Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen
Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen
Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
historisk geografisk anknytning kan det omfattas av vissa av konventionens<br />
bestämmelser såsom ett territoriellt obundet språk.<br />
Prop. 1998/99:143<br />
<strong>Nationella</strong> <strong>minoriteter</strong><br />
De nationella <strong>minoriteter</strong> i <strong>Sverige</strong> som uppfyller de redovisade<br />
kriterierna för en nationell minoritet är samer, sverigefinnar, tornedalingar,<br />
romer och judar. De tillhör etniska, religiösa eller språkbaserade<br />
minoritetsgrupper med uttalad samhörighet som till antalet i<br />
förhållande till resten av befolkningen har en icke dominerande<br />
ställning. Samtliga har funnits i <strong>Sverige</strong> under en längre tid och flertalet<br />
identifierar sig med den grupp de tillhör. Många arbetar dessutom aktivt<br />
i sina egna organisationer för att bevara gruppens särart.<br />
Minoritetsspråk<br />
Av minoritetsspråkskonventionen framgår att ett minoritetsspråk skall<br />
vara annorlunda än det officiella språket. Av denna anledning kan<br />
dialekter och folkmål som talas i olika delar av landet inte sägas ha så<br />
särskiljande drag att de utgör minoritetsspråk. I minoritetsspråkskonventionen<br />
anges också uttryckligen att dialekter inte omfattas av konventionens<br />
bestämmelser.<br />
När det gäller teckenspråket kan konstateras att det i och för sig är<br />
annorlunda än det officiella språket samt att det har använts i <strong>Sverige</strong><br />
sedan år 1875. Det är också en viktig del av dövas kultur. Trots det är det<br />
uppenbart att teckenspråket inte kan anses falla inom ramen för syftet<br />
med minoritetsspråkskonventionen. Den bygger på språkens anknytning<br />
till urbefolkningar och andra nationella <strong>minoriteter</strong> som etniska grupper.<br />
De skäl som finns för att stödja teckenspråket ligger därför vid sidan av<br />
konventionens syfte. Det kan i sammanhanget noteras att Europaparlamentet<br />
i en resolution den 18 november 1998 tagit upp frågan om<br />
särskilda åtgärder för stöd och erkännande av teckenspråket. Det kan<br />
tilläggas att inget land hittills har omfattat teckenspråket vid sin<br />
ratifikation av minoritetsspråkskonventionen.<br />
Även språk som börjat användas i <strong>Sverige</strong> först in på 1900-talet faller<br />
utanför konventionens tillämpningsområde.<br />
Mot bakgrund av regeringens ställningstagande när det gäller vilka<br />
som är nationella <strong>minoriteter</strong> i <strong>Sverige</strong> har det funnits anledning att<br />
närmare överväga om dessa <strong>minoriteter</strong>s språk eventuellt tillsammans<br />
med andra språk är att betrakta som minoritetsspråk. <strong>Regeringen</strong> har<br />
gjort bedömningen att det finns fem språk i <strong>Sverige</strong> som uppfyller<br />
minoritetsspråkskonventionens kriterier. De har samtliga talats av hävd<br />
och skiljer sig tydligt från det svenska språket. Dessutom utgör talarna<br />
av dessa språk ett sådant antal att det finns goda möjligheter att bevara<br />
språken. De utpekade språken är samiska (alla varieteter av samiska<br />
såsom, nordsamiska lulesamiska och sydsamiska), finska, meänkieli,<br />
romani chib (alla varieteter av romani chib) och jiddisch. Samiska,<br />
32