Kultur, skola och forskning - Framtidens kultur

Vera
Ole Moe (text och musik Claes Eriksson)
Det första seminariet avslutades med att Ole Moe sjöng sången Vera,
en underfundig sång om en underfundig flicka. Sången skrevs i samband
med barnradioprogrammet ”Häng med till farbror John” som Ole Moe
gjorde tillsammans med bl.a. Claes Eriksson (Galenskaparna) åren 1977–1980.
41
Vera
Vera hade flyttat och var nästan ny i stan
och hon var på väg till skolan allra första dan.
Hon var ganska liten och dessutom ganska tjock
och hon hade på sig en orange och lila rock.
Och stora gula byxor och på huvudet en strut.
Ja det var rent märkligt vad hon såg konstig ut.
Så när hon kom fram till skolan blev det smått panik
för Vera var ju faktiskt ingen annan riktigt lik
Och det fick hon höra må ni tro.
Allihopa ställde sig att glo.
Och retades och gapa och gick an.
Ja, de skrek i munnen på varann:
”Ska du gå på maskerad”
”Vad gör du i våran stad”
”Vilken jättelöjlig hatt!”
”Har du gjort den av en tratt”
”Vilken äcklig gammal rock!”
”Åh, vad du är ful och tjock!”
”Ja, du ser för löjlig ut!”
”Ingen av oss som har lust att va med dig
så stick nu och göm dig så vi slipper se dig
för annars förstår du så ska vi nog ge dig!”
Men Vera bara skrattade så tårarna de rann
och då blev allting tyst och alla glodde på varann.
Och de tänkte allihopa: ”Varför är hon gla’”
Mitt i ringen där stod lilla Vera och hon sa:
”Jasså, ni tycker att jag är så läskig
därför att jag är så fet och så fläskig
och bara därför att kläderna mina
inte är tillräckligt snygga och fina