiativ uppifrån under de kommande åren. Vi tror att detta kommer att leda
till ett avsevärt intensifierat fotarbete på fakultetsnivå, inom samtliga fakulteter.
Fakulteten har för den skull inte varit passiv. Den tillämpar bland annat en fördelning av basanslagen för
forskning på grundval av prestation. Men detta system gäller bara en del av basanslagen och det har inbyggda
dämpningsmekanismer så att ingen skall gå lottlös från bordet. Det mest väsentliga att säga om
systemet är dock att det såvitt vi förstår bara fördelar resurser efter sådana faktorer som institutionerna (och
främst de, i mindre grad enheterna) själva kontrollerar ganska väl: examina i forskarutbildningen, docenturer.
Externa granskare skall visserligen till i dessa fall, men konkurrensen är i dessa dimensioner inte av
samma absoluta och okontrollerbara slag som när det gäller publicering och externa forskningsanslag (för
att välja två alternativa parametrar). Flera kommentarer av forskare och doktorander handlar om systemets
tämligen verkningslösa, nästan symboliska, karaktär. En viss känsla av att vara förfördelad finns här och
var, särskilt bland enheterna, men också hos en framgångsrik och expansiv institution som statsvetenskap.
Tills vidare vill vi dock notera att fakulteten inte utmärker sig för att vara långtgående i sina anspråk på
redovisning och kvalitetskontroll hos sina institutioner. En röst från ledande forskarhåll säger: ”Fakulteten
är ganska svag, efterfrågar sällan något vad gäller forskningens kvalitet och innehåll. [Min enhet är] kallad
endast en gång till utvärderingsmöte om forskning. Vi behöver krav från fakulteten om rapportering. Vi
behöver ett mer offensivt sätt och få visa vad som är bra.”
12 Hydén, G., E. Immergut, and A. Underdal (2002), Swedish Research in Political Science: An Evaluation, Stockholm, The Swedish Research
Council.
13 Det har emellertid genomförts en översyn av kvalitetsarbetet vilket naturligtvis är ett steg i rätt riktning. Det bör sägas att den modell för
kvalitetsarbetet som tillämpats vid samhällsvetenskapliga fakulteten fått efterföljare och nu ligger till grund för kvalitetsarbetet vid hela
Göteborgs universitet. Se ”Kvalitetsarbete & kvalitetsutveckling vid samhällsvetenskapliga fakulteten 2001 – 2004”. Denna uppföljningsrapport
är sammanställd av Bengt-Ove Boström, som sedermera anförtrotts allt större uppgifter inom kvalitetsarbetet vid Göteborgs universitet.
22