Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening

Debatt och kommentarVadan och varthän?ända sedan jag var fyra år har jag levt iböckernas, läsningens, boksamlingarnas ochfolkbildningens hägn. Det handlar inte omkärlek – jag blir ledsen av Biblioteksföreningensrosa slogan! Som när äldre tiders damerklädde sig i lila: sista försöket. Defensivt. Detär inte mera kärlek och hjärta och eventuelltsmärta som behövs. Den delen sköter i nulägetMelodifestivalen så bra. Det handlarmera om det dagliga brödet i Luthersk mening:Ibland grovt och svårtuggat, ibland renfröjd som nektar och ambrosia. Möda. Tankearbete.Civilisationsarbete. Och den storalivsberikande glädje som blir lönen.Trädet – trädet som en oslagbar symbol förallt strävande och växande. Folkbildningsträdetbörjade sitt tålmodiga växande förflera hundra år sedan under upplysningen.Människan ansågs ha en inneboende drivkraftoch vara kapabel att av egen inneboendekraft höja sig – moraliskt, estetiskt ochsocialt, och det utan att bli tvingad av politiskaeller religiösa dogmer. Trädet överlevdeSitter du på en skatt?DEVO har befriat en hel högkulturskatter ur folkbibliotek ochkungliga samlingar.Vi ses på Biblioteksdagarna i Luleåden 14-16 maj. Eller ring 054 22 14 55,så berättar vi mer om hur vi gör dinaskatter tillgängliga för folket.Segla in på www.devo.seSkepp å-hoj!romantiken – nästan – och sköt i höjden, förgrenadesoch blev starkt under folkrörelseepokeni Sveriges moderna historia. Arbetarrörelsen,abf, Alf Ahlberg: det var inte baradet materiella – också det kulturella arvet ochkunskapsarvet ville man dela. Fundamentetsom vårt demokratiska styrelseskick vilar på.Det formulerades ett bildningsideal – att föradet civilisatoriska framåt. StudieförbundetVuxenskolan – Liberalernas och Bondeförbundetsstudie- och bildningsorganisationsom strävade för att även landsbygdens människoroch framförallt ungdomen skulle beredasmöte med riktig litteratur, konst, teaterutöver den billiga underhållning som fannstill hands för de lägre klasserna. Observeraatt studieförbunden var politiskt obundna!Folkhögskoleepoken. Folkbiblioteken. Modernismen:elitens bekännelse till upplysningstanken.Här gick det emellertid snett– både åt vänster och åt höger.Politiseringen av allt detta är av sent datum.Kulturpolitiken som en produkt av1950-talet snördes då in i en järnhård ideologisk,modernistisk myrdalsk begreppsapparat.Lennart Holm och Harry Schein – så fortjag tänker på Lennart Holm står ingenjörenPlanertz i Kvartetten som sprängdes levandeframför mig. Redan här börjar trädets rötteratt förtvina. Men det märktes inte genast. Häri Blekinge säger man att det tar hundra år fören ek att växa upp. Så står den där i sin prakt,utvecklar sin överdådiga livsföring i hundraår och dör sedan under hundra år.Så var det ungefär med folkbildningssträvandenaockså. Modellen, tanken är det ingetfel på. Det är arten människa i det 20:e århundradetskontext som inte längre matcharmodellen! Ekonomi, teknik, kommunikationer– det finns inte längre någon förbindelsemellan rot och krona!Folkbibliotekarierna och bibliotekskramarna– sorgliga ord – ansar och plockar ochpyntar ytterst i grenverket för att det inteskall märkas och frågas så mycket om varförbesök och utlån minskar. Förvirrade i sin yrkesrollsom blir mer och mer diffus. Vad skallegentligen en bibliotekarie kunna och veta?Och uppdraget? När Kulturrådet nu efterlyseren biblioteksstrategi som griper överflera politikområden, även näringsliv ochutbildning är det som om ett litet ljus tändsi tunneln. En separat nationell bibliotekspolitikatt exekveras av landets kulturnämndervore ett slag i luften – det är en nationell bildningspolitikvi så trängande behöver.Varthän? Det handlar om begreppsbildning:det gamla begreppet bibliotek ärsöndersprängt och tjänar inte längre ett konstruktivtsamtal. En uppsjö av olika företeelser,mer eller mindre ängsligt opinions- ochstatistikanpassade knådas ihop i ett begrepp:Det blir förvirring, missförstånd, tjafs ochtill slut ingenting. Plocka sönder begreppetoch se efter vad som finns inuti!Då finner man också längst in biblioteketsom under folkbildningsepokenverkligen hade ett stort folkligt mandat:boksamlingen, kulturarvets texter, det gemensammaminnet i viskande volymer somkräver tid, tysta läsplatser och vackra rum;Och samtiden speglad i den strida strömmenav nyutgivna kvalitetsböcker. Spännandeoch lustfyllt ju längre in i hyllorna man tarsig. Finns det efter fyrtio års grundskolepolitikeftersökare till detta? Läsare? Någon somminns?Ängsligt sneglande på besöksstatistik,ängsliga att inte kunna stoppa socker i allamunnar, ofta fel- och överkvalificerade griperbiblioteken efter dagstrenderna, detmediesprakande, det kortlivade, underhållningoch tidsfördriv. Försöker smått patetisktfånga i svansen den globala Internetutvecklingensom sker i rasande takt, som drivsav helt andra aktörer och som numera finnsöverallt och dygnet runt. Det hjälper inte attkalla det Webb 2.0, locka med spel, mysigakaféer, en sorts fritids för vuxna och halvvuxna.Inget ont om detta – men det är intebiblioteksverksamhet.Bibliotek 2.0 har en enda uppgift sommotiverar offentligt stöd och intresse: attoförtröttligt göra det som ingen annan gör;Att förknippas med boken och läsandet; Atträdda kvalitetslitteraturen från att drunknai den lättköpta informationsfloden; Att föradet långsamma läsandets talan, det skrivnaordet, det talade ordet, att språk och tankehänger ihop; Att vi skall påminna oss att”dum” egentligen stavades ”dumb” och betyddestum och döv och att en ”dumbe” varen människa som saknade ett språk.Lisbeth Thorsén(snart pensionerad bibliotekschef och fd.kulturnämndsordförande i Karlskrona)20 biblioteksbladet [4:2008]