Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen
Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen
Nationella minoriteter i Sverige - Regeringen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
En användning av andra språk än svenska i offentliga sammanhang bör i<br />
första hand handla om att vid sidan av det svenska språket också använda<br />
landsdels- eller minoritetsspråken. Det är således inte fråga om att<br />
ersätta det svenska språket med ett landsdels- eller minoritetsspråk.<br />
Prop. 1998/99:143<br />
Den geografiska begränsningen för regionala åtgärder<br />
Minoritetsspråkskonventionen är till stor del inriktad på att ge stöd och<br />
skydd för landsdels- eller minoritetsspråken i de geografiska områden<br />
där språken använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig omfattning.<br />
Denna begränsning bygger på att man ansett att det kan möta alltför<br />
stora hinder, både praktiskt och kostnadsmässigt, att tillämpa konventionens<br />
olika bestämmelser i områden där mycket få personer använder<br />
ett landsdels- eller minoritetsspråk. Ett exempel på de praktiska svårigheter<br />
som kan uppstå om man försöker tillämpa konventionen på språk<br />
som talas av mycket få personer är att de bestämmelser i konventionen<br />
som förutsätter att det finns tolkar och tjänstemän som behärskar<br />
språket inte kan tillämpas eftersom rekryteringsunderlaget till sådana<br />
tjänster då är för litet. Det kan också visa sig orimligt kostnadskrävande<br />
att vidta omfattande åtgärder till stöd för ett språk med mycket få<br />
användare.<br />
Det finns flera skäl att följa konventionens föreskrifter och begränsa<br />
tillämpningen av regler om rätt att hos domstolar och förvaltningsmyndigheter<br />
använda samiska, finska och meänkieli till områden där<br />
språken använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig<br />
utsträckning.<br />
<strong>Sverige</strong> är sedan lång tid tillbaka enspråkigt i den offentliga förvaltningen.<br />
Rikstäckande bestämmelser om rätt att använda samiska, finska<br />
och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter skulle kunna<br />
bli mycket resurskrävande, både ekonomiskt och när det gäller tillgången<br />
till språkkunnig personal. Att i dag genomföra rikstäckande<br />
åtgärder skulle därför vara i det närmaste praktiskt ogenomförbart.<br />
En annan omständighet som bör vägas in är de statliga myndigheternas,<br />
kommunernas och landstingens inställning till att stödja och<br />
skydda samiska, finska och meänkieli som språk genom regler av detta<br />
slag. Om man redan ger viss service på dessa språk eller i vart fall är<br />
positiv till att ge sådan service kan tillämpningen av reglerna förväntas<br />
fungera bättre och leda till ett stöd för språken. En sådan positiv<br />
inställning kan framför allt förväntas finnas i de områden där språken<br />
använts under mycket lång tid tillbaka och fortfarande används i stor<br />
utsträckning. I många av de berörda kommunerna förekommer redan i<br />
dag offentlig verksamhet med en medveten inriktning på samiska, finska<br />
och meänkieli samt samisk, finsk och tornedalsk kultur, inom såväl<br />
förskoleverksamheten och skolväsendet som inom äldreomsorgen och<br />
den centrala kommunala förvaltningen. Ytterligare sådan verksamhet<br />
planeras också på flera håll.<br />
Det är också i dessa regionala områden som behovet av regler om rätt<br />
att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvalt-<br />
40