smärtbehandling vid cancersjukdom - Landstinget Sörmland

SMÄRTBEHANDLING
VID
CANCERSJUKDOM
Augusti 2003

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:
Sid
Definition och indelning av smärta enligt IASP .................................... 2
Smärtanalys och symtomkontroll ........................................................ 4
Bruksanvisning för VAS-sticka ............................................................ 7
Behandling av nociceptiv smärta ........................................................ 8
Behandling av neurogen smärta....................................................... 10
Utvärdering/kontroll av given behandling......................................... 11
Ekvipotenta doser av opioider .......................................................... 12
Biverkningar vid behandling med opioider........................................ 13
Behandling sista dygnen .................................................................. 15
Övrig symtombehandling ................................................................ 16
Vart vänder man sig för smärtkonsultation? ....................................... 17
1

Definition av smärta enligt IASP
(International Association for the Study of Pain), fri översättning
“Smärta är en sensorisk och/eller emotionell upplevelse som kan
orsakas av faktisk eller hotande vävnadsskada eller som av patienten
tolkas och beskrivs i termer av sådan skada”.
Indelning av smärta vid cancersjukdom:
– Fysisk smärta Nociceptiv eller neurogen karaktär
– Psykisk smärta Oro, ångest, depression etc.
– Social smärta Identitetsförändring, social isolering, förändrad
roll i familj och arbetsliv etc.
– Existentiell smärta Tid har fått en annan dimension, upphöra att
existera etc.
– Andlig smärta Andligt grubbleri – finns “liv“ efter döden? etc.
Cirka 70% av patienterna med obotbar cancer drabbas av medelsvår
eller svår cancerrelaterad smärta där acceptabel eller total smärtkontroll
går att uppnå till ca 90–95%.
För optimal behandling av smärta vid cancersjukdom ska alla faktorer
utvärderas som kan ge smärta och förstärka smärta.
Symtomanalys ska vara inriktad mot helhetssyn av patienten.
All personal som träffar patienten ska vara delaktig i utvärderingen av
patientens besvär och situation.
Professionell hjälp av lämplig specialist skall insättas vid behov.
Multidisciplinärt förhållningssätt och behandling ska eftersträvas.
2

Nociceptiv smärta
Viktig fysiologisk skyddsmekanism. Speciella smärtreceptorer finns i
princip i alla organ i hela kroppen och aktiveras av stimulering som kan
vara av mekanisk, kemisk och termisk art.
Den akuta smärtan förmedlas via A-deltafibrer och smärtan är relativt
avgränsbar, medan den långvariga smärtan förmedlas via C-fibrer och
här är smärtan mer diffus och svår att avgränsa.
Smärttyper Ursprung Vanliga kliniska karakteristika
SOMATISK
Kontinuerlig Skelett, fascia, Vällokaliserad, konstant.
muskler, senor, Refererad smärta, ibland
leder och hud radierande.
Intermittent Skelett, fascia, Aktivitetsrelation, muskelspasm
muskler, senor,
leder och hud
VISCERAL
Kontinuerlig Viss visceral Djup, svårlokaliserad.
vävnad, organ- Autonoma och somatiska
kapslar,
reflexer. Refererad smärta.
mesenterium
Intermittent Intestinal Spontant intervallmönster.
obstruktion, Hög intensitet. Sällan aktivitetsurogenital
spasm relaterad.
Refererad smärta.
Neurogen smärta
Indelning enl doc Staffan Arnér
Uppstår vid skada, kompression eller överväxt av tumör eller metastas på
nerver belägna perifert i kroppen eller i centrala nervsystemet (ryggmärg
och hjärna).
Funktionella förändringar uppstår i den skadade nervbanan vilket kan
resultera i ett smärttillstånd i den “skadade“ nervens utbredningsområde.
Motoriskt bortfall kan förekomma i den affekterade nerven vilket kan
leda till pares som kan vara partiell eller total.
Sensoriska störningar förekommer där normal beröring, kyla och värme
kan utlösa smärta.
NEUROGEN
Kontinuerlig Perifera och/eller Utstrålning med neuroanatomiskt
centrala
korrelerbar distribution, känselnervsystemet
förändringar t ex allodyni,
dysestesi
Intermittent Perifera och/eller Paroxysmalt lancinerande.
centrala
Ibland orelaterade till rörelse
nervsystemet och kroppsläge
Diagnostiska parametrar vid smärtanalys vid cancersjukdom med relevanta
organiska komponenter. (Indelning enl doc Staffan Arnér)
3

Smärtindelning är inriktad på klinisk bedömning av smärttillstånd.
Utförligt somatiskt status samt utvärdering av andra smärtförstärkande
faktorer markeras på schablonbild (se sid 6) av patienten själv eller av
den undersökande.
Dessutom ifylls kringsymptom enl. smärtanalysformulär (se sid 5).
Kontinuerlig utvärdering och terapiuppföljning skall göras regelbundet.
Smärtanalys och symtomkontroll
Smärtanalys innebär att ta reda på vilken huvudgrupp den aktuella
smärtan tillhör. Är det en nociceptiv smärta, en neurogen smärta, inflammatorisk
smärta eller en kombination av olika typer, vilket är mest vanligt.
En noggrann smärtanamnes och en adekvat smärtanalys är grunden
för all kvalificerad smärtbehandling. Valet av läkemedel eller annan
terapiform är relaterat till smärtgenes.
Ett bra underlag vid smärtanalys är journalblad med kroppsschablon
(se sid 5 + 6).
Här kan patienten/personalen fylla i olika markeringar för smärtans
lokalisation och karaktär.
En smärtanalys kan innehålla följande frågor:
• Var gör det ont? Se smärtteckning.
• När gör det ont? Dygnsrytm?
• Smärtans intensitet? VAS-skattning.
• Har patienten ont på platsen för tumör/metastas?
• Är värken molande och konstant?
• Påverkas den av rörelser?
• Förekommer smärta med inslag av kolik?
• Strålar smärtan ut i ett ben, en arm, längs ett dermatom?
• Finns sensibilitetsstörning i det smärtande området? Bortfall av känsel?
Överkänslighet för stimuli?
• Förekommer det flera typer av smärta samtidigt?
• Påverkas sömnen?
• Finns påtagliga inslag av ångest, oro eller nedstämdhet?
• Effekter och bieffekter av tidigare smärtbehandling?
Effekt och bieffekter av insatta läkemedel och behandlingar skall utvärderas
regelbundet. För att på ett tidigt stadium upptäcka eventuella bieffekter
är en symtomanamnes viktig att göra. Symtomanamnesen kan utformas
som en checklista.
Smärta och symtom måste utvärderas regelbundet!
Primär målsättning: smärtfrihet i vila.
4

SMÄRT/SYMTOMANALYS
Journalhandling
VAS (visuell analog skala) 0–10
Smärta i vila fm
Smärta i rörelse fm
Smärta i vila em
Smärta i rörelse em
Smärtanalys (markera med ja/nej)
Datum
Signatur
Lokalisation (smärtgubbe på baksidan)
Välavgränsad
Diffus
Karaktär
Molande dov, konstant
Tryckande, bultande/pulserande
Brännande, skärande, stickande
Tidsförlopp
Intermittent
Symtomanalys (markera med ja/nej)
Illamående
Kräkning
Förstoppning
Diarré
Muntorrhet
Andfåddhet
Ångest
Oro
Sömnskala (VAS 0-10 10=sömnlös)
Kroppsschablon för att markera smärtans utbredning finns på baksidan!
Smärt/symtomanalys kan rekv. från resp. smärtmottagning.
Övriga symtom införes på de tomma raderna.
5

Baksidan av Smärt/Symtomanalysen
Kroppsschablon/”smärtgubbe”
Datum…………
Datum…………
Kan rekv. från resp. smärtmottagning i större format.
6

Bruksanvisning för VAS-STICKA (enl. doc. Arnér)
VAS
Ingen
smärta
Lätt Måttlig Medelsvår Svår
Outhärdlig
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Värsta
tänkbara
smärta
Behandlingsförslag vid cancersmärta (analgetikatrappa)
Steg 4 Stark opioid parenteralt + Steg 1 + Laxoberal och Esucos. Vid behov kontakta smärtmott.
Steg 3 Stark opioid po. + Steg 1 Dolcontin alt Durogesic alt Oxycontin + Laxoberal och Esucos insättes
Steg 2 Svag opioid + Steg 1
Citodon 1-2x3-4 (ersätter Alvedon i Steg 1) alt Dexofen 50-100mgx4
alt Tiparol Retard 75–200mgx2. Överväg Laxoberal + Esucos
Steg1 Paracetamol och/eller NSAID
Alvedon 1gx4 och/eller Diklofenak 50mgx3
Läkemedelskommitténs smärtgrupp, Landstinget Sörmland
För mer information läs utgivet vårdprogram!
Den visuella analogskalan (VAS) är ett väl utprövat och använt hjälpmedel
för smärtskattning. VAS kan också användas för skattning av andra symptom
som illamående, oro, sömn etc.
Traditionella analogskalor är en tio cm lång linje med stopplinje i båda
ändar.
Skalan kan vara ograderad eller från 0–10 cm med millimeterskala under.
Smärtan kan även uttryckas verbalt: lätt–måttlig–medelsvår–svår–outhärdlig
smärta.
Att tänka på vid användande av VAS-stickan:
1. Smärtskattning är en värdefull del i en klinisk analys av ett smärtproblem.
Patienten kan dels definiera hur intensivt en smärta upplevs, dels kan en
utvärdering av insatt terapi ske.
2. Före användningen instrueras patienten noggrant om handhavandet.
Förvissa dig om att patienten har förstått informationen innan första
mätningen.
Om det är svårigheter med den rent visuella skalan kan de verbala
skattningsparametrarna användas.
VAS-koordinater från 0–10 eller verbala uttryck journalförs!
Om stickan används postoperativt är det bra om patienten fått informationen
innan operation.
På baksidan av stickan finns WHO’s analgetikatrappa för rekommendationer
av terapival vid cancersmärta.
VAS-stickan kan rekv. från din smärtmottagning
7

Behandling av nociceptiv smärta
WHO’s analgetikatrappa står som grund för terapin.
Steg 1 ”Perifert” verkande analgetika som paracetamol och NSAID.
Steg 2 Tillägg av svaga opioider.
Steg 3 Starka opioider ersätter svaga opioider. Fortsatt behandling med
perifert verkande analgetika.
Steg 4 Parenteral tillförsel av opioider samt andra former av
läkemedelsadministration t ex via smärtpump.
Överväg laxantia och ev. antiemetika redan från Steg 2.
Vid hastigt progredierande smärta uteslut steg 2 och börja med steg 3.
ANALGETIKASTRATEGI
vid cancersmärta
4
”Stark” opioid parenteralt, ev. via pump
+1 + laxantia + antiemetika
4
3
”Stark” opioid per os eller via plåster
+1 + laxantia + antiemetika
3
2
”Svag” opioid + 1. Överväg laxantia och antiemetika
2
1
”Perifert verkande” analgetika
1
STEG 1
Paracetamol och/eller NSAID
Alvedon (paracetamol) 1 g x 4.
Diklofenak 50 mg x 3.
Alternativa NSAID, se Reklistan.
Riskpatienter bör erhålla ulcusprofylax.
STEG 2 Svag opioid + Steg 1
Citodon (kodein + paracetamol) 1–2 x 3–4 (OBS! Citodon
ersätter Alvedon i steg 1) eller
Dexofen (dextropropoxifen) 50–100 mg x 4 eller
Tiparol Retard (tramadol) 75–200 mg x 2
OBS! Halveringstiden förlängd hos äldre vilket kräver dosanpassning.
Överväg laxantia t.ex. Laxoberal (natriumpicosulfat) och/
eller Movicol (polyetylenglykol) och antiemetika t.ex. Esucos
(dixyrazin)
8

STEG 3 Stark opioid per os + Steg 1
Morfin 1:a handspreparat
Råd vid opioidinställning:
• Svag opioid utsättes
• Insättning laxantia
• Insättning antiemetika
• Börja med T Morfin 5–10 mg x 6 (kl. 06–10–14–18–22–02)
– Ev kan 22-dosen dubbleras och 02-dosen utgå.
– Den lägre dosen till äldre (>75 år) och/eller sköra patienter.
– Vid njurinsuff (kreatinin>200) är Oxycontin (oxycodon) att föredra,
vid inställning används Oxynorm (oxycodon).
• Patienten skall samtidigt utrustas med några extra doser av morfintabl
att ta vid behov om smärtgenombrott uppstår, detta utan att grunddoseringen
ändras. Extra doserna noteras.
• Dagen därefter uppföljning för korrigering av dygnsdosen till föregående
dygns totala morfindos.
• Efter någon/några dagar har jämvikt uppnåtts. Gå då över till slow
release preparat med samma dygnsdos.
Extrados vid smärtgenombrott:
Extradosen opioid skall motsvara 1/6 av dygnsdosen. Oavsett administreringsform
av opioid skall patienten alltid ha tillgång till motsvarande
kortverkande opioid att ta vid behov. Glöm ej att ändra vid
behovs-dosen om dygnsdosen justeras.
Slow release preparat:
Första dosen intas 2 tim efter senaste kortverkande opioid.
– Dolcontin (morfin) 8–12 tim effekt, 1 x 2–3.
– Depottabl, 5–10–30–60–100–200 mg. Sväljes hela.
– Depotgranulat för mixt, 20–30–60–100–200 mg.
– Dolcontin Unotard. (morfin) 24 tim effekt, 1 x 1.
– Depotkapslar, 30–60–90–120–150–200 mg.
– Sväljes hela alt delas, kornen sväljes hela.
– Oxycontin (oxycodon) 8–12 tim effekt, 1 x 2–3.
– Depotkapslar 5–10–20–40–80 mg.
– Durogesic (fentanyl). Depotplåster, bytes var 3:e dygn,
(verkar 72 tim). 25–50–75–100 µg/tim.
Ekvipotensförhållanden; se FASS.
Vid första plåsterappliceringen kommer den analgetiska effekten efter
12–24 timmar. Fortsätt därför med kortverkande opioider under de
första 12 timmarna och därefter vid behov.
9

STEG 4 Stark opioid parenteralt + Steg 1
Injektion av opioid var 4:e timme
”Pump”
Neurolytisk blockad
Spinal läkemedelstillförsel
– epiduralt
– intratekalt
Multidisciplinär kontakt
Kontakta din smärtmottagning
Glöm ej laxantia och antiemetika!
Behandling av neurogen smärta
Generellt är denna smärta mer svårbehandlad än den nociceptiva eftersom
konventionella analgetika har begränsad effekt.
Att pröva med ex;
•TENS
• Kortison – se ”övrig smärtbehandling”
• Tricykliskt antidepressivum ex.
Tryptizol (amitriptylin) (10–) 25 mg på kvällen, dosen kan ökas var
3:e dag upp till 100 mg på kvällen.
• Antiepileptika ex
Neurontin (gabapentin) dygnsdos 300–2400 mg (successiv upptrappning)
Hermolepsin Retard (karbamazepin) 100 mg x 2
Dosen upptrappas veckovis till 3–400 mg x 2.
Vid ”ytlig” neurogen smärta kan Capsina kräm (capsaicin) prövas.
Vid otillräcklig effekt:
• Rådgör och samarbeta med smärtmottagningen som kan bidra i övrigt
med
– smärtanalys
– läkemedelsinfusion i diagnostiskt och/eller terapeutiskt syfte.
– spinal läkemedelstillförsel
– läkemedelskombinationer
• Överväg onkologisk kontakt
• Överväg neurokirurgisk kontakt
10

Utvärdering/kontroll av given behandling
• Informera patient och anhöriga ofta om mediciner och behandling.
Detta ger en tryggare patient med mindre smärta och oro.
• Viktigt med fasta kontakter med läkare och ansvarig sjuksköterska.
• Justera doser och intervall vid behov. Undvik att ändra på en fungerande
behandling!
• Vid otillräcklig smärtlindring ökas dygnsdosen med 25–30%.
• Vid ev utsättning av opioider – minska ca 10% av aktuell dygnsdos
varannat till vart tredje dygn.
• Vid övergång från injektion till peroral administrering av morfin –
öka dosen 2–3 gånger, öka sedan gradvis vid behov. Om inte
dosen justeras individuellt, kommer patienten att vilja ha injektion
igen eftersom inte tabletterna hjälper.
• Utvärdera behandlingseffekt ofta med hjälp av VAS och kroppsschablon.
• Tänk på att patienten kan ha smärta av annat än sin tumörsjukdom!
Regelbunden smärtskattning
• Alla patienter med tumörrelaterad smärta bör göra en daglig smärtskattning
(eller med annat lämpligt intervall). Smärtskattning kan
göras med speciellt instrument, sk VAS-sticka (se sid 7) och resultatet
införes i journalhandling.
• I de fall där VAS-instrument är olämpligt kan t ex verbala skattningsskalor
användas.
• Om smärtskattningen är hög eller stigande ska åtgärder vidtagas och
resultatet dokumenteras.
• Om patienten inte har någon smärta, ska även detta dokumenteras
dagligen.
• Smärtskattning kan givetvis ske på olika sätt och med olika intervall.
Det viktiga är att patienten regelbundet tillfrågas och får skatta sin
smärta, samt att bra rutiner utvecklas för detta!
• Om smärtbilden förändras, justera behandlingen! Diskutera och var
överens med patienten.
11

Ekvipotenta doser av opioider
Substans Ekvipotent dos Duration (tim)
Morfin 10 mg iv/im/sc 4 (2–5)
Morfin 30 mg per os 4
Morfin ep 1 (–2) mg 4–24
Morfin sp 0,1 (-0,2) mg 4–24
Dolcontin 30 mg per os 12 (8–12)
Ketogan Novum* 20–30 mg per os 4
Ketogan Novum 7,5–10 mg iv/im/sc 4 (2–5)
Ketodur** 20–40 mg per os 8–12
Hydromorfon 2 mg iv/sc 4
Dilaudid-Atropin 2 mg sc 4 (2–5)
Metadon 10 mg iv/im/po 12 (12–24)
svårinställt
Durogesic*** depotplåster 3 dygn
Oxynorm 15 mg 6
Oxycontin 15 mg 12
* Individuell dos, beakta patientens reaktion.
** Dygnsdos behöver ofta ökas med ca 25% vid övergång från kortverkande
Ketogan Novum.
*** Verksam substans = Fentanyl. Plåstret “portionerar“ ut Fentanyl i
µg/tim därför svårt att jämföra en speciell dos med Morfindos.
Dosering, se FASS.
12

Biverkningar vid behandling med opioider
Obstipation
Är regel vid behandling med opioider och profylax skall sättas in samma
dag som morfinadministrering påbörjas.
Behandlingsförslag
Rekommenderad dosering
Laxoberal (natrumpicosulfat) 10–40 dr på kvällen var/varannan
7,5 mg/ml dag (motorikstimulerande)
Laktulos (laktulos)
Mixt 670 mg/ml
20–30 ml på morgonen – verkar
osmotiskt
Movicol (polyetylenglykol) 1 dospåse x 2–3
OBS! Används bulkmedel skall detta vara i flytande form.
Illamående
Kan bero på opioidernas motorikhämmande effekt men också på en
direkt påverkan på triggerzonen i CNS. Där finns både dopaminserotonin-
och histaminreceptorer (D2, 5HT3 samt H1).
När opioider sätts in skall man också sätta in ett antiemetikum som
profylax. Detta preparat kan ofta utsättas efter någon vecka.
OBS! Symtomanalys är viktig, allt illamående behöver inte bero på
opioiderna. Smärta kan ge illamående. Överväg svampinfektion, levermetastaser,
uremi m m.
Behandlingsförslag
Rekommenderad dosering
Primperan (metoclopramid) Tabl 10–20 mg x 3 (motorikstimulertabl
5 och 10 mg, supp 20 mg ande och blockerar dopaminrecepoch
inj 5 mg/ml
torer)
Ges 1/2 tim före måltid.
Supp 20 mg x 3
Iv. 10 mg x 3
Esucos (dixyrazin)
5–10 mg x 3 (även sederande och
tabl 10 och 25 mg,
ångestdämpande)
inj vätska 10 mg/ml
Haldol (haloperidol) 0,5 mg x 1–2
Zofran (ondansetron) 4–8 mg x 4
Där illamåendet inte går att bryta kan man ibland få bukt med det
genom ett s k “illamåendedropp“.
2 ml Betapred (4 mg/ml) = 8 mg sprutas i v.
Därefter 2 ml Esucos (10 mg/ml) = 20 mg Esucos i 100 ml koksalt som
får gå in iv under loppet av en halvtimme.
Detta bryter ofta ett illamående men får givetvis inte ges dagligen.
13

Muntorrhet
OBS! – uteslut svampinfektion
Behandlingsförslag
God munvård
Vichyvatten/citronvatten
Xerodent (fluor) sugtabl – smältes i munnen vid behov
Proxident munspray – sprayas 2–3 ggr vid behov
Oralbalance
Matolja
Smärta i munslemhinnan
Vanligaste orsaken är muntorrhet. Svamp (candida), aftös stomatit och
herpes är andra vanliga orsaker till smärtor i munnen. I tidigare skeden
av den palliativa vården är mucosit (inflammation/infektion i slemhinnan)
vanligt efter lokal strålbehandling eller cytostatikabehandling.
Behandlingsförslag: Xylocain (lidokain) gel 2% (OBS vissa patienter
upplever att Xylocain svider mer än det dämpar).
Andolex (benzydaminklorid), ett antiinflammatoriskt lokalbedövningsmedel
i form av gurgelvatten kan prövas.
Kenacort T (triamcinolon) munsalva 0,1% kan lindra besvären, i synnerhet
vid aftös stomatit.
OBS! Glöm ej att behandla candidainfektion enligt sedvanliga rekommendationer.
Hallucinationer
Uppträder ibland hos äldre vid opioidbehandling. Undviks eventuellt om
opioiden sätts in mycket långsamt. Preparatbyte kan hjälpa.
Behandlingsförslag Rekommenderad dosering
Haldol (haloperidol) 0,5–1 mg x 2
14

Behandling sista dygnen
De flesta patienter får svårigheter att ta mediciner peroralt de sista timmarna
eller dygnen. Många drabbas av smärtor eller andningsbesvär i
slutskedet. Sätt därför gärna in en intravenös infartskanyl, för att snabbt
och säkert kunna tillföra de mediciner patienten behöver.
Överväg möjligheten att koppla en smärtpump. Din smärtmottagning
kan ge råd. Det går t ex alldeles utmärkt att koppla en subcutan pump
med morfin direkt intravenöst utan att räkna om dosen.
Kassett till smärtpump blandas av apoteket. I den kan flera olika läkemedel
tillföras – rådgör med smärtmottagningen.
Ge EJ injektioner nedom naveln i terminalstadiet, eftersom ödembildning
och dålig cirkulation ofta förekommer, vilket medför sämre effekt av
läkemedlet. Använd i så fall gärna överarmar och bröst i stället.
Gå gärna över till endast intravenös eller rektal tillförsel av opioid denna
tid.
Är patienten ångestfylld – ge Stesolid (diazepam) 5 mg intravenöst eller
rektalt vid behov. Midazolamdropp (midazolam) kan ges intermittent.
Vid rosslig andning ges Morfin-skopolamin 1/2–1 ml eller Dilaudid-
Atropin – 1 ml. subcutant eller intravenöst.
Vill man ej ha med morfinkomponenten ges i stället Scopoderm (scopolamin)
plåster. Robinul (glycopyrron) 0,2 mg/ml, 1 ml intramuskulärt eller
intravenöst. Mot riklig slembildning utan behov av smärtstillande kan
scopolamin 0,3 mg/ml (hyoscinhydrobromid) ges. Dosering 0,5–1 ml
i.m. eller subkutant 1–4 ggr/dagligen. Hyoscinhydrobromid 0,3 mg/ml
10x1 ml finns som extemporeberedning.
Kombination med Furix (furosemid) 10 mg/ml, 2–4 ml intravenöst eller
intramuskulärt har visat sig kunna ge viss ytterligare effekt.
Arbeta med målsättningen att skapa en lugn atmosfär runt patienten i det
allra sista terminalskedet! Ta bort alla “slangar och sladdar“ som inte är
nödvändiga.
Glöm ej att ta hand om anhöriga.
15

Övrig symtombehandling
Steroider
• För ökat välbefinnande
Kortison ger i de flesta fall bättre aptit, ökat välbefinnande och har även
en viss antiemetisk effekt. Har oftast god effekt på inflammatorisk och
neuralgisk smärta. Var vaksam på hyperglykemi och munsvamp.
T ex tabl Betapred (betametason). Startdos 3–6 mg/dygn (6–12 tabl.).
Efter ca en vecka minska till underhållsdos = ca 2–4 mg/dygn
(4–8 tabl.). Rådgör gärna med smärtmottagningen.
Alternativt kan man ge tabl. Prednisolon. (0,5 mg Betapred = 5 mg
Prednisolon.)
• Rörelsesmärta
Betapred 0,5 mg, 6–8 mg x 1 i 2 dagar, därefter 4 mg x 1 i 3 dagar.
Sedan successiv nedtrappning och utsättning.
• Visceral smärta
Betapred 0,5 mg, 3–5 mg x 2–3 initialt. Sedan successiv nedtrappning
och utsättning.
• Neuralgisk smärta
Betapred 6 mg x 2 initialt, därefter nedtrappning och eventuell utsättning.
Betapred kan även ges som injektion.
Ångestdämpande medel
Sobril (oxazepam) tabl. 5–15 mg x 3 eller
Stesolid (diazepam) tabl. 2,5 mg x 3 eller inj. 2,5–10 mg iv vid behov
eller 10 mg rekalt vid behov.
Esucos (dixyrazin) har både ångestdämpande och antiemetisk effekt.
Tabl. eller inj. 5–10 mg x 2–3. Observera: Dosering är mycket individuell!
Överväg antidepressiva läkemedel (SSRI).
Antidepressiva medel som ångestdämpande och
stämningshöjande
T ex Citalopram (citalopram) tabl. 20–40 mg x 1.
16

Multitryck i Eskilstuna AB 2003