Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006 ... - Wimnells

Något om skatte- och bidragshistoria.
(8 april 2004. Levnadskostnader 2006 införda i april 06).
Jag har noga följt riksdagens fördelningspolitik sedan 1964 och
nästan varje år lämnat kommentarer och förslag. De nuvarande statsråden
var 1964 i genomsnitt 13 år gamla.
Fram till den 20 april 1989 skrev jag 4920 sidor om skatte-och
bidragssystem o d. Den 20 april 1989, som var SAPs hundraårsdag,
började jag med sida nr 1 i den sidnumrering jag fortsatt med sedan
dess. Mina utredningar har vanligen gått till statsråd, i första hand
statsministrar, finans-och skatte-, social-, och bostadsministrar, till
ledarna för alla eller de största partierna inom eller utom regeringen,
samt ibland till riksdagsutskott.
Under mellankrigstiden och tiden närmast efter andra världskriget
var en väsentlig del i hushållsstrukturen att av makar var den ene,
vanligen mannen, förvärvsarbetande med inkomster till hushållet, och
den andre, vanligen frun - hemmafrun, var hemma och skötte hemmet.
Skattesystemet byggde på det och innehöll sambeskattning av
makarna. Kvinnorna skulle bli gifta och försörjda. Ogifta kvinnor fick
försörja sig själva. Sedan började fruarna ta arbete och systemet med
sambeskattning började te sig alltför ålderdomligt.
Bl a med uppgiften att avskaffa sambeskattningen arbetade Allmänna
Skatteberedningen i början av 60-talet. Utredningens förslag
var dåliga, det enda som kom ut av utredningen var momsen. Finansminister
Gunnar Sträng (s) tillsatte Familjeskatteberedningen, som
lämnade förslag som kan betecknas som svagsinta.
Gunnar Sträng utfomade på egen hand, med sina närmaste medhjälpare,
1970 års skattereform. I reformen avskaffades, huvudsakligen,
sambeskattningen, men Sträng lyckades inte göra en reform som
tillgodosåg kravet på skatt efter förmåga vilket hade varit möjligt. Ett
led i reformen var en hemmamakeskattereduktion, som till en del
fyllde några krav om skatt efter förmåga. Denna skattereduktion
smälte sedan bort med inflationen och togs såsmåningom bort helt.
När den togs bort hade hushållsstrukturen förändrats så att det inte
fanns många hemmafruar kvar.
Det har hela efterkrigstiden funnits sådana som klagat över höga
marginalskatter. I skattepropositionen 1970 tog Sträng bort allt om
marginalskatter, han menade, att det viktiga var skatterna och inte
marginalskatterna. Efter reformen var visserligen skatteskalan vid
höga inkomster böjd uppåt, men det fanns en komponent som gjorde,
att kurvan blev nästan rak. De gamla marginalskattekverulanterna
fortsatte dock att tala om att marginalskatterna ökade med stigande
inkomst, trots att så inte var fallet.
Under 50-och 60-talen var bostadsbristen ett stort politiskt kapitel.
Det s k miljonprogrammet under 60-talet och början av 70-talet gav en
miljon nya bostäder, en fantastisk satsning. Efteråt har många klankat
på bostäderna från programmet, men lägenheterna håller god standard.
Brådskan att bygga bort bostadsbristen gjorde att det blev
många stora flerbostadshus, som sedan ogillades av somliga. De som
fick bostäder fick ändå någonstans att bo, vilket är en fördel. På
senare tid har kommit propåer om att stadslandskapen är för litet
stadslika och att det behövs mer tät bebyggelse. När miljonprogrammet
var utfört gick musten ur och det har sedan knappast funnits
någon bostadspolitik med prisvärt engagemang. Efter miljonprogrammet
följde småhusbyggande. Ingvar Carlsson var den förste bostadsministern
(som inrättades på 70-talet, nu finns ingen bostadsminister)
och avskaffade paritetslånen som betalades av de boende och ersatte
dem med räntebidrag som betalades av staten. Senare har gjorts
försök att förbättra bostadsfinansieringssystemet.
I 1970 års skatterform fanns kvar den kapitalinkomstbeskattning
som gjorde att det gick att tjäna stora pengar på ränteavdrag, eftersom
skattelättnad av ränteavdrag följde förvärvsinkomstens marginalskatt. I
1982 års skatterform ändrades dessa avdragseffekter något. I 1990
års skattereform skildes kapitalinkomstskatten från skatt på andra