SMT 3-2006 - Sveriges Mykologiska Förening

SVAMPPRESENTATIONFig. 11b. Cortinarius pinophilus Soop. Dalarna, Rättvik, Rättviksheden, ca 600 m SO Kungsholen, 2003-08-30, leg, &det. Anita & Leif Stridvall (LAS 03/057). Foto Leif Stridvall.Det känns därför befriande att kunna presenteraen av Melot (1989) ganska nyligen beskrivenart, Cortinarius odhinnii, som utan alltför stormöda går att lära sig känna igen. Den har dessutombegåvats med ett välfunnet svenskt namn,nämligen glödspindling. En detaljerad beskrivningmed välliknande färgfoto finns hos Brandrudm. fl. (1992), varför vi nöjer oss med enkort presentation av arten.Glödspindlingen är en medelstor art (hatt 3–6cm bred) med i väta mättat rödbruna - orangebrunahattfärger, under intorkning livligt gulbrun.Skivorna är livligt färgade med ungefärsamma färgton som hos hatten. Foten är förstvitaktig men blir snart här och var mässingsfärgad.Svampen är onekligen en vacker färgklicki det gråvita lavtäcket, vilket väl inspirerat tilldess svenska namn. Glödspindlingen har ett såkarakteristiskt utseende och är bunden till en såspeciell miljö, att detta enbart kunde räcka somidentifikation. Det finns dock ytterligare ettviktigt bestämningshjälpmedel, om man ärutrustad med ett normalt luktsinne. Svampenhar nämligen en mycket typisk lukt, som brukarliknas vid den hos cederträ. Uppfattar mandenna lukt, som ibland kan vara ganska starkoch något stickande, så bör varje tvivel ombestämningens korrekthet undanröjas. Det finnsdock en närstående art, kragspindling (Cortinariusparvannulatus), som har samma lukt.Cortinarius cedriolens är ett äldre men ogiltigtpublicerat namn på samma art, där artepitetetbeskriver lukten. Kragspindlingen är mindre änglödspindlingen, har också rödbruna men inteså livliga hattfärger och foten har som ung enutstående velumring, vilket föranlett både desssvenska och latinska namn. Arten är åtminstonei Götaland ganska allmän och kan uppträda imånga olika miljöer både i löv- och barrskog.Glödspindlingen är däremot mera exklusiv i sittmiljöval och i södra Sverige är bristen på lämpligabiotoper uppenbar. Stig Jacobsson har dockfunnit den en gång på Hökensås (Västergötland).Enligt honom är glödspindlingeningen sällsynthet på härjedalska lavtallhedar.Själva fann vi den med ett par års mellanrum påmosippslokalen vid Hede.18 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)