Kung Krösus

sångaren Det blir inte lätt, ty han lärde de olika öarna olika sånger.
Kroisos Finns de icke samlade?
sångaren Nej, inte ännu. En del skriver ner dem, men de lägger då själva till vad
de tycker, och så blir ej sångerna längre homeriska.
Kroisos Finns då ej samtliga sånger nedskrivna av diktaren själv?
sångaren Nej, på hans tid så lärde man noggrant allt utantill. Det som är
nedskrivet har samlats senare.
Kroisos Här har jag något att göra, Melissa! Du har ju jämt påstått att jag har ett
alltför gott minne, som vållar mig plåga blott genom vad jag gått igenom och icke
kan glömma. Men här kan mitt minne väl utnyttjas till något gott. Låt oss resa kring
öarna och höra alla homeriska sånger och samla dem i deras original! Du får skriva
ner sedan allt vad jag fått tag på.
Melissa Min svärfar, det blir då ett evighetsarbete. Dessutom är väl de flesta
homeriska sångerna nedskrivna redan.
Kroisos Dem skall vi ta del av också, och så jämför vi med traditionens och
sångarnas original.
Melissa Far, jag har ju min tjänst hos Apollon.
Kroisos Det har alla sångare också! Är ej all konst helig som tjänst hos Apollon,
kulturens och skönhetens gud?
sångaren Skulle du, gamle Kroisos, bli sångare?
Kroisos Kunde den stenblinde Homeros, så kan väl jag!
sångaren Lycka till då. Om du går i land med att samla de samtliga sånger som
finns av Homeros, så gör du en björntjänst för framtiden.
Kroisos Det vill jag göra. Melissa, vi måste omedelbart sätta i gång!
sångaren Ni kan börja med mig. Jag kan allt om Odysseus.
Kroisos Kom då! Vad väntar vi på? Dotter, låt oss gå hem med vår sångare och ta
i tu med vårt arbete!
(Kroisos stapplar ut med Melissa, och sångaren följer med dem.)
Akt V Scen 1. Det inre av ett Apollo-tempel.
Som gudabild en förstoring av den sittande Apollon (bakåtlutad) med lyran.
Kroisos sover i förgrunden till höger. Melissa gör tempeltjänst hos Apollon.
Melissa Allt är ditt, o gud, vårt liv, vårt arbete och allt vi levat för. Vi offrat allt
för dig och ber dig blott i gengäld om att gamle blinde Kroisos må få sluta sina dagar
utan att bli drabbad orättvist av nya olyckor.
(fortsätter sin altartjänst. Några persiska soldater smyger in från vänster.)
soldat 1 Där är hon!
soldat 2 Och där ligger gubben lugnt och sover.
soldat 3 Låt oss inte väcka honom.
soldat 1 Men om flickan skriker?
soldat 2 Vi tar henne bakifrån och täpper först till truten på det stycket.
soldat 3 Schh! (de smyger fram, tar Melissa bakifrån, tystar hennes mun, sätter en trasa
i densamma, binder munkavle om, bakbinder hennes händer och skall just bära bort henne när
Kroisos vaknar.)
Kroisos Melissa! Är det du? (soldaterna tecknar till varandra att hålla sig tysta och
fortsätter försöka smyga ut.) Var är du, min Melissa? (lyssnar spänt) Någon hör jag att är
här. Men varför svarar inte du, Melissa? (reser sig och börjar treva sig mot altaret.)
soldat 1 (kan inte hålla sig) Hon är inte här. Hon har gått hem, din stolle.
Kroisos Vem är ni? Vad har ni gjort med henne?
soldat 2 Det skall du ej bry dig om! (Melissa sprattlar och försöker göra sig fri.)
Kroisos Ni kommer från Kambyses! Ni har tagit henne från mig!
33