SVAMPPRESENTATIONCrödbrunt pigment. De är betydligt längre änasci. Håren på skålens utsida är tjockväggiga,septerade, rundade i toppen och upp till 5 μm idiameter.A10 μmB10 μmFig. 2. Pseudombrophila merdaria (Fr.:Fr.) Brumm.Västerbotten, Åsele Lappmark, Stalon, Gottnatjärnarna,2005-07-19, leg. L. Carlsson (herb. A.Ryberg).A. parafyser B. ascus C. sporer D. hår från skålens utsida.TeckningA. Ryberg.samma färg eller något mörkare, täckt med ettfiltaktigt lager av hår.Mikroskopisk beskrivning - fig. 2.Asci är cylindriska, gradvis avsmalnade nedåtoch avslutas med en ganska bred bas. Hos vårtfynd var storleken mellan 100–140 x 9–12 μm.van Brummelen (1995) anger storleken till100–125 x 9–12 μm och Doveri (2004) till110–137 (150) x 8–11 μm. Sporerna är encelliga,ellipsoida, hyalina och ganska tjockväggiga.I vatten är sporerna helt släta, men i CottonBlue med mjölksyra kan man på mogna sporerse att sporväggen är svagt vårtig. Ofta innehållersporerna en luftbubbla. Sporstorleken hosvårt fynd är 10,5–13 x 6–8 μm. van Brummelen(1995) anger storleken till 10,3–13,5 (–14,0) x6,3–8,3 μm och Doveri (2004) till 10,5–14,1 x6–8,4 μm. Parafyserna är smala, upp till 2 μmoch utvidgade i toppen till cirka 5 μm, septeradeoch de flesta grenade, i topparna inbäddade ett iDTackStort tack till Dieter Benkert, Potsdam, för hjälpmed artbestämning, samt till Lasse Carlsson,Ronneby, för foto av svampen.LitteraturBoisen-Hansen, P., Lange, C., Petersen, J. H. &Vesterholt, J. 2001. Nøgler til coprofilesvampe.[http://mycokey.com/mycokeyDK/DKkeysPDFs/coprofilkey.pdf]Doveri, F. 2004. Fungi Fimicoli Italici. AMB.Trento.Eriksson. O. E. <strong>2006</strong>. The ascomycetes ofSweden.[www.umu.se/myconet/asco/indexASCO.html].Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) 1998.Ekologisk katalog över storsvampar ochmyxomyceter. ArtDatabanken, SLU,Uppsala.van Brummelen, J. 1995. A World-Monographof the Genus Pseudombrophila (Pezizales,Ascomycotina). Libri Botanici 14:45.Arne RybergBoafallsvägen 10293 72 Jämshögarne@iosoft.seÅke WidgrenRonnebygatan 10371 31 Karlskronaake.widgren@k.lst.seArne Ryberg är en allsidig mykolog med mångaintressen. Han är en drivande kraft i det pågåendeinventeringsprojektet kring Blekinges svamparoch är en god kännare av ascomyceter. Arneär kassör i <strong>Sveriges</strong> <strong>Mykologiska</strong> Förening.Åke Widgren är biolog och arbetar sedan 1985med naturvårdsfrågor vid länsstyrelsen i Blekinge.Han är sedan flera år engagerad i inventeringenav Blekinges svampar men gör ibland avstickaretill landets nordliga breddgrader.34 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (<strong>2006</strong>)
Svensk Mykologisk Tidskrift 27 (3): 35–48, <strong>2006</strong>Släktet Xerocomus i SverigeSVAMPPRESENTATIONANDY TAYLOR & URSULA EBERHARDTAbstractRecently, much progress has been made in the delineation of taxa within Xerocomus byusing a combination of morphology and molecular data to investigate species limits. As aresult of these investigations, the taxonomy of Xerocomus has changed considerably. Anumber of new taxa have been described, species complexes have been satisfactorily resolvedand several names have been synonymised. It therefore seems an appropriate time for anupdate on the genus in Sweden. Sixteen Xerocomus taxa are known to occur or are likely tooccur in Sweden, including X. armeniacus, X. badius, X. bubalinus, X. chrysenteron, X. chrysonemus,X. cisalpinus, X. communis, X. fennicus, X. ferrugineus, X. moravicus, X. parasiticus, X.porosporus, X. pruinatus, X. ripariellus, X. rubellus and X. subtomentosus.This article gives summariesof the current status of Xerocomus and includes a key and short descriptions of these taxa.Traditionellt har uppdelningen i arter i släktetXerocomus byggt på hattfärg, fotens eventuellaådernät, hattens reaktion med ammoniak ochmikroskopiska karaktärer i hatthuden. Den somförsökt använda sig av dessa karaktärer för attbestämma sina Xerocomus-fynd, har dock nästanalltid råkat ut för bekymmer. Variationen hosvissa av dessa karaktärer (t. ex. hattens ammoniakreaktion)och den överlappning mellanolika taxa som verkar finnas, har ofta gjort detsvårt att matcha en viss kollekt med en viss art.Genom att använda sig av en kombination avmorfologiska karaktärer och molekylära datahar på senare tid gjorts stora framsteg beträffandesläktets taxonomi. Det har visat sig attmycket av den förvirring som tidigare rått harberott på att det finns ett antal arter som tidigarevarit okända och obeskrivna. Det är ocksåuppenbart att alltför stor vikt hittills lagts vidvissa morfologiska karaktärer som visat sig varamycket variabla. Som ett resultat av dessa studierhar taxonomin inom släktet Xerocomus förändratsig: ett antal nya taxa har beskrivits, artkomplexhar lösts upp och flera namn har kunnatsynonymiseras. Det är därför dags för enuppdatering av släktet i Sverige.I sin nyligen publicerade, utmärkta monografiöver släktet Xerocomus presenterar Ladurner &Simonini (2003) 22 europeiska arter. Det storaantalet taxa kan kanske verka förvånande förmånga svenska mykologer, eftersom släktet iSverige av tradition räknat betydligt färre arter.Emellertid finns det 16 taxa som förekommereller som kan förväntas förekomma i Sverige:X. armeniacus, X. badius, X. bubalinus, X. chrysenteron,X. chrysonemus, X. cisalpinus, X.communis, X. fennicus, X. ferrugineus, X. moravicus,X. parasiticus, X. porosporus, X. pruinatus,X. ripariellus, X. rubellus och X. subtomentosus.Ladurner & Simonini (2003) räknadeäven Boletus impolitus och Phylloporus rhodoxanthustill Xerocomus. Båda dessa taxa förekommerhos oss så det saknas därför i Sverigeendast fyra europeiska arter, vilka alla har ensydligare utbredning.Syftet med denna artikel är dubbelt. Det är delsatt sammanfatta den nuvarande statusen av släktetXerocomus i Sverige, dels att underlätta artbestämningari släktet. Som referenslitteraturtill alla europeiska xerocomoida svamparrekommenderar vi livligt Ladurner & Simonini(2003), vilka vi i huvudsak följer i nomenklatoriskafrågor. Data som presenteras i föreliggandeuppsats är resultat av ett forskningssamarbetemed Heidi Ladurner och GiampaoloSimonini och mykologer i Frankrike, Spanien,Storbritannien, Sverige och Tyskland. Vi ärockså mycket tacksamma mot de svenskaSVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (<strong>2006</strong>) 35