Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006 ... - Wimnells
Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006 ... - Wimnells
Sven Wimnell 060408: Budgetpropositionen våren 2006 ... - Wimnells
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
MED STOLTHET visar Wilkinson upp sin samling av data, men<br />
han gör ett ännu större nummer av sin teori. Genom referenser till<br />
Tocqueville, Heidegger, Fanon och flera längre utflykter i evolutionsbiologin<br />
- där han pekar på sådant som att människan är det djur som<br />
har skarpast färgkontraster mellan ögonvita och iris, vilket skapat en<br />
unik känslighet för andras blickar - väver han en allmän teori om<br />
sociala gemenskaper. Där är jämlikheten det högsta goda. Den gör det<br />
möjligt att se sig själv i andras ögon och möta ömsesidiga reflexer av<br />
värde, medan å andra sidan dominansförhållanden - just för att den<br />
mänskliga existensen från första ögonblick konstitueras i relation till<br />
andra - gör maximal skada.<br />
Graden av jämlikhet är det gravitationscentrum som styr de sociala<br />
relationernas kvalitet. I ett ojämlikt samhälle måste de nedvärderade<br />
ständigt försöka hävda sig för att återupprätta sitt värde, vilket - här<br />
kastar Wilkinson ur sig nya omgångar empiri - uttrycks i högre nivåer<br />
av våldsbrott, kvinnomisshandel och rasfördomar, ja, till och med<br />
fortkörning, könssjukdomar, bråk på skolgårdarna; klassamhällets<br />
fundamentala krigstillstånd sätter tonen. I mer jämlika samhällen är<br />
däremot alla sådana fenomen ovanligare - medan i stället deltagande i<br />
föreningsliv och tillit till andra människor skjuter i höjden.<br />
Så blir de rika ländernas utveckling under de senaste decennierna<br />
begriplig. När klassklyftorna ökar mår fler människor dåligt,<br />
och de som mår dåligt mår allt sämre. De sociala relationerna förgiftas.<br />
det sant mänskliga lagret: vår ömtålighet för andra människors<br />
signaler.<br />
Vad den västerländska arbetarklassen behöver är inte mat på bordet<br />
eller tak över huvudet. Det är andra slags blickar.<br />
Femton års upptäckter i den sociala epidemiologin har sålunda<br />
revolutionerat kunskapen om olikheter i hälsa. Det är inte i första<br />
hand sämre tillgång till sjukvård, tyngre lyft på jobbet, mer rökning,<br />
fler hamburgare eller färre joggningsrundor som tar ifrån fattigare<br />
männi-skor hälsa och liv i de rika länderna - utan den kroniska stress<br />
som följer av den relativa fattigdomen som sådan.<br />
Det vänder helt upp och ned på politikens mål. Om vi vill ge<br />
människor bättre liv kan vi ge upp försöken att höja BNP ännu mer;<br />
det gör över huvud taget ingen nytta om alla - såväl rika som fattiga -<br />
får tusen kronor till i plånboken.<br />
Det är själva klasskillnaderna samhället måste vänja sig av med.<br />
Andreas Malm, essa@dn.se “<br />
Artikeln finns i:<br />
<strong>Sven</strong> <strong>Wimnell</strong> 051120: Det viktigaste problemet är: välfärden och<br />
välfärdsfördelningen, inte arbetslösheten.<br />
(http://web.telia.com/~u86119282/omr40za.pdf)<br />
SÅ HAR OCKSÅ paradoxen med ett varumässigt rikt men illamående<br />
samhälle fått sin lösning: i ett fattigt land - säg Niger eller Haiti -<br />
beror hälsoproblemen på absolut, materiell knapphet och kan bara<br />
avhjälpas med mer mat, bättre bostäder och tillgång till sjukvård. Men<br />
när ett land väl har klivit över tröskeln till industriellt välstånd upphör<br />
absolut standard att betinga hälsa och lycka. Knappheten har dragit<br />
sig tillbaka likt ett tidvatten. I stället uppenbaras, skriver Wilkinson,