fulltext - DiVA Portal

avslutande satsen följs upp med beskrivningar av judeförföljelser i Tjeckoslovakien och detsedermera självständiga Slovakien (Tjeckoslovakiens sönderfall återkommer vidare här nedan).Under dagarna 13–14 december 1938 publicerar tidningen sedan två ledare av skribenten ValfridSpångberg, där han avhandlar judehatet och hur gränslöst detta kommit att bli. I Spångbergs ledareden 14 december med rubriken ”Det tyska judespionaget”, skriver han bland annat: ”För nazistenfinnas inga statsgränser. Varhelst en nazist har något att beställa, det må vara på denna eller andrasidan av jordklotet, är det hans sak att ta ledningen och bestämma, hur det skall vara. I varjenazistfrö gror en ’führer’, som det är allas plikt att lyda. [---] Varje respekt för andras rätt är demfrämmande, det må vara liv eller egendom, att inte tala om en sådan bagatell som frihet.” Även ominnehållet i detta får anses något löst knutet till själva judeförföljelserna, så ger den uttryck församma inställning till det nazistiska sättet att vara.Inledningen av 1939 präglas mycket av turerna i Tjeckoslovakien rörande Slovakiens vilja att uppnåstatus som självständig stat. Denna process är starkt knuten till Naziregimens strävanden, på så visatt ett självständigt Slovakien skulle kunna utvecklas till att bli ett tyskt lydrike. Frågan avhandlas i enosignerad ledare den 14 mars 1939 (”Under ödets häl”). Regeringen i Prag beskrivs vara den sida somvill hålla ihop hela nationen Tjeckoslovakien, medan slovakerna alltså vill vara självständiga.Skribenten menar att Slovakien knappast kan räkna med att kunna förbli en fortsatt oberoende stat,utan att Tyskland snart nog omvandla området till en lydstat. Som slutsats framförs åsikten attTjeckoslovakien borde hålla ihop ”… för att rädda vad som räddas kan”. Redan följande dagrapporterar tidningen dock om hur Tjeckoslovakien fallit samman i och med att Slovakien utropatsjälvständighet. Och tyskarna är verkligen inte senfärdiga, redan dagen efter rapporteras iförstasidesrubrikerna att hakkorsflaggan nu vajar över Böhmen och Mährern: ”Tjeckerna ej längre ettfritt folk. Tjeckien inkorporeras militärt, politiskt och ekonomiskt i Tyskland”. Lite längre ner står ocksåatt läsa om konsekvenserna för landets judar. ”Judarna skola köras ut som i Tyskland. Tjeckiskt språkoch tjeckisk kultur inom ramen för nationalsocialismen”.I opinionsmaterialet kommenteras händelseutvecklingen den 16 mars 1939. Den osignerade ledaren”Tjeckien utplånat” konstaterar att Hitler har brutit sina löften enligt Münchenöverenskommelsen,dvs. att Tjeckoslovakien skulle få fortsätta som självständig stat (efter överlämningen avSudetområdet). ”Vad är löften och fördrag värda i dag?”, frågar sig ledaren och anspelar här på devidare löftena från Hitler om att avstå från ytterligare territoriella krav i Europa. Texten får så att sägaen fortsättning i följande dags ledare ”Vinter i luften” (osign., 17/3 1939). Här görs ett försök attförklara de tyska territorialkrav, som en konsekvens av de eftergifter som Tyskland fått göra i ochmed Versaillesfreden. Textens poäng är att västmakterna har sig själva att skylla: ”När Hitler börjadesina ’oblodiga’ erövringar – Rhenlandets besättande, annekteringen av Österrike och Sudetlandetsinförlivning, kunde han räkna med ett goodwill i världen. Det var en allmän uppfattning hosmänniskor med rättskänsla att Tyskland blivit illa behandlat. Man förstod vad som skedde”. Det ärviktigt att påpeka att den här texten inte tar parti för Tysklands sak, men däremot utgör ett försök attsätta in hela händelseutvecklingen i ett vidare perspektiv – där de för Tysklands del hårdafredsvillkoren efter första världskriget ges en stor betydelse.Lika förstående är dock inte opinionsmaterialet till de vidare krav som av Hitler framställdes underslutet av mars månad. Nazityskland var inte nöjt med att ha kopplat grepp om Tjeckien, utan gjordenu även anspråk på Memelområdet i västra Litauen. Under dagarna 22–24 mars 1939 rapporteras34