Upprättad av Granskad av Godkänd av ... - bergkonsult.se

Datum
2007-08-29
Vår beteckning
sannolikhetsbaserade metoder och traditionell känslighetsanalys, se även
avsnitt 5.2.2. Dessutom ska inredning verifieras enligt BKR avsnitt 2:21 och 2:3
med laster enligt BKR, avsnitt 3:4.
Vägledande vid dimensionering som genomförs på annat sätt än med beräkning
är att konstruktionsdelens årliga brottsannolikhet bör visas vara mindre än
- 10 -4 för säkerhetsklass 1
- 10 -5 för säkerhetsklass 2
- 10 -6 för säkerhetsklass 3.”
Det är oklart i BV Tunnel varför verifiering av bärförmåga endast ska göras för
de fyra angivna lastkombinationerna eftersom det i avsnitt 6.4.2 anges totalt 9
olika lastkombinationer. Frågan är i vilka fall verifieringen ska ta hänsyn till de
resterande fem lastkombinationerna. T.ex. bör hänsyn till ett flertal av dessa
lastkombinationer tas då det bärande huvudsystemet utgörs av betong.
Citybanan förutsätter att de lastkombinationer som anges i BV Tunnel endast
avser tunnel då det bärande huvudsystemet huvudsakligen utgörs av berg eller
berg och bergförstärkning i samverkan. För Citybanans bergtunnlar förutsätts
att hänsyn tas till alla relevanta lastkombinationer.
BV Tunnels hänvisning till BKR för beräkning av bärförmåga innebär i princip
att dimensioneringen ska utföras med hjälp av partialkoefficientmetoden. Denna
metod eftersträvar säkra konstruktioner genom att t.ex. reducera de bärande
materialens hållfasthetsegenskaper och öka aktuella laster proportionellt mot
specificerade koefficienter. Koefficienternas värde speglar stokastiska aspekter
(osäkerheter) i materialens och lasternas karakteristik, samt osäkerheten i
använda beräkningsmodeller. Metoden tar även hänsyn till ändamålet med
konstruktionen (genom partialkoefficienten för säkerhetsklass). Medan den
designfilosofi som representeras av partialkoefficientmetoden är väl etablerad
och förnuftig för design av konventionella konstruktioner ovan mark (hus,
broar, etc) pågår en debatt huruvida den är rimlig att tillämpa för bergtunnlar
eftersom berget ofta utgör en del av det bärande huvudsystemet samtidigt som
det utgör en last. Helt klart är dock att det i vissa situationer inte är enkelt eller
kanske ens lämpligt att skilja på vilken del av berget som tillhör det bärande
huvudsystemet och vilken del som utgör last vid dimensioneringssituationer där
hänsyn till samverkan mellan berg och förstärkning måste tas. Numeriska
modeller, vilka idag används rutinmässigt vid design av bergtunnlar, tar
integrerad hänsyn till denna aspekt hos bergmassan. Partialkoefficientmetoden
utgör därmed en komplikation, särskilt i samband med numeriska analyser
eftersom olika koefficienter ska appliceras beroende på denna skillnad.
Tanken med partialkoefficientmetoden är att ta hänsyn till stokastisk variation i
materials, lasters och modellers karakteristik. Osäkerheterna i bergmassans
egenskaper kan dock både vara större eller mindre än de som speglas av de i
regelverket (BKR) angivna partialkoefficienterna. Vidare är laster i bergmassan
såsom initiala spänningar svåra att bestämma med precision och kan därför vara
mera osäkra än laster som verkar på konventionella konstruktioner ovan jord.
Följaktligen kan det ifrågasättas om partialkoefficientmetoden vid tillämpning
rap-07-02 6 (62)