Debatt och kommentarVadan och varthän?ända sedan jag var fyra år har jag levt iböckernas, läsningens, boksamlingarnas ochfolkbildningens hägn. Det handlar inte omkärlek – jag blir ledsen av Biblioteksföreningensrosa slogan! Som när äldre tiders damerklädde sig i lila: sista försöket. Defensivt. Detär inte mera kärlek och hjärta och eventuelltsmärta <strong>som</strong> behövs. Den delen sköter i nulägetMelodifestivalen så bra. Det handlarmera om det dagliga brödet i Luthersk mening:Ibland grovt och svårtuggat, ibland renfröjd <strong>som</strong> nektar och ambrosia. Möda. Tankearbete.Civilisationsarbete. Och den storalivsberikande glädje <strong>som</strong> blir lönen.Trädet – trädet <strong>som</strong> en oslagbar symbol förallt strävande och växande. Folkbildningsträdetbörjade sitt tålmodiga växande förflera hundra år sedan under upplysningen.Människan ansågs ha en inneboende drivkraftoch vara kapabel att av egen inneboendekraft höja sig – moraliskt, estetiskt ochsocialt, och det utan att bli tvingad av politiskaeller religiösa dogmer. Trädet överlevdeSitter du på en skatt?DEVO har befriat en hel högkulturskatter ur folkbibliotek ochkungliga samlingar.Vi ses på Biblioteksdagarna i Luleåden 14-16 maj. Eller ring 054 22 14 55,så berättar vi mer om hur vi gör dinaskatter tillgängliga för folket.Segla in på www.devo.seSkepp å-hoj!romantiken – nästan – och sköt i höjden, förgrenadesoch blev starkt under folkrörelseepokeni Sveriges moderna historia. Arbetarrörelsen,abf, Alf Ahlberg: det var inte baradet materiella – också det kulturella arvet ochkunskapsarvet ville man dela. Fundamentet<strong>som</strong> vårt demokratiska styrelseskick vilar på.Det formulerades ett bildningsideal – att föradet civilisatoriska framåt. StudieförbundetVuxenskolan – Liberalernas och Bondeförbundetsstudie- och bildningsorganisation<strong>som</strong> strävade för att även landsbygdens människoroch framförallt ungdomen skulle beredasmöte med riktig litteratur, konst, teaterutöver den billiga underhållning <strong>som</strong> fannstill hands för de lägre klasserna. Observeraatt studieförbunden var politiskt obundna!Folkhögskoleepoken. Folkbiblioteken. Modernismen:elitens bekännelse till upplysningstanken.Här gick det emellertid snett– både åt vänster och åt höger.Politiseringen av allt detta är av sent datum.Kulturpolitiken <strong>som</strong> en produkt av1950-talet snördes då in i en järnhård ideologisk,modernistisk myrdalsk begreppsapparat.Lennart Holm och Harry Schein – så fortjag tänker på Lennart Holm står ingenjörenPlanertz i Kvartetten <strong>som</strong> sprängdes levandeframför mig. Redan här börjar trädets rötteratt förtvina. Men det märktes inte genast. Häri Blekinge säger man att det tar hundra år fören ek att växa upp. Så står den där i sin prakt,utvecklar sin överdådiga livsföring i hundraår och dör sedan under hundra år.Så var det ungefär med folkbildningssträvandenaockså. Modellen, tanken är det ingetfel på. Det är arten människa i det 20:e århundradetskontext <strong>som</strong> inte längre matcharmodellen! Ekonomi, teknik, kommunikationer– det finns inte längre någon förbindelsemellan rot och krona!Folkbibliotekarierna och bibliotekskramarna– sorgliga ord – ansar och plockar ochpyntar ytterst i grenverket för att det inteskall märkas och frågas så mycket om varförbesök och utlån minskar. Förvirrade i sin yrkesroll<strong>som</strong> blir mer och mer diffus. Vad skallegentligen en bibliotekarie kunna och veta?Och uppdraget? När Kulturrådet nu efterlyseren biblioteksstrategi <strong>som</strong> griper överflera politikområden, även näringsliv ochutbildning är det <strong>som</strong> om ett litet ljus tändsi tunneln. En separat nationell bibliotekspolitikatt exekveras av landets kulturnämndervore ett slag i luften – det är en nationell bildningspolitikvi så trängande behöver.Varthän? Det handlar om begreppsbildning:det gamla begreppet bibliotek ärsöndersprängt och tjänar inte längre ett konstruktivtsamtal. En uppsjö av olika företeelser,mer eller mindre ängsligt opinions- ochstatistikanpassade knådas ihop i ett begrepp:Det blir förvirring, missförstånd, tjafs ochtill slut ingenting. Plocka sönder begreppetoch se efter vad <strong>som</strong> finns inuti!Då finner man också längst in biblioteket<strong>som</strong> under folkbildningsepokenverkligen hade ett stort folkligt mandat:boksamlingen, kulturarvets texter, det gemensammaminnet i viskande volymer <strong>som</strong>kräver tid, tysta läsplatser och vackra rum;Och samtiden speglad i den strida strömmenav nyutgivna kvalitetsböcker. Spännandeoch lustfyllt ju längre in i hyllorna man tarsig. Finns det efter fyrtio års grundskolepolitikeftersökare till detta? Läsare? Någon <strong>som</strong>minns?Ängsligt sneglande på besöksstatistik,ängsliga att inte kunna stoppa socker i allamunnar, ofta fel- och överkvalificerade griperbiblioteken efter dagstrenderna, detmediesprakande, det kortlivade, underhållningoch tidsfördriv. Försöker smått patetisktfånga i svansen den globala Internetutvecklingen<strong>som</strong> sker i rasande takt, <strong>som</strong> drivsav helt andra aktörer och <strong>som</strong> numera finnsöverallt och dygnet runt. Det hjälper inte attkalla det Webb 2.0, locka med spel, mysigakaféer, en sorts fritids för vuxna och halvvuxna.Inget ont om detta – men det är intebiblioteksverksamhet.Bibliotek 2.0 har en enda uppgift <strong>som</strong>motiverar offentligt stöd och intresse: attoförtröttligt göra det <strong>som</strong> ingen annan gör;Att förknippas med boken och läsandet; Atträdda kvalitetslitteraturen från att drunknai den lättköpta informationsfloden; Att föradet långsamma läsandets talan, det skrivnaordet, det talade ordet, att språk och tankehänger ihop; Att vi skall påminna oss att”dum” egentligen stavades ”dumb” och betyddestum och döv och att en ”dumbe” varen människa <strong>som</strong> saknade ett språk.Lisbeth Thorsén(snart pensionerad bibliotekschef och fd.kulturnämndsordförande i Karlskrona)20 biblioteksbladet [4:2008]
Bilden av bibliotekarien:Moralens brunbeiga väktareBibliotekarier skildras <strong>som</strong> trista typer i skönlitteraturen, det visar en ny uppsats.De stereotypa porträtten kanske har sitt ursprung från den tid då bibliotekarien var moralens väktare.Okyssta jungfrur i beigebruna kläder ärtiteln på en magisteruppsats i biblioteks-och informationsvetenskap<strong>som</strong> Linda H Axelsson skrivit vid Borås Högskola.Till vardags arbetar hon <strong>som</strong> journalistpå Östgöta Correspondenten. Hon har tidigareläst en hel del litteraturvetenskap ochnu kompletterat med litteratursociologimed fokus på bibliotekarier. Linda H Axelssonhar tittat närmare på hur bibliotekarierbeskrivs i fem svenska och fem nordamerikanskaböcker utgivna mellan 1995–2007.Bilden <strong>som</strong> träder fram i hennes uppsats äratt bibliotekarien är en vit ogift kvinna <strong>som</strong>ser rätt trist ut i sin beiga klädsel och sittlivlösa hår. Tidigare studier har gjorts omden generella bibliotekariebilden i samhället,i filmer, tv-serier och tidningar. Till ochmed dödsnotiser och minnesord har studerats.Men ovanligt få magisteruppsatser harhandlat om bilden av bibliotekarien i skönlitteraturen.En större internationell studie<strong>som</strong> gjorts om allmänhetens bild av bibliotekariervisar att de är serviceinriktade, lugna,ordningsamma, omtänksamma och passivanär de utför sina arbetsuppgifter. De karaktäriserasockså ofta <strong>som</strong> konservativa, ointresseradeav sport, introverta och osäkra medmindervärdeskomplex. Ofta beskriver viandra människor utifrån de arbetsuppgiftervi har. Tydligt är att bibliotekarier skildras<strong>som</strong> människor <strong>som</strong> läser böcker för att få ettroligare liv utan att för den skull vara någraosunda soffpotatisar.När bibliotekarier beskrivs i böckerna liggerfokus ofta på bibliotekariernas utseende.Den största skillnaden är att i den amerikanskalitteraturen – oftare än i den svenska –skildras bibliotekarien <strong>som</strong> en ful ankunge<strong>som</strong> förvandlas till svan, <strong>som</strong> blommar utoch blir en attraktiv och sexuellt aktiv kvinnanär hon träffar mannen med stort M i sitt liv.För denna värld är de heterosexuellas världoch de asexuellas territorium. Samtidigt ärbibliotekarien mer utförligt beskriven i denamerikanska litteraturen än i den svenskavilket förmodligen beror på skillnader i skrivtraditioner.De svenska beskrivningarna ärmålade med betydligt snabbare penseldragoch lämnar mer åt läsarens fantasi. Men äveni den svenska litteraturen berättas om en karaktär<strong>som</strong> förändras, inte utseendemässigtmen väl sexuellt när en man kommer in i hennesliv – kanske en svenskare och mer lagomtolkning av en utvecklingsprocess. Samtidigt”En större internationell studie <strong>som</strong> gjorts omallmänhetens bild av bibliotekarier visar att de ärserviceinriktade, lugna, ordningsamma, omtänksammaoch passiva när de utför sina arbetsuppgifter.”är det faktum att det är samma stereotyperav bibliotekarier <strong>som</strong> dyker upp i både densvenska och amerikanska skönlitteraturen.Linda H Axelsson betonar dock att det är alldelesför få böcker i undersökningen för attkunna dra några djupare slutsatser.– Ska man få en högre status och högre lönså måste det nog till en rätt rejäl förändringav stereotyperna, säger Linda H Axelsson itelefon.Samtidigt medger hon att det kan finnassmå korn av sanning av bibliotekariebilden.Men det finns kanske rationella förklaringartill skildringarna. Före 1800-taletsmitt var biblioteken i usa religiöst ellervetenskapligt knutna och de flesta bibliotekariervar män. Men 1854 grundas det förstafolkbiblioteket, Boston Public Library usa.Tillsammans med kyrkan och skolan skullebiblioteket hålla tillbaka alternativt fostrapöbeln. Bibliotekarierna blev ett slags moralensväktare och det kan vara härifrån stereotypenfått sin näring genom åren. Även desvenska folkbiblioteken i slutet av 1800-taletinfluerades starkt från usa. Även de svenskafolkrörelseanknutna biblioteken hade en”Ska man få en högre status och högre lön så måste det nogtill en rätt rejäl förändring av stereotyperna”fostrande roll. Det finns ett behov av att ökamedvetenheten och bilden av bibliotekarienför att få en möjlighet att faktiskt förändraoch förbättra den. Annars finns det en risk attstereotypen besannas och risken att den kanbidra till att individer <strong>som</strong> anser sig passa in ischablonbilden söker sig till bibliotekarieyrketav fel anledning. Enligt tidigare studier<strong>som</strong> gjorts har bibliotekschefer påpekat attmånga studenter har en bild av yrket <strong>som</strong>inte överensstämmer med verklighetens arbetssituation.Dock kan man tillägga att bilden av bibliotekarieninte ser likadan ut i hela världen.Ännu ett uppslag för forskningen, kanske?Åsa EkströmDe tio boktitlar <strong>som</strong> studerats:Christer Hermansson: Ich bin ein Bibliothekar!Vivecka Lärn: Mid<strong>som</strong>marvalsTomas Löfström: Änglar och rebellerKatarina Mazetti: Grabben i graven bredvidKarin Wahlberg: Hon <strong>som</strong> tittade inJosephine Carr: The Dewey Decimal System ofLoveRhett Ellis: How I Fell in Love with a Librarianand Lived to Tell About itLinda Howard: Open SeasonBelva Plain: Fortune’s HandNora Roberts: Key of Knowledgebiblioteksbladet [4:2008] 21