Kung Krösus

Kambyses (till kammarherren, pekande på Kroisos) Tror den apan verkligen att den kan
tala? Jag har hört om imbecilla papegojors sladder, men den vansinniga apan tar då
priset! Klia dig i stjärten, apa, ty du fiser som om tarmsystemet ditt fått fnatt!
Kroisos Jag står för vad jag sagt.
Kambyses Han vågar mena allvar! Vilken idiot! Den gamle Kroisos har gått ner sig
till vildåsnestadiet! Sådana hör hemma fredlösa i öknen! Envishet bland människor
har kungar ej användning för! Jag har nog pilar så det räcker! Vill du ha en i ditt
tryne, mitt i ögat eller genom truten? (spänner en pil för sin båge.)
Kroisos (lugnt) Konung, jag är icke rädd för döden.
Kambyses (låter strängen gå tillbaka) Det är inte roligt att ta livet av en människa som ej
är rädd. Välj vad du vill behålla, Kroisos. Skall vi ta ifrån dig dina ögon eller skära av
din tunga?
Kroisos Konung, jag är hellre stum än blind. Inför dig talar ändå alla visa män
förgäves.
Kambyses Du vill alltså ha din syn, behålla fröjden av att se, och så försaka
talförmågan?
Kroisos Ja.
Kambyses Ni hörde vad han sade. Stick ut ögonen på honom och driv honom sedan
ut i öknen! Där kan han få pladdra som han vill tills öknens vilda åsnor tröttnar på
hans vishet och kalasar på hans sega kött. Det är det enda goda han alltjämt kan
duga till i denna världen. (Kroisos drages ut av tjänarna.)
Beträffande det värdelösa barnaliket kan du dra åt skogen,
kammarherre, med det. Mig är det likgiltigt vad du sedan gör. För resten, hade inte
Kroisos någon kvinnlig skyddsling?
Kammarherren Hon är avlägsnad från hovet.
Kambyses Ja, jag vet. Den lömske Kroisos sände henne ner till kusten till hellenerna
för att bevara hennes liv. Vad fick hon för en tjänst?
Kammarherren Melissa är en tempeltärna i Apollons tjänst.
Kambyses Så var det ja. När Kroisos icke längre har sin syn så söker han väl upp sin
flicka. Följ hans väg och luska ut var flickan hålles gömd. När Kroisos funnit henne,
så för henne hit.
Kammarherren Jag lyder, herre konung.
Kambyses Och jag varnar dig! Försök ej något trick! Din minsta rörelse bevakas
ständigt av mina soldater!
Kammarherren Konung, jag har lärt mig att jag icke längre har ett eget liv.
Min själ är borta, och min sista livsfläkt sköt ni bort idag med pilen som ni sände
genom hjärtat på min son. Jag är en del av er och lyder er nu som ert minsta finger.
Jag har ingen egen vilja kvar.
Kambyses Sköt då om att flickan kommer hit!
Scen 2. Vid kusten. En fest hos hellenerna.
Inför församlingen uppträder en sångare med lyra.
Sångaren Nu höljdes i svartnade skyar all jorden och havet, och natten sig sänkte
från himlen. Med våldsamhet drabbade vindarna samman, och böljorna vräkte sig
högt. På Odysseus domnade då alla lemmar, och hjärtat ihopsnärjde sig i beklämning
och ångest, och suckande vemodigt talade flyktingen:
"Ack, jag eländige man! Är då detta mitt ömkliga slut: att begravas i
natten och stormen och mörkret i hemlighet utan att någon får veta det? Är detta
lönen och allt vad jag lidit för i tio års massakrerande blodbad vid Troja och tio års
irrfärder och outsägliga prövningar fjärran från hemmet? Nu rörs hela havsdjupet
upp emot mig i vilt uppror och tvingar min flotte till skeppsbrott och mig till en
31