UV Rapport 2011:26. Arkeologiska undersökningar ... - arkeologiuv.se

Figur 34. Kokgroparna undersöktes med hjälp av schaktmaskin. Foto: Ewa Ryberg.
3c 1928
? RAÄ 320, A510
?
1
3
2
PK 1927
1. Brun humös, sandig jord med
enstaka skörbrända stenar.
2. Sotigt humöst lager med inslag
av skörbränd sten och relativt
stora träkolsfragment.
3. Steril sand/grus.
0 1,16 m
Figur 35. Sektion genom A510. Skala 1:25.
nivå av dryga 13 meter över havet. Monumenten bör,
när de uppfördes, ha varit belägna omedelbart invid
vattendragets norra strand.
Som nämnts påträffades en av de tre gravarna
(A1354) redan år 2006 i samband med den arkeologiska
utredningen (Ryberg 2006). Monumentet
framträdde då som en mindre och jordfylld stensättning
som låg inom en i övrigt stenfri del av undersökningsområdet.
Hela monumentet var gömt under
matjorden. Det kunde aldrig klargöras huruvida den
jordpackning som fanns i monumentets övre del
var ursprunglig i den meningen att den medvetet
applicerats på anläggningen och således redan vid
uppförandet täckt de större uppstickande stenarna i
stensättningen. Det har alltså därför inte heller kunnat
klargöras huruvida de större kantställda stenarna
i monumentet ursprungligen varit synliga. En innebörd
av detta är också att monumentens ursprungliga
höjd blir svår att uppskatta.
I samband med förundersökningen påträffades
fragment av brända ben ytligt i monumentets övre
jordfyllnadslager. De små fragmenten kan enligt
osteologen Caroline Arcini inte närmare artbestämmas.
Det vore lätt att mena att benen skall betraktas
i samband med graven, men så behöver det inte alls
förhålla sig. Benen låg mycket högt upp i fyllningen,
Veddige 320 – neolitiska gravar och boplatsspår 53