Kung Krösus

erätta för den knölen, att jag har som vapenbröder Sparta och Athen, de mäktigaste
staterna i Hellas!
persern De lär icke hinna fram till Sardes och din hjälp i tid. Min konung skall
belägra Sardes och förstöra denna din regeringsstad inom en vecka om du icke
accepterar honom som din överkonung och betalar skatt till honom.
Kroisos Skulle jag, en rik man, då betala skatt till en omyndig fattiglapp? Jag ber
om din tillåtelse att här få klia mig i armhålan så att det föranleder mig att skratta.
Din osnutne konung är en skälm, och han kan dra dit pepparn växer.
persern Han skall svara dig med större hetta än en köksas kryddor.
Kroisos Må han komma hit i så fall själv och göra det, så skall jag nog placera
honom på hans enda rätta tron, på pottan! Och i den skall jag nog klämma ner den
pilten så han fastnar!
persern (bugar sig) Jag har inget mer att säga. (går)
Kroisos Tur för dig det! Annars hade du själv blivit satt på pottan som exempel
för varenda sopprot ifrån Persien! Har ni inga egna pottor hemma? Kacka då
åtminstone i era egna sängar och kom ej till andras bon och kacka, era orumsrena
persiska luspudlar! Så! Så var vi av med honom! (Kammarherren visar sig åter.) Nå!
Vad är det nu då? Har du fler inkompetenta fåniga taskspelare att förevisa?
Kammarherren Nej, min herre. Denna gång har jag ej någon muntration att
komma med.
Kroisos Vad då, då?
Kammarherren (i det att han visar in några tjänare som bär in den dödligt sårade Adrestos på
en bår) Vildsvinsjakten är förbi.
Kroisos Är galten dödad?
Kammarherren Ja. Han härjar icke längre landet. Men den krävde blod och
icke blott din tjänare Adrestos blod.
Kroisos Säg ut! Vad hände?
Kammarherren Denne döende Adrestos får berätta allt. Jag deltog ej i jakten
och vet själv för litet, men Adrestos har själv bett om att få stå för vad han gjort
förrän han dör. (Kammarherren drar sig tillbaka.)
Kroisos Adrestos, vad är detta? Vad är meningen med denna blodiga teater?
Adrestos Ädle Kroisos, innerligt jag önskade att jag själv visste.
Kroisos Men, för tusan, hur gick detta till, och var är Arion?
Adrestos Han kommer. Men först vill jag dö.
Kroisos Och varför skulle du nu dö? Vad är det för gallimatias som du pratar?
Adrestos Arme fader, jag har utstått alla helvetets och världens fasors kval. Mitt
lidande är mera oerhört än någon annans. Likväl skall ditt eget nu bli värre.
Kroisos Dunkla onda förutsägelser bebådas av ditt onda ord.
Adrestos Mitt blod har spillts i jakten liksom jag en gång förrän jag kom till dig
själv utgöt älskad broders blod i olycklig och faslig jakt.
Kroisos Jag fruktar nästan att din sista jakt blev ännu värre.
Adrestos Likväl anar du ej vidden av hur fruktansvärd den blev. Bered dig,
konung, på ett oupphörligt och obotligt kval för resten av ditt liv!
Kroisos Till saken, yrande dödsmärkte olyckssiare! Om du har något vettigt mer
att säga, säg det då förrän du dör!
Adrestos Jag dör som dödens sändebud. Det vilda monstret, den fördömda galten
var oemottaglig för de spjut och pilar som vi sände mot den. Arion pepprade den
vilda besten till ett piggsvin utan att den besten reagerade. Den bar sig åt som
vanligt, slet upp anfallande mänskor till skelettet så att samtliga inälvor spreds kring
fältet, massakrerade den ena hästen, som om de var får, efter den andra, tjöt som en
orkan, och de mest rustade av oss blev alla invalider. "Lansar!" ropade då någon,
"blott med lansar kan vi komma åt den hemska bestens liv!" Vi utrustade oss med
lansar alla, och den främsta att ge sig i närkamp med det fradgande vilddjuret var
24