Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
6 DISKUSSION OCH SLUTSATSER<br />
Eftersom bedömningarna i denna rapport skall innefatta långsiktiga ekotoxiska effekter i aska –<br />
ett material som genomgår kemisk omvandling (diagenes) – tillämpas strategin att dels söka<br />
förstå mekanismer, dels identifiera analogier för vilka långtidsegenskaperna är kända.<br />
Fokuseringen mot långsiktiga ekotoxiska effekter innebär att förutsättningen för analysen är att<br />
askan får tillfälle att härda / åldras under ett antal veckor eller månader.<br />
Analogierna skall sammantagna kunna utgöra en grund för att belysa hur askor uppträder på<br />
lång sikt. I denna rapport används främst olika naturliga jordmaterial tillsammans med en analys<br />
av likheter och skillnader i förhållande till askor. För att täcka även högre pH-värden som<br />
kan förekomma i vart fall innan askan åldrats ordentligt har även jämförelser gjorts med cement-<br />
och kalkbruk av olika slag. I sammanhanget bör beaktas att kalk- och cementbaserade<br />
material är kända sedan romartiden.<br />
De uppgifter som sammanställts pekar på att halterna zink i porvattnet är mycket låg för samtliga<br />
dessa material. Ingenting har påträffats som skulle ge anledning att förmoda eller misstänka<br />
att tillgängligheten skulle vara högre i aska jämfört med jord. Däremot kan förmodas att förhöjda<br />
pH-värden kan ge aska en lägre tillgänglighet. De data som finns tillgängliga pekar också på<br />
en lägre tillgänglighet för zink i aska jämfört med jordmaterial.<br />
Data från ett stort antal källor pekar entydigt på att den verkliga tillgängligheten i aska och jord<br />
är väsentligt lägre än vad som svarar mot lösligheten för de flesta enkla mineral där zink ingår<br />
som ett huvudämne. Undantag är franklinit och liknande mineral (spineller) med järn, mangan,<br />
aluminium och krom samt skiktsilikat med bl a magnesium, järn och mangan.<br />
Zink i mark och andra jordmaterial har studerats under ett flertal decennier med traditionella<br />
tekniker. Dessa har entydigt identifierat spinelliknande mineral med samt vissa typer av skiktsilikater<br />
(glimrar) som de som i första hand binder zink. De studier som genomförts – liksom över<br />
huvud taget grundämnenas upptäckshistoria[18] – pekar på att det är de ämnen som förekommer<br />
i de högsta halterna i ett jordmaterial eller en aska som styr vilka faser som bildas. Ämnen<br />
som förekommer i låga halter bildar ofta inte några särskilda ”egna faser” utan ingår i fast lösning<br />
med huvudämnena. Detta gäller enligt [42] särskilt för zink som är mera benäget att gå in i<br />
ett antal olika typer av faser jämfört med t ex järn och bly.<br />
Denna slutsats stöds och förstärks av de nyare EXAFS-studier som kommit ut. Här redovisas<br />
detaljerad information om hur zink binds till de nyss nämnds typerna av faser. Det finns vissa<br />
motsägelser i detta tidiga material och allt är sannolikt inte helt rätt (eller har uppfattats helt<br />
korrekt av läsaren), men huvudbilden är klar. Zink binds till jordmaterial på sätt som motsvarar<br />
de uppmätta låga tillgängligheterna.<br />
43 :
Change language