Kung Krösus

Kassandra Jag var en tempeltärna själv när du med våld förvandlade mig till din
brud.
Kroisos Det stämmer. Jag blev alltför kär i dig. Men det var evigheter sedan.
Kassandra Kärleken berättigar ej våld. Jag ville aldrig ha dig. Jag förbannade dig
ifrån början.
Kroisos Ändå var du mig en bättre hustru än de andra som jag hade.
Kassandra Jag var tyst och undergiven, men min ödmjukhet var blott en mask som
dolde allt det hat som kvinnlighet kan känna mot en skamlig man.
Kroisos Men du var god mot mig.
Kassandra Du gav mig Arion. För hans skull kunde jag uthärda allt. När han blev
dödad lämnade jag allt och sökte ensamhetens fromhet i min sorg. Men du fanns
kvar här i min själ, du hade del av mig, och därför kände jag mitt moderliga ansvar
för ditt öde, och jag följde med dess skiftningar. Jag ville inte störa din harmoniska
reträtt här med Melissa. Nu har hon som skändad tempeltärna utkrävt ödets sista
skuld av dig. Du har betalat allt. Blott därför kan jag nu förlåta dig.
Kroisos (försiktigt) Kassandra, kommer du tillbaka?
Kassandra (går fram till honom, tar honom om handen och huvudet) Ja, min vän, jag är
tillbaka. Du gav mig ett lidande som skilde mig från dig för alltid. Nu har du fått
samma lidande. Men lidandet kan bli en konstruktiv och fruktsam jordmån om man
delar det. Det kallas då ej längre lidande. I stället är det medlidandet som tar över.
Kroisos Kan du ha medlidande med en så miserabel usling som den här
slaskhögen till en före detta konung?
Kassandra Ja, min vän, ty vi står nu på samma grund, på samma botten av en
avgrund, på det lägsta av allt livets trappsteg. Det är där som allting börjar.
Kroisos Du var alltid en så sträng hellenska.
Kassandra Du var aldrig själv hellen, men lidandet har fört dig in i vår gemenskap.
Du är lika god nu såsom någon av oss och som Homeros.
Kroisos (försiktigt) Kassandra, stannar du hos mig?
Kassandra (efter en paus) Det frågtes blott, det gavs ej svar. Tag vara på mig nu. I
morgon är vi båda borta.
RIDÅ.
35