SMT 3-2006 - Sveriges Mykologiska Förening

SVAMPPRESENTATIONFig 4. En nematod har hamnat i klistret bland hyftrådarnahos en Hohenbuehelia och försöker bokstavligenkrypa ur sitt eget skinn. Foto efter Barron (2003).Fig 5. Här ses de limförsedda cellerna i något störreförstoring. Foto efter Barron (2003).protein som har egenheten att kunna binda tillvissa kolhydratstrukturer som bl. a. finns inematodernas hud. När de får kontakt fastnarde direkt som snabblim, och sedan kan svampeni lugn och ro låta sina hyftrådar växa in imasken och tillgodogöra sig dess näring (fig.4). I de fall fångstknopparna bara sitter i ändenav sporer eller råkar slitas loss från hyferna, kansvampen också få hjälp att spridas av nematoderna.Det som ursprungligen (eller parallellt) kan hautvecklats som ett försvar för svamparna motatt bli uppätna av nematoder, har blivit ett viktigtredskap för att skaffa sig näring.Även Pleurotus-arter, ostronmusslingar, ärnematofager, men istället för att limma fastnematoderna, utsöndrar de ett gift från myceletsom paralyserar nematoderna.Mats Elfström skrev 1985 en artikel om"Svamp och nematoder" i Jordstjärnan(Elfström 1985) där han bl. a. beskrev dettafenomen i text och bild.Det finns en 8 minuter lång videofilm på webben,där man kan se det fascinerande förloppet(Webster & Poloczek 1994) - en riktig rysare.Värt att tänka på, är att omständigheterna kanskeinte alltid är så idealiska som i en petriskålpå laboratoriet, och att förhållandena ute i naturenibland kan vara omvända: nematoderna äterupp svampen.Trots att Hohenbuehelia-arterna och deras anamorferNematoctonus har utvecklat denna speciellateknik som jägare och "köttätare", harslemknopparna inte nämnts som släkt- eller artskiljandekännetecken, varken i NordicMacromycetes eller hos Moser (1983).De speciella celler som förekommer i hymeniet,och som enkelt betecknas som cheilocystider ivissa grundligare artbeskrivningar (om de överhuvud taget nämns), kan nämligen vara förseddamed likadana slemknoppar som hyftrådarnasnematodfällor, och man frågar sig förståsvarför de inte har beskrivits i sammautsträckning som metuloiderna. Svaret är nogenklare än man tror, nämligen att metuloidernahar stulit den mesta uppmärksamheten.I brist på välfyllda bibliotek med svamplitteratur,får man leta sig fram på webben, och därhittade jag till slut en 132 sidor lång artikel iMycotaxon (Thorn & Barron 1986) somavhandlar en studie av Nematoctonus ochHohenbuehelia från Ontario (tillsammans mednågra närstående släkten), där de speciellacystiderna finns med i beskrivningarna. Försjälva slemklotet introduceras här begreppet"gloeosphex".Det som karakteriserar släktet Hohenbueheliaär enligt Thorn & Barron att alla har anamorfertillhörande Nematoctonus, metuloida pleurocystider,och "gloeosphexa" cheilocystider. Dekan även förekomma som pleuro-, pileo-, ochcaulocystider, med olika former beroende påart. Den yttersta cellen på dessa är liten ochsmal och mer eller mindre tydligt timglasformad,och ibland (inte alltid) täckt av ett slemklot.6 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 27:3 (2006)