Tryck NATIONEN CMD+Shift för att ändra text LIVET I BAKFICKAN Av: Sonya Sammarco 6
Tryck NATIONEN CMD+Shift för att ändra text 06.27 och flåset syns som ett moln framför ansiktet i den kalla novembermorgonen. Det kan vara så att man cyklar för lite, att man röker för mycket. Förbi Lutis livs, ”genvägen” upp för backen bakom V-dala, ner för backen vid Snerikes för att inmundiga utsikten över den upplysta kyrkan. Det är så tidigt att man inte ens hunnit bli trött än. Känslan påminner om hur man som liten låtsades somna när föräldrarna var på middagsbjudning för att bli buren hem. Eller den totala sinnesförvirringen inför att ta nattbussen till Skavsta för att flyga lågpris till Budapest i gymnasiet. Det kommer in lite grus i låtsas-uggsen från sladdningen med cykeln på grusplanen men det finns ingen tid att spilla. Jag flyger ner för trapporna två steg i taget. Nu ska frullen öppnas. ”MED BESTÄMDA STEG ÖPPNAR JAG DÄRMED FRUKOSTEN FÖR ATT DELA MED DIG, KÄRA LÄSARE, MAGIN AV EN HELDAG I BAKFICKAN.” Vad i hela friden gör Sonya i frukosten kanske du undrar? Jo, man kan kalla det nostalgi. Eller Stockenmani. Eller en längtan efter den stora gemenskapen. Det går nämligen en sägen om en Stockenprofil som gjort ett 36, 48 eller 50-timmarspass (många olika bud i frågan) på Nationen, som inletts med ett pubpass i dåtidens Pub Storstad och övergått till en hjälpande hand i frukosten. Frukosten övergick till lunch och helt plötsligt befinner sig klubbverkarna i köket för att preppa Torsdagsklubben. Torsdagen var stor och natten den var lång. Stockholmaren som dunat i en soffa i Nya hade vaknat på fredagen i tid till caféts öppning och fann det därmed logiskt att hjälpa caféverkarna också. Med bestämda steg öppnar jag därmed frukosten för att dela med dig, kära läsare, magin av en heldag i Bakfickan. När nyckeln sätts i låset i mörkret i gamla huset kastas jag tillbaka till en liknande morgon för tre år sedan. Det var mitt första pass som nisse på Nationen och jag kommer alltid se tillbaka på det minnet som starten på något storslaget. På samma sätt som för tre år sedan är känslan pirrig. Jag ska träffa Frukostverkare och det är allmänt vedertaget att det är människor med pejl på sitt liv, sin kalender och sin mejlinkorg. Å kvällsverkets vägnar ska jag vara representabel, inget bröl och inga practical jokes före 07. Jag skrattar till när jag lutar mig mot baren och lägger hela handen i ölklibb och inser att jag kanske missat att städa just den fläcken. Förlåt Elsa. ”FRUKOSTBUFFÉN ÄR TILLTALANDE FÖR ALLA OCH DET SPELAR INGEN ROLL VEM DU ÄR DÄR MED ELLER VILKEN INSTÄLLNING DU HAR TILL CROISSANTER DOPPADE I NUTELLA.” 07.32 ”Knack, knack, knack” och jag snurrar förvirrat runt efter källan till ljudet. Råkade jag låsa in någon när jag gjorde larmrundan igår så någon stackare blivit kvar i nationshuset hela natten? Är det min mage som har vaknat? Jag vänder mig till närmaste Frukostverkare för svar, som i obekymrad ton svarar att det bara är ljudet från juriststudenterna som bankar lagboken i fönstret. Klockan är två minuter över och de vill ha basgruppsmöte. Frukostbuffén är tilltalande för alla och det spelar ingen roll vem du är där med eller vilken inställning du har till croissanter doppade i Nutella. Man kommer känna sig hemma oavsett om man är där med sin flickvän, sin flickväns kusin eller Hasses brorsas låtsassyrras kompis. 09.57 Nu vill jag gå och lägga mig igen. Mellantimmen mellan frullen och lurren bjuder på en ovälkommen nedväxling i tempo. Plocka undan, diska, plasta, datummärka. Dessutom börjar gårdagen göra sig påmind ordentligt och Iprenjakten börjar. Jag räknar på fingrarna – sju, åtta, nio… helvete det är 15 timmar kvar… vad i hela friden har jag gett mig in på?! Jag tar ett varv för att plocka disk och hör ett par bekanta röster. Erik Lidén, Förste kurator emeritus tillika padel-entusiast och Axel Danielsson, Lunchverkare tillika gastronomiskt geni (be om glittriga hasselbackspotatisar nästa gång ni äter middag), avnjuter en kaffe tillsammans vid ett av borden i passagen. Jag slår mig ned. Axel tar en stor klunk av kaffet och berättar vad Bakfickan betyder för honom. Det är en plats där man kan säga ett snabbt hej till någon bekant eller samtala längre med en vän. Att Bakfickan är en tummelplats där det finns någon att prata med, en varm plats där han känner 7