SMT 3-2006 - Sveriges Mykologiska Förening

SVAMPPRESENTATIONKorta beskrivningar av xerocomoidaarterFärgförändringar hos porer hänför sig till färska,unga fruktkroppar. Gamla eller mycketblöta exemplar kan ge falska färgförändringar.Phylloporus pelletieri (skivsopp)Hatthud luden, rödbrun, ibland med olivton,mycket lik den hos X. ferrugineus. Hymeniumguldgult, med skivor och med varierande gradav tvärväggar (anastomoser). Fot smal, rödbruntfläckig till skrovlig mot en gul grund. Kött gulaktigt,ibland brunaktigt i hatten. Sporer 11–13x 4–5 μm. Hatthuden består av filamentösahyfer, utan zebra-inkrusteringar (på sin höjdmed mycket fina, spridda inkrusteringar); närståendeX. ferrugineus. Under bok (Fagus) ochbarrträd på surt underlag. Verkar vara sällsyntmen spridd i södra Sverige.Xerocomus armeniacus (aprikossopp) - fig. 11.Hatthud rödrosa, rosa, rosa-aprikos, ibland uppsprickande.Porerna är gula och färgas blåa vidtumning. Foten är av samma färg som hatten,tillspetsad nedtill, aprikos-orange allra längstner. Kött gult i hatten och i övre delen av foten,aprikos-orange i fotbasen; blåfärgning endast ihattköttet. Sporer 11,4–12,8 x 4,6–5,0 μm.Hatthud sammansatt av filamentösa hyfer medinkrusteringar i form av "platelets" i hyfändarna(fig. 5); ändceller 7–9 (11) μm breda. Köttet ifotbasen och hatthuden på färska exemplar blirsnabbt mörkt blågröna med järnsulfat. Underädla lövträd, ibland under barrträd.Detta är en mycket sällsynt sydlig art som hartolkats olika i Nordeuropa. Den har hittills barasäkert konstaterats i Storbritannien (FieldMycologist 6(3):98) och det är troligt att deflesta nordeuropeiska fynduppgifter av den isjälva verket utgörs av X. communis. X. armeniacusär hittills inte rapporterad från Sverige.X. badius (brunsopp)Hatthud slät, klibbig i väta, mörkbrun. Porernaär vitaktiga, senare gröngula och de färgasmörkblå vid tumning. Foten är fint skrovlig,senare slät och utan nätmönstring (ibland ettsvagt nät i övre delen på grund av de nedlöpandeporerna). Köttet är vitt, utan färgförändring.Sporer 12–15 x 4–5 μm. Hatthud sammansattav gelatiniserade hyfer; ändcellerna är4–7 μm breda. I barr- eller blandskogar på surtunderlag. Arten kan uppnå ansenlig storlek ochden kan då förväxlas med någon av Boletusarterna.Detta är en välbekant art med storspridning som ofta påträffas vid basen (eller tilloch med en bit upp) på tallstubbar (Pinus sylvestris).Den vid fuktig väderlek något klibbigahattytan och det vita köttet gör identifieringenenkel.X. bubalinusHatten i olika nyanser av brunt, vanligen blektsämskfärgad, ofta med rosa kant. Porerna ärgula till gulgröna och blånar vid beröring. Fotenär cylindrisk, mestadels strimmigt vinröd, vidbasen efterhand av samma färg som hatten.Köttet i foten är smutsvitt till smutsgult, i basenlivligare gult, ibland med morotsfärgade fläckar.Hattköttet är vit-rosa. Hatthuden är uppbyggdav robusta, zebra-inkrusterade hyfer sombildar ett pallisadartat trichoderm så längesvampen är omogen; ändcellerna identiska meddem hos X. rubellus.Fram till helt nyligen var denna art bara kändfrån Nederländerna varifrån den beskrevs 1991.Idag föreligger också ett enstaka svenskt fyndfrån Solbacka, Stjärnhov, i Södermanland(insamlad samma dag och endast 10 meter fråndet första svenska fyndet av X. fennicus!). X.bubalinus är en besvärlig art och på grund avdet ringa antalet kollekter är det vanskligt att gearten en uppsättning goda bestämningskaraktärer.Den påminner närmast om X. communis ochX. rubellus med vilka den är besläktad. Demorotsröda fläckarna i fotbasen som (om deuppträder) är karaktärer för X. communis och X.rubellus observerades också i det svenska materialetav X. bubalinus.Xerocomus chrysenteron (rutsopp)Hatten är brunaktig, gråbrun, ibland brunröd,snart uppspickande med rött hattkött synligt i42 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)