Kung Krösus
Kung Krösus
Kung Krösus
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Efterskrift.<br />
Sagan om kung Kroisos av Lydien berättas utförligt av Herodotos, men följande<br />
dramatisering innehåller mycket annat material som ej står att finna hos Herodotos.<br />
Varifrån författaren fått detta extra material vill han inte avslöja, men det kanske<br />
avslöjar något att han före dramats tillkomst befunnit sig på resa till ifrågavarande<br />
del av världen. Herodotos omtalar endast en hustru och två söner, av vilka den ena<br />
skulle ha varit efterbliven. Den andra omkom genom Adrestos-episoden som här är<br />
utförligt dramatiserad. Det intressantaste av författarens extra bidrag till Kroisoshistoriken<br />
är väl åskådliggörandet och teorin om hur det homeriska materialet<br />
förelåg och användes innan det gavs de slutgiltiga formerna Iliaden och Odysséen.<br />
Författaren skildrar Kroisos öde som ett parallellfall till diktaren Homeros okända<br />
öde, och ingen kan åtminstone bevisa att författaren gissat helt fel.<br />
Första akten är en enda prosa-scen. Andra akten är den tyngsta, och dess andra<br />
scen (scenen med amman, tragedins inledning,) är på daktyler. Tredje aktens<br />
inledningsscen är åter på daktyler, som för att understryka Kroisos heroiska<br />
trotsande av Solons varningar. Dess andra scen utgör den verkliga peripetin, den<br />
börjar med en lycklig brudscen för att småningom övergå i allsköns katastrofer. Akt<br />
IV scen 2 är den sista daktylscenen och Kroisos sista uppvaknande till ett nytt liv.<br />
Sista akten utgöres liksom den första åter av endast en scen. Vilken staty av Apollon<br />
som författaren haft i tankarna är svårt att avgöra, själv vet han inte i vilket museum<br />
den finns då bilden han sett den på saknat information om den saken, men med litet<br />
Apollo-forskning kanske rätt staty kan fastställas.<br />
Dramat, som inalles alltså innehåller 12 scener, 1 på prosa, 3 på daktyler och 8 på<br />
jamber, är väl författarens definitiva försök till grekiskt klassiskt ödesdrama.<br />
Persernas behandling av hellenerna i framför allt slutakten är väl realistiskt återgiven<br />
och säkerligen överensstämmande med den hellenska verkligheten innan<br />
perserkrigen bröt ut, som ju sedan "Atlantis" handlar om. Emellertid skrevs<br />
"Atlantis" före "<strong>Kung</strong> <strong>Krösus</strong>".<br />
J.B.W.<br />
36