MOTOR

”Ett riktigt Autobahnlok
gjort för långa resor”
●+ –
Utrymmen,
baksäte, utstrålning.
● Pris, känns stor,
krångliga reglage.
Mercedes E 220 CDI Kombi
DRIVLINA
● Motor: Rak 4-cylindrig turbomotor för diesel
på 2 143 cc.
● Effekt: 170 hk/125 kW vid 3 000–4 200 varv/
min.
● Vridmoment: 400 Nm vid 1 400–2 800
varv/min.
● Transmission: 7-stegs 7G-Tronic automatlåda,
bakhjulsdrift.
● Prestanda: 0–100 km/tim på 9,0 sekunder,
toppfart 216 km/tim.
SÄKERHET
● 5 stjärnor av Euro NCAP.
● Aktiv säkerhet: ABS låsningsfria bromsar,
antisladdsystem med antispinnfunktion.
● Passiv säkerhet: Nio krockkuddar, sidokrockskydd
i dörrarna, aktiv motorhuv.
ALLMÄNT
● Mått: Längd 489,5 cm, bredd 185,4 cm, höjd
151,2 cm, axelavstånd 287,4 cm.
● Bagage: 695 l.
● Vikt: Tjänstevikt 1 845 kg, 600 kg maxlast.
● Max släpvagnsvikt: 2 100 kg.
● Bränsleförbrukning/100 km: Blandad körning
6,1–6,2 l, stad 8,1–8,4 l, landsväg 4,9–5,0 l.
● CO 2 : 159–163 g/km.
● Pris: från 426 950 kronor.
>>
komfort, och i den mån det
går att prata om sport, är helt
enkelt lagom. Dessutom är
ljudnivån behagligt låg.
Turbodieseln på 184 hästkrafter är
fullt tillräcklig men det märks att testets
minsta motor saknar en del vridmoment
jämfört med de andra.
Mercedesen är ungefär lika stor
som BMW:n men upplevs som större.
Den har någon slags inbyggd självsäkerhet
i gången. Bilen är mycket
stabil, ett riktigt Autobahnlok gjort
för långa resor i högt tempo. Fjädringen
är komfortinriktad och trots
att Mercedesen inte inbjuder till aktiv
körning styr den dit föraren vill.
Motorn på drygt 2,1 liter ger 170
hästkrafter, minst av de tre bilarna,
men vridmomentet på 400 Newtonmeter
ligger mellan BMW och Volvo.
Karaktären på maskinen är åt det
bruksiga hållet och ljudet stör delvis
i den annars komfortabla kupén. Vår
testbil hade 5-stegsautomat men från
juni produktionsmånad har modellen
Mercedes fina 7-stegsautomat.
Störst och starkast motor – 215
hästkrafter och 440 Newtonmeter
– har Volvon och det framkommer
så fort gaspedalen nuddas. Det råder
ingen brist på kraft och den 5-cylindriga
maskinen har ett härligt ljud.
Automatlådan med sex steg växlar
inte lika silkeslent som BMW:s motsvarighet
med hela åtta steg.
Testbilen från Volvo har ett
sportchassi som ger fullt godkänd
fjädringskomfort. Lika bra omdömen
får inte styrningen som är dels
Mercedes
börjar åter
leva upp till sitt
gamla kvalitetsrykte.
Interiören
upplevs
solid.
trög, dels ger dålig känsla. Onödigt
breda däck stör också ljudbilden tillsammans
med visst vindbrus.
Tre säkra bilar
På säkerhetsfronten finns det ingen
anledning till oro, oavsett emblem i
fronten. Samtliga bilar har kammat
hem fem stjärnor hos Euro NCAP
och har rikhaltig säkerhetsutrustning
som standard. Vid en eventuell
nyansskillnad på det här området
håller Volvo sin tätposition, men det
är synd att en del av utrustningen är
tillval. Det så kallade Drive Supportpaketet
kostar 18 000 kronor, plus
2 300 för elinfällbara backspeglar om
du inte redan valt den lyxiga utrustningsnivån
Summum. På den här
prisnivån är inte 20 000 kronor särskilt
mycket pengar och nog är det
bättre att lägga pengarna på system
som hjälper dig undvika kollisioner
än flashiga hjul och skinnklädsel.
Någon solklar vinnare av de tre
testbilarna är det svårt att utse. Var
och en har sina brister och förtjänster
och vi är övertygade om att vi i vardagen
skulle trivas i alla tre bilarna. Valet
beror till stor del vilka egenskaper
som värderas högst och hur mycket
du är beredd att betala. Volvon står
upp oväntat bra och blir inte distanserad
när helheten summeras.
Helst skulle vi kombinera BMW:ns
köregenskaper med Mercedesens
utrymmen och Volvons pris. I väntan
på den perfekta kombin kör vi
helst i BMW 520d Touring, en bra
men inte perfekt bil.
D22 måndag 19 september 2011 MOTOR