SMT 3-2006 - Sveriges Mykologiska Förening

SVAMPPRESENTATIONFig. 2. Myrmussling (Hohenbuehelia longipes (Boud.)Moser). A. sporer, B. cystider med slemtäckta knoppar,"gloeosphex", C. metuloida cystider. Teckning IreneAndersson.Institute 2004). Även i övriga europeiska länderdär den är funnen (Frankrike, Tyskland ochSchweiz), är den föreslagen (Moreau 2002)respektive uppförd på rödlistorna (DGfM 1992,Ludwig & Schnittler 1996, Senn-Irlet m. fl.1997), och bedöms överallt som sällsynt. Detmärks inte minst när man försöker göra bildsökningarpå webben. Ett par bilder har jag ialla fall lyckats hitta (SMHV 2003). De visar ennågot blekare hattfärg än den mörkbruna somvanligtvis beskrivs, men samma färgvariationförekommer också bland andra spadmusslingar.Det första beskrivna fyndet gjordes i Jurabergen,Frankrike (Boudier 1905). Svamparnabeskrevs och namnsattes av Emile Boudier somdå kallade den Pleurotus longipes. Han noteradebl.a. att den hade samma typ av metuloidacystider som Pleurotus geogenius, d.v.s. nuvarandeHohenbuehelia geogenia. Boudier var enutmärkt tecknare och avbildade fruktkroppar,sporer och cystider på ett sätt som gjort det lättför efterföljare att känna igen artens karaktärer.Även i Kanada har man funnit Hohenbuehelialongipes (Redhead 1978). Kollekten frånQuebec beskrevs av S. A. Redhead, som observeradeen avvikelse i materialet jämfört medBoudiers beskrivning, nämligen att den visserligenhade övervägande 2-sporiga, men även 4-sporiga basidier. Han ansåg i alla fall att det intevar ett tillräckligt skäl till uppdelning av arten.Det ansluter jag mig gärna till, för jag har gjortåtskilliga försök att hitta basidier med tillräckligttydliga sterigmer för att kunna räkna dem ivår kollekt, men misslyckats.Redhead skriver slutligen att denna art skiljersig från de övriga i släktet Hohenbuehelia, förutomi växtsättet, även genom sina släta sporer.Det stämmer däremot inte med vår kollekt frånVilhelmina. På vissa av de större sporerna, synstydligt att de är fint knottriga. En förklaring kanvara att kollekten som Redhead beskrev heltenkelt inte hade riktigt mogna sporer - spormåttensom han anger, ligger också i underkant,7–9 x 4–5 μm. Boudier uppger 11–13 x 5–6 μm,medan spormåtten hos vår kollekt hamnar mittemellan.Är vårt fynd då verkligen Hohenbuehelia longipes?Ja, för tillfället anses det vara en okritiskart, trots ganska varierande uppgifter om bl. a.hattfärg och spormått. Ingen annanHohenbuehelia har så tydlig fot, och biotopvaletskiljer sig också ganska mycket från andra arteri släktet.VäxtmiljöMed så få fynd som har gjorts kan man inte varatvärsäker på vilka krav som myrmusslingenegentligen har på sin växtmiljö. Det tidigastefyndet från Jura uppges från en myrkant medbjörnmossa och sileshår (Boudier 1905). Någrafynd från Bayern har gjorts på högmossar. Därhittades den första gången 1942 och beskrevssom en ny art, Omphalia aulacomnii. Hösten2005 gjordes för övrigt ett återfynd där efter 28år (Garnweidner 2005). Vår fyndplats, en grusigvägkant, har mer likheter med tre norska fynduppgifter(Norsk SoppDatabase 2006), i synnerhetden förstnämnda: Rana, Straumen 1990,i vägkant med tussilago och mjölkört, ochSaltdal, Lønsdal 1979, liten stickväg till nedlagtrenslakteri, och ett återfynd i Lønsdal 1983 vidsamma stickväg - i fuktig björnmossevegetationunder Salix glauca och Betula nana. Den äraldrig funnen på ved. En gemensam nämnareför fyndplatserna tycks i alla fall vara (åtminstonetidvis) fuktig mark med olika slags mossor.Mossorna som har fått följa med på bilden avvår kollekt, avslöjar att det rör sig om ganskafuktig mark där de växte.4 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)