UV Rapport 2011:26. Arkeologiska undersökningar ... - arkeologiuv.se

Figur 4. Den stora krukan in situ. Foto: Ewa Ryberg, RAÄ UV Väst.
Snörornerad keramik kan dateras till både TN och MN, och Mats Larssons omfattande studie av
framför allt tidigneolitisk keramik från sydvästra Skåne, visade att snördekor även var mycket
vanligt i den grupp som benämns Bellevuegårdsgruppen (Larsson 1984:160 f). Denna grupp
dateras enligt Larsson till MNI och MNII.
Det finns exempel från Saxtorp utanför Landskrona i västra Skåne, där snörornerade trattbägare
C14-daterats till övergången mellan TNI och TNII, med en viss tyngdpunkt mot den yngre
perioden (Lagergren-Olsson 2003:187 f). Den snörornerade keramiken påträffades i en våtmark,
medan en samtida närliggande boplats saknade kärl med snördekor.
På Döseryggen, mellan Malmö och Trelleborg i Skåne, påträffades bland annat ett 20-tal dösar
och en våtmark. Döseryggen har daterats till slutet av TN och till en tidig del av MN och de
snörornerade skärvorna utgjorde 15 % av den ornerade keramiken (Brorsson 2009). Av fyra
ornerade skärvorna i våtmarken var en snörornerad.
Rostoványi har även berört problematiken med snördekor, och han kunde konstatera att den i
Malmöområdet dateras inom intervallet TN I till MN I (Rostoványi 2007:70). I Rostoványis
material från Öresundsbroförbindelsen förekom snördekor i mellan 2 och 7 rader på kärlens hals.
Det är viktigt att notera att snörornerad keramik även var mycket vanligt under stridsyxekulturen.
Kulturen har bland annat fått sina influenser från det som på Kontinenten benämns för
snörkeramisk kultur. Kärlet från Veddige är emellertid av annan karaktär och form, och därmed
är en datering till stridsyxekultur inte trolig.
En av de mest omfattande studierna av trattbägarkeramik i Skandinavien utfördes av Eva Koch
(Koch 1998). Hon bearbetade omkring 250 hela kärl som påträffats i mossar i de östra delarna av
det nuvarande Danmark, och hon kunde bland annat indela trattbägarkeramiken i flera olika
grupper. Som ett redskap användes en formanalys, där syftet är att jämföra kärl, oavsett storlek,
med varandra (Ibid: 67 ff). En viktig hypotes vid denna analys, är att en keramiker tillverkar
samma typ av kärl med samma form, oavsett kärlstorlek. Vid formanalysen sätts höjden till 100 %
och både kärlprofilens höjd och bredd relateras till höjden. Därmed skapas en bild av kärlet, helt
frånkopplat från kärlstorleken.
Enligt denna typ av formanalys tillhör de två kärlen från Veddige olika grupper (Fig. 5). Skuldran
på den lilla krukan är placerad längre ned i förhållande till höjden, och dessutom är halsen
betydligt längre. Man kan vidare konstatera att den lilla krukan är mera profilerad.
128 Boplatser och gravar vid Viskan i Veddige