Perla, vår fjäril (Swedish Edition of Pearl, Our Butterfly)

Swedish
EDITION
Perla,
vår fjäril
Tuula Pere
Catty Flores
W
ickWick

Perla, vår fjäril

Perla, vår fjäril
Text Tuula Pere
Illustrationer Catty Flores
Layout Peter Stone
Översättning till svenska Angelika Nikolowski-Bogomolof f
ISBN 978-952-357-074-0 (Hardcover)
ISBN 978-952-357-073-3 (Paperback)
ISBN 978-952-325-925-6 (ePub)
Andra utgåvan
Copyright © 2019 Wickwick Ab
Förlag Wickwick Ab
2019, Helsingfors, Finland
Pearl, Our Butterfly, Swedish Translation
Story by Tuula Pere
Illustrations by Catty Flores
Layout by Peter Stone
Swedish translation by Angelika Nikolowski-Bogomolof f
ISBN 978-952-357-074-0 (Hardcover)
ISBN 978-952-357-073-3 (Paperback)
ISBN 978-952-325-925-6 (ePub)
Second edition
Copyright © 2019 Wickwick Ltd
Published 2019 by Wickwick Ltd
Helsinki, Finland
Originally published in Finland by Wickwick Ltd in 2019
Finnish “Helmi, perhosemme”, ISBN 978-952-325-423-7 (Hardcover), ISBN 978-952-325-923-2 (ePub)
English “Pearl, Our Butterfly”, ISBN 978-952-325-424-4 (Hardcover), ISBN 978-952-325-924-9 (ePub)
All rights reserved. No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted in
any form or by any means, mechanical, electronic, photocopying, recording, or otherwise, without the prior written
permission of the publisher Wickwick Ltd. The only exception is brief quotations in printed articles and reviews. For
details and written permissions, contact rights@wickwick.fi.
Wickwick books are available at special discounts when purchased in quantity for premiums and promotions as
well as fundraising or educational use. Special editions can also be created to specification. For details, contact
specialsales@wickwick.fi.

Swedish EDITION
Perla, vår fjäril
Tuula Pere • Catty Flores
W
ickWick
Children’s Books fromthe Heart
1

Jakob var en ivrig liten skolelev. Hans dagar var fyllda
av aktiviteter med sina vänner. Det var mycket
oväsen på skolgården, och barnen rusade omkring.
Det tyckte Jakob om. Pojken förivrade sig emellanåt
att ropa så högt att lärarinnan som övervakade på
rasten kom för att försäkra sig om att allt var väl.
– Jakob, finns det någon speciell orsak till att du är så
högljudd? Jag tror att småfåglarna i träden också blir
skrämda, undrade hans lärarinna.
– Jag är tvungen att föra oljud här, för hemma finns
min lillasyster Perla. Hon är så sjuk, att hon inte tål
starka ljud, förklarade Jakob.
– Som tur ryms det mycket ljud här på
den stora skolgården, log lärarinnan.
2

3

4

Redan innan Perla föddes, visste man i familjen att
hon inte skulle vara ett vanligt barn. Perla måste
få hjälp med allt. Det mest ledsamma tyckte Jakob var
att se hur dåligt hon ibland mådde.
I sådana stunder drog storebror sin lilla stol bredvid
Perlas säng och smekte henne mellan sängspjälorna.
– Ingen fara, det är Jakob här. – Lyssna. Jag har lärt mig
en ny sång i skolan.
När brodern började sjunga, tystnade Perlas kvidande.
Hon såg ut att koncentrera sig på att lyssna, fastän hon
emellanåt oroligt vände sitt huvud av och an. Hennes
stora ögon blickade långt bort i fjärran.
5

På våren fördjupade Jakobs klass sig i fjärilarnas liv. Lärarinnan lade
vackra bilder av fjärilar på det stora bordet, och varje elev fick välja
en bild åt sig för teckningstimmen. Alla andra satt redan på sina egna
platser och planerade en hurdan fjäril de skulle göra av modellera och
silkespapper, men Jakob hade svårt att välja.
– En hurdan fjäril söker du? Lärarinnan hade ställt sig bredvid Jakob.
– Jag söker en sådan som har stora och vackra ögon, sådana som min
syster Perla har, sade Jakob tyst.
– Fjärilar har facettögon, ganska annorlunda än människors ögon.
Med dem kan de se sådant ljus som människor inte ser, förklarade
lärarinnan.
– Sådär som Perla. Men Perlas ögon är vackrare, sade Jakob tyst.
6

7

Jakob tillbringade mycket tid hos farmor, för pappa
och mamma var of ta hos läkare med lillasyster.
– Varför måste Perla hela tiden föras till läkare? Kunde
inte läkaren komma hem till oss? undrade Jakob.
8

– De här läkarna är specialläkare som gör sitt jobb på
sjukhus. Perla får emellanåt vård där så att hon klarar
sig bättre hemma, förklarade farmor.
– De är nog inga bra läkare då de inte kan bota Perla!
Jakob var arg.
– Alla sjukdomar kan inte botas, och alla fel kan inte
rättas till. Livet är sådant, suckade farmor och smekte
Jakobs hår.
9

Sommaren närmade sig. Jakobs kamrater berättade ivrigt
om sina familjers semesterplaner. Några skulle åka till
stugan, andra på resa. Jakobs familj hade inga planer.
– Vad ska vår familj göra i sommar? frågade Jakob sina
föräldrar.
– Vi får se sedan. Det är svårt att planera något i förväg då
Perla är så sjuk, svarade mamma.
– Vi hittar nog säkert på något roligt här i stan också,
försäkrade pappa. – Och du kan ju resa någonstans med
farmor, om du vill.
– Jag vill inte resa någonstans utan er. Jag vill också
vara nära Perla, sade Jakob.
10

11

12

Perla fördes allt of tare till sjukhuset . Jakob hade
börjat oroa sig för att Perla inte alls skulle orka vara
hemma längre. Han var inte heller ens säker på hur
länge hans syster skulle orka andas. Den tanken var så
skrämmande att han försökte glömma den.
Jakob ville inte pratat med mamma och pappa om sina
rädslor. De hade hela tiden så mycket jobb med Perla.
Som tur var det lugnare hos farmor.
– Famo, vad betyder terminalvård? frågade Jakob.
– Kära pojke. Hur skall jag förklara det för dig...Jag
gissar, att du har hört pappa och mamma prata om din
systers vård. – Sätt dig här, bredvid mig.
Jakob satte sig i sof fan bredvid farmor med hennes
arm omkring sig.
13

14

Farmor var bra på att förklara svåra saker.
Terminalvård var ändå kanske det svåraste som
någonsin hade förklarats för Jakob.
– Då en människa är riktigt sjuk och inte har långt kvar
att leva, är det viktigt att göra livet lättare för honom
eller henne. Det är vad de gör på hospice-hemmet:
lindrar hennes lidande och är mänskliga följeslagare,
förklarade farmor.
– Men Perla har ju ett eget hem, hos oss! protesterade
Jakob. – Visst kan jag också följa henne, vart som helst!
– Det kan du helt säkert. En bättre följeslagare än du
finns inte. Perla blir ju alltid lugn då du är nära henne
och sjunger, sade farmor. – Men Perla behöver också
annat, så att hon skall ha det så bra som möjligt.
Sådana mediciner och sådan vård har vi inte hemma.
– Kan jag besöka Perla där på hospice-hemmet och
sjunga för henne? frågade Jakob med tårar i ögonen.
– Naturligtvis! Där lyssnar alla gärna på din sång,
försäkrade farmor.
15

Det var en så konstig vår, en vår av glädje och
sorg.
I skolan framlevde Jakob en glädjefylld tid. I klassen
anordnades en fjärilsutställning. Fjärilarna som
eleverna hade gjort placerades på fönsterbrädet, och
fönsterrutorna dekorerades med pappersblommor.
Jakob hade gjort ett påfågelöga, vars vingar hade
stora färgfläckar som såg ut som ögon. Han var nöjd
med sin fjäril.
– Man kan inte se med de här ögonen, men de är
vackra, sade Jakob till sina kamrater och pekade på
vingmönstren. – Lärarinnan har lovat att jag får föra
min fjäril åt Perla till hospice-hemmet.
Ef ter vintern vaknade naturen på nytt till liv, men
Jakobs familj förberedde sig på att ta farväl av lilla
Perla. Hon hade flyttats till hospice-hemmet, där
mamma och pappa varje dag turades om att vara med
henne.
Ibland fick också Jakob
besöka Perla tillsammans
med sina föräldrar och
farmor.
16

17

18

Storebror betraktade sin febriga lillasyster som låg
inbäddad i filtar i sjukhussängen.
– Vi måste ta bort alla filtarna så det blir lättare för
Perla att flyga iväg, sade Jakob fundersamt.
– Vad i all världen menar du? undrade pappa. – Inte
kan ju Perla flyga.
– Jag känner på mig att hon snart kan. När hon är
inrullad i filten ser hon precis ut som fjärilslarverna i
sin kokong, förklarade Jakob. – De är inne i kokongen
ända tills de är färdiga.
– Jag tror jag förstår vad du menar, sade farmor. – Perla
håller på att bli färdig på sitt eget sätt. Det är snart
dags för henne att flyga iväg ur sin egen kokong.
– När Perla fladdrar iväg är hon lätt som en fjäril både
till kropp och själ, sade Jakob och kunde inte längre
hålla tillbaka tårarna.
19

Och sedan kom vårens sorgligaste dag. Jakob
var vid Perlas säng tillsammans med resten av
familjen. Hennes feber steg och hon fick allt svårare
att andas.
– Kan ingen längre hjälpa Perla? frågade Jakob
panikslaget.
– Vi är alla nära din syster. Hon är inte ensam. Det
känns säkert bra för henne, sade farmor sakta.
– Famo, varför lever en del människor så kort tid?
frågade Jakob.
– Det vet ingen, det bara är så. Alla liv är olika.
– Som tur har du, farmor, haf t ett långt liv! Annars
kunde du inte vara här bredvid mig nu.
20

21

22

Jakob ställde sig vid fönstret. Han såg solen skina
ute, och tänkte på alla fjärilarna som skulle flyga i
naturen på sommaren. Kanske skulle Perla flyga med
dem och glädja sig åt sommaren på ett nytt sätt.
Det blev tyst i rummet. Perla hade slutat andas.
Mamma lade huvudet på kudden bredvid sin dotter,
och pappa satt bredvid. Jakob kände sig konstig då
ingen sade något.
– Har Perla flugit bort nu? viskade Jakob till farmor.
– Ja, det har hon. Nu var det dags för henne att lämna
oss.
– Jag ska öppna fönstret. Jag vill ha sommarvindar i
rummet. Det skulle också Perla tycka om, sade Jakob
ivrigt.
Vinden slog upp det lilla fönstret på vid gavel.
Luf tdraget fick silkespappersvingarna på fjärilen som
Jakob hade gjort att fladdra.
– Titta, fjärilen flyger! Jakob blev glad.
23

Det var svårt att ta avsked av Perla för gott. Så
småningom flyttades lillasysters saker bort från
barnkammaren, men fotografierna på borden och
hyllorna påminde om tiden tillsammans.
Sommaren ef ter systerns död tillbringade Jakob
mycket tid i naturen med farmor. Där tittade de på
fjärilar tillsammans, och mindes Perla.
– Inte glöms väl Perla någonsin bort? Sådär som om
hon aldrig funnits? Det vill jag inte! utbrast Jakob.
– Kärleken glöms aldrig. Den lever kvar i ditt hjärta,
svarade farmor.
24

Jakob bevarade fjärilen han hade gjort som sin
största skatt ännu i många år. När den sedan blev
sliten och måste slängas, fanns minnet av Perla ändå
alltid kvar i Jakobs hjärta.
25

Jakobs andra skolår går mot sitt slut. I klassen
bekantar sig barnen med fjärilarnas korta livscykel.
Jakob vill knåpa ihop en fjäril, vars vingteckningar
påminner om den gravt handikappade lillasystern
Perlas stora ögon.
Storebror Jakob anar att han snart blir tvungen att
avstå från sin syster som tillbringar allt mer tid på
sjukhuset.
Jakob bearbetar sina dystraste tankar med mormor då
föräldrarna inte orkar. De gemensamma utflykterna i
naturen ger tröst också då Perlas liv redan är till ända.
wickwick.fi