Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006 ... - Wimnells

drygt 7 procent av både kvinnorna och männen vilket är en ökning
med nästan 2 procentenheter sedan år 1992.(Dessa siffror kommer
från bearbetningar av data från Socialstyrelsens socialmedicinska
databas, därav eftersläpning i tid jämfört med AKU).
Allt fler kvinnor i kärnarbetskraften
Män tillhör fortfarande i högre grad kärnarbetskraften än vad
kvinnorna gör. Ändå ökade andelen kvinnor som kan försörja sig på
sin arbetsinkomst från 53 procent till 60 procent under perioden 1992
till 2002. Motsvarande andel för männen var drygt 70 procent de
aktuella åren.
Arbetslösheten har hittills alltid varit högre bland män än bland
kvinnor. År 1993 var 9 procent av männen långvarigt arbetslösa mot 6
procent av kvinnorna. Andelen minskade med två tredjedelar i båda
grupperna efter arbetslöshetskrisen under 1990-talet fram till år 2002.
Skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller tillfälliga
anställningar har minskat under 2000-talet, vilket är ett trendbrott. År
2003 arbetade 16 procent av alla anställda kvinnor i tillfälliga anställningar,
vilket bara är 3 procentenheter högre än motsvarande andel
bland män. Detta kan jämföras med en skillnad på över 7 procentenheter
i slutet på 1980-talet.
Långtidssjukskrivna löper allt större risk att stadigvarande
hamna utanför arbetsmarknaden
Möjligheterna att komma tillbaka till arbetsmarknaden för dem
som blev långvarigt sjukskrivna under 1990-talet har varit dåliga. Av
dem som tillhörde gruppen omfattande sjukskrivning år 1992 fanns
endast var sjätte kvinna och var femte man i kärnarbetskraften tio år
senare. I stället är hälften av dessa män och två tredjedelar av kvinnorna
antingen fortsatt sjukskrivna eller har blivit förtidspensionerade.
Chanserna för de långtidssjukskrivna tycks dessutom ha försämrats
under hela den studerade perioden från 1990-talet fram till 2000-talets
första år.
Ett något överraskande resultat är att rörligheten från omfattande
sjukskrivning till omfattande arbetslöshet var relativt sett stor. De
personer som har höjt sin utbildningsnivå förbättrade emellertid sina
chanser att komma tillbaka till kärnarbetskraften. I synnerhet gäller
det för kvinnorna.
Invånare i storstädernas ekonomiskt mycket resurssvaga
grannskap har allt svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden
Den befolkning som bor i mycket resurssvaga grannskap har haft
svårare att komma tillbaka till självförsörjning genom eget arbete efter
att ha varit arbetslösa än de som bor i andra typer av grannskap.
Dessa svårigheter tycks inte bero på konjunkturläget. En liknande
negativ utveckling finner vi i dessa områden när det gäller chansen att
återvända till kärnarbetskraften efter att ha varit sjukskrivna, och dessa
chanser minskar alltmer över tid. Personer som bor i mycket resurssvaga
områden löper generellt sett också större risk att bli förtidspensionerade
efter att ha varit sjukskrivna.
Bättre arbetsmarknadssituation för utrikesfödda, men
fortfarande mycket sämre än för svenskfödda
Det finns fortfarande stora skillnader mellan inföddas och olika
grupper av utrikesföddas chanser att tillhöra kärnarbetskraften. Endast
drygt 40 procent av dem som invandrat från Öst- och Sydeuropa och
inte ens 30 procent av dem som invandrat från Mellanöstern och
Nordafrika kunde försörja sig genom arbete år 2002. Detta kan jämföras
med 70 procent när det gäller den svenskfödda befolkningen.
Sedan krisåren på 1990-talet ser vi emellertid en god återhämtning.
Detta gäller särskilt för de grupper som under lågkonjunkturen hade
lägst andel i kärnarbetskraften.
Den långvariga arbetslösheten skiljer sig också åt mellan grupper
med olika ursprung men skillnaderna har generellt sett minskat kraftigt
över tid. Ändå var arbetslösheten bland invandrare från Östeuropa
och Sydeuropa år 2002 fortfarande i stort sett dubbelt så hög som för
inföddasvenskar. För invandrare från Mellanöstern och Nordafrika