Kung Krösus

generationer endast för att därpå kasta ut mig namnlös i ett evigt mörker av
förtvivlan. Vare mänskligheten död för mig, och må jag ständigt sörja över att jag
måste ensam leva vidare!
Aratus (bakom kulisserna) Atys! Atys!
Atys Någon ropar. Jag vill icke svara.
Aratus (inträder) Varför gömmer du dig här?
Atys Och varför kommer du hit in och stör mig?
Aratus Allt kan ännu rättas till. Tro aldrig att jag vill bli konung om du inte blir
det själv.
Atys Vad talar du till mig om fåfängliga världsligheter för? Jag är numera en
utkastad eremit.
Aratus Var inte dum! Du får ej ta min mor och hennes floskler, som hon får ifrån
min galna amma, så på allvar. Kom så går vi och kör käringarnas skitsnack ner i
halsen på dom!
Atys Broder, jag blir aldrig mera konung. Den som en gång stött mig från sig
ser mig aldrig mera.
Aratus Var nu inte så omöjlig! Ser du inte att det var två leda fruntimmers
komplott?
Atys Men dessa båda leda fruntimmer var drottningen din moder och din
heligaste amma, båda av förnämare och äldre släkt än min nyrika persiska. Din
moder hade rätt att framställa två önskningar, och konungen vår fader hade ingen
rätt att säga nej. Hon önskade vad hon tänkt över först i tjugo år. Vad som har gjorts
kan icke göras ogjort.
Aratus Du är lika fnoskig som min mamma och den usla sköterskan. Hur kan
du fästa något avseende alls vid kvinnor? Den som lyssnar till en kvinna och blint tar
henne på allvar kan allenast bli olycklig. Kom nu hem och sluta tjura.
Atys Kvinnor är dock människor, och Lydia din moder är en klok och sansad
dam. Hon visste vad hon önskade, och jag vill ej riskera att få makten om det spåtts
att jag för det skall döda dig.
Aratus Du insisterar alltså på din landsflykt?
Atys Ja, och jag är tacksam för den, ty med ens har ödet öppnat mina ögon, och
jag leds vid hela mänskligheten. Jag vill aldrig mer ha någonting med den att göra.
Aratus I så fall, min broder, ber jag att få följa dig.
Atys Vad menar du?
Aratus Jag menar, att jag vill bli eremit som du. Två eremiter lever bättre än en
ensam sådan som blir utsatt för all världens tänkbara trakasserier. Är de två kan de
försvara sig. Vi är de bästa vänner såsom bröder, Atys, och har alltid varit det. Vi får
ej skiljas nu. Om du får vildmarken till rike vill jag dela det med dig. Det blir ett
paradis för oss. Beständigt får vi jaga villebråd tillsammans, vara fria, glömma
världen och åtnjuta det mest hälsosamma liv.
Atys Och far och makten och hans rikedomar och familjetraditionen?
Aratus Han har sannerligen blott sig själv att skylla. Vår plikt, efter vad han
gjort mot dig, är att högtidligt strunta i hans choser. Han har tagit namn och ära ifrån
dig helt utan rätt. Då må vi alltså ta hans namn och ära ifrån honom. Det är inte mer
än rätt. Vi glömmer honom.
Roxane (bakom kulisserna) Atys! Atys!
Atys Mamma kommer. Jag vill inte träffa henne.
Aratus Broder, även om ditt hjärta krossats av din fader bör du inte därför
krossa grymt din moders.
Atys Du har rätt.
Roxane (inträder) Min son! Du är då alltjämt kvar!
Atys Jag har ej hunnit längre.
15