Kung Krösus

Scen 3.
Kroisos förs in av vakterna med bakbundna händer och förbundna ögon.
Han har berövats alla kläderna utom det nödvändigaste och förs upp på bålet.)
vakt 1 Vad du är tyst idag, din bov!
vakt 2 Den store Kroisos har förlorat talförmågan inför döden.
vakt 3 Har du tunghäfta, din gamla gris?
vakt 1 Hans tystnad förebådar något. Men han skriker nog när elden kittlar
honom i hans nos.
vakt 2 Tror du den gubben brinner?
vakt 3 Så väl gött som gubbens fläsk är kommer det att puttra alldeles aptitligt.
vakt 1 Någon borde krydda honom och bereda någon läcker sås.
vakt 2 (till Kroisos) Din gamle idiot, begriper du vad vi här gapar i ditt öra?
vakt 3 Han är envis i sin tystnad.
vakt 1 Vi ska inte tvinga honom tala.
vakt 2 Nej, låt honom knipa käft inför sin dödseld om han kan.
vakt 3 Han ropar nog på mamma när det gäller.
(Kroisos står färdigt fastbunden vid pålen överst på bålet.)
vakt 1 Så! Nu är då bålet klart!
vakt 2 Sätt fyr på högen!
vakt 3 Vänta bara på vår härskare kung Kyros.
vakt 1 Se! Här kommer han! (Kyros inträder i fullt majestät.)
Kyros Nåväl, är bålet färdigt?
vakt 2 Allt är klart, och offret står serverat som en välbehaglig lukt åt gudarna.
Kyros Har Kroisos sagt ett ord?
vakt 3 Ej något.
Kyros Då får vi väl sätta fyr på bålet. Kroisos har haft rykte om sig att ha varit
en gudfruktig man. Vi får väl se om någon gud skall komma till hans hjälp. Tänd eld
på bålet!
(Vakterna tänder eld på bålet som genast börjar ryka kraftigt. När röken är som tätast:)
Kroisos Solon! Solon! Solon!
Kyros Vem är det han ropar på?
vakt 1 Han ropar namnet Solon.
Kyros Vem är det?
vakt 2 En gud som vi ej känner.
Kyros Detta måste jag ha klarhet i. Släck bålet genast.
vakt 3 Herre konung, det är nog för sent.
Kyros Släck bålet genast, sade jag! Och lösgör Kroisos!
(Vakterna försöker förgäves släcka bålet under en förfärlig rökhosta.)
vakt 1 Elden kan ej släckas! Den har spridit sig för kraftigt redan!
Kyros Idioter! (rusar själv in i röken och kommer ut igen med den lösgjorde Kroisos.)
Kroisos, vad var det för namn du ropade?
Kroisos Jag ropade på Solon.
Kyros Tror du inte att vi hörde det? Men vem är Solon?
Kroisos En vis man jag träffade för länge sedan.
Kyros Alltså blott en människa?
Kroisos Ja, men jag skulle gärna vilja giva stora rikedomar för att få all världens
konungar att lyssna till den mannen.
Kyros Vad var det för märkvärdigt med honom då?
Kroisos Han sade mig att ingen mänska kunde anses såsom lycklig förrän
möjligtvis när hon var död. Han såg på mina rikedomar därför med förakt. När jag
stod där på bålet gav jag Solon rätt till slut. Och hans ord gäller icke endast mig. Det
gäller alla mänskor, att allenast den är lycklig, hur besvärligt hennes liv än varit, som
28