UV Rapport 2011:26. Arkeologiska undersökningar ... - arkeologiuv.se

Veddige 321 – spår av mesolitiska hyddkonstruktioner
Bengt Westergaard och Johannes Nieminen
Sammanfattning
I likhet med flertalet av de boplatser som undersöktes
utmed Viskan sommaren 2008 låg också
Veddige 321 på kanten till stranden av den forna
havsvik som Viskadalen utgjorde för mer än
8000 år sedan. Läget återspeglades bland annat i
anläggningar och merparten av de fynd som togs
tillvara. Bland mer spektakulära lämningar finns
en mer eller mindre tydlig hyddkonstruktion,
rikliga mängder slagen flinta och brända ben vars
ålder uppgick till över 9000 år!
Något yngre lämningar utgjordes av stolphål
och härdar och en förmodad ugn med spår av
spannmål som kunde dateras till bronsålder.
Topgrafi och fornlämningsmiljö
Den undersökta fornlämningen var belägen parallellt
med nuvarande väg 41 och knappt 100 meter
nordväst om Viskan, cirka 13–16 meter över havet.
Det undersökta området var drygt 100 meter långt
(nordöst–sydväst), cirka 20 meter brett och omfattade
en yta på cirka 2100 kvadratmeter. Boplatsen låg på
en svag sydöst-sluttning (fig. 48).
Boplatsen upptäcktes i samband med de arkeologiska
utredningar som genomfördes under hösten
2005 (Ryberg 2006). Men sannolikt har platsen varit
känd som fornlämning långt dessförinnan. Framlidne
amatörarkeologen Bengt Bengtsson, vars fornsakssamling
nyligen gåtts igenom, var troligtvis helt införstådd
med att platsen, liksom många andra lokaler
i Viskadalen, dolde förhistoriska boplatslämningar.
Viskadalens topografi och fornlämningsmiljö har
beskrivits åtskilliga gånger i samband med arkeologiska
utredningar och förundersökningar (Ryberg
& Rosén 2007), och i undersökningsplanermed mera.
Någon ytterligare presentation av området förefaller
därmed inte nödvändig i detta sammanhang.
Arbetsmetodik och dokumentation
Fältarbetena inleddes med matjordsavbaning, varvid
den cirka 0,3–0,4 meter tjocka matjorden avlägsnades
över hela ytan. Av anläggningstekniska skäl sparades
en markremsa på cirka 4 meters bredd utmed vägen
där delar av jordmassorna deponerades. Markremsan
dolde bland annat en optokabel och det arkeologiska
utbytet av att schakta bort denna jordremsa betraktades
som försumbart.
Schaktningsarbetena påbörjades i områdets sydvästra
del. Den sterila alven bestod ömsom av grovt
morängrus, ömsom av relativt fin sand, oftast med
distinkta övergångar (fig. 49).
Mörkfärgningar/anläggningar märktes upp och
mättes in med hjälp av totalstation allteftersom de
dök upp. Lösfynd mättes in. Generellt sett undersöktes
bara ena halvan av varje anläggning. Anläggningstabeller
upprättades successivt. Samtliga anläggningssektioner
ritades i skala 1:20.
I den ”mesolitiska hyddan” (se nedan) undersöktes
både anläggningar och lager. Lagren grävdes i
meterrutor/grävenheter. Fyndinsamling i hyddan
gjordes initialt genom sållning. Detta visade sig snart
både tidsödande och överflödigt, varför förfarandet
övergavs. I anslutning till undersökningen av hyddan
gjordes även dokumentation med tornfotografering.
I förekommande fall togs prover ur anläggningar och
lager för vedarts-, 14 C- och makrofossilanalyser. I
undersökningens slutskede gjordes en andra avbaning
av stora delar av ytan, framför allt i de partier som
bestod av grövre morängrus.
Resultat
Anläggningar och lager (se bilagorna 14 och 15)
Redan i utgrävningens inledning stod det klart att
den avsatta fältarbetstiden var klent tilltagen. Med
upptäckten av de mesolitiska hyddlämningarna blev
det också aktuellt med prioriteringar inom den upptagna
ytan.
Veddige 321 – spår av mesolitiska hyddkonstruktioner 67