UV Rapport 2011:26. Arkeologiska undersökningar ... - arkeologiuv.se

och konstruktionerna A1354 och A1386 visade sig
dessutom innehålla strukturer som snarare indikerar
att de döda jordats. De brända benen härrör säkerligen
inte från en gravlagd individ. Det är däremot
rimligt att tänka sig att de kan vara spår av måltider
som utgjort ett inslag i de ritualer som en gång ägt
rum vid graven.
Det visade sig vid slutundersökningen att A1354
utgjorde en av tre anläggningar som, utifrån form och
uppbyggnad, med säkerhet kan sägas utgöra rester av
gravmonument på platsen. Anläggningarna undersöktes
i plan utan att profiler upprättades. Praktiskt
sett genomfördes grävningen på så vis att ett flertal
4 centimeter tjocka lager successivt avlägsnades inuti
och kring monumenten medan kantkedjor och andra
konstruktionsdetaljer i sten hela tiden sparades. Av
beskrivningarna nedan framgår att de två mer välbevarade
monumenten (A1354 och A1386) var mycket
likartade när det kom till utseende, utformning och
uppbyggnad. Stenmaterialet som använts i gravarna
var närmast identiskt i både form och storlek. De
yttre konstruktionerna visade sig i båda fall ha oval
till spetsoval form. Monumenten kan bäst beskrivas
som formade likt båtar.
Lageruppbyggnaden i monumentens inre var även
den i det närmaste likartad. Under de heltäckande
stenpackningarna inne i monumenten påträffades i
både A1354 och A1386 flera lager av vad som kan
beskrivas som spår av inre konstruktionsdetaljer. I
A1354 påträffades under den täckande stenpackningen
i monumentets inre en mindre stenpackning
som låg innanför och i direkt anslutning till den
östligaste stenen i monumentets kantkedja. De i
allmänhet knytnävstora stenarna i lagret bredde ut
sig över en cirka 1 kvadratmeter stor yta och flera
av dessa var helt söndersprängda av eld. Någon eld
hade dock inte förekommit i monumentet. Stenarna
var istället lagda i ett cirka 3 centimeter tjockt lager
av noggrant packad och närmast vit sättsand. Inom
A1386 hade under den heltäckande packningen av
större stenar spridits ut ett lager med småsten. Lagret
återfanns även omedelbart utanför de större stenarna
i kantkedjan i den norra delen av monumentet.
I båda anläggningarna påträffades under dessa
lager av småsten spår av vad som kan tolkas som
nedgrävningar för gravar. I båda anläggningarna återfanns
ett lager av lera utspritt i rektangulär form.
De endast 6 centimeter tjocka lerlagren var i båda
anläggningarna utbredda över en 1,5 meter lång och
0,8 meter bred yta. I A1386 var lerlagret flammigt
och flera mörkfärgningar fanns i dess yta. Vid genomgrävning
visade sig lagren vara cirka 5 centimeter
tjocka och under dessa vidtog sedan den sterila sanden.
I båda anläggningarna var lerlagren begränsade
av en cirka 5 centimeter bred och i förhållande till
leran och den omgivande sanden mörkare färgning.
Färgningarnas utbredning indikerar att lerlagren varit
omgivna av någon form av ram i trä.
De enda fynden i de tre gravarna utgjordes förutom
av de brända ben som påträffades högt upp i
jordfyllningen till A1354 av ett koniskt format kvartsstycke
som nedlagts centralt i lerlagret i A1386.
Anläggningsbeskrivningar
A1354
Oval till spetsovalt formad jordfylld stensättning med
båtform och ostnordostlig till västsydvästlig längdriktning.
Monumentet var 2,74 meter långt samt som
mest 1, 81 meter brett och omgivet av en kantkedja av
7 större rundade stenar. Stenarna var 0,4–0,7 meter
stora och mellan dessa hade placerats mindre, i de
flesta fall cirka 0,15–0,2 meter stora stenar. I några
fall hade de mindre stenarna kilats fast mellan de
större. Centralt i anläggningen var en kantställd,
0,5 meter bred, 0,22 meter tjock och 0,4 meter hög
hälliknande sten. Denna var i stensättningens inre
omgiven av en enkelskiktad och ursprunglig heltäckande
packning av rundade och i allmänhet 0,15–0,25
meter stora stenar.
Under stenpackningen framträdde ett inom hela
anläggningen utbrett och 3–4 meter tjockt lager av
grå sand. Inom den östra delen av stensättningen var i
direkt anslutning till och innanför den östligaste stenen
i kantkedjan en cirkelformad stenpackning som
bredde ut sig över en 0,9×0,7 meter stor yta. Stenarna
var rundade, 0,1–0,25 meter stora och hade lagts i ett
tunt lager av ljust grå till vit sättsand. Stenarna var
tydligt påverkade av eld. Efter att både stenpackning
och sandlager avlägsnats framträdde ett rektangulärt
format samt 1,56×0,81 meter stort och horisontalt
lerlager inom anläggningen (västsydväst–östnordöst).
Lagret omgavs i den norra och östra delen av en 5–8
centimeter bred och mörkt färgad ram. Lerlagret var
över hela ytan 6 centimeter tjockt och under det vidtog
den sterila sanden. Undersökningen genomfördes
till ett djup av 0,25 meter ned i den sterila sanden.
Inga artefakter påträffades i, under eller invid
monumentet. Det enda fyndet utgjordes av några
fragment brända ben som påträffades mycket högt
upp i jordfyllningen. Dessa behöver dock inte höra
Veddige 320 – neolitiska gravar och boplatsspår 55