Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening

Halmstadskonferensen 2008:”Vaddå sälj biblioteket?”Havsutsikt och stråkar, dimmaöver Kattegatt och ett fullspäckatseminarieprogram som både i deenskilda delarna och som helhetlyckades med det som arrangörernanog hade föresatt sig: attbåde inspirera och förvirra.Foto: Annina RabeDen 18:e Halmstadskonferensenhölls i Halmstad och Tylösand ochsamlade omkring 270 deltagare,rekord enligt arrangörerna.Halmstadsborna fick något att vara stolta över. De älskar sitt nya bibliotek, något som också kommit Halmstadsandra bibliotek tillgodo.Redan konferensrubriken: Säljbiblioteket? satte myror i huvudet.Vaddå sälja biblioteket?Sälja biblioteken bättre i bemärkelsenmarknadsföring? Eller sälja hela klabbetför att bli av med eländet? Konferensentillhandahöll en liten palett av antingen elleroch både och. Bilder, föreställningar och vägval,var underrubriken. Den täckte rätt bra inde gnistor som slog åt alla håll och kanter.Ponera t ex att den energiske Eppo vanNispen från Delft i Holland, ansvarig fördok – the library concept center (det låterdet), har rätt i att det 2050 inte kommer attfinnas några fysiska böcker, inga bibliotekkommer att överleva utan stöd av och samarbetemed privata företag och enda sättet förbibliotek att överleva är att bli en sagofabrik,en plats för berättelser (ja, inte i bokform då)och ett ställe där man hjälper användarna attordna livet on-line, digitalt, plug and play allday. Om han har rätt finns det all anledningatt sälja biblioteket. Töm det på innehåll(böcker), sälj varumärket, ladda det med nyttinnehåll (digitalt) och kalla det för… någontingannat.– Varenda butik förändrar sig, bara bibliotekenhar sett likadana ut i 60 år, menade vanNispen.Bortsett då från det där med böckerna somenvisas med att vara åtminstone en del avbibliotekets idé, såg i alla fall inte min barndomsbibliotek ut som det som dagens barnoch unga möter. Tystnaden, det lite heligasom angav tonen i biblioteksrummet, respekten,tassandet och hyssjandet etc – alltdet där är borta sedan länge.Men om man som van Nispen tycker attbiblioteken är något statiskt, ja t o m föråldrat,finns det väl skäl att fråga sig varför. Ärdet inte konstigt att biblioteken står där ochi evinnerliga tider propsar på att vara – justbibliotek, när allt annat förändras? Kanskeför att idén i själva verket inte är så dålig? VanNispens utgångspunkt, liksom alla andraframstegsoptimisters, är att förändring alltidleder till något bättre. Men det är ingennaturlag att det förhåller sig så. Om bibliotekenär en dålig idé är det svårt att förstå att dehar överlevt så pass länge som de gjort.Library concept center, pillutta dig, tänktejag, när Detlef Barkanowitz (intervjuad påannan plats i detta nummer) och organisationskonsultenEva Stenmark på konferensenberättade om hur de gick till väga för attskaka om bilden av biblioteken i Norrbotten.De utgick från biblioteket som en bra idésom behöver säljas bättre, dels för att de redanfrälsta inte ska glömma bort vilken braidé det är, dels för att få alla de andra att upptäckadet. Efter en grundlig inventering landademan på det lilla ordet marknadsföringoch fyllde det med stora ambitioner (se ävenbbl nr 5/2007) och så sålde man biblioteket:i annonser, i aktiviteter, i en gemensam logotyp,grafisk profil, varumärkesplattform,image, gemensamma värderingar etc. Framförallt sålde man också idén om bibliotekettill personalen, det är ju den som ska leverera.Man satte biblioteket på kartan menställde inte medierna mot varandra. Och såskapade man ett bibliotek där man kan se tillatt multimediagenerationen får sitt, där manuppmuntrar aktivitet, lek, läsning, nytänkoch ett bra utbud på nätet samt prioriterardem med särskilda behov. Resultat: Besökenökade, utlånen ökade och politikerna ser påbiblioteket med andra ögon. ”Självklarhe-22 biblioteksbladet [4:2008]