Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006 ... - Wimnells

har svårare att ta sig ur försörjningssvårigheter än ungdomar i andra
typer av grannskap även när hänsyn tas till kön, utbildning, vistelsetid
i Sverige, föräldrarnas födelseland m.m.
Ekonomiskt bistånd i familjen är en riskmarkör för ogynnsam
social utveckling hos barnen vilket inte tycks gälla för enbart
låg inkomst
Barn i familjer som får långvarigt ekonomiskt bistånd, till skillnad
från barn i familjer med låga inkomster men som inte mottar ekonomiskt
bistånd, löper höga överrisker att utvecklas ogynnsamt i flera
avseenden, till exempel låg utbildningsnivå, tonårsföräldraskap, missbruk
eller psykisk sjukdom. Långvarigt ekonomiskt bistånd verkar
med andra ord vara en stark markör för betydande sociala problem
och således inte endast ett tecken på familjens ekonomiska svårigheter.
Observera att vi vet mycket lite om orsakssambanden, exempelvis
om långvarigt ekonomiskt bistånd i familjen självständigt bidrar till
ökade risker för ogynnsam utveckling hos barnen eller om det är
orsakerna till familjens försörjningsproblem som ligger bakom de
höga överriskerna.
Detta illustreras tydligt av gruppen barn med psykiskt sjuka föräldrar.
I de fall barn växer upp i en familj där minst en förälder är
psykiskt sjuk och där det inte förekommit ekonomiskt bistånd (vilket
gäller majoriteten av familjer med psykisktsjuka föräldrar), visar våra
resultat att överriskerna är små för en ogynnsam utveckling hos
barnet. Risken för en ogynnsam utveckling ökar emellertid drastiskt
om barnet har en psykiskt sjuk förälder som dessutom tar emot
ekonomiskt bistånd.
Den etniska segregationen har ökat
Under perioden 1990-2002 har den etniska segregationen ökat
markant men inte den ekonomiska. Det betyder att skillnader i boendemönster
mellan låg- och höginkomsttagare inte har förändrats så
mycket. Däremot har det skett betydande förändringar med avseende
på var någonstans de infödda och olika utrikesfödda grupper bor. Av
de tre svenska storstadsregionerna är Storstockholm den mest integrerade
regionen.
Befolkningen i de ekonomiskt mycket resurssvaga områdena har
alltmer kommit att utgöras av fattiga ”synliga” invandrargrupper, dvs.
de med ursprung i Sydeuropa, Asien, Afrika eller Latinamerika. Den
ekonomiska segregationen sammanfaller mer och mer med den
etniska segregationen vilket betyder att skillnaderna i bosättningsmönster
mellan fattiga och rika har kommit att alltmer motsvara skillnader
mellan dessa fattiga ”synliga” invandrare och bättre situerade
infödda svenskar och de övriga - ”icke-synliga” - invandrargrupperna.
Förändringar på arbetsmarknaden som sammanföll med den stora
invandringen under 1990-talet ledde till att andelen ”synliga” utrikesfödda
som kunde försörja sig på sitt arbete och som bodde i de ekonomiskt
mycket resurssvaga områdena minskade. Samtidigt flyttade
de infödda svenskarna och de ”icke-synliga” invandrargrupperna
därifrån.
Allt färre kan försörja sig på arbetsinkomst i de ekonomiskt
mycket resurssvaga grannskapen
Storstädernas ekonomiskt mycket resurssvaga grannskap med
stor dominans av ”synliga” invandrargrupper har kommit att fungera
som inslussningsområden. Dessa områden karakteriseras av stor omflyttning.
En mycket stor andel inflyttare kommer från andra länder
men också från andra delar av Sverige. Samtidigt flyttar en förhållandevis
stor andel av invånarna härifrån till andra grannskap eller
till andra landsdelar. Andelen som stannar under en längre tid är liten
jämfört med i andra typer av områden.
Skillnaderna mellan resursstarka och mycket resurssvaga grannskap
i de tre storstadsregionerna har i viss mån förstärkts under
perioden 1990-2002. Andelen fattiga har ökat avsevärt i de mycket
resurssvaga områdena under perioden. I Storgöteborg och Stormalmö
har t.ex. andelen fattiga fördubblats i dessa områden.
Den andel av befolkningen som får ekonomiskt bistånd har gene-