GU Samhällsvetenskapliga fakulteten - Göteborgs universitet

4. DISKUSSION OCH SLUTSATSER
Vi har mött en fakultet med stor potential och med områden där kvaliteten i forskning och forskarutbildning
redan är mycket god. Vi är inte ensamma om denna bedömning, utvärderingar av enskilda ämnen och
kunskapsområden har visat att fakulteten har forskning som vid en nationell jämförelse är av högsta kvalitet
och som även är internationellt gångbar (vi har kunnat ta del av flera sådana, se referensförteckningen).
Detta gäller inte alla delar av fakulteten, men tillräckligt många för att man skall kunna tala om en fakultet
som har goda förutsättningar för framtiden.
Fakulteten är heterogen trots sin litenhet. Det finns en hög beredskap att föra en diskussion om hur kvaliteten
skall kunna utvecklas, men denna diskussion har ännu inte funnit sina former. Det saknas tydliga fora
att föra den på, och det saknas riktlinjer och förebilder. Det är ett bra tillfälle för fakultetsledningen att ta
initiativ för att aktualisera kvalitetsfrågorna.
Detta är väl motiverat oavsett vilken forskningspolitisk kurs som nu stakas ut under den nya regeringen.
Även om, som aviserats, basanslagen för forskning vid universitet och högskolor kommer att öka, kommer
konkurrensen om externa forskningsanslag att förbli av avgörande betydelse för fakultetens framtid. Vi vet
heller ingenting i nuläget om hur en eventuell sådan förskjutning av finansieringens tyngdpunkt kommer att
ske. Kommer regleringsbreven i framtiden att innehålla någon detaljerad uppdelning mellan vetenskapsområden?
Kommer ”fakultetsanslag” att finnas kvar? Hur kommer fördelningen mellan olika högskolor och
universitet att göras, och efter vilka kriterier? Kommer tidigare prestationer – track record – att avgöra
utfallet till någon del? Kommer nya prestationsmätningssystem att införas som stöd för regering och riksdag
i fördelningsarbetet? Vilken roll, om någon, kommer att spelas av forskningsråden i detta arbete?
Den enda rimliga slutsatsen i det osäkra läge som råder är att med obruten kraft arbeta för att förbättra kvaliteten
i forskning och forskarutbildning. Det är dessutom en ansvarsuppgift i förhållande till forskare, forskarstuderande
och, i en yttersta instans, samhället och dess skattebetalare, vilka finansierar praktiskt taget
all verksamhet vid fakulteten. I detta ligger också det mest grundläggande argumentet för kvalitetsarbetet:
det är det som är själva uppgiften. Forskning är egentligen bara försvarbar när den håller god kvalitet. Det
räcker inte med att den utförs, den måste utföras väl.
Ett kvalitetsinitiativ
Vi tror att det allra viktigaste för fakultetens ledning är att snarast ta ett kvalitetsinitiativ och sätta denna
fråga högst på dagordningen under något eller några år framöver. Initiativet kopplar bakåt till de strategiplaner
som utformats under de senaste åren och bör ses som en logisk förlängning och ett försök till implementering
av dessa. Initiativet bör innehålla kvantitativa, mätbara indikatorer för forskningskvalitet,
men det bör också innehålla kvalitativa dimensioner. Ambitionerna bör vara högt satta och initiativet bör
vara högt prioriterat. Strävan efter legitimitet och trovärdighet måste vara tydlig. Insyn och öppenhet måste
prägla arbetet samtidigt som det inte får stickas under stol med syftet som är att skärpa fakultetens förmåga
att leverera utmärkt forskning och utbildning.
Fyra hörnstenar
Initiativet bör vila på några hörnstenar. Fakulteten har en nyckelroll i samtliga.
En första sådan är att etablera processen. Det kan ske genom att formulera uppdraget tydligt och mobilisera
institutioner och enheter. Det krävs mötesplatser och regelbundenhet. Man måste lägga stor vikt vid att
förklara och motivera initiativet och vara öppen om slutsatserna; det är inte givet vilka slutsatser som
kommer att visa sig vara det lämpligaste. Man skall ha klart för sig att inte alla kommer att vara spontant
positiva. Vi mötte i våra intervjuer då och då skepsis. En forskare uttryckte det så: ”Konkurrens bör vara
mest om externa medel, inte så mycket internt.” Att fakulteten har varit decentraliserad är inget som nödvändigtvis
beklagas av alla. Med ett uttalande som redan citerats ovan men är så pass anmärkningsvärt att
det kan anföras på nytt: ”… jag ser inget av fakultetsnivån. Å andra sidan upplever jag det inte som ett
problem.”
Det krävs ett tydligt ansvar för initiativet, det skulle exempelvis kunna ledas av en prodekan som har detta
som sin huvuduppgift under innevarande dekanperiod. A och O är att ta tillvara kraften hos medarbetarna.
34