29.11.2014 Views

Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen

Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen

Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

eslutande församlingar används begreppen ”tillåta och/eller uppmuntra”<br />

mot bakgrund av den regionala och kommunala självbestämmanderätten.<br />

I artikel 13.2c) behandlas ett näraliggande område nämligen rätten att<br />

bli bemött på landsdels- eller minoritetsspråk vid institutioner som<br />

erbjuder social omsorg såsom, sjukhus, pensionärshem och vårdhem.<br />

Prop. 1998/99:143<br />

Vad uppfyller <strong>Sverige</strong> i dag?<br />

De landsdels- eller minoritetsspråk som har en historisk geografisk bas<br />

i <strong>Sverige</strong> är som vi tidigare sagt samiska, finska och meänkieli.<br />

Som en allmän i princip i <strong>Sverige</strong> gäller att rättegång skall hållas på<br />

svenska språket. I 33 kap. 9 § rättegångsbalken (RB) finns dock en<br />

bestämmelse om att domstolen vid behov får låta översätta handlingar<br />

som kommer in till eller skickas ut från domstolen. Bestämmelsen<br />

innebär att en inlaga på ett främmande språk skall översättas om det kan<br />

antas ha betydelse för målet. Vidare innebär bestämmelsen att en<br />

domstol av kostnadsskäl bör vara försiktig med att översätta sådana<br />

handlingar. Översättning bör endast ske av domstolen om det inte kan<br />

ske på annat sätt. Konsekvensen av att domstolen inte finner skäl att<br />

översätta en handling och att en part inte följer ett föreläggande att<br />

ombesörja översättning torde bli att handlingen lämnas utan avseende på<br />

samma sätt som en grovt ofullständig handling. I 5 kap. 6 § RB anges att<br />

tolk kan anlitas om någon som skall höras inför rätten inte behärskar det<br />

svenska språket. Bedömning av behovet av tolk görs av domstolen. Det<br />

finns följaktligen inte någon absolut rätt att använda andra språk än<br />

svenska vid domstol. I 50 § förvaltningsprocesslagen (1971:29) finns en<br />

bestämmelse där både muntlig och skriftlig översättning regleras.<br />

Innebörden av bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i rättegångsbalken.<br />

Det föreligger således ingen absolut skyldighet för en domstol att<br />

översätta inlagor eller bevisning som ges in på ett annat språk. Det finns<br />

emellertid ingen bestämmelse som säger att en inlaga eller bevisning<br />

skall avvisas enbart på den grunden att den är avfattad på ett annat språk<br />

än svenska. <strong>Sverige</strong> uppfyller därför enligt vår bedömning artikel 9.1a<br />

iii), som avser brottmål.<br />

Inte heller är en juridisk handling ogiltig enligt svensk rätt bara för att<br />

den är upprättat på annat språk än svenska varför <strong>Sverige</strong> enligt vår<br />

bedömning även uppfyller artikel 9.2 i minoritetsspråkskonventionen.<br />

I 8 § förvaltningslagen (1986:223) anges att myndigheter vid behov<br />

bör anlita tolk i kontakter med personer som inte behärskar svenska.<br />

Bestämmelsen gäller både skriftliga och muntliga kontakter. Myndigheter<br />

har således lika lite som domstolar någon absolut skyldighet att<br />

anlita tolk eller översättare. I stället görs en behovsprövning. Inte heller<br />

beträffande myndigheter finns någon bestämmelse i svensk rätt med<br />

innebörden att handlingar som ges in på annat språk än svenska anses<br />

ogiltiga bara på den grunden att de är upprättade på annat språk. En<br />

myndighet får också upprätta handlingar på andra språk och det är tillåtet<br />

för regionala och lokala myndigheter att ge ut sina officiella dokument<br />

38

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!