29.11.2014 Views

Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen

Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen

Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

konvention samt vilka åtgärder som krävs för att <strong>Sverige</strong> skall kunna<br />

efterleva bestämmelserna i konventionen. Betänkandet Samerna – ett<br />

ursprungsfolk i <strong>Sverige</strong> (SOU 1999:25) överlämnades i april 1999. I<br />

betänkandet görs bedömningen att <strong>Sverige</strong> kan ratificera ILOkonventionen<br />

först då ett antal åtgärder som rör samernas rätt till mark<br />

genomförts. För att en svensk anslutning av konventionen skall kunna<br />

ske måste den mark som samerna har rättigheter till enligt konventionen<br />

identifieras. Det innebär att en gränsdragningskommission bör tillsättas<br />

som skall klara ut markfrågorna. Dessutom måste enligt utredningen<br />

omfattningen av samernas jakt- och fiskerätt inom den mark som de<br />

traditionellt innehar klarläggas samt en rad andra åtgärder vidtas som<br />

berör skydd mot inskränkningar i renskötselrätten samt säkerställande av<br />

tillräckligt med mark för rennäringen.<br />

Prop. 1998/99:143<br />

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa<br />

Genom sammanbrottet för de totalitära staterna i Östeuropa har en<br />

mängd motsättningar mellan olika folkgrupper kommit i dagen. Mot<br />

denna bakgrund har Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa<br />

(OSSE) engagerat sig i frågor rörande skyddet av nationella <strong>minoriteter</strong>.<br />

Under åren 1973–1975 höll OSSE:s föregångare Europeiska säkerhetsoch<br />

samarbetskonferensen en rad konferenser i Helsingfors och Geneve<br />

med deltagare från de europeiska staterna samt USA och Kanada. År<br />

1975 kunde slutdokumentet, den s.k. Helsingforsöverenskommelsen,<br />

antas. I slutdokumentet, som utgör en politisk överenskommelse och<br />

således inte är juridiskt bindande, behandlas bl.a. mänskliga rättigheter<br />

med särskilt omnämnande av de nationella <strong>minoriteter</strong>nas rätt till skydd<br />

och åtnjutande av mänskliga rättigheter. Arbetet har därefter fortsatt och<br />

intensifierats med täta sammankomster och upprättande av fasta organ<br />

inom organisationen.<br />

OSSE antog år 1990 det s.k. Köpenhamnsdokumentet om den mänskliga<br />

dimensionen med en serie normer om rättigheter för personer som<br />

tillhör nationella <strong>minoriteter</strong>. Samtidigt betonades principen om staters<br />

territoriella integritet. Minoritetsfrågor skulle alltså lösas inom ramen<br />

för existerande gränser. I dokumentet fastläggs bl.a. att den enskilde<br />

indi-viden själv avgör om han eller hon vill tillhöra en nationell<br />

minoritet. Därvid hänvisas till rätten till en etnisk, kulturell, språklig<br />

eller religiös identitet. Dokumentet innehåller inte någon definition av<br />

begreppet nationell minoritet. Utformningen av Europarådets ramkonvention<br />

har i flera avseenden influerats av detta dokument.<br />

OSSE inrättande år 1992 en minoritetskommissarie med uppdrag att<br />

verka för att förebygga konflikter på minoritetsområdet.<br />

4.3 Minoritetsspråkskonventionen<br />

Den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk öppnades<br />

som tidigare nämnts för undertecknande år 1992. Konventionen trädde i<br />

kraft den 1 mars 1998 sedan den ratificerats av fem länder. De länder<br />

14

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!