fulltext - DiVA Portal

numera endast förstrött. Det ser utgången och Hitler talade nu för sin hemmafront, som blott kanhållas upp med de robusta rep vari Himmler och hans gossar surrat fast den vid galgen. Borta vorolöftena och borta voro skönmålningarna. Jo kriget skulle fortsättas till segern vunnits men han tilladeatt fronten som villkor måste göra det till synes omöjligt möjligt. Det lät icke hoppingivande. Ochdärtill förklarade han att om det tyska folket icke mäktade så ansåg han det värt sitt öde. Han gjordesig därmed urarva i det kommande nederlaget.” Det är enligt Hallandsposten en smått desperat tyskdiktator som uttalat sig, och försökt att klänga sig fast vid ett scenario som nog inte längre är troligt –nämligen att Tyskland skulle kunna vinna kriget. Ledaren fortsätter med en utläggning om vadEuropas öde blir med Tysklands fall. Att ödet då läggs i händerna på länder som Sovjet, England, Kinaoch USA. Skribenten beskriver detta i något dystra ordalag, då han menar att av de länderna är inteens England att betrakta som helt europeiskt. Slutligen återgår texten till en sarkasm kring Hitlersperson: ”Ledaren för den rörelse som bekänt sig på allvar till den gamla Odinskulten ägnade slutet avtalet till en religiös bekännelse. Det varslar illa för det tredje rikets tusenårsbestånd. Känt är att ingennågonsin anropar vår herre som innan det börjar backa åt Häcklefjäll.”Under november månad återkommer flera texter i Hallandsposten som vittnar om oroligheter iTyskland mellan polis och folkmassor, attentatsförsök mot Hitler och om hur ”Gestapo har vapen ochkämpar för livet”. Slutsatserna är och tydliga. Regimens intressen upprätthålls internt medvapenmakt och det tyska folket är inte längre berett att följa sin självutropade ledare. Den 1december 1943 heter ledaren ”Ännu är det långt till fred” (osign.). Texten pekar på en bristandehänsyn från nazisterna för det tyska folket och frammålar nazianhängarna som en liten klick i helalandet. ”Naziststyret har usurperat makten över det egna folket som det piskar framför sig. Hitler ochhans män sakna det ansvar för det egna folket, både det som leva och det som kommer efteråt, somen monark eller en folkvald president äga. De veta att nederlaget betyder deras personligaundergång, och högre än till äregirighet ha de aldrig lyft sina mål. [---] Nazistklicken kan därför aldrigsöka fred och offra sig för folkets välfärd.”Slutet av 1943 för också med sig flera nazistiska övergrepp i Norge. Den 1 december rapporterarHallandsposten på sin förstasida om hur Oslos universitet har stängts av nazisterna, samtligastudenter arresterats för att föras till ett läger i Tyskland och professorerna anhållits. Den 2december kommer Hallandspostens reaktion i ledaren ”Våldsaktionen i Oslo” (osign.). Textenredogör i fördömande ordalag kring hur aktionen gett ”ny och riklig näring till den känsla av avskymot de tyska metoderna som besjälar praktiskt taget hela vårt folk”. Vidare utpekas nazisternasagerande som ”en ny kränkning av folkrätten”. Ledarskribenten fortsätter med att påminna om deaktioner mot norska judar som nazisterna begått tidigare, och fortsätter med en beskrivning av dennorska motståndsrörelsen. ”Hela Norge med undantag av de föraktliga fosterlandsförrädarna iNasjonal samling kämpar i den illegala kampen mer eller mindre öppet. Denna kommer icke attmattas efter det att studenterna förts i [sic!] koncentrationsläger till Tyskland utan alldeles tvärtom.Någon förnuftsmässig orsak till övergreppet går icke att finna och det är ju icke ovanligt i handlingarfrån det hållet.”En sammanfattning av år 1943 gör gällande att opinionsmaterialet i Hallandsposten förändras, i taktmed att krigsutvecklingen förändras. Det finns fler (och mer kritiska) texter i materialet igen. Men detfinns också en tonförändring, där en mer öppen kritik av den nazistiska regimen och Hitler somperson gör sig gällande igen. Den tyska krigsmakten trycks tillbaka mer och mer under året, vilketockså visar sig i såväl nyhets- som opinionsmaterial i Hallandsposten.49