Värdet av personarkivI början av mars genomfördes ett heldagsseminarium på universitetsbiblioteketi Uppsala. Det var helt och hållet ägnat åt personarkiven,handskriftsavdelningens skötebarn. Men det avhölls till minne avGreta Renborg – en eldsjäl från folkbibliotek<strong>som</strong>rådet inom biblioteksvärlden.Hur går den ekvationen ihop, undrar Lars Furuland <strong>som</strong>deltog i seminariet.Greta renborg, <strong>som</strong> avled 2005,var verkligen ”en bibliotekspersonlighet”av ovanliga mått. Detfastslog överbibliotekarien UlfGöranson redan när han öppnade seminarieti Carolinas fullsatta boksal.Och Gretas make, professor emeritus UlfRenborg, kunde förklara hur allt hängdesamman. Hans hustru – folkbibliotekarien,läraren på Bibliotekshögskolan, kröniköreni unt – såg sig själv <strong>som</strong> en förmedlare tillvanliga människor och biblioteksbesökare av”materialiserade livserfarenheter”. De kommeross till mötes i skönlitteraturen, där endiktare <strong>som</strong> Harry Martinson låter oss möta Hyllor på kors och tvärs, raka eller svängda?Biblioteksfabriken i Småland har lösningarna.Ring oss så berättar vi mer!WWW.BIKETJANST.SEtelefon: 0472-300 36 e-post: info@biketjanst.selille Martin <strong>som</strong> älskade sin skola, men ocksåi de levnadsöden <strong>som</strong> kan rekonstrueras medhjälp av personarkiven.Sig själv och andra folkbibliotekarier betraktadeGreta <strong>som</strong> den yttersta länken ikedjan av kulturförmedlare. De måste hjälpatill att göra personarkiven mer synliga. Vidpensionsårens bord på forskningsbiblioteketoch tack vare sina kontakter med handskriftsavdelningenupptäckte hon de slumranderikedomarna i bibliotekskällarna. Ochunder sina resor <strong>som</strong> bokkonsulent i Dalarnaoch i Bergslagen hade hon mött folkets kulturbärarebåde i levande livet och i lokalaarkiv efter studiecirklarnas pionjärer – hädangångnamänniskor <strong>som</strong> hon kände frändskapmed. Folkbildning och forskning måstesamarbeta. Det var inte spektakulära nyheter<strong>som</strong> skulle prioriteras utan själva kulturarvet.Även folkbibliotekarierna hade ansvarför att innehållet i böcker och arkiv lyftesfram för biblioteksbesökarna – skolungdomaroch studenter, hembygds- och släktforskare,frågvisa låntagare <strong>som</strong> ville veta.Så kom det sig att Greta Renborg i sitttestamente föreskrev att hälften av hennesförmögenhet skulle gå till ”bedrivande avundervisning och extern information rörandebevarande och nyttjande av personarkiv[ – – – ] varvid särskilt skall beaktas behovetav ökad kunskap hos bibliotekspersonalvid olika typer av bibliotek”. Det var dennaverksamhet <strong>som</strong> nu startade tack vare handskriftsavdelningenseldsjälar Viveca HalldinNorberg, Inga Johansson och Irma Ridbäck,den främsta kännaren av det jättelika folkbildningsarkiv<strong>som</strong> donatorn själv efterlämnade.Seminariet blev alltigenom lyckat ochavsikten är nu att gå vidare med hjälp av derenborgska pengarna. De kommer väl tillpass för biblioteksenheter <strong>som</strong> arbetar underytterst knappa villkor och lider av att intekunna bedriva sin utåtriktade verksamhet så<strong>som</strong> man skulle önska.Representanter för nästan hela den svenskabiblioteksvärlden hade begivit sig tilldet unika seminariet. Alltifrån Riksarkivet,Riksdagens bibliotek, Kungliga biblioteket,<strong>Svensk</strong>t biografiskt lexikon, universitetsbibliotekenshandskriftsavdelningar ochstifts- och landsbiblioteken till åtskilliga företrädareför ”konsumenterna” <strong>som</strong> kulturarvsgrupper,enheter för digital publicering,Sveriges släktforskarförbund och Personhistoriskasamfundet.Folkbiblioteken hade visserligen ett parrepresentanter, men tydligen hade inbjudningarnainte tett sig så angelägna för dem.Greta Renborgs uppfattning blev alltså bekräftad,att det krävdes undervisning ochinformation om värdet av centrala och lokalapersonarkiv.De informativa expertföredragen avlöstevarandra under seminariedagen. Det helaavslutades med en paneldebatt inledd av CarinaBurman, <strong>som</strong> ju bland landets litteraturvetaresärskilt använt sig av personarkiv bådeför avhandlingar och skönlitterära verk. Inteminst kom de känsliga gallringsfrågorna upptill ingående och klargörande diskussion.Att spara eller inte spara – det är frågan. Arkivalierefter en persons livsverk inkommertill arkiven och är i regel ganska oordnadedär de ligger nedpackade i kanske hundratalskartonger. På ett omdömesgillt och professionelltsätt måste handskriftsavdelningarna– gärna under samarbete med vederbörandesarvingar – vidta en ofta nödvändig gallring.Den svåra uppgiften blir att se till att ett livsverkinte dränks i makulatur.Panelen hann också att beröra de ännusvårare framtidsfrågorna. Numera inlämnasalltfler personarkiv med ansenliga inslag avljudband och säkerhetsdisketter. Hur skaarkiven klara av att tillhandahålla den intelängre aktuella apparatur eller de urmodigadataprogram <strong>som</strong> krävs för att tillgängliggöraviktiga material <strong>som</strong> kan belysa en konstnärligeller politisk gärning? På nästa seminariumbör självklart Arkivet för ljud ochbild i Stockholm och radio- och tv-arkivenmedverka.Summa summarum: Greta Renborgseminariernafick en utmärkt start men väckteockså nya angelägna frågor inför den fortsattaverksamheten kring svenska personarkiv.Lars Furulandprofessor em. i litteratursociologi34 biblioteksbladet [4:2008]
av Tottie LönnDANMARKBarnbibliotekens framtidBiblioteken måste förnya sig om man skakunna behålla barnlåntagarna i framtiden.Det är budskapet i en ny rapport ”Fremtidensbiblioteksbetjening af børn”, utgiven av Styrelsenfor Bibliotek og Medier (f d Biblioteksstyrelsen).Fyra av fem barn kommer visserligen regelbundettill biblioteken men det blir alltlängre mellan de allt kortare besöken. Antaletbarn <strong>som</strong> kom till biblioteken minsten gång i månaden var 51 procent 1998 menbara 39 procent år 2004. För att ändra på denutvecklingen måste biblioteken tänka i nyabanor.Rapporten är ett resultat av arbetet i enbrett tillsatt projektgrupp med medlemmarfrån biblioteks- medie- och kulturområdet.Arbetet har letts av Bibliotek og Medier påuppdrag av kulturministern och gruppentillsattes hösten 2006.Vad är då resultatet? I rapporten fastslåstio budord. Bl a krävs mer utbildning och vidareutbildningav personal med ny ”bibliotekarieprofil”.Lekens betydelse poängteras.Budord fyra lyder: ”Børn leger – på biblioteket”.Det ska man anpassa sig till. Alla medierska också användas. De stora förändringar<strong>som</strong> skett i medielandskapet de senaste årenkräver nya medel för att nå gamla mål <strong>som</strong>t ex läskunnighet.(www.bs.dk, Bibliotekspressen 2008: 5 och 6).Virtuella läxkaféerNågon form av ”virtuell läxhjälp” kan bliverklighet i Danmark om Integrationsministeriet,Styrelsen for Bibliotek og Medieroch Statsbiblioteket lyckas med sitt projekt,”Virtuelle Lektiecaféer”. Nu ska man undersökade tekniska och administrativa möjligheternaatt starta och driva sådana. De treinitiativtagarna ser både nationella och internationellaperspektiv i arbetet. Det blir ettspännande pilotprojekt. Om det lyckas kandet innebära mycket, för biblioteksvärldenoch för andra aktörer. Integrationsministerietskampanj ”Brug for alle unge” är ekonomisksponsor för projektet. Regitze Rugholmfrån Statsbiblioteket är projektledare och referensgrupperplaneras. Vad ”Virtuelle Lektiecaféer”innebär i praktiken återstår att se.(www.bs.dk)Skaffa en mentor på biblioteketBiblioteken betyder mycket för integrationenoch fler och fler tjänster erbjuds. Detsenaste är att bygga upp integritetsbefrämjandementorsnätverk för etniska minoriteter.kvinfo, Styrelsen for Bibliotek og Medieroch Statsbibliotekets BiblioteksCenterfor Integration har ingått ett samarbetsavtal.Det innebär att biblioteken kan söka bidragfrån Styrelsen for Bibliotek og Medier, <strong>som</strong>avsatt 32 miljoner för programmet ”Lige muligheder”.kvinfo är en organisation <strong>som</strong> sedan2003 haft ett uppmärksammat och belönatmentorsnätverk för kvinnor med flyktingellerinvandrarbakgrund. Nu ska kvinfosamarbeta med biblioteken och bland annatge råd om konkreta åtgärder.(www.bs.dk)FINLANDNytt stort bibliotek föreslås”Världens bästa bibliotek” ska byggas i Helsingfors,enligt en utredningsrapport avMikko Leisti, <strong>som</strong> gjort den på uppdrag avstadsdirektör Jussi Pajunen.Det nya ”Centrumbiblioteket” beräknaskosta ca 100 miljoner euro och förväntasfå 1,5 miljoner besök per år. Biblioteket skabli 25 000 m 2 stort, varav 12 000 m 2 är avsattför biblioteksverksamhet, 8 000 m 2 för olikaevenemang och träffar och 5 000 m 2 för kommersiellservice.Enligt förslaget ska det anordnas en öppen,tudelad internationell arkitekttävling. Urförsta delen ska 10 till 20 bidrag väljas ut <strong>som</strong>går vidare till den egentliga tävlingen.Målet är att ”Centrumbiblioteket” ska ståklart vid 100-årsjubiléet av Finlands självständighetår 2017 och vara ett nationellt projektgemensamt för staten, Helsingfors stadoch övriga städer i huvudstadsregionen.(www.biblioteken.fi)”Vilket trevligtinitiativ!”Kafka”Snygghemsida.”Rimbaud”En riktigtbra grej det här!”GoetheDIXIKON.SEUtvald litteratur på originalspråkbiblioteksbladet [4:2008] 35