2016 - Holmiensis 4

More documents

Recommendations

Info

K u l t u r & N ö j e DECEMBERNÄTTER TEXT ANNA JOHNSON Hon tittade upp och drog försiktigt en tunn hårslinga bakom örat. Iakttog hans hand utsträckt mot henne. Hon sträckte fram sin. ”Den här är till dig”, sa han. Det var en blå tröja, mörkare blå än hans ögon, och små fläckar dolde sig bakom den nytvättade ytan. Hon vände sig om, drog tröjan över huvudet och lät den långsamt glida ner över överkroppen. Hon gav sig själv en flukt i spegeln och fångades av spegelbilden av honom. ”Är det första gången du är här?”, frågade han. Följsamt lät han tummen trycka till den silvriga knappen i källarkorridoren. En ring av oranget lyste till. ”Aa”, svarade hon. Hissen öppnades upp och de entrade tillsammans det lilla utrymmet. ”Trångt”, sa hon med charm i blicken. I ögonvrån såg hon på hans vackra, brunetta svall och på den perfekt åtsittande pikén. På första våningen möttes de av doften av nybakat och han tittade efter henne medan hon tog sikte på salen bredvid. Mjukt drog hon sopkvasten längs med trägolvet. I mörkret hade hon varit i den här salen förut. Hon hade sett honom i vimlet, i ljuset av den skiftande belysningens sken. Hon kikade bort mot baren diagonalt över salen. Hon såg honom sätta sig upp på bardisken, korsa benen över varandra och han gav håret en släng bakåt. En frisyr hon gärna dragit sina fingrar igenom, tänkte hon. Nationens innergård var hal och kall i den stjärnklara natten. I sin svarta sammetsklänning och kastanjebruna läderstövlar spanade hon in honom på håll i baren. Han drog handen genom sitt friserade svall, log smått och mötte henne med blicken. De drog sig närmre varandra. Hennes hand snuddade vid hans. Han mötte den. ”Wow”, sa han. Hon ledde honom ut genom massan, ut från baren. Den decemberkalla kvällen var han hennes. Hon visade honom vägen hem till sig, genom det snötäckta Uppsala. De guldfärgade ljusen på det lilla nattduksbordet hade sedan länge slocknat. Hans högra arm var slingrad runt hennes kropp. Strålarna från vintersolen hade börjat skina in genom de transparenta gardinerna. I morgonljuset var han, om möjligt, ännu finare än natten innan, tänkte hon. Hon betraktade honom medan hon lät den mjuka morgonrocken omsluta hennes nakna kropp. Han drog det dunfyllda täcket ännu närmre till sig. Hon smög in i duschen och dess strålar värmde hela henne. Den djupt svarta blazern gjorde sig bra på honom. De möttes i baren veckan senare. Hon tog en sipp av sin drink, vände sig bort från honom och tittade sig omkring. Tittade sedan tillbaka på honom. ”Vad gör du senare ikväll?”, frågade hon. De log båda och hon drog sin hand lätt över hans arm. Midnatt närmade sig och hon mötte sina vänner i landskapsbaren. Hon spanade en lång, blond kille med marinblå skjorta och ett halsband i svart under den uppknäppta skjortkanten. Hon närmade sig honom försiktigt. Tittade på honom. Hon la sin hand nätt på hans axel och hon kysste honom. Hon tog honom i hand och ledde honom ut... ut i det decemberkalla Uppsala. 30
K u l t u r & N ö j e 2Q 3Q BM Tomten klingar i Rudolfs bjällra och samtidigt i en annan del av landet signar Alexander ut Det är med både sorg och glädje som jag inser att detta är sista gången jag skriver i tidningen under året <strong>2016</strong>. Jag är oerhört glad över att ha fått möjligheten att få tillbringa så mycket tid på den nation som jag håller kär. Jag har fått nya vänner och minnen som jag alltid vill föra med mig nära mitt hjärta. Det hade inte hänt utan Stockholms nation och det är tack vare alla er som varje dag är på Nationen, antingen som klubbande gäster eller slitande ämbetsmän, som har gjort att den här tiden har blivit så bra för mig som den nu har blivit. I och med det rådande klimatet som präglar världen är det viktigt att vi alla går ihop och tillsammans arbetar för att bidra till förbättring för alla som kommer till Uppsala, vare sig det är en internationell student eller en ny recentior. Tillsammans kan vi och tillsammans ska vi! I januari kliver istället för mig en annan person in på det kontor där jag spenderat det senaste året, och det som jag har kallat mitt kommer nu han att kalla sitt. Till dig Marcus vill jag bara säga... du kommer till ett dukat bord, här är inte ladan tom. Andre Kurator Käraste vänner! Terminen dundrar förbi i rasande fart och vi avverkar den ena storhelgen efter den andra i sann Stockenanda. Tiden går fort när man har roligt och jag vill ta tillfället i akt att tacka för terminen som gått. Att vara 3Q på Stockholms nation är verkligen en ynnest få förunnat, speciellt när man har så fantastiska kollegor som jag har. Alla ämbetsmän som sliter med blod, svett och tårar för att det här huset ska fortsätta finnas gör mig varm även i det kallaste höstmörkret – tack så otroligt mycket för att ni finns och jag ser fram emot att få fortsätta jobba med många av er även nästa termin. Men hösten innebär också att saker tar slut och det har nu blivit dags för vår underbara Restaurangchef Ludvig, vår fantastiska 2Q Alexander och min bästa Barmästare Louisa att kliva av. Tack för att ni har gjort detta år vi jobbat tillsammans till det bästa i mitt liv. Stundar gör dock en ny termin med nya utmaningar nya fester och nya ämbetsmän, och jag kan knappt bärga mig! Tredje Kurator Felicia Enequist Bästa stockholmare, Precis som många andra tycker jag inte om att säga hej då. Därför tog jag tillfället i akt att tack alla mina fina kollegor redan i förra numret, lagom diskret. Istället blickar jag nu framåt och längtar efter att få göra en come back bakom baren. Jag vill också passa på att tacka en person inne på expeditionen lite extra. Det är en person som jag på många sätt ser väldigt mycket upp till och som i mina ögon, precis som i många andras, har vuxit otroligt mycket under det senaste året. Hon är en riktig klippa och har många gånger lyckats få mig att skratta när jag egentligen bara ville gräva en grop och hoppa ner. Vi har spenderat varje dag tillsammans och inte bara klär vi oss likadant (såklart utan att ringa varandra på morgonen) men jag har numera även en person som avslutar mina meningar åt mig. Nu låter det kanske som att jag har hittat kärleken och det har jag väl på sätt och vis gjort även om det i detta fall handlar om en väldigt fin vänskap. Så tack Felicia för att du orkar vara min bästa vän! Barmästare Louisa Juhlin Alexander Kangas 31
Page 1 and 2: HOLMIENSIS Nr 3 2016. Sedan 1963. S
Page 3 and 4: R e d a k t i o n e n Hur hanterar
Page 5 and 6: N a t i o n e n Mot karriären via
Page 7 and 8: N a t i o n e n Stocken Connect - f
Page 9 and 10: N a t i o n e n DDAG 09
Page 11 and 12: N u d l a r , s t u d i e r & s t
Page 21 and 22: K u l t u r & N ö j e rolig kring
Page 23 and 24: K u l t u r & N ö j e After a nigh
Page 25 and 26: K u l t u r & N ö j e mer ärlig a
Page 27 and 28: K u l t u r & N ö j e I vår mörk
Page 29: K u l t u r & N ö j e Vi kan alla

2016 - Holmiensis 4

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?