fulltext - DiVA Portal

segrare i detta krig” (osign.) och berättar om hur den tyska naziregimens tioårsjubileum överskuggasav att den tyska stoltheten och regimens självförhärligande verkar ha fått sig en rejäl törn, efter destora förluster som nu rapporteras från fronterna. ”Hitler talade icke som vanligt utan lät sinpropagandaminister i stället uppläsa ett budskap, vari det märkligaste var förklaringen att i detta krigicke kommer att finnas några segrare och besegrade utan endast överlevande och förintade.”Ledaren ställer detta uttalande i ljuset av rapporterna om tyska bakslag på östfronten, medhundratusentals stupade och kapitulerande tyska förband, och drar slutsatsen att ”[d]et finns alltsåanledning att begrunda bräckligheten i framgångar och beräkningar. [---] Tyskland mobiliserar helasin kraft och skildrar nederlagen nu lika drastiskt som tidigare segrarna – allt i syfte att pressa landettill det yttersta.”Den nazistiska hemmataktiken gick till stora delar ut på att skylla allt ont på judarna. I slutet avfebruari har Hitler gått med en proklamation rörande ”skärpning av metoderna” på hemmaplan iTyskland, samt att terror ska bekämpas med tiofalt större terror – i ett krig där förrädare ska utrotas.Vem eller vilka som avses, står tämligen klart för Hallandspostens ledarskribent den 2 mars 1943 (”…Att icke skona främmande liv…”). ”Arierna skola visserligen icke tillintetgöras förklarade [Hitler] menstriden skall sluta med ’utrotningen av judendomen i Europa’. Och om denna stampingoutmetodföreligga spridda meddelanden, som tala ett förfärande språk.” Med den avslutande satsen avsesrapporter om grymheter mot judar. Men ledaren menar att även det tyska ”ariska” folket har fåttbetala ett dyrt pris för nazisternas krigshets: ”Nazismen som lovade räddning åt småborgaren harslutat med att göra kål på honom. Alldeles definitivt. Vilken belastning detta utgör på den tyskahemmafronten har icke ens den tyska pressen kunnat understicka.” Skribenten fortsätter sedan taletvidare om nazismens desperation och vad den kan föranleda. Som exempel tas dödsdomar i Norgepå personer som av nazisterna ansågs som ”förrädare”.I Hallandspostens ledare den 19 mars 1943 (”Fred eller hämnd?”, osign.), fortsätter man att lägga uttexten om hur kriget blivit att hårdare, såväl rent bokstavligen som i den så kallade ”andligakrigföringen”. I Tyskland tar Goebbels hjälp av hatet i sin propaganda, med uttalanden som ”den somicke kan hata sin fiende, kan icke älska sitt folk”, rapporterar ledaren. Hallandspostens kommentar äratt Goebbels borde ha anledning till en större försiktighet. ”Det saknas icke heller tecken att dentyska propagandan har svårt att ens få det egna folket med sig. En svensk sjöman som behärskartyska och länge gått på tyska hamnar berättade oss nyligen att engelsmännen trots allt äro populärabland det enkla tyska folket.” Men ledarskribenten vill samtidigt varna omvärlden för att i likhet mednazisterna låta hatet styra, och då i en riktning där en fredsuppgörelse likt den i det förstavärldskriget resulterar i ett förslavande av det tyska folket (se avsnitt 8.1. ovan)I takt med att den tyska krigsmaskinen drabbas av bakslag, återkommer debatten om den svenskaneutraliteten, och permittenttrafiken genom Sverige. Den 4 mars 1943, tar Hallandsposten uppämnet i ledaren ”Permittentresorna genom Sverige” (osign.). Vi har redan tidigare kunnat se hurHallandspostens ledare valt att sluta upp kring regeringens neutralitetspolitik och visat förståelse förbeslutet att tillåta den tyska transiteringen. Denna ledare är inget undantag, utan utgår i stället frånansatsen att ”[p]olitik är det möjligas konst. Av olika onda ting befinnes även i människans enskildaliv ofta lämpligast att välja det minst onda.” Hur vi än känner för våra grannländer, så kan vi intealltid låta känslorna styra, framhåller ledaren och vidare: ”Det berättas att utrikesministern framladealla de skäl som regeringen hade för en av sina värsta vedersakare [kritiker] och därpå sporde: ’Har ninu en bättre väg att förorda?’ Svaret blev: ’Ni kunde väl för f-n ha hittat på något annat.” Ledaren46