GU Samhällsvetenskapliga fakulteten - Göteborgs universitet

Om institutionen/enheten idag skulle genomföra en självvärdering av forskningens kvalitet, hur skulle ni då
vilja utforma denna? Ange kortfattat: metod, kvalitetskriterier samt eventuella indikatorer.
JMG: Kvantitativa kriterier: Forskningsanslagens storlek, volym publicerade avhandlingar, rapporter, böcker mm.
Kvalitativa kriterier: forskningens genomslag i den offentliga debatten och det offentliga samtalet om massmedier,
journalistik och den journalistiska professionen.
Psykologi: Retrospektivt i två intervall, de senaste 5, respektive 10 åren. Erhållna forskningsanslag, uppdelade på
olika typer och anslagsgivare i förhållande till forskarpotentialen; doktorere, docenter, professorer. Typer av, och antal,
publikationer, citeringsanalyser. Inernationella publikationer med peer review förfarande generellt viktigast. Forskare
inbjudna till konferenser; utmärkelser.
SGS: ”Produktionen” eller ”outputen” får inte vara de enda måtten på god forskningsmiljön. Utvärderingen riskerar
annars att de som redan har publicerat mycket anses vara de goda miljöerna. Nya miljöer missgynnas. Att bygga
upp en ny verksamhet tar tid och för dem som är utan extern forskningsfinansiering blir det inte utrymme för mycket
forskning. Det handlar om att sammanställa forskningsresultaten där hänsyn tas till hur många forskningsresurser som
finns (procent tjänsteandelar) och relatera dessa till hur mycket ”output” som görs. Det är viktigt att utvärdera hur
forskningen presenteras (vilka tidskrifter, förlag etc). Det är också viktigt att kartlägga i vilka forskarnätverk och miljöer
som forskarna (både individuellt och som enhet) arbetar.
Antalet forskningsanslag bör beaktas likväl som enhetens förmåga att attrahera nya doktorander och forskare (t.ex
gästforskare eller samarbetspartners). Även förmåga att skapa ”gästforskningsmöjligheter” för enhetens forskare och
lärare att vistas (kortare eller längre perioder) vid andra relevanta utländska universitet.
Det är viktigt att även utvärdera hur utbildningen (grund- och forskarutbildning) genomsyras av pågående forskning.
I vilken mån anser studenter och doktorander att enhetens forskare tar in “sin” forskning i undervisningen? Och
hur Cenrum för globala genusstudier som ännu inte har utveckla någon undervisning i egen regi ändå bidrar genom
föreläsningar och handledning till andra enheter.
Det är också betydelsefullt att utvärdera på vilket sätt ledningen skapar stimulerande förutsättningar för att anställda
skall söka medel och vilja forska.
Freds- och utvecklingsforskning: En självvärdering skulle fokusera på 1) publikationer; 2) kvalitet på själva
forskningen; 3) Förmåga att samarbeta med/hävda sig gentemot övrig forskning inom fältet; internationalisering.
Innehållet i 1) är trivialt. Vad gäller innehållet i 2) skulle kvalitet kunna förstås - I ett problemorienterat, tvärvetenskapligt
ämne - som att omfatta (men inte nödvändigtvis vara begränsad till) följande kriterier:
• Kunskap om den existerande akademiska litteraturen inom det fält forskning bedrivs;
• Förmågan att identifiera och avgränsa ett forskningsproblem som är forskningsbart, men inte trivialt,
samtidigt som det är relevant för fältet;
• Förmågan att integrera empiriska och teoretiska perspektiv;
• Förmågan att kritiskt förhålla sig till tidigare forskning och sträva efter originalitet och förflyttandet
av ’forskningsfronten’;
• Förmågan att tydligt presentera och väl argumentera för de resultat forskningen påvisar.
• Förmåga att attrahera
De ovan kanske inte är indikatorer i traditionell mening, men det ligger i sakens natur att kvalitativ, explorativ
forskning inte kan ha (bara) statiska och kvantitativa indikatorer.
1) Skulle t.ex. kunna omfatta förmågan att attrahera externa forskningsmedel samt grad och typ av nationella
och internationella samverkansformer. När det gäller externa forskningsmedel bör man dock observera
att framgångskvoten vid rådsfinansiering är mycket låg, ofta under tio procent (samhällsvetenskap), medan
antalet projekt med jämförbar hög kvalitet erfarenhetsmässigt kan vara den tredubbla.
2) Internationalisering nämns i universitetets internationaliseringspolicy som en viktig kvalitetsdimension.
Även om ämnena på denna institution är högst internationella till sitt innehåll kan ju verksamheten vara
mer eller mindre internationell.
Forskarledningen vid institutionen deltar aktivt i olika internationella nätverk och gästföreläser ofta vid andra
universitet. Institutionen ingår i det europeiska nätverket GARNET (www.garnet-eu.org), vilket är ett sk network
of excellence (Globalization, Regionalization and Regulation: the role of EU). Ämnesföreträdaren är bl.a. ordförande
i en forskarskola inom GARNET, och andra institutionsmedlemmar ingår i olika forskningsprogram, mobilitetsprogrammet
etc. Vidare sker ett långsiktigt arbete inom arbetsgrupper inom ISA, BISA, EADI (International
Studies Association, British Studies Association, European Association for Development and Training Institutes).
Det kan nämnas att institutionen i högskoleverkets utvärdering beskrivs som en av landets mest internationaliserade.
43