23.02.2020 Views

Perla, vår fjäril (Swedish Edition of Pearl, Our Butterfly)

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Swedish</strong><br />

EDITION<br />

<strong>Perla</strong>,<br />

<strong>vår</strong> <strong>fjäril</strong><br />

Tuula Pere<br />

Catty Flores<br />

W<br />

ickWick


<strong>Perla</strong>, <strong>vår</strong> <strong>fjäril</strong>


<strong>Perla</strong>, <strong>vår</strong> <strong>fjäril</strong><br />

Text Tuula Pere<br />

Illustrationer Catty Flores<br />

Layout Peter Stone<br />

Översättning till svenska Angelika Nikolowski-Bogomol<strong>of</strong> f<br />

ISBN 978-952-357-074-0 (Hardcover)<br />

ISBN 978-952-357-073-3 (Paperback)<br />

ISBN 978-952-325-925-6 (ePub)<br />

Andra utgåvan<br />

Copyright © 2019 Wickwick Ab<br />

Förlag Wickwick Ab<br />

2019, Helsingfors, Finland<br />

<strong>Pearl</strong>, <strong>Our</strong> <strong>Butterfly</strong>, <strong>Swedish</strong> Translation<br />

Story by Tuula Pere<br />

Illustrations by Catty Flores<br />

Layout by Peter Stone<br />

<strong>Swedish</strong> translation by Angelika Nikolowski-Bogomol<strong>of</strong> f<br />

ISBN 978-952-357-074-0 (Hardcover)<br />

ISBN 978-952-357-073-3 (Paperback)<br />

ISBN 978-952-325-925-6 (ePub)<br />

Second edition<br />

Copyright © 2019 Wickwick Ltd<br />

Published 2019 by Wickwick Ltd<br />

Helsinki, Finland<br />

Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2019<br />

Finnish “Helmi, perhosemme”, ISBN 978-952-325-423-7 (Hardcover), ISBN 978-952-325-923-2 (ePub)<br />

English “<strong>Pearl</strong>, <strong>Our</strong> <strong>Butterfly</strong>”, ISBN 978-952-325-424-4 (Hardcover), ISBN 978-952-325-924-9 (ePub)<br />

All rights reserved. No part <strong>of</strong> this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted in<br />

any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior written<br />

permission <strong>of</strong> the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles and reviews. For<br />

details and written permissions, contact rights@wickwick.fi.<br />

Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions as<br />

well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details, contact<br />

specialsales@wickwick.fi.


<strong>Swedish</strong> EDITION<br />

<strong>Perla</strong>, <strong>vår</strong> <strong>fjäril</strong><br />

Tuula Pere • Catty Flores<br />

W<br />

ickWick<br />

Children’s Books fromthe Heart<br />

1


Jakob var en ivrig liten skolelev. Hans dagar var fyllda<br />

av aktiviteter med sina vänner. Det var mycket<br />

oväsen på skolgården, och barnen rusade omkring.<br />

Det tyckte Jakob om. Pojken förivrade sig emellanåt<br />

att ropa så högt att lärarinnan som övervakade på<br />

rasten kom för att försäkra sig om att allt var väl.<br />

– Jakob, finns det någon speciell orsak till att du är så<br />

högljudd? Jag tror att småfåglarna i träden också blir<br />

skrämda, undrade hans lärarinna.<br />

– Jag är tvungen att föra oljud här, för hemma finns<br />

min lillasyster <strong>Perla</strong>. Hon är så sjuk, att hon inte tål<br />

starka ljud, förklarade Jakob.<br />

– Som tur ryms det mycket ljud här på<br />

den stora skolgården, log lärarinnan.<br />

2


3


4


Redan innan <strong>Perla</strong> föddes, visste man i familjen att<br />

hon inte skulle vara ett vanligt barn. <strong>Perla</strong> måste<br />

få hjälp med allt. Det mest ledsamma tyckte Jakob var<br />

att se hur dåligt hon ibland mådde.<br />

I sådana stunder drog storebror sin lilla stol bredvid<br />

<strong>Perla</strong>s säng och smekte henne mellan sängspjälorna.<br />

– Ingen fara, det är Jakob här. – Lyssna. Jag har lärt mig<br />

en ny sång i skolan.<br />

När brodern började sjunga, tystnade <strong>Perla</strong>s kvidande.<br />

Hon såg ut att koncentrera sig på att lyssna, fastän hon<br />

emellanåt oroligt vände sitt huvud av och an. Hennes<br />

stora ögon blickade långt bort i fjärran.<br />

5


På <strong>vår</strong>en fördjupade Jakobs klass sig i <strong>fjäril</strong>arnas liv. Lärarinnan lade<br />

vackra bilder av <strong>fjäril</strong>ar på det stora bordet, och varje elev fick välja<br />

en bild åt sig för teckningstimmen. Alla andra satt redan på sina egna<br />

platser och planerade en hurdan <strong>fjäril</strong> de skulle göra av modellera och<br />

silkespapper, men Jakob hade s<strong>vår</strong>t att välja.<br />

– En hurdan <strong>fjäril</strong> söker du? Lärarinnan hade ställt sig bredvid Jakob.<br />

– Jag söker en sådan som har stora och vackra ögon, sådana som min<br />

syster <strong>Perla</strong> har, sade Jakob tyst.<br />

– Fjärilar har facettögon, ganska annorlunda än människors ögon.<br />

Med dem kan de se sådant ljus som människor inte ser, förklarade<br />

lärarinnan.<br />

– Sådär som <strong>Perla</strong>. Men <strong>Perla</strong>s ögon är vackrare, sade Jakob tyst.<br />

6


7


Jakob tillbringade mycket tid hos farmor, för pappa<br />

och mamma var <strong>of</strong> ta hos läkare med lillasyster.<br />

– Varför måste <strong>Perla</strong> hela tiden föras till läkare? Kunde<br />

inte läkaren komma hem till oss? undrade Jakob.<br />

8


– De här läkarna är specialläkare som gör sitt jobb på<br />

sjukhus. <strong>Perla</strong> får emellanåt <strong>vår</strong>d där så att hon klarar<br />

sig bättre hemma, förklarade farmor.<br />

– De är nog inga bra läkare då de inte kan bota <strong>Perla</strong>!<br />

Jakob var arg.<br />

– Alla sjukdomar kan inte botas, och alla fel kan inte<br />

rättas till. Livet är sådant, suckade farmor och smekte<br />

Jakobs hår.<br />

9


Sommaren närmade sig. Jakobs kamrater berättade ivrigt<br />

om sina familjers semesterplaner. Några skulle åka till<br />

stugan, andra på resa. Jakobs familj hade inga planer.<br />

– Vad ska <strong>vår</strong> familj göra i sommar? frågade Jakob sina<br />

föräldrar.<br />

– Vi får se sedan. Det är s<strong>vår</strong>t att planera något i förväg då<br />

<strong>Perla</strong> är så sjuk, svarade mamma.<br />

– Vi hittar nog säkert på något roligt här i stan också,<br />

försäkrade pappa. – Och du kan ju resa någonstans med<br />

farmor, om du vill.<br />

– Jag vill inte resa någonstans utan er. Jag vill också<br />

vara nära <strong>Perla</strong>, sade Jakob.<br />

10


11


12


<strong>Perla</strong> fördes allt <strong>of</strong> tare till sjukhuset . Jakob hade<br />

börjat oroa sig för att <strong>Perla</strong> inte alls skulle orka vara<br />

hemma längre. Han var inte heller ens säker på hur<br />

länge hans syster skulle orka andas. Den tanken var så<br />

skrämmande att han försökte glömma den.<br />

Jakob ville inte pratat med mamma och pappa om sina<br />

rädslor. De hade hela tiden så mycket jobb med <strong>Perla</strong>.<br />

Som tur var det lugnare hos farmor.<br />

– Famo, vad betyder terminal<strong>vår</strong>d? frågade Jakob.<br />

– Kära pojke. Hur skall jag förklara det för dig...Jag<br />

gissar, att du har hört pappa och mamma prata om din<br />

systers <strong>vår</strong>d. – Sätt dig här, bredvid mig.<br />

Jakob satte sig i s<strong>of</strong> fan bredvid farmor med hennes<br />

arm omkring sig.<br />

13


14


Farmor var bra på att förklara s<strong>vår</strong>a saker.<br />

Terminal<strong>vår</strong>d var ändå kanske det s<strong>vår</strong>aste som<br />

någonsin hade förklarats för Jakob.<br />

– Då en människa är riktigt sjuk och inte har långt kvar<br />

att leva, är det viktigt att göra livet lättare för honom<br />

eller henne. Det är vad de gör på hospice-hemmet:<br />

lindrar hennes lidande och är mänskliga följeslagare,<br />

förklarade farmor.<br />

– Men <strong>Perla</strong> har ju ett eget hem, hos oss! protesterade<br />

Jakob. – Visst kan jag också följa henne, vart som helst!<br />

– Det kan du helt säkert. En bättre följeslagare än du<br />

finns inte. <strong>Perla</strong> blir ju alltid lugn då du är nära henne<br />

och sjunger, sade farmor. – Men <strong>Perla</strong> behöver också<br />

annat, så att hon skall ha det så bra som möjligt.<br />

Sådana mediciner och sådan <strong>vår</strong>d har vi inte hemma.<br />

– Kan jag besöka <strong>Perla</strong> där på hospice-hemmet och<br />

sjunga för henne? frågade Jakob med tårar i ögonen.<br />

– Naturligtvis! Där lyssnar alla gärna på din sång,<br />

försäkrade farmor.<br />

15


Det var en så konstig <strong>vår</strong>, en <strong>vår</strong> av glädje och<br />

sorg.<br />

I skolan framlevde Jakob en glädjefylld tid. I klassen<br />

anordnades en <strong>fjäril</strong>sutställning. Fjärilarna som<br />

eleverna hade gjort placerades på fönsterbrädet, och<br />

fönsterrutorna dekorerades med pappersblommor.<br />

Jakob hade gjort ett påfågelöga, vars vingar hade<br />

stora färgfläckar som såg ut som ögon. Han var nöjd<br />

med sin <strong>fjäril</strong>.<br />

– Man kan inte se med de här ögonen, men de är<br />

vackra, sade Jakob till sina kamrater och pekade på<br />

vingmönstren. – Lärarinnan har lovat att jag får föra<br />

min <strong>fjäril</strong> åt <strong>Perla</strong> till hospice-hemmet.<br />

Ef ter vintern vaknade naturen på nytt till liv, men<br />

Jakobs familj förberedde sig på att ta farväl av lilla<br />

<strong>Perla</strong>. Hon hade flyttats till hospice-hemmet, där<br />

mamma och pappa varje dag turades om att vara med<br />

henne.<br />

Ibland fick också Jakob<br />

besöka <strong>Perla</strong> tillsammans<br />

med sina föräldrar och<br />

farmor.<br />

16


17


18


Storebror betraktade sin febriga lillasyster som låg<br />

inbäddad i filtar i sjukhussängen.<br />

– Vi måste ta bort alla filtarna så det blir lättare för<br />

<strong>Perla</strong> att flyga iväg, sade Jakob fundersamt.<br />

– Vad i all världen menar du? undrade pappa. – Inte<br />

kan ju <strong>Perla</strong> flyga.<br />

– Jag känner på mig att hon snart kan. När hon är<br />

inrullad i filten ser hon precis ut som <strong>fjäril</strong>slarverna i<br />

sin kokong, förklarade Jakob. – De är inne i kokongen<br />

ända tills de är färdiga.<br />

– Jag tror jag förstår vad du menar, sade farmor. – <strong>Perla</strong><br />

håller på att bli färdig på sitt eget sätt. Det är snart<br />

dags för henne att flyga iväg ur sin egen kokong.<br />

– När <strong>Perla</strong> fladdrar iväg är hon lätt som en <strong>fjäril</strong> både<br />

till kropp och själ, sade Jakob och kunde inte längre<br />

hålla tillbaka tårarna.<br />

19


Och sedan kom <strong>vår</strong>ens sorgligaste dag. Jakob<br />

var vid <strong>Perla</strong>s säng tillsammans med resten av<br />

familjen. Hennes feber steg och hon fick allt s<strong>vår</strong>are<br />

att andas.<br />

– Kan ingen längre hjälpa <strong>Perla</strong>? frågade Jakob<br />

panikslaget.<br />

– Vi är alla nära din syster. Hon är inte ensam. Det<br />

känns säkert bra för henne, sade farmor sakta.<br />

– Famo, varför lever en del människor så kort tid?<br />

frågade Jakob.<br />

– Det vet ingen, det bara är så. Alla liv är olika.<br />

– Som tur har du, farmor, haf t ett långt liv! Annars<br />

kunde du inte vara här bredvid mig nu.<br />

20


21


22


Jakob ställde sig vid fönstret. Han såg solen skina<br />

ute, och tänkte på alla <strong>fjäril</strong>arna som skulle flyga i<br />

naturen på sommaren. Kanske skulle <strong>Perla</strong> flyga med<br />

dem och glädja sig åt sommaren på ett nytt sätt.<br />

Det blev tyst i rummet. <strong>Perla</strong> hade slutat andas.<br />

Mamma lade huvudet på kudden bredvid sin dotter,<br />

och pappa satt bredvid. Jakob kände sig konstig då<br />

ingen sade något.<br />

– Har <strong>Perla</strong> flugit bort nu? viskade Jakob till farmor.<br />

– Ja, det har hon. Nu var det dags för henne att lämna<br />

oss.<br />

– Jag ska öppna fönstret. Jag vill ha sommarvindar i<br />

rummet. Det skulle också <strong>Perla</strong> tycka om, sade Jakob<br />

ivrigt.<br />

Vinden slog upp det lilla fönstret på vid gavel.<br />

Luf tdraget fick silkespappersvingarna på <strong>fjäril</strong>en som<br />

Jakob hade gjort att fladdra.<br />

– Titta, <strong>fjäril</strong>en flyger! Jakob blev glad.<br />

23


Det var s<strong>vår</strong>t att ta avsked av <strong>Perla</strong> för gott. Så<br />

småningom flyttades lillasysters saker bort från<br />

barnkammaren, men fotografierna på borden och<br />

hyllorna påminde om tiden tillsammans.<br />

Sommaren ef ter systerns död tillbringade Jakob<br />

mycket tid i naturen med farmor. Där tittade de på<br />

<strong>fjäril</strong>ar tillsammans, och mindes <strong>Perla</strong>.<br />

– Inte glöms väl <strong>Perla</strong> någonsin bort? Sådär som om<br />

hon aldrig funnits? Det vill jag inte! utbrast Jakob.<br />

– Kärleken glöms aldrig. Den lever kvar i ditt hjärta,<br />

svarade farmor.<br />

24


Jakob bevarade <strong>fjäril</strong>en han hade gjort som sin<br />

största skatt ännu i många år. När den sedan blev<br />

sliten och måste slängas, fanns minnet av <strong>Perla</strong> ändå<br />

alltid kvar i Jakobs hjärta.<br />

25


Jakobs andra skolår går mot sitt slut. I klassen<br />

bekantar sig barnen med <strong>fjäril</strong>arnas korta livscykel.<br />

Jakob vill knåpa ihop en <strong>fjäril</strong>, vars vingteckningar<br />

påminner om den gravt handikappade lillasystern<br />

<strong>Perla</strong>s stora ögon.<br />

Storebror Jakob anar att han snart blir tvungen att<br />

avstå från sin syster som tillbringar allt mer tid på<br />

sjukhuset.<br />

Jakob bearbetar sina dystraste tankar med mormor då<br />

föräldrarna inte orkar. De gemensamma utflykterna i<br />

naturen ger tröst också då <strong>Perla</strong>s liv redan är till ända.<br />

wickwick.fi

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!